MankerBeer.com

Efter antalet lackningar under de senaste månaderna har vi nu åstadkommit något med dem. Förutom att de har skapat en viss debatt där många har valt sida eller åtminstone för sig själva formulerat en åsikt om vad de tycker om dagens öljournalistik. Vissa tycker det är rätt att sätta hårt mot den bristfälliga öljournalistiken i tryckt media och på tv medan andra menar att konstruktiv kritik och en utsträckt hand är bättre medel. Jag själv har velat sätta hårt mot hårt; för det är trots allt ett jobb som skall skötas korrekt och med respekt – det går det inte att säga något om. Är jag skeppare och saknar förmåga att läsa sjökort eller läsa av vindar och liknande så kommer jag inte att göra ett bra jobb. Som jag så ofta har sagt så föder kunskap ett ökat intresse och har man inte ett grundläggande intresse är det svårt att vilja ta åt sig mer kunskap.

En av de vi har gått åt är Lasse Råde på Expressens redaktion. Baserad nere i Göteborg har han skrivit om öl en längre tid och med allt från bristande fakta eller källritik till att ha missat varifrån syran i en sur brunöl kommer så har han lyckats reta upp en stor del ölfantaster. I förra veckan kommenterade han här på MankerBeer och bemötte där den kritik i form av ett brev som sänts till honom. Ett oerhört bra svar och en bra dialog här i kommentarsfältet där han bjöd in för att ta en öl och diskutera saker istället för att sitta på nätet och uttrycka negativa åsikter. Då jag skulle ner till Göteborg över veckoslutet och helgen så passade jag på att dra ett mail till Lasse där jag berömde honom för hans bra svar och viljan till dialog, samtidigt som jag stod på mig om att jag ansåg att viss kritik är befogad. Kritik som dock skall vara saklig mot det som skrivs och inte mot honom, eller andra, som person.

Sagt och gjort så möttes vi i fredag på Ölrepubliken för kvartssamtal och en öl. Det var ett väldigt trevligt möte där vi båda berättade om våra respektive ölresor och hur vårt intresse kommit att formas. Jag berätta hur jag började skriva om öl och hur jag genom festivaler, möten med bryggare och resor lärde mig mer och fann en hobby som växt till något mer medan Lasses resa började som krog- och filmrecensent för att sedan få jobbet som ölskribent. Ett problem vi fann är att det utrymmet han får i tidningen inte alltid rymmer de ingresser eller den bakgrund han har skrivit eller önskar få med. Det är en rätt stor skillnad på att ha oändligt med text (likt jag har) och ett visst antal tecken där 4 korta ölrecensioner ska inrymmas. Syfte, bakgrund och hur ölen bedöms ges helt enkelt inget utrymme då det inte får plats. Att också välja bland de ölen som är någorlunda möjliga att få fatt på och att göra det 52 gånger på ett år är inte det lättaste. Här kunde vi tillsammans finna lite förslag på upplägg och att hitta teman eller att visa på skillnader mellan olika öl som möjliga inlägg.

Jag erbjöd mig att gärna bolla förslag på ämnen eller om han önskar information om någon öl, samt att meddela när något blev fel vilket verkade uppskattas och överlag så var dialogen rätt öppen och bra. Punkterna om källkritik och vikten av att läsa på lite extra var dock något jag stod fast vid och så länge det står fel så ska det lyftas fram, men sedan kan man göra det på flera sätt.

Avslutningsvis kom vi fram till att den bästa lösningen är att starta ett nytt upprop mot bättre öljournalistik och då Lasse växte i mina ögon genom att vara öppen för att ta en öl och diskutera saker så ser jag ingen anledning att driva vidare vår namninsamling mot honom personligen. Dock kommer vi även fortsättningsvis att lacka ur när det skrivs falsarium och “experter” slänger ur sig felaktigheter i morgonsofforna, det är en av fördelarna vi har av att vara ett webbaserat ölmedia. Nu vill vi istället uppmana etablerad media att ta till vara på den enorma kunskapsbas som finns ute i landet i form av ölfantaster, de kanske inte säljer lika bra eller känns igen likt “Bengan” och Steffo” men de har å andra sidan en hel massa kunskap. Använd den. Tack Lasse, för ett bra snack och hoppas att De Molen Machtig & Mooi (17.4% stark cognacslagrad barley wine) föll dig i smaken.

