MankerBeer.com

Egentligen är det lustigt, nästan galet – men samtidigt lika intressant över alla dessa mängder av öltyper. Öltyper som sedan kan alterneras och mixas i oändlighet för att få fram mer komplexitet och varians än vad vin skulle kunna uppvisa (mitt påstående!). Lambics är till exempel en öltyp som jag sakta börjat falla mer och mer för, samtidigt som jag tycker att geuzes ibland kan vara lite trista så älskar jag en bra kriek eller framboos. Så när jag väl hittade en “faro” så var det svårt att låta bli, min barnsliga nyfikenhet tog helt enkelt över – innan jag ens visste vad en faro var. Faro är egentligen en låg-alkoholhaltig sorts lambic som är lite lättare i stilen och där man tillsatt någon mörk variant av socker (brunt, godis, sirap etc). Genom att tillsätta sockret just innan butteljering så hinner det inte bildas kolsyra varpå ölen är rätt mild och lätt.

Min första faro blev så Lindemans faro och det var med stor spänning jag både avkapsylerade och korkade upp den i förväntning om något speciellt. Men med något död vätska i flaskan så var det mer kul än nödvändigt med både folie runt toppen och sedan kapsyl samt kork.

Lindemans Faro

Utseende: I mitt tillfälligt smutsiga glas så lägger sig en bärnstensbrun vätska, rätt klar och lite vattnig med ett tillfälligt stort poröst skum som snabbt försvinner till enstaka rester.

Doft: Söt trätunna som drar lite åt kolahållet. Citrus, blöt hästfilt och karamell samsas i en lite underlig blandning där även viss arom av blommor och något humligt anas. Nedsötad surhet och funk.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Det börjar som en bra lambic med citrus, körsbär- och andra bärsmaker – och sen så kommer sötman. Det börjar något lättare med sötman, lite sötare kriekartat för att sedan bli rätt mycket mer sött. Eftersmaken är även den söt och har trä, lite körsbär och vaniljkola i sig. Söt lemonad med lite körsbärsjuice. Syrlighet och små doser surhet finns men de är aldrig starka nog för att tränga igenom sötman mer än snabbt kunna vinka lite åt än. En lätt torr känsla stannar faktisk kvar och gör att det är mer intressant än bra/dåligt, särskilt för att vara min första faro.
Betyg? – Bra. Jag kan se det här som en bra öl att para ihop med typ knaperstekt bacon eller kraftig risotto, ja, mat i allmänhet. Ensam är den just lite för söt och inte på ett saftigt sätt som gör sötade krieks och liknande drickbara utan på ett sätt som egentligen inte känns fylla någon funktion. Samtidigt är det intressant och någonstans finns det säkert en riktigt bra historia bakom det hela?

I vintras när sammanställningen över alla systembolagets ölnyheter började bli klar var jag nog en av många som skakade på huvudet och blev rädd för att det skulle bli en dyr vår, dock med mycket gott att dricka. Sedan kom så januari, februari och mars och det har inte blivit så mycket inköp. Mycket av det som kom har jag antingen tappat intresset för alternativt redan druckit och känt att det inte blev mer än så av den varan. Fördelen förutom en lever som är något gladare är att det har kunnat bli lite roligare externa ölinköp på resor och från andra ställen.

Som de två paket som rätt tätt inpå varandra kommer göra besök hos mig. Det ena kom häromdagen och det andra kommer nu efter helgen. På väg hit är bland annat:

Mikkeller Spontankriek
Mikkeller Spontanframboos
Cigar City Sea Bass
Left Coast/Oggis Black Magic Stout
Ett par Founders Breakfast Stout (man kan aldrig ha för många!!)
De Molen Tsarina Esra

Dark Horse Reserve Special Black Bier
Dark Horse Perkulator Coffe Dopplebock (kaffebock!?)
Weyerbacher Blithering Idiot (grym barley wine?)
Mikkeller Green Gold (mums)
Three Floyds Admiral Lord Nelson (blev topp-5 i världen i sin ölstil på RateBeers årliga awards!)

Men som om inte det vore nog så kom ju ett paket redan!

Stillwater Artisanal Ales blev bland annat utsedd till ett av USA’s bästa nya bryggerier i år i samma utnämning som Three Floyds Admiral Lord Nelson kom i topp. Så att få prova på dels Stillwater själva och sedan deras Outblack tillsammans med Struise ska bli kul. New Glarus låg även i topp på ett par listor på RB-utnämningarna, något jag först var lite tveksam till men vi får se efter att ABT unplugged är testad! Ja, det vart mycket gott så ett par dagar är räddade. och just det! Stone Lukcy Basartd! BAM!

