MankerBeer.com

Det är alltid lika intressant att förbluffas över hur dumt folk kan vara. När man var yngre och läste “En Ding Ding-värld” förstod man ju inte bättre än att ana att åtminstone en av alla genomkorkade nyheter kunde vara sann. Man levde på hoppet. Detsamma gäller nu i vuxen ålder men istället för aliens och fyhövdade hundkatter så handlar det om hur man tagit fram “torröl”. Det är Ny Teknik som nyligen skrev om nedan påhitt. Vi kunde ju läsa om något liknande häromveckan när det rapporterades om ölkoncentrat i pulverform.

Vi citerar tidningsartikeln;

Det är Pat’s Backcountry Beverages som hävdar att de lyckats koncentrera traditionell öl genom att använda en patentsökt metod för att eliminera så mycket vätska som möjligt vid tillverkningen. Men företaget betonar på sin hemsida att det inte handlar om att först göra ölen och sedan ta bort vätskan. Processen går ut på att börja med näst intill inget vatten alls och sedan noggrannt övervaka jäsningsprocessen.

Den koncentrerade ölen består enligt företagets ägare, Pat Tatera, av korn, humle och jäst.

”Kommer du till vår anläggning så kommer du att se utrustning som ser ut som något ut en sci-fi-film och det är där vår speciella teknologi låter oss att göra det vi gör”, sa Pat Tatera enligt Huffingtonpost.com.

Ja, gör ett pulver på allt det där, skapa kolsyra genom att pumpa upp och ned i en flaska och vipps har du öl. Jag hoppas banne mig att ingen tror att det där kommer smaka annat än gammal skam. Visst kan man göra öl rätt enkelt, se bara på de stor industrilagerbolagen som likt Jesus skapar alkoholhaltig dryck ur ingenting. Men att få in bryggning, öl och ett rent samvete i det här känns desto svårare. Säga vad man vill men det är lite som att säga att en pulversoppa är ett grymt substitut för en fylligt matig soppa, vilket det ibland kan vara. När vi nu pratar om en process som tar fler steg och möjliga riskmoment för att få fram lite god öl så känns det annorlunda, det känns fel. I teorin kan du säkert få fram något hopkok som kan kallas öl efter alla definitioner men i sig kan du ta lite druvor, hälla på lite diskvatten och låta det ruttna och sedan kalla det vin.

[…]we can create a nearly waterless beer concentrate that contains all the great flavor, alcohol, and aroma of a premium quality micro brew.

Nej, du får inte fram hajköl genom en påse mix, lite vatten och ett skakande på en flaska. Du får fram något skumt smakande vatten skulle jag tro, hellre tar jag mig en flugsvamp eller någon form av smakextrakt och häller i vattnet. Humleextrakt, lite havregrynd och vatten = öl?

Systembolaget har i år imponerat och levererat släpp som bara för ett år sedan hade ansetts galna. Kvaliteten på ölen som har släppts har varit snäppet högre, priserna har kunnat pressas då antalet flaskor har varit fler och så även antalet butiker som släpper dem. Variationen i bryggerier och ursprungsländer har varit balanserad och det känns inte lika trendkänsligt som det ibland gjort.

Därför är det synd att se att det återkommande abret med julölen fortsätter. Kalla mig bortskämd eller otacksam, men jag tycker att julölssläppen de senaste 2-3 åren har varit oerhört intetsägande. Tyvärr är det för många öl som är återkommande enbart på tidigare meriter och försäljningssiffror. Julölsförsäljningen känns lika självskriven som snaps runt midsommar – folk köper öl på julen, nästan oavsett vad man stoppar i hyllan. Därför är det inte så konstigt att ölen säljer och jag tycker att det har mer med efterfrågan på öl runt jul att göra än många av ölen i sig själva.

