MankerBeer.com

Även om IPA-trenden med sina diverse undergrupper med humlade lagers till rejäla humlemonster fortfarande i allra högsta grad får anses levande så ser vi mörkret. Ett mörker både vad gäller det vi ser utomhus men också det i våra glas. Fler vågar sig på Stout och Portersorter och bland ölfantaster efterfrågar många idag en snäll mörk vardagsöl. Portern är ju också en otroligt trevlig vardagsöl året om medan jag kanske känner mer för en läskande Pale Ale en skön sommardag. Portern passar lika bra till mat som till sällskap och det gör inte alltför mycket om den är på 3% eller 13%, även fast ett bra mellanting är att föredra.

När Sthlm Brewing Co. därför släpper en Imperial Porter nu på fredag på BrewDog Bar Södermalm så är det därför inte så konstigt. Bryggeriet har ju faktiskt släppt en rad mörka öl genom åren men det som är speciellt nu är att det är ett något starkare sådant. Extra intressant då deras lättare mörka öl såsom Droporter och Cheeky Little Stout föll mig i smaken, kan de göra om det fast med en kraftigare öl? Ölet är tänkt att vara lite torrare med fokus på drickbarhet och bli ett återkommande inslag kring december för framtida år.

Sthlm Brewing Co. Imperial Porter har en brunsvart vätska med gyllene röda strimmor. Ölet täcks av ett milt lätt gräddigt nougatfärgat skum. Doftmässigt bjuder den verkligen till med fruktig lakrits och choklad samt milda toner av mjukt kaffe. Du anar lite trätoner men det är nästan mer mustig julporter, och inte bara för det faktum att det faktiskt är juletid. Munkänslan är rätt stor vilket spär på att smaken är något rivig. Smakerna av lite bränd lakrits och mörk frukt blir distade när något som är svårt att sätta fingret på skär in och ruffar till smakerna. Tyvärr tar det över lite från eftesmaken vilket gör hela smakspektrat rätt begränsat. Kanske är det något från jästen eller jäsningen, kanske någon humlepellet som spökar. Nu är detta en provflaska jag fått prova och inte den öl som väl kommer på fat, men jag hoppas att man lyckats lena ut den något. I övrigt är det en drickbar öl som inte känns så stark som den nog är. Ett bra lite kraftigare öl som ändå fortsätter i samma stil som bryggeriets övriga mörka öl.

Vår serie om fenomenet med att försöka bocka av så många öl som möjligt, ticking fortsätter. Idag tar vi steget från teorin och uppfattningarna kring ticking för att istället rannsaka oss själva. Vi har också frågat en av Sveriges mest flitigaste tickers, Fredrik Johansen vad han egentligen tycker om det. För alla vi som någon gång har stått i en bar och tänkt “vilken öl ska jag köpa” för att sedan välja något nytt istället för en personlig favorit – vi drivs av samma nyfikenhet.

För mig personligen, som i sammanhanget “bara” provat knappt 9.500 olika öl är det nyfikenheten som är en stor drivkraft. Jag har visserligen Untappd men är inte särskilt aktiv på ratingsidor. Istället har jag sedan många år tillbaka ett Exceldokument där jag för in nya öl, vilket började som ett kul sätt att veta vad jag druckit när jag just börjat dricka god öl. Sedan har det fortsatt till en form av samlande och just samlandet, ibland ett maniskt sådant är något som enar många tickers. Jag gick aldrig så långt utan har mer kunnat prova mycket öl då jag har rest mycket och försökt prova öl på de platser man har hamnat på. Jag tror därför att jag själv är fel person att svara på vad som driver en ticker då jag erkänner att jag gärna provar nya spännande saker, men jag skulle inte sätta stämpeln som ticker på mig för det.

