MankerBeer.com

En oerhört trevlig sak med Londons annars rätt speciella uteliv är  deras after work-häng. Olikt i Sverige där folk samsas på uteserveringar under sommarens få varma eftermiddagar, eller inne vid bord inne i barerna. I London har de inte samma tänk om uteserveringar, inte heller om lagar som reglerar det där med att dricka utanför pubarna. Eller snarare, lagarna finns med all sannolikhet, det är bara svårt att tro det när man ser alla gladdruckna britter stående i klungor på gatorna utanför pubarna.

Sydväst om SoHo, mittemellan Picadilly Circus och Tottenham Court Road ligger en klase pubar som utifrån verkar rätt lika varandra. De ser ut att ha samma klientel, de börjar alla med ett “The” följt av något brittiskt enkelt som ship, george, bar, timmy eller Old Coffee House. Just The Old Coffee House sticker utifrån inte ut på något sätt alls, det är samma personer vid entren, lika mycket folk av olika etnicitet, ålder, kön och preferenser på vad en god öl är som på alla andra ställen. Skillnaden är att det inte är som alla andra ställen. 2008 öppnade Jamie och Lizzie Brodie sitt egna lilla bryggeri i östra London och efter över hundra öl som spänner mellan häftiga collaborations med Three Floyds och Mikkeller och traditionella engelska ales får man nog säga att de vet vad de gör. De har tre barer som är deras huvudsakliga kunder vad gäller fatöl – och detta är ett av dem.

Direkt när jag stegat in genom dörren blickar jag mot tappkranarna med lika mycket förväntan som rädsla över att bli besviken – det blir jag inte. På fat har de fem stycken öl, med lika många på cask. I kegväg finns ikväll att dricka Mojito Pale (en fruktölsinspirerad pale ale med citron och andra galenskaper – lite för mycket Aya Napa för min del), Cranberry IPA (en IPA med tranbär vilket ger en ännu torrare och stramare munkänsla, ruskigt god), London Sour Pineapple (berliner weisse-serien som bryggerier likt BrewDog, Kernel, Brodies m.fl spårat ut på – här med en lätt smak av ananas), Big Mofo Stout (en collaboration med Mikkeller vilket resulterat i en nästan 11% stark imperial stout som osar av lakrits och mörk fruktighet) samt collaborationen med Three Floyds – Floyds ESB.

På cask är fokus mer på deras “vanliga” serie öl, trots att många av dem är lika välbryggda och smakrika som de jag nyss listade. Singel hop-humlade golden alen’en Citra är fullsmockad med smak trots att ölet bara ligger på blyga 3.1% i alkoholstyrka, lika lättdrucken, fräsch och sagolikt god är Shoreditch Sunshine – humlad enbart med Galaxyhumle från Australien. 3.8% alkoholstyrka gör den också lite busigare än Citra. London Fields Pale Ale å sin sida har enbart fått smaka på den lite ovanliga engelskodlade Pioneerhumlen, men även här är det bara att kapitulera och ta in ännu en pint. Det här är världsklass med låg procent alkoholstyrka men fullmatad med smaker och dofter.

Den till synes hemtrevliga restaurangdelen märkar jag inte av då jag fastnar på entreplanet, men för de som vill äta så finns det vissa möjligheter, likaså för de som bara vill släntra in och se på tv eller hänga vid något av det rätt stora antalet bord som finns runtom i baren.

Ölen kostar lika mycket som de Fosters och Kronenbourg 1664 som de som dyker upp vid min sida vid bardisken beställer under de timmarna jag är där. Tydligen är den exotiska Fosters att föredra framför helt närproducerat och världsklassöl, där det trots allt finns milda ales att prova för Fostersdrickarna som kanske hellre föredrar en 3.7% stark pale ale framför en 10.4% stark imperial stout. Samtidigt är det lite av det jag ser som charmen med puben – att det är ett nästan gömt litet smultronställe för de som vill dricka en pint London Sour för sig själv medan andra glatt hinkar Stella Artois. Inga pretentioner, inga fördomar utan bara en riktigt mysig liten pub med riktigt bra öl – för de som vill. Rekommenderar verkligen ett besök och jag vart förundrar över hur lätt det var att ta sig hit – 5 minuters promenad från Tottenham Court Road eller en snabb promenix på ungefär samma tid från Picadilly.

