MankerBeer.com

Innan ni läser nedan så kan det vara bra att se var vissa av mina premisser kommer ifrån. Läs gärna del 1 om min analys av tiden från MankerBeers start runt 2009 fram tills idag. Läs sedan den inofficiella del 2 som är en Manker Lackar på sambandet mellan en öppen marknad och hur vi på grund utav en överetablering på marknaden riskerar att se fler bryggerier gå under.

För det är utifrån det sambandet, utvecklingen över tid, en öppen marknad och att alla kanske inte riktigt kan finnas på marknaden samtidigt som leder mig in på dagens tänka. Allt är något nedbantat i längd och utförliga argumentationer, men kommentera gärna här eller på våra sociala medier på Facebook eller Instagram så kan vi fortsätta diskussionen där.

Manker, kom till ämnet nu för fasiken! Dagens tänka ska då komma att handla om krogarnas (eventuella) ansvar, deras förutsättningar och möjligheter att stötta små, svenska bryggerier.

För på samma sätt som att jag tycker mig se en viss överetablering av bryggerier, mycket på grund av hur lätt det är att starta ett bryggeri idag så tror jag mig se tendenser på en överetablering av krogar. Kruxet här är att jag samtidigt tycker att det finns för få krogar, så vad nu då?

Om vi börjar med att se på typiska ölkrogar. Det vill säga pubar, krogar och restauranger med ett uttalat fokus på hantverksöl eller som på andra sätt får anses vara det på på grund utav sitt utbud av öl. Vad ser vi då?

Jag får ofta frågan vart man ska gå och dricka god öl i Stockholm och visst har det öppnat lite nya, mindre ställen kring stan, men det är förvånansvärt få nya ölställen. Istället blir det klassikerna kring Slussen, runt i city med Pressklubben, Belgobaren och så samt någon enstaka utflykt längre bort än så.

Det ser snarlikt ut om vi blickar tillbaka ett par år. Visst, pandemin kom däremellan men det var nästan så att det kom att fostra fler ställen än innan eller efter. Mikkeller Södermalm, Omnipollos Kyrka, Sommarlådan och sedan öppnade ju Stigbergets Fot just innan nämnda pandemi. Northern Exposure (tidigare NKB) öppnade även upp sitt taproom och Brisket & Friends som har mycket öl från Unibärsum, PKLK/Big Bones har också öppnat någon ytterligare destination.

Gemensamt för de flest ovan? Som självklart inte är alla ställen som öppnat. Ja, det får väl vara att många är kopplade till bryggerier och färre är öppnade av entusiaster som vill driva bar utifrån sin passion till öl. Vad vill jag komma med det, klagar jag, är det något fel med det? Mnjae, men det är en iakttagelse som jag tror hänger ihop med tidigare delar och kanske är ett tecken på något större, som i sin tur kan kopplas till varför vi ser färre fristående ölkrogar.

Troll.

Som vi kanske kommer att se senare när jag skriver om distribution och vägarna ölet idag säljs via så har en stor faktor i tillväxten för medelsmå till större bryggerier varit den egna försäljningen. Såklart finns det styrkor och nackdelar med att lägga ifrån sig den egna försäljningen, alternativt att arbeta fram en mixad approach med egen försäljning som kompleteras med försäljning genom en distributör och/eller andra kanaler.

Det är rätt enkel matte. Du anställer 5 personer (X) och investerar i lokaler och utrustning (Y), samt önskar hålla en viss förtjänst per liter öl (Z). Sedan kostar det att tillverka själva ölet (A) (exklusive alkoholskatt). Då har du en overhead som oftast består av el, vatten, arbete, tanktid etc och som i vissa fall innefattar delar av X och Y, den är ibland med i Z, ibland inte. Marginalen i sig (Z) ska ibland täcka X och Y osv, det beror på hur man räknar. Men ni förstår kostnadsbilden tror jag. Ju fler anställda, ju mer utrustning och ju dyrare produktionskostnad, ju högre totalkostnad per liter producerad och sedermera packad öl.

Går råvarupriser upp så ökar A. Går priset för en tom keg upp ökar A. Det gör att Z antingen minskar alternativt att du måste höja ditt utpris för att kunna hålla kvar Z på en nivå som gör att du kan fortsätta att täcka upp för X och Y. Y är ofta fasta inventarier och det är svårt att börja sälja av utrustning utan då får man gå ner på personal eller göra billigare öl, alternativt att försöka sälja mer och/eller dyrare.

Ju fler kockar som kommer till från det att ölet tillverkats och slutligen konsumeras, ju fler påslag och marginaler dyker upp. Ponera att ditt öl ökar med 5 kronor i tillverkningskostnad. Det är ändå 5 kronor bryggeriet inte vill tappa (oftast är det mer än 5 kronor, men igen vi gör det simpelt). Därför ökar utpriset från bryggeriet med 5 kronor gånger den önskade marginalen de önskar hålla. Det är priset till en eventuell distributör/säljkanal. De i sin tur har sin marginal som läggs på det nya priset från bryggeriet. De säljer det smarriga ölet till en krog, som såklart även dem har en viss marginal eller påslag. Så 5’an har nu ökat i kostnad två gånger till innan det når konsument.

Ett verkligen exempel är att kriget i Ukraina gjort att kostnaden för KeyKeg ökade rejält en period, snabbt räknat har det gjort att varje glas öl som säljs, om alla bibehöll sina marginaler längsmed vägen blev några kronor dyrare per enhet ute på krogen.

Problemet är att allt blev dyrare så det var inte bara en 5’a som det ökade med. El, kartonger, leveranser, bensin. Likaså om ett bryggeri vill satsa, då behöver man ofta höja sin marginal eller sin overhead något varpå ölen blir dyrare. OM man inte samtidigt effektiviserar och får bättre packad volym (yield) vilket gör att den totala kostnaden för ölet samt ens verksamhet slås ut på fler liter. Vilket är varför mörk öl eller humlebomber oftast är betydligt mycket dyrare per enhet än säg en något klarare öl. Du får oftast något sämre volym på dem då humle eller tillsatser som kokos osv suger upp eller guckar till ölet, öl du inte kan packa och sälja.

Det var lite det här jag skrev om häromdagen med att små nästan hobbyliknande bryggerier har lägre omkostnader och därför borde ha svårare att motivera ett “högt” pris på deras öl. Samtidigt, jämfört med ett stort bryggeri så har de kanske inte samma effektivisering eller skalfördelar ifråga om inköp av råvaror eller särskild utrustning som ger en bättre slutlig volym att sälja. Därför är det inte så enkelt som att skylla på dem för att det blivit en inflation i genomsnittspriserna på öl, även fast det borde vara något billigare. Annars gör man något lite fel. Om ölet inte är dyrt på grund utav råvaror av högsta kvalitet eller processer, utrusning och så som används för att garantera en hög kvalitet utan mer för att man har för höga omkostnader, då saknar man en stadig affärsplan kan jag tycka.

