Igår kunde ni läsa om vårat besök på bryggeriet Cantillon där vi berättar lite mer om bryggeriets historia och bakgrund. Manker har redan intervjuat legenden Vinnie Cilurzo från Russian River om det eventet, Quintessence, som var ett av målen med vår resa så läs gärna den för att få reda på mer om det vi skriver om här nedan. För vår del var det inte ölen från Allagash eller Russian River som stod i centrum utan istället var det kvällens höjdpunk – Wild Friendship Blend (Assemblage de l’amitié) som vi längtade efter.

Efter våra första besök på Cantillon hade det nu äntligen blivit torsdag och dags att besöka Quintessence. Quintessence är ett årligt event på Cantillon där de alltid brukar presentera en specialbryggd. I år var Quintessence ett samarbete mellan Cantillon och de nämnda amerikanska bryggerierna Russian River och Allagash. Förutom många sina egna öl serverades även samarbetsbrygden blandad med Cantillon lambic och två spontanjästa öl från Russian River och Allagash. Jean berättade tidigare i veckan för oss att han har skickat samma mängd av sin lambic till Allagash som han använde i blenden sm gjordes på Cantillon och tanken är att göra åtminstone en blend i USA hos Allagash. Med all sannolikhet kommer Jean själv att åka över för att se till så att den blir bra och även för att få lite semester, något han inte är alltför bortskämd med.

Dagen var uppdelad på 14 pass och 60 personer släpptes in varje halvtimme, har du någon gång varit på Cantillon och vet hur litet det är förstår du nog varför. Det är trånga gångar och flera små rum, så att ha tusen personer samtidigt hade varit omöjligt. Ölen var utspridd över olika stationer i olika rum kring hela bryggeriet och tanken var att du skulle börja på station 1 där pappa Jean-Pierre själv stod och hällde upp en väldigt god Jonge Lambic (en lambic mellan 0-12 månader gammal, ofta lite disig och med högre restsötma) enligt ratbeer.com så ska den ha restsötma för att få kallas jonge. I entren fick du förutom ett speciellt Quintessenceglas ett häfte som gav en rätt att hämta ut en var av de 25 ölen. Vid stationerna serverades även små tilltugg som var anpassade för att passa till ölen. Dagens fullträffar var Rosé de Gambrinus med tryffelost (!!) och Lou Pepe Kriek med en fantastisk paté. men det som kanske passade bäst var ändå rökt makrillröra på en bit bröd tillsammans med Brouscella grand cru.

På förhand var vi oroade för både köer och att ölen skulle vara slut när vi kom, det var länge oklart exakt hur upplägget var och om man kunde prova mer av varje öl eller inte. Men allt detta var smart löst i och med häftena. Även om det var lite väl mycket folk här och där måste vi säga att det ändå gick rätt bra. Sedan att det blev lite tight om tid att hinna prova allt innan de stängde och då hade vi inte ens sista passet var ett minus. Sen är det dumt att klaga när man kan stå och dricka fantastiska lambics och eller Pliny The Elder med några av världens bästa bryggare och samtala med andra lambicfantaster, men att inte ha hunnit med 25 smakprover på mer än 2-3 timmar får vara ett tecken på att det var mindre om hype och “tickning” och mer om kärleken till ölen, inget CBC i Belgien inte.

Hos Allagash kunde man hitta fantastiska suröl som var imponerande bra och komplexa. Allagash är ett av få bryggerier i USA som har riktiga coolships och brygger lambic enligt traditionen, men då de inte bryggs i Pajottenland har man respekten att inte döpa dem till “lambic”. Istället har man en Coolship-serie där man hade med sig ett par av ölen, favoriten var Resurgam, en geuzeliknande öl som består av en blend av spontanjäst öl av åldern 6 månader, 1.5 år och 2 år. Ölet var riktigt snyggt med bra komplexitet och väldigt fin syra för att vara amerikansk. Lätt funkig med smak av citronskal, viss smörig lakto och ett torrt slut. Bryggeriets variant på en fruktberikad lambic, Coolship Red var även den trevlig men föll i jämförelse med Cantillons alla öl. Ölet, en 2-årig spontanjäst öl har fått ligga med hallon i 4 månader för att slutligen blendas ut med lite “jonge” (se längre upp vad det betyder) innan man satt ölet på flaska. Att Allagash håller sig så nära traditionen som möjligt visar på stor värdighet i hantverket men ölen höll inte riktigt samma klass utan saknade den rena belgiska komplexiteten.

