MankerBeer.com

The time has come, the time is now. Right here and right now we present our first MankerBeer Meets-interview for Great American Beer Festival 2013. The MankerBeer Meets-series has been around for a while with portraits of brewers attending Stockholm Beer and Whisky Festival 2011 and 2012, Copenhagen Beer Celebration and much more. All you long-time MankerBeer’ians  will recognize the format, a short introduction to the brewer and brewery followed by a Q&A.

First out in our Pre-GABF series is Ryan Sentz. Ryan started Funky Buddha Lounge in Boca Raton, Florida which along with his passion for beer some years later got the addition of & Brewery. The popular brewpub had its grand opening in September 2011 and has since then received lots of attention in a state otherwise rather scarcely populated with craft beer breweries and their high rated beers have been sought after on most online beer trading forums. At the end of 2012 the first showels touched the ground for the new brewery in Oakland Park which now let Funky Buddha distribute outside of Boca Raton. So far I have only tried two Funky Buddha brews, a special pineapple version of their famouse Hop Gun IPA and their signature sweet stout Maple Bacon Coffee Porter, both evidence that Ryan and his team of brewers have a bright future. All beer lovers at GABF will be able to sample the porter as well as some other great beers which Ryan presents at the end of the interview.

Time to stop talking and start the interview. Here’s Ryan.

MankerBeer (MB): The instant success of Funky Buddha have presented the brewery for many American beer lovers, for those who haven’t – what is Funky Buddha Brewery?
Ryan Sentz (RS): We are a 30bbl production brewery located in Oakland Park, Florida. We are heavily culinary influenced and love experimenting with new flavors and styles. However as proud and excited as we are to do something like No Crusts PB&J Brown Ale, we are equally proud to make tradional styles like our Floridian Heffe or Hop Gun IPA. That is my canned answer. The real one is that we are a couple of beer geeks that got really lucky to “work” every day in something we are so passionate about.

MB: It didn’t take that many years until the demand outgrew the production capacity of the old Lounge location and the new brewery opened in May. Will it be easier now to handle the demand for FB beers or do you think you need to expand again
RS: We had such a tiny system when we first started, that it was really impossible to meet any demand. The fact that we got any attention blew our minds. It will definitely be easier with the new system but we hope to continue to grow. I think you see it with most breweries now that they can’t seem to brew enough beer. We’ve built in some growing room at the new facility, so we should be constantly adding new tanks for the near future.

MB: What are the production goals of 2013/2014, will it be possible to go national or international or is the focus on the regional market?
RS: I think our main goal is to produce good beer. I don’t like the idea of getting tied to numbers because that could lead to cutting corners or making sacrifices on quality. It is humbling and incredibly exciting to even to be asked about the possibility of going national, let alone international. I’m having a hard time getting my head wrapped around that! Our first goal will be to satisfy the local market, then hopefully grow outside.

MB: Will it be possible to buy bottled Funky Buddha beers?
RS: We are currently looking into a bottling line that again we can grow into. We have a small 4 head filler that will allow us to do small releases, but I’d like to be working the larger line early next year.

MB: The Florida beer scene has given bloom to several of the most sought after breweries right now (Cigar City, Johnathan Wakefield, Peg’s Cantina/Cycle Brewing etc) – why is it all happening now?
RS: Good question. Easiest answer would be breweries like CCB and St. Somewhere helped to put Florida on the map for beer lovers. I think people started paying more attention to us. You probably have 4 or 5 hot breweries in just about every state, but we have been so starved for so long that the locals are really supporting us strongly.

MB: Funky Buddha experiment a lot with flavors and beer styles and are not afraid to use spices or fruits with all kinds of beer styles – how do you come up with all these sometimes crazy ideas?
RS: I grew up with parents that liked to cook and did it well. I treated brewing the same way. We are so lucky in brewing to be able to incorporate so many cool ingredients. Most of my ideas are just quick thoughts that I end up trying to work out. