MankerBeer.com

Före helgen så skickade jag iväg en order ned söderut för att beställa lite öl från den eminenta sidan bierkompass.de vilket jag nu efter helgen nog kommer göra igen då de fått in lite mer av De Molens tyngre artelleri samt Alvinne’s Hop Triology. Det mesta även för en vettig peng och liten fraktkostnad. Känns som en bra sida för oss som gillar bättre öl, men ni får inte köpa mer än att det räcker åt mig! Sebastian som sköter sakerna där verkar även vara en shysst prick och vi har haft lite bra mailkonversation över helgen, så det ska nog bli bra.
Lite från De Molen, Founders, Alvinne med mera är på väg hem och det kommer nog göra Manker till en gladare person sen.
Några fler sidor ni kan rekomendera för att få tag i lite roligare öl?

Under fredagens besök på Sorbon så provade vi såklart mer öl än de av Mikkeller jag skrev om igår. Bland annat hade dem Skebo Triple Gold Bitter på fat vilket provades. East Kent Golding, First Gold och Styrian Golding humle samsas I denna Pale Ale (?) eller bitter. ”Hoppy Anniversary Ale” som de själva skriver på deras 1års födelsedagsbrygd.

Utseende: Nästan lite veteölsgrumlig gul färg med vitt skum som dör rätt fort.
Doft: Inte för mycket dofter till en början. Utan mer bitter ale’igt med lite jäst och lätt torr humle. Sedan kommer det mer dofter och då dyker hö, halm stall upp. Troligen från Styrian Golding’en som jag tycker brukar ha dessa attribut. Men framförallt är det doft av ärtor eller ärtsoppa.
Smak: Rätt stor munkänsla med fyllig kolsyra som följs av smak av hö och fin, lite söt, bitter eftersmak. Hö och sött stall? Kanske även lite vetekorn eller blötlagt råg eller andra sädesslag. Ärtor framförallt. Bitterheten och beskan utvecklas allteftersom till en trevlig upplevelse.
Betyg? – Bra, inte världens mest underbara smak, men fin bitterbesk smak av kärnor, lite äpple och ärtsoppa.

Efter detta behövde vi like vampyrerna i tv-serien True Blood vår artificiella juice, humlejuice. Så varför inte ta in något man inte provat innan men ofta varit sugen på? Typ Victory Hop Devil.

Utseende: Lite grumlig färg i mörk bärnstensstuk. Med minimala bubblor och lät jästgult skum
Doft: Fin beska med massa god humle där framförallt grape och lite citrus kommer fram. Inte så stor fruktighet i övrigt. Tvärtom får grape’en stå i centrum men balanseras oerhört väl så att den inte blir för bitig. Istället sköter en doft av humlekotte och jord uppdraget att ruffa till doften lite.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor kraftig beska med lika mycket grape och citron som i doften. Men utan att bli för färskt påträngande (inte för att färskt skulle vara något dåligt). Den lite jordiga smaken ackompanjerad av humlekottar blir också väl tyglad och alla smaker samsas mycket väl och bidrar till att den blir väldigt läskande.
Betyg? – Bra, utan att bli för mycket av något så levererar den den sorts humlejuice vi gärna vill åt

Efter en gårdag av kalansande och trevligheter blev det lite bläddrande i blocket för att se vilka öl som skulle gås igenom idag. Jag hade ju självklart hoppats på något från BrewDog från igår, men det blev det ju inget av. Ni som var där – var det trevligt?

En glädjande nyhet kom från Dempa inatt (jag läste det iaf då): Mikkellers 1000 IBU – en fruktig och god humlebomb – kommer på flaska den 15’e maj i vinkällarbutikerna. 99kr per flaska får manslänga fram. Nu verkar det ändå som om den varit bättre på fat än på flaska. Vad jag tyckte om den kan ni se här.

Förra tisdagen drack jag till slut ena flaskan Lost Abbey Judgement Day som står hemma. Det var ett bra val.

Lost Abbey Judgement Day
Till slut öppnas ena flaskan som vart kvar sen släppet i höstas av denna godsak. En ABT/Quadrupel som bryggts med russin och sedan fått ligga till sig vilket syns på jästutvecklingen i flaskan.