Krasst kan man säga att den punkt som är känsligast för kostnadsökningar är den viktigaste punkten för slutpriserna och därmed de som sätter möjligheterna för andra aktörer att bedriva sin verksamhet. Nu vill jag inte gå in på differentierad alkoholskatt, momssatser eller arbetsgivaravgifter eller andra kostnader för att bedriva småföretagande. Allt det är oundvikligen något som alltid har möjlighet att dra det längsta strået i svåra tider och för att gynna småföretagande. Småföretagande som i sin tur är de som anställer folk direkt men som också sätter så oerhört många i arbete indirekt. Men för guds skull, påverka gärna politiker och beslutsfattare här för det hade hjälpt mindre bryggerier enormt. Lyckas dem så lyckas bönder och producenter av malt, humle, burkar, maskiner, speditörer osv osv. Samt så kanske man får ut en något bättre och även mindre dyr produkt vilket distributörer, barer och konsumenter trots allt önskar. Varpå krogar kan överleva och konsumenterna får en något större slant kvar i plånboken, trots att de köpt någon god öl. Så god öl som möjligt till så bra pris som möjligt.

Problemet med distribution här är inte distributörer och/eller importörer. Utan distributörer som Brill & Co hade Mikkeller inte nått ut, Wicked Wine satte Sierra Nevada som självklara på kartan i lilla Sverige och Galatea tog Lagunitas från svårunna jänkare till en svensk stapelvara under flera år. Bryggerier som består av 2-3 personer har liksom inte själva möjligheten eller finanserna att kunna ha han om egen försäljning, om de inte jobbar ihjäl sig. Att anställa kostar då minst en 40-60.000 SEK i månaden (ink arbetsgivaravgifter och övrigt) så kostnaden/bortfallet på försäljningen på en enhet öl kommer oavsett lösning. Dela bara den kostnaden för en anställd med antalet sålda enheter/liter såld öl så får man en ide om vad det kostar att anställa en säljare jämfört med att kanske använda en distributör. Återigen, bästa verkar det gå för dem som lyckas kombinera olika försäljningskanaler och hitta synergier mellan produktutbud, säljkanaler och timing.

Det här är också varför många prioriterat och velat stärka den lokala försäljningen av öl. Man kan enklare åka runt och besöka sina kunder, själva slänga in lite fat i bilbarnsstolen på sin Saab 900 och på så sätt bygga relationerna, leverera ölen och kanske ha lite merförsäljning utan att det kostar mer än någon timme av sin arbetsvecka. Kruxet blir när man inser att marknaden i Umeå, Bromölla eller Hallstahammar inte är större är någon enstaka bar, hur ska man då kunna brygga mer än en öl i månaden? Som vi redan tagit upp, marknaden vill ju ha nyheter hela tiden? Om du nu ska brygga nya öl varje vecka, får ut säg 30 fat öl och bara har 5-10 krogar i ditt närområde. Då ska de också vilja ta den volymen varje vecka. Året runt. Men om du har inte 30 fat (900 liter packad öl) utan har 5-7 tankar med 2-4000 liter vardera som du vill ha ständig rotation på. Hur gör man då?

Då är Systembolaget, på gott och ont nödvändigt för att få ut så mycket volym som möjligt utan att behöva arbeta upp en större försäljning på krog och restaurang, alternativt att exportera en betydande volym. Nu handlade det dock om krogarna, så åter till dem.

Vill vi förstå verkligheten för många krögare och entusiaster som drömmer om att kunna starta ett eget ställe där de kanske kan fokusera på sin älskade öl så behöver vi förstå allt ovan. Vad som ligger bakom utbud och pris på det ölet man kan köpa. Här har jag främst tagit upp lokala, svenska bryggerier men såklart är det samma verklighet och faktorer som spelar in på importerad öl. Att köpa hem öl från USA och försöka få ut på den svenska marknaden är tokdyrt. Tro mig, jag har fått hem otaliga pallar med färsk IPA från USA och bara frakten per fat landar på mer än vad ett motsvarande fat IPA från ett bra lokalt bryggeri kostar här i Sverige. Det vill säga att med alkoholskatt och en marginell vinst så är det importerade fatet ofta mer än dubbel så dyrt som något lokalt. Åtminstone om man flyger över färsk amerikansk IPA.

Så till nästa del som fortsätter med krögarnas verklighet så ta med er det att bryggerier sällan tjänar stora pengar på sin öl. Kom ihåg att ju “svårare” öl ju större är risken att bryggeriet har fått ut en mindre volym och därmed har högre omkostnader per liter packad öl. Att varje slant i ökade omkostnader innebär att bryggeriet behöver sälja mer öl, höja priserna eller får stå ut med en sämre marginal på sin öl. Viktigast och som jag vill avsluta med, priset du betalar ute på en bar är inte det priset som bryggeriet ofta har på sin öl. Det är fler händer som ska ha sin del innan du kan mumsa i dig din Amber Ale och att även om ett bryggeri sätter ett finfint pris på sitt öl så kan mellanhänderna ibland se det som en möjlighet att tjäna lite extra. Trots ett lågt inpris så kan utpriset sättas efter de övriga priserna man har, det vill säga att baren tjänar lite extra, bryggeriet behövde likväl sänka sin marginal. Det här är vanligast vid volymavtal eller på öl där man siktar på att snurra volym mer än att maximera vinst per såld enhet. Nog om det nu, allt det kommer i nästa del.

Tack för idag, glöm inte att följa mitt nya ölprojekt Shapes & Objects på Instagram.

Då.

Istället för att dricka öl och ha det trevligt i allmän ro har vi bara under de senaste få åren sett en flerårig global pandemi och krig. Samtidigt har ölvärlden sett ett mycket välbehövt stålbad av värderingar och hur man beter sig mot kvinnor (icke-binära och personer med annat ursprung, hudfärg, läggning mm.) i allmänhet men i vår bubbla i synnerhet, inom ölvärlden. Vi har gått från bra, guldkantade år med högkonjunktur och bra tillväxt till en period nu på sistone där bryggerier, trots att de nu efter flera års efterfrågan från ölfantaster inte ens har råd att brygga lageröl.

På ett personligt plan lämnade jag formatet med MankerBeer kort efter det att jag började på vad som nu är ett fysiskt bryggeri. Där lade jag 7 år av min tid och från första parkett har jag fått beskåda hur framförallt den moderna ölvärlden mognade. Kanske till och med att den fick för mycket sol, tid och kapital och hann med att bli något övermogen. Inte som skryt utan mer för någon form av validering så hann vi med att bli utsedda till ett topp-10 bryggeri i världen. Jag själv kunde mumsa i mig i snitt 3 nya öl varje dag under de här 7 åren på den nya maktfaktorn Untappd och fick lyxen att resa världen över för att prata, dricka och hänga bland riktigt god öl. En galen möjlighet och med fantastiska lärdomar som jag nu vill dela med mig av.

Låt oss nu ta steget tillbaka till de första åren med MankerBeer, till mer än ett decennium sedn. Jag minns så väl en intervju med Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery och en legend inom ölvärlden. Då, mellan 2009 och de närmsta 10 åren så frekventerade han Sverige mer eller mindre månatligen. Inte så konstigt då Sverige var en av bryggeriets tredje största marknader och Brooklyn på många sätt kändes rätt spännande. Med sig hade han ofta rariteter i form av “ghost bottles” och med deras East India Pale Ale var de rätt tidiga i Sverige med välhumlad IPA. Där på AG i Stockholm berömde Garrett Brekeriet som han ansåg gjorde något unikt och annorlunda och varnade sedan för en stundande bryggeridöde. Han menade att marknaden nog inte kunde rymma så många fler bryggerier eller olika öl. Tji fick Garrett ihop med många av oss andra.