Äntligen! Äntligen? Eller så nöjer vi oss med att konstatera att Copenhagen Beer Celebration 2013 nu är över. Efter att ha varit i skandinaviens ölcentrum nummer 1, Köpenhamn i dagarna fem så är det med all rätt man får känna sig lite sliten. Kikar jag i mitt excelark så ser jag att jag provat närmare 300 nya öl, bekantat mig med 10-15 nya bryggerier och tagit en hejdundrans massa foton. Jag har mött nya och gamla vänner, jag har skålat i öl med några av världens bästa bryggare och jag har planlöst strosat omkring i Spartahallen och bara njutit av hur galet allt är.

När jag skrev min förra, något kortare sammanfattning så handlade det mest om de första spontana intrycken efter fredagens session. Då hade jag ingen aning om hur galet lördagen skulle bli, två pass skulle betas av, folk skulle vallas in ut, runt, tillbaks och slutligen om igen. Likväl flöt allting på tämligen bra och jag såg väl inte direkt några ledsna miner hos alla de som vi mötte – eller har jag fel?

Det coola med CBC är hur det knyter ihop den internationella ölscenen på ett sätt ingen riktigt gjort förut. Jag satt och drack öl med Todd Haug (Surly Brewing) och hans trevliga fru Linda på torsdagen och någon dag senare så ropar Linda glatt att jag måste träffa den grekiska ölbloggaren de just snackat lite med. Kort därpå kommer ett gäng brasilianska ölentusiaster förbi och undrar vart de bör gå för de bästa ölen, följt av ett möte med en spanjor jag träffade i Köpenhamn förra året i samband med Pearl Jams konsert i staden. Med andra ord – alla finns representerade på CBC.

Det svåra är väl att välja ut mina favoriter. För många provade öl, för mätta smaklökar och fokus på att umgås med galna vänner stod föra i kön. Däremot vill jag lyfta fram To Øl’s “Fuck Art – Lets Dance/This is advertising/This is architecture” som inte bara hade galna labels utan var hiskerligt bra! Lika fantastiska var Mikkellers “X“-öl, de öl han började med runt 2006/2007 och som idag är mytomspunna och beryktade – men Imperial Stouten och Big Tony var å andra sidan just så bra som legenden sagt. Att hans Spontandoubleblueberry troligen är den vackraste ölen som skapats är kanske upp till var och en at tycka men det rosablå skummet, den härliga färgen på vätskan och att ölet är makalöst gott gör att den nog kan placera sig som 1a på min lista.

Sedan är man väl en bov om man inte nämner hur fin Kuhnhenn Raspberry Eisbock var, bröderna och bryggarna Eric och Bret stod stolt och hällde upp ölet under fredagen.  De lyckades även knita till sig 5 glas av den som de i smyg hällde upp under början av lördagen, generöst och ödmjukt – själv hade jag förstått om de glupskt smaskat i sig de sista glasen. Annat amerikanskt som bör lyftas fram är Lagunitas Sonoma Farmhouse Hop Stoopid som såhär färsk och god piskar många andra dubbel IPAs. Against the Grain kanske inte hade bästa ölen men Sam, Jerry och de andra var de skönaste bryggarna att hänga och snacka skit med – helt galna. Att Chad från Croocked Stave gästspelade hos dem med lite av sin öl under senare passet på lördagen var en bonus jag hoppas att många fick ta del av, sympatisk och trevlig och jag hoppas att vi får se hans öl i Sverige i v/-år… Likaså är Firestone Walker likställt med otroligt hög klass och allt från Pale 31 till Sucaba, Parabola och Double DBA var inget annat än toppklass. Att Matt Brynildson själv stod och hällde upp ölen och verkligen tog sig tid att snacka om ölen, om bryggeriet, om deras nya lagringsprojekt och om öl i allmänhet visar hur passionerade deltagande bryggerier är.

Här låg kanske det enda stora minuset jämfört med i fjol. I fjol var det mer snack och mindre verkstad, bryggarna kunde lättare hälla upp ölen och snacka lite med ölfanstaterna som på grund utav att  ölen kostade behövde begränsa sig något. Nu när det var “free samples” så sprang de flesta, jag inräknad runt och ville prova allt det goda som fanns. Wayne Wambles på Cigar City som hur trevlig och snäll han än må vara fick därför mest fokusera på att hälla upp öl än att snacka om dem, lite synd. Sedan kanske det är bättre i längden än att hantera poletter likt i fjol men jag skulle nog velat ha något mellanting just så att det blev mer socialt även för bryggarna.

