Imorgon startar midsommarhelgen och förutom att handla osannolika mängder sill, potatis och nubbe så handlar vi svenskar gärna på oss god öl. För att göra det lite lättare för er att bestämma er när ni står och kikar på Systembolagens hyllor så har vi valt ut våra fyra favoriter, plus ett par exklusivare bubblare till midsommarfesterna. De fem vanliga ölen finns alla i Systembolagets fasta sortiment och ska således finnas i de flesta butikerna medan de exklusivare ölen har tagits från Systembolagets så kallade T5-sortiment och finns i ett mer begränsat antal butiker, men för att se var så kan ni antingen söka på Systembolagets hemsida eller använda den fiffiga Systembevakningsagenten. Ölen är tänkta att passa till allt från typisk midsommarmat till sällskapsöl och öl att ta fram lite senare på kvällen men självklart kan ni dricka dem lite hur ni vill, det är det som är det bästa med god öl.

Ölen nedan är främst sådana som släppts nu i år och ja, vi saknar en redig lageröl. Den platsen är för mig för alltid vigd åt Nynäshamns Landsort Lager och Bedarö Bitter, två otroligt bra öl som alltid levererar på högtider och gör sig grymma på sillbordet. Dessa öl bör ni redan veta att ni ska köpa, så glöm inte dem! Ett alternativ med mer schvung är Mohawk Unfiltered Lager som kostar 24,90 för 33 cl, härlig kropp och rena fina smaker. Likaså tycker jag att en bra porter, brown ale eller stout kan behövas och där är Poppels Brown Ale en favorit, dock är det lite ont om tid att hinna beställa den så i dess plats gör sig Mohawk Brown Is The New Brown (21,40 för 33cl) väldigt bra med härliga rostade toner och smak av choklad och rostad malt.

Våra MankerBeer-tips då? Här kommer dem.

Nils Oscar Belgo Pale Ale

En lättdrucken och smakrik svensk Pale Ale med Belgiska influenser. En flaska på 33cl kostar 18,90 vilket är mer än rimligt. Härlig belgodoft med mycket fruktighet och smak av melon, päron, äpplen och spår av mandelmassa. Avnjut den till midsommarlunchen eller bara som sällskapsöl.  (Betyg: Bra+).

Früh Kölsch

En favorit som nu är tillbaka på Systembolagets hyllor. En tysk Kölsch som kostar 20,30 för 50cl vilket är ett kap! Riktigt prisvärd Kölsch som är lättdrucken och uppfriskande om än inte så “smutsig” som jag annars gillar dem. Nästan rund och fyllig som en ale, men lättdrucken och friskt torr som en lager. Dov källartyngd med mineraler och instängd citrus och frukt, med andra ord lite smak från både humle och malt vilket ger variation. En bra öl att ha hemma under sommaren men nu perfekt till lunchen. (Betyg: Bra+).

Founders Centennial IPA

35,5cl klassisk Amerikansk IPA kostar dig 21,90 vilket är prisvärt. På många sätt en “ur-IPA” och ett öl som ofta tas med på provningar för att visa en amerikansk IPA. Lagom maltig med påtaglig karamell ger en bra bas som kryddig humle, mörkt te med kåda och granbarr kan bygga vidare på. Bra till lite kraftigare mat på middagsbordet.  (Betyg: Bättre).

Thornbridge Jaipur

27,90 betalar du för 50cl lagom fruktig och söt IPA. En kryddig grapesmak med inslag av citrusfrukter som börjar med en snäll beska för att långsamt sticka till med något mer bett. Sveps snabb ned tack vare väldigt bra lättdruckenhet och en passande maltighet som ger ölet en elegantare finish. Perfekt som all-round-öl under hela helgen. Läskande och lätt att dela med sig av till lunch och middag och passar bra till flertalet rätter tack vare sin fräschör men tydliga smaker. (Betyg: Bättre-).

Bubblare

Omnipollo Fatamorgana

Kostar visserligen 99 kronor för 65cl men humlefantasten skall få sitt och är det bara lite sol så bjuds du på samma vackra solsken ifrån ölet. Här börjar det fantastiskt med tropisk frukt, övergår till torrt och beskt med citrusskal, det vita innandömet från citrusfrukter och syltade fruktskal för att sluta i en härligt besk och torr finish med stor närvaro av tropik. Du känner det gröna i humlekottarna och smaken är fenomenal och bjuder in både för långsamma sippar eller mer aggressiva klunkar. Kan bli lite kraftig med midsommarmaten, men prova den med en paj eller köttbit, eller drick som den är. (Betyg: Bäst).