I nästa rum fann vi Russian River där vi såklart hittade många fina öl. Favoriten där var Beatification som är blandad av 3 årgångar Sonambic som även använts för att blanda Friendship brew. Ölet är en riktigt favorit i vår bok och har en väldigt snygg syra. Jämfört med den första batchen av ölet som var en Blond ale som fått ligga på träfat från New Blegium har Beatification sedan Vinnies tur till Belgien 2006 bestått av just Sonambic, deras twist av ursprunget i Sonoma och lambic. En annan favorit var Supplication, en Brown ale som lagrats på Pinot Noir-vinfat i mer än ett år tillsammans med sura körsbär och en kombination av Brettanomyces-jäst samt Lactobacillus och Pedicoccus-bakterier. Mörk och fruktig med komplexa smaker av träfat och syra, men även här tycker vi att ölet fallet platt i jämförelse med Cantillon. Det är en klar skillnad mellan framförallt Cantillon och de amerikanska försöken på lambic. Däremot är det viktigt att påpeka att Vinnie (Russian river), Rob (Allagash) och många andra i USA som gör den typen av öl aldrig påstått att de gör ens liknande öl. Mycket är nog upp till var och ens personliga smak och den är som vi vet olika.

Slutligen, Cantillon. Att Cantillon skulle leverera var väl föga förvånande för oss. Dagens höjdpunkt var en Cantillon Geuze från 2002 som lagrats otroligt fint. Mjuk och elegant med en syra som inte var för stark, en fantastisk årgång måste vi säga. Vi fick jämföra den med en som bara var ett år gammal och det var en stor skillnad, vilket inte var någon överraskning. Huvudnumret då? Njae för att vara en Cantillon sådär. Väldigt amerikansk i stilen och Russian River’s tydliga brettighet tar över lite för mycket vilket gör att Cantillon lambicen inte riktigt skiner igenom. Vore otroligt intressant att se hur den utvecklas i framtiden då Cantillonlambicen med tiden kanske tar mer plats. Jean själv tyckte också att ölet måste få stillas lite och menar att det redan på några få månader har ändrats något enormt och att just brettigheten mildras lite för varje månad. Samtidigt ger det en väldigt unik produkt och vi ser fram emot att förhoppningsvis få prova den amerikanska versionen. Sedan hade de även tagit fram Lambic de Haute Densité och det är ju också en väldigt intressant öl, high gravity, som det heter på engelska, är det som gör ölet speciellt. Ölet har en alkoholhalt på ca 10% alkoholstyrka vilket ger en anourlunda smak i lambicsammanhang, lite toner av russin och självklart sötma. Lite som om man blandar ett bra engelskt barlywine med en Cantillon Iris. Spektakulärt. för er som har provat Zwanze 2013 har ni smakat på delar av den ölen, då den tripeln de bryggde blandades ut med Haute Densité.

Allt som allt ett otroligt roligt event som vi definitivt inte vill missa nästa år igen!

Från det att vi blev frälsta av lambicens fantastiska värld har vi alltid pratat om att tillsammans resa till Belgien, lambicens moderland och där finna våra drömmars stad Bryssel. Förra året träffade vi Cantillons egna Jean van Roy på Akkurat i samband med att nya batchen av Soleil de Minuit skulle släppas och efter ett längre samtal om vår delade passion så bjöd han helt sonika ned oss till Cantillon. Det skulle ta nästan ett år innan vi båda kunde slå våra påsar samman och också lura med oss Manker ned, men nu var det dags och det var perfekt timing då Cantillon annordnade Quintessence tillsammans med två av USAs bästa bryggerier Russian River och Allagash (mer om det senare). Vi tänkte dela med oss av våra intryck, lite historia kring bryggeriet och några av ölen vi kom att prova men tycker att det vore på sin plats med en kort historielektion om Cantillon.

