MankerBeer.com

Man ska inte trashtalka den hand som föder en och man ska väl egentligen inte göra sig rolig på andras bekostnad men ibland så…

För er som har missat det så jobbar jag på en bar som har lite drygt 800 belgiska öl och utbudet spänner över en otrolig vidd av smaker. Jag skulle ljuga om jag sa att alla öl vara gudomliga men på ett sjukt sätt kan jag nästa stå för hela sortimentet. Dock finns det ett femtiotal öl som många klassar som alkoläsk eller godisdricka. Det är antingen översötade spontanjästa lambicer eller veteöl som sötats till obegriplighet. Utan att kategorisera för mycket är det ofta det yngre klientelet, Patric A och finnar som dricker denna typen av öl. På senare tid har det även utkristalliserat sig ytterligare en gäst som petar och testar det mesta i denna kategori. M.A.N.K.E.R.

Innan jag träffade Manker fantiserade jag om och vinna över hans IPA-fierade själ till den belgiska planhalvan med öl som bland annat XX-Bitter, Carolus Hopsinjoor och Houblon Chouffe eller moderna belgare som Viven Imperial IPA och Troubadour Magma men i och med att vi blev bekanta upptäckte jag hans mörka, förlåt, hans söta sida. Den första öl jag serverade Manker var en udda blåbärsöl från Sint Jozef tillsammans med en annan blåbärssmaksatt ale från Schelde. Jag antar att efter all überhumlad amerikansk öl väcktes ett begär för det sliskiga hos honom. Ni skulle förvånas om ni såg hans kvitton efter en kväll. Det är salig fruktkakafoni med artificiella smaker och e-nummer. Missförstå mig rätt nu. Ingen är gladare än jag när Manker kommer in och går lös på frukthyllan. Jag kan också stoltsera med att jag har serverat den öl som han tycker är det absolut sämsta!

Ibland dyker den här typen upp bland Systembolagets öl (t.ex Frühli Strawberry och Ultramour) men efter ett tag självsaneras de. Dock finns det en söt kriek som håller stången – Timmermans Kriek. Detta är förvisso en äkta lambic men den smakar konstgjort på grund av det tillsatta sockret. Den är vackert röd och bland körsbärssmaken finns en kraftig ton av sötmandel. En öl som fungerar utmärkt väl kyld under en stekande sol eller till en chokladbit med hög kakaohalt. Den är också en utmärkt inkörsport för de som inte uppskattar öl. Våga prova, den kan förändra hela din ölvärld!

Vänligen/

Belgotorsdag 23

Torsdagen är slagen och jag med! Trött i hjärna och i skrivande fingrar men ett uppdrag är ett uppdrag. Tankarna snurrar kring all belgisk öl och ingen. Skärmen stirrar tillbaka som en ljummen industrilager i plastglas och alla andra är på nyöppnade barer med utländsk öl.

‘Horror Vacui’ är latin och betyder rädsla för tomrummet. Termen är mest vedertagen inom konsten men ibland kan den vara nog så tydlig även för en plitande lekman som mig. Inom det skrivande skrået är väl ‘mogigrafi’* en mer vanligt förekommande åkomma och utifrån en autodidakt kåsörs, som mig själv, betraktelse är det en tämligen ny upplevelse. Intressant på många sätt men oftast bara stressande och obehaglig. Hittills drabbas jag bara av det några gånger i veckan (sic!) men de mer rutinerade i gebitet varnar och delger mig gärna om deras svackor som kan vara i veckor. Övriga, exempelvis läsare av mina alster och vänner, tycker att jag borde hålla tillbaka på krutet eller att jag ska dra ner på tempot. Jag tackar men betackar mig gärna från alla goda råd och kör helst mitt eget race! Visst är det glädjande att människor engagerar sig i mitt välbefinnande och hälsa men än så länge känner jag större glädje och tillfredsställande i att sitta och knacka än ångest över min nya tillvaro. Trots att saker och ting händer på alla fronter vill jag tro att jag är samma Skrubbe som alltid. Det är att jämföra med en öl som oavsett förändringens vindar och moderniteter består.