Dugges Bärliner

33cl för 24,70, men ett grymt lågalkoholhaltigt alternativ till bålen. Härligt små bubblor som ger en lätt mousserade känsla. Citrus, ljusa blommor och jordgubbs- och hallonpurée dominerar smaken. Läskande öl som passar som välkomstöl eller till desserterna, eller som törtsläckare under allehanda lekar och spel. (Betyg: Bättre).

Sierra Nevada Ruthless Rye

Ett bra alternativ till Fatamorgana och Jaipur. 35,5cl kostar 32,90 vilket är lite dyrare men du får en rågkryddig IPA som gör sig grymt till nygrillat. En halvtorr munkänsla med smaker av örtblandning, grapeinnandöme och skal. Eftersmaken är mjuk och har en torr pepparkarkatär med en måttlig och inte för markant beska. Lättdrucken och lite speciell. Bra till kraftigare mat. (Betyg: Bättre)

Drick förnuftigt och ha det trevligt, det är det viktigaste! För er som vill avstå alkohol men ändå dricka en god öl, glöm inte att ni finner Mikkeller Drink’in the Sun på Systembolaget, 0,3% stark och för 33cl betalar du 16,90. Otroligt läskande och förhållandevis smakrik för en såpass alkoholsvag öl. Oftast brukar nästintill alkoholfria öl ha låg kropp, vattnig smak och mest smaka vört eller majs men här får du smaker av urvattnad apelsinsaft, något torkade humlekottar och äppelgodisar samt vört. Smaken är behaglig, om än mild och som förväntat lite tunn. Ett bra köp inför kvällarna och när du blir öltrött eller bara vill låta bli att bli kalasfull.

Glad midsommar!

Ni kanske minns de gamla tokiga Sigtunaflaskorna från ett gäng år tillbaka? De såg ut som något man gjort hemma i källaren och namnet var lite därefter. Sedan dess har man moderniserats rätt ordentligt och produktionskapaciteten har även den gått samma utveckling till mötes. Nu håller man åter på att öka sin kapacitet, närmare bestämt skall den fyrdubblas genom att bryggeriet ute i Arlandastad skall expanderas till omkringliggande byggnader. Idag delar man bryggeri med S:t Eriks Bryggeri och anläggningen man har klarar 3.000 liter per bryggning. Med en ny tappningslina och nya lagringstankar kommer man att inom tre år kunna brygga närmare 5 miljoner liter öl om året, med svenska mått väldigt mycket men glöm inte att även många “pyttesmå” amerikanska mikrobryggerierna ligger kring 1-10 miljoner liter om året. Bakom expansionen står huvudägaren Galatea.

” Syftet med designen är att stödja en framtida internationell satsning samt att ge bryggteamet utrymme på flaskorna för att kunna göra sina öl mer personliga.

– Efter nästan tio år på marknaden var har vi valt att uppdatera utseendet för Sigtuna Brygghus, säger Marcus Friari som är Brand Manager för svenska varumärken på Galatea. Den nya designen är skapad för att fungera både på hemmaplan och på våra exportmarknader. Det viktigaste är dock att designen visar att Sigtuna Brygghus är ett lokalt svenskt mikrobryggeri som drivs av ett entusiastiskt bryggteam.”

Först ut med den nya designen är Sigtuna East River Lager, flaskor som kommer i butik till mitten av månaden men som ni ser på bilden så kommer även East Coast Pale Ale och Organic Ale att prydas med de nya etiketterna. Frågan blir då – vad tycker ni, fult eller snyggt? Personligen föredrar jag nog de tidigare flaskorna.

Det har varit lite sommarstiltje här på MankerBeer på sistone, precis som det brukar vara under sommarmånaderna men något vi tänkte ändra på. Då vi redan har en bas i Stockholm och en filial i Göteborg (Surisarna) så tänkte vi att det vore passande med en representant i Malmö. Därför kollade vi med vår gästskribent och gode vän Balder ifall han var redo att ta steget över från gästskribentsidan och andra skribentuppdrag för att ansluta sig till MankerBeer. Så ja, här har ni Balder – välkommen!
/ Manker

Naturligtvis säger man inte nej till det och nu har ni mig här. Vad ni kommer få av mig, vem jag är osv det ska vi nu ta reda på.

