I förra veckan var jag förbi Restaurang Sorbon ute i Bromma som just nu har sina uppskattade USA-veckor då alla öl och all mat är från/inspirerade av USA (menyn med våra ölförslag finns här). Under veckan var inte mindre än 5 olika öl från Pizza Port påkopplade och just denna dag var bland annat The Jetty IPA, Middle Man IPA, Kung fu Elvis och Spitting Cobra påkopplade. Det var inte bara flertalet fatöl som var exklusiva för Sorbon utan även bland flaskorna var det flertalet rariteter som hägrade. I väntan på ett bord i solen tog jag och plockade in en för mig ny bekantskap men som jag efter Copenhagen Beer Celebration inte skydde någon oro för – Westbrook White Thai, en riktigt bra witbier med sorachihumle, ingefära och citrongräs som gav en friskare och mildare (ölet är på rimliga 5%) touch än om den uppvisat de mer typiska smakerna av koriander, citronskal och apelsin.

Till maten började jag dock med en favorit Flying Dog In der Wildeman, en oerhört läskande farmhouse IPA som man hade fått två specialfat av i fjol men som Wicked Wine nu har fått in mer av, vilket vi tackar för. Till den citrusfräscha ölet valde jag de cajunmarinerade räkorna som starter. Vi hade innan USA-veckorna valt ut våra favoritöl till varje rätt och till denna rekommenderade M2 en Sierra Nevada Pale Ale, men In der Wildeman fungerade lika bra. Det var riktigt bra hetta på räkorna och ölet öppnade upp scampismaken riktigt fint och gick in väl med kryddan.

Ölet har en fin arom av citrus, koriander och vetemalt och den blommiga smaken ligger kvar perfekt i eftersmaken och saknar den torra pepparkaraktären som ibland kan finnas och som jag tror skulle kunna ta över här. Kanske var den något mer fruktbetonad sist jag drack den men till maten fungerade nog den bättre nu än vad den gjorde då.

Jag följer upp cajunräkorna med Texas hot wings som serveras med en vitlökspiffad cream cheesekräm. Till detta väljer jag den trevliga Kung Fu Elvis från Pizza Port. En mild något mer maltbetonad  än fruktig american pale ale med en blommig smak av grape och en söt karamellkola. Wings’en startar i en bra hetta som inte är för het men efter någon till vinge så bränner det fint i munnen. De är saftiga och till philadelphiaröran blir det mer fruktig kombo med ölet. En ljus pale ale hade inte kunnat stå upp lika bra mot hettan och en mörkare öl hade tagit över för mycket, så på så sätt så tror jag att en maltigare (india) pale ale var ett bra val. Ölet fungerar bra med hettan i vingarna och de “tar ut varandra” och helheten blir något jag hade kunnat sitta och mumsa på en hel kväll.

Det var dags för varmrätt och här hade jag svårt att välja på Maccaroni & Cheese, Honey Mustard Salmon och någon av burgarna. Just Sorbons hamburgare har varit något som de alltid hyllats för, och trots min vilja att köra en Maccaroni & Cheese med en rejäl dubbel-IPA så blev det att köra på en The Havanna – en rejält tilltagen burgare med gouda, lufttorkad skinka och lökringar med en extra slice papaya.

I fjol körde jag direkt på 1 kilosburgaren men i år blev det att köra på halvkilosburgaren efter att ha gått all in på förrätterna. Som alltid var köttet mört, saftigt och precis lagom grillat och med med alla tillbehör så körde jag på en Beer Valley Leafer Madness för att ha något som bryter igenom.

Ölet har en bra krydda och är mer åt den grapefruktiga och lite torrare stilen vilket fungerade bra mot burgaren. Smakerna satt kvar länge vilket gav extra skjuts till smakerna i burgaren och vart riktigt fint med den lufttorkade skinkan. Provade också burgaren med en Middleman IPA som hade mer frukt i smaken och var lite fräschare vilket såklart blev en fullträff med papayan och det saftiga köttet.

Till efterrätt hade jag tänkt att ta in en friterade snickers, en ypperlig dessert med något syrligt och friskt om än med risk för att invagga dig i en lång inte helt charmig matkoma, men efter att ha blivit bra mätt så blev det en efterrättsöl i form av Lost Abbey Judgment Day. En kraftfull quadrupel med det rätta alkoholstarka stinget som varierar mellan sötma och syra med bra smak av russin och trä. Som en hel liten rätt i sig själv.

Det var dags att gå vidare ut i stockholmsnatten och jag kunde inte vara mer än nöjd med rätterna, ölen och helheten so far. Vid mitt nästa besök nu ikväll ska jag försöka hitta den perfekta ölet till en Maccaroni & Cheese samt till Louisiana crawfish saladen, en kräftsallad med brieost, mjölkkokt majskolv och spröda krutonger som jag tror kommer gå perfekt med en frisk brown ale eller Flying Dog UnderDog Atlantic Lager. Jag går ifrån Sorbon lika nöjd som alltid, maten är verkligen av absoluta toppklass, servicen är alltid lika bra och med priser som nästan mer än 30% lägre än i stan så är det förståeligt att det nästan alltid är fullt.

