MankerBeer.com

Det är alltid lika intressant att förbluffas över hur dumt folk kan vara. När man var yngre och läste “En Ding Ding-värld” förstod man ju inte bättre än att ana att åtminstone en av alla genomkorkade nyheter kunde vara sann. Man levde på hoppet. Detsamma gäller nu i vuxen ålder men istället för aliens och fyhövdade hundkatter så handlar det om hur man tagit fram “torröl”. Det är Ny Teknik som nyligen skrev om nedan påhitt. Vi kunde ju läsa om något liknande häromveckan när det rapporterades om ölkoncentrat i pulverform.

Vi citerar tidningsartikeln;

Det är Pat’s Backcountry Beverages som hävdar att de lyckats koncentrera traditionell öl genom att använda en patentsökt metod för att eliminera så mycket vätska som möjligt vid tillverkningen. Men företaget betonar på sin hemsida att det inte handlar om att först göra ölen och sedan ta bort vätskan. Processen går ut på att börja med näst intill inget vatten alls och sedan noggrannt övervaka jäsningsprocessen.

Den koncentrerade ölen består enligt företagets ägare, Pat Tatera, av korn, humle och jäst.

”Kommer du till vår anläggning så kommer du att se utrustning som ser ut som något ut en sci-fi-film och det är där vår speciella teknologi låter oss att göra det vi gör”, sa Pat Tatera enligt Huffingtonpost.com.

Ja, gör ett pulver på allt det där, skapa kolsyra genom att pumpa upp och ned i en flaska och vipps har du öl. Jag hoppas banne mig att ingen tror att det där kommer smaka annat än gammal skam. Visst kan man göra öl rätt enkelt, se bara på de stor industrilagerbolagen som likt Jesus skapar alkoholhaltig dryck ur ingenting. Men att få in bryggning, öl och ett rent samvete i det här känns desto svårare. Säga vad man vill men det är lite som att säga att en pulversoppa är ett grymt substitut för en fylligt matig soppa, vilket det ibland kan vara. När vi nu pratar om en process som tar fler steg och möjliga riskmoment för att få fram lite god öl så känns det annorlunda, det känns fel. I teorin kan du säkert få fram något hopkok som kan kallas öl efter alla definitioner men i sig kan du ta lite druvor, hälla på lite diskvatten och låta det ruttna och sedan kalla det vin.

[…]we can create a nearly waterless beer concentrate that contains all the great flavor, alcohol, and aroma of a premium quality micro brew.

Nej, du får inte fram hajköl genom en påse mix, lite vatten och ett skakande på en flaska. Du får fram något skumt smakande vatten skulle jag tro, hellre tar jag mig en flugsvamp eller någon form av smakextrakt och häller i vattnet. Humleextrakt, lite havregrynd och vatten = öl?

I en tid när bryggerier poppar upp och växer likt en trevligare art av ogräs så är det lätt att man tappar bort sig i myllret av nya bryggerier, bryggare, öl och allehanda ölrelaterade kringsysslor. Därför passar det bra att såhär dagen före det att Stockholm Beer and Whisky Festival drar igång ge er en intervju med mitt senaste svenska favoritbryggeri – Malmö Brygghus och deras huvudbryggare Thomas Fransson. Tidigare hade bryggeriet en stämpel om att leverera lite varierade produkter men likt över en natt hände saker. Man tog in en ny huvudbryggare, tog för sig och började brygga lite mer vågade ölstilar, tog plats och märktes utan att ha attityd eller vara kaxiga. Med öl som den farligt trevliga Canned Wheat, en Cacao-Porter som nu börjat spela på rätt noter och med en svensk lambic och andra upptåg så etablerade man sig som ett av de mest spännande svenska bryggerierna just nu. Öllistan inför SBWF innehåller flertalet bevis på att saker är i görningen nere i Skåne och jag hoppas att de kan få växa till sig så att även vi uppe i Stockholm kan få prova på mer av deras öl. För närvarande är huvudmarknaderna rätt centrerat kring Malmö och på lokala krogar samt deras biergarten Hamnmästaren man kan finna ölen. Vi ryckte tag i Thomas för att se vad som sker nu, framöver och innan han tog vid.