Redan 2012 började jag som gästskribent här på MankerBeer. Tidigare höll jag till på Ölrådet.se (vilket jag fortfarande tillhör då Ölrådet är en klubb för noga utvalda personer). Ölrådet startade vi upp 2008 och år 2009 startade vi en blogg, på den tiden fanns det inte så många ölbloggar och med åren så blev det mer och mer skrivande. Från de åren kommer folk nog mest ihåg mig för alla dessa ofantliga julölsrecensioner, något ni lär kunna få även här.

Nudå? Jo jag är en 31 årig småbarnsfar som dricker mycket god öl och uppskattar det goda i livet. Rund mage vittnar ofta om just detta! Bor i skatteparadiset Vellinge 2 mil utanför Malmö. Jobbar med logistik och är under augusti – november mer eller mindre som försvunnen från jordens yta då jag har fördelen att jobba med en av världens största klädesfirmor och deras julkampanj är ganska mäktig.

Personligen är jag rak och ärlig, spontan, ganska rolig och givmild. Jag är skånsk, högljudd och bufflig. Upplevs som arrogant och skrytig innan du lär känna mig.

Jag ska vara ärlig, jag kan vara lite provokativ ibland för att skapa fram en debatt, jag är dock väldigt principfast och står för mina åsikter kontroversiella som okontroversiella. Det får ni helt enkelt leva med, uppskatta eller helt enkelt bara skratta åt det. Det är upp till er som läsare.

Förutom mina knasiga upptåg (se Krö(ni)ka med Balder) kommer ni att få lite mer fokus på:

· Skåne vilket är främst Malmö, men även dess omnejd med Köpenhamn som nära utfall.
· Att byta öl, något Surisarna behandlat men kommer att fortsättas på av mig tillsammans med Surisarna
· Vintageöl, jag känner Knut Knutsson och han har den mest imponerande ölsamligen jag känner till!
· Förhoppningsvis lite matlagning till ölen, det är en sak jag gärna tar till en ny nivå med lite mer vågade och roliga tips på både mat och öl
· Julöl. Varje år i november/december förr om åren fullständigt mörbultade jag kroppen och gick igenom samtliga julöl som släptes på systembolaget plus en hel del annan julöl som jag fått tag på via annat håll.
· Kändispanel, provade på en tidigare ölsida att ha en panel med lite aktuella människor som har med öl att göra. Detta var riktigt roligt och det kommer att komma en per månad vid normala veckor och 2 gånger per månad om det verkligen händer mycket i ölväg på nästa.
· Hembryggning? Nja, vi får väl se. Det finns så otroligt många bra hembryggarbloggar. Dock kan det nog komma lite mer från mig gällande hembryggarfestivaler osv.

Det var väl lite om vad ni nu kommer att få. Är det något ni saknar i ölbloggarnas värld, eller något ni saknat att höra från i skånetrakten? Hör av er!

Stay classy Sverige!

/Balder

I Danderyd utanför Stockholm grundade Stefan Risberg 2012 bryggeriet DesignBrew. Stefan som under 17 år hade spenderat sin tid på de Brittiska öarna ville nu flytta hem och brygga öl inspirerad av det han provat i England. Förutom deras första egenproducerade öl, Sassy Lassy Pale Ale har man idag en Imperial Pilsner, Flower Power och Belle Chic, en Belgisk Pale Ale. Idag finns alla tre ölen i Systembolagets beställningssortiment (länk till alla tre).

Min favorit av de tre, Flower Power provar vi mer genomgående här nedanför. Ölet är en tyskinspirerad Imperial Pilsner på 6,3% med mestadels Saazhumle men också en dos Chinook. Belle Chic å sin sida är en 5,1% stark Belgisk Ale där man har använt tre olika Belgiska jäststammar och humle från England, USA och Nya Zeeland, den sista av de tre Sassy Lassy är en American Pale Ale på 5% med amerikansk Simcoehumle och Nya Zeeländsk Nelson Sauvin. Sassy Lassy tycker jag har en lite för tydlig maltbas och skulle vinna på att justeras något så att den blir mer inriktad på de smakerna från humlen som man vill ska vara i centrum, däremot är den trevlig och lättdrucken med mycket karaktär för sina 5%. Belle Chic är en lovande Belgisk Ale som är både lättdrucken och smakrik, kanske kunde få mer humle för att öka karaktären som nu har mer citrus och belgisk jäst i fokus.