Därför vände jag mig till Fredrik (snart runt 19.000 öl) som tillsammans med sin gamle sidekick Andreas och nicks/personer som Gnoff (runt 9.2000 öl) och framförallt Ohmper (runt 22.000 öl) är de som satt svenska tickers på kartan. Jag vill kanske inte få reda på allt men åtminstone kunna ge en inblick i drivkraften hos en person som ändå kan sägas ha vigt en stor del av sitt vuxna liv åt att prova öl, olika öl.

MankerBeer (MB): Vad är ticking enligt dig?
Fredrik Johansen (FJ): För mig är det mitt största intresse, jag vill prova så många öl jag bara kan. Det har spårat ut lite de senaste åren, jag testar helst bara öl jag inte testat innan. För mig har det aldrig handlat om någon slags tävlan om att ha provat mest öl, jag gör det för att jag tycker det är kul.

MB: Vad krävs för att få ticka ev en öl?
FJ: Jag försöker ta minst två små klunkar av varje öl jag tickar. Det gör kanske inte alltid ölen rättvist såklart. Många hävdar att man måste dricka en hel öl för att ge den en objektiv bedömning, bla för att ölen förändrar sig när den kommer upp i temperatur i glaset osv. Jag har jobbat lika länge med vin som med öl, och med vin kan vi verkligen prata om att vinet ändrar sig när det får luft. Jag har dock aldrig hört någon prata om att man måste dricka en hel flaska vin för att ge vinet en objektiv bedömning?!

Jag är ärligt talat väldigt trött på att folk skall lägga sig i hur jag dricker öl, och hur mycket man måste dricka av varje. Jag gnäller ju inte på folk som tycker annorlunda än vad jag gör. Dessutom är det öltickning jag håller på med inte hjärnkirurgi. Jag kan dricka hur mycket som helst (nästan) av någon öl jag gillar, tex om jag bara är ute på krogen eller dricker öl hemma för att jag tycker det är gott. Fast när jag är på mässor och liknande så blir det nästan bara små ticks.

Jag har egentligen inte velat lägga ut mina betyg på tex ratebeer eller Untapped men har på senare tid kommit fram till att det underlättar att använda untaped. Framför allt på mässor och på krogen. Jag untappar inte alla öl jag dricker.
Exakt vad som krävs för att ticka en öl får var och en bestämma själv.

MB: Vad ser du som positivt och negativt med att prova öl på det här sättet?
FJ: Positivt – Det är bland det roligaste jag vet att göra, jag älskar att prova nya saker, framför allt när man blir positivt överraskad.

Negativt – Jag är inte säker att det bara främjar ölscenen på lång sikt. Många vill bara dricka nya öl och gärna dela på dem (mig själv inkluderat), vilket kan leda till att bla barer kanske inte tar in gamla goda klassiker som funnits innan. Det kan också vara negativt för bryggerier som hela tiden måste göra nya öl. Men det återstår att se hur det kommer att påverka, det finns ju fortfarande en stor majoritet av människor som gärna dricker en hel öl.

Jag tycker att Fredriks svar belyser de områdena jag själv slutat upp i. Varför är öl så mycket känsligare än till exempel vin – både vad gäller hur vi dricker den, men också hur vi får dricka den? De senaste åren har så kallade beer flights blivit allt vanligare på krogen, små plankor med fyra eller fem olika smakprover om 8-12 cl per öl. Det här möjliggör att kunna prova på olika öl och inte bara behöva köpa en pint om 40 cl av en öl som dels kostar mer men som sedan kanske också visar sig lite för dyr. Det är också ett sätt för krogar med 10-15 kranar om inte mer att försöka hålla lite ruljans på samtliga fat, vilket gynnar alla. Så jag tror att sättet vi dricker öl håller på att förändras. Borta är pints och iställer ser vi mindre glas och att vi närmar oss ölet med samma respekt som för vin, men utan det elitistiska. Öl ska ändå hållas folkligt, även craft beer.

