MankerBeer.com

Dagen till ära kommer jag att vandra utanför de belgiska gränserna. Resan tar mig ända till Östgötska Linköping!

Detta beror på att jag hade nöjet att få besöka Linköping Beer Expo i form av ölguide. Väl där inser jag att en belgomänniska som mig kommer att få en ganska lugn eftermiddag. Jag beslutar mig för att dricka lite svenska mikroöl istället. Ta seden dit man kommer, ur askan i elden.

Jag inser och har insett att de öl som triggar något hos mig är svenska belgokloner. Tack och lov börjar de bli några stycken nu och om jag får skåda in i framtiden anar jag fler och på bredare front. På festivalen stötte man på belgoinspirerade saker både här och var men det är framförallt två bryggerier jag vill framhålla.

Först ut är Malmö Brygghus som numer (vad jag förstår var det lite sådär i början) har ett gäng belgokloner med sin egen profil i sin portfölj. Ok, de kallar Saisonen för Farmhouse Ale men ändå, de har en belgisk Wit smaksatt med Hibiskus och en mjuk, mild och subtilt syrad skånsk Lambic. De lät även meddela att det kommer mer syrligheter från deras tankar inom en snar framtid, både hallon och blåbär. Kungligt roligt!

Bryggeri nummer två är ytterligare ett Skånebryggeri som drivs av tre bröder. Bryggeriet heter Brekeriet och de är på en plats där få bryggerier någon gång varit. Jag anar att inom tre år kommer de ha ett världsrenommé och vara representerade på diverse lyxställen. Standarden, tänket och presentationen är redan där vill jag påstå. Brekeriet har en unicitet som jag undrar om alla riktigt har fattat, de är innovativa men anammar tradition. Låter jag lyrisk? Det är en underdrift..

Brekeriet brygger även veckans ‘belgoöl’. Den finner man bara än så länge i beställningssortiment men den är värd att vänta på! Ölen jag talar om är Brekeriets Saison. Mer traditionsenlig saison får du leta efter och jag är tveksam om du hittar någon. Denna öl skulle kunna användas som skolexempel på hur en saison smakade för 100 år sedan, det är möjligen styrkan på 6,5% som i det avseendet är lite hög men annars…

Missförstå mig inte nu, de procenten känns eller märks inte, snarare tvärtom är det lätt att luras att de inte finns. Ölen är torr, lätt fruktig och lätt syrlig, klockrent balanserad och förrädiskt god. Den har hög drinkabilitet och Gud bevare dig om du hittar den på fat…

Vänligen/

Jaha, är du en av dem som ska lyckas knipa ett par, tre Westvleteren i dagens unika websläpp eller blev du utan? Det har varit mycket snack i ölsfären om dessa magiska öl, men inte ska man gråta över spilld mjölk ej heller över missad trappist…

Nu är det blott andra tredje gången öl föräras att vara med i en weblansering och sist det begav sig missade jag det helt (red. som Div noterat är det faktiskt tredje weblanseringen). Dock brukar jag försöka hålla mig uppdaterad på när saker och ting släpps, framför allt belgarna.

Visst har det hänt att vissa släpp har gått mig förbi eller att inkompetent Systempersonal har gjort så jag missat en del rariteter men jag har också dansat över axlar på folk och knipet den sista flaskan, jag har hittat öl som inte borde finnas (på Systemet) och jag har bett folk i Karlstad handla öl som tog slut för fort i Stockholm.

När det sistnämnda hände blev jag en aning sur vill jag minnas, men som tur var lyckades jag som sagt håva in ett par flaskor från Värmlnand.