DesignBrew Flower Power Imperial Pilsner

Utseende: En disig urvattnat kopparfärgad vätska med stort vitt skum som osedvanligt snabbt helt försvinner.
Doft: Behaglig örtig doft med lime, citrongräs, rivna citronskal och bittra citrusfrukter. Nyslaget halm och grape kommer långsamt fram mer och mer ju varmare ölet blir. Doftmässigt tilltalande och varierat.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En härlig kropp som är mjuk och mullig precis som jag gillar en pilsner, kanske är ölet lite sötare än vad jag förväntade mig men den stråsmakande, citruskryddiga smaken av en bra pilsner finns där. Kanske är det just sötman och den lite fruktigare framtoningen jag gillar och hur den möter det kryddiga, torra och väldigt “tyska”. En öl jag tror fungerar fint med fräscha maträtter såhär på sommaren.

Betyg? – Bra(+). Som helhet gillar jag ölet, en drickbar och mjuk pilsner med extra tryck från humlen och med extra skjuts i alkoholstyrkan. Kanske är den lite sötare än vad jag förväntar mig och lite torrare slut hade gjort den gott – men smakerna finns där och man har lyckats modernisera ölstilen något utan att för den delen få den helt “amerikaniserad”.

Vår vän Carl som bland annat har skribit inlägget om hur du som hembryggare kan ge dig in på pseudolambics och andra surare ölstilar gör inte bara ljus syrlig ljus öl. Förutom Gose (ursprungligen en tysk ölstil med salt) med saltvatten från Göteborg så har han gjort öl på kött och så nu dagens öl, en mörk porter med chili. När Carl bryggde ölet i slutet av förra året så tog han upp just svårigheten i att brygga öl med chili, då chilikaraktären lätt kan ta över eller att man kan få fel drag från chilin. Vissa vill ha en karaktär som påminner om grön paprika, andra en fruktigare djup hetta och andra en rökigare ton. Totalt användes 7,5 g torkad Chipotle och 7,5 g torkad Ancho i sekundärjäsningen och om det inte var nog med chilin så hade den fått ligga och dra i bourbon, samt så fick ölet smaka på lite ekkuber. Efter en månad tyckte Carl att ölet fortfarande var för starkt och rådde mig därför att låta ölet stå ett tag, sagt och gjort, nu snart ett halvår efter bryggning var det dags att prova ölet, ett öl Carl också varnat mig för kunde ha lite för högt tryck i flaskan.

Ölet blir utmärkt som första öl att prova tillsammans med mitt nya stoutglas, vänligen donerat från glasshoppen Sejdelshoppen. Liksom det omdiskuterade IPA-glaset är det Spiegelau som ligger bakom designen och glaset har tagits fram tillsammans med Left Hand Brewing och Rogue Ales – båda med en serie riktigt bra mörka öl bakom sig. Trots glasets rätt snäva form rymmer det en 50 cl öl, eller 60 cl fyllt till bredden vilket gör att du lätt klarar en 50cl flaska och en fin skumkrona på det. Just Sejdelshoppen tar liksom många av sina andra populära glas 99 SEK per glas och även det här glaset vågar jag säga att jag personligen tycker är rätt fint. Många ogillar IPA-glasets lite lustiga form men jag tycker det ser lite charmigt ut, även om jag personligen älskar mitt Tekuglas.

