MankerBeer.com

Vi blev förvånade när vi såg att auktionshuset Skinner i Boston annonserade ut att de i samband med sin vinauktion även skulle auktionera ut öl. Inte för att utropspriserna var väldigt höga (vilket de var), utan för att det är en stor statushöjning av ölen och då surölen i synnerhet. Ölen har äntligen blivit insläppt i de fina salongerna även om den än så länge kanske mer är den där udda kusinen i hörnet som kanske inte alla vill prata med. Kulturen kring öl skiljer sig från vinkulturen men nu så har öl blivigt något att räkna med gällande priser och exklusivitet.

Auktionshuset Skinner är det första kompletta dryckesauktionshuset att börja med “Fine wine and ale“-auktioner. I deras katalog hittade vi många av de största rariteterna i ölvärlden. Vi har valt ut några guldkorn.

Bland ölen i katalogen finns det några surölsgiganter som utmärker sig. Cantillon Gueuze 1978, den första geuzen som blandades av  Van Roy familjen. Innan hade familjen Cantillon blandat och gjort lambicen för Cantillon.
Slutpris: 397 $

Cantillon Brabantiae, en specialutgåva för området Brabant i Belgien för att fira jubileet av en av regionens kungar. Denna lambicen är gjord 1988-89 på portvinsfat, vilket gav lambicen en mycket speciell karaktär.
Slutpris: Osåld

Armand & Tommy, En geuze zom är blandad av Tomme Arthur från The Lost Abbey i USA och 3 Fonteinens Armand Debelder. Systembolaget fick in ett stort antal flaskor för ett tag sen sedan och det finns nog förhållandevis många svenskar med denna raritet i sin källare.
Slutpris: $ 183

Sen har vi kanske den värsta av de alla, Cantillon Don Quijote. Don Quijote är en lambic gjord med Vitis Labrusca-druvor, i en serie på 240 stora och 120 små flaskor exklusivt för Goblin pub och Livingstone Club i Florens.
Slutpris: $ 1586

I katalogen fanns även andra godsaker som vertikaler av Three Floyd’s Dark Lord och The Bruery’s Black Tuesday och även en och annan 3 Fonteinen.

Trycket var högt på ölen och redan en vecka innan auktionen fick vi rapporter om att de flesta flaskorna redan hade nått upp till reservationspris. Det är med blandade känslor vi ser på detta fenomen. På samma sätt som att det är fantastiskt att se ölen i finrummet så kommer detta att driva på jakten efter rariteterna, vissa för att dricka andra för att profitera. Det leder även till att insteget till suröl blir svårare när flaskorna stiger i pris. Glädjande är att vi redan nu kan slå fast att ju mer öl syns i liknande events eller sammanhang, ju mer hoppas vi att fler ser öl för vad det är – det vill säga annat än en berusningsdryck som man häver i stora mängder i bakluckan på en bil utanför ett klosterbryggeri. Auktionen kanske inte revolutionerar dryckes- eller ölvärlden men att det är oundvikligt att påpeka att det är ett viktigt steg.

Det vi hoppas på är att findrickarna ska få upp ögonen för öl i synnerhet suröl. Det är vår dröm att kliva in på en michelinkrog i Sverige och bli erbjuden ett surölspaket till maten. En sak är säker, vi har nu tagit ett stort kliv på vägen dit.

Oavsett så är det i slutändan bara bärs!

Auktionskatalogen: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

Slutpriser: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

I magen: Russian River Framboise for a Cure 2012

Riktigt bra hallonsuris av Russian River i Californien. Gjord genom att de tagit en av deras suröl, temptation, som är lagrad på vitvinsfat och lagt den på hallon. Mycket hallon i både doft och smak väldigt elegant syra, Vitvinsfatet spelar inte första fiol men du milde vad det svänger när den spelar bas! Sammantaget ett fantastiskt bra exempel på hur amerikanerna börjar lära sig att göra bra suröl, även om de har mycket kvar att lära.