Ser vi istället framåt så hoppas jag verkligen att CBC återkommer nästa år, det här behövs för den europeiska ölscenen och många bryggare fick nya kontakter både med andra bryggare men också med importörer och andra, vilket kanske underlättar framtida import. Det jag hoppas är att CBC då får ett management som kan hantera den press och den stress det är, vare sig Irina 2012 eller Ivan 2013 hade riktigt tiden att tänka på varje tänkbart scenario – men så är det inget heltidsjobb heller och ingen har riktigt tiden att göra riskanalyser eller se till så att ölen faktiskt levereras i tid. Där kan man ta hjälp av andra, likt vad vi erbjöd oss i form av införrapporter och annat. Jag tror och hoppas att CBC kan växa och bli bättre för varje år, men då måste man mötas och försöka ta till sig från alla håll och kanter – och här vet jag att kritiska röster hördes innan CBC. Nu ska vi däremot vara positiva. Maten var topp (allt från korvarna till den fantastiska chilin och den fina risotton och fiskkakorna), ölen behöver vi knappt nämna, vädret var bokstavligen strålande (trots att jag hade velat sitta ute i solen likt i fjol) och nu finns inget mer att kommentera på – CBC, tack för i år!

The preparations for one of the most awesome beer event in Europe, or even the world, started many months ago.
With just a few weeks left, things are really coming together. We think. And hope.  Appearance is everything, some wise person told me many years back. Maybe we cannot see the panic behind the scenes right now?  Who cares anyway, if Copenhagen Beer Celebration is even half as amazing as it was last year – this is gonna be absolutely ace.

We were interested in what actually build up such a great and huge event and we thought you would as well so we opened up a few beers together with the very sympathetic project manager Ivan Kiss-Prinzip Jensen and sat down for a chat.

Ivan is gazing at a beer. We think

MankerBeer (MB): Hi Ivan Kiss-Prinzip Jensen, Project Manager for Copenhagen Beer Celebration 2013. Hope all is well with all the preparations for the coolest beer festival in Europe!
We wanna talk to you a little about all the work being carried out behind the scenes for such a massive event like this. But lets start with who the heck you are, so who ARE you and what did you do before this?
Ivan KPJ (IKPJ): I work part time on CBC and I still have my job a teacher. I teach cooking and gardening on a school for youngsters with needs for special attention and have a long history of working in the restaurant business.
I was part of the start up at Nørrebro Bryghus (Anders Kissmeyer, now at Kissmeyer Beers) back in 2003 and worked there for nearly 4 years. I was a bit older than the rest of the waitors and got to teach the rest of the staff about food and beer pairings. Soon I worked as Beer Ambassador, making things like the “Brewers Table” and doing a lot, a lot of tastings and representation of the brewpub.
Also I was in charge of buying bottled beer for NB and I think it was in this work, I first met up with brewers like Mikkel and Keller from Mikkeller, CSA (Christian Skovdal Andersen, Ølfabrikken), Jakob (Amager Bryghus); people like that. Then I moved out of Copenhagen, but still have had close relations with beer raters, brewers etc.; following up on the beer scene from my rural home. I write a blog on food politics, mainly because there are so much bad food out there and so little knowledge.
Of course, I also write about beer here and now, and I was very critical at the beer scene in Denmark, being so big and yet with such a low quality of the products.
I volunteered when needed for Mikkeller amongst other beerfolks, but just feel most at home with this crew of total devotion towards both quality but also at innovation. I myself can´t repeat anything more that once, without being totally bored; I find Mikkeller to work the same way, always on the move.

MB: You are getting some of the world’s top breweries to Copenhagen which we all think is absolutely amazing, what is the whole idea behind this event and where did it start?
IKPJ: The idea of CBC is to make it possible for the guests not to seek for the good beers at a beer event; at CBC you just reach out to the nearest tap and you will get the best beer in the world. In every booth, in every tapline; only the best. For the breweries, CBC aim to be a yearly gettogether, a possibility to meet up and exchange work with other breweries in that high league, that they all are. It is no big secret that the idea for CBC was partly founded when Mikkeller attended “the other festival” here in Denmark and we got fed up with all the crab commercials, crap music, crab beer; just the whole circus surrounding the event, having nothing to do with beer. We keep everything, but the beer – at a minimum.
We want to put the beer as our first, second and third priority.

