En av de julöl som aldrig riktigt har satt ett avtramp på mig eller min julölsradar är St Peters Winter Ale. För många har St Peters varit ett bryggeri som har funnits i hemmet och på Systembolaget men som kanske aldrig gjorde ett djupare intryck. Ibland har det varit berättigat och ibland har det enbart varit orättvist då de faktiskt har haft ett par rena öl utan direkta felsmaker eller anledningar till att välja bort ölet. Snarare har det varit på grund utav att det har funnits så mycket annat att välja på varpå det är lätt att man glömmer de lite enklare och inte lika häftiga ölen.

Winter Alen är en balanserad strong old ale på 6.3% med balanserad sötma och humlebeska och med målet att vara en välkommen “winter warmer” då regn och slask drar in över land och rike. Alla ni som var uppmärksamma igår ser att precis som Samuel Adams Winter Lager kallas den winter warmer trots att den ena är en mörk lager/vetbock medan den andra är en starkare old ale. Så vill ni enkelt se vad jag menade med att denna betäckning av öl kan ge lite olika stilar så kan ni prova dessa två mot varandra och jämföra intrycken.

St Peters Winter Ale

Utseende: En klar blåaktigt svart vätska med ett litet brunt skum som dör ut och lämnar kvar en skinande yta.
Doft: Mörk sockrad limpa med rostad malt och brittiska pistiller. Lätta toner av torkad frukt och bränt socker samt aningen krydda. Doftar milt av jul.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. En viss humlebeska utan några tydliga smaker från humlen skär in i de söta brända karamellerna som tomtenissen har ringlat över jullimpan. Vissa drag får mig att tänka på brittiska lakritsgodisar – framförallt i eftersmaken. Trots den söta känslan är den behagligt torr, med viss syra och en spilld mormorskopp (de där små charmiga kopparna) kaffe.

Betyg? – Bra-. En enkel öl, bittertorr på ena sidan och söt med smak av chokladkola och limpa å den andra. Med andra ord en rätt vanlig julöl men med en mustigare och rundare ton än t.ex. vad S:t Eriks God Jul Porter hade. Den (St Eriks) var renare medan den här är lite rivigare och med mer syra mot slutet. Till julen skulle jag nog ha den som sällskapsdryck då den är rätt enkel i smakerna vilket kan tas bort lite mycket av den ofta kraftiga julmaten, men till skinkmackan dagen efter kan den nog vara rätt passande.

Förutom de mer traditionella julölen som har en mer mustig karaktär med choklad, karamell och ibland kryddor så har vi ett par andra för oss “bolagsvana” svenskar återkommande julöl. Det kan röra sig om allt från olika typer av lite mörkare ales till likt nedan öl en lite maltigare lager. För er som läser MankeBeer är Samuel Adams troligen ett rätt så välkänt bryggeri; utan de är bland de största och mer välkända amerikanska bryggerierna. Såhär i vintertid får vi åter ta del av deras deras första säsongöl (den har funnits sedan 1989) – julölen Winter Lager. Ölet är Boston Brewing Company’s (Samuel Adams) version av en “winter warmer”; en rätt bred benämning på lite mörkare och alkoholstarkare (i det här fallet ligger alkoholstyrkan på 5.6%) öl. Sedan brukar det skilja sig på fler punkter än bara ökad alkoholstyrka och en mörkare, kraftigare kropp mellan olika winter warmers.

Just Samuel Adams Winter Lager ska vara inspirerad av en weizenbock vilket jag väl inte riktigt kan få det att gå ihop då det i mina ögon bara är en snäppet starkare och mörkare lageröl (trots att man ska ha använt rostad vetemalt). I denna, enligt bryggeriet, mörka vetebock har man också tillsatt ingerfära, kanel (en särskilt utvald och blendad sort från sydöstra Asien med både Indonesisk och Viatnemesisk kanel) och apelsinskal.  Precis som övriga julöl så kommer denna till Systembolage den 15 november där den kommer att gå för 17,90 kronor per flaska.