Cantillon grundades av Paul Cantillon år 1900 men det var inte förrens 1937 som det började bryggas lambic på Cantillon. Innan dess var man enbart blandare som använde andras lambic. Den egna bryggningen kom att starta av att Paul’s söner Marcel och Robert köpte ett begagnat bryggverk och startade bryggningen. 1967 gifte sig Jean-Pierre Van Roy sig med Claude Cantillon, dotter till Marcel Cantillon och fick samma år en son, den för många mer kända Jean Van Roy. 1969 fick den tidigare läraren, Jean-Pierre Van Roy frågan om han ville ta över bryggeriet som Marcel annars hade planer på att lägga ned. Som tur var ville han föra tradition och fantastisk öl vidare så han tackade såklart ja.

Jean-Pierre som inte ska misstas för Jean Van Roy, som numera är bryggmästare, hade många tuffa år då lambic inte alls var populärt och många bryggerier fick stängas ned. Detta dels på grund av de nya sötade varianterna som började dyka upp och dels för makrobryggeriernas framsteg. Under ett par år var det knappt att Cantillon överlevde men som tur var kom det en vändning och idag är efterfrågan extremt stor, till den milda grad att vissa av Jeans bra kunder knappt får någon öl – något han själv också uttryckte var hemskt tråkigt. Sedemera lämnade Jean-Pierre helt över bryggeriet till Jean som redan hade jobbat där under många år och lärt sig av sin far, även fast Jean-Pierre ofta fortfarande är på bryggeriet och står i shoppen och hjälper till på bryggeriet. Idag är Cantillon det sista överlevande bryggeriet innanför Bryssels stadsmur och är också det officiella gueuzemuséet. Produktionsmetoden är exakt den samma idag som 1937 även om man sedan 1999 gått över till organiska råvaror.

När vi anlände till bryggeriet så möttes vi av en leende Jean Van Roy och vi hann knappt komma innanför dörren innan han hade jäktat iväg och hämtat en flaska varpå vi snabbt hade ett glas i handen. Ölet som hälldes upp är bryggt som en hyllning till Jean’s son Florian som fyllde 18 år i dagarna (3:e maj) och består av Iris Grand Cru (Iris som legat tre år på ekfat och inte torrhumlats) men i Cuvée Florian har ölet torrhumlats med Bramblig Cross och sedan har man tillsatt 120g/liter körsbär. Jean har alltså dragit ned på körsbären jämförelsevis med deras vanliga kriek vilket gör den väldigt fräsch. Ölet utvecklas mellan varje glas först är det lätt och fruktigt för att sedan övergå i en häftig pepprighet likt rosépeppar. Det märks att ölet är gjort med kärlek och Jean pratade stolt om den, ölet är ju gjort till hans son… Det “nya” ölet skiljer sig mot det öl som tidigare också kallades Cuvée De Florian men som då var ett alias för en lagrad Geuze. Än så länge är detta en testbatch som man inte säljer i större upplaga men Jean verkade gilla ölet och vem vet om och hur det kan dyka upp i framtiden..

Efter ännu en testbryggd kom vi fram till ett öl vi bara tidigare hört ryktet om – Menu Pineau en lambic buteljerad 2009. Ölet var en testbatch inför Zwanze 2011 men där valet sedan föll på Pinot d’aunis, en testbatch som bryggdes 2009. Menu Pineau är en druvsort man bara hittar väldigt lokalt i Loire-dalen och är därför en otroligt sällsynt druva. Ölet i sig påminner väldigt mycket om Reed Muscat som är gjord för Akkurat fast utan den skarpa syran. Druvorna framträder tydligt och ger ölet en vacker fruktighet. Smaklökarna dansar av lycka och detta är en riktig topp öl. Enligt Jean har ölet mognat det senaste året från att vara en något udda öl till att ha blivit makalöst bra. Nu när vi fick äran så var den i absolut världsklass med riktigt bra smak och komplexitet.

Det som är så härligt med Cantillon är att det trots sin status som ett av världens bästa och mest eftertraktade bryggerier ändå är väldigt jordnära. Under vårt första besök kom busslaster med pensionärer för att ta en rundvandring på bryggeriet och köpa och njuta av lambic. Det är svårt att inte le lite extra när man ser en 80+ årig tant sitta med trre flaskor lambic bredvid sig. Förutom dem så var det allt från besökare från Asien, USA och Italien i åldrar mellan 7 och 77 som kom, vissa för ett längre besök och andra mest av nyfikenhet. Det var svårt att inte se bryggeriets historiska värde.