Utseende: Krämig svart vätska med poröst skum och minimala till små bubblor.
Doft: Oerhört angenäm med väldigt tydliga russindofter men också med alkoholsyltade sviskon och annan torkad frukt i bakgrunden. Nästan lite lättare barley wine över den, fast med mer tryck, mindre beska och kanske lite lättare. Det är marinerade bär, jordgubbar, körsbär och över detta lite mörkt socker och bitig alkohol.
Smak: Väl utvecklad kolsyra och rätt stor munkänsla. Kraftig smak!! Det är en fyllig brygd med alkohol, sötma och syrlighet till det yttersta som försvinner ned i halsen. Det är en intressant utvecklad smak av jäst som nog är annorlunda än vad den var då den kom och som nog kan bli mer intressant med tiden, i alla fall märks det i syran hos ölen. Överlag är den mycket bra med fina torkade frukter och bra sting i alla smaker. Enda minuset är att syran knaprar in mer och mer på tungan och sätter sig nästan som en spärr till slut.
Betyg? – Bättre+, en riktig sippöl att dela och njuta utav. Fin utveckling och fina smaker och jag är glad att jag till slut fick hälla upp den. En mörkare Quadrupel men som ändå lyckas ha en bra balans med smakerna, alkoholen och jästen.

I fredags på Sorbon krängde de iväg en flaska av Dogfish fina 120 Minute IPA och bartendern fick ett smakprov som han sedan lät mig få en smutt på. Men för en ölfantast kan detta ibland vara nog.

Dogfish 120 Minute IPA
Smak och doft: Lätt söt aprikos med fin vinös lagring i stil med hur Samichlaus Helles har utvecklat sin fruktiga likör- eller vinighet. Lent med lite nötighet, aprikos och med stor variation och lätt mandelmassa.
Betyg? – Bäst, komplex, len, njutning som skapar stort “vill-ha-mer”-behov.

Nu kollar solen fram och det blir kaffedags. Lite njutning där med!

Först ut, glöm inte BrewDog James @Bishops Arms på Folkungagatan idag, dock missar jag det vilket är lite synd. Men blir lite BrewDog på bloggen ändå idag.

Igår efter ännu en dags slit blev det ett litet besök i Bromma på Sorbon med Erik för en stadig bit mat och lite trevlig dryck. Utan att på förhand veta riktigt vad vi ville testa utan det fick bli lite spontana val. Cirkus 7 öl blev det under kvällen och de lär väl bockas av under helgen här på bloggen, men idag är det Mikkeller som får representera.

Mikkeller och BrewDog gjorde förra våren en samarbetsöl – Devine Rebel, den lyckades vi leta fram på Sorbon så i våra glas den fick hällas upp! En öl av två av de bryggerier som vågar ta ut svängarna och prova nya saker kan som vi vet antingen bli mindre bra (t.ex. Bashah:n som jag inte gillade så värst) eller bättre (t.ex. Juxtaposition som var riktigt bra)

Mikkeller BrewDog Devine Rebel
En barley wine från förra våren där ¼ har lagrats på speysidefat och där både ale och champagnejäst har tillsatts. En riktig berg-och-dalbana från två innovativa bryggerier!

Utseende: Rödbrun grumlig vätska med något nästan klart skinande nedtill. Inget skum bortsett från en liten döende kantrest.
Doft: Vilken doft! Humle som blivit till flytande juice och börjat dofta som finare likörer. Hallon, champagnejäst och annat gott tillsammans med mörkt socker och lite rökigt sting. Frukten ligger undertill och ger sötma och smak tillsammans med malten. Hugger till vid topparna med whiskystinget innan det bär av ned igen till en len fin njutning.
Smak: Medelstor munkänsla med liten kolsyra. Direkt är det en stor, alkoholbitande men inte jobbig smak som knockar en. Munkänslan går från rätt stor till att bli lättare och mjuk, len och med smak av söta persikokärnor, mandelmassa och ren smörkola. Inte brittisk karamellkola utan ren, mjuk smörkola. Speysidewhiskeyn och champagnejästen har verkligen växt ihop väl. Oerhört sippbar trots de 12.1%’en. Balansen är förstaklassig och går från sting till lekfullhet.
Betyg? – Bäst+, nästan toppbetyg, men detta är en öl som får betyget ”bäst” men som har det lilla extra. Komplexiteten, smakerna, balansen, resa – den är krävande men ändå rätt medgivande. En upplevelse för min del.