MB: Last year, project manager Irina Carlén ran the whole thing and she got just a few months to prepare the whole shabang. When and where did you start the work with CBC? Tell us about the process!
IKPJ: I myself started working on CBC in September 2012, getting as much material from the CBC 2012 gathered and sorted out. CBC was made so fast and so much stuff where improvised, so getting an overview and things talked through, was number one. Then getting things out, that CBC 2013 would actually happen, taking volunteers in, contacting the breweries we had thought about; getting people fired up and exited for this. Making the few, but important changes, while keeping the spirit, has really been one of my main concerns, making CBC 2013. A success as it was, it will be harder and therefor even more fun to make the sequel.We might be better in shape time wise, but this is beer and beer people, there will be many hours on coordinating up until the minut before opening the doors in May.
MB: What will be the major changes in the CBC setup this year compared to 2012?
IKPJ: One major change is that we do it again; that was not the intention. Then there are logistical stuff, there will be water rinsing facilities and better toilets. We will have food vendors selling food, instead of the grand seating from CBC 2012. There will not be a printed program, but an updated list, handed the guests on arrival. We might also be working on an app to be ready for the show… We don´t find that any of the changes are major; if it ain´t broke don´t try to fix it, right?

MB: Let us in on the secrets, there has got to be a few drawbacks in the planning/things going straight to hell – have there been and what where they?
IKPJ: I really, really wanted to have an online program, where we could post everything going on; what beers are on right now, what beers has run out, the surprises, beers not making it after all; all the stuff that a printed program can´t do. That didn’t happen, and I really regret it, but the venue did not have efficient wifi and was not able to meet the demands needed.
Another thing is letting breweries go after announcing them in the first place, either by their own choice or because they didn´t meet our requests for number of beers, the request of having the brewers them self attending; things that we find only help in profiling both the breweries, importers/distributors, retailers and CBC.
I find that these deditcated brewers, also tend to take their business very personal and they can take requests or demands pretty damn close in. It´s business, never personal, to me, some people really need to learn that difference.

MB: What requirements does CBC have on breweries that want to attend in order to pass as suitable for CBC?
IKPJ: I don´t think that is a big secret that CBC is Mikkels idea and that it is people that he has worked with or know personally, who are attending CBC. A man of his talents know a lot of people, so we invite, we don´t wait for breweries to apply. That said, we also want CBC to be a place for the guests to find new stuff, the odd beers, the up and coming. That part is more tricky to work out and we can always improve in this area.
MB: When the breweries have passed your approval to attend, what are your requirements at the actual festival?
IKPJ: They most bring their most outrages beers, we take experiments and one offs, before the brews made for a broader audience. We ask for as many new releases as possible and we need them bring at least 9 different beers in total for CBC 2013. Another key point is to have people who are actually involved in the brewing, the innovation, the reason the brewery is at this level of brewing. We don´t want the usual kind, but not-knowing guys, girls in short dresses just pouring beer at CBC; we want dedication.

MB: Everyone having the good taste to get their hands on a pink session bracelet (All sessions included) are quite excited to know what will happen in the paus on saturday, any chance you could give us a teaser?
IKPJ: It will be loud. And there will be beer.

MB: We have gotten the question numerous times so lets ask the man n charge: will there be WiFi available in the Spartahallen
IKPJ: There will be wifi, as we had it in 2012, with the problems that made, it´s not top of the line. But, a lot of people have better phones, better connection than a year ago, I´m told.