Tvärtom, som ni kan se nedan i Brewers Associations siffror så har utvecklingen från runt 2010 tokspårat och stigit rakt uppåt. Den dipp som vi ser nedan kring 2018 och 2019 ser mer ut att bero på att man rankar bryggerierna som brewpubs mer än mikrobryggerier. I totala siffror är det nästan en dubblering bara mellan 2015 och 2022, något som går tvärtemot den bryggeridöd Garrett förutsåg något år tidigare.

Ser vi på Sverige och Storbritannien så ser utvecklingen snarlik ut. En gammal poäng jag länge brukade göra på ölprovningar är att Sverige och USA efter förbudstiden har haft en snarlik ökning av mikrobryggerier per capita. Istället för en bryggeridöd kom vi att få fler framförallt mindre, lokala aktörer på marknaden. Kollar vi på siffrorna från USA så är ökningen av Large/Non-Craft-bryggerier i relation mätt i %, men baserat på hur många nya bryggerier som tillkommer under samma tid borde den siffran ha ökat exponentiellt.

För jag tror att det vi såg ske var att på nästan alla etablerade marknader i moderna ölländer så blev hantverksmässigt bryggd öl en lokal angelägenhet och att tidiga utvecklare var de, få, som tog steget och växte. Det vill säga att vi i Sverige, Storbritannien, USA och så vidare plötsligt såg bryggerier i vart och varannat hörn och småstad. Samtidigt kunde mer de redan etablerade bryggerierna som redan hade tagit steget och vuxit till sig kommersiellt nu ta steget till full nationell spridning. I Sverige ser vi hur Sigtuna, Oppigårds, Dugges och nu på senare år kanske även hur Poppels kom att växa under den perioden. I USA har plötsligt tidigare småbryggerier som Other Half satsat enormt och öl som för femton år sedan knappt gick att få tag på från bryggerier som Three Foyds, Bells, Tröegs med fler finns nu på var och varannan bodega och Wholefoods i USA. Då, i Storbritannien drack vi Beavertown bryggd nere på källaren på Dukes BBQ medans de idag brygger enbart Gamma Ray på bryggerier av en storlek som många små svenska bryggerier bara kan drömma om.

Min poäng här är att bryggeridöden nog aldrig kom då craft beer bara var etablerat och intressant i en mindre bubbla, som förvisso växte sig oerhört stark och förvånansvärt stor. Likväl var det i sin egna lilla bubbla som inte hade spruckit och satt sig över hela landet.

En anledning och analys av det är att det var rätt svårt och dyrt att starta ett bryggeri för tio år sedan. Det är det idag med, men där och då fanns det inte samma digitala utbud av kunskap och material. Idag kan du enkelt använda en sökmotor för att få tag på de bästa recepten samt hur du snabbt kan beställa hem ett lagom stort bryggverk för att förverkliga din dröm om att gå kommersiellt. Underbart! Där och då var det inte lika enkelt, de pionjärer som beställde bryggverk från Kina visste inte vad de skulle förvänta sig och glöm inte att öl som Omnipollo Fatamorgana eller Stigbergets Beer Week IPA knappt hade tagit marknaden med storm än, med andra ord var inte IPA-tåget här än. Istället var det ett blandat utbud av öl som betygsattes på RateBeer eller i folks egna små anteckningsblock. Bryggverken bestod av ombyggda mjölktunnor och egensnickrade lösningar som kanske inte passade alla.

Samma gällde med råvaror. Jag minns så väl när Chris Pilkington från Pohjala under en ölprovning på Bishops Arms Gamla Stan i Stockholm på frågan vad som ligger bakom förbättringen i kvalitet på deras öl snabbt svarade råvarorna. Tidigare fick de andra eller tredjesorteringen av humle och annat men nu kunde de unna sig en båtresa över till Sverige och lassa på humle av rätt bra kvalitet. Detsamma kom att gälla nästan alla bryggerier i Europa som länge fick det som inte gick åt i USA och det skulle dröja rätt så länge innan råvaruleverantörer i Sverige och Europa kunde börja förse oss med råvaror av riktigt bra kvalitet. För den som vill läsa en intressant side story om det, sök på Cloudwater och The Veils samarbete med att göra identiska öl med identiska råvaror från samma tillverkare men där råvarorna kommer från lokala leverantörer och hur olika ölen blev. Idag är det enklare att resa på hop selection och leverantörerna i USA och på södra halvklotet har nu behövt blicka sig mo Europa och mindre bryggerier för att kunna nå marknader för att fortsätta växa sin business.

Först nu på senare år börjar det bli aktuellt att tala om en överetablerad marknad som ihop med ibland rätt så bristfälliga affärsplaner gör att fler bryggerier har stängts ned. De som verkligen har drabbats är de större bryggerier som satsat allt på ett fåtal kort (ofta bundna till ständiga vinster på bolagets offerter) som nu har behövt ställa om sin portfölj och produktion, ihop med små hobbybryggerier som på sin höjd når 10’000 liter öl om året. Jag är ingen företagsekonom men har inte svårt att se hur de scenariona gör det svårt att få ekonomin att gå runt om man vill kunna ha råd med utrustning, hyror och personalkostnader.

Ni kanske minns alla Manker Lackar jag skrev baserat på Systembolagets lokala släpp. Självfallet har ölen blivit oerhört mycket bättre de senaste åren, men finns det verkligen utrymme för hundratals lokala öl? Utan Systembolaget hade de inte fått samma möjlighet, men tack vare Systembolaget har vissa kanske också fått blodad tand utan att ha en produkt konsumenterna faktiskt vill ha och som kanske inte var så jäkla bra till att börja med. Det är fortfarande rätt mycket halvplatt och smått syrlig lager ute i landet och IPA som smakar tvål eller bara smutsigt. Det säljer kanske en stund, men verkligheten kommer oftast ifatt en och då står man plötsligt där med en hel batch tveksam öl som ingen vill ha. Då har man vare sig råd att brygga nytt eller möjlighet att få tillbaka sina pengar som man lagt i det ölet.

Men där och då, för en lågstadieunge år sedan, då fanns det plötsligt bara möjligheter och hade man entreprenörsanda, kanske lite kapital och var beredd på att hugga i, ja då var ett bryggeri ändå möjligt. Idag behövs mest kapital så kan man köpa på sig ett litet till mellanstort bryggverk, släng i vad du kan i fråga om råvaror och sedan försöker du kränga så mycket du kan på Systembolaget, lokalt och genom att offerera på varenda offert du ser. Innovation, receptförbättring och kvalitet hinner man alltid med senare.

Själva ölscenen då?

