MankerBeer.com

Sist först som det inte brukar vara. Idag släpptes det rätt mycket blandad på systemet och folk köade för calvados, whiskey, viner och jag och några till för öl.

Främst var det Founders båda nyheter Centennial IPA och Breakfast Stout som jag ville ha, samt Hopping Frogs Boris the Crusher Barrel Aged. Sen var det svårt att låta bli Stone, BrewDog och Cambridges Juxtaposition, en black pilsner som tydligen ska vara väldigt bra.

Följande inhandlades dock:

4 Founders Breakfast Stout
6 Founders Centennial IPA
3 BrewDog, Stone, Cambridge Juxtaposition
3 Hopping Frog B.O.R.I.S The Crusher Barrel Aged

samt lite påsköl, typ:
Slottskällans Blåkulla
Sigtuna Easter Ale
Sigtuna Röd Påsk
3 Mikkeller Hoppy Easter
Fuglesant Easter Bird
Nynäshamns Pumpvikens Påsköl
Jämtlands Påsköl
Dugges Påsköl

Där slutade också vad jag orkade få med mig hem. Nu är dock det tokfullt här hemma, lite för fullt. Tyvärr betyder det att jag måste börja tömma ur förråden igen. Aj då.

Men för att återgå till vad som druckits och inte bara inhandlats så dracks det i fredags även lite mer från Flying Dog.

Flying Dog Horn Dog Barley Wine

Resan med att bocka av ölen från de amerikanska bryggerierna fortsätter och Sorbon hade ett fint och bra utbud av nästan allt vad Flying Dog släpper iväg hit till Sverige. Servitören förklarar att det är på grund av deras bra och nära samarbete med leverantören. Trevlig för oss som gillar Flying Dog!

Utseende: Grumligt lite ”avloppsbrun” vätska som ändå är lite kristallklar. Inget större skum.
Doft: Mycket torkade frukter med russin, dadlar och kanderade fikon. Lockande sötma med mycket malt och rätt bra kraft i doften. Som att traska runt i en naturgodisbutik. Samtidigt är den rätt tun vilket spär på det vinösa intrycket man kan dofta sig till.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak direkt i munnen, precis som en bra barley wine ska ha. Lätt touch av alkohol som ger den kraft, lite värme och förlänger smakerna i munnen. Inte så söt som doften gav sken av, men ändå med rätt tydlig maltkaraktär och smaker av russin. Kanske lite mer smakrik och trevlig än en bra ”sippbar” barley wine (jämfört med t.ex. Bötets Barley Wine), dock är den fullgod att sippa om man vill det.

Betyg? – Bra, inte dålig utan god och bra. Men ingen ”bunta-på-sig”-öl som man kommer längta efter igen. Men dock något att prova om man känner för en barley wine och man finner denna på listan. Det saknas något litet med andra ord för att den ska få bättre utlåtanden än enbart ett bra betyg.

Jodå, gårdagen blev även den en fin dag – blåvitt vann med 3-0 och solen fortsatte skina, perfekt.
Så detta ser ut att gå emot en perfekt helg och imorgon släpps ju Founders båda öl jag vill prova samt massa spännande påsköl, så blir även en bra start på veckan.

Men för att återgå till fredagens besök på Sorbon så drack det ju mer än bara Mikkellers goda 1000IBU. De första två ölen jag drack var faktiskt skapelser från Sierra Nevada jag inte provat tidigare – nämligen deras Brown Ale (på fat) och Kellerweiz Hefeweizen.

Sierra Nevada Kellerweiz Hefeweizen.
En amerikansk variant på
tysk Hefeweizen, en stil som amerikanare annars inte brukar lyckas med tycker jag (och många med mig).

Utseende: Lite mörkare bärnstensfärgad vätska. Lätt grumligt med jästfällning. Ljust döende skum som lämnar lite smutsrester.
Doft: Sådär amerikansk vete-aktig doft, lite kemikalisk, lite lättare och inte så kraftigt söt. Samtidigt har den en lite starkare doft än många andra Amerikanska hefeweizens. Lättare dofter av vete, citron, banan och lite jästsötma med en syrlig avslutning. Rätt bra för att vara amerikan måste jag säga.
Smak: Rätt lätt munkänsla, frisk och läskande genom att inte vara för kraftig i munnen. Inte trist på något sätt utan just lite lättsamt trevlig. Även smaken är bättre än medlet, men fortfarande sticker inget riktigt ut. Det är de vanliga lättare smakerna av banan och citron samt den vanliga skvätten av är kryddor. Enda skillnaden är att den inte är så vattnig utan faktiskt är rätt bra.