Ta den julkartong som Belgoklubben släpper så finner man redan nu  en hel knippe fantastiska öl som skulle kunna ge bredd och variation i ett rätt enformigt belgosortiment bland julölen. Likaså har amerikanska bryggerier en hel fauna av julöl som vi svenskar knappt får se eller höra om. Problemet har med alla säkerhet att göra med möjligheten till leveranser av ölen. Till skillnad från T5-släppet veckorna efter julölssläpet så ska julölen kunna levereras i ett bra mycket större antal flaskor. Så även om en leverantör får in 20.000 flaskor av en trevlig julöl så räcker det inte nödvändigtvis för att hamna i julölssegmentet där ölen ska kunna skickas till samtliga bolag och gärna finnas i större kvantitet än en kartong per butik.

Av de 53 julölen som släpps 15e november är i år 18 stycken att räkna som relativt nya, även om det i vissa fall rör sig om en lite annan öl men från ett bryggeri som var år kommer med 1-2 olika julöl. Jämfört med tidigare år får det väl räknas som helt okey och jag ser positivt på ett par nya spännande öl från Electric Nurse, Dugges och Sigtuna men saknar variation och tillskott från utländska bryggerier. Här kommer möjligheten att få leveranser och kvantiteter i rätt tid och jag tror att vi även i år får se lite Underlig Jul, Anchor Our Special Ale, Alesmith Yulesmith, någon skumt kryddad julöl från BrewDog etc. i T5-sortimentet. Ge mig en kvart och antalet öl som vi får se i decembersläppet och jag skulle nog kunna pricka in ett par säkra julölspjäser som kommer tillbaka var år.

Varför inte satsa på öl man faktiskt vill dricka än öl som bara ska vara experimentella och som man knappt vill dricka en hel flaska av själv. Det kan vara kul, men med det utbud som finns gäller det att börja leverera också och inte bara vara galna. Eller? Eller ska alla högtidssläpp vara lika fredade från förändring som standardsortimentet länge var? Jag tror att det ligger mycket politik med möjligheten att planera långsiktigt bakom vissa val. Genom att erbjuda en bra relation med återkommande släpp kan svenska bryggerier i tid planera sin bryggnkng och importörer får mer att säga till om mot deras internationella bryggerier då de snabbt kan garantera en viss försäljning. Detta är bara min tanke över det och inget jag säger stämmer men det kändes ändå som något att lyfta upp.

Kom gärna med förslag på julöl ni skulle vilja se så får vi se om något av dem kommer hit i framtiden.

Alla julölen som släpps i november finner ni här nedan och jag återkommer framöver med en närmare analys av dem.