Varför är många fortfarande så anti till hela trenden med att ticka av öl? Är det för att de dricker mindre än andra gäster, och i så fall stämmer ens det påståendet? Är de snoffsiga mot andra gäster eller känner man en avsaknad av respekt? Vi tänkte låta lite olika krogägare svara på det i nästa del.

I Norrköping hittar du Knäppingen Spiseri & Bryggeri, en restaurang som drivs av de fyra bröderna Alegria och som förutom restaurangen har slängt in ett bryggverk på mikromässiga 240 liter. Just bryggeridelen är extra intressant och något som sätter dem i skaran med krogar som försökt underhålla både en restaurangdel och ett bryggeri. Av erfarenhet har jag sett att det är rätt svårt, många krogar satsar naturligt mer på maten än på bryggeriet och det är få öl jag provat som verkligen varit någon höjdare, tvärtom har många varit under all kritik sett till hur färsk och bra ölenn ändå borde kunna ha varit. Ölet borde ju allra bäst så nära källan som möjligt.

De flaskar två av sina helt egna öl och det är dessa två jag har fått prova, Citrus Session IPA och Mono Loco. Något jag nu för tiden alltid gör innan jag provar en öl är att kika hur innehållet i flaskan ser ut. Hembryggare liksom bryggerikrogar tenderar att försöka få med så mycket öl som möjligt från varje batch, inte så konstigt med tanke på värdet det har. Problemet, om man inte har 110% koll på sin utrustning och/eller har ett riktigt flashigt bryggeri är att du får med desto mer jästrester och annat grums ju mer öl du tappar ut, särskilt när du närmar dig botten av tanken där jästen lägger sig. Mer jäst – grumlig och dassig öl. Mindre jäst – renare öl. Samtidigt om du vill efterjäsa på flaska för att få kolsyra så måste du ha en viss mängd jäst, så det är tricky. I fallet med ovan två öl så är den första väldigt ren och lovande medan Mono Loco har 4-5 millimeter jästpudding i botten. Ölet bär därför hällas varsamt.

Citrus Session IPA är en IPA på 4.5% och förutom humlesorterna Herkules (bittergiva), Simcoe, Citra och Mosaic har man adderat apelsinskal för extra karaktär. Ölet är rätt disigt, mörkt persikofärgat med ett fint vitt skum som klamrar sig fast bra längs glaset. Doften påminner om gummigodisar med fruktsmak och apelsinskalen lyser igenom. Kanske hade man fått en ljusare och renare IPA-smak om man haft en annan bitterhumle – eller om det är det ständiga problemet med humlekvaliteten som drabbar ölet. För det blir lite skärande bitterhet med grönhumle, något som är vanligt i hembrygder men som i sig inte är något direkt fel. Däremot tycker jag att apelsinskalen ger ölet en trevlig karaktär av bitter brittisk apelsinmarmelad som följs av örtig, potent grönhumle. Hyffsat rent och med potential. Betyg? – Okey (+).

Det andra ölet vi fått prova är en 6% stark American Pale Ale, Mono Loco. Mono Loco betyder galen apa och förutom Mosaic så har ölet även humlats med Cascade och Chinook. Flaskan har betydligt mer jäst i sig och ölet blir också lite dassigare till utseendet, lite smutsbrun till färgen men med samma fina, rejäla vita skum. Inte så oväntat så är både doft och smak lite för präglat av jästen och tappar fräschören till förmån för rå bitterhet och jäst. Samtidigt är det bättre än de flesta öl vi har provat på Systembolagets provningar av lokala öl, därför ändå ett okey betyg. Men letat vi oss förbi bismakerna så får vi granbarr, kåda och stickig citrus, så det finns potential. Beskan känns balanserad och ihop med en mjukare munkänsla är det nog en öl som är lätt att sitta och dricka ett par av en kväll på restaurangen. Betyg? – Okey.

