MankerBeer.com

Så, efter någon dags väntan så var det dags att prova den IPA som ligger 1’a bland amerikanska IPA’s på BeerAdvocate och 3’a bland IPA’s på RateBeer. En öl vi förväntantsfullt har småpratat om och undrat om vi kommer älska lika mycket som andra gör. Den skulle ju vara så färsk, så bra – direkt från Cali’ liksom. Vi smygprovade en Gubna som via samma person kommit oss tillhanda – lika underbar som vanligt, kanske inte lika fruktig i mitt tycke, men då var den också väldigt kall. Men underbar. Vilket jag redan har sagt.

Ballast Point Sculpin, 7%, 65cl.

Utseende: Smågrumlig persika, vitt fint, tätt skum.
Doft: Stor grapee’ig doft med precis tillräcklig beska för att inte bli för mycket men ändå vaara oerhört inbjudande. Ur detta kommer sen söt och mycket, mycket humlejuicig doft med aprikos och lite persika och mango. Riktigt tydlig juice som känns fräsh och redan läskande i doften. Slutar med lite lätt kotte.
Smak: Lättare – medel munkänsla med bra kolsyra. Doften har spelat en ett spratt känns det som då de fruktiga dofter som fanns i doften är nu betydligt mycket mer dolda i lite kådig kotte och torrt gräs. Den finns där, men långt ifrån lika storslagen som i doften. Istället är det en beska som precis som det först kändes i doften var sådär välbalanserad och bra. Citrus, småsura klementiner och grape får stå för det fruktiga vilket är lite motsägelsefullt sett till alla de underbara juiciga dofterna

Betyg? – Bättre-, alla juiciga dofterna och beskan som går på lina mellan att vara mycket eller lite gör detta väldigt bra. Samtidigt blir jag lite besviken på smaken som jag trodde skulle ha mer kraft och framförallt mer fruktighet. Men det är småsura klementiner och tangeriner som förvisso är rätt goda men som ändå gör att det blir ett litet minus. Då är ändå flaskan “rätt” ny och har just kommit hit från USA:s västkust, dock finner jag inget datum på flaskan så kan inte se hur “färsk” den verkligen är. Eller är det såhär den ska vara, som en kameleont som har flera olika sidor – alla väldigt bra, men som samtidigt kanske inte levererar det som man förväntar sig? Ni som har druckit den några gånger får gärna hojta till om det!

Istället blev det sedan att prova bl.a. en Stone Oaked Arrogant Bastard, en 33’a vi köpte med oss från vårt besök i New York i början av Juni och som nu får drickas upp för att åter bereda plats i lagret.

Stone Oak Aged Arrogant Bastard Ale, 7,2%, 33cl.

Utseende: Rödbrunt mahognyfärgad vätska, litet skum som dör ned till smutsrester.
Doft: Dämpad bastard där det är mer bär och lite söt men bitter humle med någon utstickande doft därmed. antingen är det eklagringen som ger lite träig, nedtonad doft av blött trä eller så är det en mix av allt det andra.
Smak: Lättare – medel munkänsla, ok kolsyra. Vanilj. Så är det. Det är lite vanilj och trä som tar ned de allra bittraste delarna av smaken och jämnar ut dem till något som jag inte först vet om jag gillar eller ej. Det är väldiga ekfatstoner som kommer fram och mot den bäriga alkoholen så blir det, ja, rätt bra. Det blir lite likörigt ekfat, men i längden kanske det blir lite platt.

Betyg? – Bra, god är den – fina vanilj och eknyanser, men det blir rätt platt och lite enformigt efter en stund och aldrig riktigt något som vare sig bryter av eller skapar lite variation.

Söndag innebär för de flesta den sista dagen på helgen, en dag att få lite sista stilla vila innan den nya veckan kör igång – men icke, jag jobbar nu och framöver ett par dagar till. Känns lite sletigt varpå det igen blir lite ostrukturerat och kortfattat. Men en öl jag testade för ett tag sen och från ett bryggeri som jag ändå tycker är rätt bra – Flying Dog, kan rekomenderas om ni möter den på fat. Jag testade den helt nyöppnad vilket var väldigt trevligt då smakerna och dofterna verkligen kändes fräscha och höll rätt bra innan det mattades lite. Sedan provades det en öl i Polen för ett tag sen, Het Ankers Gouden Carolus Classic – som väl är “lillebrorsan” efter keizern. En öl jag dock aldrig provade.