Senast vi var där har de den magnifika Mikkeller 1000 IBU på fat, den var såklart slut nu men istället var det Mikkeller Simcoe Single Hop på fat som gällde. En öl jag redan provat, och själv torrhumlat med Simcoehumle, men då på flaska. Så får se hur den är på fat.

Mikkeller Simcoe Single Hop
Utseende: Lite bruna reflexer i den lite matta bärnstensaktiga vätskan. Minimala bubblor och halvmjäll topp.
Doft: Simcoe är så gott så gott! Persika och lite passionsfrukt, kanske lite ananas. Med en uns av humlekotte som bidrar med lite jordighet. Kanske lite blommigare i doften än flaskversionen, dock inte utblommad utan bokstavligen jordnära.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte samma smakbomb som den var på flaska utan mer smak av humlekotte, jordighet och dov fruktighet. Något bittert kärnaktigt i eftersmaken.
Betyg? – Bra, lite sämre än på flaska, men fortfarande en bra single hop med en lockande doft.

Sista Mikkellerölen blir i sammanhanget ett fusk då den dracks i tisdags, men likförbaskat var den väldigt trevlig och bör bli omnämnd nu.

Mikkeller Fra & Til
Kvar från i julas så fick denna nu komma fram till slut. En imperial porter i julestil fast efter en eftermiddag i solen? Varför inte?
Utseende: Ljusbrun vätska och rätt mjällt skum med minimala bubblor.
Doft: Bränt och mörkt med lite pepprig choklad och bränt trä. Ändå med fina mörka humletoner i god Mikkelleranda. Efter det en släng med kryddor som lockar tillbaka julen med nejlika, pommerans och ingefära. Trevlig varm doft utan att bli för kryddig såhär efter julen, exempelvis var mycket annan julöl mindre spännande väl efter julen då kryddigheten mest var störande.
Smak: Rätt fyllig munkänsla men sen kommer en lättare munkänsla med mer bränt trä och kryddor fram. Liten lätt chokladtouch vilar under det mörka, kryddiga. Inte för mycket av något utan väl balanserad och bra humlad även i smaken.
Betyg? – Bra+, bra och varierad i smaken och inte alls fel att ta fram såhär in på våren.

Jahapp, är väl bara att konstatera att Mikkeller gör sällan misslyckad öl utan har en väldigt bra och hög lägstanivå vilket gör att man sällan blir missnöjd. Den nästan alltid närvarande humleprofilen som dyker upp oavsett öltyp är nästan alltid lika balanserad och tillåts sällan förstöra helhetsupplevelsen Bra för de som gillar humle, bra för de som gillar lite experimenterade, bra för mig.

Såhär på morgonkvisten blir det extra intressant att posta iväg ett inlägg, varför vet jag inte utan det är troligen mina morgondemoner som låter sig tala. Gårdagens inköp har smält in lite och jag får se om jag plockar på mig lite danskt imorgon (om det finns kvar då, vilket det borde) bara för att prova.

Jag har också lagt in lite ölbeställningar här och där vilka vi får se hur det går bra med. Något kul måste man ju få unna sig. Mer om det med imorgon.
Igår hintade jag om att jag druckit mer Jämtlands samt Lost Abbey Judgement Day, stämmer mycket riktigt men den senare får ni vänta lite mer med utan idag blir det Jämtlands för sista raderna.

Jag ska nog ta och skriva ned en färdig liten ölkrönika kring de senaste dagarnas diskussion om ölens vara eller icke-vara och hur det kommer sig att vi har en rätt outvecklad ölkultur. För att vi har en ölkultur är klart, en rätt traditionsrik och fin sådan – tyvärr utvecklades den inte riktigt så som man kunde ha hoppats. Fram för gårdsförsäljning med andra ord.