Vi avslutade med att dricka några glas lambic som tappats direkt från faten och Zwanze 2012 som är ett öl gjort med rabarber för att sedan bege oss av mot Moeder Lambic för att avsluta kvällen med att dricka lite mer Cantillon, något det skulle bli mer av de kommande dagarna.

Värmen och den familjära känslan som finns på Cantillon är oslagbar. När vi gick därifrån hade vi alla ett fånigt leende på läpparna, äntligen hade vi åter igen hittat hem.

Då och då kommer vi över den typen av öl som du normalt sett bara får höra om, ölnördighetens creme de la creme. Ölens Porsche, Rolex eller Gucci, fast allt som oftast från Belgien. Som ni kanske redan vet så har vi druckit oss igenom flera av Cantillons allra mest svårfunna pjäser och vi skäms inte över att säga att det är vårat mål, vi älskar Cantillon och då är det inte mer än rätt att vilja prova på allt. Efter att i somras ha provat både de “finska specialarna” och Don Quijote och Spuyten Duyvil så var nästa flaskor att få äran att prova på Jean Chris Nomad och Feestbier.

Cantillon Jean Chris Nomad är en lambic butteljerad 2011 för chokladtillverkaren Jean Le Choclatier som huserar i Bryssel. Det finns även dess namne gjord av Toccalmatto till samma chokladtillverkare fast under 2012. Cantillon har blandat ett, två och treårig lambic som legat på tre olika vinfat. Faten man har använt är ett rödvinsfat från Bordeaux, ett vitvinsfat från Bordeaux, och ett Cotes de Rhone-fat. Doften är elegant med en subtil fruktighet, mot slutet möts man av ek som bygger upp förväntningen. Ölen har en trivsam syra och en bärighet i smaken, och vinfaten finns där om än väldigt gömt i slutet. Vi båda hade hoppats på att vinfaten skulle ta mer plats. Detta är en väldigt trevlig lambic, men det finns mer att önska.

Cantillon Feestbier är en lambic butteljerad 2005 för Heikantse BierLiefhebbers som är ett sällskap med ölentusiaster i Belgien. Ölen är gjord med röda krusbär och sedan torrhumlad. Det finns en annan version med blå etikett, som innehåller gröna krusbär och utan torrhumling (jämför gärna med Groseille som ni kan läsa mer om på länken längre upp). Det första som möter en är en extremt fenolisk doft som sticker i näsan. Bären träder fram tydligt, och en otroligt skarp syra sticker i munnen. Ölen saknar tyvärr elegans som gör att den känns spretig och lite unken. Humlen i var nog inte det bästa valet. Extremt kul att få prova men verkligen inget vi rekommenderar att man letar efter. Förstås är man som oss, är man för nyfiken för att låta bli.

I vanlig ordning kommer frågan att dyka upp – hur får jag tag på ölen? Tyvärr är svaret att de är för limiterade för att det ska vara lätt att få tag på dem. Jean Chris Nomad släpptes om 1.500 flaskor medan Feestbier gjordes i ett ännu okänt antal men vi pratar knappa hundratalet (cirka 150 liter lambic). Så är du sugen på att prova ölen är vårt tips att nörda in dig helt i surölsvärlden, träffa folk och då “rätt folk” och ha lite tur – till slut hamnar du på en provning med öl likt dessa.

Göteborgsparet Fredrik och Therese valde en dag att ta sitt öldrickande och intresset för den ädlaste av drycker steget längre. De skulle börja brygga öl, själva hemma i lägenheten. I våras kom de förbi Suris HQ med lite hembrygdda öl och redan då var de lovande, om än med vissa “nybörjardrag”, men det skulle gå snabbt för dem att hitta sin väg. I Omnipollos hembryggningstävling ställde de upp med flera bidrag varpå ett av dem gick till final och fick lovord utav domarjuryn, dock räckte det inte hela vägen fram. Det skulle det däremot göra i den rätt så nyöppnad hembryggningsbutiken Pot Belly Brew Shop här i Göteborg där de tog och kammade hem förstaplatsen med sin Killer Rabbit. När Fredrik nu mötte upp oss på en mulen bakgata var det för att överlämna en hemlig påse som bara kom i vår ägo genom hemliga handslag och kodord såsom Alba Belle Chips och liknande. Två utav ölen var vi extra nyfikna på och det är dessa vi nu har provat, båda av ölstilen Berliner Weisse.