Igår skulle det drickas en Gubbna, något som ösregnet här i Stockholm satte stopp för. Så ikväll får det bli en just från Californien hemkommen Ballast Point Sculpin, färsk och bra med andra ord. Just Gubbnan är annars en öl som växer mer och mer hos mig. Något med-drickare-Erik kände tidigare efter att den provades första gången och därför har vart smart nog att beställa in den då och då. Gubbnan är nog annars tillsammans med Averys DuganA måttstocken för vad jag gillar i en IPA/IIPA/DIPA. Lätta men kraftiga, smakrika och varierade, läskande och bara goda. Självfallet finns det bättre, godare, roligare etc etc humlebrygder men för mig är dessa två sådana jag kan dricka 2-3 stycken av och bara njuta i all min syndighet.

Flying Dog Old Scratch Amber Lager (fat)
En California Common, vilket är en trevlig men inte så vanlig öltyp.

Utseende: Mörkare karamellfärg.Doft: Lite träplanka med små fina humlebittra nyanser. Helt nypåkopplad vilket känns då smakerna är uttrycksfulla och goda! Lite växande fruktighet.

Smak: Väldigt fyllig och len med knäckig humlesötma som ger lite bitter eftersmak. Det lätta stuket på den och det krämiga i smaken gifter sig väl. Bra till mat och riktigt bra som ”standardöl”.

Betyg? – Bra, kanske skulle fått litet minus om smakerna inte vore lika fräscha. Krämigt och bra med både bittert och gott.

Het Anker Gouden Carolus Classic
Med majs och tillsatt socker (troligen för jäsning, men låter ändå skumt).

Utseende: Varmt lite mörkare ekbrun vätska.

Doft: Mörkt belgiskt godissocker med balanserad sötma. Något humleaktigt. Nötig smak med mörka, lätt sötade bär.

Smak: Lite jästsyrligt fizzande känsla samt en viss gräddig touch, som dock försvinner relativt fort. Sedan blir det lite torrare med bär. Rätt skön och lättsam dryck som jag dock förväntat mig lite annat/mer utav. Skulle den ha varit lite kraftigare och haft mer lagring tror jag att jag skulle gillat den mer.

Betyg? – Bra-, Trevlig och väldigt standard, men visst den är bra, men jag anser den inte vara någon vidare upplevelse.

Ibland faller man över lite trötta humlebrygder och någon gång då och då stupar man över en nästintill död IPA. Det senare hände mig för ett tag sen då jag slutligen ville prova Odell IPA, en IPA jag haft ögonen på ett tag då den gick för ett rätt okey pris. Tyvärr märkte jag först efteråt att dess “bäst före”-datum hae varit två veckor tidigare… vilket märktes på smaken. Så sjävfallet har man då rätt till något godare lite senare så ett par dagar senare unnade vi oss en Southern Tier Choklat. Efter att ha provat deras Creme Brulée tidigare så vart det kul att prova denna öl som rätt många verkar tycka rätt bra om. Nä, nog om det – in på ölen.

Btw..1.. Vilka podcasts om öl är det som är bäst eller kan rekomenderas? Själv lyssnar jag på Good Beer Show som jag tycker har en rätt avslappnad stil.. men mer?

Btw..2.. Idag kom en medarbetare hem från en tripp på USA:s västkust, med kom även 4 st Oskar Blues Gubbna, 4 st Dogfish Head 90 Minute IPA samt en Ballast Point Sculpin IPA. Trevligt sa Bill, humlerapar sa Bull.

Odell IPA

Utseende: Fin bärnstensfärg, nyans mörkare. Minimalt litet skum
Doft: Lättsam doft med stor, fräsch fruktighet med aprikos och persika.. Sedan följs det av småfula kokta grönsaker, jäst och gammal humlekotte.
Smak: Lättare munkänsla med rätt stor beska som växer än större. Lite för trista smaker sedan pga åldern som ger torr, trött och segt oljig kottesmak.

Betyg? – Ok, fortfarande helt okey för någon som inte känner av hur insomn

Southern Tier Choklat
Med bitter belgisk choklad, chinook och williamettehumle.

Utseende: Lättare brunsörjigDoft: Chokladpudding. Punkt. Ja, inte mer inte mindre, kanske med bär och vaniljsås till. Punkt. Ja, precis som med de andra ”smakölen” så är denna gjord för att smaka vad den heter –inte mer eller mindre. Underbart gott dock!
Smak: Lättare munkänsla med massvis med olika chokladsmaker; pudding, smält, hård, mjuk, god, mer god etc. Liten, liten beska efteråt men den passar in väl och ger lite torrare känsla i munnen. Bärchoklad.