Det vill säga det växande community av entusiaster. Här har det skrivits så oerhört mycket i magasin som C/O Hops och numera även i böcker som täcker motsvarande period som jag dravvlar om. Framväxandet av både den svenska men även regionala ölscener. Det jag vill ha sagt, såhär nästan 10 år senare är att vi inte hade sociala medier då. RateBeer var inte samma konsumtionsfaktor som Untappd har blivit och framförallt så var öl fortfarande rätt nördigt. Just det där sista är något jag tror att jag kommer att komma tillbaka till i den här artikelserien.

Att öl var lite nördigt gjorde att de som syntes och hördes oftast automatiskt vart de som sågs representera en större massa än vad de kanske gjorde. Alternativa forum eller grupper av ölälskare än de som minsann satt på krog X varje dag eller som inte skrev på ett visst ölforum kom liksom lite bort i storytellingen av tiden. Kanske inte i sin egen bekantskapskrets, stad eller enligt sin egen världsbild men i den lite sandlådeartade “debatten” som fanns.

Vad jag menar är att ingen riktigt visste hur man skulle bete sig eller hur stort det faktiska intresset av hantverksöl skulle komma att bli, rätt fort. Och hur vi idag kanske inte nått hela vägen fram men ändå har en väldigt fin representation utav ställen, konsumenter och grupper som representerar allt fler med ett gemensamt intresse utav just öl.

Den klassiska stereotypen av en ölnörd som en skäggig medelålders man, numera även kallad hipster (inte lika vanligt då, glöm inte, sociala medier fanns inte så ingen brydde sig om ditt polerade skägg) stämde för att det var det folk ansåg eller trodde sig se på krogen. Alla andra runtomkring barer, restauranger eller som reste och/eller handlade öl på Systembolaget liksom glömdes bort, men självklart fanns dem. Det är bara att se på Systembolagets försäljningssiffror från de åren, se på hantverksöl och slå ut på hur många ölnördar som syntes och hördes, inte fan var det dem som drack all den volymen.

Därför var det väl, tyvärr, inte så förvånande att ölvärldens Me Too skulle komma. En hemsk och tråkig (att den behövdes vill säga) motreaktion mot hur stereotypen av en ölnörd kom att besannas. En skäggig man vart nördig, han startade krog/bryggeri och tog med sig sina ohotat oemotsagda åsikter, tankar och beteende in i det. Nu vill jag inte dra alla över en kam och såklart, som vi sett så är detta ett beteende i alla branscher, tyvärr. Men jag tror, och kan säkert ha eller tänkt fel, att just bristen på tidig representation och en outvecklad kultur inom en sektor bidrar till sexism, rasism och “jag vet bäst”-ism.

Jag känner och tror mig se en helt annan öppenhet idag, även fast ovan skit såklart finns kvar här och var. Men som community känns ölscenen idag mer öppen. Det finns fler forum på fler plattformar vilket gör att fler lättare kan finna sin väg in i en gemenskap kring öl. Då, 2009 och runt de åren var poddar inte så utvecklat, Facebook hade just kommit, Instagram fanns väl inte och jag tror att det i sin tur gjorde att vi började där och så som vi gjorde. Åren innan fanns såklart en ölkultur men med intåget av bloggar och annat kom kulturen att synliggöras.

Det som skedde land och rike runt tidigare vet vi inte riktigt, som med all historia skrivs den av den som vann, eller den med makt. Så att säga att den “moderna” ölkulturen kring 2010 var grabbig på grund utav att det började dyka upp IPA och unga krafter utan koll på öl tror jag är hemskt felaktigt. Jag skulle säga att det snarare beror på att ingen vet vad som sades i hemmen eller på krogarna innan dess. Sedan, för att argumentera mot mig själv så tror jag att jag vet bäst-ismen är en del av en försvarsmekanism som ofta ligger samlare nära och många hade sådana tendenser eller kom från en sådan värld där ens egna intressen är en viktig och stor del av en personlighet vilken man behöver försvara. Det här ämnet lär jag återkomma till.

Gick du på en ölfestival eller ett event de här året kunde man rätt snabbt scanna av lokalen och känna igen de flesta. Den klassiska frågan om hönan eller ägget kan appliceras här. Var det färre som brydde sig om öl eller fanns det fördomar eller rädslor som gjorde att vissa inte sökte sig till communityn utan kanske mest drack öl hemma. Det vill säga, kom det ökade intresset i allmänhet med att det blandades ut eller finns det ingen relation mellan dem? Var det unikt för Sverige eller såg vi liknande representation utomlands? Jag minns egentligen för lite för att känna att det vore rätt att påstå något här, men vad jag tycker mig ha sett är att det är först de senaste 4-6 åren som vi börjat få se en större representation här i Sverige. Något som i vissa fall har gått snabbare utomlands.

Jag tror dock att det har att göra lika mycket med att Sverige är en förgrundsmarknad som är tidiga att hoppa på nya saker. Det ihop med att internetanvändandet är större i Sverige än säg Spanien (tänk nu över senaste 20 åren tills idag) och att den svensk ekonomi sett rätt bra ut med en växande medelklass. Just det fenomenet är rätt vanligt i analysen av flera sektorer på marknaden, inte bara öl utan även restaurangbesök, intresset för vin, resor, sociala medier och andra områden som ofta betecknas som “lyxvaror”. I Kina ökade medelklassen något enormt och vipps vart man starkare som köpkraft. Andra länder som inte har en mognande (åldersmässigt) och ökande medelklass har inte sett samma utveckling i frågor som sexism, rasism och kring sektorer som de ovan.

Kort och gott kom det generationsbytet från generationen före mig till min generation och är nu på väg över till den yngre. Ölets naturliga del och intresset kring den skulle jag vilja påstå kom till under min generations glansdagar. Inte för att ölen var bättre eller vi på något sätt gjorde saker bättre utan för att möjligheterna att öppna bryggerier och krogar samt att dela med sig av information om sina produkter eller sitt intresse ökade något enormt under en väldigt kort period. Det har gjort att alla kunnat ta en plats och få sin röst hörd, åtminstone på ett teoretiskt plan. Den yngre generationen idag (säg de som är 18-28) har vuxit upp med att stilar som IPA och allehanda sur- och fruktöl funnits, att du kan få tag på häftiga amerikanska öl online osv. Medan jag behövde byta till mig öl som idag typ går att finna på även de sämre monopolbutikerna, mot öl som finare lambics från Cantillon. Förr behövde du resa till Los Angeles för att som svensk kunna dricka Monkish, idag kan du köpa det från närmsta webshop eller ibland finna på vissa barer.

Den verkligheten gör enormt mycket, kanske på gott och ont. Se, nu är det jag som ska bli gubbig. Det kommer jag dock att spara till en senare post. Däremot, för att avsluta för idag så sker ingenting i ett vakuum och det är det som vi ser nu. Nya omständigheter, spelplaner eller arenor om vi kallar det så dyker upp. Det kommer innovationer (säg hazy IPA), eller vad som för tiden anses vara det, det kommer en reaktion på det (supertrend) och sedan en motreaktion (“vi vill se lageröl”). Sådär vankas det av och an och den ständiga utvecklingen fortgår, bara att den idag går så mycket fortare än för 10, 20 och 30 år sedan. Ibland är det en bra sak som med arbetet mot rasism och sexism inom branschen. Ibland gör det allt svårare, som med eftersökandet av ny, spännande öl och ständigt kicksökande, men så fungerar nästan allt i världen just nu.

