Jag tror inte att jag på något sätt sticker ut näsan eller är ensam om att vara något besviken på vad BrewDog har pumpat ut i ölväg det senaste året. Många av ölen har varit lite väl over the top vilket visserligen kan vara inovativt och nyskapande, men kanske inte då de tar mellan 130-170 kronor flaskan för det. Det blir verkligen lite grisen i säcken och när vi nu har så himla mycket bra öl i Sverige så kommer nog fler och fler bryggerier märka att det snabbt kan vända om de inte hålla en bra kvalitet. Jag drar mig idag lite för att köpa vissa av BrewDog och andras öl där det utlovas magnifika saker med en rejäl och kaxig marknadsföring, för oftast är det ett tecken på att man vill mer än vad man får. Ett exempel är Dog A som kom tidigare i år, en öl som skulle vara som Abstrakt AB:04 men med extra allt och som var både mindre och 40 kronor dyrare. Nu gillade jag visserligen Dog A men den var långt i från värd så mycket jämfört med AB:04 och jag dricker hellre 5-7 stycken Chili och kaffestout från Det Lille Bryggeri för de pengarna. Men så var det just det, idag kan vi välja och så länge ölen inte är dåliga så finns det ingen anledning att måla satan på flaskorna. Väldigt många gillar deras öl och jag kan förstå och det är av samma anledning som jag köpte på mig mina sedvanliga 3 flaskor av den senaste abstrakten AB:10 – man vill helt enkelt se vad de har hittat på denna gång.

BrewDogs Abstrakt AB:10 är en imperial brown ale på 11.5% som man har låtit dränka ett gäng spanska vinfat som tidigare har hyst sött rödvin från Malaga. Bryggmästaren Stewart Bowman klurade fram ett bra recept på en imperial brown ale som skulle lyckas framhäva allt det fina från vinfaten och som skulle gå bra med basölet. Detta vad också något jag var lite nyfiken på, hur mixen mellan fat och grundöl skulle bli då många av bryggeriets tidigare lagringar och projekt har varit helt okey men där själva grundölet har varit väldigt menlöst varpå det i mitt tycke har blivit obalanserat och o längden smått odrickbart.

BrewDog Abstrakt AB:10

Utseende: Mörkbrun vätska med gräddkrämigt något mörkare beigefärgat skum.
Doft: Sniff sniff och fram träder en godisartad sötma som har allting man har önskat från vinlagringen med söta vinösa inslag av blåbär, russin och aningen kryddigt trä. Chokladkola och lite lakritstoner ger variation och bredd men det är de vinösa inslagen jag verkligen tycker att de till slut har prickat bra (jämfört med tidigare öl). Det är vare sig komplext eller elegant men det är bra och jag tror att det kan fortsätta utvecklas.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Len, rätt tjock vätska i munnen och trots att du kommer att känna av en alkoholpuff så tycker jag ändå att de har lyckats tona ned spritigheten vilket störde mig i många av de senaste BD-ölen som jag till slut fått vaska. Sötman, som övergår i en torrare träfatsfinsih balanserar det starka väl och däremellan sitter de artiga små barnen av klibbiga mörka bär, syrlig sirap och några få stackars russin. Det är inte helt i hamn men jag tycker det börjar dra åt rätt håll.

Betyg? – Bra+/Bättre. Vinningen här är att den är mysig att smutta på, för det är trots allt ett kabrak på 11.5% med stundtals tydlig alkoholhalt. Jag finner mycket jag verkligen gillar såsom den bitvis söta men ändå torra blåbärschokladsåsen med kryddigt trä. Allting kanske inte samspelar till 100% men nä, jag gillar den mer och mer. När ölet värms upp blir alkoholen än en gång lite väl tydlig i deras öl men nu blommar också smakerna och aromerna ut på ett annat sätt. Ett kraftigt spanskt vin eller sherry är nog en bättre referensram än en något starkare brown ale, trots att det ändå är vad som är i glaset.

Idag, den 8 september firas Jocktoberfest i Skotland – en ölfestival som man marknadsför som den “bästa skotska ölfestivalen i världen”. Nu kanske jag inte vet så mycket om just skotska ölfestivaler, men jag har ingen direkt anledning till att misstro dem. Det är Black Isle Brewery som bjuder in till en heldag med liveband, lokal mat och öl från de bästa små skotska bryggerierna. Självklart finns det också ett Jocktoberfestöl, vilket nu också finns på Systembolaget sedan förra veckans Oktoberfestölssläpp. 24.90 kr per 50 cl flaska är ett bra pris på en öl som passar bra till något mer höstinspirerad mat eller sensommarens mörker. Jag och M2 var med på en beer makers dinner med Black Isle tidigare i år och det som slog oss då, när vi hade möjligheten att prova flera utav deras öl på samma gång är att det fanns en genomgående renhet i deras öl. Deras öl kanske inte är de mest spännande ölen där ute men de har alla en känsla av naturlighet och lokalbundenhet, nu är det upp till bevis för att se om Jocktoberfest har detsamma?