Bryggeri Spritköket Chiliporter

Utseende: Tyvärr gushar ölet något enormt och en brun stråle målar om vägg och bord, men när ölet väl får stillas. Mörkt brun vätska med stort chokladfärgat skum som dör ned till tunna, spräckliga kvarlevor.
Doft: Ölet har en viss syra jag antar kan bero på att något gått lite fel, vilket också skulle förklara gushningen. Ju mer jag svingar glaset och låter vätskan cirkulera så dyker det upp fina dofter av mörk bitter choklad, brända träplankor och viss chili med efterföljande fruktighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra och en behaglig kropp. Medan du låter ölet smeka ut över tungan så kommer smaker av chokladkaka, ekkuber och stark espresso, men så hugger chilin till och du får en varm sensation som börjar vid tungans kanter och sprider sig inåt i munnen. Jag gillar chili och hetta så för mig är den just på gränsen för att vara balanserad och drickbar, men vissa kommer att finna den för stark. Tyvärr tar chilin över smakmässigt vilket gör att det inte bjuds på en vidare smaksensation eller djup, något chiliöl brukar kunna råka ut för.

Betyg? – Bra(-). Ett bra betyg sett till att halva ölet hamnade på väggen och att den är rätt potent i chilistyrkan. De som gillar chili och vill ha en brännande porter som ska bränna men inte bli odrickbar kommer att sätta ett litet plus istället för mitt minus. Jag tycker att den är lovande.

Glasomdöme: Det jag gillar mest med stoutglaset är formen nedtill. Det är behagligt att hålla i och påminner om en kupas känsla av att “greppa den undertill”. Du kommer ned bra med näsan och doften samlar sig väl upp mot öppningen vilket gör att du får ned både syre och näsan, utan att glaset smalnar av för mycket eller att du får för mycket skumkrona att vänta ut. Att du till skillnad från en kupa håller mot glaset och inte bara i glaspinnen gör att du själv kan värma upp din öl beroende på hur du väljer att hålla glaset, något som kan vara trevligt med mörkare öl som du kanske inte vill servera allt för kallt. Nu kan du ta ut dem lagom kalla/varma och sedan själv styra temperaturen mer. Överlag ett väldigt intressant glas som jag ska prova mot Teku- och provningsglaset vid ett senare tillfälle.

Thrillist publicerade nyligen en artikel med ett par tips på hur du kan kontrollera om din ölkrog vet vad de gör. Det handlar inte om raketforskning eller avancerad kylrumsteknik med flux capacitors utan om sådant vi kan tycka är normalt på en bättre restaurang eller krog, men som många trots allt slarvar med. Se inte tipsen som någon form av bestämd lag eller att krogar som inte uppfyller något av det mer triviala såsom ölglas eller pris på något sätt är undermåliga, utan se det som saker som trots allt påverkar ölet på olika sätt och som trots allt har viss betydelse på din upplevelse.

1. Rena glas ger ren öl.
Har ni tänkt på hur tilltalande en fint upphälld öl kan vara? Gyllene till färgen med ett frostigt skum som håller kvar aromerna tills du kan smutta i dig det goda. Då kanske ni också minns ungdomens dagar och fulpints med masslager nere på hörnet och hur glasens insida ofta var prydda med små bubblor som fick ölet att se ut som botten av ett förlist skepp, sönderätet av allehanda saker. Ett väldiskat glas innebär att fett, smuts och för den delen diskmedel helt saknas och ölet kan glida vidare ned i glaset. Ett smutsigt glas å andra sidan fångar upp ölet och skapar små bubblor – så kom ihåg – bubblor på glasväggarna = smutsigt glas = ölet lär inte se så vackert ut som det kan.

2. Talla på kranen och få smak av granen
Ni har alla stått och polerat blandarkranarna i badrummet där smuts och rester från tandkräm och tvål tenderar att skapa beläggningar. Precis som med glasen så fångar tappkranarna upp smuts och annat som fastnar på dem. Fett drar åt sig annat smuts och har du otur fastnar bakterier och allt annat möjligt där. Nu brukar man kanske inte se krogpersonal, eller för den delen gäster stå och peta på kranarna – men håll ett öga på om de är rena eller ej, rena kranar = renare öl.

3. Doppa inte om du vill dricka gott
I England betalar du för en pint och får då också en pint, ölet fylls upp till bredden av glaset och det har hänt att jag har sett hur man doppar tappkranen ned i glaset för att slippa skumma ölet när man fyller på de sista dropparna. Det man lätt glömmer är att skum liksom fett och smuts drar åt sig bakterier och smuts och polerar du inte tappkranen så riskerar du att få smutsig öl.