Två trevliga öl med potential. Sett till hur de ligger till i sin utveckling med små batcher som närmast är att anse vara testbatcher jämfört med lite större bryggerier så gör man det rätt bra. Med tiden löser man nog barnsjukdomar som för mycket jäst, humlekvalitet och val av humle för att få ölet exakt så som man tänkt sig. Så är ni i Norrköping så bör ni verkligen svänga förbi Knäppingen, spana in bryggeriet och såklart käka lite mat.

Jag brukr ofta prata om hur livets goda saker hänger ihop. Oavsett om det rör mat, öl, tobak, sprit eller bara en sådan sak som att lägga upp fötterna på soffbordet och ta sig tid för sin favoritbok. För min och de andra skribenterna på MankerBeers del handlar det oftast om just mat, öl och sprit främst då i form av whisky och amerikansk bourbon. Kristopher är den som mest frekvent brukar skriva om sina möten med sprit och egengjorda coctails och annat gott men idag är det min tur. Med en svärfar som gillar skotsk whisky så är det viktigt att förse hemmet med dugliga drycker och i det här fallet två stycken som lanseras exklusivt i Systembolages beställningssortiment den första december.

Det är destilleriet Bowmore, grundat 1779 på den skotska ön Islay som släpper två nyheter, Devil’s Cask III och samarbetet med Beam Suntory och de japanska fatan av Mizunara. Förutom bourbon så föredrar jag skotsk rökig whisky och då passar den här typen in bra.

Först ut är Devil’s Cask III, den tredje i serien och en mix av de bägge tidigare släppen som lagrats på Oloroso respektive Pedro Ximénez-sherryfat. Namnet kommer ifrån att ön en gång fick besök av Djävulen som man jagade igenom byn Bowmore innan man lyckades stänga in honom på destilleriet. Trots idogt letande kunde man aldrig finna honom varpå legenden om att han gömt sig i ett fat för att fly till fastlandet startade. 48 flaskor kommer till Sverige och släpps i beställningssortimentet den 1 december. Pris blir 2.499 SEK för 70cl, alkoholstyrka 56.7%.

Utseendemässigt mer traditionellt gyllenbrun. Doften är häftig och svingar till direkt med mild torv och intryck från sherryfaten som russin, oxiderad karamell och sirap. Lagom eldig i smaken med torkade söta bär och fruktkaka. Det är verkligen lager på lager och det finns mycket att hämta, och finna både i doft och smak. Passar bra när man vill ha något gott att dricka som tar en med på en resa och lite utanför ens vanliga go-to whisky.

Kvällens andra whisky, Bowmore Mizunara är ett av de mer spännande samarbetena på länge. Japan har vuxit upp som en stor nation inom whisky och i norra Japan växer de stora Mizunaraekarna. De hinner ofta bli uppemot 300 år gamla innan de är mogna för att bli till whiskyfat, vilket gör faten både oerhört limiterade och dyrbara. Endast 2000 flaskor har gjorts och 29 stycken landar i Sverige. Priset blir 8.999 SEK för 70 cl, alkoholstyrka 53.9%, även den i beställningssortimentet.

Utseendemässigt drar den åt honungsfärgad och doften betydligt mildare och återhållsam än vanligt. Rökt torv paras med vanilj och honung men även ljust trä och blomster. Komplex smak med fina inslag av ljust trä och honung som mildrar de underliggande tonerna från torv och hav, härlig eftersmak. På tok för njutbar och lättdrucken för priset, men rekommenderas för whiskykännaren eller vännerna som går ihop och delar på en flaska.

Efter förra månadens koll på julölen i det lokala sortimentet på Systembolaget, TSLS så flaggade vi för att vi tänkte göra om vår rapportering om den. Det är helt enkelt inte rättvist eller för den delen schysst att ge omdömen på öl där vi inte vet om kvaliteten är svajjig på grund utav dålig öl eller att man behövt ta ett fatprov på någon provbatch och sända in. Många, både bryggare och öldrickare har hört av sig under de senaste åren och gett ris och ros åt ölen och sättet det skrivs om den. Många menar att det är bra att vi uppmärksammar hur dålig kvalitet det faktiskt är på en stor del av ölen i Sverige. Andra menar att det tyvärr är lite riskfyllt då de själva råkat ut för öl som av olika anledningar smakar bra mycket sämre än den öl som man faktiskt säljer på Systembolaget i slutändan. Av egen erfarenhet så vet jag hur mycket det kan skilja sig.