Ölfestivaler och öltävlingar brukar kunna leda till rätt galna samarbetsprojekt (det kommer ske mycket efter Copenhagen Beer Celebration..) och nedan öl är ett bra exempel på hur trevligt det internationella ölcommunityt är och hur lätt det ibland kan vara att gå från idé till färdig öl. I maj 2010 var Amager Bryghus över på World Beer Cup i Chicago och mötte där John Laffler från Goose Island. De ställde då frågan till John om han inte ville brygga öl med dem – vilket i sin tur resulterade i RyeKing, en rågstout med 22% rågmalt. Nu har ölet letat sig till Sverige och kom till Systembolaget i juni ( art. 11653, 500 ml, 49,90 kr) och det finns fortfarande ett gäng flaskor kvar – så missa inte att köpa ett par.

Vi som gillar (imperial) stouts har nog alla någon gång druckit mörka öl från både Amager och Goose Island och märkt av hur bra de har varit (säger bara Hr. Fredriksen, Rågporter, Bourbon County Stout och Night Stalker). Så när två stycken bryggerier med den bakgrunden möts så är det bara att gnugga händerna och hoppas på något bra.

Amager/Goose Island RyeKing

Utseende: Mörkaste bruna vätskan med fint chokladfärgat skum som lägger sig som rester på glasväggarna och en chokladfrostad hinna på vätskan.
Doft: När jag tänker mig en rågstout så är det en rå och pepparkryddig rågmalt som ger skjuts åt stoutens choklad- och kaffearomer som kommer upp i huvudet. Så är det delvis, en fyllig nästintill fruktig wiskös arom med mörk choklad och kaffe får kanske inte en pepprig ton från rågen men likväl en lite rökigare sådan. Lite humlebeska kommer också igenom den annars så maltiga aromen.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt len och mild i munnen, men inte vattnig utan det finns en chokladsåsliknande kropp. En distinkt humlebeska finns men jag tycker att det går bra mot den rökiga choklad- och kaffebetonade smaken. Det finns en sötma och en fruktighet som verkligen lyfter smakintrycket och med den bittra eftersmaken så pendlar det hela tiden bland olika smakfokus. Lättdrucket är det, och riktigt gott.

Betyg? – Bättre (+). Det här är riktigt bra och milt men ändå väldigt smakrikt. Lätt kropp men ändå så len och chokladsåstjock. Smakerna är av toppklass och variationen och komplexiteten dem sinsemellan är även det av imponerade kvalitet. Amager och Gosse Island visar igen hur bra man är på sina mörka öl och när de nu har slagit sig tillsammans så blev det just så bra som man hoppats. Det blir att köpa på sig fler av den här, för 50 kronor för en 50 cl flaska är inte dyrt för en såhär bra öl.

Att prova hembrygd öl är alltid oerhört intressant och oftast väldigt gott. Nästan alltid blir det som att man får en statusuppdatering över vad som bryggs där ute vilket är väldigt spännande att se, för det är alla hembryggarna ute i landet som är de nästkommande svenska bryggmästarna/-innorna. Detta är ett mantra vi inte kan få nog av och som kommer fortsätta att vara aktuellt.

När vi hade en ölprovning i förra veckan så var Viktor från Linköpingsbryggarna Rüdbrygger förbi och med sig hade han Grotte – en imperial stout som legat med bourbonstavar. Vi provade ölet med lite blandade ostar och vi var riktigt nyfikna på att se hur pass markant bourbonsmaken skulle bli, en smak som ibland kan bli lite för kraftig och ta över för mycket om man inte använder den rätt.

Rüdbrugger Grotte

Utseende: Brunsvart vätska med stort poröst brunt skum.
Doft: En riktigt mysig doft med tydliga inslag av bourbon, espresso och choklad. Borta är den ibland spritiga ‘edgen’ bourbonlagrad öl kan ha och istället är det en renare bourbonarom som vävs in riktigt bra i de övriga dofterna. Slutar i bittert kaffe och mörkt trä.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaker av bränd tunna, vanilj och en lenaste chokladen. Med en bit gruyère så blir det en underbar kombination, mycket tack vare avsaknaden på spritighet i ölet. Mild men ändå kraftig – bra balans och fina smaker.

 
Betyg? – Bättre/ (+). Det här är riktigt bra, lätt och ändå kaxig med visst bett. men det blir aldrig spritigt och bourbontonerna är precis rätt avvägda. Mycket bourbon utan den allra värsta sötman och smakerna av mörk choklad och kaffe gifter sig perfekt med lite ost. Kan behöva still sig något mer men det är ännu en toppenöl från Rüdbrygger.

Mer Rüdbrygger:

Hembryggarfokus – Rüdbrygger Rye IPA
MankerBeer slår ett slag för hembryggd öl
Manker Beer åker till Malmö -1- En kväll med Ölrådet
Är extrema öl fortfarande lika häftigt? – Rüdbrygger – 1- Cucumbeer

Vi har nu uppdaterat vår lista över kommande ölsläpp på Systembolaget. Nytt in är ölen nedan som läggs till bland dem som kommer den 1a august. Se den fulla listan genom länken ovan för alla släpp framöver.