Näe, vi slutar där för idag. Gå nu och knäck en god öl och se till att följa mitt nya projekt Shapes & Objects Beer Co.

Edit. Sedan jag skrev ovan idag (7e mars) så har Stockholm Brewing Co. gått ut med att de riskerar/verkar behöva stänga ner sin verksamhet. Sjukt. Jävla. Tråkigt. Och jag kommer att försöka knyta an till det i kommande del. Under tiden, in och stötta dem på de sätt som går!

Efter förra månadens koll på julölen i det lokala sortimentet på Systembolaget, TSLS så flaggade vi för att vi tänkte göra om vår rapportering om den. Det är helt enkelt inte rättvist eller för den delen schysst att ge omdömen på öl där vi inte vet om kvaliteten är svajjig på grund utav dålig öl eller att man behövt ta ett fatprov på någon provbatch och sända in. Många, både bryggare och öldrickare har hört av sig under de senaste åren och gett ris och ros åt ölen och sättet det skrivs om den. Många menar att det är bra att vi uppmärksammar hur dålig kvalitet det faktiskt är på en stor del av ölen i Sverige. Andra menar att det tyvärr är lite riskfyllt då de själva råkat ut för öl som av olika anledningar smakar bra mycket sämre än den öl som man faktiskt säljer på Systembolaget i slutändan. Av egen erfarenhet så vet jag hur mycket det kan skilja sig.

Därför kommer vi från och med nu att lista samtliga öl i TSLS men bara ge omdömen till de som vi tycker nått ett betyg motsvarande okey eller högre (motsvarande 3 och uppåt på en 7-gradig skala). Självklart ger det en indikation på vilka öl som inte nått upp och hållit kvalitet, men vi slipper beskriva hur taffliga många av ölen är. En bra öl är en bra öl, en sämre öl kan vara sämre av olika anledningar. Varför beskriva felsmaker och problem när det räcker med att konstatera att ölet inte nått upp till ett godkänt betyg. Vi får sedan utvärdera om det var bra eller inte nästa månad – så kom gärna med era tankar, åsikter och önskningar.

Nedan listas ölen efter namn, storlek i milliliter och priset per flaska i SEK.

Jädraöl Wheat Berry 330 24,9
Jag tycker fortfarande att Jädraås Bryggeri svajjar rejält och ölen tappar kvalitet fort, men här har de en mullig och lite mysig veteöl med hallon vilket ger smak av hallonkorn och vete.
Betyg? – OK.

Sahtipaja Rött Men Inte Sött 330 37,9
En hypead öl redan innan den släpps, för den här releasen brygd hos Brewski. Hallon så det osar om det och det är som att plocka en näve sommarhallon och mosa in i munnen. Hallonkräm, hallonkorn och till och med den något acetonosande stilen de kan få, vilket man får ha överseende med. Lär ta slut fort!
Betyg? – Bättre.

Leufsta Pils 330 22,9
Otippat får jag säga. Jag har en förkärlek till rena pilsners och här har vi en lite fyllig, mjuk och skön pilsner utan något extra. En helt vanlig pilsner helt enkelt, men det är inte alla som klarar av att brygga en sådan.
Betyg? – OK.

Eskilstuna Ölkultur/ La Quince Columbus Goes North 330 33,3
Samarbetet med spanska La Quince blev en Super Saison som är både kompetent och fint humlad där humlen slår igenom bra och håller saisonkryddighet och jästkaraktär i spel.
Betyg? – OK+.

Skeppsgossen Rosen Boom 330 23,9
Skeppsgossen fortsätter göra helt okey öl, kul med några nya som ändå håller en basnivå. Det här är en god dryckesporter med bra snäll rostad stil.
Betyg? – OK.

Eskilstuna Vinterale 330 24,5
Fruktig och helt okey humlad ale med balanserad beska. Ingenting som trumfar mycket av det andra på Systembolagets hyllor, men likväl en helt okey öl.
Betyg? – OK (+).

West Coast Red 330 29,9
Jag har lite svårt för West Coast Bryggeris stil, inte för att den inte håller kvalitet utan för att den är så traditionell. För mig sticker ingenting riktigt ut, men din morbror eller han som gillar skön öl utan att ha ramlat in i humleträsket – han eller hon lär gilla detta. En duglig Red Ale helt enkelt.
Betyg? – OK.

West Coast IPA 330 33,9
Om ölet ovan var lite snällt så har man här hittat hem med en bra IPA, om än kanske lite dyr. Bra något Europeiskt stuk men med bra beska och humlekaraktär. Värd att prova!
Betyg? – Bra (+).

Mjödhamnen Mölska Tallstrunt 330 39,4
Struntar är de unga skotten på gran och tall och här har man smaksatt en Mölska med dessa. Uppfriskande med smak av tall, gran, kåda och en viss honungssötma.
Betyg? – OK.

Chad Ber Sun Giant Pale Ale 330 29,8
En helt okey Pale Ale med potential, kul att Chad Beer dyker upp igen efter något år i skymundan.
Betyg? – OK.

All in Brewing Soma Session IPA 330 33,9
Sveriges bästa Session IPA just nu, there, I said it. Fantastiska humletoner och bra beska. Kommer att bli en klassiker om den fortsätter att bryggas.
Betyg? – Bättre.

Vega Shoreline APA 330 24,9
En bra stabil APA med samma sköna och lättillgängliga stil som exempelvis Stigbergets Bryggeri har.
Betyg? – OK+.

ÖstelenBryggarna Ysta Caribbean India Pale Ale Mango/Chili 330 30,6
Det här kunde jag inte ha trott för något år sedan då Ystas öl var likställt med defekt “färsk öl” – för nej, ni får sluta kalla er öl för färsköl! Här har man kryddat en IPA med mango och chili och det är skön hetta med mycket inslag av chili och lite tropisk frukt. Lär dock inte gå hem hos er som inte gillar chili eller annorlunda smaker, för den är just annorlunda.
Betyg? – OK (+).

Skeppsgossen Neptun UPA 330 24,7
Något snällare APA och ingenting riktigt speciellt i smaken, men inga fel och helt okey öl.
Betyg? – OK.

Rocket Zero Gravity Brett IPA 330 44,9
Danska Rockets brettade IPA är inte helt ny utan har funnits ett tag, men det är en bra balans i brettningen och lär kunna passa de som ibland har svårt med brettad öl.
Betyg? – OK+.

Krönleins S:t Annas Special Bock 8-6 330 27,9
En duglig bocköl med bra maltighet, godkänd.
Betyg? – OK.

Lundabryggeiret Svarte Petter Special Svart Dubbelbock 330 48
Här har man lagrat sin Dubbelbock på Apple Brandy-fat vilket visserligen ger lite störaned spritighet då jag tror ölet dragit ut lite sprit från faten men också spännande smaker. Äpple, sötma, cognac och ek.
Betyg? – OK+.

Åsalid Bryggeri Rantens Porter 330 34
En helt okey porter, typ så. Lite dyr kanske.
Betyg? – OK.

