2011 har växt till sig och blivit 2012 och därmed är det rimligen lagom med årets första nyhetssammanfattning. Vad har skett i USA på sistone och vilka nyheter eller annat är värt att rikta uppmärksamhet på? Det har ju hänt väldigt mycket under 2011 och olika trender och hype’s lär fortsätta under 2012. Tror både att satsningen på “mikroöl” från större bryggerier lär fortsätta liksom satsningen på olika typer av öl likt glutenfri, fruktöl och andra mer “partymässiga” öl. Likaså lär IPA-trenden fortsätta så länge som humleskördarna tillåter, det vart ju humlebrist mot slutet av 2011 varpå många bryggerier fick anpassa sig och det här kan kanske även få effekt 2012. Oavsett om man är humletorsk eller inte så är det svårt att blunda för effekten det har haft på många bryggerier som nu sett att humle säljer och som nu vågat gå över till “nyare” öltyper som IPA och mer humliga pale ales istället för lite mer traditionellt kommersiella öl. Nog om det nu, 2011 är ju över. Vad har hänt i USA på sistone? Vi har här samlat ett par av de senaste nyheterna som är intressanta och läsvärda.

• Hordein, en av de”negativa” komponenterna för alla glutenallergiker och även det dessa personer önskar inte ska finnas i deras öl har visat sig vara vanligare än väntat/påstått i glutenfria öl. Enligt en undersökning i Journal of Proteome Research så är :

“existing tests for detecting gluten in malted products are not very accurate, the research team developed a new test that’s highly accurate for hordein”.

Istället har de med en ny metod provat 60 olika glutenfria öl och funnit helt andra nivåer av hordein än vad som har varit utsatt. Av dessa innehåll 8 ingen hordein alls medan 2 stycken innehöll samma nivåer av hordein som “vanlig” öl. Värt att vara medveten om då dessa produkter blir mer och mer vanliga.

•  På tal om glutenfri öl så släpper nu Dogfish Head sin Tweasonale som kommer dyka upp på de amerikanska hyllorna under månaden. Föruom detta så kommer Dogfish Head trots bakslaget på utbyggnaden jag skrev om sist nu att öka sin distribution i New Jersey med hela 50%, så det händer hela tiden saker hos Dogfish Head.

• Tyvärr kan inte Bells och Hopslam fans vara lika glada då det visat sig att utbyggnaden och schemaläggningen för årets releaser krockar med produktionen av Hopslam som nu kommer att släppar marknad för maknar under året. Synd på en så bra öl men för oss svenskar kanske det inte har lika stor impact.

•  Något som vi däremot kanske får se i Sverige är Samuel Adams mixpack. Nu när vi börjar få se fler och fler av denna typ av förpackning så är det inte omöjligt att vi i framtiden får in dessa som nu släpps i USA. Packet innehåller Alpine Spring Lager, Whitewater IPA och Mighty Oak Ale tillsammans med “klassikerna”  Boston Lager, Black Lager och Irish Red.

• Mikkel kommer ju börja brygga Mikkelleröl i USA hos Drake’s Brewing och nu börjar första ölen bli klar. Invasion IPA heter den och är en amerikansk IPA på 7% brygd som en collaboration-öl mellan Drake’s och Mikkeller. Dags för amerikanerna att bli bortskämda nu med andra ord.

• Vi slutar med en rekomendation, läs den här oerhört matiga intervjun med Kim Jordan från New Belgium som bland annat avslöjar lite om ett kommande pilotbryggeri, om bryggeriet i stort och om vad som sker i USA just nu. Oerhört läsvärt!

Mer Manker Beer News:
Manker Beer News – Vinternytt i USA
Manker Beer News – I USA har vad hänt?

Förra veckan hade den efterlängtade Mikkeller 19 premiär på restaurangen 19 Glas i Stockholm. Ölen är Mikkels motsvarighet till den tidigare 10 där humlesorterna från samtliga “Single Hop”-öl får vara med i ölet (min recension av Mikkeller 10). Humlefördelningen ser ni nedan och jag tror han gjort mer än rätt i att försöka få balans på humlevariationerna och inte bara slänga ned stora mängder av allt, bättre att få karaktär på ölen och försöka få det balanserat. Simcoe, Citra och Amarillo dominerar medan t.ex. de lite annonyma Williamette, Mt. Hood och även mer bitterhumlesorter som t.ex. Nugget får vara mer i skymundan (behövs också mindre då de ska ge bitterhet mer än stora aromer och smaker).