Vi har tagit Manhattan, nu tar vi Berlin!

Få lär ha missat någon av mina många lackningar, artikelserien där jag får utlopp för mina åsikter om både det ena och andra inom ölvärlden. Ett återkommande tema både där och på Facebook är de “etablerade öljournalisterna”, med andra ord de som skriver om öl i tryckt press. Traditionen har alltid gjort att de som hörs och syns i etablerad media är “de sanna” medan vi som huserar på det här påhittet “inter web” ännu inte nått samma status, oavsett grad av kunskap, faktiska läsare eller vad vi skriver.

En av dessa öljournalister som fått extra mycket uppmärksamhet å vår sida är Expressen/GT‘s Lasse Råde. Lasse har figurerat i Expressens helgbilagor rätt länge och till hans försvar så har kvaliten både vad gäller öl, tipsen och teman blivit avsevärt mycket bättre. Det är heller inte rätt att lyfta fram en specifik person som jämfört med andra inte står och påstår alla möjliga falsarium, även om det inträffar.

Lasse har också uppmärksammat den namninsamling vi har och som jag fortfarande står bakom; jag vill se bra öljournalister i tryckt och visuell media – är de inte insatta eller har en vilja att lära sig så anser jag personligen att man får lära sig eller pyssla med något annat. Det är inte svårt att googla fram information om bryggerier, det är inte svårt att maila bryggare om man är oklar på en viss öl utan det är en positiv sak i mina ögon att fråga om hjälp och kompletterande information.

Nedan finner ni i alla fall Lasses svar på ett mail från uppsalabon, ölfantasten och öluppstyraren Tobias Hoffback. Jag tänker inte analysera det vidare utan låter er själva läsa. Lasse kommenterar sedan lite bitskt på att Tobias inte svarat på nedan och på att han fått höra om en viss namninsamling, men bjuder på ett bra sätt in för diskussion – något vi ska ta fasta vid – bra gjort av Lasse tycker jag, stort plus!

Utan att lägga ord i mun på Lasse eller riskera att feltolka honom får jag ändå tycka att det är lite rörigt att man recenserar julölen utifrån hur de passar till mat – ska man inte vara öppen med det då? Varför väljer man då inte öl som är tänkte till julmaten, Glühkriken är ju inte direkt det naturliga valet till sill och köttbullar? Sedan att Three Hearts är utmärkt, visst, till mat så kanske det ger något men det är väl mer att maltvatten fungerar bra till något med smak – testa istället att låta maten komplettera maten istället. Nu blir det mailtime (i kronologisk ordning)! Och ja, det är de i filmen som har skrivit mailen..

Mail till Lasse Råde:

Hejsan

Jag läste nyligen på en blogg att du som “ölexpert” hade rankat julöl. Kul tänkte jag och blev lite nyfiken. Klickade då på länken och såg det du hade skrivit. Hur kommer det sig att en tidning titulerar dig som ölexpert? Eller är det du som glömt att berätta något för dem?

Har full förståelse för att smaken är varierande beroende på vem som dricker den. Men när du ger Falcons Tipp Tapp full pott så blir jag konfunderad. Antingen så saknar du helt smak i mitt tycke, eller så får du betalt av Carlsberg för att hylla deras öl. Om det sistnämnda stämmer så borde du skämmas ordentligt eftersom du på ett medvetet sätt lurar dina s.k läsare.

Eftersom fler och fler fått upp ögonen för öl i Sverige så tror och hoppas jag att dessa upplysta människor kommer inse att du är en pajas!