Jag tror också att händelsen i fråga har bidragit till att det finns maxantal på vissa öl när det är exklusiva släpp. Hur som helst så släpptes det nio år gamla Chimay Bleue på Systembolaget i februari 2008. Kön ringlade som vanligt ganska lång utanför portarna på Regeringsgatan. Klockan blev 10 och förste man tog förutom allt annat han skulle ha tre flaskor av den lagrade Chimayen, näste man tog sex flaskor och den tredje personen i kön tog resten! Resterande kunder, som vid det här laget såg ut som stirrande fågelholkar, blev alltså utan…

Veckans belgare är således Chimay Bleue, dock inte 1999:an tyvärr, utan den vanliga. Men till skillnad från Westvleteren finns den nästan alltid och den är representerad på väldigt många ställen och den kostar endast en 1/4 av priset. Passar man på nu och någon månad framåt så kan man fortfarande köpa 2012:orna vilket är en bra sak eftersom jag tycker den färska Chimayen kan vara en aning söt. Chimay är också en munköl bryggd av samma orden (trappister) som Westvleteren men i mycket större upplaga. Den fungerar utmärkt att lagra och Chimay Bleue är en prisvärd, smakrik, mörk och kraftig doning. God till såväl choklad och ost som kötträtter och korv.

Vänligen/
Jens Skrubbe

“Ad aedificandam abbatiam adiuvi”*

Då var det snart dags för en historisk händelse på Systembolaget. En engångsföreteelse? Något jag inte trodde jag skulle få uppleva. En milstolpe, något för våra barn att prata om, ögonblicket!

Överdriver jag? Möjligen en aning men inte mycket…

Dock är det ett faktum att den 7:e mars 2013 sker någonting på Systembolaget som de fram till nu bara kunnat drömma om. Då släpps Westvleteren XII (12, Abt, kalla den vad ni vill förutom Quadrupel) på deras Webblanseringssida. 1.500 flaskor finns till försäljning och för 125:-/flaska kan de hamna på era hyllor hemma. Magiskt i kvadrat!

Jag har redan haft den stora förturen att dricka det mästerverk några gånger och jag tänkte delge en anekdot som utspelar sig sommaren 2006 när jag är nere i Belgien med järngänget. Efter att ha tillbringat en dag i lambicland är det dags att bege sig till Antwerpen och Kulminator (dit alla belgiska ölnördar kommer när de dör). Föreställ er den otroliga besvikelsen när vi inser att de har stängt! Molokna och nedstämda beslutar vi oss efter några om, men och öl att styra stegen mot Waagstuk, ett ställe vi hört gott om men aldrig besökt. Sagt och gjort. Väl där, äter vi och ‘tickar’ av de öl vi inte har listat och besvikelsen börjar så sakteliga lägga sig. Då får någon i gänget den geniala idéen att vi ska börja dricka Westvleteren i alla former och smaker. Det slutade i ett sällan skådat frosseri av dessa gudabenådade brygder. När vi vaknade upp dagen efter kunde vi krasst och lite skamset konstatera att vi hade 21 kapsyler i fickorna…

Westvleteren XII är av många utsedd till världens bästa öl och det är en mörk, kraftig och oerhört komplex öl bryggd av trappistmunkar. Under ett normalår släpper bryggeriet drygt 60.000 flaskor av totalt ca 80.000 bryggda Westvleteren XII men eftersom dessa munkar betalar en annan skatt får den bara säljas på klostret till privatpersoner och inte till kommersiella intressen. Den här batchen som Systembolaget nu tagit del av är ett unikt undantag eftersom munkarna var tvungna att få in mycket pengar fort på grund av en tillbyggnad på klostret. Detta förtar inte det stora i det hela. Se nu till att logga in och beställ några flaskor, ni kommer inte att ångra er! “Memento Mori”

Vänligen/

Jens Skrubbe

*”Jag hjälpte till att bygga klostret”. Den frasen är inbränd på baksidan av flaskan.

**”Tänk på att du är dödlig”. En hälsningsfras mellan de annars så tystlåtna trappistmunkarna.

Idag tänkte jag plocka tre russin ur beställningssortimentetskakan åt er.