Vega Gotenius Porter 330 26,9
Stiltypisk göteborgsk porter, enkel och god.
Betyg? – OK.

Närke Anders Göranssons Bästa Rököl 500 43,9
Hantverk rakt igenom, som alltid med Närke. Gammal stuga, rökt torv och tobak – smakrik och god utan att bli svår.
Betyg? – Bra.

Qvänum Ekfaslagrad Porter Forester 330 67
Kanske lite för dyr, men fina lagrade toner av russin, choklad och nötter.
Betyg? – OK+.

Höganäs Bryggeri High Nose Snow 500 50,4
Visar att man fortsätter bygga vidare på High Nose-serien på bästa sätt. En riktigt fin jul-IPA med citrus, humlekottar och lite tall. Perfekt för alla som gillar humle.
Betyg? – Bra+.

Electric Nurse Christmas Ale 330 24,9
En varsamt humlad öl lagom för julens kvällar när man vill ha något smakrikt utan att det ska bli speciellt eller för mycket.
Betyg? – OK+.

Södra Maltfabriken Södra Deer Santa 330 19,9
En okey maltig julöl utan något extra. Bra pris vilket gör den lämplig till julfesten då man kan dricka småskaligt och skönt.
Betyg? – OK.

Ängö Juliga Livets Ängöl 750 69
Blev inte riktigt klok på det här ölet där man låtit en ekkub ligga med i flaskan vilket jag väl inte vet om det är så värst bra i längden? Doftar först sådär och den är lite tam men smakerna växer fram och det är eklagrat och rätt drickbart.
Betyg? – OK+.

Beerbliotek Christmas Nights 330 29,9
En otroligt svår öl i paritet med Anchor Our Special Ale som brukar dela upp de som dricker den i två läger beroende på vad man tycker om den. Här får du smak av syrliga tranbär, rönnbär och enbär ihop med typ kanel och andra julkryddor. Väldigt kryddigt, väldigt syrligt, väldigt speciellt.
Betyg? – OK+/Bra.

Krönleins S:t Annas Amber Lager 330 17,9
ÖsterlenBryggarna Ysta 50/50 500 25,8
Värmdö Bryggeri Fyrvaktarens Midvinter 330 24,9
Nora Brygghus Vinterale 330 35,9
Allingsås Bryggeri Röda Hjorten 500 30,8
Beer Factory Leksand Vinterale 330 34,4
Wermlands Vinter 330 22,5
Sälens Fjällbryggeri Vargavinter 330 30,6
Lundabryggeriet Björnen Sover Skånsk Brown Ale 330 24,5
Åsalid Bryggeri Påverås India Pale Ale 330 33,3
Allingsås Bryggeri Nolhaga Park 500 32,2
The Beer Factory Leksand Kattjerks India Pale Ale 330 36,9
Nacka Bryggeri Baggens IPA 330 28,9
Ottsjö Brygghus Hållvallen Ekologisk Havrestout 330 39,1
BarlindBeer Bar Vinter Oatmeal Stout 330 31,9
Göteborgs Nya Bryggeri Porter Fenix 500 29,9
Byaregårdens Jul 330 23,4
ÖsterlenBryggarna Ysta Julöl 1000 69,8
Ysta Julöl 500 27,1
Ottsjö Brygghus Santa Ekologisk julöl 330 38,9
Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs Jul-Öl 500 25,9

I år ser vi i december bara ett exklusivt släpp på Systembolaget, medan vi istället får se ett nytt släpp i januari. Så förutom släppet av nyheter i det fasta sortimentet och lokala nyheter den 1a december ser vi ett exklusivt släpp den 4e december. Som vanligt besöks hyllorna av öl med något juligare tema, men också av mörkare och värmande godsaker som Sierra Nevada Narwhal, Malheur Dark Brut och Samichlaus Classic. Öl som är lika trevliga som julklappar som att ha för sig själv. En bra julklapp finner vi också i S:t Eriks och Mathias Dahlgrens Julbordet om 4 öl – perfekt till foodien, ölfantasten eller den som bara är nyfiken av sig.

Dupont Avec Les Bons Voeux (Belgien 375 ml 50 sek)
En klassisk och alltid lika uppskattad Tripel med underbar näsa med torkade blommor, lite honung, apelsinskal och kanske även marsipan. En fin kryddighet ger doften en bra balans. Smakmässigt är den snäll i kroppen och trots sina 9.5% så är den inte hård och för kraftig. Procenten ger smakerna pondus och de går i nätta inslag av banan över estriga äpplen, kryddigt vete och torkade blommor. En given present till ölfantasten eller att värma dig med i vinter.
Betyg? – Bättre.

Mikkeller Spontanfruktsallad (Danmark 750 ml 149 sek)
Ölet är framtaget till importören Brill & Co som firar 20 år på marknaden. 2,5 ton av mixad frukt (päron, äpplen, apelsiner, bananer, vindruvor och jordgubbar) adderades till baslambicen från Boon. Den har fortfarande den smöriga karaktären av ung lambic i näsan men du anar jordgubbar och druvor och med någon månad på flaska lär komplexiteten komma fram. Smaken är desto mer mogen och en fräsch syra lyfter smaken av äpple, vindruvor och ek. Är nog mycket tack vare druvorna, men det smakar lite som burkad fruktcoctail. Rekommenderas!
Betyg? – Bättre.

To Øl Snowball Saison (Danmark 750 ml 84 sek)
En upphumlad Saison istället för mörka julöl? Självklart tänke man, det passar ju faktiskt bättre för den tunga julmaten. Mild arom med Europeisk humle och en snäll gräddighet. Ölet känns rätt färskt för jag får mer av de ljuva humletonerna än Saisonstilens kryddighet. Även smaken drar just nu mer åt en American Pale Ale med gräsig humle och åter den mjuka känslan på tungan, kanske tack vare att man dragit ned mjölksyrebakterier i ölet. Oavsett en väldigt trivsam öl till ett bra pris!
Betyg? – Bra+.

Mathias Dahlgren Julbordet Ekologiskt (Sverige 1320 ml 120 sek)
Lager – En modernare lager med mer fruktighet och karaktär vilket nog fungerar utmärkt till en sillmacka. Äpple, päron och lite honung i både doft och smak. Kanske ännu lite ung vid provningstillfället.
Betyg? – Bra-.
Pale Ale – En belgoinfluerad Pale Ale med avvägda belgotoner av jäst, torkad marsipan och örter. Lär fungera fint till revben eller julskinka. Väldigt mild och oerhört fin fräschör vilket vissa nog kan uppfatta som tråkig medan många lär tycka det är ljuvligt.
Betyg? – Bra (+).
Dark Ale – En brittisk Dark Ale med torr kakao och antydan till torkade russin, sviskon och annat – men utan sötman. Väldigt torr i doften och smaken är liksom övriga ölen i boxen oerhört rena och milda, toner av svag gammal kakao och årsgammal mjölkchoklad.
Betyg? – Bra.
Porter – Här har man en klassisk Porter som nog är lite ung då det är mycket toner av päron, äpplen och mandelmassa, vilket brukar vara borta när ölen släpps i butik (är ju andra flaskor vi provar mot vad som släpps). Mycket inslag av godis och en viss sötma vilket lär matcha den fint mot juldesserterna eller på kvällskvisten.
Betyg? – OK+.

Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale (Sverige 330 ml 26,2 sek)
Ale med lokal skånsk humle, kan det vara något? Rätt anonym doft utan direkta dofter, smaken däremot har en lite örtig karaktär med småkryddig malt och humle. Det är ingenting som sticker ut och är fantastiskt men ett bra bevis på att vi ändå har egen humle.
Betyg? – OK (+).

Dugges SÖ30! (Sverige 330 ml 24,7 sek)
Framtagen till Svenska Ölfrämjandets 30-årsfirande. Jag provade den nyligen på fat och undrade då var det “amerikanska” fanns, den var då rätt fadd. Här på flaska har den betydligt mer intressant humleprofil som osar amerikansk västkust! Citrus, lime, kryddiga kottar och en ren, snygg maltprofil. Riktigt bra! Hoppas att den får hålla sin kvalitet, så drick snart! Rekommenderas!
Betyg? – Bättre.

Corsendonk Christmas Ale (Belgien 750 ml 84,9 sek)
Ännu en julklasssiker. Lite mer Coca Cola i doften än vad jag minns det som, men annars choklad, toffee och kryddor. Mullig och härlig till kroppen, men det är någon form av godis eller karamell som lyser igenom även i smaken. Lagras lika fint som den dricks färsk.
Betyg? – Bra+.

Blaugies La Moneuse Special Winter Ale (Belgien 750 ml 74 sek)
En lite kraftigare vinter/julversion av Moneuse. Framträdande humle och syra i doften där gemensamma nämnaren är citrus. Mycket maltig närvaro med lite smutsiga toner av jäst och rågkrydda. Kanske lite rörig och bitvis lätt i kroppen. Men en läskande Belgian Strong Ale, om man nu kan säga så, som kan falla belgofiler i smaken.
Betyg? – OK+.

St Bernardus Christmas Ale (Belgien 750 ml 71 sek)
En favorit bland prisvärda julöl. Underbar doft av nötig knäck, karamellkola och bananchoklad.Lite kryddig jäst men inte för mycket, snarare bidrar den till att göra smak och doft av bananchoklad och kola lite mer vuxen och kryddig. Drick nu för en smaskig upplevelse eller ställ undan för att få den att mogna och smakerna att gifta sig lite till.
Betyg? – Bättre.

Kinn Tomasmesse (Norge 330 ml 34,9 sek)
En Quadrupel på 10.5% låter som att det ska dra till rejält, men en viss syra och toner av sherry och portvin gör den mildare än vad jag förväntat mig. Lite för tunn och mild i kroppen för min smak och det påminner mer om just sherry eller en belgisk ale som fått lagras i en 10+ år. Aningen rökighet. Intressant, men också lite lurig.
Betyg? – OK+.

Nils Oscar Winter Edition (Sverige 500 ml 48,4 sek)
En Scottish Ale med bränt socker som får lite rökstuk, kaffe och karamelliserade toner. Vissa inslag av kakao och karamell, men också lite tobak. Kan nog fungera fint till dessertbordet.
Betyg? – OK+.

Harvey’s Christmas Ale (Storbritannien 275 ml 32,8 sek)
Väldigt klassisk brittisk Barley Wine som redan nu har lite lagrade inslag av kartong och sherry, men också av vört. Sötare än vad doften gav sken av och maltbasen känns något smutsig och rå och stör lite. Tyvärr finns det bättre val.
Betyg? – OK.

Innis & Gunn Espresso Barleywine Limited Edition (Storbritannien 330 ml 29,9 sek)
I&G börjar kolla på USA och göra lite häftiga mixturer, eller? Mnjae, doften har en artificiell sötma och sötad espresso med rökighet och för söt chokladpudding. Det blir inslag av tvål och lite allt möjligt. Nä, det här fungerade inte för mig som ölfantast.
Betyg? – OK-.

Birra del Borgo 25 Dodici (Italien 330 ml 39,9 sek)
Belgian Strong Ale från Italienska Birra del Borgo, med tillsatta bittra apelsinskal och russin. Det här är intressant och inte på ett negativt sätt. Du får bitter marmelad men också väldigt mycket humle som ger både bitterhet och bygger vidare på toner av apelsin och lime. Du kan inte gissa dig till att den är 9.5% och i mitt tycke är det en spännande öl man verkligen kan prova om man gillar nya utmaningar.
Betyg? – Bra+.

Nynäshamn Valsviken Vinterporter (Sverige 250 ml 43,3 sek)
En gammal svensk klassiker likt Nynäs andra juliga öl. En snäll porter med äpple, päron och lite choklad. Brukar må bra av att stå en månad eller tre och tyvärr är den fortfarande lite för dyr i jämförelse med andra.
Betyg? – Bra.

Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout (USA 355 ml 46,9 sek)
Kolsvart Imperial Stout när de är som bäst. Jag får nästan alltid leta nya superlativ för att beskriva den hr ölen. Har allt en Imperial Stout ska ha, balans, kolsvart mörker och rök, eldad malt och brända träplankor men också mörkaste choklad och kaffe. Rekommenderas, i stor mängd!
Betyg? – Bäst.

Malheur Dark Brut (Belgien 750 ml 145 sek)
Fruktig choklad med fikon, kanderade bär och lite körsbär. Ger en hint om antydan till lagrade russintoner ihop med choklad. En stabil mörk belgare som kanske inte har samma komplexitet som många andra har men som har en fin balans många kan uppskatta.
Betyg? – Bra (+).

Samichlaus Classic Eggenberger (Österrike 330 ml 41,8 sek)
Här har vi ett öl som lagras mer än förtjänstfullt, kanske inte lika bra som Helles-versionen men fortfarande på ett imponerande sätt. Nu är den råare med tydligare alkohol och mer centrerad kring söt fizzighet, nötter och aningen choklad. Med tiden får den komplexa likörliknande toner och blir krämig, varm och underbar. Köp ett par och prova en om året när det är riktigt kallt och jäkligt utomhus.
Betyg? – Bra.

Nedan öl är sådana som antingen har flyttats från tidigare lanseringar eller i fallet med Camden och Brännskär Brown sådana som inte var med på provningen. Själv är jag riktigt sugen på Brännskär Brown som berikats med vanilj och hasselnöt, spännande! De sista tre flyttades från novembersläppet.

Camden Beer Camden Town Brewery (Storbritannien 750 ml 109 sek)
Imperial Brännskär Brown Ale Akkurat 20 år Vanilla & Hazelnut (Sverige 750 ml 98,6 sek)
Gigantic IPA (USA 65 cl 84,9 sek)
Färsk är det här en riktigt stabil IPA som smakar, doftar och i övrigt beter sig som en bra IPA från Oregon gör. Väldigt nordvästlig på sättet att det är milt örtig humle mer än blommig och inbjudande fruktig som samsas med malten. En bra IPA för de som vill ta steget vidare från 100W.
Betyg? – Bra (+).