Allt gott, Tobias Hoffback

Svar:

Hej,
Kul att du läser mina recensioner – även om du är kritisk. Och utnämningen till ölexpert är något som tidningen gjorde, vill knappast kalla mig det själv – även om jag skrivit om öl i närmare 30 år.
Precis som du skriver ska en recension vara subjektiv – men däremot aldrig objektiv. Förutom öl har jag recenserat film, böcker, shower, musik och teater och alltid hävdat att en recension är en persons subjektiva upplevelse av det han just sett, hört eller för den delen smakat, visserligen med en hygglig kunskap i botten.
Man kan aldrig lära sig nog mycket om öl och jag vill absolut inte skryta med mina kunskaper. Jag tillhör i a f de som är skeptisk till många av de experimentöl som dagens små bryggerier håller på med – även om jag gläds över att de finns och applåderar gärna när de gör något i mitt tycke gott öl.
Sedan exempelvis när det gäller julöl har jag en bestämd uppfattning, högst personlig, att drycken ska passa bra till julmat. Och då tycker jag att Tipp Tapp är ett av de allra bästa i år, liksom Three Hearts.
Men jag kan också berömma Glükriek för att det sticker ut – o t o m ska drickas varm (det visste de inte ens på Systembolaget.
Anklagelsen att jag skulle få betalt av Carlsberg är synnerligen allvarlig (för att inte säga kränkande) – vore det så skulle jag få sparken av Expressen omedelbart. Självklart får jag inte betalt av någon annan än Expressen som ger mig min månadslön. Och jag betalar mina egna öl själv. “Medvetet lura”, tror du verkligen det?
Pajas? Tja, det får stå för dig…
Men jag hoppas att du inte slutar läsa det jag skriver, även om du nu inte tycker att jag kan mitt ämne – något litet borde i alla fall ha trängt in efter att ha skrivit om öl i närmare 30 år. Och faktiskt bryggt öl flera gånger på tyvärr saligen avsomnade Falons ölskola.
Det som framför allt är kul är att intresset för öl har ökat så enormt genom åren. En gång i tiden fick jag slåss för att få skriva om något enstaka öl ytterst sporadiskt i tidningen, medan jag numera skriver minst en gång i veckan och har fått många efterföljare i spalterna.
Så fortsätt gärna tycka (illa) om det jag skriver, men håll med om att det är värt att skriva om och recensera öl, även om åsikterna går isär.
Hade förresten en kollega som liksom jag recenserade film. Flera läsare ansåg att de läste hans recensioner tvärtom, d v s berömde han en film visste de att den inte var värd att se och tvärtom. Man så att säga lär sig vad en recensent gillar och inte gillar.

Så skål och Gott Nytt Ölår – vore trevligt att ses över en öl eller två (du får bestämma sorten)

PS! Jag blir nyfiken när du klickade på den där länken, fick du då fram mina recensioner som varit publicera i Leva&Bo som innehöll 20 öl eller den stora testen som var publicerad i GT med samtliga 60 öl? DS!”

Lasse Råde
lasse.rade@gt.se
GT/EXPRESSEN
Box 417
401 26 Göteborg

Svar 2:

 

Jag blir lite förvånad över att jag inte fått ngn respons på mitt mejl. Samtidigt ser jag att det pågår ett namnupprop på nätet där man skriver på och kräver att jag ska avsättas som ölskribent på Expressen… Jag diskuterar gärna i sak olika öl och ölrecensioner, och jag har full respekt för att man kan tycka allt möjligt om olika ölsorter. Jag tycker om Tipptapp t ex men diskuterar gärna vad som är riktigt bra öl.
Vad eller vem som initierat uppropet har jag ingen aning om – men fortsätter gärna diskussionen. Som t ex vad tycker du om Innis & Gunn Irish Whiskey Cask?
För mig är det något av en mission att skriva och recensera öl, vilket jag började med långt innan det blev s a s trendigt. Därför välkomnar jag verkligen reaktioner från våra läsare.

Mvh

Lasse Råde
lasse.rade@gt.se
GT/EXPRESSEN
Box 417
401 26 Göteborg

Om de senaste två åren har varit grogrunden för flera nano- och mikrobryggerier så verkar bara de senaste två åren ha varit detsamma för fler och fler så kallade ölkrogar. Idag har vi fler ölkrogar än på väldigt länge. Bristen som jag hoppas att ni direkt har sett är att jag bara använder begreppet ölkrog utan att ens definiera det; för vad är en ölkrog? Är en ölkrog ett ställe som serverar öl, bara serverar en viss typ av öl, serverar både öl från mikrobryggerier och massproducerande drakar eller är det kanske att de har en viss filosofi eller åtminstone ett tänk om varför de har “bättre” öl på menyn?