Av 130 belgiska öl i beställningssortimentet kan det vara svårt att välja det man är sugen på eller vill ha. Eftersom det är kollikrav kostar det en slant och då är det sjukt tråkigt om det blir fel. Generellt tror jag att vissa varor inte rör sig speciellt mycket. Inte för att vara elak men jag undrar vem som på fullaste allvar köper en låda Sara Bio* för 938:40? Nu tänker jag peka ut tre av de produkter som jag anser var prickarna över i:na och russinen i kakan sett till smak, kvalitet och pris.

Utan konkurrens vill jag utnämna Maredsous 10 (Tripel) till vinnare. Denna mäktiga, smakrika bärnstensfärgade klosterale bryggd av Duvel/Moortgat går av stapeln för blygsamma 537:60 för en låda. Det är en bugg i matrisen, en spricka i fasaden. Skynda fynda innan vi blir upptäckta!

I svallvågorna av segraren utnämner jag Trappistes Rochefort 6 till tvåa. Det är helt otroligt att vi kan beställa en öl i Sverige som belgarna knappt vet om att den existerar. De som känner till ölen kallar den för ‘Jesus’. Något de har hört om men aldrig sett… Det är en äkta munköl bryggd av bröder tillhörande trappistorden. Just 6:an brygger de bara en gång per år och den kan vi köpa här! Otroligt. Maghognyfärgad,  lätt i kroppen med en värmande känsla och tro det eller ej pärontoner. Superbt. För en insats av 799:20 så är lådan din. Kan lagras i minst tio år…

Mitt tredje val går till St. Bernardus Abt som är en kraftig, mörk klosterale från ett litet familjebryggeri i Watou (Västflandern). Fram till 1992 bryggde bryggeriet den kommersiella ‘Westvleteren 12‘ (enligt vissa världens bästa öl) under namnet St Bernardus Abt. När munkarna sa upp avtalet fortsatte St Bernard att brygga ölen så det vi har i dag är en kraftig skärva av världens bästa öl. Vem kan motstå det? För 760:80 tycker jag åtminstone att det är ganska prisvärt.

Eftersom de flesta Systembolag inte längre tar ut någon förskottsbetalning hoppas jag att ni som beställer varorna faktiskt hämtar ut dem, annars kan det bli dyrt för de många små aktörerna på den svenska marknaden.

Vänligen/
Jens Skrubbe

*Sara Bio är en ekologisk lätt blond bryggd på bovete av ett kollektivbryggeri som heter Silenrieux

Då var det över, då var det gjort. Så haussat och så uppmärksammat har inget ölsläpp på Systembolaget någonsin varit. Den kön och så länge. Det var en imponerade mängd öl som folk och fä i dessa ‘bistra’ tider kånkade, släpade eller rullade ut. Makalöst, tokigt och vansinnigt roligt.

Under tiden jag stod där i kön så var Systempersonalen ute minst fyra gånger och hämtade vin och spritnördar (och den där stackars killen som bara skulle ha ‘vanlig’ öl). Vi vann, med hästlängder och råge. Efter en timme ringlande fortfarande kön lång…

Det finns en viss skön känsla att stå i denna kö och dela alla andras stress, uthållighet och tålamod som sedermera byts ut i glädje och förnöjsamhet. Tidigare köerfarenheter byter ägare och mer eller mindre roliga kö alternativt ölrelaterade skämt får vädra februariluft.

Köandet påverkar också själva inköpet. Trots att jag bara siktat in mig på det belgiska och blandlandsbelgiska sortimentet så åkte det ner några utländska rackare i korgen. Hemisfäröl, ekfatade gåsöar och pimpat Grimstadvann. Snacka om att dras med av stämningen och tillfället.

Två saker kring det här släppet som får mig att både le och inse magnituden av det. I kön står, förutom alla ölnördar, även den person som levererat Goose Island till Systembolaget. Varför, undrar man? Jo, de vill ha allt och då menar jag ALLT, så han fick göra som alla andra och åka dit och ställa sig i kön för att handla tillbaka den öl han sålt. Knasigt.