Därför kommer vi från och med nu att lista samtliga öl i TSLS men bara ge omdömen till de som vi tycker nått ett betyg motsvarande okey eller högre (motsvarande 3 och uppåt på en 7-gradig skala). Självklart ger det en indikation på vilka öl som inte nått upp och hållit kvalitet, men vi slipper beskriva hur taffliga många av ölen är. En bra öl är en bra öl, en sämre öl kan vara sämre av olika anledningar. Varför beskriva felsmaker och problem när det räcker med att konstatera att ölet inte nått upp till ett godkänt betyg. Vi får sedan utvärdera om det var bra eller inte nästa månad – så kom gärna med era tankar, åsikter och önskningar.

Nedan listas ölen efter namn, storlek i milliliter och priset per flaska i SEK.

Jädraöl Wheat Berry 330 24,9
Jag tycker fortfarande att Jädraås Bryggeri svajjar rejält och ölen tappar kvalitet fort, men här har de en mullig och lite mysig veteöl med hallon vilket ger smak av hallonkorn och vete.
Betyg? – OK.

Sahtipaja Rött Men Inte Sött 330 37,9
En hypead öl redan innan den släpps, för den här releasen brygd hos Brewski. Hallon så det osar om det och det är som att plocka en näve sommarhallon och mosa in i munnen. Hallonkräm, hallonkorn och till och med den något acetonosande stilen de kan få, vilket man får ha överseende med. Lär ta slut fort!
Betyg? – Bättre.

Leufsta Pils 330 22,9
Otippat får jag säga. Jag har en förkärlek till rena pilsners och här har vi en lite fyllig, mjuk och skön pilsner utan något extra. En helt vanlig pilsner helt enkelt, men det är inte alla som klarar av att brygga en sådan.
Betyg? – OK.

Eskilstuna Ölkultur/ La Quince Columbus Goes North 330 33,3
Samarbetet med spanska La Quince blev en Super Saison som är både kompetent och fint humlad där humlen slår igenom bra och håller saisonkryddighet och jästkaraktär i spel.
Betyg? – OK+.

Skeppsgossen Rosen Boom 330 23,9
Skeppsgossen fortsätter göra helt okey öl, kul med några nya som ändå håller en basnivå. Det här är en god dryckesporter med bra snäll rostad stil.
Betyg? – OK.

Eskilstuna Vinterale 330 24,5
Fruktig och helt okey humlad ale med balanserad beska. Ingenting som trumfar mycket av det andra på Systembolagets hyllor, men likväl en helt okey öl.
Betyg? – OK (+).

West Coast Red 330 29,9
Jag har lite svårt för West Coast Bryggeris stil, inte för att den inte håller kvalitet utan för att den är så traditionell. För mig sticker ingenting riktigt ut, men din morbror eller han som gillar skön öl utan att ha ramlat in i humleträsket – han eller hon lär gilla detta. En duglig Red Ale helt enkelt.
Betyg? – OK.

West Coast IPA 330 33,9
Om ölet ovan var lite snällt så har man här hittat hem med en bra IPA, om än kanske lite dyr. Bra något Europeiskt stuk men med bra beska och humlekaraktär. Värd att prova!
Betyg? – Bra (+).

Mjödhamnen Mölska Tallstrunt 330 39,4
Struntar är de unga skotten på gran och tall och här har man smaksatt en Mölska med dessa. Uppfriskande med smak av tall, gran, kåda och en viss honungssötma.
Betyg? – OK.

Chad Ber Sun Giant Pale Ale 330 29,8
En helt okey Pale Ale med potential, kul att Chad Beer dyker upp igen efter något år i skymundan.
Betyg? – OK.