MankerBeer (MB): Malmö Brygghus har gått från en lite undanskymd tillvaro till att vara ett av de bryggerier som trots att få öl når utanför Malmö får idel lovord. Vad har skett med bryggeriet sedan starten, varför händer allt just nu?
Thomas Fransson (TF): När jag tog vid ändrade vi alla recept, samtidigt släppte vi gradvis på det tidigare konceptet – fem standard och en roterande öl. Första halvåret hade vi knappt någon vettig amerikansk humle. Det innebar att många av de öl vi ville brygga ex. IPA fick vänta. Samtidigt har det varit en inlärningskurva att gå från en gryta på spisen till ett stort bryggverk.

MB: Du personligen har en bakgrund som hembryggare och som programledare för Sveriges Bryggradio, hur kommer det sig att du nu börjat jobba på och har fräschat upp Malmö Brygghus, vem är du egentligen Thomas?
TF: Egentligen gick jag från köket till bryggeriet. Som kock och mat-geek ramlade jag över hembryggning av en slump. Alton Browns program Good Eats hade en episod om hembryggning, denna fick mig att köpa ett ölkit och massor av strösocker. Efter ett par sådana hoppade jag över till allgrain och blev hooked. Jag bryggde 3-4 batcher per vecka. Kort därefter började jag arbetspendla till köpenhamn. Pendlingen innebar att jag hade ett par timmar per dag som jag kunde ägna åt att läsa allt jag kom över om ölbryggning, kemi och mikrobiologi. Nästa slumpartade händelse var att det skulle öppna ett bryggeri rakt över gatan där jag bodde. Jag själv och de runt omkring mig tyckte att jag var tvungen att jobba där. Bryggradion drog vi igång med när vi dammade av min hemstudio som stått orörd under en längre tid.

MB: Ni är bland de enda i Sverige med en öl ni numera kan kalla för en äkta svensk lambic och i källaren står fler spännande projekt, vad för nytt kommer bryggeriet komma med framöver?
TF: När det gäller surt ligger fokus på vår huskultur som vi lärt känna bättre nu. Samtidigt experimenterar vi med bakterier och mixed fermentation. Ex. vår 100% lactobacillus som gjordes på ståltank till skillnad från merparten som läggs på ekfat. I takt med att vi lägger till fler fat och förhoppningsvis får möjligheten att kunna blanda fat kommer mer funkig öl att leta sig ut ur källaren.
På den vanliga ölfronten kommer det fler öl i vår Nonic pintserie. Dess utom tar Canned Wheat semester nu och ersätts med något annat humligt.

MB: En fråga jag även ställde till Brekeriet var vad som trots närheten till ölmeckat Köpenhamn har gjorts att Skåne (tillsammans med Göteborg) har blivit så ledande på den svenska ölscenen vad gäller bryggerier och ölkrogar?
TF: Man kan ju spekulera. Men som du säger har vi under lång tid kunnat ta del av den progressiva ölkulturen på andra sidan sundet. Som nybliven ölentusiast växte jag och många andra skåningar upp med tillgång till Cantillon, Westvleteren, Lagunitas och annan spännande öl. Efter Köpenhamn åkte man sällan hem och började skissa på ett pilsnerrecept. Så kanske är det så att vi “växt upp” med tillgång till bra öl och fått rätt häftiga bryggerier och barer som förebilder?

En annan teori kan vara åldern/generationen på bryggarna. Många av de tidiga och nu etablerade bryggerierna har sina rötter i klassiska öltyper medan de yngre växt upp bland kaffe-IPA’er och baconöl.

MB: Svenska bryggerier börjar bli bättre på att utnyttja sina internationella kontakter och göra fler samarbeten, när får vi se lite collaborations från ert håll?
TF: Vårt första internationella är inplanerat i februari. Innan dess kanske vi gör något tillsammans med något svenskt bryggeri. Det är allt för få collabs svenska bryggare emellan.

MB: Hur stor produktion har ni idag? Kommer vi att få se mer öl på Systembolaget runtom i landet och inte bara kring skånetrakten?
TF: Vi är väldigt små, all öl säljs över vår egen bar i huset eller på Hamnmästaren. En mindre mängd går till systembolaget och något enstaka fat lämnar huset.

