MankerBeer.com

“Let me entertain you”. Lek med orden och förstå innebörden. Fyll år och försök uppfylla dem. Hög musik, dans en hel natt och trött dagen efter…

Ska du ha en stor fest kan det vara idé att bjuda stor öl. Serveringen är fantastiskt trevligt och det ger en ölupplevelse utöver det vanliga. I helgen slog Skrubbe på stora trumman och självklart var öl den stora dryckesingrediensen. Närmare 150 liter gick under strupars giljotiner och det var sannerligen högt till tak. Hur gör man för att komma undan det utan att ringa FINAX och behöva plocka knappt tömda flaskor vid städning?

Jo, man styr upp någon som serverar stora vackra flaskor på glas! Minimalt med svinn, oerhört trevlig servering och en snygg kontroll på gästerna (utan att de märker det). Presentera det i snygga, smarta glas och alla är glada. Då är det fyra glas per flaska. Stiligt, rent och ekonomiskt. Ett trick är också att ta en öl som inte slår i taket utan hålla procenten nere. Folk ordnar resten själva så att säga…

Valet om ni nu är i en liknande situation som min är självklart, förutsatt att man tittar på det som finns tillgängligt på Systemet och att man vill ha en öl som går hem i de flesta läger utan att vara mainstream!

St Feuillien Blonde är en gudagåva till det priset och till den tillgängligheten. Gå all in och tänk på att du kan lämna tillbaka oöppnade flaskor. Jag har lärt mig att leva efter P. Waesterbergs devis: “Det ska finnas!” Fantastiskt och viktigt. Hur tråkigt är det inte om saker börjar sina? När Systembolaget har en sådan superb service varför inte utnyttja den? Åter igen, gå för det. Ölen du får är lätt fruktig, mjuk och förrädiskt lättillgänglig. Blyg i början men med kommande eftertryck. Det är bara att erkänna att från Robbie Williams inledning går man efter en natt lätt till; “Ground control to major Tom”…

Vänligen/

Ok, ni ansvariga på bryggeriet Bosteels, skäms på er och skriv 100 gånger på svarta tavlan:
“Vi är inte större än vårt eget glas och vi ber om ursäkt, förlåt!”

Hösten 2012 bedrog bryggeriet Bosteels visheten med dumheten. Bosteels är ett medelstort belgiskt bryggeri med 23 anställda, några stora och vansinnigt kända varumärken. Kwak är ett av dem och dess välkända presentation är mer känd än ölen. Om jag får en Kwak över i baren räcker det med att skicka en servitör runt borden hållandes ett glas så säljer vi tio!

100 av 100 skulle svara Kwak om du ställde frågan: Vilken belgisk öl serveras i träställning? Ändå väljer bryggeriet att stämma ett enmansbryggeri som drog igång 2011 för att de också serverar ölen i ett glas som hänger i en träställning! IDIOTI!

Hotet, som Bosteels såg det, var en 31 årig man vid namn Gaëtan Patin och hans bryggeri La Corne du Bois des Pendues. Han brygger två öl, en ren och fräsch blonde och en över-snittet-tripel. Dock har han valt ett glas som stör Bosteels så till vida pass att de valde att gå till domstol! Lyckligtvis ställde sig en domstol i Antwerpen på den lille mannens sida och i början på december 2012 friades Gaëtan på alla punkter! Bosteels fick också en tydlig markering om att inte racka ner på La Corne. Rättvisa skipad och förutom att ha vunnit lagstriden har La Corne också vunnit en stor skara vänner och en massa gratis marknadsföring! Heja småskaligt!

Det är tur att Skrubbe håller ställningarna (åh, Göteborg)! Nu har Bosteels fått vara ute i kylan länge nog och vi ska inte vara sämre utan än att vi kan förlåta. Hoppas de lär sig av läxan! Det är inte ölens fel att dess ‘föräldrar’ beter sig illa. ‘Kuskölen’ Kwak är född ur en förtjusande skröna om kuskar som inte får dricka på lokal och specialdesignade glas som går att rida med och en förbannad Napoleon III. Genial storytelling och snygg presentation men ölen då? Jag brukar kalla den för världens mest välsmakande turistfälla. Bärnstensfärgad öl med lätt kropp och toner av anis, kanske en aning kanel eller är det kardemumma? Förrädisk kraft som döljs fint av karamelliga övertoner. Prova gärna hemma utan semesterns magiska och illusionistiska krafter!