Belgotorsdag 23

Torsdagen är slagen och jag med! Trött i hjärna och i skrivande fingrar men ett uppdrag är ett uppdrag. Tankarna snurrar kring all belgisk öl och ingen. Skärmen stirrar tillbaka som en ljummen industrilager i plastglas och alla andra är på nyöppnade barer med utländsk öl.

‘Horror Vacui’ är latin och betyder rädsla för tomrummet. Termen är mest vedertagen inom konsten men ibland kan den vara nog så tydlig även för en plitande lekman som mig. Inom det skrivande skrået är väl ‘mogigrafi’* en mer vanligt förekommande åkomma och utifrån en autodidakt kåsörs, som mig själv, betraktelse är det en tämligen ny upplevelse. Intressant på många sätt men oftast bara stressande och obehaglig. Hittills drabbas jag bara av det några gånger i veckan (sic!) men de mer rutinerade i gebitet varnar och delger mig gärna om deras svackor som kan vara i veckor. Övriga, exempelvis läsare av mina alster och vänner, tycker att jag borde hålla tillbaka på krutet eller att jag ska dra ner på tempot. Jag tackar men betackar mig gärna från alla goda råd och kör helst mitt eget race! Visst är det glädjande att människor engagerar sig i mitt välbefinnande och hälsa men än så länge känner jag större glädje och tillfredsställande i att sitta och knacka än ångest över min nya tillvaro. Trots att saker och ting händer på alla fronter vill jag tro att jag är samma Skrubbe som alltid. Det är att jämföra med en öl som oavsett förändringens vindar och moderniteter består.

En sådan öl är trappistölen Orval. Visst har den vacklat men vem gör inte det! Generellt är det en öl som man alltid kan falla tillbaka på och trots sin otroliga komplexitet tilltalar den otroligt många. I Belgien slåss folk för att komma över tillräckligt många och flertalet blir utan. I Sverige finns det över 1000 stycken på 28 Systembolag i skrivande stund. Ja, vi är lite bortskämda. Orval är en bärnstensfärgad brygd med väl tilltagen beska väl dold i en fräsch syra, lätt insvept med en subtil fruktighet. Ölen fungerar i ensamhet eller tillsammans med mat. En allvädersöl för alla årstider. Pax Vobiscum!

*enligt Wikipedia är mogigrafi ett annat ord för skrivkramp och är sedan 1830 klassat som en arbetsskada.

Vänligen/

Nyss hemkommen ifrån Belgien kan man inte annat än förvånas över det ständigt stigande utbudet av olika belgiska öl. Jag försöker ändå hålla mig ajour, åka på mässor och se till att peta i mig allt nytt men det är svårt att hinna med!

Detta var mer en affärsresa än en nöjestrip men självklart hann jag peta i mig några öl och som vanligt såg jag till att en del av dem var nyheter. Jag fyllde även väskan med ett tiotal olistade öl, så nu kan jag ‘ticka’ var och varannan dag om jag nu känner för det!
Det finns en mystisk, tokig och lite sjuk känsla i att dricka en ny belgare. Man genomsyras av pillriga känslor och är det fler öl att avhandla uppfylls jag alltid av en rastlöshet och en suktan efter nästa öl innan man ens börjat på den nuvarande. På gott eller ont, kommer den förutfattade meningen besannas eller kommer jag få mitt livs överraskning?

Under resan besökte vi några ölbutiker och där sätts både min karaktär och mina väskor på prov! Jag har så svårt att lämna en ölhandel med öl jag inte druckit utan att investera i några eller alla av dem! Det är ett gift, en sjukdom, dock en ganska rolig sådan.
Nåväl, hittade jag något bra? Något som stack ut? Ja, det gjorde jag. Man ska vara varse om att humletrenden har (äntligen?) kommit till Belgien och många bryggerier gör relativt besk och humlestinn öl. Dessa finner jag generellt väldigt tråkiga, men det är jag. Många av de nytestade tillhör ovanstående kategori och de får finnas men inte mer. Bäst i test utan konkurrens var en blond på 6,5% från Het Nest med Brettanomyces i och hade jag testat den blint skulle jag trott att det var från Brekeriet! Mycket god öl!