Betyg? – Bättre-, riktigt god med massa gräddig chokladsmak som övergår till lite bittrare smaker i takt med att den värms upp. Lite stabilare smak än Creme Bruléen, men båda är riktigt goda. Får bli som efterrätt någon mer gång.

Jag har haft en liten streak där nästan alla öl jag har druckit har varit riktigt bra och från gruppen “bättre/mer välrenomerade/mer hype’ade/etc” öl. Igår skrevs det om Alesmiths Speedway Stout, innan det Nogne O’s # 100 och Sweet Horizon, framöver vet jag inte – men idag är det Pizza Port Shark Attack och Port Brewing Wipeout IPA. Två bra västkustbrygder med rikliga mängder humle och där den första ligger högt på listor över American Strong Ales och den senare på IPA’s motsvarighet. Spännande och kul.

Stone gör ännu en collaboration-öl
Innan det måste jag dock meddela att Stone återigen gör en collaboration-öl. Denna gång är det hembryggaren Kelsey McNair som efter att ha vunnit Stones hembryggartävling nu får brygga den i större mängd hos dem. Till sin hjälp har han fått välja ut en tredje part vilket föll på Ballast Point från San Diego. Ölen kommer vara en/heta “West Coast Bitter” och lär släppas i USA i slutet av sommaren. Mer info hittar ni här.

Port Brewing Wipeout IPA
West Coast IPA med de ”sedvanliga” humletyperna vilket gör att mina förväntningar får sänkas lite då det är en version av IPA som jag kanske inte tröttnat på, men åtminstone finner lite väl i avsaknad av variation ibland.

Utseende: Grumlig persika
Doft: Typisk WC-IPA med massa grape, kottig, lätt oljig doft och sedan lite mer tropik. Lite för typisk tyvärr, trots att de med längre mellanrum alla är utomordentligt goda.
Smak: Stor grapesmak med rejäl kottighet som verkligen fyller upp hela munnen. Oerhört kraftig smak för de 7%’en och för en ”vanlig” IPA. Viss sötma och slutar oerhört angenämt.

Betyg? – Bättre-, riktigt bra och god. Men lite för ”vanlig” och inget som sticker ut i den typ av IPA som känns som den fått kanske ett lite för stort uppsving. Kunde kanske vart än mer smakrik.

Pizza Port Shark Attack
Utseende: Rödare, mörk färg.
Doft: Stor humlig doft med mycket bär, god kotte och grape. En American Strong Ale/IIPA med rejält stuk! Inte heller för tydlig humlekotte vilket här gynnar den väldigt mycket då det mest blir fruktigt och läskande.
Smak: Lättare smaker än vad doften lovat. Men vilken trevlig beska som tar tåget in i munnen med massa frukt, torkade ljusa frukter med en uns likör. Inga smaker som stör eller känns obalanserade. Hela tiden vilar den mot en maltig bas. Bra bärighet.

Betyg? – Bättre+, denna gillade jag starkt. Njutbar och med många olika delar av humle utan att de inte lyckas tränga ihop sig på ett sätt som vi alla vinner på.

Inte bara skrev jag om en handfull mindre bra, i mitt tycke, öl igår utan på kvällen dracks ytterligare ett par som borde gå under den kategorin. För första gången provade jag Adnams The Bitter, en brittisk bitter jag tyckte var rätt bra men lite för likgiltig i längden och där inget litet extra drog tag i en (Betyg: OK+). Sedan drack jag även Erdingers Dunkel som jag tyckte var krämig och lite gräddigt laktossmakande med en skvätt balsamvinäger, mnjae, rätt god även fast jag inte kunde bestämma mig vad jag egentligen tyckte (Betyg: Ok+).

Så idag har jag lovat botgöring. Här kommer den i form av,
Alesmiths Speedway Stout

Utseende: Mörkt brunsvart vätska.
Doft: Mjukt kaffe i en lättare mixtur som är underbart mjuk. Lite vaniljig sötma till trots så är den torr och bra. Inte heller så bitig för att vara 12%.
Smak: Mjuk och rätt tunn innan smakerna väller fram ur den halvtorra och smakrika brygden. Len, mjuk, söt, tunn – allt på en gång. Hur kan det vara så tunt men ändå så kraftigt och bra? Allt är perfekt i smakväg och balansen är ultimat. Väldigt “mjukt” enligt vad jag antecknat, men det är samtidigt ett ord som sammanfattar lite av det lena, trevliga och välkomnande i smak och doft. Pangdryck är det.