Den första ölen vi provar heter Ich Bin Ein Berliner. Den är 3.8% stark vilket är en bra styrka för en berliner weisse, en väldigt enkelt drucken ölstil. De har humlat ölet med Citrahumle och förutom lacto har de använt en brittisk alejäst, Nottingham Ale. Det andra ölet utgår från samma grund och är lika starkt och även det humlat med Citrahumle. Skillnaden är att de i Ich Bin Auch Ein Berliner har använt Hefeweizen IV Ale-jäst och genom att ta bottensatsen från gamla suröl har de fått lite Brettanomyces Lamibucus att tillsätta, förutom lakton då.

Bearded Rabbit  Ich Bin Ein Berliner

Utseende: Berliner weisses påminner ofta om urvattnad äppelcider och i glaset är det ett urvattnat kissfärgat öl som hälls upp. Inget direkt skum.
Doft: Här pratar vi trevliga dofter. Torrt och syrligt vitt vin, eller kanske en torrare cider. Aningen syra som drar åt kattkiss och mousserande frukter. Slutar med citrus. Väldigt fräscht och en pangdoft för ölstilen.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mousserande även till kroppen med små nätta bubblor. Citrusfrukter och smått av tropisk fruktighet. Framförallt är det den torra syran som vi gillar, läskande och väldigt god enligt mer traditionella berliner weisses.

Betyg? – Bra+. Som ett bra mousserande vin eller varför inte åt äppel- och flädercider som också för våra tankar åt kalla, torra vita viner. Den är inte särskild spännande efter en stund, men så är berliner weisses utan någonting extra ofta rätt enkla och det är i enkelheten den här ölen vinner för oss.

Bearded Rabbit Ich Bin Auch Ein Berliner

Utseende: Skillnaden i jäst har ingen direkt effekt på utseendet mellan de båda ölen, kanske att vi lyckas skaka lite mer liv i skummet på den med hefeweizenjäst.
Doft: Det är stor skillnad i doften. Här är det en väldigt närvarande doft av vete och också kanske lite mer “öliga” dofter. Aningen funk men annrs citrusfrukter, röda och gröna äpplen. Rivigare doft än den första
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mer vete och äppeltoner i smaken än i doften. Ölet är lika torrt som sin brittiska släkting men saknar samma syra kan vi tycka. Istället är det en kraftigare öl som trots sina få alkoholprocent ger fin skjuts på smakerna.

Betyg? – Bra/(+). En kompetent öl och en god berliner weisse, som tyvärr inte sticker ut mer än att den är läskande och frisk till smakerna. Inte samma vinösa karaktär som den första hade och vi kan sakna fruktighet eller djup i smakerna. Samtidigt är det lite som att diskutera varför ens smaksatta vatten inte smakar juice.

Surisarna är tillbaka efter sin första genomgång utav webbutiker för öl, denna gången med den första delen i deras lilla lambicskola. På grund utav längden så är det uppdelat i flera delar. Dessa postas nu en per dag och kommer sedan återfinnas under fliken “ölkunskap” här ovan. Kommentera gärna om det är något ni saknar eller undrar över. Idag går de igenom spontanjäsning och lambic för att i nästa del gå igenom gueuze och fruktlambics.

Vad är lambic? Frågan är vart man ska börja. En dryck, en gudomlig nektar, det som får gamla män att dansa, det är det bästa som finns. Lambic är lite som Jazz i munnen, svängigt och oklart men samtidigt väldigt bra grejer. Förutom det är lambic en spontanjäst öl som traditionellt sätt görs i Pajottenland i Belgien. Lambic är en av våra äldsta öltraditioner, man har kvar hundratals år gamla recept på just lambic och blandningen av denna ädla dryck! Vissa hävdar att själva ordet lambic kommer från byn Lembeek i Belgien medan andra hävdar annat. Byns namn är otvivelaktigt likt dryckens namn men om detta ursprunget tvistar de lärde. Det räcker med att lambicen görs enligt traditionellt metod för att lagligt få kalla sig lambic. De regleringar som finns kring lambic är att det ska vara särskilda minsta procenttal av vete och korn, närmare bestämt minst 60 % korn och 30 % vete. Man har således 10 % att ”leka” med.

Vad betyder då spontanjäst? När man kokat ölets vört låter man det kylas i stora grunda bassänger (koelschip), ofta på en vind. Man har tidigare i historien inte använt vörtkylare. Man tror att man gjorde på det här sättet för att vörten bland annat skulle svalna snabbare. Men det var ju även viktigt att gud skulle göra sitt jobb och jäsa ölet. När vörten i samband med nedkylningen blir exponerad för den friska luften (och gud) så kommer jästpartiklar och andra bakterier som finns i vår omgivning att jäsa ölet, eller i alla fall ”behandla ölet”. I lambicbryggerierna har man gjort detta så pass länge att man byggt upp en bakterie- och jästsvampskultur som sitter i väggarna i bryggerierna. Kort och gott är Lambic ölens surdegsbröd, låt oss utveckla detta.

Själva ser vi denna liknelse som en av de bästa och enklaste sätten att förstå skillnaden mellan lambic/suröl och ”vanlig” öl. När du gör surdegsbröd stoppar du inte jästen i degen. Utan låter luften bära med sig den jäst som redan finns i luften, alltså luftburen jäst som finns överallt omkring dig. Denna jäst som jäser degen kan även jäsa öl. Alla jäststammar kan inte göra detta då det finns flertalet som inte klarar av alkoholhalten som bildas, sen finns det några andra som dör vid surölsjäsning då pH-värdet sjunker så mycket att vissa jästsorter och bakterier inte klarar av syran som bildas. PH-värdet sjunker av flera anledningar men framförallt på grund av två bakterier som förekommer i lambic, dessa är pediococcus och lactobacillus. Men det är inte slut där utan det finns många olika bakterier som även de förekommer i lambic, acetobakterier till exempel som även det drar ner pH-värdet och gör ölen sur. Att tillägga är att man har gjort labb-tester på lambic även om det var några år sedan (någon gång under 2000-talet) och man slutade undersöka lambicen när man funnit 50 nya jästsorter i ölet.

Med det sagt kan man förstå att suröl är väldigt speciellt då det inte går att få exakt samma resultat varje gång. Detta då det är lite beroende av vilken jästsort som tittar förbi just vid exponeringstillfället. Mycket av den lambicen som görs blir aldrig färdig produkt då mycket av ölen aldrig når den standard som bryggarna har på sin öl. här på bilden ser ni en graf över hur bakterier och jästsorter beter sig över tid i lambic även förhållandet av pH värdet och hur det till en början sjunker kraftigt men sedan stiger vilket är anmärkningsvärt.

Språkförbistringen är stor inom lambic (eller kanske mer öletsvärld) det finns flertalet ord som betyder samma sak men det kan bara handla om olika språk- eller dialektala skillnader, även sättet att skriva orden på skiljer sig. Även om jag här skriver mycket om lambic som är det engelska och franska sättet att skriva det på, särskiljer inte lambic från lambiek eller lambik. Dessa är således bara olika ord för samma sak. Samma sak gäller för geuze och gueuze som kort och gott är samma sak men olika stavningar inom olika språk.

Vi hoppas att ni fått ut något av det här och kanske lärt er något nytt eller kanske smörjt redan existerande kunskaper om spontanjästa öl. Säg till om ni saknar något eller vill veta mer så ska vi göra vårt bästa för att hjälpa er.

När vi häromdagen skrev om ölkrogen Akkurat i Stockholm och deras utbud av suröl från Cantillon, De Cam och andra underbara producenter av sur glädje så nämnde vi lite kort vad som även fanns på Systembolaget. Tyvärr är det inte alltför ofta vi får se suröl på Systembolaget och när vi gör det är priserna ofta rätt höga, kvantiterna begränsade och ölen ryker fort. Många Belgare blir smått konfunderade när de får höra vad suröl som i Belgien kostar några få euro kostar i övriga Europa och USA. Så är det också priset för hype, att ölen är svåra att få tag på och att de i de flesta fallen är riktigt bra.