Betyg? – Bra – , bra för att vara amerikansk hefeweizen, men ingen smaksensation och sämre än de europeiska motsvarigheterna. Men bättre än OK.

Sierra Nevada Brown Ale
på tapp @ Sorbon, en till öl som det är
kul att ”snubbla” på sådär och alltid kul med ”tap(-p)ad” öl (förlåt, det där var lågt)..

Utseende: Lätt krämig topp, små, små bubblor och cremefärgat skum
Doft: Lite mörk sirap, limpa och undertill finns lite humle. Rätt maltig. Svårt att känna dofter sådär ur en nytappad öl.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite rökig chokladmaltig smak. Gott med en vanlig chokladmalt i en lättare öl och inte i en imperial stout för omväxlings skull. Fyllig och lite trevligt besk, vilket gör den väl. Rätt smakrik brown ale jämfört med tex Shipyard eller Brooklyns motsvarigheter – även om jag är väldigt förtjust i Brooklyns Brown Ale. Tappar dock lite smak även denna med tiden den får stå framme. Men trevlig och gott sällskap till en plankstek.

Betyg? – OK, mycket bra början som dock tappar lite sen. Synd då den var rätt lovande, men skulle vilja testa den på flaska också då jag ibland tycker att mörkare öl på tapp förlorar lite smaker och dofter jämfört med när de är på flaska och fått en bättre temperatur och mer naturlig kolsyra.

Jahapp, det var allt för idag. Vad mer kan jag tillägga? Hmm, att tipsa er om att njuta mer av solen kanske, och att undvika fulöl även i fortsättningen!

Igår blidde det då ett besök på Sorbon. Ett mycket, mycket trevligt sådant och liksom förr är servicen i topp, priserna och utbudet desto mer toppat och man går aldrig därifrån och känner sig pank eller missnöjd (förutom han på “topplistan” som pyntat 400kr för en mariestad 40cl).

Efter lite snack med vår servitör (glömde ta namnet, exemplarisk service dock) så fick jag dock reda på följande.

• Sierra Nevadas 30th Anniversary öl kommer dyka upp på Sorbon. Tror knappast de lär dyka upp på bolaget så nu vet ni vart ni ska kolla
• Deras “källare” inhyser rätt mycket mer än deras lista, rätt logiskt och vanligt, men väl värt att veta annars då man alltid kan efterfråga sånt man är sugen på
• De hade Mikkeller 1000 IBU (se recension snart), Sierra Nevada Brown Ale, Schnedier Sohn Hopfhen-Weize (ack vad den var god då den fanns på bolaget), Triple Karamliet m.fl på tapp. Alltid kul med bra tapputbud.
• Måste även ta med detta, göteborgsk humor måste passas med göteborgsk öl. Se bara här ang. Oceanbryggeriets öl.

Det som dracks kommer dyka upp framöver, men likt ett klåfingrigt barn i en godisbutik – eller varför inte Kalle i sin chokladfabrik så vill man så gärna få ur sig vad som är bra. Kvällens topphit blev också dagens recension!

Mikkeller 1000 IBU, på tapp @ Sorbon
Enligt dem den första krogen som serverar den och den var rätt ny, på RB är det bara 2 ratings såhär långt. Så kul att ha druckit något lite nyare. 1000 IBU utlovar humle, sen är sifforna inte alltid rättvisande, men blir intressant att testa.

Utseende: Minimala bubblor, grumligt lätt rödbrun färg

Doft: HUMLE! Massvis med smak och aromhumle, hade velat se humlegivorna för denna! Känns som en hel lastvagn med cascadehumle. Detta är den grapeexplosion som BrewDog Punk IPA vill vara. Enorm doft med massor av grape, men så underbart balanserat med mycket gräsighet och desto mer humlekottar likt Sierra Nevada Harvest. Purfärskt känns det! Citron och även lite lime är också där mot en bas av lättare tropiska frukter.

