Nästa helg släpps biljetterna till det mest upprullade, uppskattade och uppvisande inom Nordisk och troligen Europeiskt ölnörderi – Copenhagen Beer Celebration. Nu kan vi släppa två bryggerier till den lista som CBC crew redan har släppt, en lista med namn som Surly, Three Floyds, Närke och Alpha State nämligen Funky Buddha och Hopping Frog. Vi pratade med Ryan Sentz både innan och under Great American Beer Festival och efter att ha blivit inbjuden till de båda tidigare åren är det nu dags att göra debut på CBC. Ryan, bryggmästare på Funky Buddha ligger bakom flera av de högst rate’ade ölen på exempelvis Rate Beer och Beer Advocate och på GABF förstod vi verkligen varför, ölen höll världsklass! Läs intervjun här ovan om ni vill ha bättre koll på honom och bryggeriet. Ryan sa i alla fall att han var riktigt taggad.

Det andra bryggeriet har varit med de båda tidigare åren men 2014 är det comeback för den omåttligt supertrevliga Fred Karm. Vi träffade Fred uppe hos New Belgium härom veckan och han berättade glatt att han själv åker över till CBC 2014 och vem vet, kanske dyker de upp även i Sverige med lite flax? Vill ni ha mer koll på Fred så kan ni läsa fjolårsintervjun här.

Två riktigt bra bryggerier som båda kommer göra sig väl på CBC 2014!

För mer information om CBC 2014, biljetter etc. kolla in hemsidan eller Facebooksidan.

EDIT:
Kornmalt & Humlekottar och Malt, Jäst, Humle och Vatten har nu presenterat ytterligare ett gäng bryggerier som ligger med på listan nedan. Håll utkik på 99 Bottles för ännu ett par!

Klara bryggerier just nu:
Hopping Frog
Funky Buddha
Alpha State
Brewdog
Freigeist Bierkultur
J. Wakefield Brewing
Kernel
Loverbier
Mikkeller
Närke
Three Floyds
To Øl
Kuhnhenn
Alvinne
7th Sun
Baird
Cycle/Pegs Cantina
Westbrook

Nu ska jag vara sådär genomnaivt fanboy-aktig och skriva om en krog som av en slump vuxit till att bli mitt favoritställe i Sverige – Göteborgskrogen The Rover. Ni som följer MankerBeer på Facebook ser att det har varit rätt många besök och hyllningar till dem under de senaste två åren. En stockholmare i Göteborg låter kanske lite exotiskt? Inte alls, har man ett jobb som ibland gör att man “bara måste” åka västerut för ett par dagars jobb så tackar man och tar emot. Det har gett mig möjligheten att besöka några av stadens alla inspirerande ölkrogar och få prova på stadens alla nya spännande bryggerier. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Göteborg och Malmö har varit de mest spännande ölstäderna det senaste året.

Första gången jag var på The Rover var innan deras ombyggnad som blev klar nu för bara någon månad sedan och som gör att de kan inhysa fler middagsgäster, dubbelt så många fatkranar och har kunnat få en mer öppen planlösning. Innan var det härligt pubdunkelt och lite trängre vilket gjorde det lätt att hamna i konversationer med övriga gäster om ditten och datten. Sedan dess har det blivit rätt många besök, vissa dagslånga, andra bara över en öl eller lite tjôt. Vad som hållit nivån under hela tiden jag varit besökare på krogen har varit maten, något jag redan gett ett erkännande som Sveriges bästa krogmat. Med varierande rätter som dagens kött, fisk och burgare har man alltid kunnat få vällagad mat som inte bara varit oförskämt billig utan där allt från sallad till pommes och kött har varit tillagad på plats och med så mycket mer kärlek och omtanke än vad du brukar få. Att varje dag servera “dagens” burgare, kött och fisk som kan vara allt från pulled pork-burgare till lyxiga älgklämmor visar inte bara på påhittighet utan även att man ska kunna kika förbi bara för lite god mat, ölet måste inte vara i centrum. Att man sedan serveras pommes med tryffelolja är bara syndigt, och oerhört gott. Tyvärr satsar på krogar på riktigt bra käk utan det är för vanligt att man slänger fram upptinade och snabbfriterade pommes frittes med en sunkig tillredd och upplagd sallad där köttet saknar smak eller där de vegetariska alternativen består av en ostbit eller bara en sallad. En bra rätt och en välsmakande öl för under eller runt 200 kronor bör vara målet för alla krogar som vill få återkommande middagsgäster. Jag skyller också eventuell temporär viktuppgång på The Rover.