En sådan öl är trappistölen Orval. Visst har den vacklat men vem gör inte det! Generellt är det en öl som man alltid kan falla tillbaka på och trots sin otroliga komplexitet tilltalar den otroligt många. I Belgien slåss folk för att komma över tillräckligt många och flertalet blir utan. I Sverige finns det över 1000 stycken på 28 Systembolag i skrivande stund. Ja, vi är lite bortskämda. Orval är en bärnstensfärgad brygd med väl tilltagen beska väl dold i en fräsch syra, lätt insvept med en subtil fruktighet. Ölen fungerar i ensamhet eller tillsammans med mat. En allvädersöl för alla årstider. Pax Vobiscum!

*enligt Wikipedia är mogigrafi ett annat ord för skrivkramp och är sedan 1830 klassat som en arbetsskada.

Vänligen/

Nyss hemkommen ifrån Belgien kan man inte annat än förvånas över det ständigt stigande utbudet av olika belgiska öl. Jag försöker ändå hålla mig ajour, åka på mässor och se till att peta i mig allt nytt men det är svårt att hinna med!

Detta var mer en affärsresa än en nöjestrip men självklart hann jag peta i mig några öl och som vanligt såg jag till att en del av dem var nyheter. Jag fyllde även väskan med ett tiotal olistade öl, så nu kan jag ‘ticka’ var och varannan dag om jag nu känner för det!
Det finns en mystisk, tokig och lite sjuk känsla i att dricka en ny belgare. Man genomsyras av pillriga känslor och är det fler öl att avhandla uppfylls jag alltid av en rastlöshet och en suktan efter nästa öl innan man ens börjat på den nuvarande. På gott eller ont, kommer den förutfattade meningen besannas eller kommer jag få mitt livs överraskning?

Under resan besökte vi några ölbutiker och där sätts både min karaktär och mina väskor på prov! Jag har så svårt att lämna en ölhandel med öl jag inte druckit utan att investera i några eller alla av dem! Det är ett gift, en sjukdom, dock en ganska rolig sådan.
Nåväl, hittade jag något bra? Något som stack ut? Ja, det gjorde jag. Man ska vara varse om att humletrenden har (äntligen?) kommit till Belgien och många bryggerier gör relativt besk och humlestinn öl. Dessa finner jag generellt väldigt tråkiga, men det är jag. Många av de nytestade tillhör ovanstående kategori och de får finnas men inte mer. Bäst i test utan konkurrens var en blond på 6,5% från Het Nest med Brettanomyces i och hade jag testat den blint skulle jag trott att det var från Brekeriet! Mycket god öl!

Ny öl i all ära och jag är skadad å det grövsta, men man får inte glömma klassikerna! Glöm inte ditt ursprung, minns legenderna och kom ihåg varför du blev fast i belgoträsket!

Trots min sjukdom försöker jag att dricka de öl som fick mig fast för tio år sedan. Jag har varit inne på en del av dem men jag glömmer aldrig mina första dejter med Westmalle Dubbel. Oj, vad vi har haft roligt ihop även om vi inte träffas så mycket längre. “I see a darkness” på repeat! Denna magnifika trappist i sin mahognyfärgade skepnad med total balans och djupa kropp passar inte bara att dricka utan även att skeppa i den lyxigaste köttgrytan. Vi är lite bortskämda i Sverige som bara kan glida in på Systembolaget och plocka upp denna munkbryggda härlighet! Gör det…

Vänligen/

HJÄLP! Det är röd dag och jag har missat att gå till Systemet, Bolis, Glasbanken, The System, Bolaget, Gröna Skylten, Lustiga huset, Röda Näsan eller Avlöningen! (kär affär, många namn bär!)*

Alla sitter inte på en gigantisk ölkällare eller känner för att sprätta resten av lönen på krogen, det är ju trots allt några dagar kvar av månaden. Hur många krogar har förresten belgisk öl på menyn?

Solen strålar och kylan som bet för två veckor sedan är bortblåst. Det vankas grillning eller picknick och du har en torrlagd kyl. I skafferiet finns det en halv flaska glögg som någon glömde när ni hade luciafest men så desperat är man inte, eller?
Förvisso kan du välja att vara nykter. Nähä, det var inget alternativ! Ringa polarna och fråga, igen?