Great Divides fenomenala Yeti-serie har vi verkligen blivit bortskämda med i Sverige, både i fjol då den vanliga yetin hamnade i det fasta sortimentet och genom året samt i år då olika lagrade versioner kommer. Detta vill jag fira idag och imorgon med att gå igenom choklad- och espressolagringarna av den. Chokladversionen har ju redan varit på besök men espressolagringen kommer senare i år och är något att se fram emot för alla kaffeölsfantaster! I espressolagringar har man tillsatt “Pablo’s espresso” från Denver för att ge extra skjuts till de redan fina dragen av vanilj, ek och rostat. Det man kunde undrat innan man drack den var ifall det skulle bli espressosmak som i t.ex. Mokah eller andra kaffestouts eller om det bara skulle ge lite extra karaktär. Imorgon skriver jag om chokladversionen och i den har man tillsatt lite cayennepeppar för att ge extra drag och jag tror det är lite samma tanke man har haft här, det ska ge lite extra djup i doft och smak mer än att vara en helt egen version.

På tal om Denver så ser jag än mer fram emot GABF som hålls där i höst och som vi är ett gäng som planerar att besöka. Vi letar fortfarande fler som vill följa med så är du intresserad kika in på diskussionsforumet här och säg till! Vi är nu cirka 5 personer som är på och vi ordnar flyg, hotell, biljetter etc om vi bara får ihop några fler innan aprils slut!

Great Divide Espresso Oak Aged Yeti

Utseende: Svartbrun vätska med minimala bubblor i det gräddbruna skummet.
Doft: Yeti, fast med båda mer choklad och framförallt en rejäl kopp kaffe. Mjukt lättrostat espressokaffe. Tydliga dofter och dunsar av vanilj och kryddig ekdoft.
Smak: Lätt munkänsla med bra och fyllig kolsyra. Halvtunn kropp men ändå mjuk och fyllig. Kraftig smak av espresso och kaffe med lite kryddig och bitter smak. Chokladen tar rätt mycket plats men den är välsmakande och riktigt god så det gör ingenting – samtidigt kommer espressokaffet hela tiden fram och tar tillbaka platsen i centrum. Påminner om Southern Tier Mokah. Lagom humlebitterhet för att inte låta det bli för sött eller mjukt.

Betyg? – Bättre+. Espreesobomb men ändå med både smak och doft av rostat, choklad och ek. Vääldigt bra och blir att köpa sen igen när den dyker upp på systembolaget! Just att det går så bra ihop här med de rejäla yetikaraktärerna och espresson gör att helheten blir fantastiskt bra.

Då har vi slutligen kommit till den sista delen av Abstraktserien såhär långt. Som jag skrivit så har 5’an redan släppts men har ännu inte kommit hit till oss, när den kommer vet jag inte riktigt då BrewDog har bytt svensk importör och frågan är hur snabbt allt kommit igång där. Men slutet gott allting gott? Ja, vi lär få fortsatt mycket av deras öl hit till Sverige och dagens avslutning med AB:04 är lika god den!

Ölen som på SBWF blev en liten snackis då alla pratade om chiliölen som BrewDog gjort och som enligt många verkar ha varit den hittils bästa delen i serien är rätt häftig. I grunden har man en imperial stout – inga konstigheter där med andra ord, men så har man tillsatt kaffe, choklad, världens starkaste chili (Naga) och även vågat sig på att lägga ölen med champagnejäst. Det där med subtila chilitillägg i öl har kommit mer och mer och ser man på de olika lagringarna av Yeti‘n så har åtminstone två chili ‘bara för att hetta upp det’. Frågan på förhand här var huruvida kaffet, chokladen eller chilin skulle vara extrem då de övriga ölen i serien så här långt hade varit extrema eller bara annorlunda på något sätt. Flaska 1005/3300, butteljerad 01/11/10

BrewDog AB:04

Utseende: Brunsvart vätska med litet fint tunt skum.
Doft: Kabam! Stor doft av het chili med fin hetta. Massa mörk kakao och kaffe som avrundning. Stark espresso, svart kaffe och mörk kakao som man omtänksam rört ihop tillsammans med den elakaste chilin man kunde hitta. Vågat – och grymt gott!
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Len choklad med BOM! Chilihetta som slår till riktigt hårt och starkt, underbart hårt. Inte bitter chokladsmak trots den tydliga smaken av kakao utan man får till det väldigt bra. Kaffesmaken ger även den mycket smak som flyter in i helheten utan att det blir för mycket smak eller fylligt utan det hålls ihop väldigt, väldigt bra!

Betyg? – Bäst(-). Rejäl smak med massor av choklad, kaffe och framförallt en perfekt chilihetta! Riktigt bra balans och kropp och det är egentligen ingenting negativt att anmärka på utan det här var riktigt, riktigt gott. Men ändå väldigt krävande med hög alkoholhalt och stor chilihetta, men jag är glad att jag har någon flaska till! Här lyckas man och gör en helt underbart bra öl för den som vågar sig på chilin!