Angående spridning. Vi är dåliga på att ringa runt och sälja öl och folk är dåliga på att ringa oss för att köpa öl. En ond cirkel. Utökat sortiment på systembolaget är ett klurigt ämne, jag tycker inte att en IPA hör hemma på en varm butikshylla. Samtidigt finns det en efterfrågan här i Malmö. Vi får se…

MB: Svenska bryggerier börjar hävda sig mer både nationellt och internationellt, hur är statusen på svensk öl internationallt skulle du säga?
TF: Det finns ett par riktigt bra och unika svenska öl som har sin plats på hyllor utomlands. Men över lag är jag dåligt insatt i hur pass många som skulle välja en svensk IPA före en amerikansk i andra länder. Det händer ju till och med allt för sällan här i Sverige 😉

MB: Hur viktigt är/har SBWF varit för dig?
TF: Tro’t eller ej men detta är min premiär på SBWF

MB: Vad ser du personligen fram emot med årets SBWF?
TF: Folket och möten med ölintresserade är nog det jag ser mest fram mot. Sedan är det givetvis kul att prata med andra bryggare och se vad de har med sig för gott.

MB: Vad för öl kommer att serveras i årets monter?
TF: Vi kommer att ha 10 kranar och ett par flaskor också. Första helgens utbud i skrivande stund:
* Lager
* 100% Lactobacillus 3,5%
* Canned Wheat IPA
* Hopman IPA
* Gubbster DIPA
* False Dmitriy Bourbon+Ek
* Holy Herbert – Stark belgisk pale kryddad med thaibasilika.
* Cacao Porter
* Ruby Soho
* Möllebongen
* Fader Fransson Belgo Burley Wayne
* 3
* Grand Crew 2011
* Grand Crew 2012

En inte helt tråkig lista öl där med allt från berliner weisses till lambic, barleu wine och hamparököl. Såklart tackar vi Thomas för att han preseenterat Malmö Brygghus för oss och efter Göteborgs ölfestival utsåg jag deras monter till en av de bästa och jag tvekar inte att de kommer att imponera starkt även i år.

Årets största överraskning på Stockholm Beer är inte en öl, monter eller ett tillbehör till korven ute vid matstånden. Årets överraskning är en ny bryggare. Eller det där med ny kan nog ifrågasättas då han har varit med ett tag, nytt är dock att han inte längre är “mr Mohawk” av samma anledning. Stefan Gustavsson på Mohawk Brwing Co. har nämligen låtit mohawken på huvudet falla för att få mohawken i ölet att resa sig. Nu är det ju inte frisyren som gör ölet vilket vi kan vara glada för och med tanke på de öl som Stefan kommer att presentera på mässan och under resten av året så känner jag mig ändå trygg. Vi tog och frågade ut Stefan om framtiden, samarbetsöl och om den göteborgska ölscenen, svaren finner ni nedan, ölen och Stefan finner ni i Nacka under de nästkommande två veckorna.

MankerBeer (MB): Det klinkas och klonkas på egna bryggerilokaler sedan en tid tillbaka, hur går det med arbetet?
Stefan Gustavsson (SG): Ja det har varit på gång länge nu. Men både tekniska och juridiska frågor har dykt upp på vägen, vilket fördröjt byggandet rejält. Alla frågor är fortfarande inte lösta, men om dom gör det så kommer det ta minst sex månader att slutföra byggandet. Så det kommer inte bli någon premiär i år heller tyvärr.

MB: Såhär med ett par år på nacken, vad är viktigast för att etablera sig på den svenska ölmarknaden?
SG: När vi startade så var det väldigt tidigt i den tredje vågen av bryggerietableringar. Det senaste året har det skett en explosion i branschen, med närapå en fördubbling av antalet bryggerier. Det är fortfarande för tidigt att säga om det är en fluga eller om det finns underlag för så många bryggerier. Jag tror det är viktigt med tre saker. Du måste göra öl som är tekniskt korrekt. Det är en fördel om dom dessutom är goda. Du måste ha den ekonomiska kompetensen att driva ett företag och veta om din verksamhet är lönsam. Och du måste ha en plan för hur och var du skall sälja ölen. Kvalitet, ekonomi och försäljning med andra ord.