11011-01 Ayinger Winter-Bock Tyskland 500 29.9
11012-03 Flying Dog K-9 Winter Ale USA 355 26.9
11300-03 Nils Oscar Kalasjulöl Sverige 330 19.5
11301-03 Sleepy Bulldog Winter Ale Sverige 330 19.9
11302-01 Brutal Brewing Winter Ale Sverige 500 ml 20.8
11303-01 Ölfabrikken Jule Ale Finland 500 27.9
11310-01 Midtfyns Jule Stout Danmark 500 39.8
11311-03 Wisby Julbrygd Sverige 330 18.9
11316-03 Sigtuna Christmas Scottish Sverige 330 32.9
11319-03 Sigtuna Winter IPA Organic Sverige 330 19.9
11320-01 Oppigårds Winter Ale Sverige 500 26.9
11321-03 Slottskällan Winter Eko Sverige 330 22.8
11322-03 S:t Eriks M.Dahlgren Julporter Sverige 330 20.9
11325-01 Electric Nurse Underbar Jul Sverige 500 27.4
11329-01 Falcon Julöl Sverige 500  16.8
11329-03 Falcon Julöl Sverige 330 12
11331-01 St Peters Winter Ale Storbritannien 500 26.9
11332-03 Hibernation Ale USA 355 29.9
11335-01 Holy Cow Cranberry Milk Stout Storbritannien 500 29.4
11336-03 Sigtuna Midvinterblot Sverige 330 22.9
11338-01 Mariestads Julebrygd Sverige 500 17.8
11338-12 Mariestads Julebrygd Sverige 500 17.9
11342-03 Ölvisholt Julabjör Island 330 27.9
11343-03 Mikkeller Via Til Fra Danmark 330 29.7
11346-03 Mohawk Blizzard Imperial Porter Sverige 330 29.5
11350-12 Spendrups Julbrygd Sverige 500 15.9
11351-03 Evil Twin Christmas Eve at a NYC Hotel Room  USA 355 29.9
11352-03 OHaras Christmas Velvet Storbritannien 330 21.9
11354-03 Mikkeller Santa’s Little Helper Danmark 330 29.7
11355-01 Falcons Julmumma Sverige 500 17.8
11356-12 Pripps Blå Jul Sverige 500 15.9
11357-01 Shepherd Neame Christmas Ale Storbritannien 500 28.9
11358-01 Fuller´s Old Winter Ale England 500 22.9
11363-03 Samuel Adams Winter Lager USA 355 17.5
11364-01 N´Ice Chouffe Belgien 750 56.9
11365-01 Jacobsen Gold Naked Ch Ale Danmark 750 59
11369-03 S:t Eriks Julale Eko Sverige 330 18.9
11371-01 Grebbestad Julöl Sverige 500 21.8
11372-12 Sofiero Julöl Sverige burk 500 13.9
11373-01 Eriksberg Julöl Sverige 500 ml 17.3
11374-03 Dugges Christmas Idjit! Sverige 330 32.6
11376-01 Liefmans Glühkriek Belgien 750 57
11377-01 Nisse Julöl Sverige 500 28.8
11380-01 Three Hearts Julöl Sverige 500 15.9
11381-01 Mysingen Midvinterbrygd 13 Sverige 500 31.4
11382-01 Jämtlands Julöl Sverige 500 27.7
11384-01 Bellerose de Nöel Frankrike 750 54.9
11385-01 Dugges Juldricka Sverige 500 24.8
11386-03 Dugges Jullager Sverige 330 19.8
11390-03 Napa Smith Bonfire USA 355 24.8
11391-01 BB Pistonhead Christmas Carol  Sverige 500 16.8
11395-01 Electric Nurse Christm Ale Sverige 500 27.5
1958-02 Mikkeller Drinkin The Snow Belgien 330 16.9

En sak som sällan diskuteras på ölbloggar eller i annan ölmedia i Sverige är datummärningen på öl. Vi svenskar har en fallenhet för att påpeka rätt och fel och oavsett vad vi ibland förstår om bakgrunden till det vi ser eller ger en åsikt om så har vi lätt att tycka till. Här är jag själv ett praktexempel, läser jag gamla blogginlägg slås jag ibland över hur naiv och okunnig jag har varit över saker. Såklart är en viss ölstil starkare, den ska vara det lika mycket som en IPA ska ha beska och en brown ale kan ha toner av nötter och lite torr choklad.

Medan detta är saker man kan lära sig mer om och på så sätt få en bättre förståelse över det man ger uttryck för så är just datummärkningen utav öl ett mer komplext pussel. Anledningen är rätt simpel – i brist på en standard som alla bryggerier använder så är det olika. Det hela uppdagades då jag läste en kommentar på interwebben om att ett kommande öl på Systembolaget hade en datummärkning som passerar närsomhelst nu. Det var ingen IPA så ni kan alla vara lugna. Jag frågade då importören vad detta berodde på och mycket riktigt – det var bara en helt annan datummärkning.

Detsamma märkte jag själv några dagar innan då jag drack en utsökt dubbel IPA och förvånades över hur fräsch och smakrik den var för att ha passerat bäst före datumet. Självfallet trodde jag att bäst före datumet var mellan 6-12 månader efter bryggdatumet, vilket i detta fallet var helt fel och ölet var snarare mindre än 3 månader gammalt – mer än okey i min bok.

I USA används ett par olika sätt att märka öl och vad det innebär för oss svenskar är att vi snarare borde efterfråga bryggdatum än bäst före datum. Detta har också flera importörer tryckt på hos deras leverantörer men det är svårt att få till en förändring bara för att vi svenskar vill det.

Mängder säljer och mängder ger kraft, men att komma med en åsikt om något egentligen så litet som tar så mycket tid och kostnad för producenten tycks inte ge effekt.