All in Brewing Soma Session IPA 330 33,9
Sveriges bästa Session IPA just nu, there, I said it. Fantastiska humletoner och bra beska. Kommer att bli en klassiker om den fortsätter att bryggas.
Betyg? – Bättre.

Vega Shoreline APA 330 24,9
En bra stabil APA med samma sköna och lättillgängliga stil som exempelvis Stigbergets Bryggeri har.
Betyg? – OK+.

ÖstelenBryggarna Ysta Caribbean India Pale Ale Mango/Chili 330 30,6
Det här kunde jag inte ha trott för något år sedan då Ystas öl var likställt med defekt “färsk öl” – för nej, ni får sluta kalla er öl för färsköl! Här har man kryddat en IPA med mango och chili och det är skön hetta med mycket inslag av chili och lite tropisk frukt. Lär dock inte gå hem hos er som inte gillar chili eller annorlunda smaker, för den är just annorlunda.
Betyg? – OK (+).

Skeppsgossen Neptun UPA 330 24,7
Något snällare APA och ingenting riktigt speciellt i smaken, men inga fel och helt okey öl.
Betyg? – OK.

Rocket Zero Gravity Brett IPA 330 44,9
Danska Rockets brettade IPA är inte helt ny utan har funnits ett tag, men det är en bra balans i brettningen och lär kunna passa de som ibland har svårt med brettad öl.
Betyg? – OK+.

Krönleins S:t Annas Special Bock 8-6 330 27,9
En duglig bocköl med bra maltighet, godkänd.
Betyg? – OK.

Lundabryggeiret Svarte Petter Special Svart Dubbelbock 330 48
Här har man lagrat sin Dubbelbock på Apple Brandy-fat vilket visserligen ger lite störaned spritighet då jag tror ölet dragit ut lite sprit från faten men också spännande smaker. Äpple, sötma, cognac och ek.
Betyg? – OK+.

Åsalid Bryggeri Rantens Porter 330 34
En helt okey porter, typ så. Lite dyr kanske.
Betyg? – OK.

Vega Gotenius Porter 330 26,9
Stiltypisk göteborgsk porter, enkel och god.
Betyg? – OK.

Närke Anders Göranssons Bästa Rököl 500 43,9
Hantverk rakt igenom, som alltid med Närke. Gammal stuga, rökt torv och tobak – smakrik och god utan att bli svår.
Betyg? – Bra.

Qvänum Ekfaslagrad Porter Forester 330 67
Kanske lite för dyr, men fina lagrade toner av russin, choklad och nötter.
Betyg? – OK+.

Höganäs Bryggeri High Nose Snow 500 50,4
Visar att man fortsätter bygga vidare på High Nose-serien på bästa sätt. En riktigt fin jul-IPA med citrus, humlekottar och lite tall. Perfekt för alla som gillar humle.
Betyg? – Bra+.

Electric Nurse Christmas Ale 330 24,9
En varsamt humlad öl lagom för julens kvällar när man vill ha något smakrikt utan att det ska bli speciellt eller för mycket.
Betyg? – OK+.

Södra Maltfabriken Södra Deer Santa 330 19,9
En okey maltig julöl utan något extra. Bra pris vilket gör den lämplig till julfesten då man kan dricka småskaligt och skönt.
Betyg? – OK.

Ängö Juliga Livets Ängöl 750 69
Blev inte riktigt klok på det här ölet där man låtit en ekkub ligga med i flaskan vilket jag väl inte vet om det är så värst bra i längden? Doftar först sådär och den är lite tam men smakerna växer fram och det är eklagrat och rätt drickbart.
Betyg? – OK+.

Beerbliotek Christmas Nights 330 29,9
En otroligt svår öl i paritet med Anchor Our Special Ale som brukar dela upp de som dricker den i två läger beroende på vad man tycker om den. Här får du smak av syrliga tranbär, rönnbär och enbär ihop med typ kanel och andra julkryddor. Väldigt kryddigt, väldigt syrligt, väldigt speciellt.
Betyg? – OK+/Bra.