Snart tänkte vi även släppa en liten guide för “trades”, det vill säga byten med öl. Genom ölbyten har vi kommit över många av de suröl vi provat och med lite erfarenhet och målmedvetenhet är det ett väldigt bra sätt att få tag på de öl ni vill prova på, oavsett om de är suröl eller inte. Innan det tänkte vi ge er lite tips på webshopar som säljer suröl och annat som oftast är bra att ha som bytesvaror eller som ni dricker själva. Den här tipsguiden eller vad man ska kalla det tänkte vi uppdatera framöver i takt med att vi bättre bekantar oss med fler webshoppar, att nya dyker upp eller att ni ställer frågor eller kommer med kommentarer, så hör gärna av med era tankar.

Det finns väldigt många butiker och många försvinner lika fort som de har dykt upp så kolla gärna in den bra tråden om webshoppar på BeerSweden Forum. Vi listar ett par olika butiker längst ned med korta kommentarer om deras utbud och priser men tänkte främst inrikta oss på de butiker vi själva främst använt oss av. Vi bedömer priser på ölen, leveranstid och pris för frakten samt helhetsintrycket.

Ni kanske undrar om det är lagligt att beställa öl på det här sättet och när det började säljas öl över internet på det här sättet för ett par år sedan så var det lite av en gråzon. Ölen skulle tullas, skatter skulle betalas och ingen visste riktigt vad som gällde. Ibland kunde paket fastna i tullen, ibland skickades de inte men oftast flöt det på rätt bra.

Du ska inte behöva dubbelskatta en produkt, alltså att betala skatt för den både i landet du köper den och i landet dit du för in den. I den bästa av världar ska skatten inte påläggas priset i det första landet, men där du som kund på förhand anmäler hos tullen att du importerar en vara som sedan skattas i mottagarlandet. Inte heller behöver du betala tull inom EU på grund av det frihandelstal medlemskapet innebär (de som önskar kommentera om hur det egentligen förhåller sig och ha en utläggning om rätt och fel kan göra det här). Fördelen och problemet är att den gråzon som finns gör att det idag är rätt smärtfritt att beställa öl över internet och vi själva har aldrig råkat ut för problem i Sverige, dock gör den också att det är sisådär hur man ska genomföra det “rätt”. Ibland har en kartong fastnat i tullen, men då mest för en slumässig rutinkoll. När paketen skickas skickas de ofta utan att innehåll eller värde anges och då brukar inte tullen kolla det, skulle det däremot stå “starköl till ett värde av 2.000 svenska kronor” skulle de nog agera. De har viktigare för sig än att kontrollera suröl, och det är vi glada för. Självklart uppmanar vi er till att anmäla allt detta hos tullverket och betala er skatt och allt.. Vi vill ju inte uppmana er till att göra något fuffens…

Innan vi går igenom våra favoritbutiker tänkte vi bara kommentera en fråga vi fick angående att beställa öl från USA. Ett par problem blir det, dels att de för att lagligt frakta ut ölet måste ha exporttillstånd och när de skickar ölen blir frakten dyr och de kommer att behöva deklarera innehållet varpå du kommer att betala skatt och tull för ölen, så även fast du kan få tag på lite rolig öl så är chansen stor att priserna drar iväg rejält, då är det bättre att trade’a öl eller att ha en vän i USA som kan skicka hit ölen och märka det på olika sätt (kommer mer om det i tradetråden). I dagsläget finns det ett par butiker som säljer rätt bra amerikanska öl och även i USA gäller det att vara snabb på knappen om man vill ha de hetaste ölen. Ibland kan det därför vara billigare att åka till Köpenhamn vid släpp av häftiga öl på Ölbutikken eller Mikkeller & Friends Bottleshop, eller att faktiskt bara åka över till USA och köpa på sig bra med öl och skicka hem.