Ni har väl inte missat alla öl från Alemsith, Lagunitas och Stone som redan ligger uppe?

Nytt in på listan, 1’a augusti

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

T5 11735 Lervig Konrads Stout Russian Imperial Stout Norge 330 29,90 3240
T5 11724 Lervig Rye IPANorge 330 28,70 12960
T6 11736 Stronzo Walrus Punch IPA Danmark 500 51,90 1680
T6 11781 BrewDog Dog A Storbritannien 330 169 2208

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Vill börja med att tacka Marc från Brill & Co samt Johan och alla på Bishops Arms Folkungagatan för en fantastisk trevlig gårdagkväll med oss på BeerSwedenForum. Det kommer hända mycket där framöver så gå med och ta del av Europas största ölcommunity.

Säga vad man vill om att Anheuser-Busch InBev köpte upp Goose Island varpå vissa ändringar har skett, men grymma imperial stouts kan de fortfarande göra. En av de imperial stouts många framhåller som en av sina favoriter är Bourbon Country Stout – en i mitt tycke underbar bourbonlagrad imperial stout. Night Stalker, som finns på Monks restauranger i Sverige och på en och annan krog är baserad på BCS men istället för att lägga ölet på bourbonfat så har man torrhumlat ölet rejält (Mt. Hood och Simcoe). Trots flera besök på Monks så har jag aldrig provat den, förens nu och då passade jag även på att välja en flaska från början av 2010. Förhoppningsvis är den lite extra rund efter de dryga 2.5 åren.

Goose Island Night Stalker 

Utseende: Brunsvart vätska med ett brunt skum som dör ned rätt snabbt.
Doft: En trevlig kompott av kaffe, mörkt trä och ek med inslag av likör, bär och mocha. Tankarna går till likörchoklad med espressotouch. Doftar elegant av mjuk chokladdröm.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Söt- och saltlakrits ger en variation på sälta och sötma som passar bra in med både choklad- och kaffesmaken liksom en måttlig beska. Tycker mig finna inslag av glöggkryddor (mest nejlika) som gör sig väl med kakaosmaken.

Betyg? – Bäst. Det här är underbart, en bomber per person utan problem. Bra sälta, massa kaffe, espresso, glöggkryddorna, lakritsen av både söt och salt. Komplex och underbar balans. Har verkligen vunnit på att stå något år då den slutar i en ljuvlig mochachokladdrink. När man dricker den här förstår man varför BCS är så omtyckt för det är riktigt bra, så är ni i Stockholm – besök Monks och prova dig en flaska eller två innan de tar slut!

Om några timmar packar vi ihop och beger oss till Bishops Arms Folkungagatan där vi ikväll har ett Beer Sweden Forum meeting med glada ölintresserade stockholmare. Det ska bli riktigt kul att möta alla nya och gamla vänner och så har Brill & Co lovat att dyka upp och hålla i en spännande provning. Oavsett kunskap eller grad av intresse, gillar du öl så gå med på forumet som är en riktigt bra samlingsplats för svenska öldrickare.

Många av oss har säkert halvskamsna minnen av hur vi på St Patrick Day för en kväll låtsats vara irländare och sveper Guiness och Newcastles med grön karamellfärg i medan vi på brytande engelska skrålar med i Pogues Fairytale of New York. Åtminstone är det de associationer jag får till “grön öl”, vilket nu har kommit att ändras.

Belgiska Brasserie Fantôme är mest kända för sina stora bredd av saisons med allehanda smaker (äpple, choklad, mörk stoutvariant etc) och deras Magic Ghost är inget undantag. En Belgisk strong ale/saison som har bryggts med grönt te vilket har gett den en helt neongrön färg. Innehåller det te så måste det ju vara nyttigt? Men är det gott då?

Fantôme Magic Ghost

Utseende: Neongrön färg på vätskan som skulle kunna fungera som lysrör om man inte visste bättre, vitt poröst och äggvitefluffigt skum.
Doft: Om utseendet väcker nyfikenhet och spänning så är doften partiet där du undrar vad det är du har i ditt glas. Mild farmhouse ale-toner (citrus, lite funk och jäst), alger och en gnutta lime. Inte alltför tydliga dofter om man inte verkligen letar.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt lätt i munnen vilket känns passande. Saisonen smakar stiltypiskt av kryddor, citrus och jäst men det är en återhållsamhet som gör den väldigt drickbar och något mer elegant. Finner smaker av lime, grape och en gömd sötma som tampas med att den samtidigt är porös till kroppen och rätt torr. Slutar med en viss fruktighet och en torr finish.

Betyg? – Bra+. Rätt speciell öl, men ändå inte så speciell om den hade provats utan att kunna se ölet. Har viss komplexitet och variation mellan smakerna men i längden är den inte mer än en halvrolig saison och med 8% borde alkoholen kunna lyfta smakerna lite väl kan jag tycka.