4. Vita linor
Eller åtminstone rena linor. Troligen det vanligaste problemet och något man ofta stöter på när man är på sämre krogar eller lite muggiga pubar. Det ölet är i kontakt mest är vare sig ditt glas eller fatet utan fatlinorna det fraktas igenom på väg till ditt glas. Ofta är fatlinorna bra långa och då kan ölet “stå still” i linorna efter stängning eller mellan kunder. Har du otur rengörs dem inte heller mellan byten av öl varpå du riskerar att få ett par glas hemmagjord blendning. Fatlinorna bör spolas åtminstone varje vecka men vissa barer gör det varje dag och tar då kostnaden för ett par spillda pints. Dock är det dyrt i längden (har du 10 kranar och spolar ur 2-3 pints ur alla, 365 dagar om året är det mycket spilld öl…). På fulölskrogar är det ofta de som äger kranarna som spolar dem och då kan det vara bra länge mellan spolningarna, och vipps smakar din öl sunk.

5. Glasklart va?
Det kan låta snoffsigt men typen av glas spelar roll. Ett bra ölglas är format för att bibehålla en fin skumkrona, ha kvar dofterna och i vissa fall hålla ölet i rätt temperatur. “Shaker pints” eller de stereotypiska pintglasen är smidiga och lätta att hantera, men jämfört med lite bättre glas så har de mycket att önska. Sedan är det upp till var och en hur mycket man vill lägga i glasets betydelse, men att jämföra masslagerglas mot riktiga ölglas visar att du ändå bör vara medveten om det.

6. Beer for the buck
Snålmanker kommer fram lika mycket som den prismedvetne. Idag är öl dyrt i Sverige och ju starkare öl, ju dyrare. Frågan är hur vi konsumenter ska drabbas? Dricker du 14% stark Triple IPA (Fanö Pikkulintu på Fermentoren…) i pintglas blir du inte bara berusad utan riskerar att betala mer än om du fått glaset i ett smidigare half pint-glas. En bra och medveten bar brukar ha större glas för svagare öl och mindre glas för starkare öl, och på så sätt kan de också ha en viss jämnhet på priserna. Alkohol-per-krona helt enkelt. Idag brukar barerna dock vara bra på att erbjuda galopper eller mindre glas även fast de brukar sätta upp ölen som sålda om 30-40 cl.

 7. Utbildning är A och O.
Bryr sig din ölkrog om öl så vet de vad det är för öl, dess ursprung och hur man hanterar den. Lika delikat som en tunna real ale måste vårdas och serveras bör vanliga flaskor tas hand om på rätt sätt. Stå i jämn kyla, med lite direktljus och buller. Jag blir alltid lika imponerad över kunnig och passionerad barpersonal och ofta är det något som ligger till grund för om jag gärna går tillbaka till stället. Idag är det massvis med öl på krogarna och det är svårt att memorera alla, men att åtminstone ha koll på fatölen och ett par favoriter på flaska kommer man långt med. Går man steget vidare och låter barpersonalen certifieras som ölcicerones så kan man också garantera att de vet hur man häller upp och hanterar öl.

Bubblare 8. It’s getting hot in herre..
Ibland har man råkat se ölfat stå inne i köken, legat huller om buller bredvid värmeaggregat eller helt sonika glömts bort på sätt som faktiskt påverkar ölen. Värme är ett stort no no och det spelar ingen roll ifall ölen skickats med expressfart, nedkylda och i lugnan ro från bryggerierna direkt till krogen. Står ölen varmt så kommer du att märka av det. Ölen kommer smaka skunkigare och tappa i fräschör – jämfört med en öl som skeppats och hanterats under optimala värmeförhållanden. Får fatet sedan stå påkopplat för länge så kommer det börja tappa i fräschören och även då får du en öl som kommer att smaka markant annorlunda mot vad det var tänkt. Vissa krogar tenderar att ha “fasta kranar” med öl som de ofta har på och då kan de ofta byta fat utan att fyta kran, så bli inte rädd bara för att en krog haft en fatskylt med en viss öl på under en månad, det kan röra sig om fler fat.

Det var väl inte så svårt? Men förhoppningsvis har ni fått lite tips på vad ni kan kika efter på just era favoritkrogar. Bättre utbildning och mer kunskap för både konsument och krögare vore något bra att sträva efter!