Med det nya köket har man nu kunnat bredda både utbuted av mat, numera kommer man kunna satsa mer på kallskuret och mindre rätter, men även utbudet av fatöl. 32 stycken kranar fyllda med allt från cider, tysk pils, svensk pale ale och amerikanska stouts bådar inte gott för leverns välstånd men desto bättre för alla de som vill ha någonting gott att dricka men som ibland tycker att krogar är för nischade. Här finns det något för alla och flera gånger har jag kommit in “lite på salongen” efter en kväll med några glas saft och då funnit att jag inte är sugen på “det häftigaste” eller “något speciellt”. Att då ha en 5-6 alternativ med hederlig öl såsom Nynäs Bedarö Bitter, en tysk lager eller en helt vanlig pale ale är faktiskt mer ovanligt än vad det låter. Idag har många krogar ett par kranar med “lättare” öl men ofta består de av Falcon, Guiness eller annan öl jag hellre byter bort mot högkvalitativ vardagsbira. Flasklistan har bantast något vilket jag vet att flera har ställt sig negativa till men för min del så ser jag hellre kvalitet med öl som kan stå lite och som inte kommer på fat, såsom Lost Abbey, vissa Hoppin Frog etc. än att humliga eller andra öl som inte lämpar sig för lagring får stå och bli gammal. Variationen och priserna på fatölen gör det också rätt lätt att finna ett gäng öl man kan tänka sig att dra igenom under kvällen varpå man snappt glömt det där med flasklistor. Då kan man istället gå snett över gatan till Ölstugan Tullen med sitt breda utbud av svensk öl eller till början av Andra lång och Jerntorgets Brygghus som har öl från hela världen i sina välfyllda flaskkylar.

Det enda som är lite negativt med The Rover är personalen. Antingen är de omöjliga att förstå då man förväntar sig en bred göteborgska men får höra stockholmare förklara att de satt upp ens nota i namn som inte lämpar sig i skrift eller så tävlar de hellre i godisätning. Vill du ha tips på bra bourbons (utbudet är ruggigt välbotaniserat) så får du genast lite tips på vad du kan komma att tycka om, likaså om du vill ha en hederlig cider – personalen gillar cider. Ser man förbi detta så sluter sig krogen snarare sig till den skaran krogar runtom i landet som ger känslan av att komma in på Cheers där alla vet ditt namn och det är “inga konstigheter”. Jag går faktiskt ut rätt sällan nu för tiden men när jag gör det försöker jag finna min väg till restauranget och krogar som känns familjära, det blir lugnare helt enkelt. Jag älskar nörderier men likaså att kunna koppla av och bli lagom dyngberusat tillsammans med några mindre ölintresserade vänner, som trots deras (än så länge) bristande intresse ändå känner att de kan ta ett par öl på krogen jag tar dem till. Sådana ställen finns det rätt få av och jag tror att nyckeln ofta ligger i personalens bemötande snarare än utbudet av drycker, lokalen eller liknande faktorer. Vissa krogar vill ibland ha en viss attityd eller stämning vilket tyvärr kan gå ut över  “vanliga” gäster. Tar man åter närliggande Jerntorgets Brygghus så känns det oftast mer som när man var 16-17 och just började slinka in på krogen för att ragga på tjejer man hade noll chans på och dricka fulgroggar än att komma till ett ställe med väldigt bra ölutbud. Detta ser jag som något positivt. Man kan nörda öl på “minde fina” ställen men man kan inte gå all in och festa på i eget tempo på de “finare”.

Göteborg är tillsammans med Malmö de hetaste städerna i landet just nu vad gäller hantverksbryggd öl och intresset ser bara ut att växa. Malmö har börjat konkurera rejält med Köpenhamn och Göteborgarna visar upp ett enastående engagemang vad gäller att organisera event och informationsdelning på internet, något Stockholm är långt efter med. Gräsrotsengagemanget tror jag kan lägga en oerhört stark grund för vidare spridning av bra ölkultur och med de krogar som finns och poppar upp i staden lär det inte ta lång tid innan vi ser flera bryggerier ta för sig även på den internationella ölscenen. När jag snart åter åker till Göteborg, då för All In Brewings stora ölfest så lär det bli ännu ett Roverbesök, för trots att jag vill upptäcka mer i staden i mitt hjärta så är det svårt att inte gå hem till Rover, ta sig sin burgare och öl, lägga upp fötterna på bardisken och bara vara.