Samuel Adams Winter Lager

Utseende: Vacker lite mörkare kopparfärgad vätska med ett lätt och poröst skum med kladdigare topp.
Doft: Mineralisk lager får smaka på rostad malt och en arom av kola som blir till mer toffee om glaset får sig en svängom. Några dova och återhållna dofter av krydda och torkade fruktskal men det är nog också allt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Något rundare än förväntat med en påföljande maltsötma och ett första intryck av kola som ebbar ut i en mild beska och eftersmak med en hint av knäck och lite syra. Vill man leta efter inslag av jul så anas lite kanelhetta och om man är snäll ingefära – men då ska man också aktivt leta efter julsmakerna för de kommer inte som en klapp under granen.

Betyg? – Bra(-). Jag måste erkänna att jag blev förvånad över hur smakrik den trots allt var nu när jag bedömde den helt ensam. Ofta när man dricker den här typen av öl har man druckit annat föra eller efter vilka påverkar ens sinnen och framförallt de förväntningar man har. Det är inte en öl med stor aromatisk komplexitet eller fantastiska dofter, inte heller är smakerna något du kommer att att bli beroende av – men visst attan är den trevlig och i brist på direkta fel och med en rundare och fylligare maltkropp än vad man kunde tro så är det en trevlig “seasonal”. Kanske inte en öl som gifter sig med maträtter men helt klart en festlig öl att nu i jultid välja istället för mången annan av de öl man av vana plockar på sig framåt helgen.

De senaste åren, liksom bara det sista året, har det skrivits mycket om Sigtuna Brygghus och deras olika öl där både ris och ros har svallat och bryggeriet har ständigt varit omtalat bland öldrickare. Om vi struntar i deras övriga öl utan fokuserar på Emil Lindéns Imperial Porter Midvinterblot som nu åter släpps lagom till jul så är det en öl som jag sist när den kom tyckte vad lite sådär – något borde ändras. När Emil nu för andra året i rad brygger ölet så har man sänkt alkoholhalten något men fortfarande en stor dos havre, choklad- och mörk karamellmalt samt Muscovadosocker, något som Sigtuna hoppas ska göra ölet mer lättdrucket men fortfarande lika lagringsbart. Även detta öl släpps den 15 november och med tanke på vad jag nedan tycker om ölet så är priset på 22,90 nissepengar för 33 cl ett pris vi alla kan hålla med om är bra.

Sigtuna Midvinterblot

Utseende: En fin mörkare brunsvart vätska med ett stilrent ljusbrunt espressofärgat skum.
Doft: Även på julen dricker man espresso och så doftar även denna öl; espresso, mörkt socker och eleganta mörka karamellkolor som lägger sig emellan för att balansera det rostade och bittra med det söta mörka.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En tydlig och ren smak av mörk kola nedsänkt i torrt rostat kaffe. Havremalten lättar upp stämningen och ger en fyllighet vilket släpper fram torkade frukter, kola och mörk jullimpa. Den är ändå på 8% och trycket i smaken ger sig till känna, men alkoholen lyckas hela tiden hålla sig gömd och även i den här ölen tycker jag att det mjöliga från havren tonar ned de vassa kanterna utmärkt. En återkommande smak jag funnit i flera av bryggeriets öl är vad jag kommit att kalla för “Sigtunafruktighet”; en blandning av kolasötade frukter som saftiga päron, söta russin med inslag av choklad.

Betyg? – Bättre. Riktigt bra smak och riktigt lättdrucken med en fin karamellighet som agerar mur mellan det mörka och det ljusare smakerna i ölen. Man har lyckat bra med att få den mer balanserad och något lättare och en testpanel jag provade en flaska på var eniga om att det var en riktigt bra öl som de lätt kunde dricka mer av. På julbordet skulle jag avnjuta den med skinka, korv och min favorit – Jansons frestelse, eller varför inte framåt det att chokladaskarna åker fram? Eller så har man den till alla andra typer av mat, eller före eller efter middagen, för det här är en öl som passar närsom kylan smyger sig på.

Förra årets “julafton-öl” var för min del den på förhand oheliga korsningen mellan glühwein/glögg och öl – Liefmans Glühkriek. I år siktar jag på att dricka något annat på julafton, vad vet jag inte riktigt än, varpå jag väljer att dricka och skriva om denna goda skapelse redan nu. Denna hedning är framtagen genom en ritual där det flera hundra år gamla bryggeriet (som idag ägs av Moortgat) tar sin kriek och blandat med örter, låter dem åter stillas tillsammans för att lära känna varandra och ge sin karaktär på sin nye bekantskap innan faten de ligger på hettas upp till 80 grader i ett par dagars tid för att på så sätt puttra ihop dem alltmer.