MB: Göteborg framhålls tillsammans med Malmö som landets hetaste ölstäder med en blomstrande ölscen, varför tror du så mycket händer just i Göteborg?
SG: Flera anledningar. Göteborg har alltid varit en internationell stad. Det finns många influenser från England och kontinenten. Dels kommer många hit och jobbar och dels är det enkelt att besöka andra länder och ta in deras traditioner. Sedan blev det ju ett stort hål när Pripps stängde och det saknades länge ett lokalt bryggeri. Och efter att Dugges och Ocean startat så hände det inte mycket på väldigt lång tid. Jag tror det bubblade i många garderober och det var många som gick och pratade om att det kanske fanns efterfrågan för fler bryggerier. Sedan startade alla på nästan samma gång. Och en stor anledning till ölintresset i Göteborg tror jag beror på en aktiv hembryggarscen, en ung och drivkraftig sektion av Svenska Ölfrämjandet, och seriösa ölkrogar som Rover, Haket, Bishops Arms, Ölrepubliken med flera. Helt enkel många mötesplatser där det snackas om vad som är ölkvalitet. Och jag måste lyfta fram Dugge med, som alltid bjudit på sig själv och sina erfarenheter till alla som frågat om råd och hjälp.

MB: Vilka bryggerier skulle du framhålla som mest “up-and-coming” just nu?
SG: På krogfronten i Göteborg är det väldigt populärt just nu med de lokala bryggerierna All In, Beerbliotek och Electric Nurse. Utanför Göteborg är det väl Brekeriet och Omnipollo som får mest uppmärksamhet.

MB: På fjolårets mässa ställde du ut med ett par olika “small batches”, lite mer vågade öl, hur var mottagande tyckte du?
SG: Mycket bra får jag säga. Det är uppenbart att det finns intresse för andra sorters öl än amerikanska humle- och alkoholbomber. Men jag väntar fortfarande på att fler bryggerier skall börja göra belgiskinspirerade öl med fokus på jästens karaktär, eller varför inte bakterier? Ser man som jag ofta gör mot USA så är det ju enormt populärt med suröl och farmhouse ales nu. Men än så länge är det väl bara Brekeriet som avsiktligt har släppt in sådana influenser i sitt bryggeri.

MB: Vad för spännande nyheter ligger annars i pipe’en för Mohawk 2013/2014?
SG: Först ut blir en samarbetsbrygd jag gjort med Brekeriet. Det blir premiär nu på mässan. Vi fortsätter fokusera på vår basportfölj. Det behövs en kontinuitet för att jobba in sig på andra delar av horecabranchen än de specialicerade ölkrogarna. Samtidigt utvecklar vi nya produkter till Systembolagets nyhetslanseringar. I december lanseras en Barley Wine i amerikansk stil som vi brygger hos Dugge. Där är förhoppningen att vi skall kunna göra fler specialbrygder. Ett exempel på det är ett internationellt samarbetsöl som skall lanseras vid årets slut. Dessutom vill vi ha möjlighet att exponera oss mer som ett lokalt bryggeri. Vi gör ju en del öl i Belgien med, och där kommer vi titta på möjligheten att göra till exempel suröl och annan belgisk öl.

MB: På mässan i år serveras en samarbetsbrygd du har gjort med Brekeriet, några andra liknande projekt framöver?
SG: Det finns definitivt intresse, men med den expansion som råder i branchen nu så är det svårt att hitta tid och plats att göra något. Det förs diskussioner men ingenting är planerat för tillfället.

MB: Hur viktigt är/har SBWF varit för dig?SBWF var först, och är störst.
SG: Det är en viktig exponeringsyta med många besökare och mycket mediarapportering. Men samtidigt är det svårt att sticka ut ur mängden och det kostar tid och pengar att vara med. Så det är svårt att bedöma vikten av att finnas på plats. Men deltagandet är självklart då vi bestämt att vi skall vara representerade på så många mässor som möjligt.

MB: Vad ser du personligen fram emot med årets SBWF?
SG: De personliga kontakterna. Att få direkt återkoppling av besökarna om vad dom tycker är bra och dåligt med det vi gör.