Men Jämtlands var det..

Jämtlands Hell
En premium lager med en hel massa guldmedaljer och med ett namn som nog för många icke-fantaster att köpa på sig den.

Utseende: Gyllengul vätska och vitt skum. Som väntat.
Doft: Jäsig med höiga inslag men ändå med en trelig citrusdoft som får samsas med lite persika och kanske även lite kärnor.
Smak: Fyllig munkänsla med mycket stall och lättare citrussmak från en rätt trevlig humle. Lite fruktjuiceighet under detta och helt klart är den smakrikare än de flesta andra lagers.

Betyg? – OK+, bättre än okey, men inte bättre än så, vilket i denna kategori ändå är rätt bra

Jämtland Pilgrim Ale
Ännu en storvinnare med 9 guld, 3 silver och 1 brons – ett öl som med andra ord haft en bra lägsta nivå.

Utseende: Rätt poröst skum med minimala till små bubblor. Vätskan är lätt brunfärgad med röda reflexioner.
Doft: Mycket söt malt, en näve nötter och en släng karamell och vipps in i stallet med doften till slut. Liten touch av krydda finns där och tillsammans med den lite stalliga doften uppvisar dem tillsammans något som får mig att tänka på rökigt trä och kaffe. I slutfasen finns även lite jäsig degdoft och apelsin.
Smak: Medel- till större munkänsla och lätt kolsyra med små bubblor. Beskan och den söta malten växelspelar rätt bra och ger lite pepprig eftersmak. Samma lite jäsiga smak som finns i doften och i bakgrunden vilar den lite typiska apelsinsmaken, kanske även lite nejlika. De lite sötare nötterna kommer fram på slutet i sällskap med det brända träet. Kanske lite för syrlig.

Betyg? – OK, lite för syrlig för min smak men passar bättre till mat där smakerna tar ut sig bättre.

Jämtlands President Lager
En nordtysk pilsner med tjeckisk humle som även den har en hel radda medaljer i släptåg.

Utseende: Klart gyllengul vätska med minimala vita bubblor.
Doft: Söt lite karamellaktig brödighet med något lite godisaktigt där. Syrligheten från den tjeckiska humlen och pilsnermalten gör att det blir lite vitvins känsla över doften. Rätt trevligt om man gillar pilsnerstuket.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Smaken domineras av stall med bra beska och lite söt citrus. Den har en bra fyllighet och överlag är den trevligare än den brödiga lagerölen man som svensk annars får säga sig vara van vid. Dock kommer hösmaken fram rätt ordentligt och särskilt till grillad fläskkarre som legat med hickoryflis.

Betyg? – Bra, absolut en bra pilsner med trevliga smaker av citrus, stall och len malt samt lite vitt vin. Trevligt och bra!

Igår vart det lite provning av mer från Jämtlands samt så knäcktes korken på Lost Abbey Judgement Day (mer om allt det imorgon) tillsammans med lite grillning. Så idag vart det en trött Manker som stod och väntade utanför Regeringsgatan på att få tag i lite av nyheterna, eller snarare på BrewDogs Abstrakt 01. Första delen i denna serie om 4, som blir 8 som kan bli 16 (låter lite som ett påfund man hört om förut).

Hursomhelst så vart jag först fram till ölhyllan och plockade på mig fem av dessa numrerade flaskor. Självklart botaniserade jag genom de som stod på hyllan och lyckades få tag på flaskorna 20 till 24. Rätt nöjd med andra ord då det bara görs 3200 flaskor och alltid kul med låga nummer av någon oförklarlig anledning.

Flaskorna från Nörrebro stod jag länge och tittade på, räknade på, funderade på kring framtida ölprovningar – men lät dem sedan stå. Vill man ha en av varje och sedan prova igenom med lite vänner så blir det ändå lite dyrt. Men får se, kanske ändrar mig under dagen.