På 19 Glas som är kända för sitt stora vinutbud och sin goda mat så fanns det även för kvällen lite bra förslag till ölen så jag valde ut 3-4 olika smårätter för att prova till ölet. Jag kommer dock att börja med att beskriva ölet och vad jag tyckte om det och sedan gå igenom hur jag tyckte det passade in på de olika rätterna. Peter och kockgänget på 19 Glas brukar sällan erbjuda mat som inte likställs med perfekt njutning  så kan rekomendera ett besök, vin- liksom öldrickare – eller nykterist, bara ni gillar god mat.

Humlefördelning:
Simcoe 17.14%
Citra 15.72%
Amarillo 14.29%
Sorachi Ace 10.71%
Bravo 6.79%
Colombus 6.79%
Cluster 4.64%
Warrior 4.64%
Cascade 3.57%
Centennial 3.57%
Palisade 2.86%
Challenger 1.43%
Galena 1.43%
Magnum 1.43%
Mt. Hood 1.43%
Tettnanger 1.43%
Nugget 0.71%
Super Galena 0.71%
Willamette 0.71%

Mikkeller 19

Utseende: Vacker mörk orangegyllene vätska med mörkare topp. Skummet är även det IPA-ljusgult och krämigt.
Doft: Balans är det första jag kommer att tänka på. Det börjar fruktigt och lätt med en fin mix av krydda och ljusa tropiska frukter. Trodde att den skulle ha mer sälta och ge aningar av klibbig beska, vilktet jag fick fel på då den är fruktigare än förväntat. Förutom fruktigheten identifieras grape och torrt gräs och just all variation gör att man får lite av allt, men är det nödvändigtvis något bra? Det är individuellt, men jag gillar doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Tycker mig ana sorachi (dock utan dillen) och citra mer än frukterna från doften, men det avtar och lämnar mer smak av citrus och örtiga fruktskal. Sältan är mild och beskan modest vilket bidrar till en fortsatt balanserad öl. Samtidigt är den inte fjantig utan det är mycket smak och väldigt stor drinkabilitet, en bra sommaröl som man jämfört med t.ex. I Hardcore You skulle kunna dricka båda snabbare och mer av. Den saknar den klibbiga beskan och sältan som kraftigare öl har och går mer på en väldigt humlad IPA med lägre alkoholhalt än innan nämnda IHY. Fruktkarameller och apelsin med lite humlekotte ger en lång smak som sitter kvar riktigt bra. Mycket komplexitet och vill man vara elak kanske det blir rörigt, men god öl är det och en öl jag vill dricka igen.

Betyg? – Bättre(+)/Bättre+. Alltså ett högre betyg än vad jag gav Mikkeller 10. Det här är en lättdrucken IPA med mycket smak, arom och intryck. Balans och viss komplexitet utan att bli alltför avancerad vilket nog inte är vad som ska åtstadkommas. 19 humlesorter ska i, alkoholhalten ska ligga på runt 7% – ja, då blir det såhär.

Rätt 1 – Musslor och 19

Musslorna har leegat i äppelcidervinäger, karamell och granolja och de matiga musslorna är i sig underbart goda. Granoljan ger lite granton som blir perfekt med lite syra från vinägern vilket balanserar beskan och även sötman hos ölen. Men ölen tonar också ned gransmaken och syran och släpper fram en smakrikare mussla. Inget av ölen eller musslan tar över utan det går ihop väldigt bra, typexempel på hur olika smaker balanserar varandra.

Rätt 2 – Slarvsylta på rapphöna och 19

Här har man gjort slarvsylta av rapphöna med granolja på toppen, serverad med levainbröd. Den kompakta slarvsyltan påminner delvis om tonfisk på burk i konsistens och utseende, men är så god att det är svårt att inte vilja ha mer. Tyvärr tar ölen över här, vilket är underligt då slarvsylan känns lite “fet” och borde kunna släppa fram det fruktiga i ölen. Det finns fortfarande en bra fin smakbalans där maten känns mer och lite örter kommer igenom. Bra slut och gott här med.

Rätt  3 – Varm macka och 19

 Varm macka med västerbottenost och rödvinssönderkokt kött. Osten does it, en smörigt ostfet brödbit som smakar himmelskt med mjällt sönderkokt kött med lika mycket smak som konsistens. Blir nästan lite kola i smaken och tillsammans med ölen så kommer även lite sälta fram och beskan går bra mot det “feta” (för är absolut inte fetflottigt). Kvällens näst bästa kombo.