I år tyckte jag och många av de jag lät prova ölet att det var lite väl kryddigt med en för markant glöggkrydda som tillsammans med sötman och en lite fadd kropp inte räckte hela vägen fram. Tur då att man kan göra som rekommenderat och hetta upp ölet för att servra det istället för vanlig glögg. Nu när ölet släpps på Systembolaget den 15 november så kommer en flaska om 75 cl att kosta er 57 kronor. Nu återstår då frågan – ska ölet göra bättre intryck i år?

Liefmans Glühkriek

Utseende: En mörk rödgyllene färg på ölet med fint rosabrunt skum.
Doft: Det doftar som en härlig körsbärsdrink med syltade cocktailkörsbär,socker och söta mörka körsbär som – likt det faktiskt har – getts sällskap av apelsiner, nejlika och pommeransskal. I år doftar det inte lika mycket glöggkrydda utan doften är bra mycket härligare och balanserad med tydligare fokus på den söta kriekkaraktären vi finner i sverigebekanten Cuvée Brut från samma bryggeri.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Tomten har inte snålat på vare sig bär, sötma eller smak utan här florerar körsbär och även lite hallontoner med pommeransskal, bränd apelsinsaft och apelsinskal som just torkat. Glöggkryddan framträer lätt bakom bären vilket nog gör att de som tidigare år uppfattade ölet som lite för speciellt nu lättare kan ta till sig det (i värsta fall kan man ju alltid “torrglögga” den själv med lite mer kryddor). Eftersmaken har lagom syra som motar ned sötman.

Betyg? – Bättre. Glögg. Kriek. Glögg och kriek. Glöggkriek. Det är riktigt bra för den som tål en lite sötare kriek och inte förväntar sig de mer traditionella sursyrliga körsbärsoaserna. Ta en pepparkaka med lite grönmögelost, häll upp ölet och prova tillsammans för det var något som gjorde min dag. Sälta och sötman gifter sig lika bra som kryddan och kryddan.

I år har hösten varit synnerligen kort och det är snart dags för vintern att köra över oss med bitande kyla och himmelskt snökaos. Tur då att vi har två släpp med ölnyheter på Systembolaget att se fram emot innan 2012 är slut. Nu har vi redan kikat närmre på de öl som kommer den 1 november runtom i landet (här) men då var det baserat på våra tidigare åsikter och intryck över ölen medan nedan är mer uppdaterade tasting notes. Vill ni därför veta mer om ölen, vad de är för typ, varför man har gjort dem så som man har eller våra åsikter och tankar om dem så läs det inlägget så tar vi och håller detta snäppet kortare.

Välkommen vinter säger vi på MankerBeer!

I T5-modulen a.k.a. cirka 40-talet butiker runtom i landet finner vi rätt många öl varav flera är sådana som säkert skulle platsat även i T7 om man så hade önsakt. Svenskt, brittiskt, amerikanskt och danskt – ja allt får vara med i november så vi tar och börjar med den här modulen och går sedan mot de mer exklusiva släppen. Tyvärr hade Fullers Brewers Reserve No.4 inte kommit in varpå den saknas nedan, men om ni läser inlägget jag skrev tidigare så ser ni vad för spännande öl det här är och likt Fullers övriga Brewers Reserve så lär den leverera en bra öl.

Nynäshamns Ångbryggeri Sotholmen Extra Stout
Manker: En enkel och smakrik hederlig stout som inte måste ha massa choklad och kaffe utan satsar mer på en klassisk mörk maltbas med föredömlig balans och lite fruktighet. Enkel och hederlig för dig som bara vill dricka en god stout (Bra+).
M2: Rökig nästan träig doft. Metallisk eftersmak med lite bränd aska vilket stör mig (Okey).

Nynäshamns Ångbryggeri Bötet 2012
Manker: Fruktfräsch och riktigt aromatisk – men inte den bötet som fått stå lite för då har den en mer framträdande sötma och maltighet. Välbalanserad sötma och en beska som kommer komma fram mer nu när den är rätt färsk (Bättre-).
M2: Söt färsk humledoft som lär lägga sig med tiden. Välbalanserad beska med klibbiga frukter och lurig sötma (Bra+).