MB: Vad kommer serveras i årets Mohawkmonter?
SG: Vi har fyra kranar och en liten kyl med flaskor. Det blir en eller två kranar med Mohawk Small Batch. D.v.s öl som jag bryggt själv och som bara finns ett eller två fat av varje sort. Samarbetsölet med Brekeriet kan också räknas in här. Resten är en rullande mix av de öl vi har i vårt sortiment just nu. Och bland flaskorna kommer vi ha med tre av de fyra sorterna i Grand Cru-serien. Double Rocket har ju funnits som exklusiv lansering på Systembolaget tidigare, men de flesta har nog inte fått prova fatlagrad Blizzard eller Grand Cru som är en belgisk quadrupel med vanilj och druvjuice.

Vi tackar Stefan och precis som jag tippsade er om tidigare idag så bör ni traska förbi hans monter och prova på grand cru-ölen som har varit riktigt bra såhär långt, och vem vet vad för galenskaper han har med sig bland small batch-ölen.

Äntligen är det Stockholm Beer igen, äntligen ska vi kunna spendera merparten av två veckor instängda i en enorm lokal tillsammans med likasinnade och på tok för mycket öl för att man ska kunna fokusera på vad man vill dricka. Igår fick ni M2s Måsten, en kort vägledning i myllret av öl att prova. När jag gick igenom listorna på öl utställarna har så slogs jag av hur mycket jag verkligen vill dricka. Flera nya utställare har dykt upp med spännande produkter och flera gamla har i år med sig enastående listor. Ta bara svenska bryggerier som Nynäshamns Ångbryggeri där jag lätt kan stå en öl och dricka ofiltrerade öl eller Brekeriet som har en lista jag knappt orkade läsa klart innan ölsuget blev för stort. Lägg därtill Monks Cafe som med sitt utbud av öl från Struise och De Molen skulle få många festivaler att snyfta av avund. Som alltid har Brewers Association skickat en container öl av yttersta världsklass och i år har vi flera riktiga guldkorn där. Nog om vad jag tycker och mer av vad jag rekommenderar, så här har ni dem – Mankers måsten.

Belgoklubben
Brouwerij De Dochter van de Korenaar – Peated Oak Aged Embrasse – Dochter van de Korenaar har jag druckit lite blandat från och deras mer “speciella” saker har varit väldigt goda, så dyk förbi Belgoklubben och låt dem inspirera er med lite nytt belgiskt.

Brekeriet
Brekeriet / Mohawk – Collab à Trois Brett IPA – Brettad IPA, i Sverige? Det här är ett måste! Riktigt kul projekt vi nu får se hur det blivit.
Brekeriet – Ligero (Low alcohol) – Brekeriet har massa gott, men ovan öl och deras lågalkoholhaltiga Ligero känns som två av de jag är mest sugen på, om man nu måste hålla nere rekommendationerna..

Brewers Association och House of Ale AB c/o OLIVER TWIST
Deschutes Brewery – The Abyss 2008 – Ansedd som en av världens bästa imperial stouts, prova och förstå varför, den här är dessutom lagrad och fin.
Elevation Beer Company – Engel WEisse Berliner Weisse – Mer berliner weisses åt folket, lägre alkohol, uppfriskande och gott!
Firestone Walker Brewing Co – Parabola – Firestones Walkers guldklimp till imperial stout är magiskt god, jämför med The Abyss!
Firestone Walker Brewing Co – Sucuba -Barley wine så som barley wine ska vara, även denna ett måste!
Rogue Ales – VooDoo Chocolate Peanut Butter Banana Ale – Kom igen, jag vet att ni vill, ni vill!
Rogue Ales – Beard Beer – Skäggöl är hur roligt som helst, lär inte vara gott men lätt roligaste ölen på mässan!