Efter två och ett halvt års bloggande om öl, ölresor till USA och smått ohälsosamma mmängder amerikansk öl så är det nu dags för årets sista recension, och mot alla odds handlar den om något så otypiskt typiskt som en brittisk IPA. Det är en av M2s nya favoriter, det rätt så nya brittiska toppbryggeriet The Kernel som får stå för ölen, en IPA med Simcoe och Centennialhumle. The Kernel är nog ett av Storbritanniens och kanske världens mer spännande nya bryggerier med sina små batcher som sällan distributeras alltför långt ifrån London. Vilket är synd då de håller en bra kvalitet och hyllas av en unison kör. Så tack till M2 som fann ölen på Bierkoning i Amsterdam. Så, nu dricker vi ut 2011 och tar baksmällan 2012!

The Kernel India Pale Ale Simcoe Centennial

Utseende: Gyllene orangedisig vätska med fint skum med porösare botten med krämigare krämfärgad topp.
Doft: Fräsch arom där den riviga Centennialhumlen med dess sälta går bra mot all grape och besk tropik från Simcoen.Fruktig utan att bli en fruktbomb vilket jag gillar, samtidigt som den är lite krämig (fruktkräm) i mixen av humledofter. Jag gillar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är minst lika fräsch och “ren” som aromerna, om inte mer. Det börjar av grape, citrusskal och en fruktkaramellsyrlig simcoeboost för att gå över till en mitt med mer sälta och som dör ut i fin balans. Attans vad mycket smak den har utan att bli för besk eller överhumlad, här är ett bra bevis på att topp-IPA’s ska vara balanserade och brygda med medvetenhet snarare än att bara kötta ned olika humlesorter och ge för mycket smak och beska som till slut förstör mycket av helheltsupplevelsen.
Betyg? – Bättre+. Proppfull med smak och en balans och renhet som många amerikanska IPAs lätt virrar bort sig från, ja jag sa det! Fin fruktsyrlighet, lite sälta och en måttlig och passande beska gör det här till en bra IPA att avsluta året med. I med bottensatsen och det blir humlegrumligt och man förstår varifrån färskheten och smakerna kommer ifrån. Det här är gjort på bästa sätt, i små batcher och slipper resa långt. Stort tack till M2 för detta och Darren, se, brittisk IPA hyllas på Manker Beer!

Stort gott nytt år på er vänner!

Då vart det dags, nyårssupé!

Jag älskar att stå och piffa i köket i timmar för att skapa något fenomenalt välsmakande och den bästa tiden på året att göra just detta är ju på nyårsafton! Tyvärr kommer jag detta år inte att ha samma förutsättningar som tidigare år, t ex så kommer jag att inkvarteras i ett otroligt litet kök utan alla mina egna attiraljer och kastruller (mina knivar är såklart med, vad trodde ni?) så jag har valt att komponera en enkel, men välsmakande meny för att fira in det härliga öl-året 2012!

Jag hoppas att det ger er lite inspiration om ni inte redan valt ut er egen nyårsmeny, detta är verkligen lättlagat men samtidigt otroligt välsmakande.

Men jag behöver er hjälp med att föreslå vilka öl som ni tror kommer att passa bäst till!

Till förrätt kommer jag att köra halstrad pilgrimsmussla napperad med tryffelolja, lättrostade hackade hasselnötter och rikligt med finhackad dill.

Det är så lätt som det låter och i princip allt går att förbereda:

Ingredienser och recept:

• Köp färska eller frysta pilgrimsmusslor (2 per person). Om dom är frysta så lägg dom en väl försluten plastpåse i krankallt vatten så tinar dom på ett par timmar utan att förlora smak.
• Hacka och rosta hasselnötter i stekpanna, ca ½-1 msk per person
• Finhacka dill, ca ½-1 msk per person
• Lägg upp snyggt på assietter eller på annat fantasifullt sätt
• Halstra pilgrimsmusslorna i en blandning av olja och smör på hög värme i ca 30-40 sekunder på varje sida så att då får färg. Salta och peppra efter smak
• Lägg pilgrimsmusslorna så att dom lutas mot varandra eller som två dominobrickor som fallit
• Ringla över valfri mängd tryffelolja och lägg en stor dillkvist över pilgrimsmusslorna
• Klart

Eftersom smaken på pilgrimsmusslorna balanseras väl med nötterna och dillen så tror jag att en hel del olika öltyper kan passa till detta, jag kommer att testa följande tre öl till detta, vilket tror ni kommer att passa bäst?

1. Oskar Blues – G’night

a.       Den stickiga härliga red ale smaken ger en annan dimension av smaker till de basiska smakerna i maten tror jag. Kan bli bra till något mer kryddad pilgrimsmussla med mycket smak, lär passa bra mot oljan och nötterna.