Vänligen/

Nu har det varit ytterligare ett släpp på Systembolaget och jämfört med tidigare sådana detta år, var väl detta lite lugnare. Åtminstone för ett belgofreak. Dock var det en produkt som lockade mer än mycket och trots priset är jag positivt överraskad att en sådan udda och anmärkningsvärd produkt hittar in på Systemets hyllor!

Många har fått för sig att den uppsjö av belgisk öl som finns, finns överallt i Belgien, på alla platser och alla krogar! Så är det verkligen inte utan precis som här är barerna ofta styrda av ett bryggeris portfölj även om de tillåts ha några trappister plus några lambicer. Detta gör att även den sunkigaste krogen i Belgien räknar in på minst 20-25 öl, vilket får anses som en hyfsad mängd enligt svenska mått mätt. Dock är det så att det är ‘de vanliga misstänkta’ ölen som härjar i 97% av fallen och sällan de där konstiga, udda eller småskaliga som förvånansvärt ofta tittar in på Systemet eller i beställningssortimentet. Svenska importörer har en utsökt förmåga att snappa väsentligheter eller stuntöl och få tillräcklig volym av dem. Mycket bra jobbat och ibland helt otroligt. Öl som belgarna knappt sett på bild blir hyllvärmare i Malmö! Ölen som jag rekommenderar senare är redan en modern klassiker och om jag får agera lite ölantikvarie så menar jag att det finns antingen pengar eller annan gudomlig öl att tjäna på en större inhandling av denna produkt!

Om fem år kommer detta att vara en raritet av Guds nåde och ha ett andrahandsvärde (åtminstone i USA) som är ‘humongous’…

Ölen jag hyllar är, om inte den, så en av de främsta geuzerna på tio år! Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend har inte bara lång titel utan även lång, komplex och ihållande smak. Syran är redan nu lite defensiv och invävd i resten av brygden. En lätt föraning om den kommande tropiska fruktsymfonin är också där. Det här kommer att bli så bra med ytterligare några år på nacken.

Förutom smaken är denna geuze unik på det sättet att den innehåller hela 25% fyraårig lambic. Det är helt galet och det förklarar priset för dem som tycker det är dyrt. Lambic lagras på ekfat och under årens lopp sker en avsevärd avdunstning, vilket gör att priset på gammal lambic självklart är dyrare. I en normal geuze brukar man ha 5-10% treårig lambic så skillnaden är uppseendeväckande, precis som ölen! Följ mitt råd och investera i några flaskor. Chansen kommer kanske aldrig igen och ni kommer inte bli besvikna!

Vänligen/

Idag är det skärtorsdagen och just skär eller rosa är Mankers belgiska all-time-low, Pink Killer. Jag har sällan sett så mycket grimascher! En artificiellt rosa grapefruktsmaksatt veteöl, yummie…

Det händer inte ofta men nu känner jag att jag är på rätt forum och eftersom det är mitt femtonde inlägg här så kan jag tycka att det är dags för…

…SKRUBBE LACKAR!

Efter ett flertal försök att få in en belgisk påsköl på Systemet börjar det kännas hopplöst! Ett tröstlöst förfarande som börjar någon gång i augusti och trots olikartade produkter har det varit kalla handen. Ska jag vara ärlig fattar jag inte varför och eftersom jag är ärligheten själv (snudd på naiv) vill jag inte tro att lobbyverksamhet eller liknande otillbörliga medel ger frukt. Dock undrar man ibland men för att citera Just D “D man inte vet“. Men det finns en känsla av att större aktörer bara knäpper med fingrarna och så står deras produkter på hyllorna. Bra för dem! Jag är inte avundsjuk och bespara mig jantetjafset, jag månar om konsumenten och inget annat. Jag vet att många med mig hade tyckt det varit grymt att under påsken få sätta tänderna i Bos Keun eller en liknande belgisk kraftig ambrée, men icke. Visst finns det vettig svensk påsköl men jag är belgofierad ut i fingerspetsarna.

Tack och lov har vi blandlandsbelgarna! Det är ett begrepp som jag myntat och det gäller bryggare utan bryggerier som väljer att brygga i Belgien (oftast på Proef men det finns undantag.) I just detta fall råkar bryggaren vara svensk, vilket är vansinnigt kul. Stefan Gustavsson alias Mohawk har tillsammans med Proef bryggt en stuntig påsköl med mycket karaktär! Jag plockar hela påsen full med ‘Mohawk Black Coffe India Pale Ale Easter Edition’. Passar den till ägg? Knappast, men det struntar jag i för jag är lack och jag tänker dricka den över hela påsken med ett undantag för tack och lov så har jag ett par Bos Keun i källaren.

Så det så!