Det är lätt att bli snobbig när man försöker dra den här typen av gränser och jag tror inte att det finns något rätt eller fel. För oavsett vilken definition man väljer eller formulerar så är det krogar som hamnar utanför som andra skulle ha med, eller krogar som innefattas som andra aldrig skulle tänka på att ha med.

Kanske är det istället syftet som är den ledande punkten? För på samma sätt som syftet har en viktig roll i gränsdragningen mellan om ett bryggeri är craft eller crafty vilket gjort att fler av de volymmässigt sett makrobryggande mikrobryggerierna i USA kan anses vara crafty, så är realiteten för många krogar att de måste ha lite av båda. Eller kanske var det så att de började sälja makrolager för att ha råd att satsa på bättre öl när så efterfrågan började komma från just deras gäster. Oavsett så är det inte alltid svart på vitt och man måste försöka se helheten. Samtidigt är det idag mer och mer skepticism i ölvärlden i samband med att storbryggerierna försöker komma på sätt att ta sig in på craft beer-scenen och när jag läser inlägg som det här så är det en av anledningarna till jag själv har tappat bort mig i vad jag tycker är en ölkrog eller en krog som serverar säljande öl, men slänger in något enstaka för att stilla ölfantasterna.

Visst är det grymt med en stor mängd flasköl, men på en gastrokrog så är flasköl ofta rätt dyrt och borde man inte känna att man vill vara såpass fristående att man ordnar sig en egen fatanläggning och kan servera en helt annan typ av upplevelse för alla de som kanske vill ha öl till maten? Vissa bättre krogar är långt fram här och både Matbaren/Matsalen, 19 Glas, Restaurang AG, Pubologi (bara för att nämna ett par från Stockholm, övriga landet får ni gärna tipsa om) och liknande har en fokuserad inställning till vad öl också kan ge till maten. Trots att de i första hand har inriktat sig på vinlistorna.

Jag kan välja ett par andra bättre krogar som helt gett upp det här med att erbjuda bra öl till sina gäster, men så vill de inte heller försöka få in i sitt koncept att de är en ölkrog eller ens en restaurang med ett nämnvärt ölutbud. Något som man i inlägget jag länkade till ovan faktiskt gör.

Vad vill jag säga då, varför är jag så jäkla gnällig? Jo, för att jag tycker att det är synd. Samtidigt kan man välja att se det på motsatt sätt – fan, vad häftigt med en restaurang som satsar på öl till maten – om än bara på flaska. Att de har en fatanläggning från någon annan och serverar helt annan typ av öl på fat, det är en bra start och kanske ett nödvändigt ont för att ha balans i kostnaderna. Men vad vill man då vara, egentligen och vad är det man egentligen satsar på? Ska man istället göra som Pubologi och 19 Glas och satsa på färre men mer noggrant utvalda öl? Måste man ha så många “bra” öl som möjligt för att vara en ölkrog, eller är kvalitet mer värt än kvantitet?

Eller är jag bara en gammal bitter gubbfan som gillar att gnälla på små principsaker och att om man säger att man satsar på öl så gör man det hela vägen. Jag själv tror mest på det sista alternativet.

Jag jobbar med klagomål, ilska, frustration och besvär. Förväntningar och misslyckanden, besvikelse och ilskna toner. Därför är jag kanske lite väl luttrad jämfört med många andra och min syn på mänskligheten är ibland inte den bästa. Samtidigt så kanske det gör mig mer kritisk till sådant som man med befog kan påpeka är undermåligt. Om jag till exempel går och köper en pizza och får en lasagne så vet jag att det var minsann fel och jag kan då fint påpeka att det här var inte helt riktigt. Likaså om jag går och köper en påse kött som jag märker har gått ut, då är det ju inte helt rätt och riktigt och jag kan påpeka för butiken att de borde hålla koll på sin mat.