2. Nils Oscar –  God Lager

a.       Jag är ingen lagerdrickare men jag tror att en lätt lageröl kan gifta sig fint med de övriga ganska snälla smakerna i maten. Nils Oscar God Lager är lättdrucken, smakrik men ändå mild nog för att gå ihop bra med de övriga smakerna.

3. Mikkeller – Nelson Sauvignon

a.       Den vinösa smaken kommer att funka med pilgrimsmusslorna, men frågan är hur den kommer att stå emot tryffeloljan och hasselnötterna? Det mousserande och även ölet humlekaraktär kanske passar in riktigt bra och bryter av?

Mankers bonustips –  Brasserie Thiriez (Frankrike) L’Ambrée d´Esquelbecq

a. Tror en mild fransk Bière de Garde med fräsch humlearom och smak kan passa väldigt väl, beroende på hur mycket smak man ger pilgrimsmusslorna. Både jag och M2 föll för den här hos Brekeriet på SBWF. Men som M2 klokt sa mig, beror helt på hur mycket smak du balanserar ölen mot.

Till huvudrätt kommer jag att göra en klassiker, kött, sås och päror (japp, jag är skånsk och stolt över det!)

Ingredienser:

• Lammrack, ca 2-3 ’ben’ per person
• Sidfläsk
• Schalottenlök
• Rödvin
• Rosmarin
• Socker
• Kalvfond
• Småpotatis
• Olja och smör att steka i

Recept:

• Putsa lammracken (dvs skär bort oönskat fett och liknande – dela inte på lammracken), ”badda”  in rikligt med salt och peppar.
• Bryn lammracken så att dom får fin färg
• Lägg lammet i ugnsfast form, in i ugnen på ca 175 grader, köttermometern sätter du på det tjockaste stället. Ta ut köttet när det visar ca 61-63 grader, och låt vila i 10-15 minuter under aluminiumfolie innan tranchering
• Koka småpotatisen tills dom nästan är klara. Kyl ner i vatten (annars fortsätter dom tillagas)
• Värm en stekpanna med olja och smör, stek potatisen tills dom är klara. Salta och peppra efter smak
• Svetta schalottenlök i kastrull med tjock botten tillsammans med ett par skivor sidfläsk och två kvistar rosmarin
• Innan löken börjar ta färg, häll på en pava rödvin, ett par msk flytande kalvfond och låt koka ner till hälften. Smaka av med socker, salt och peppar. Om du vill ha såsen lite tjockare, häll i maizena, eller koka ner såsen vidare
• Servera med… ja vilken öl ska vi ha till detta?

Här är det mycket tunga smaker som kommer från det nerkokta rödvinet, köttet och saltet från pärorna. Jag kommer iaf att prova följande dryckesalternativ, vilket tror ni är bäst?

1.       Mikkeller/Brewdog – I Hardcore You

a.       Beskan och den otroligt angenäma humlekaraktären kommer att lätta upp den här rätten något tror jag.

2.       Hair of the Dog – Fred

a.       Den söta karaktären av denna kompletterar nog ganska bra med det övrigt salta samtidigt som dess rågmalt och balanserade humle ger variation och komplexitet med maten. 

3.       De Molen – Rasputin

a.       Ny M2 favorit som plockas fram så snart det ges tillfälle, i mina ögon (smaklökar) en tämligen lättdrucken Imperial stout som jag tror kan lyfta den här rätten med sin semisötma och lakritstoner. Kan bli riktigt gott med köttet och rödvinssåsen.

 Mankers bonustips – Omnipollo Leon

a. Ingen nyhet, men nyår för mig är elegans och chillad tid med ens nära och kära. Rosa saftgt lamkött med goda potatisar (som vi som inte är från Skåne säger) och rödvinssås kan nog bli bra med en öl som fungerar både lika bra som fördrink som till det goda köttet med mousserande sötma, frukter och lite humle. Funkar nog till pilgrimsmusslorna med.

Gott nytt år vänner!

//M2

Efter jul och innan nyår är man sådär lagom på att dricka stora mängder öl och sitta och skriva inlägg hela dagarna, men lite får man orka med för det är ju attans så kul. Men M2 klurar på lite kul och jag sitter och humlefilosoferar så lite mer lär hända framöver, och ledighet, det är vi väl värda lite av ?