Nä, man får ta tjuren vid hornen och pallra sig ner till minilivsen och köpa ett gäng folkisar, nödraketer, punköl, pissöl, pysslingar, 3.5:or, fegisar eller plan b. (Åter igen ett barn, kärt eller inte…)

Nu för tiden är utbudet på folköl förhållandevis bra och många svenska småbryggerier brygger riktigt bra lågalkoholöl men eftersom jag inte dricker utländsk öl (när någon ser på) måste jag se till att komma över de få belgarna som finns i denna genre. Ett kort tag kunde man faktiskt köpa ett gäng Chapaeu (hiskeligt sliskig fruktöl i alla dess smaker) på några ICA-butiker runt om Stockholm. Det har även funnits möjlighet att inhandla Lindemans Apple på Coop innan importören insåg det och fick bryggeriet att göra en unik baksideetikett för den svenska marknaden där det stod 3.6% istället för 3.5% och så var den historien all!

Nu råkar det vara så att på en del butiker finns det två stycken belgiska folköl och om man ska prata pratet och leva som man lär är det bara att bita ihop och inhandla. Båda två kommer från ett bryggeri som heter Martens och förutom dessa produkter har de aldrig varit representerade i Sverige. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att bryggeriet har tre, fyra sorters öl, men närmare hundra varumärken. Knasigt, men just deras lager (som iofs har olika styrkor i olika länder) finns i de mest obskyra länder och det är inte omöjligt att du stött på den med lokal etikett i exempelvis Grekland, Israel eller Tunisien! Folkölen som finns i Sverige heter antingen Martens Pils eller Hackenberg. Självklart är det inga gudomliga öl men under rådande omständigheter och bland övriga ‘stora’ folköl klassar jag dessa som ok ‘industrilagers’ med ganska typisk belgisk sötma. Gräsklipparöl och fönsterputsarbärs…

*På tal om det undrar jag hur många korplag runt om i Sverige som hetat Systembo-laget? Bokat tresiffrigt…

Nyligen figurerade två MankerBeer-ianer i lokaltidningen runtom i Stockholm. Tanken var att ha en “ölduell” mellan två av stadens krogar, Pressklubben/Duvel Cafe och den snart öppnade BrewDog Bar. Därmed var det också dags för vår Röda Djävel Jens Skrubbe (skrubbe.com) att vässa belgoknölarna för att motivera varför belgisk öl slår M2s populära skotska lastbilschaffisbärs. Riktigt kul att just Jens och Magnus fick representera krogarna och att man valt att lyfta fram den annars ibland bortglömda Pressklubben.

Vad tycker/tror ni – vem skulle vinna? Jag skulle säga att bra öl vinner, oavsett varifrån den kommer.

Jubileumsinlägg! När mängder av ölnördar är på väg till CBC firar Skrubbe 20 hos Manker. Jag får väl hurra lite för mig själv…

Ölfestivaler är bland det mest lärorika, roliga och intressanta en ölintresserad kan gå på! Speciellt när bryggarna, deras vänner och deras familjer står bakom disken. Ingen kan bistå med mer information än dem och tro inte att de håller på några hemligheter utan generellt är de otroligt ärliga, öppna och glada att berätta allt du vill veta. Sedan skadar det inte att förutom ett sagolikt utbud med speciella öl och specialöl så brukar det också löna sig att vara påläst och fråga om just den där eller den där ölen även om den inte står på ‘listan’. Oftast finns det en dold agenda med öl på festivaler som dyker upp om man är nyfiken, kunnig och frågvis på ett bra sätt!
Kontinuitet är ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Jag har märkt att när jag besökt samma festival ett antal år blir man lite ‘hej och du’ med en mängd bryggare och andra återvändare.

Min första festival i Belgien slutade med att jag märkbart berusad stängde De Ranke-montern. Jag matades friskt med deras fatöl och munlädret fladdrade. Året efter fick jag med all rätt leenden och kärvänliga gliringar när jag morsade på dem, nu är vi de godaste vänner.

I dagens släpp på Systembolaget får vi möjlighet att köpa De Rankes saison. Helt otroligt roligt. Utan att ta för mycket ära så har de röda djävlarna en viss del i detta eftersom vi föste ihop den svenske importören och Nino Bacelle från bryggeriet under just en sådan här festival. Saison de Dottignies är en modern saison med tydlig beska, torr som fnöske och perfekt som senvår och försommaröl! Det är inte svårt att bli förtjust i den här produkten. En trevlig parentes är att denna brygd, sprungen ur den vallonska bondölen, är producerad i den flamländska delen av Belgien. Det är sannerligen säsong för saison!

Vänligen/