 Igår var det BrewDogs AB:02 som hade slunkit ned och idag är det deras AB:03‘s tur att få lite strålkastarljus på sig. En fruktöl klassificieras den som, men detta på grund av att den har en enorm mängd hallon och jordgubbar i sig. Annars är ölen en vanlig ale som först lagrats hela två år på whiskeyfat. Varför man har gjort detta kan man fråga sig, men jag skulle anta att man har gjort ett experiment som inte föll ut så väl men där ale’en blev väldigt mjuk och mild och passar perfekt med en rejäl fruktdos i. En vällagrad ale och bär känns ju som något som har en bra kropp där bärsmakerna kommer fram bättre då ölen i sig inte är så tunn att det blir blaskigt. För just blaskighet eller en förkärlek till att ha en grund på veteöl känns ju annars som ‘det vanliga’.  Medan AB:01 var helt okey, AB:02 var riktigt spännande så var förväntningarna på den här rätt nedtonade – det var intressant som alltid med BrewDog men samtidigt var jag lite osäker på vad som skulle finnas i den som vanligt snygga flaskan. Ölen butteljerades 08/09/10 (lite kul i sig..) och är flaska 149/3200.

BrewDog AB:03

Utseende: Mörkare vattnig ljusgyllene färg på vätskan.
Doft: Jäst? Tydlig doft av hallon och jordgubbssaft, inte för godisartat men ändå tydlig bra bärdoft. Man känner de övriga dofterna av vanilj och ’ale’ men de sätter sig ändå i bakgrunden och ger lite grund till de bäriga dofterna vilket ger mer enhetlig känsla över det hela.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Fizzig och rätt tunn kropp. Trots det en fin smak av vildhallon och jordgubbar – verkligen ren, genuin smak. Sötman från mörka jordgubbar och övermogna hallon är fin och det är en rejäl smak. Men vad bidrar den lagrade ale’en med? Känner inte av den alltför mycket i smaken.

Betyg? – Bra+. Bra smak, doft och stil på bären men att man whiskeylagrat ale känns inte riktigt. Visst är den rätt stark och med bara bär så kanske den skulle blivit lite väl platt och hade man bara haft en ale som grund så skulle kanske smak- och doftbalanser blir sådär – nu är balansen bra, även fast ale’en är lite anonym. Lite som jag hade anat med andra ord, samtidigt är den lagrade ale’en ett bra inslag som jag tror många skulle vinna på att börja använda sig av som grund i vissa typer av öl – om det inte vore för att det tar mycket tid och kostar lika mycket slantar.

Ikväll vankas det blindölsprovning på Sorbon vilket ska bli intressant då det är min första “jämförande” blindprovning – vilket förvisso inte blir helt rätt då jag vet vad som ska provas och varför. Men likväl kul och roligt att fler ställen börjar ta till nya medel såsom provningar etc för att sprida ölkulturen. Jag trot helt på att ju mer folk får prova på mycket och ny god öl ju mer kommer de falla för det.

Men vad gör det om hundra år. Något som faktiskt gör något är dunderöl som helt slår undan marken för en och som både smakar och är så rejäl eller vågad att man har svårt att inte bli aningen chockerad. Så efter att ha väntat ett år sedan sist så blev det så dags att prova mig igenom del 2 till 4 av BrewDogs experimentella Abstraktserie. Serien som pendlar mellan det galna, det vågade och det inovativa. På tal om serien så släpptes nyligen AB:05 som tog slut direkt (de flaskor som fanns för internetförsäljning vill säga…), men de har tänt upp fram till AB:08 nu så förhoppningsvis har vi lite att se fram emot i år även från deras sida. Dock har de bytt svensk distrubutör så vi får se när det hela kan rulla igång.

Efter att ha druckit AB:01 ungefär då den släpptes och var lite sådär, vågad men samtidigt lite trist så hade vi högre förväntningar på de övriga. Så framöver blir det Abstraktdagar med AB:02 som första öl. Denna tre gånger humlade imperial red ale har en okänd IBU men ligger på helta 18.5%. För den som redan nu börjar känna igen det hela mot en annan öl från samma bryggeri – ja, du är rätt ute! Flaska 3235/3600, butteljerad 16/6/2010.

BrewDog AB:02

Utseende: Färgen påminner om grumligt avloppsvatten med nougatfärgat skum som faller ihop till smutsrester.
Doft: Körsbär mot en maltig botten. Syrlig nästan frän doft av körsbärskärnor och skal. Doftar ’fizzigt’, sprudlande och lite surt. Sedan kommer humlingen mer och mer och plötsligt blinkar stora bokstäver med BISMARCK framför mig. Det luktar exakt lika vågat överhumlat som Bismarcken men drygt hälften så starkt (sett till %’en).
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rejält humlad smak och återigen är det Bismarcken framför mina ögon. Örtig och rejälhumlad smak med något mildare smak av anis och brödkrydda. Rätt smakrik för att vara så humlad och den är inte bedövande som den senare monsterölen var. Bitter och mineralartad eftersmak. Rejäl smak! Jag gillar det starkt! Små aningar av tropik som snabbt sjasas undan och eldas upp av extremhumlen. Alkoholen märks trots allt inte av!

Betyg? – Bättre. Bismarck light innan Bismarcken ens fanns. Innovativ, vågad och extremhumlad men ändå med en smak och doft av körsbär som märks väldigt bra, åtminstone i doften. Gott och kul, men ja – den är vad den är och därmed lite banbrytande och svårtolkad.