Butikerna då. Främst brukar vi använda oss av Belgium In a Box då vi fått en bra relation till sidans ägare och han får tag i mycket mer speciella öl som de andra inte får. Det många som handlar från sidan brukar göra är att de beställer lite från grundutbudet och sedan när de vant sig vid sidan och utbudet så kan det vara värt att maila dem och fråga vad för specialare de får in som de inte listar på hemsidan. Detta liksom e varierade priserna är troligtvis på grund utav att det finns för hög efterfrågan på viss öl. Du kan göra kap, men också bli lite arg på att priserna kan spåra ur. Dock är packningen utmärkt och nu när frakten halverades till Sverige så är det mer human kostnad för att beställa hit öl, innan var den lite dyr. Generellt är frakten från de belgiska webshopparna lite dyrare än från de som skeppar från andra länder. Belgium in a box erbjuder även att hjälpa till med frakt hem till Sverige när man är i Belgien och handlat på bryggerierna. Ett mail till de innan och fråga om de kan hjälpa är dock att rekommendera. Det man brukar kunna få tag på är t.ex. suröl med några år på nacken av alla de stora surölstillverkarna t.ex. Hanssens, De Cam, Cantillon och 3Fonteinen. Något de även börjat sälja är lådor av olika öl med lådan ölen kommer i (plast eller trä) som skickas med. Max som får plats i en låda är 30kg och det motsvarar 16st 75cl flaskor och en 37,5 cl flaska alt 30st 37,5 cl flaskor. 30kg kostar 67 euro i frakt. Exempellåda 30 x Girardin Black label 37,5 cl  157 euro inklusive frakt. Lådan skickas med belgiska posten som brukar vara utmärkta.

Etre Gourmet får även de in roliga öl ibland. Även här bra packning om än inte lika bra som Belgium in a box. Tyvärr även här väldigt dyr frakt. Sedan detta skrevs har Etre gourmet bytt leverantör och numera kostar 20kg 25 euro. Exempel på saker man kan köpa är Cantillon, Hanssens, Girardin, Westvleteren, De Dolle, Struise, De molen etc. Elva stycken 75cl flaskor rymms i en 20kg låda. Prisexempel 11 st Girardin Black Label 2012 med frakt till Sverige blir 90,76 euro. Lådan skickas med holländska posten som i vissa fall strulat men brukar lösa sig.

Bierkompass har inte alltid det mest spännande sortimentet men när de väl får in något är det till väldigt bra priser och otroligt billig frakt så det roliga sortimentet håller oftast några timmar. Bierkompass drivs av Sebastian Sauer som även driver bryggerierna Freigeist och The Monarchy. Väldigt sympatisk och passionerad man. Rekommenderas starkt! Sidan har riktigt låga priser på Cantillon och andra suröl och jämför med många andra webshoppar finns det till och från ett bra utbud av amerikansk öl som annars oftast bara finns på Ölbutikken. Ett tips är att skriva upp sig på deras nyhetsbrev så att man snabbt kan beställa för de säljer slut fort. 20kg är den största lådan man kan beställa motsvarar 12st 75cl flaskor eller 23st 37,5cl. Priset för 20kg ligger på 30,99 euro. Exempellåda 23x Girardin Black Label 37,5 cl inklusive frakt 104,55 euro. Flaskorna skickas med tyska posten som brukar vara lite långsamma men det kommer fram, det kan dock variera rätt så pass och ibland tar det några dagar och ibland någon vecka.

Andra bra webshoppar att ta upp lite snabbt är De Molen (grymt utbud med bl.a. Three Floyds, The Bruery och Toccalmatto. Bra priser när ölen väl finns tillgängliga, guldkornen ryker så håll er uppdaterade), Bier-Deluxe (bra utbud av amerikanskt, bl.a. Firestone Walker och lite roliga Brooklynöl, bra priser i övrigt och bra frakt) och Biere Revolution (spännande utbud av allt möjligt, bryggerier du aldrig hört om, amerikanskt, äldre öl från BrewDog och allt däremellan). För belgisk suröl vill vi också tipsa om Beergium som fungerar väldigt bra och säljer slut helt okey snabbt men som brukar kunna ha mycket gott i lager.

Länkar:
Etre Gourmet – www.bieresgourmet.com
Belgium in a box – www.belgiuminabox.com
Bierkompass – www.bierkompass.de
Bier-Deluxe – www.bier-deluxe.de
De Molen Beershop – http://www.demolenbeershop.com/
Biere Revolution – http://www.biere-revolution.com/