Men med dryck är det annorlunda, eller? De gamla vinskrönorna om att prova vin och korkskadat vin – nej, en vinflaska med metalltopp ger inte korkskada på ditt vin! – och att många lätt tror sig veta mer om defekta produkter än vad de gör. Vilket är en orsak till att de lätt nekar ett nyöppnat vin för att det inte föll dem i smaken eller alls motsvarade deras förväntningar, eller så att det faktiskt inte smakade helt som det skulle. Då kommer vi onekligen tillbaka till ämnet med IPA och humletrötthet.

IPA är en färskvara, liksom humle. Men hur långt ska man kunna dra det hela? Att vissa lätt humletrötta öl kommer sent in i landet varpå de redan på krog är småtrötta kan jag förstå och likaså att de kommer till Systembolaget där efterfrågan gör att de ibland kan stå lite. Samtidigt är jag lite ifrågasättande till krogarnas hantering av öl. Vissa öl är en färskvara medan andra inte är det. Om en krog har fått in ett parti riktigt färska IPAs borde det väl kunna ligga i deras intresse att promote’a dessa och lyfta fram dem som färska trevligheter? Att på krogen få en IPA som är snart ett år gammal känns däremot mer som att de tänkt lite fel med att ha kvar dem, för samma pris och som om det vore samma öl man sålde en tre kvart år tidigare. Visst kan man som kund be att få kika på datummärkningen på flaskan, fråga om densamma och påpeka att ölet är lite trött i sin humleprofil – det är trots allt en IPA. Eller är det här en icke-fråga, något som är mer snobbigt än berättigat? Nu har jag ingen anledningen att egentligen säga vilken öl och var det var den beställdes – men det intressanta i sammanhanget är att det inte ens var jag, utan mitt sällskap som beställde ölet. Och som sedan också påpekade att den var lite “meh”, medan jag hade provat en bra mycket färskade variant bara några veckor tidigare som var helt underbar – vilket var varför jag hade rekommenderat den.

Frågan om trötthet och humleprofil i öl diskuteras bland annat här och även frågan om datumkoll och datumvarningar har lyfts fram varpå hela den här diskussionen blommade upp (igen). För kan man tala om bäst före-datum om just IPA? De, bäst före-datumen, är ju helt beroende på öltyp. Ingen klagar ju på om den imperial stout man får upphälld är fyra år gammal, men däremot om IPAn är det – vilket också det har hänt mig – en upphumlad pale ale som var 3 år gammal och serverades som om det inte var något udda med det… Kan man klaga? Bör man klaga eller bör det ligga lika mycket på en själv, och i så fall ska man alltid be att få kika på flaskan först? Eller bidrar det till snobbism och känns det lite jobbigt? Vad tycker vi egentligen? Skiljer det sig mot Systembolagets hantering av denna typ av öl, mot importörernas ansvar?

Mitt korta svar är mnjae. En importör tar in ölen och säljer dem till krog och Systembolaget, troligen med information om ölet och hur det bäst hanteras. Sedan är det ju upp till krogarna och oss konsumenter tycker jag. Importören kan försöka, men inte alltid lyckas att få in så färsk IPA som möjligt, där kan det lätt ta stopp – däremot är det rätt sällan vi får in IPA’s som är halvåret gamla redan i det första steget. Och Systembolaget handhåller bara ölen, att mikrostyra leveranser och omfördelningar av just humlig öl låter lika dumt som det är. Däremot är det krogarna som jag då har kvar och undrar om. Ska de sälja ett år gammal IPA?

Grafen här bredvid kommer från en intressant studie där man mätt åtta olika faktorer vad gäller bäst före-datum på öl och deras fräschör vad gäller humle, värt att kika på.

Att M2 och Kristopher på Kornmalt & Humlekottar kör ett vad om en vit månad är lika modigt som inspirerande. Själv fick jag för mig att även jag borde prova på att hålla mig ifrån allt som har med den minsta alkoholprocenten att göra, således lättöl, cider och andra jästa drycker. Det kändes bra, det var spännande och efter en intensiv period kring jul och nyår så var det något som dessutom kändes rätt.