Rodenbach Vintage 2010
Manker: En favorit med massa vinägersyura, gammal bäryoghurt – fint sunkig träkaraktär. En öl som är lika bra nu som om något år och lätt något jag kan tömma en back av (Bättre+).
M2: Syrlig och fräsh doft med körsbär och andra mojsiga bär. Smakar knäckig syra och massa frukter. Snäll med fin sötma på slutet (Bra+).

Störtebecker Choco-Porter
Manker: Söt chokladmousse som känns som något man fick på dagis med lagom bra kakao men som ändå är välgjord. Inte otippat mest smak av choklad men oväntat med malt och andra intryck (Bra(+)).
M2: Doftar krämig billig varm choklad, med mashmallows. Smaken är därefter fast med lite mer kaffe, bra istället för den dessert (Bra+).

Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti
Manker: Mörk choklad med bittra kakaoinslag, kraftig rund och allt det goda från den kraftfulla och goda Yetin – fast med mer chokladbitar. Det anas lite fruktighet tillsammans med annat gott med viss hetta. Skitbra (Bättre+).
M2: Järn, fadd choklad och kaffe i näsan medan det i munnen lockar med fyllig underbar mörk choklad med fin beska som bryter av (Bättre(+)).

Sierra Nevada Tumbler
Manker: Bra maltig bas med lite ”höst”iga aromer och smaker. Karamellkola och mörk malt med torr men ändå söt bas. Smakar som jag tidigare har skrivit om denna så som hösten borde smaka (Bra+).
M2: Lageröl och torrt trä i doften som inte faller mig i smak… doften? Smaken är mild med en tydlig höststämning och maltkaraktär (Bra-).

Innis & Gunn Winter Treactle
Manker: Typiska Innis & Gunn-stilen fast med mer choulklad, lite nougat och utvecklade, mot vägen till eleganta smaker av kakor och söta tårtor. Förvånansvärt bra och jag gillar det söta, fruktiga och hembakta (Bra+/Bättre-).
M2: Det doftar bilverkstad och spackel med kokt sirap. Smaken är lite bättre men som en på tok för söt dessert (Okey+).

Flying Dog International Arms Race
Manker: Här är det pumpakrydda, ljung och allehanda skumma kryddor med lite urinoartvål på slutet som följs av en skum syrlighet. Lite väl lätt kropp och ingen favorit (Okey+).
M2: Cederträ och rosmarinaromatisk tvål, vilket återkommer i smaken. Lite speciell och inte mitt té (Bra-).

BrewDog International Arms Race
Manker: Mer tryck i denna än i Flying Dogs version. Pumpa, muskot, ljung och ginseng och andra tokigheter som BrewDog brukar lattja med i sina öl. Lite väl snäll mot slutet men en bättre maltkropp än ovan varpå detta blir min vinnare! (Bra).
M2: Rosmarin, timjan, citrus och långkok – ja, det doftar matkryddor. Otroligt örtig och fräsch med bra balans (Bra+).

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2012
Manker: En bra höst-IPA med passionsfrukt och persikokrämpurée med bra malgrund och en fylligare kropp jämfört med K:rlek Vår/Sommar som var mer crisp. En bra sällskaps-IPA som lär gå åt fort (Bättre-).
M2: Mullig maltig IPA med lite tropiskt kalas och besk grape. Fungerar bra för mig (Bättre).

Där slutar T5 och nu tar T6-ölen vid. En rätt så konstig blandning öl med allt från belgisk IPA till citrongräsbombaderad öl från BrewDog, pumpaöl från Samuel Adams och vaniljbomben Vanilla Syndrome från Sigtuna. Vi hittar också årets tripel hop från Duvel som enligt ryktat snart också kommr att komma i småflaskor, vilket kanske gör dem mer åtråvärda då man lättare kan plocka på sig en flaska att mysa med på kvällen.

Valeir Extra
Manker: Riktigt underbart fräsch fruktighet med typiska belgisk lättja. Fruktig melon och juice från alla möjliga mumsiga frukter med lagom touch av belgokrydda. Lättsam men oerhört fräsch (Bättre).
M2: Kaxig pale ale-doft med mycket mango, ananas och persika. Otroligt välbalanserad med snygg kolsyra (Bättre+).