Black Isle Jocktoberfest

Utseende: Mörkare brun vätska med tvåligt småkladdigt mörkare skum som lägger sig som tvållödder över ölet.
Doft: En söt kola-och-frukt-kakedoft med viss rökighet med mörk malt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En söt ale med en renare och passande sötma (typ motsatsen till Newcastle Brown) med mörkare kola, lite rökig mörk sirap och viss fruktighet med en släng äpple. Viss syra som tar matchen med sötman bra. En liten bit sötlakrits, choklad och en utmynnande beska med en nysning av kryddor.

Betyg? – Bra+. Jag gillar den lite syrliga malten som har en bra sötma med mörk kolapaj och annat gott.  En bra dryckesöl där jag tror att det syrligt söta kan tonas ned till en bit mat och att det något rökiga och chokladkolaartade då går fint. Det rekommenderades lamm till ölet och jag kan se vart de vill komma med det tipset.

Igår skrev vi om Sigtunas höstnyhet Prince of Darkness, en riktigt bra mörk IPA tillägnad mörkrets furste Ozzy Osbourne. Idag fortsätter vi på temat nyheter på Systembolag och rock genom FrEQuency‘s oktoberfestöl No Sleep Until October. Ölet är uppkallad efter två klassiska album Motörheads No Sleep Until Hammersmith och Beastie Boys klassiker No Sleep Til Brooklyn och för att snabbt presentera FrEQuency så består dem av Anders Fridén (In Flames) och David Mortimer Hawkins (artistansvarig på Sony samt öl- och whiskyskribent) som tillsammans med Nils Oscars Necrobrewer Palle Holmqvist har tagit fram en serie riktigt bra öl under året.

Nu har deras oktoberfestöl så anlänt till Systembolagets hyllor och det är en öl med münchener- och karamellmalt samt humle i form av tysk Magnum, nya zeeländska Motueka och åter tyska Tettnang. För 33 cl av den 5%’iga ölen får du ge 19,80 riksdaler (artikelnummer 11286).

FrEQuency No Sleep Until October

Utseende: Lätt rödnyanserade orangebrun vätska med litet smutsigt vitt skum, rätt poröst, som lägger sig som en ring med lite skumgardiner längsmed glaskanten och ytan.
Doft: Det doftar tysk mörk lager av den gamla goda skolan med tydligt av både karamell och krossade nötter och nötskal. Vissa inslag av citrus, gräs och torkad humle.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Karamell- och nötkola med en bra beska och lättsamt nötbittert slut där humlen kikar fram och släpper ifrån sig gräs, krydda och wienerkorv. Eftersmaken är av mörk lager men inte citrusbetonad metallisk även om citrus och mineral finns där.

Betyg? – Bra+. Tog den tillsammans med en väl tilltagen bit entrecote med smör- och chickenwingsåsmarinerade champinjoner och ja – inte helt oväntat är det en öl som fungerar väldigt bra med mat. Kanske lite klen och hade behövt lite mer robusthet men de rena smakerna flöt in bra med maten. Bra öl till flertalet tilfällen helt enkelt.

Vi har våran intervjuserie inför Stockholm Beer där vi fram till mässans start kommer ha intervjuat runt 20 olika bryggare eller andra som är involverade i mässan. Ett av bryggerierna som kommer till mässan och Elixir Wines monter är Det Lille Bryggeri, vars bryggmästare Rene vi dock inte hunnit intervjua. Istället får vi ta och prova en av hans öl vilket idag blev en mörk chili och lakritsale, en öl som gjordes som en one off men där Magnus från deras gamla svenska distributör TWC lyckades få dem att göra en ny version 2012. 2 andra typer av chili och snäppet mer humle och lakrits än i den tidigare versionen utlovar kraftigare smak vilket int är helt fel för ne öl som denna. Det Lille Bryggeri är ett synnerligen spännande bryggeri som experimenterar rätt friskt men ändå får stå lite i skymundan för exempelvis Mikkellers olika experiment. De som var på mässan i fjol kunde till exempel prova Black Time 1, 3 och 6 – en imperial stout man har låtit koka i 1, 3 och 6 timmar för att se hur koktiden påverkar ölet. De har även en motsvarande serie – Hoppy Times – där man låtit en american pale ale koka med humlen motsvarande tid som med imperial stout’en för att se hur humleprofilen påverkas. Så man kan verkligen säga att de gillar att undersöka hur öl kan man smaka, vilket deras chili- och lakritsale är ett bra exempel på (de har även en kaffe- och chiliale som är riktit bra).