Efter ett par långa nätter och lika långa krogbesök – helt  utan en droppe alkohol – så var det en pina, kroppen ville ha en öl, jag ville verkligen bara öppna förrådet och plocka ut en Pannepot från Struise. Redan nu så ser ni varningsklockorna ringa; svettningar, överdrivet fokus på öl och fenomenet när man inte kan vara utan en produkt som ger en reaktion som leder till beroende. Men var jag beroende? Är jag alkoholist? Var det så svårt för mig att inte behöva öppna en öl, halsa i mig den och känna det bedövande ruset?

Absolut inte. I en veckas tid efter nyår satt jag och drack “virgin”-drinkar (drinkar utan alkohol) samt läsk och mineralvatten. Det kändes annorlunda men inte det minsta jobbigt, jag var inte sugen på alkoholen – mer var jag sugen att prova den spännande “jästserien” från Mikkeller och att få avnjuta en Omnipollo Leon på fat. För enligt mig är det mer det som kännetecknar en ölfantasts kärlek till drycken – att man uppskattar och njuter av den. Ofta får man frågan hur ofta jag dricker, inte hur mycket det är i total mängd eller när och hur jag dricker ölet.

Så när jag i fredags gick hem från jobbet så var min känsla att nu struntar jag i det här; jag saknar ett komplement till min mat, jag saknar en lugn stund av att skriva om vad för gott jag just fått dricka, att känna smaker på min tunga som jag tidigare inte varit lika utsatt för. Så väl hemma tog jag fram en Golden Ale från 2009 från ett av mina favoritbryggerier, New Glarus, som jag sakta hällde upp till kvällens middag; halstrad röding med en fräsch sallad. Jag drack min öl, kände hur syran och de unkna tonerna (den är spontanjäst) sprattlade hej vilt i min mun. Sen då? Fortsatte jag dricka? Ja, det gjorde jag. På krogen med några goda vänner på kvällen så tog jag mig en Samuel Adams Boston Lager som jag hade svårt att få ned, jag var ju inte sugen på att dricka utan bara att känna smaker och ha en god öl i handen.

Där och då förstod jag också vad mitt “problem” var. Det sociala, det trevliga i att uppleva smaker och känslan av en god öl som sprider sig i munnen. Så jag är stolt över att jag klarade 10 dagar helt utan alkohol, för jag “gav upp” med goda öl i en lugn sinneställning och med ett mål med att dricka den. Jag ville inte berusa mig, häva den eller ha mer.

Fy Manker, jag är arg på dig för att du tog dig vatten över huvudet – men jag är också stolt över dig för att du reflekterade för dig själv om dina dryckesvanor och varför man dricker vad och hur. Detta är något alla bör göra, inte bara för att det kanske är bra för en att se sina dryckesvanor utan snarare att få distans till något man uppskattar mycket. Jag är för närvarande vegetarian i en månad och lär mig laga helt nya rätter och få distans till vad man kan skapa och laga med kött, en otroligt bra läxa om man är intresserad av matlagning. Detsamma gäller öl – skippa inte att dricka öl utan prova istället att under en månad att dricka andra öl när du väl dricker, lageröl istället för ale, inga IPAs eller bara porters. Vipps kommer man lära sig mer om öl, se bredare och också få samma känsla av välbehag när man sedan igen dricker sin favoritöl.

Nu lackar jag faktiskt på att det här inlägget var lite för trevligt, jag lovar att bättra mig.

Jag är för ett sunt drickande av samma anledning jag är för en sund livsstil och ett allmänt bra leverne. Det är så himla lätt att falla in i mönster och rutiner där alkohol liksom dålig mat eller osunda vanor lätt kan bli vardag, utan att man märker om dem. I snitt dricker jag ett par öl i veckan. Dessa dricker jag i lugn och ro i mitt hem eller med vänner, jag går igenom vissa andra njuter jag bara av. Ibland på helgerna festar jag och då kan det bli rätt hårt. Jag blir berusad och mer än en gång har jag gjort eller sagt dumsaker, men kul har vi allt som oftast haft. Alkohol i sig kommer aldrig att bli din gode vän, men alkohol i sig är ingen fara – du är faran.