Duvel Tripel Hop 2012
Manker: En syrlig passionsfrukt och blommig lättja, kanske lite väl syrlig nu när den känns väldigt fräsch. Lite brinnande urin och svåra delar. Men även mycket spännande frukter, kaktus, lime etc. vissa typer av bubbelgum m.m (Bra+).
M2: Syrliga krusbär, ammoniak och fläderblom. Något för framträdande alkohol men i övrigt grymma citrus- och humletoner (Bäst-).

BrewDog Abstrakt AB:11
Manker: Karameller, kola och en hetta med citrongräs. Förvånansvärt balanserad sett till andra Abstraktöl. Kan nog bli rätt fin med något år i källaren så att smakerna får gifta sig lite mer (Bättre (+)).
M2: Citrongräs och lakritsrot i näsan med en kraftig maltbas i smaken där det är lite mynta, citrongräs och andra kryddor (Bättre).

Sam Adams Pumpkin
Manker: Välbalanserad nedtonad pumpa och ljus torr malt. Inte för mycket kryddig pumpa utan mest lättdrucken och enkel. En bra ingångspumpaöl som inte blir så blaskig som liknande pumpaöl kan vara (Bra).
M2: Pumpapaj så att det stänker ner dig med det. Bra pumpasmak med fin kryddighet som inte är för mycket (Bättre).

Sigtuna Vanilla Syndrome Brown Ale
Manker: En söt len smak av… av? Väldigt annonym innan den värmts upp och det smakar vanilj och sötma. Lite klibbig och inget för en diabetiker. Rätt svår tycker jag då det inte är så tydliga dofter eller smaker, ändå har den något jag gillar (Bra(-)).
M2: Klibbig sötma med metalliska inslag. Choklad, kaffe, söt vaniljstång och en bit lakrits (Bra+).

Sist ut är så T7-ölen, alltså de öl som vi bara finner på ett Systembolag i Malmö (Hansacompaniet), Göteborg (Nordstan) och Stockholm (Regeringsgatan). Fokus ligger på Boulevard Brewing Company som är ett stabilt bryggeri från Kansas City och som verkligen levererat med sin Smokestack series. Å andra sidan är det aldrig fel med en magnumflaska St. Bernardus som många framhåller som bättre än t.ex. Westvleteren – men det låter jag vara en smaksak för vi gillar dem båda. Uintas Dubhe Imperial Black IPA var en trevlig sista minuten överraskning som vi tyvärr inte hann prova på Systembolaget – men det är en riktigt snäll och bra mörk IPA med toner av lakrits, hårdrostad malt och sötbitter choklad.

St. Bernardus ABT
Manker: Mörka frukter möter mörkt socker, bittert nötskal och karamell, sirap och lite honung med inslag av alkoholstyrkan (Bättre).
M2: Russin, koriander och äppletoner. Tyvärr är kroppen lite tråkig och smakerna är inte helt så övertygande som den fina doften (Bra).

Boulevard Brewing Company Tank 7 Farmhouse Ale
Manker: En lätt munkänsla med fina tropiska smaker och små duster av saison, brett och mandariner – skitgott tycker jag (Bäst).
M2: Stänk ned en höbal med citrus och gör om det till skumgodis, koriander och vild dill. Då får du denna goding (Bättre).

Boulevard Brewing Company Double Wide IPA
Manker: Tung men på något sätt ändå rätt snäll dubbel-IPA med grape, persika och en kärra humlekottar och humleolja och klet. Riktigt, riktigt god även denna (Bättre(+)).
M2: Höstlöv med stabil maltig, småkladdig kropp och bra beska där grape och humlekotte leker fritt (Bättre+).

Boulevard Brewing Company Sixth Glass Quadrupel Ale
Manker: Riktigt välbalanserad quadrupel med fin maltsötma, lite bittra toner av träskal och torr malt med söt mandelklet. Redan nu väldigt utvecklad. Mycket välbryggd (Bättre(+)).
M2: Vinöst söt och med god kraftig malt- och sherrylik sötma. Lite kryddor och lagom alkoholhetta ger den variation med smakerna. Inte alls så svårdrucken som vissa liknande öl som har för tydlig alkohol. Favorit! (Bättre+).