Så tack till Niklas, Tobias, Lina, Johan, Kongo och Jonas, numera på exil hos Ölrepubliken samt alla andra för att ni låter och har låtit mig och M2 hållas.

Då var det åter dags för mig (Manker) att återvända hit till MankerBeer.com som har legat lite i lä under SBWF och GABF samt vår efterföljande tripp till västkusten, vi ber om ursäkt men lovar att det kommer lite roliga rapporter därifrån. Medan jag sammanställer hundratals bilder på och kring öl samt smälter alla intryck så låter vi vår gode vän Kristopher från i vårt tycke landets bästa ölblogg, Kornmalt & Humlekottar ge sin syn på Systembolaget och dess utbud.
/Manker

Man får ofta höra att Systembolaget har ett brett sortiment, och det får jag väl hålla med om.. Med vissa paranteser. Hur stor del av ölen som står på Systembolagets hyllor är industrilager? Om vi nu talar om det som faktiskt står på hyllorna och inte i beställningssortimentet, det måste väl vara iallafall 70-80%? Jag har inga exakta siffror utan går efter det jag ser i butikerna, men det finns säkert andra som har och då får ni gärna fylla i här. Var vill jag komma med detta då?

Jo, det jag undrar över är hur det kan finnas en så stor marknad för denna sortens öl när dom flesta smakar mer eller mindre likadant. Två varianter Sofiero plus olika storlekar på burk och flaska, samma med Norrlands Guld, Spendrups, Åbro, TT, Arboga, Stockholm Festival, Smålands och så vidare, och då talar vi bara om dom svenska märkena. Peroni, Stella Artois, Efes, Mythos, Karlovacko, Heiniken, Baron Trenck, Singha, Lapin Kulta, Carlsbergs alla varianter.. Ja, ni fattar. Smaken är som baken säger man och visst finns det folk som gillar den här sortens öl, men vilka av dessa ölen hade dom faktiskt saknat om Systembolaget hade skrotat hälften av dom? Min gissning är att dom bara hade tagit en annan sort istället, “trist att dom tog bort Spendrups Guld men vafan Mariestad är också fin ju”.

Nu ska jag inte säga att jag inte tycker om lageröl för det gör jag. En riktigt bra, välbalanserad, krispig lager är bland det godaste man kan dricka i min värld, men större delen av ovan nämnda öl är inget av detta. Kvalmiga maltbomber i hemsk obalans av plåt, tonårsfylla och smör med en alldeles för hög kolsyrehalt. “Serveras väl kyld”, jo afan! Annars finns ju risken att ölen faktiskt smakar något! Nä, dålig öl är var det är. Kan anses elitistiskt att säga att det är dåligt, men det är produkter tillverkade av dåliga råvaror på industriell nivå. Jämför med grönsaker, frukt, kött, vad som helst! Det smakar bättre när det är gjort med kärlek och respekt, det är ren fakta.

Jag är glad att hantverksölen har nått Sverige med full kraft. Jag är glad att jag kan gå ner på mitt lokala Systembolag, som är det absolut minsta Systembolag jag känner till, och köpa öl från Samuel Adams, Brewdog och Brooklyn, men jag är också ledsen över att hyllorna nästan ger vika av industriellt tillverkade maltdrycker. Min uppmaning till Systembolaget är att skrota 50% av all industrilager dom har, kanske köra ett test en vecka och se hur det påverkar försäljningen. Jag kan garantera att den inte kommer sjunka. Människor köper dessa pissöl av gammal vana men det är ingen vana som är svår att bryta tror jag.

Det sägs att det är hipsters som tagit den nya ölboomen dit den är och det är alldeles säkert sant (till viss del, själv tror jag på dom riktiga ölentusiasterna), men isåfall tackar jag dessa hipsters. Det sägs också att när denna vågen av öl tynar bort så kommer vi alla att gå tillbaka till industrilager igen vilket jag tycker är en befängd tanke. När man en gång har börjat dricka riktigt bra, hantverksbryggd öl så är man bra dum om man går tillbaka och dricker piss efter det. Och så dum kan ingen vara. Inte ens en hipster.