Brill & Co
Anchorage – Anadromous Belgian Black Bier – Mörk suris som fått ligga på Pinot Noir-fat och belönats med alla de bakterier och jästarter som behövs för att ölet ska få en bra komplex palett smaker.
Lost Abbey – Cuvee de Tomme – En av de fem bästa surisarna i sin stil och en öl ni ska passa på att prova, ni vet aldrig när ni får chansen igen.
Mikkeller – Cù’t Cà Phê Bia Port Wine – En imperial stout som olagrad var sagolik, nu på portwinsfat för att få extra karaktär.
Omnipollo – Nebuchadnezzar – Fjolårets stora vinnare har i år varierat lite i kvalitet, men det är fortfarande en av landets allra bästa öl och kommer att vra kul att prova mot nästa tips.
Siren/Grassroots/Cigar City – Neither – Var en av världens tre bästa DIPAs när den kom första gången, nu har Ryan gjort den igen på nya bryggeriet och är den lika bra som sist är det här den enda ölen jag lär dricka.

Elixir Wines
Amager – Xiquic And The Hero Twins – Imperial stout med cederträ och peppar, i samarbete med Cigar City – ja tack.
Amager – Artic SunStone – En american pale ale med  Tomahawk, Citra, Centennial och Simcoe, i samarbete med Three Floyds, hell yeah!
Det Lille Bryggeri – Double Chili Lakrids – En favorit bland danskarna och ett måste för oss som älsakar chili och lakrits.

Galatea
Evil Twin – Even More Jesus BA Port – Even More Jesuss är rakt på, samma öl lagrad på portvinsfat är bara overload av gott.
Summer Wine – Barista Espresso Stout – Summer Wine imponerar oftast och deras espresso stout lär bara vara en av ölen folk kommer uppskatta och ta som bevis på att engelska ölscenen är på starkt uppåtgående.
Thornbridge Brewery – Oak aged Heather Honey Imperial Stout – En favorit från bryggerier, första gången jag drack den påminde den mig om Närkes Kaggen.

Malmö Brygghus
100% Lactobacillius – Thomas har gjort en svensk berliner weisse, det här kan bli fasansfullt gott och den naturliga “mellan-öls-pausen”.
Canned Wheat – En favorit från Göteborgs ölfestival, fint humlad vete IPA som trots 7% är förföriskt lättdrucken.

Mjödhamnen – Alltid ett bra stopp, prova svenska mjöd och slås av hur bra de är. Går sedan att beställa hem genom Systembolaget.

Monks
De Struise Brouwers – Sour Trouble 2011 Oak aged burgundy barrel – Nu tog jag bara ett av ölen från Struise som jag var sugen på, men prova igenom allt. Det här är ett av världens bästa bryggeri, så ta chansen att snacka öl med Urbain.
Alvinne/Stillwater Artisanal Ales – Wild West – Alvinne är äntligen igång igen och här har Glen och Brian från Stillwater gjort en blond suris som fått ligga på röda Bordeauxfat. Garanterat gott.
Brouwerij de Molen – Börja överst och gå nedåt, här kan ni fastna, länge!

Mohawk – Prova framförallt på “small batch”-ölen som han kommer att rotera och specialölen Double Rocket och Grand Cru.

Nu är det bartime!

Stockholm Beer kör igång igen på torsdag och som vanligt lär jag och M2 påstå att vi ska vara där lite lagom, vara lite lagom och ha lite lagom kul. Sedan blir det tvärtom. Som alltid är det ett myller av öl och utställare att vandra mellan och det kan vara svårt att pricka in mässans bästa öl. Som den skåning M2 är tänkte han vara snäll och hjälpa er hitta lite guldkorn i myrstacken. Självklart finns det flera dussin öl han vill rekommendera och som ni måste prova, men han fick hålla listan lite lagom kort. De öl han menar att ni måste dricka för att inte åka hem med tårar i ögonen är dessa.

Brewers Association/Oliver Twist
Rouge – Beard Beer – Öl med skägg, ölskägg, skäggöl – något man måste ha provat innan man dör.
Sixpoint Brewerey – The Crisp – Gillar vad Brooklynbryggeriet gör och deras pilsner är inget undantag.
Smuttynose – Rhye IPA – Grymt bryggeri jag vill ha mer från, här deras råg IPA, jag älskar råg IPA.

Brill & Co
3 Fonteinen – Intense Red Oude Kriek – Surt och bärigt gånger 5, klart man lär bli kär.
Emelisse – RIS Sorachi – Gillar man Sorachi Ace och gillar man smaskiga mörka öl så lär den här slå knock på dig.
Southern Tier – Plum Noir – Deras senaste Backwater Series-öl är fylld med goda plommon, de övriga i serien levererar så det bör denna också göra.