Inför jul och nyår är det lätt att basunera ut att man ska dra ned på drickande och igår skrev Lars Ohly att det var fel att prova öl på jul- och nyårsaftons morgon i TV 4. Många andra tidningar och bloggar har också ställt sig bakom detta. Jag vill först poängtera att just kring dessa högtider sker fler alkoholrelaterade olyckor, koncentrationen av dem är högre – det är ett faktum. Men. Blir det inte lite skenheligt att uppmärksamma det här problemet endast över dessa högtider? Varför ska man bara dricka 1-2 öl på julafton men kan supa sig dyngfull dagen innan, dagen efter, på torsdagen efter det?

Är inte det att ta lätta poäng i en debatt som ingen kan säga emot. Vem kan säga emot “man ska inte dricka på nyårsafton, folk skadar sig då”? Jag håller med fullt ut, alkohol ska drickas med medvetenhet om sina begränsningar, sällskapet, var och när man dricker och det ska inte gå överstyr. Olyckor sker för att folk blir omdömeslösa när de dricker, liksom de kan bli nyktra även om chansen ökar i och med berusningen. Dock ser jag inte varför man ska hålla sig till 1-2 öl bara för att det är en högtid, att inte lyfta fram julöl (varför då ha julöl?) och varför vi ska glömma den här frågan resten av året?

Vissa bryggerier, till exempel, gör ett grymt arbete med att året runt uppmärksamma och arbeta för en sund ölkultur och lyfter fram farorna med alkohol. Andra tar upp dem då och då, gärna i tider när deras egna märken syns lite mer och försäljningssiffrorna är viktiga. Är det rätt eller fel? Jag vet inte om jag ska vara ärlig, vi vet aldrig vad uppsåtet är – jag bara undrar värderingslöst – varför ser vi det inte året runt?

Ur en familjesynpunkt skulle jag påstå att det är värre med pappan/mamman som dricker ett par öl varje dag, men håller igen på  högtiderna för att släkten är på besök. Då döljs det eventuella problemet medan barn, husdjur, partners drabbas resten av året. Jag har tidigare i mitt liv haft lite krångel med att dricka och märkte då hur lätt det blev ett vardagsnöje och det var först när en vän ifrågasatte det som jag reagerade. Tänk om denna fråga bara hade ställts några få gånger om året? Varför diskuterar vi den inte oftare? När min släkt träffas blir det ofta lite snaps, öl, vin och god mat. Vi njuter av det, vi dricker, vi äter och blir lite glada – men det är på ett sunt sätt vid sittande bord där det serveras dryck och inte ölhävartävlingar. Så man kan dricka och ha alkohol kring yngre utan att de blir rädda, allt handlar om ansvar och hur väl de närvarande uppför sig. Vet man att någon inte klarar alkoholen lika bra, ja då håller man nere på den för alla, det är onödigt för samtliga att trigga en persons potentiella problem. Detta är vårt allas ansvar, vid alla sammankomster med alkohol. Vill man inte visa upp drickande för yngre så bör man då vara konsekvent med det över hela året.

Jag vill igen säga att jag tycker att det är kanon att frågan lyfts fram, men också att det blir lite fel när den bara diskuteras då och då – vid högtider. De som skriver om problemen och uppmärksammar att vi bör dricka lite mindre nu gör det bra och med all rätt. Men jag vet själv att jag skulle ha svårt att förmå andra att dricka mindre när jag själv dricker några öl för mycket i veckan, uppmuntrar folk att läsa om öl på en daglig basis och mycket av min fritid kan ibland centrera kring alkohol – dock med ett sundare förhållningssätt. Så vänligen, och detta säger jag då folk brukar kritisera mina åsikter och läsa in saker jag aldrig har uttryckt, tro inte att kritiserar någon eller något – jag skriver bara utifrån egna erfarenheter och mina egna tankar över en fråga som skördar fler liv än vad som är skäligt per år.

Därför är min önskan för 2013 att vi även under året ska tänka på detta; att dricka sunt och lagom året runt och inte att dricka några få öl vissa dagar för att andra häva i oss dem. Var medveten om vad alkohol gör med dig men njut av den när du känner för det i den mängd du vet att du klarar.

Men nu slutar vi med det och önskar er alla ett riktigt bra 2013 – gott nytt år alla!

Glöm inte att rösta fram årets öljournalist/blogg här.
Skriv också på listan för bättre öljournalistik i skriven media.