Istället är det lätt att importörer och konsumenter ger vissa skit medan andra kan skryta om färskheten – få har ju direkt svarat på frågan när bryggdatumet faktiskt var. Vissa leverantörer har över 12 månaders bäst före datum på sina produkter medan andra har mellan 3 och 6 beroende på ölstil och vad bryggeriet tycker är passande. Ta en person som Menno på De Molen som på sina IPAs sätter 6 månader då han tycker de ska drickas inom max 3 medan han lätt sätter 25 år på sina imperial stouts.

Vad beror detta då på? Dels på att viss öl skeppas hit med rätt stora ledtider, oftast inte direkt efter bryggning eller synkat med leverans till krog eller Systembolag. I andra fall beror det på den faktorn jag nämnt ovan, storleken på beställningsordern och relationen till den svenska/nordiska/europeiska säljaren. Vissa öl har flera stopp på vägen till Sverige medan andra skickas direkt från bryggning – vilka som är vilka får vi svenska konsumenter sällan reda på och importörerna själva tjänar ju ingenting på att informera kunderna om att ölen faktiskt är en 5-6 månader gamla när de kommer ut på hyllorna på bolaget eller på krogen.
En bra vetskap här är att Systembolaget kräver att alla importörer har lagerhållit sina produkter i tre veckor innan de går till Systembolaget, lägg därtill på 1 månad om importören får ölen direkt från bryggning och har en relativt snabb leverans med tillägg på 2-3 månader om det vankas mellanstopp eller att bryggningen och leverans inte synkar direkt. Redan här har ölet kunnat stå i 3-5 månader innan de ställs på hyllorna, nu tror jag att det är lite annorlunda med varor som är “ordinarie” på Systembolaget men det är ändå ett par månader innan ölen kommer på hyllan.

Bland annat Coors var bland de första att vara ute och byta ut de av sina öl som var äldre än 90 dagar, snabbt och enkelt för att se vilka öl som skulle väck. För “ordentlig” öl har detta sedan blivit ett gissel då datumen symboliserar färskhet på olika sätt. En IPA som har ett best by date på 10 dagar kommer garanterat att vara bra efter 20 dagar, annars hade bryggeriet nog behövt tänka på ett och annat. Men mjölk som är 10 dagar över bäst före datumet bör nog inte drickas utan att först åtminstone lukta på mjölken – detsamma skedde för öl där olika öltyper och bryggerier märkte olika beroende på produkt.

Man kan säga att det idag finns tre olika sätt att märka öl:
1. Julianskt datum, vilket visar dagens nummer samt batchnumret. Enkelt och bra för att se hur gammal den är.
2. Julianskt datum fast med veckonummer samt år. Enkelt för att se hur gammal den är, men utan att se om det kanske råkar vara en viss batch som kanske kan ha blivit fel.
3. Best by date. 60, 90, 120, 180 eller 240 dagar är de vanliga där det senaste främst är för mörka och starka produkter. Oftast står det också något på flaskorna att de kan lagras längre. Detta sätt symboliserar färskhet på ölet – inte kvalitet. I Europa ser vi hellre lång tid kvar tills bäst före tider då det symboliserar att produkt fortfarande är färsk, istället för att visa att den faktiskt är det.

En rädsla som framhållits för varför amerikanska bryggerier ogärna ändrar sin kodning är att de tror att ett längre datum gör att ölet blir kvar på hyllorna. Sätter du 2 år på en färsk högkvalitativ IPA så kommer den inte säljas lika fort som om man satt 2 månader på den. Skillnaden är att USA och Sverige skiljas sig åt vad gäller distribution. I USA har de sitt så kallade “three tier system” vilket innebär att bryggeriet måste gå genom en distributör som sedan säljer ölet till krog och butiker. När ölet har lämnat bryggeriet är ölet inte längre bryggeriets att hantera eller kontrollera. I Sverige skiljer sig detta då man kan sköta samtliga led. En hårt arbetande importör kan vara både importör, producent, återförsäljare och garant för att produkten går direkt ut i butik – kvalitetskontroll kan göras längsmed varje steg, både från bryggeriet och importörens håll. Problemet blir att intresset i att sälja öl krockar med intresset att kunna leverera ölet. Bryggerierna ser helst att ölen kan garanteras ett kort säljdatum, leverantörerna ser problem i det då det tar en 2 månader innan ett öl kan gå från USA till Systembolagets hyllor – med andra ord är det i princip omöjligt att sälja purfärsk amerikansk IPA spå Systembolaget. Systembolager har inte heller godkänt dessa märkningar, deras enda krav är att en öl om den har en bäst före märkning ska ha minst 3 månader kvar.