Elixir Wines
Stronzo – Gluten my a$$ – Vete IPA från de danska galningarna, lär vara… god?

Galatea
Evil Twin – Tørst Back Room – Portvinslagrad barley wine, say no more!
New Belgium – Fat Tire – Rent av nostalgiska skäl då ölet och bryggeriet nu äntligen gör premiär i Sverige
New Belgium – Rampant Imperial IPA – Humlat är gott, Calypso och Mosaichumle tillsammans lär inte göra mig besviken.
St eriks/Thornbridges Raspberry Imperial stout – Thornbridge gör grym öl och Jessica vet vad hon gör så de två tillsammans lär ju leverera
Sigtuna Bourbon Imperial Stout – Bourbonlagrade imperial stouts brukar vara riktigt bra, blir spännande att se hur den levererar.

Malmö Brygghus
Möllebongen – Öl med hampa, smakar lika flummigt som det låter?
Crand Crew – Båda årgångarna då jag missat denna svenska lambic de få gånger den serverats.

Nynäshamns Ångbryggeri
Skatkobben – Samarbetsbrygden med SKA Brewing är något man bara måste testa på.
Ofiltrerad Landsorts Lager – En redan mumsig lager, i ofiltrerad och lite mer smakrik tappning. Festivalspecial man inte bör missa.

Tomp
Napa Smith West Coast IPA – Västkust IPA är aldrig fel, får se om Napa Smith levererar en stilenlig.

Skriv gärna vad ni tyckte om ölen om ni provar dem, eller kom fram och skåla och prova en av dem under lite bartime med oss. Imorgon ger jag er min lista på måsten på mässan, då får ni också en intervju med Stefan ‘Mr “No-more-mohawk” Mohawk’ Gustavsson.

Skånska bröderna Ek och deras importfirma/bryggeri Brekeriet är mer aktuella än någonsin. De har nyligen slutit ett avtal med Brill & Co vilket underlättar distributionen av deras öl, deras havtornskryddade saison Argouse sålde slut på Systembolagets weblansering på bara någon timme och nu är de åter förberedda för årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Jag kom först i kontakt med de tre “brekarna” på SBWF för vad jag tror är 3 år sedan och när de nu åter slår upp sin monter så är det med mer erfarenheter, uppmärksamhet och framtida projekt. Därför passade det utmärkt att fortsätta våran komprimerade “inför SBWF 2013”-serie med en titt på vad som sker hos Brekeriet. Vi skickade en djungeltelegrafskiva till bryggaren själv, Christian Ek för att känna på pulsen inför mässan som börjar på torsdag.

MankerBeer (MB): Sedan vi först möttes på SBWF häromåret har det varit en enda framgångssaga för er, vad tror ni har varit viktigast för att Brekeriet skulle fungera så väl just nu?
Christian Ek (CE): Ja det har hänt mycket under det senaste året och vi hade inte trott att det skulle rulla på som det har gjort. En stor anledning till att det gått så bra är att vi startade som importfirma för 3 år sedan, istället för att dra igång ett bryggeri direkt. På detta sätt har vi kunnat förbereda oss väl och under denna tid lärt känna marknaden och branschen samtidigt som vi har arbetat fram och förfinat den typ av öl som vi nu producerar.

MB: Ni fortsätter att experimentera er fram med nya småbatcher, hur ser er plan på vad ni vill ha för utbud ut – vilka öl eller typer av öl vill ni ha som fast utbud?
CE: Vi gillar att experimentera och det kommer vi fortsätta med. Samtidigt måste vi ha en grund som är fast. Som det ser ut nu brygger vi Brekeriet Saison och Funkstarter kontinuerligt samt inflikar en del specialare emellanåt. Vi kommer fortsätta att brygga Cassis och andra öl med frukt och bär men det blir svårt att ha som fasta produkter eftersom det kräver mkt plats i form av jästankar.

Vi har under året börjat jäsa öl på ekfat och kommer på SBWF servera en ekfat-jäst produkt som vi kallar Vieille Saison. Ölet är fermenterat med diverse mikroorganismer till 4,5% vol. och är en saison mer lik hur lantölen troligen smakade på gårdarna i 1800-talets Belgien då ölstilen saison föddes.