Gårdagens ämne berörde, både lite här och även på flashback där ämnet nyligen diskuterats rejält. Detta är bra, det är vad som gör att andra, kanske lite nyare öldrickare eller alkoholkonsumenter exponeras för andra namn, drycker, åsikter än de media, självutnämnda tyckare (liksom vi själva), experter, krogpersonal etc har.

Ett till, verkligt, exempel på hur förbaskat fel det blir ibland är på just restaurangen. Många krogar stoltserar med helt okey vinlistor som de säkerligen har haft en konsult eller liknande som har satt ihop, för den är för okunnig eller obalanserad för att de själva ska ha gjort den. Vinerna är från alla segment – röda, vita, mousserande, Pinot Noir, Chardonnay, Bordeaux etc etc. Mycket finns där och personalen pratar engagerat om det mesta vinet. Men att göra det samma för öl skulle inte gå an. Vi var på en japansk restaurang och som dryck valdes mousserande, vin och jag tog en öl (Hitashino Nest). Flaskan mousserande vårdades ömt, provsmakades, kyldes och hela faderullen. Men min öl visste de inte ens vilken de var och när jag påpekade att den stod i baren så förstod hon fortfarande inte, när den väl hade hittats kom hon med en kortare utläggning om vad det var för något – vilket jag redan visste och även påpekade att den andra isf är godare och att jag valde den. I relativa priser är min öl dyrare än mycket annan dryck, men bara för att det är en öl så tror mycket serveringspersonal och liknande att det är skitsamma vilken man väljer, hur den serveras, vad man berättar om den.

Dessutom skämdes man nästan för att beställa en öl, så låg status har massproducerande företag lyckats få ölen att ha!
Vem skulle liksom bli glad om någon rekomenderade en tokmörk whiskeylagrad imperial stout till något där en bra veteöl hade gjort sig bättre?
Samtidigt blir det en fråga om hönan och ägget – vems är felet? Är det kunden som måste engagera sig i vad den dricker, eller personal, skribenter och tyckare?

I gårdagens inlägg fick jag en till länk till en kort recension från “öltyckaren” som skriver för Leva & Bo. I den gav han Bötet Barley Wine 3/5, Aventinus Weizen-Eisbock 3/5 och Zlatopramens Half n’ half full pott med 5/5! Med motiveringen att den är som en blandad lager och ale – som om det vore något bra. Denna öl är i mitt tycke gräslig och långt ifrån värd toppbetyg. Särskilt då rubriken är att man ska bredda sina smaker – då är ju en IPA perfekt och Bötet Barley Wine likaså där man får jobba med sötman och den beska som ändå finns där. Vad ska då en halvbrygd som Zlatopramens Half n’ Half där och göra?

Jo, lite av det som är min poäng är en blandning av allt detta – Självutnämnda tyckare eller personal tycker till om öl. Men ingen som just börjat på en restaurang skulle häva ur sig saker om vin de inte visste något om? Inte heller är det särskilt vanligt att vinlistor eller vinskribenter har helt oexisterande förkunskaper!

Tvärtom bör du prova åtskilligt med vin innan du skulle börja kunna uttala dig om ämnet, ofta har du också gärna en utbildning i botten – lång eller kort, men den finns. Men inte för öl, kanske för att det är en helt annan skola, men en minst lika komplex sådan där det krävs att du har både bredd och djup i ditt kunnande för att det ska bli en bra mix.

Vilken öltyp bör jag rekomendera och sedan vilken öl inom denna öltyp är att rekomendera till kunden utifrån hans önskemål. På krogar som Monks, Sorbon, Bishops Arms (även fast vissa av dem har en lite lägre grad av ölnörderi), Man In The Moon mfl så finns denna kunskap och de delar gärna med sig av den. Problemet är att deras kunder oftast är rätt kunniga de med. Det är istället tid att börja sprida detta till andra och på andra ställen.

Jag har gjort mitt lass genom att få in ett par vänner på att sluta med stora stark eller burköl och istället börja få prova på flera öltyper och även olika sorter inom dem. För vad mer kan vi göra då vi oftast jobbar i motvind eller med andra som redan är på den rätta sidan?