Smak: HUMLE! Medelstor munkänsla, perfekt kolsyra. Hela klunken, eller sippen snarare – för detta är första Imperial (Double) IPAn jag känner att den måste sippas. I en enda sipp går man igenom hela humlespektrumet. Humlekotte -> dofta på färsk humle -> grape -> tokig grape efterbeska -> lite fruktighet. Underbart god för oss humleälskare. Hela kotten förvandlas bit för bit till en underbar upplevelse. Samma käftsmäll som jag fick första gången jag drack Houbblon Chouffe Dobbelen IPA Triple, så betyget lär bli enkelt att sätta.

Betyg? – Kalasbra!, Grattis. (nuff said).

Vad som kommer följa framöver är t.ex. Sierra Nevada Kellerweiz, Sierra Nevada Brown Ale, Flying Dog Horn Dog Barley Wine, North Coast Old Rasputin och slutligen Stone Ruination IPA.

Nä, idag är det sol, bra öl igår och allsvensk premiär – Life is good och forza blåvitt!

Igårkväll efter ett par tunga dagars jobb så vart jag allt förtjänt av en öl. Men i brist på “vardagsöl” så föll valet på en flaska modell “större”.

Left Hand Oak Aged Imperial Stout

25% Eklagrad malt 75% vanlig. Lagrad I 9 månader på brandyfat. Ännu en sån här öl man har druckit men aldrig kommit ihåg att anteckna något om. Left Hands lättare brygder kan ibland vara lite tama men jag minns att denna var helt okey och visar att de kan när de vill. Minns jag rätt?
Intressant att man bytt till Brandyfat då den tidigare var lagrad på franska vinfat, vore intressant att paralellprova dem och se om och hur det skiljer sig.

Utseende: Medelhögt skum som faller rätt fort till smutsigt cappucinofärgade rester. Små till medelstora bubblor.

Doft: Massvis med lätt ekrökig och rätt söt lakrits. Men varför stanna där i godisbutiken när chokladen är så nära till hands? Lite kaffebitter choklad placerar lakritssötman lite bak om. Ju varmare ölen blir ju mer framträder dofterna från ekfatslagringen. Den doftar, vilket vissa imperial stouts med rätt bra kolsyra gör har jag märkt, just kolsyra, lite fizzande hur det nu kan dofta. Påminner lite om lätt nejlika tillsammans med underton av charkuteri utan att ge köttig eller rökig doft – mer som en vanlig salami.

Smak: Medel till lite större munkänsla. Rätt len vätska, liten just fizzande kolsyra. Den är inte stor och den är inte pirrig, men rör ändå runt på tungan. Fin len chokladsmak efter att munnen först har fått en boost av lakrits. Man känner att det är lite ekig smak där, men den balanserar väl med övriga smakerna och tar inte över eller lägger sig menlös. Den är också rätt fyllig, något som kanske låter lite motsägelsefullt till något som är ”fizzigt” (tänk bara att barndomens hockeypulver skulle vara nougatigt typ). För att vara på 10,4% står den sig rätt bra. Jämför man med BrewDogs båda paradoxer jag nyligen provade så visar denna på komplexiteten och smakskalan man önskar hos en imperial stout, den saknar förvisso rökighet, kanske lite kraft och den där ”WOW”känslan som man kunde få hos Paradoxernas rätt klara whiskeysmak. Men vilket man föredrar är som alltid en smaksak. Eftersmaken är lite blommigt humlebesk, fortfarande fyllig, lite fruktig och smutsigt, jordigt maltig (tänk korn som legat på marken…), inte för mycket så att man tänker barley wine – det är den fortfarande för kraftig för. Men ändå så att den avslutar på ett annat sätt en den startar.

Betyg? – Bra+, ett bra betyg för en bra öl. Den saknar något för att nå ett ”bättre” – vad vet jag inte riktigt, men den är lite lätt varierande i smaken och trevlig att unna sig efter en lång arbetsdag. Hade gärna upplevt mer av det lite fruktiga som finns där. Tur att jag sparar mig en skvätt till imorgon.

Ikväll däremot blir det ett besök i Bromma och på Sorbon (är tanken iaf), kanske en mellanlandning på Akkurat för att få sig ett glas Smutty Nose Barley Wine. Förhoppningsvis kommer kvällen föra med sig lite nytt och gott, och en solig dag som denna så känns livet allt rätt shysst!