Stillwater Autum Amber Saison (USA 35,5 cl 36,9 sek)
En höstig något mörkare Saison som ger dig brödkryddor och vört samtidigt som de sedvanliga inslagen från jästen med mandelmassa, surt rågbröd och mer krydda. Lämplig till höst- och vintermaten.
Betyg? – Bra (+).

Stillwater Why can’t IBU? IPA (USA 35,5 cl 33,9 sek)
En mild humlig belgisk ale med inslag av saisonkrydda, gräs, melon och annan läskande frukt. Vinner på sin lättdruckenhet och att vare sig beska eller kryddighet tar över från den andra.
Betyg? – Bra+.

December bjuder på flera nyheter och släpp på Systembolaget. Förutom sedvanliga släppet för lokala öl (TSLS) och exklusiva smålanseringar (4e december) så kommer en rad fasta nyheter, alltså öl som ni kommer att finna på Systembolaget minst de närmsta 6 månaderna. De flesta känner ni igen och bortsett från allehanda ljusa lagers så är det en stark förbättring mot tidigare år där vi mest såg just ljusa lagers. De här ölen kommer att finnas tillgängliga på i stort sett alla Systembolaget, eller ska annars kunna beställas dit. Så det är kul med en bred med allt från porters, ales, suröl och lokala förmågor på hyllorna. Dugges Black Currant är en riktigt smarrig suris och Nørrebro Bryghus New York Lager är en underskattad lageröl i stil med Mikkeller American Dream. Det ska också bli spännande att se hur Designbrew klarar sig med inte mindre än tre fasta nyheter.

Läs av nedan enligt följande: Varunummer, Namn på Bryggeri och öl (volym i ml), pris och alkoholhalt

1909 Nils Oscar Alkoholfri (330 15,9 0,4)
1587 Zubr Praga Lager (500 15,9 4)
1544 Litovel Classic (330 10,9 4,2)
1554 Pivovary Lobkowicz Platan Granát (500 19,9 4,6)
11416 Nørrebro Bryghus New York Lager (330 18,9 5,2)
11204 Designbrew Alter Valter Altbier (330 19,9 4,7)
1682 Ardwen Blanche (750 54,9 4,5)
1423 Gotlands Bryggeri Hope for Hopf (500 29,5 5,6)
11535 Dugges Black Currant (330 27,9 4,5)
1601 Omer VanderGhinste Oud Bruin (250 21 5,5)
11218 Designbrew Très Belle Chic (330 29,9 8,5)
11211 Designbrew Betty’s Bitter (330 22,8 4,5)
11252 Traquair House Ale (330 26,9 7,2)
1608 Frederic Robinson Old Tom (330 25,9 8,5)

Följande har också kvalat in från beställningssortimentet, framförallt kul med Oppigårds Dalalager och SKA Rudie Session IPA!

Oppigårds Dalalager Ekologisk (330 17,9 5,2)
Eriksberg Karaktär (330 12,9 5,4)
Innis & Gunn Lager Beer (330 15,9 4,6)
Carlskrona Mörk Lager (330 25,5 5,2)
SKA Rudie Session IPA (355 23,9 4,5)
Medovarus Mjöd Amber (330 28 5,7)

Utöver dessa har nedan sedan tidigare kvalat in genom beställningssortimentet.

1527 Efes Pilsener (500 16,9 5)
1600 Boddington (500 20,9 4,6)
1620 BrewDog Rip Tide (330 27,9 8)
1610 Zywiec (500 16,9 5,6)
1434 Grebbestad Lager (330 18,6 5)
30109 Brewski Mangofeber DIPA (330 39,9 8)
30140 Stigbergets IPA Simcoe Citra (330 29,9 6,3)
30145 Stigbergets Endless Summer Ale Amarillo Single Hop (330 28,9 5,5)
30257 Stigbergets Eko Pale Ale (330 26,9 5)
30285 Poppels Russian Imperial Stout (330 34,9 9,5)
30519 Brewski Passionfeber IPA (330 37,9 7)

Ni kanske har hört och minns historien? Danska Mikkeller och skandinaviska flygbolaget SAS avslöjade lite hipp som happ att de minsann skulle samarbeta och att man skulle kunna finna Mikkellers öl på SAS flyg. Till en början var det enbart business class-resenärer som kunde prova på de första två ölen, en  belgisk witbier och en red/vienna lager men de verkar nu ha släppt lite på det och ölen kan gå att köpa i flera klasser. Det är lite härligt typiskt Mikkeller att göra ett par öl som enbart går att finna på ett flyg, vilket framförallt utmanar alla tickers som prompt ska prova på varenda öl han släpper. Sky High Wit och Sky High Red bryggs inte hos belgiska De Proef som många av hans andra öl utan hos Sly Fox i i Pennsylvania, USA och efter de här två ölen har han vidare släppt en American Pale Ale och nu också en mer exklusiv suröl.

Tack vare en god vän och lite smussel och knussel på en flygning från New York landade en burk av vardera öl i mitt hem i Stockholm. Varför då inte låta er läsa om hur ölen faktiskt är och om de är värda  en resa med SAS? Oavsett det så är det härligt att man även i Europa börjar se craft beer på flygplanen, något som åtminstone dykt upp snäppet mer i USA där vissa flygbolag och bryggerier försöker finna samarbeten.

Först ut är Mikkeller Sky High Wit. En öl som påminner mer om en härligt persikodisig Pale Ale med sitt vita skum och dimmiga utseende. Ölet är lite mörkare än vad jag väntade mig av en wit men så är det också en witbier med belgisk jäst och en helt annan karaktär än i din vanliga tyska witbier. Sly Fox har funnits i Köpenhamn rätt länge och även dykt upp då och då i Sverige och har ni provat deras belgoöl så känner ni igen doften. Det här är deras belgojäst rakt av. Torkade blommor, bananmos och honungsglaserade fruktpastiller. Doftar lite som amerikanska Saisons gjorde för några år sedan. Smaken då? Mer funk och syra från jästen än i en wit. Smakar fruktkarameller med nedtonat av torkad humle, gammal korriander och barriga humlekottar.

Betyget? – Ja, lite över ett Okey+. Det är ju drickbart och läskande en varm sommardag. Det kan nog också liva upp rätt tråkig flygmat, men jag tror man kan skippa just den här belgojästen utan problem, den känns lite daterad.

Om vi går vidare till Mikkeller Sky High Red då? Gyllene kastanjebrun med rött skimmer till vätska och ett lätt nougat färgat skum på toppen. Doftar nötter, torkade plommon och krämig karamell, just toffee och aningen söta mörka bär ger verkligen sin prägel. Smakar likt många i sin stil, lite tråkigt och enkelt med chokladkaramell, bär och söt malt. Fördelen är att Mikkeller är en bättre receptmakare än många som gör liknande öl fast för makrobryggerier, så du får mer smak och karaktär här. Det är väldigt lättdrucket och ölet känns mer levande än liknande öl på krogen.

Betyg? – Lite som med Wit’en är det ett bra steg uppåt från Heineken och andra mögöl som man ofta får på flyget. Samtidigt är det en rätt enkel öl som jag kanske inte skulle säga är en av Mikkellers bättre, eller något jag vill dricka på krogen – men på flyget, lätt.