Finns det någon lösning då? Ja, dels kan importörer bli bättre på att kommunicera med de leverantörer de har i USA, vare sig det är direkt med bryggerierna eller olika former av grossister. Dels kan importörerna också bättre förklara för konsumenterna vilka bryggdatum som generellt sätt hålls och hur de arbetar för att hålla nere ledtiderna innan ölen når oss konsumenter. Bryggerierna å sin sida måste börja lita på sina köpare här i Sverige och Europa och hellre kontrollera hur skeppning och leverans går till än att vara motstridiga. Många amerikanska bryggare jag har pratat med har förbluffats över hur enkelt och smidigt det väl har varit att få hit öl och hur snabbt den gått åt. Då får de ett incitament att möta importörerna halvvägs och vi konsumenter får klarhet i hur färsk ölen är.

Eller har jag fel?

Idag nåddes jag av nyheten att pyttelilla Tree House Brewing Company frånn Brimfield, Massachusetts tvingats att stänga. Nu kanske ni undrar varför jag skriver en rant om ett så litet bryggeri, eller snarare bryggpub som knappt har mer än en öl utöver de cirka 20 öl som är listade på Rate Beer som faktiskt har druckits utav mer än en handfull personer. Sannolikheten att just du kommer att dricka deras öl är minimal och nu kanske till och med obefintlig.

Anledningen till att jag skriver är att när jag drack deras IPA Julius från en growler hemma hos en vän i Göteborg så kände jag en wow-känsla och att häri ligger något mer än bara en vanlig öl. Varför jag skriver är att när jag ibland blir ifrågasatt för att skriva om ofta rätt svårfunna öl så försöker jag förklara att syftet är inte att vara elitistisk eller skrytsam utan för att visa vad som faktiskt finns. Det finns så otroligt många öl att det är helt omöjligt för någon att inte kunna finna åtminstone en enda öl utav de tusen och åter tusentals öl som finns som man skulle kunna tycka om, som skulle kunna föda ett intresse.

Tree House Brewing Co. kanske aldrig skulle växa sig större, nå regional och sedan nationell distribution. De skulle nog aldrig komma till Europa och sedan få en marknad i Sverige. Eller är det så omöjligt? Se vad vi sa häromåret när vi skrev om Ballast Point Sculpin IPA och folk sa att det är en öl man drömmer om. Idag finns den på svensk mark, kommer att komma på Systembolaget och vi ser öl från Stone, Oskar Blues, Alesmith, Sierra Nevada och många fler på våra krogar. Redan då var både Ballast Point och samtliga andra etablerade på den amerikanska marknaden, men allt började någonstans. Se hur svenska framgångssagor som Brekeriet, All in Brewing, Beerbliotek, Poppels och Omnipollo har gått från att kämpa på nanobasis till att få upp en produktion och ta över stad, land och rike. Vad hade hänt om bröderna Ek på Brekeriet hade mött motstånd från dag ett och efter att ha satsat på sitt bryggeri direkt fått höra att de är nödgade att stänga? Då hade vi inte haft ett toppbryggeri av hög internationell klass. Då hade vi inte haft ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och inte kompromissa. Samma historia ligger bakom det All in Brewing gör, det Pang Pang eller det som alla små entusiaster där ute drömmer om att göra. Brygga öl åt en kundskara som uppskattar dig och din produkt. Det fröet växer sig starkare och en dag finns ölen över hela landet och vipps har förutsättningarna ändrats helt för hur du kan sprida dina öl.