Uinta Dubhe Imperial Black IPA
Manker & M2: Se ovan om T7-släppen.

2012-11-01, Små partier, tillfälligt vinter

T5 11630 Sotholmen Extra Stout Sverige 250 24,50 8.640
T5 11675 Bötet Barley Wine 2011 Sverige 250 35,20 8.640
T5 11683 Yeti Chocolate Oak Aged Imperial Stout USA 650 94,90 3.240   ®®
T5 11708 Rodenbach Vintage 2010 Belgien 750 95,00 3.000
T5 11753 Fuller’s Brewers Reserve No 4 Storbritannien 500 59,00 7.000
T5 11779 Störtebeker Choco-Porter Tyskland 500 27,90 6.000
T5 11603 Innis & Gunn Winter Beer 2012 Storbritannien 330 26,90 45.000
T5 11716 Sierra Nevada Tumbler USA 350 26,90 15.000
T5 11713 Mikkeller K:rlek Höst/Vinter Danmark 330 33,90 40.000
T5 11748 Flying Dog International Arms Race USA 355 35,90 6.000
T5 11744 BrewDog International Arms Race Storbritannien 330 38,90 6.696

T6 11705 Contreras Valeir Extra Belgien 750 69 1440
T6 11038 Duvel Tripel Hop 2012 Belgien 750 149,00
T6 11040 Samuel Adams Harvest Pumpkin Ale USA 355 17,90 11705
T6 11754 Abstrakt 11 2011 Storbritannien 375 129,00
T6 11790 Sigtuna Vanilla Syndrome Imperial Brown Ale Sverige 330 39,90

T7 11757 Tank 7 Farmhouse Ale USA 750 139,00 900
T7 11784 Double Wide IPA USA 750 139,00 900
T7 11786 Sixth Glass Quadrupel USA 750 139,00 720
T7 11039 St Bernardus Abt 12 Belgien 1500 249,00
T7 11793 Uinta Dubhe Imperial Black IPA USA 355 37,50

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

På denna dagen, 25 oktober,  för 156 år sedan föddes den kroatiske och mycket välkände paleontologen Dragutin Gorjanovic-Kramberger. Det är vi alla glada för!

Dragutin delar, som alla vet, även födelsedag med den lite mindre kände Pablo Picasso, uppfinnaren av trolldeg, som föddes på denna dag för 131 år sedan, och vi minns såklart med smärta i bröstet samt fuktiga ögon när den danska lingvisten Holger Pederson 1953 tog sitt sista andetag, på dagen 15 år efter att den argentiska poeten Alfonsina Storni plockade ner skylten och tackade för sig. Det är en stor dag idag med andra ord!

Frågan vi konspiratoriker på MankerBeer ställer oss är om det är en ren slump att den tyska filosofen Max Stirner (f. 1806) idag ‘råkar’ har samma födelsedag som dagen då Toronto Stock Exchange bildades. De vise och lärde menar att det faktiskt är en total slump och ifrågasätter samtidigt vad vi egentligen sysslar med, medan vi samtidigt är något kluvna fortfarande.

Att Uganda gick med i FN denna dag för 50 år sedan och att den kanadensiska matematikern Ivan M. Niven skulle fyllt 97 bast idag talar sitt tydliga språk. Detta är en bra dag att hylla dessa hjältar med att korka upp en trevlig lunchöl och byta till vår nya logotype.

Vi visade en liten teaser på den för exakt en månads sedan – på årsdagen av att Vasco Núñez de Balboas expedition nådde Stilla havet, och samma dag som någon trodde att loggan var en kronärtskocka och en plankstek.

Den begåvade designern Björn Svensson på Deadfish Design har under flera månader arbetat med oss och hjälpt oss fånga det vi älskar mest, öl och kött. Och USA.

Under dryga halvåret har vi putsat och filat och snurrat och vänt och resultatet ser ni nu. Vi är störtnöjda!

En klart positiv bieffekt av arbetet var att den militanta stor stark-drickande designern började faktiskt uppskatta craft beer och jag (M2) vallade glatt runt honom under sista dagen på SBWF mellan saisons, stouts, IPA och lite spontanjäst.

Vi hoppas ni gillar vad vi gjort

Humle år folket!

//M2 & Manker