Det Lille Bryggeri Chili Lakrids Ale 2012

Utseende: Mörkare brun vätska med ljus nougatfärgat krämigt skum.
Doft: Både gräskryddig och fruktig humle med en söt lakritshet chiliton. Lätt rostad malt och lite vinösa toner. Söt lakritsrot och nedstrimlad chili som skulle kunna göra sig bra som godis. Vissa bäriga inslag vilket brukar kunna följa med lakritsen och ger än mer sötma till doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Tydlig fruktig humle med fin söt- och saltlakrits som sedan åter övergår i humlefruktig lakrits och vipps så är chilin där och bränner till lite. Chilin märks av med lite varm fizz på tungan och runtom i munnen och med lakritsen. En ren maltsmak vilket jag verkligen gillar och som lyfter upp smaker av choklad och kaffe. Söt chili och bra lakrits med en gnutta kola.

Betyg? – Bättre. Jag, som chili och lakritsfantast älskar ju det här men jag kan tro att det finns de som skulle tycka att den är sådär. Jag hoppas att Rene tar med så mycket som möjligt av dessa öl till mässan så att ni kan prova på olika serier såsom Hoppy/Black Times eller denna och kaffe- och chiliale’en. Annars får vi hoppas att TWC/Elixir Wines kan ta in mer från bryggeriet så att vi inte måste ta oss ned till Danmark för att få prova på dem.

Ett av de senaste tillskottet på den svenska ölscenen är amerikanenen Jeffrey Brown som numera är bosatt nere i  Malmö där han började brygga öl i minimal skala. Ölen blev uppskattad och det var dags att ta nästa kliv. Go big or go home fick troligen gälla här då han istället för att fortsätta brygga hem i en något större utsträckning införskaffade gedigen bryggutrustning från vårt södra grannland tyskland.

Den första komersiella ölen som nu kan hittas runt om i Skåne (främst Malmötrakten) men även på Systembolaget från och med idag. Ölet bryggs idag, såsom det verkar, hos Amager och troligen beror det på att säkerställa en jämn kvalitet och en viss mängd snarare än att det finns en önskan om att gå samma väg som många andra och bli en flying brewer – bryggare utan eget bryggeri. Istället lär planen vara att få igång produktionen i det egna bryggeriet som dock ska godkännas för komersiell användning etc etc etc i god svensk juridisk mening.

Första ölet då? En american pale ale – apa, på 44 IBU och 6%. Humlad med bland annat pacific gem och centennial om jag har förstått det hela rätt. Runt en femtiolapp får du ge för en flaska genom Systembolaget och det tycker jag helt klart att du ska göra. Följ Jeff och bryggeriets framfart här på Faceook.

South Plains Brewing APA

Utseende: En varmt persikofärgad vätska, rödare innåt mitten, toppas med ett fint smutsigt vitt skum.
Doft: En tydlig floral arom med gräsig humle, aningen kryddad. Dov doft av bittra omogna bär, aprikos och citrus.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En len vätska som snabbt sköljs bort av en bitter beska som surfar med långt in i eftermsaken. Kroppen på ölet är riktigt bra och lyfter fram smakerna av omogna persikor, citrusfrukter, vinbär och mild aprikos. Riktigt smakrik och en tydligare beska för att vara en APA. Lite karamell och öter leder in dig på ett torrt beskt slut.

Betyg? Bra+. En bra beska som kunde ha fått balanseras med lite mer maltsötma, däremot är balansen av humlen väldigt stabil i övrigt. Det drar mot en IPA men håller isg ändå inom rätt lekhage. En riktigt bra förstaöl och det är lovande att se att den saknar påtagliga fel- eller bismaker utan att det har lagts ned tid på att få den genomarbetad och ihophållen.

Green Flash är för oss svenskar kända för sin West Coast IPA och Hop Head Red, men nu kommer det ytterligare en högklassig öl från det amerikanska västkustbryggeriet – Palate Wrecker. M2 har vid flera tillfällen provat ölet och varit lyrisk över den men det är först nu jag hade turen att få prova den. Ölet gick tidigare under namnet Hamilton’s Ale då den började som en öl tillägnad Hamilton’s Taverns 2-årsjubileum och man får nog konstatera att det är en oblyg öl humlad upp till 149 IBU med Columbus och Centennialhumle. Det är två stycken rätt “råa” humlesorter så jag var spänd på att se vad de skulle göra med elet, men som ni ser nedan så gick det ju vägen.