Photo: Jason Thrasher

Tomorrow morning our flight departs from Arlanda with the aim of Newark for further air transportation to Denver where Great American Beer Festival kicks off just days later. With that our pre-GABF interview series has now come to and end. We have interviewed brewers from north to south, from east to west and with all possible preferred styles and backgrounds, all with the hope that you who will attend GABF will get even more exited but also to let all of you who aren’t know more about some of the best breweries from the states. Our last intverview is with Brian ‘Spike’ Buckowski from Terrapin Beer Company. Terrapin has been around for a while but somehow I have never really been able to properly work my way through their beers, something I hope will change over the next coming days. To prep for this I let Brian be our outro for this year’s interview series. See you on the flip side.

MankerBeer (MB): You met co-founder John Cochran in 1998 but it would take some hard times and lots of work before the first beer was poured in 2002, how has the Terrapin story evolved from there?
Brian Buckowski (BB): Wow! That would take a book to answer, not a sentence. The biggest thing is the size and scale of our operation. The first year, we did around 250bbls. This year we should hit 35,000bbls. Going from a contract brewery to owning our own, was huge in the sense of being able to be more creative with recipes, and hosting people at the brewery.

MB: In 2011 you sold a minority interest to MillerCoors subsidary Tenth and Blake Beer Co. A deal which seems to have been the best for the brewery despite possible critique of “selling out”. Has it been difficult to explain that move?
BB: Not really, Our original investors wanted to pull their money out of the company after 3 years. We had limited options for capital, and a short amount of time to raise it. The Tenth and Blake folks stepped up to bat for us.

MB: Where would the brewery have been if the deal wouldn’t have happened?
BB: Not sure, I don’t really want to speculate about it. We are in such a better place now than we were before. Things happen for a reason, and we lucked out and the brewery is doing great.

MB: I read on John’s blog that you sold more beer in July 2013 than in all of 2002-2004, how much will you be able to brew now without exanding again?
BB: We can produce around 35-38 thousand barrels at our facility without expansion. We are working on getting some tanks in next year.

MB: Being around for such a relatively long time, what is your take on the US craft brewery scene and the growing numbers on breweries? Is there room for all of them or is there a risk of flooding the market?
BB: I think it’s great that all these new breweries are popping up. It’s great for the craft beer market, but there will come a day when the market will get saturated. The solid breweries that make great beer will survive, while the ones that don’t or are under capitalized will fade away.

MB: What combination of food, Terrapin beer and music would you suggest the beer drinker who wants the perfect pairing?
BB: I would have to say a Rye Pale Ale, Pepe’s Pizza from New Haven, CT and a Grateful Dead show. Without Jerry, only two of those are obtainable today.

MB: Home brewers apsiring to one day start their own brewery often asks ut to ask brewers for good advice, so – what are the most important steps for someone who wants to start their own commercial brewery?
BB: Get ready for a pay cut, long hours and a lot of learning about business and brewing. If you are serious about it, volunteer at a brewery first to see if you can handle it.

MB: What are the future plans for the brewery, what can we expect to see?
BB: I think with the succes with Recreation Ale in cans, you will probably see another canned product in the future. We will always strive to make some unusual and more creative beers in the market place. And of course more collaborations here and overseas.

MB: What are you looking forward to with GABF and how important is the festival for breweries and the American beer scene?
BB: I’m looking forward to all the new breweries that will be there this year. As you know, it sold out in record time. Also for me, I get to see old friends and collegues in the business.

MB: Are there anything all GABF-debutants reallly shouldn’t miss and/or think about at GABF?
BB: Don’t miss your favorite beers of course, but try ones that you have never had before from breweries that you’ve never heard of. Also, check out some breweries in the area.

MB: What cool Terrapin brews will be poured at the festival?
BB: We will be pouring Tree Hugger, Dr. Krunkles, Recreation Ale and Pumpkinfest. 

Thank you Spike! We look forward to try some more Terrapin beers and I speak for most Swedes when I say that we wish to see more of the beers here in Sweden.

Sommaren 2011 var första gången jag skrev om Åre Bryggcompagni. Då var man fortfarande i planeringsstadiet och arbetade med att starta upp ett bolag, finna lokaler och få igång produktionen av testbatcher och prototypöl. Några månader senare fick jag prova min första öl från dem för att en kort tid senare även prova på än fler av deras öl. Ett av de öl jag då fick prova var grunden till ett av de två ölen de nu har släppt i Systembolagets beställningssortiment och på olika krogar, bland annat ansedda restaurangen AG i Stockholm. Genom beställningssortimentet kan ni ta hem deras 4C American IPA för 40.40 kronor och deras Mayfly Sparkling Ale för 37.60 kr. Det är också dessa jag kommer att prova framöver och idag är siktet inställt deras 4.7% starka blonde/golden ale Mayfly.