MB: We love everyone coming to CBC, but you gotta have some favorites amongst the breweries, can you tell us about that?
IKPJ: My favorites are the ones I don´t know; and there a few breweries that I haven´t tasted any beers from; Mountain Goat, Baird, even Surley. I really like when the brewers experiment, so the ones with mot fucked up ideas; I´m your man.
I did hunt Kuhnenns Raspberry Eisbock for a few years, so having them in, will be interesting. And Lervig. I have a feeling with Lervig, it is just my intuition, not something I’m hiding

Happy Ivan At Mikkeller Bar Stefansgade

MB: What is the absolute dream guest brewery at CBC?
IKPJ: My personal? That aren’t coming this year? That would be Hill Farmstead. And yes I liked their beers and attitude before everyone else did, ´cause I´m so cutting edge I split my tongue some times 😉

MB: Can you name 3 breweries and 3 beers that you absolutely CANNOT miss at CBC?
IKPJ:I can´t, but off my head, where I am right now; it would be Siren, Stillwater and Firestone Walker. I´ll take 3 of any of their beers right now.

MB: With a festival pouring almost 1300 litres of some of the best beers in the world, there’s gotta be an after party like nowhere else seen in Scandinavia, where you reckon the after parties will be held on Saturday?
IKPJ: I will close CBC, send people of to “Mikkeller and Friends” or “Mikkeller Bar”, urging them to have a blast there. (Or, I know few underground places with pierced girls, if you´re interested) Then I will turn around and look at 30+ of the best brewers in the world and shout, “Let´s get shit faced”.

MB: CBC starts at the 2nd of May, but your work will probably not end until a week afterwards. How do you ‘close’ such a project? Kicking back with your favorite beer?
IKPJ: I will go on a small vacation to Lübeck in Germany with my family, celebrating my 40th birthday. At one point down there, sitting with some mediocregerman brew, watching my kids fighting over the toys and my wife smiling at me; at that point I will know if we did it allright at CBC 2013. I both fear and look forward to that moment.

MB: Ivan, thanks for the beer, thanks for your time – don’t sit there and enjoy it too much, get Copenhagen Beer Celebration going!

När Mikkel Borg Bjergsø förra året anordnade ölfestivalen Copenhagen Beer Celebration blev det en ölfest utan dess like. Bryggare, öl och ölfantaster från hela världen möttes upp i Spartahallen i Köpenhamn för att prova några av världens bästa och häftigaste öl. Bryggarna fick en chans att möta både varandra och öldrickarna på ett helt annat sätt än vad många var vana vid.

När festivalen var över tog det inte lång tid innan ryktena var igång och frågan på allas läppar vara – kommer vi att få se en CBC 2013? Sett till att fjolårets mässgeneral Irina Carlén skulle få tillskott till familjen och att det var ett minst sagt krävande arbete så var det inte hugget i sten att mässan skulle bli av. Allt roddande med resor för bryggare, att få ölen på plats och se till så att allt föll på plats var bra mycket mer krävande än vad en person kunde slänga ihop över en fikapaus med gott kaffebrö’. Till slut kom dock beskedet alla hade hoppats på och det stod klart att ölfesten skulle annordnas även 2013, ölfanster över hela världen jublade. Länge florerade rykten om vilka utställare, öl, nyheter och allehanda tokigheter som skulle ske och Mikkeller själva har inte varit sena med att bygga på förväntningarna för att bräcka fjolårets hype.

Nytt för årets mässa är satsningen på att få ut så mycket som möjligt av mässan, för alla – bryggare som öldrickare. Det ska vara en plattform för utbyte av erfarenheter, kunskap och ett brinnande ölintresse bryggare sinsemellan, något som ölpubliken kanske inte märkte 2012. Dessutom kommer det också att bli en större satsning på arbetet inför mässan och idag annonserades det att de officiella mediakorrespondenterna för mässan blir två svenskar – Manker och M2.

Vi är minst sagt hedrade av att man från CBCs håll känt att vi var en passande partner för att skapa intresse inför mässan. Med vårt tidigare arbete inför Stockholm Beer & Whiskyfestival och andra mässor och event så känns det helt naturligt för oss att ta det internationella steget över Öresundsbron för att fortsätta erbjuda er införreportage, listor över ölen och allmän information som var ni köper den bästa pölsen, shawarman eller vart ni tar er morgonmatsöl. Självfallet glömmer vi inte er som inte kommer att besöka mässan och målsättningen är att alla ska kunna finna inspiration i det vi skriver, för kanske ses vi 2014 istället?

Nu rullar vi upp ärmarna, vässar armbågarna och byter skor. Vi passar också på att be er läsare om förslag på vad ni vill att vi ska skriva om, vilka ska vi prata med och vilka öl är ni mest intresserade av? Kommentera här eller på Facebook, eller varför inte dra oss ett mail?