MB: Inför årets SBWF har ni samarbetat med Mohawks Stefan Gustavsson och tidigare har ni även bryggt öl med Xbeeriment, kan vi förvänta oss mer samarbeten framöver?
CE: Ja, än sålänge har vi bara gjort två samarbetsbryggninar i vårt bryggeri men vi är inte främmande för, att det inom en viss framtid, kan bli annat också.

MB: Ni har haft två mer exklusiva weblanseringar på Systembolaget och vissa av era öl kan köpas på lokala Systembolaget, hur ser det ut med framtida lanseringar på Systembolaget runtom i landet? Är störra exklusiva släpp möjligt sett till nuvarande produktion?
CE: I början tappade vi all öl på flaska och sålde det mesta via Systembolaget. Sedan ett halvår tillbaka tappar vi merparten av det vi producerar på fat vilket innebär att vi inte har gjort lika många små-släpp på SB som tidigare. Vi kommer troligen att släppa produkter via weblanseringar fler gånger eftersom det är ett smidigt sätt att lansera mindre volymer både för oss och konsumenterna.

Då vi nu inleder ett samarbete med Brill kommer våra produkter att kunna sprida sig till fler pubar och restauranger över landet.

Vi kommer framöver även brygga öl till export. I oktober kommer våra produkter Saison och Funkstarter i ett exklusivt släpp på Vinmonopolet i Norge och vi har även importörer i andra länder på gång.

MB: Hur ser utvecklingen av er produktion och produktionskapacitet ut? Hur mycket har ni faktiskt växt sedan öppningen?
CE: Vi har startat småskaligt och försiktigt eftersom vi inte har några stora ekonomiska krafter bakom oss. Efter det så har vi utökat kapaciteten lite efter hand då vi har märkt att folk verkar gilla vår öl. I somras köpte vi in 2 nya jästankar och vi har även köpt in ett gäng ekfat som det ska jäsas och lagras öl på.

Under höst/vinter kommer vi att frigöra utrymme i bryggeriet så att vi kan dubbla både jäskapacitet och bryggkapacitet vilket vi är i stort behov av.

MB: Ni har gått er egen väg vad gäller ölstil(-ar), vad eller vilka har varit er inspiration för att satsa på “brettad” öl?
CE: Vi började fatta tycke för denna fantastiska jäst då vi drack ett öl som var infekterat med brett. Vi tyckte det var så gott så att jag började experimentera med hur man kunde utnyttja fördelarna med bretten.

Vi huvudjäser alla våra öl med brettanomyces vilket ger en djup och fin komplexitet i smaken.

MB: Den skånska ölscenen har blomstrat upp senaste året med er, Malmö Brygghus och flera nya krogar, detta trots närheten till ölmeckat Köpenhamn, varför har skåningarna blivit så öltokiga just nu?
CE: Ja det har verkligen blommat upp många nya krogar i Malmö vilket är riktigt kul. Detta medför ju då även att vi som bryggeri kan sprida våra produkter lättare. Det känns som att behovet verkligen har funnits för att det ska hända något på ölscenen i Skåne.

MB: Hur viktigt är/har SBWF varit för er?
CE: Detta är 3:e året i rad som vi ställer ut på SBWF (första året hade vi inte startat bryggeriet) och det är ett väldigt bra sätt för oss att kunna dela med oss av våra produkter. Det är en viktig mässa som vi alltid ser fram emot.

MB: Vad ser du personligen fram emot med årets SBWF?
CE: Jag ser fram emot att vi ska bo på hotell (det märks att det går bra nu). Tidigare år har vi spenderat nätterna på mer eller mindre trevliga vandrarhem i Stockholm.

Sen ser jag givetvis fram emot att få träffa alla trevliga besökare och kollegor i branschen.

MB: Vad kommer ni servera från er i år?
CE: På denna länk finns en lista över alla produkter i vår monter:

Tack Christian och alla bröderna Ek, det har varit riktigt roligt att se allt som har skett de senaste dagarna med samarbete med Brill, det lyckades släppet av Argouse och nu uppladdningen inför SBWF!