Ny öl i all ära och jag är skadad å det grövsta, men man får inte glömma klassikerna! Glöm inte ditt ursprung, minns legenderna och kom ihåg varför du blev fast i belgoträsket!

Trots min sjukdom försöker jag att dricka de öl som fick mig fast för tio år sedan. Jag har varit inne på en del av dem men jag glömmer aldrig mina första dejter med Westmalle Dubbel. Oj, vad vi har haft roligt ihop även om vi inte träffas så mycket längre. “I see a darkness” på repeat! Denna magnifika trappist i sin mahognyfärgade skepnad med total balans och djupa kropp passar inte bara att dricka utan även att skeppa i den lyxigaste köttgrytan. Vi är lite bortskämda i Sverige som bara kan glida in på Systembolaget och plocka upp denna munkbryggda härlighet! Gör det…

Vänligen/

HJÄLP! Det är röd dag och jag har missat att gå till Systemet, Bolis, Glasbanken, The System, Bolaget, Gröna Skylten, Lustiga huset, Röda Näsan eller Avlöningen! (kär affär, många namn bär!)*

Alla sitter inte på en gigantisk ölkällare eller känner för att sprätta resten av lönen på krogen, det är ju trots allt några dagar kvar av månaden. Hur många krogar har förresten belgisk öl på menyn?

Solen strålar och kylan som bet för två veckor sedan är bortblåst. Det vankas grillning eller picknick och du har en torrlagd kyl. I skafferiet finns det en halv flaska glögg som någon glömde när ni hade luciafest men så desperat är man inte, eller?
Förvisso kan du välja att vara nykter. Nähä, det var inget alternativ! Ringa polarna och fråga, igen?

Nä, man får ta tjuren vid hornen och pallra sig ner till minilivsen och köpa ett gäng folkisar, nödraketer, punköl, pissöl, pysslingar, 3.5:or, fegisar eller plan b. (Åter igen ett barn, kärt eller inte…)

Nu för tiden är utbudet på folköl förhållandevis bra och många svenska småbryggerier brygger riktigt bra lågalkoholöl men eftersom jag inte dricker utländsk öl (när någon ser på) måste jag se till att komma över de få belgarna som finns i denna genre. Ett kort tag kunde man faktiskt köpa ett gäng Chapaeu (hiskeligt sliskig fruktöl i alla dess smaker) på några ICA-butiker runt om Stockholm. Det har även funnits möjlighet att inhandla Lindemans Apple på Coop innan importören insåg det och fick bryggeriet att göra en unik baksideetikett för den svenska marknaden där det stod 3.6% istället för 3.5% och så var den historien all!

Nu råkar det vara så att på en del butiker finns det två stycken belgiska folköl och om man ska prata pratet och leva som man lär är det bara att bita ihop och inhandla. Båda två kommer från ett bryggeri som heter Martens och förutom dessa produkter har de aldrig varit representerade i Sverige. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att bryggeriet har tre, fyra sorters öl, men närmare hundra varumärken. Knasigt, men just deras lager (som iofs har olika styrkor i olika länder) finns i de mest obskyra länder och det är inte omöjligt att du stött på den med lokal etikett i exempelvis Grekland, Israel eller Tunisien! Folkölen som finns i Sverige heter antingen Martens Pils eller Hackenberg. Självklart är det inga gudomliga öl men under rådande omständigheter och bland övriga ‘stora’ folköl klassar jag dessa som ok ‘industrilagers’ med ganska typisk belgisk sötma. Gräsklipparöl och fönsterputsarbärs…

*På tal om det undrar jag hur många korplag runt om i Sverige som hetat Systembo-laget? Bokat tresiffrigt…