Nu är det bartime, nu kör vi.

Sitter du och har lite ångest inför vad du ska ta dig an att svänga ihop något riktigt tokimponerande till vem du nu vill imponera på, på Alla Hjärtans Dag?
Gör du som jag och tar i från tårna och börjar förbereda flera dagar innan med din 3rätters och såklart ett par amouse bouche, provlagar och smaksätter, provlagar  igen, misslyckas med ankconfiten eller hummer bisquen och får inte tiden eller spisplattor att räcka till?

Släpp all det. Play it cool. Stek kött.

Till 2 portioner:

• 2 st riktigt fantastisk fullkomligt fenomenala bitar kött på ca 200-250 gr styck. Snåla inte, fråga din lokala slaktare eller saluhall om rekommendationer om allt från styckningsdetalj till tjocklek och ursprung.
• Flingsalt
• Svartpeppar från kvarn
• En klick riktigt smör
• En skvätt olivolja

Se till att köttet är rumstempererat, det är absolut essentiellt, annars kyler du ner stekpannan och köttet kokar istället, ingen god idé om man spenderat 400 spänn på två köttbitar.
Sätt spisen på nästan maxläge och klicka i smör och olivolja. Klappa in salt och ett par rejäla vrid med svartpepparkvarnen på båda sidor innan stekning.
När smöret slutat fräsa så ska köttet läggas i, använd med fördel en stålpincett. Låt steka i 2-3 min på varje sida. Rör inte runt köttet under stekningen. När du steker andra sidan kan du känna lätt med fingret på köttet, använd muskeln under din tumme som referens.
Låt köttet vila i 4-5 minuter på skärbrädan, innan du lägger upp det på en tallrik tillsammans med en enkel sallad på machesallad, finhackad schalottenlök, plommontomater och balsamvinäger.
Servera med en enkel APA och låt köttet stå för smakexplosionen. Den fantasifulle väljer såklart Mikkeller/Brill K:rlek för att förhöja kvällen ytterligare
Nu är du hemma.

Senaste veckan har alla med ett sinne för konspirationer och en kärlek till bra öl kunnat få vatten på sina kvarnar om att det pågår en invasion – av danskar och dansk öl. Sakteligen började fler och fler krogar, från söder till norr, byta ut ölen på sina kranar till öl från Mikkeller och To Øl.

Som om det inte vore nog med att de tar våra ölkranar så ser vi också hur ett gäng femtekolonnare med härkomst söderifrån, seglande under Brill & Co’s flagg tar med sig två danska bryggare – Mikkel Borg Bjergsø (Mikkeller) och Tore Gynter (To Øl) – på en resa genom vårt avlånga land. Tydligen har de provningar där nyfikna öldrickare får prova deras öl. Öl som både smakar och doftar förrädiskt gott vilket gör att deltagarna går därifrån och vill ha mer av dessa danskars öl. Tydligen är våra nya danska vänner kända för att göra bra öl?

Lika farliga verkar de middagar Mikkeller har, där öl och mat paras ihop. De är riktigt populära och de få som är kvar börjar få tomt på lediga platser. Vad händer egentligen härnäst? Ska vi äta pölse och dricka Tuborg på midsommar? Är det det vi vill?

Skämt (?) åsido så har gänget nått Göteborg där man även ikväll kommer att ta över Ölrepubliken (igår hade man en middag med Mikkel). Klockan 17 idag är det en provning med To Øl och 20:30 är det provning med Mikkel. Sedan fortsätter resan uppåt  Stockholm och Bishops Arms Folkungagatan med ett torsdagsstopp hos De Klomp i Linköping. Platserna på eventen börjar ta slut så kolla med de olika ställena om ni är sugna på att deltaga.

Vill ni bara dricka grym öl så kommer man att servera smakprover på en rad olika öl. Jag har sett hela listan på ölen som är med och det är en imponerande blandning av allt mellan ljus, rött, blått, mörkt och surt med vissa öl som inte tidigare har serverats utanför någon enstaka krog. Så krogarna kommer att ha rejält med bra saker på fat och flaska och på lördag är det MankerBeers tur att sätta sig ned ett par timmar för öl och mat med Mikkel på Bishops Arms Folkungagatan, hoppas vi ses där.