Krönleins S:t Annas Amber Lager 330 17,9
ÖsterlenBryggarna Ysta 50/50 500 25,8
Värmdö Bryggeri Fyrvaktarens Midvinter 330 24,9
Nora Brygghus Vinterale 330 35,9
Allingsås Bryggeri Röda Hjorten 500 30,8
Beer Factory Leksand Vinterale 330 34,4
Wermlands Vinter 330 22,5
Sälens Fjällbryggeri Vargavinter 330 30,6
Lundabryggeriet Björnen Sover Skånsk Brown Ale 330 24,5
Åsalid Bryggeri Påverås India Pale Ale 330 33,3
Allingsås Bryggeri Nolhaga Park 500 32,2
The Beer Factory Leksand Kattjerks India Pale Ale 330 36,9
Nacka Bryggeri Baggens IPA 330 28,9
Ottsjö Brygghus Hållvallen Ekologisk Havrestout 330 39,1
BarlindBeer Bar Vinter Oatmeal Stout 330 31,9
Göteborgs Nya Bryggeri Porter Fenix 500 29,9
Byaregårdens Jul 330 23,4
ÖsterlenBryggarna Ysta Julöl 1000 69,8
Ysta Julöl 500 27,1
Ottsjö Brygghus Santa Ekologisk julöl 330 38,9
Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs Jul-Öl 500 25,9

Idag sändes det ut att skotska BrewDog tack vare sina 35.000 investerare och aktieägare haft en årlig tillväxt på 170% och öppnat en ny bar i veckan. Trots det vill man nu ha mer enligt pressutskicket från BrewDog och FundByMe.

Det som gör BrewDogs tillväxtstrategi unik är att den är helt baserad på crowdfunding. Företaget innehar idag världsrekordet i den största summan som någonsin har investerats i ett företag via crowdfunding. I oktober 2015 hade BrewDog fått in 10 miljoner GBP via sin finansieringskampanj Equity for Punks IV som totalt, över de fyra finansieringsrundor som hittills har genomförts, tagit in mer än 20 miljoner GPB.

Visst är det en rätt häftig saga hur bryggeriet grundades 2007 av James Watt och Martin Dickie som tröttnat på industriell öl och ville göra öl de själva ville dricka. Men när man idag står med flera bryggerier och har en enorm business, då tycker jag också att man borde ha en tillväxtstrategi som b(r)ygger på egna medel. Jag vet inte om det är därför eller för att jag ser crowdfunding som ett sätt för folk att låta andra ta riskerna åt dem, på gott och ont, som gör att jag är skeptisk.

– Genom denna finansieringsrunda, tillsammans med det härliga gänget på FundedByMe, vill vi bjuda in alla i nordbor som dricker vår öl till att bli en del av vår framtid. Sedan 2010 har vi erbjudit vikingarna i norr allt större tillgång till utmärkt craft beer – men vi vill bli ännu bättre. Och vi behöver deras hjälp. Vi anser att crowdfunding inte längre ska ses som ett nischalternativ utan som ett beprövat och fungerande alternativ för förändring, säger BrewDogs medgrundare James Watt.

– Det här är ett fantastiskt uppdrag för oss – inte bara för att vi älskar craft beer – vi delar också övertygelsen om att crowdfunding är framtiden! BrewDog är ett fantastiskt bevis på att crowdfunding är så mycket mer än bara finansiering – det är ett sätt att bjuda in människor att spela en stor roll i en verksamhets framgång. Det är en strategi som kan ge en tillväxt utöver det vanliga, säger FundedByMe vd och medgrundare Daniel Daboczy

Om ni vill kan ni gå på in på FundedByMe‘s hemsida och investera och ta del av det hela, jag själv står över ännu en gång. Det har