Jubileumsinlägg! När mängder av ölnördar är på väg till CBC firar Skrubbe 20 hos Manker. Jag får väl hurra lite för mig själv…

Ölfestivaler är bland det mest lärorika, roliga och intressanta en ölintresserad kan gå på! Speciellt när bryggarna, deras vänner och deras familjer står bakom disken. Ingen kan bistå med mer information än dem och tro inte att de håller på några hemligheter utan generellt är de otroligt ärliga, öppna och glada att berätta allt du vill veta. Sedan skadar det inte att förutom ett sagolikt utbud med speciella öl och specialöl så brukar det också löna sig att vara påläst och fråga om just den där eller den där ölen även om den inte står på ‘listan’. Oftast finns det en dold agenda med öl på festivaler som dyker upp om man är nyfiken, kunnig och frågvis på ett bra sätt!
Kontinuitet är ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Jag har märkt att när jag besökt samma festival ett antal år blir man lite ‘hej och du’ med en mängd bryggare och andra återvändare.

Min första festival i Belgien slutade med att jag märkbart berusad stängde De Ranke-montern. Jag matades friskt med deras fatöl och munlädret fladdrade. Året efter fick jag med all rätt leenden och kärvänliga gliringar när jag morsade på dem, nu är vi de godaste vänner.

I dagens släpp på Systembolaget får vi möjlighet att köpa De Rankes saison. Helt otroligt roligt. Utan att ta för mycket ära så har de röda djävlarna en viss del i detta eftersom vi föste ihop den svenske importören och Nino Bacelle från bryggeriet under just en sådan här festival. Saison de Dottignies är en modern saison med tydlig beska, torr som fnöske och perfekt som senvår och försommaröl! Det är inte svårt att bli förtjust i den här produkten. En trevlig parentes är att denna brygd, sprungen ur den vallonska bondölen, är producerad i den flamländska delen av Belgien. Det är sannerligen säsong för saison!

Vänligen/

“Ceci nes pas une bière” är en parafras på en av Magrittes målningar av en pipa där samma konstnär hävdar att det inte är en pipa. Den Brysselfödde René Magritte är bredvid den galna katalanen Salvador Dali ett av de största namnen inom surrealismen.

Surrealismen är en konstgenre som utmanar betraktaren och som ställer omöjliga frågor. Ofta vacker, ofta melankolisk och ofta väldigt tilltalande. Att kittla fantasin, att röra om i det uppstyrda och att vara glitchen i matrisen har alltid varit surrealismens mål och det tilltalar mig något oerhört! Magritte är oerhört ren och explicit i sin målning, klar komplexitet och underfundig i kvadrat. Jag ber er att nästa gång ni är i Bryssel så tillbringa en dag på Magrittemuseet. Skulle ni till råga på allt få tag i Struise/Alvinneölen Keralensis blir Magittenärvaron tydligare än ni anat..

Belgisk öl kan på många sätt te sig surrealistisk och eftersom vi har vårt centralstyrda Systembolag kan vi tyvärr inte alltid få allt man önskar. Eftersom jag inte är varken lobbyist eller påstridig tänker jag även ta den enda väg jag känner för att försöka påverka och eftersom verkligheten ibland överträffar fantasin så varför inte…

Min surrealistiska önskan är att på något sätt Dupontarnas Avec les Bons Voeux ånyo får äntra Systemets hyllor! Jag vet att den har gästspelat förut men det känns som en hägring, en illusion. Jag ångrar att jag inte bunkrade mer då! Ölen föddes 1970 och det var bryggeriets gåva till alla stamkunder. Ryktet spreds och till slut även ölen. Tack och lov! Bons Voeux är en komplex brygd i gyllene manér och den lagras med oerhörd värdighet. Den är torr och lätt fruktig, tankarna kan lätt luras att tro att det är en trappisttripel! Magisk och fantastisk precis som Magrittes målningar…

Vänligen/