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg om Marin Brewing så är Marin Brewing och Moylans till mycket två separata men relaterade bryggerier, eller för att ta hela citatet:

I staden med det lätt lustiga namnet Larkspur i Kalifornien ligger ett litet, litet bryggeri med namnet Marin Brewing Company. Bryggeriet som egentligen är en brewpub öppnade i början av april 1989 då bland annat Brendan Moylan fick igång det hela (med hjälp av Craig Tasley). Moylan undrar ni, ja det är samma Moylan som i bryggeriet (och restaurangen där med..) med samma namn. Moylan där även Chelsea, Brendans dotter, jobbar som servitris. Så det är ett famileföretag på många sätt och det är klara band mellan Moylans och Marin Brewing vilket jag faktiskt uppmärksammade då man har info om Moylans och lite av deras medaljer på Marin Brewing-flaskorna. Brendan brygger ölen med den troligen norskättade Arne Johnson som blev head brewer 1995.

Nu är det då dags för två av Moylans egna brygder, dels scotch ale’en Kilt Lifter Scotch-Style Ale men också deras barley wine Old Blarney Barleywine. Barley wines gillar jag, gärna med balanserad men bra beska och med viss sötma och sälta, men de kan också vara mer av det ena än det andra. Scotch ales tycker jag däremot är rätt svåra med viss karaktär som jag har svårt för, ofta en något tunn gräddkolaspritig smak. Men bra brygerier brukar kunna överträffa mig och Moylans har gjort bra IPA’s och Marin Brewing gillade jag ju så att vi tar väl och provar även dessa två.

Mer Moylans:
Onsdagsöl: Marin Brewing Mt. Tam Pale Ale

Moylans Kilt Lifter Scotch-Style Ale

Utseende: Knäckfärgad vätska med ett nougatfärgat lätt kompakt skum.
Doft: Gräddig knäck och tydlig malt med vissa ‘våta’, och andra torra maltrelaterade aromer
Smak: Lätt till medelstor munkänsla i god scotch ale-anda, gräddig med lätt aning av alkohol trots bara 8%. Lite rostat kaffe och sedan ytterligare kaffe och gräddlikör på det. Tycker det finns vissa lite underliga bismaker, inte dålig men ingen höjdare.

Betyg? – OK+. Mnjae det är vare sig övertygar eller får mig att bli kär i scotch ales, med andra ord – inte den här gången heller. Ett par scotch ales tycker jag står ut men annars är de flesta lite liknande med någonting som står ut på ett lite blaskigt, kolaspritigt sätt.  

Moylans Old Blarny Barley Wine

Utseende: Varm kolagyllenvarm vätska med minimala bubblor i ett kompakt tjockt skum.
Doft: Kolakarameller och söta snabbtorkade frukter. Trevlig gräddkola med något återhållsam beska.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra.  Gräddkola och lite ljus mjölkchoklad med förhållandevis mild beska vilket gör den lättdrucken och lite gräddkolasöt.

Betyg? – Bra+. Mnjae även här, tyvärr, lite grynig halvdan choklad och en mix av sötma och beska som inte riktigt får ihop det. Synd att båda de här ölen framstår som något sämre än vad de kanske är, särskilt också då jag tycker att Marin Brewing gjort bra saker. Men jag ska fortsätta ge Moylans chanser då jag gillar deras humliga öl.

En uråldrig manlig demon, ett rockband och en superb Belgian-Style Triple – det är så Sly Fox Brewhouse i Pennsylvania beskriver sin öl Incubus. En Abbey triple i stil med tysk pilsnermalt och belgiskt candisocker. Med 10,3% är den rätt alkoholstark men jag kan spoila att den trots det var lättdrucken och fräsch. Sly Fox i övrigt är ett rätt intressant bryggeri som vi nu hittar i Sverige där deras burkar av IPA, pilsner m.m numera återfinns på diverse krogar (kolla med Brill om du undrar mer exakt). Äh, nu kikar vi på lite öl, så på med Incubus gamla goding Drive så kör vi!

Sly Fox Incubus

Utseende: Rätt så typiskt veteöl, grumlig och disig mörkgyllene vätska med vitt kompakt skum. 
Doft: Det börjar bra med jästförnimmelser, kryddning (vitpeppar, koriander, citronskal) och en torr lättdruckenhet. Tyvärr finns det också lite “dystra” aromer som jag inte uppskattar, lite “låtsatsdofter” av mindre gott godis etc.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Väldigt mkt pondus med doser av vetemalt och en lagom söt triplesmak. Smakar också av ljust bröd och kanske ett eller två söta små bär. Det balanseras bra mellan jäst, krydda och ljus maltighet. Väldigt trevlig och lättdrucken, kanske mer så än god? 

Betyg? – Bra+/Bättre- . En välgjord amerikansk triple med de typiska smakerna av apelsin, torr krydda och vetemalt. Men helheten dras ned lite av de godisartade smakerna och dofterna som inte känns helt genuina och då jag drack ölen igen någon månad senare så var jag inte fullt lika imponerad.