BrewDogs signum är ju lite att de är rebelliska, de är punk, vågar utmana yada yada yada. Men tyvärr tycker jag att trots att de vågar så når de sällan hela vägen. Deras Punk IPA var en av de första ölen som kom till systembolaget vad ja anar och är en öl jag druckit rätt ofta. Men är det bra eller inte? Är den typisk för IPOr? Många nya öldrickare som dricker den tycker den är “för stark” eller “för besk” och tror att alla IPOr är så, tyvärr. Systemets utbud av IPOr sträcker sig ju från denna till Sierra Nevadas Pale Ale (nu också Torpedon) samt kankse Slottskällans fina Red Ale (om man nu vill räkna in den till humligare öl).

BrewDog Punk IPA

Utseende: Små bubblor i ett rätt poröst vitt skum. Gyllene persikogul vätska
Doft: Tydlig klar grapedoft som nästan blir grape i kvadrat. Men även lite citron och kryddig gräsighet. Under all denna grapebeska finns lite tropiska frukter.
Smak: Lättare medelstor munkänsla. Stark och tydlig smak av grapefrukt och kryddigt gräs – kanske till och med citrongräs om man sträcker sig så långt. Fin grapebeska sittar också kvar i eftersmaken och gör att smaken sittar kvar ”hela vägen”.

Betyg? – Bra, hade fått ett plus om den haft mer och tydligare humlesmak och doft. Nu är det grape för hela slanten. Det är självklart ett bra betyg men lite mer humlighet hade brutit av den rätt kraftiga surheten i grape’en. Det är nog också varför vissa gillar denna medan andra tycker den är på tok för kraftig (främst mindre ölentusiastiska personer) som plockat på sig denna för att prova ”en sån där IPA”. Jag gillar den dock.

Ännu en öl från BrewDog som får betyget “bra” med andra ord. Jag vill dock ha någon som utmärker sig lite mer från dem för att ge dem mer cred. Nu vågar dem, men gör en sällan överraskad

Göteborg är bra. Så är även mycket av den öl från de göteborgska mikrobryggerierna, se bara på tex Dugges och Oceanbryggeriet (för att inte glömme Grebbestad). Göteborgsk tradition och hantverk, bra saker där.
Först kom Dugges nu med ett par öl till systembolaget (2 inne, 1 i påsk och sen no.1 lagern senare) och nu kommer Oceanbryggeriet med sin Eko Pale Ale. Självklart åkte en flaska ned på besöket 1’a mars.

Innan jag ger mitt intryck av den vill jag påpeka att jag igår drack Bötet Barley Wine igen och är nu nästan beredd att höja mitt betyg från gårdagen med ett +. Den är fortfarande maltig, men ändå lite gott humlig, fortfarande söt men fortfarande perfekt att smutta på.
Men nu handlade det om annat…

Oceanbryggeriets Eko Pale Ale

Utseende: Lågt skum som nästan måste tvingas fram, små till lite medelstora bubblor. Halvmjäll topp som i takt med att skummet dör ut försvinner med ner, rätt lätt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska
Doft: Nästan lite lageraktig doft med mestadels citrus där. Liten lätt ton av något rökigt om man letar upp den. Koladoften som också lurpassar där blir nästan till de där toffegodisarna i Paradis (eller om det är alladin)-askarna
Smak: Lätt mun, liten kolsyra – nästan avslagen. Kola och karamellsmak med rätt bitter känsla i munnen som sitter kvar en stund. Jag kommer också att tänka på banan, inte sådär som i sötare veteöl eller typ Hoegaarden utan mer en neutral, inte så söt banansmak. Dock är inte heller den särskilt tydlig. Den där kolasmaken och varför jag tänker på de där godisaskarna är nog för att det även är en lite nötig smak där också, inte så amerikansk pale ale-aktig utan mer hasselnöt (hasselnötskola, eureka!). Vilket också stämmer bättre överens med ölen som blir mer då åt engelsk pale ale än den lite humlebeskare pale ale’n.

Betyg? – Bra de som gillar brittisk öl skulle ge den högre betyg – vilket den nog förtjänar, men jag kan inte låta bli att tycka att den är lite klen och enkel. Men så är mina smaklökar mer inriktade på humlebomber och mördarstouts. Kola och nöt-smaken är dock riktigt trevlig, i sin lättsamma enkelhet. Våga testa den för att avgöra själva om ni inte redan har gjort det, Göteborgskt kan ju aldrig vara fel! Hade först gett den ”okey +” som betyg, men efter att ha druckit upp den hade jag fortfarande en bitter känsla i munnen och lite nötkolasmaker kvar och onekligen kom att känna en brittisk våg svalla över mig likt vattnet in i Göteborgs hamn.