Åre Bryggcompagni Mayfly Sparkling Ale

Utseende: Lätt grådisig citrongul vätska med vitt krämigt skum som håller sig kvar länge och håller kvar aromerna fint.
Doft: Lätt stallighet med drag av gammal ost, torkad amarillo och nyborstad lamm eller yllefilt. Gillar man traditionella golden ales med Europeisk humle är det här i din stil. Ren och fin doft med det sköna lite unkna med citrus och hö. När den öppnar upp sig lite blir citrustonerna klarare.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Lättsam i munnen med en direkt smak som drar åt Oceanbryggeriet och även Skebo med sina cask ales och varsamt humlade golden ales. Bitvis blommig, bitvis den fina mixen av grape, ost och stall men hela tiden läskande med lagom eftersmak av citrus. Lär gå fint till middagsbordet och som sällskapsöl.

Betyg? – Bra/Bra+. Ett bra betyg för en öl som levererar helt i stil med vad en traditionell golden ale ska göra. Inga nymodiga humlesorter, märkvädiga IBU-antal eller fatlagringar, utan stiltypiskt och gott. Kanske några kronor för dyr sett till vad det är den levererar. Samtidigt finns det inga många liknande öl i Systembolagets sortiment och med möjligheten att beställa hem dem styckvis är det värt att prova på.

Helgdagar, högtider och allehanda påhittade spektakel såsom Halloween, Alla hjärtans dag och liknande sitter något enormt rotat i den svenska själen. Öl, mat, musik och andra traditioner bundna till dessa imaginära måsten är ristade i tid, blod och sten och när ett bryggeri tycker att de bör ändra lite i en julöl så var (nu har det lättast upp betydligt) det vanligt att de möttes av kritik. Vi minns alla hur kommentarer har lagts om hur man inte ska ha en dubbel IPA på påsken eller julen eller hur en julöl ska ha en viss karaktär. Detsamma gäller för Oktoberfestölen. Oktoberfest en tradition född i tyskt stål och som vi svenskar inte direkt har någon koppling till annat än att vi gillar att äta och dricka. Samtidigt är det rätt konservativt vad som är en Oktoberfestöl, de ska hålla sig till stilen Oktoberfest/Märzen vilket från början av en mörkt brun öl med bra kropp och med bitterhet. Ölet källarlagrades över sommaren och serverades sen på Oktoberfesten. För att ölet skulle hålla sig kunde man öka humlingen eller alkoholstyrkan. Stilen är idag med karaktäristisk som en mellankraftig öl med tydlig maltighet, ren och torr.

Lägger ni in lite olika Oktoberfestöl så ser ni att vissa går mer åt det humliga, rena och andra åt maltiga och mörka. Båda kan vara rätt, båda kan vara fel. När så S:t Eriks för andra gången gör en Oktoberfestöl så är det tillsammans med Mathias Dahlgren i deras gemensamma projekt med rena öl som passar fint till mat. Deras Oktoberfest kostar 16,90 och finns på de flesta Systembolagen som har tagit in Oktoberfestölen.  Mathias Dahlgren rekommenderar ölet till en spenatomelett fylld med stekt lök och stuvad skogssvamp eller till en pepparbräserad fläskkarré med rotfrukter, kål, lökar och potatis som kryddats med rosmarin och honung.

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Oktoberfest

Utseende: Disig grågul vätska med vitt skum som lägger sig som ett väldigt litet lock.
Doft: Syrlig fruktjuice likt en fruktig men kanske lite urvattnad pale ale. Bra touch av citrus.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Frisk fruktighet med typiska, om man kan säga så, drag av S:t Eriks. Friskt, citrus, aningen syrlig “fizzig” grape och ett rent avslut med melon, lite banan och halm. Känns lite mer om en humlad och oerhört ren pilsner. Viss beska som drar retsamt på tungspetsen för att sedan försvinna ut i fruktigheten.

Betyg? – Bra+. Beroende på vad du väntar dig så kommer du tycka olika om det här ölet. Jag tycker att det följer helt i den linje S:t Eriks men även samarbetet med Mathias Dahlgren har gått – trevliga, väldigt rena öl där smakerna får stå fria utan krusiduller. Ölnörden kommer tycka att den är tråkig, middagsgästen eller vännen som bara gillar en god öl, gärna till maten kommer att uppskatta den.