Vänligen men bestämt/

Banne mig om inte vårkänslorna börjar göra sig gällande åtminstone när man tittar i Systemkassen. När väl kung Bore släpper taget och man slipper mössa, raggsockor och luva så är det en belgisk öltyp som är synnerligen god. Förra veckan lovordade jag en svensk sådan och idag får det bli en klassisk belgisk sådan!

För ett par år sedan skulle jag och min polare brygga en öl till Ölands Skördefest och då var denna öltyp knappt representerad i Sverige. Galet, med tanke på hur grym och bred den ändå är. Det är en öltyp som både tilltalar geeksen och kreti & pleti plus alla däremellan, den är matvänlig och har hög drinkabilitet. En riktig allväders- och allhumörsöl med andra ord. Denna öltyp heter ‘Saison’ (säsong) och är sprungen ur vallonsk bondöltradition. När det begav sig använde sig bönderna Saison som daglöning för tillfällig arbetskraft under skörden. Denna sydbelgiska öltyp har ett nordfranskt ‘syskon’ som heter ‘Bière de Garde’ (öl att vårda/bevara) och det berättar en del om produkten. Förr var öl en färskvara på ett helt annat sätt än idag. Ölen surnade på två, tre veckor så det gällde att man var en törstig själ eller drack öl till allt, när som helst. Har ni sett ‘Historieätarna’ vet ni att det sistnämnda ligger nära sanningen.

‘Bière de Garde’ och ‘Saisoner’ är undantagen som bekräftar reglerna. Som jag sa dracks de under skörden, dvs september, men de bryggdes redan i mars med de råvaror man hade kvar efter vinterns vedermödor. Denna veckas öl är den moderna saisonens urmoder Saison Dupont. Utan den är det tveksamt att dagens ölutbud hade innehållit någon saison. Genom ett hästarbete kunde Brasserie Dupont 1920 lansera ovanstående öl som den första kommersiella saisonen. Den är fortfarande i topp. Torr, fruktig och särdeles god. Åh, vad jag längtar till våren…

Vänligen/

Dagen till ära kommer jag att vandra utanför de belgiska gränserna. Resan tar mig ända till Östgötska Linköping!

Detta beror på att jag hade nöjet att få besöka Linköping Beer Expo i form av ölguide. Väl där inser jag att en belgomänniska som mig kommer att få en ganska lugn eftermiddag. Jag beslutar mig för att dricka lite svenska mikroöl istället. Ta seden dit man kommer, ur askan i elden.

Jag inser och har insett att de öl som triggar något hos mig är svenska belgokloner. Tack och lov börjar de bli några stycken nu och om jag får skåda in i framtiden anar jag fler och på bredare front. På festivalen stötte man på belgoinspirerade saker både här och var men det är framförallt två bryggerier jag vill framhålla.

Först ut är Malmö Brygghus som numer (vad jag förstår var det lite sådär i början) har ett gäng belgokloner med sin egen profil i sin portfölj. Ok, de kallar Saisonen för Farmhouse Ale men ändå, de har en belgisk Wit smaksatt med Hibiskus och en mjuk, mild och subtilt syrad skånsk Lambic. De lät även meddela att det kommer mer syrligheter från deras tankar inom en snar framtid, både hallon och blåbär. Kungligt roligt!

Bryggeri nummer två är ytterligare ett Skånebryggeri som drivs av tre bröder. Bryggeriet heter Brekeriet och de är på en plats där få bryggerier någon gång varit. Jag anar att inom tre år kommer de ha ett världsrenommé och vara representerade på diverse lyxställen. Standarden, tänket och presentationen är redan där vill jag påstå. Brekeriet har en unicitet som jag undrar om alla riktigt har fattat, de är innovativa men anammar tradition. Låter jag lyrisk? Det är en underdrift..

Brekeriet brygger även veckans ‘belgoöl’. Den finner man bara än så länge i beställningssortiment men den är värd att vänta på! Ölen jag talar om är Brekeriets Saison. Mer traditionsenlig saison får du leta efter och jag är tveksam om du hittar någon. Denna öl skulle kunna användas som skolexempel på hur en saison smakade för 100 år sedan, det är möjligen styrkan på 6,5% som i det avseendet är lite hög men annars…

Missförstå mig inte nu, de procenten känns eller märks inte, snarare tvärtom är det lätt att luras att de inte finns. Ölen är torr, lätt fruktig och lätt syrlig, klockrent balanserad och förrädiskt god. Den har hög drinkabilitet och Gud bevare dig om du hittar den på fat…

Vänligen/