Julius var en av de bästa IPAs jag har druckit i år – fruktig tropik, bra humlebett och en skön balanserad beska. Att se ett bryggeri behöva stänga på grund utav att staden menar att det inte är särskilt chillat med ett bryggeri mitt i bostadsområdena (nu vet jag inte hur stort Brimfield är men sååå stort lär det knappast vara) är för mig sorgligt. Ägarna Damien Goudreau, Dean Rohan, Jonathan Weisbach och Nate Lanier kommer att överklaga beslutet och jag hoppas att de får rätt. För även om vi inte lär få prova deras öl här i Sverige så är det kanske såhär nästa stora saga börjar.

När jag i måndags satt på en av de ölkrogar jag brukar frekventera i Göteborg slogs jag och mitt sällskap av en plötslig insikt – vi dricker öl, utan vatten “on the side”. När paret bredvid oss beställer in två glas normalstarkt vin får de direkt frågan om de vill ha ett glas vatten till det. När vi så beställer in en mer än 12% stark imperial stout, med andra ord en alkoholmässigt lika kraftig dryck uteblir frågan.

Nu ser jag egentligen ingenting onormalt i det utan det har väl med allt från traditioner till att öl redan har en rätt stor andel vatten i sig till att vinet kan ha en högre koncentration på smaken. Alla argument jag tycker är lite förlegade. Dricker vi en maffig barley wine eller imperial stout tycker jag att smaken kan vara bra mycket kraftigare än i ett glas Chardonnay. Likaså är chansen större att man dricker ett glas vitt hyffsat fort en varm sommardag, medan du gör slut på ditt glas svart mörker desto långsammare – i alla fall är det min analys.

Nu kanske jag inte vill ha in ett glas vatten varje gång jag beställer in ett glas öl, men tar man in en redig flaska skulle jag nog vilja ha någonting att friska upp mig med under det att jag fyller på mitt glas. Kikar man runt lite på myter och åsikter på interwebben är det allt från att alkohol är vätskedrivande varpå du kan behöva fylla på vattennivåerna i kroppen till att vin är så starkt och det naturliga att dricka till mat och att om du bara dricker vin blir du full, därför läskar du dig med vin.

Båda argumenten ovan passar ju inte lika bra på öl. All öl över 6% känns ju som rätt så starka öl, så varför ska man dricka sig mätt på dessa? Varför ska man inte fylla på vätskenivåerna även när man dricker öl?

Så för mig har samtliga argument jag hört eller funnit på interweb varit rätt missvisande, de skulle lika väl kunna handla om öl. Eller har jag missat någon självklar anledning till att man får in vatten till vinet men inte till ölet? Enlighten me!

Jag tänker hålla mig kort idag – se det här klippet, starta från runt 9.20 in och se frammåt. Det är från TV3 programmet “Kniven mot strupen” och ger ett rätt bra exempel på hur “vinpersoner” egentligen är. Vinpersoner kanske ni säger frågande nu, är inte det att generalisera? Jo visst fan är det så, men å andra sidan får man ju både en dumstämpel och snea blickar bara man ber om en annan öl än en ljus lager till maten om man gillar öl. Den här samligen översittare visar ju bara återigen hur öppet och trevligt ölsamhället kan vara och visst lär det finnas de som frågar om en IPA med fruktigare toner – men inte fan sitter någon och ber om en IPA med Simcoe från en viss gård eller en ale där malten ska vara av ett visst slag – eller för den delen blir till sig då någon vågar rekommendera vad hon själv anser är gott till en viss rätt. Säg istället att det kanske inte var ditt val, men att du i så fall väljer något annat.

Nu skulle de visserligen provocera något, men attan så dryga de verkar och förstår de inte själva att de inte direkt bidrar till en positiv dryckeskultur är alla får tycka vad de själva vill? Om folk kritiserade Den Stora Ölresan och klippet där man tog personal från Ölrepubliken och The Rover för att låta dem framställas som snobbiga så var det gär tio gånger värre. Fy och skam på dem!