En liknande incident hände de som plockat in De Rankes Hop Harvest. På fredagseftermiddagen när du skulle in och handla var det soprent på hyllorna. Nästan allt var borta. Väl hemma ringde de lagret och frågade om deras egen import, eftersom de inte hade testat den, men fick då höra att allt var skeppat ut till butik. Ett trevligt problem för dem och vill man så kan man få tag i det mesta fortfarande…

Denna vecka väljer jag en öl ur det digra utbudet som släpptes eftersom det gäller att passa på. Förutom lite gott och blandat bestod min korg av maxantalet Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012. I kön och så länge den varade fick man nämligen bara ta sex flaskor av ovanstående öl så det gjorde jag. Eventuellt kommer jag att stödköpa några mer flaskor nu när hysterin har lagt sig men det återstår att se.

Denna brygd är en hyllningsöl till kejsare Karl V (1500-1558). Bryggeriet (Het Anker) har nämligen räknat ut att Karl måste varit på bryggeriet och druckit öl. Kejsaren fick sin skolning i Mechelen där bryggeriet ligger och de har i sin tur papper på att de har bryggt sedan 1369. Den bryggs bara en gång per år, den 24:e februari, för då föddes Karl V. Ölen är en mörk, mäktig, stark, värmande och sensorisk öl. Den spelar på många smaksträngar och har fått en gedigen skara fans i Sverige. Den passar utmärkt att lagra men eftersom den redan är ett år när vi får den till oss kan man med nöje dricka den nu!

Vad går man och köper dagen före ett av alla tiders grövsta, största, dyraste och mest tuffa släpp på Systembolaget? Den kan man suga på ett tag…

I dagarna håller ölnördssajten Ratebeer på att släppa allsköns årsbästalistor om vilka öl som är bäst, olika kategoriers bästalistor, bästa butiken, bästa krogen och så vidare i all evinnerlighet. Bäst, bäst, bäst…

Jag måste erkänna att när jag klev ut i stora världen, det vill säga när jag passerade 50-skyltarna utanför Tranås så kände jag en frihetskänsla. Jag, uppstyrda människa, tog ett steg ut i ett flummigt kaos. Bort från vikta strumpor och ordnade rader. Härligt att flyta in i en ostrukturerad folkhögskolevärld där man sitter på golvet och målar på väggarna. Visst, ett tag…

…men nu är jag åter ett mönster, en struktur och en fast rutin. Det är bara att inse att färgkordinerad bokhylla och alla sedlar åt samma håll, är jag. Samt att jag gillar listor. Ja, jag gillar att lista saker, rakt, prydligt, uppifrån och ner. Därför kan jag inte låta bli att studera Ratebeers listor fram och tillbaka. Hur, vad och varför? Slutligen kan jag konstatera att av Top 50 är 10 belgare. 1/5, 20%, inte så pjåkigt för ett ölland som många dömt ut eller glömt bort och återigen innehar vi plats nummer 1! Tufft. Nu finns inte just den ölen i Systembolagets sortimentkatalog (kolla webblanseringarna inom kort) men däremot hittar man ölen som kom på sjunde plats. Plats sju av miljoner öl, det måste anses som hyfsat, eller?

Av alla grymgrymma öl som släpps på fredag är det ingen som ens är i närheten av plats sju på listan. På plats sju finner man den belgiska munkölen Trappistes Rochefort 10. En gudabenådad, kraftig smakbomb i det mörka registret och med en lagringspotential utav sällan skådat slag.

Ölen är bryggd av munkar, fortfarande i ganska små kvantiteter även om det upprustades i bryggparken bara för några år sedan vilket gjorde att produktionen nästan dubblades. Ibland när jag har belgiska gäster förundras de över att vi med lätthet kan köpa en öl de drömmer om. Är det inte magiskt?