Betyg? – Bäst. Ja, ibland känns ord överdriva, det här är nog en öl där de som provat den vet hur den var. Jag vill ha en igen dock för att leta mer smaker, men känslan den gav mig i munnen var så stilla och lugn att man direkt drog ned på tempot i hjärnan och bara njöt. Detta är också vad andra som druckit den verkar tycka – den är njutningsfull. För läser man rent smakmässigt vad som hittas i den bland olika personer så är det rätt enkla dofter och smaker som bara fått extra bra smak och doft men som gör under i munnen. Detta är verkligen en öl att njuta av, njuta sig igenom, prata under, efter, om. En sällskapsöl för finsmakare.

Nu när jag till slut funnit lösningen på dilemmat med att gallra bland vilka öl jag vill skriva om och vilka som enbart får hamna i indexet så jag vet vad jag tycker, så är nästa steg att börja skriva lite roligare, lite vettigare och kanske lite mer utförliga inlägg. Men ett steg på vägen är det trots allt och troligen underlättas det snart av att jag inte kommer jobba lika mycket.

Ibland får jag lite frågor eller kommentarer på hur jag betygsätter öl och varför just dessa betyg och varför får alla så höga betyg? Självfallet är svaret rätt enkelt och jag lånar det från Hunter himself – “Good people drink good beer”. Jag försöker helt enkelt att gallra bort öl som jag vet eller anar inte är något vidare. För varför slänga bort pengar på öl bara för att dricka dem? Eller varför lägga 50 kronor på krogen för något man “bör” dricka 4-5 stycken av när man kan dricka två för en tjuga mer per styck och ha grymt trevligt under tiden? Snobbism? Mnjae, vett kallar jag det nog för.

Men då och då så dricker man olika öl som går emot mönstret och som man av olika anledningar ändå provar i sig. En av dagens öl köptes i Polen med hoppet om att den var bättre än vad den såg ut, två stycken var för att se huruvida Spendrups lyckas med sitt Wisbyprojekt och en var ett försök för att se om jag gillar brittisk öl – i smyg?

De Block Brouwerij Satan Red
Utseende: Grumlig lite smutsig vätska.
Doft: Belgiskt socker, jäst och lite apelsin. Rätt menlöst.
Smak: Lättare-medel med ok munkänsla. Småsyrlig med en efterhängande smak av belgiskt socker samt rätt mycket jäst. Lite vattnig fruktighet och apelsin samt citrus kommer fram allteftersom. Vattnig och lite tunn vilket med syrligheten ger lite geuzedrag typ.

Betyg? – OK, mnjae. Vattnigt. Har saker som jag gillar, men samtidigt är det mer jag stör mig lite på. Den är inte dålig, men man kan lika gärna välja att dricka något annat.

Wisby Klosteröl (Fat)

Lite grumligt utseende och doft av stallig doft som ändå är rätt fruktig. Smaken är rätt okey med fruktig smak med mycket persika, lite stall som dock vattnas ut mot slutet, enkel men smakrik.

Betyg? – Bra, i längden lite trist, men stabil om man bara vill ha något annat om man är ute på krogen. Gillar dessutom smaken som blandar frukt och stall rätt bra.

Wisby Hansapils (fat)

Smått grågul vätska med en doft som kan beskrivas som ”en variation på stall”. Smaken är också stallig med lite barr och lite hö. Lite bättre för att vara Spendrups (via Gotlands), men ändå.

Betyg? – OK+. Pilsner när den är mer typisk än bra. Faller mig inte riktigt i smaken, men likväl så ställer jag mig inte likgiltig till den.

Shepards Neame Bishops Finger (fat)

Vattnig med lite rökig doft, småbitter smak och lite blandad helhet. Men nej, jag faller inte för detta tricket igen.

Betyg? – Sådär, nej! Nä, om den är bättre på flaska eller att jag var för drucken, trött, bedövad i munnen eller what not – men detta var inte gott.

Slutsummering: Ja, det stämmer nog, good people DO drink good beer – när de själva får bestämma vart man ska gå och vad man vill dricka. Nyfikenhet kontra “ta vad stället har” går inte hand i hand i vissa fall. Nä, botgöring med att imorgon skriva om Alesmith Speedway Stout, funkar?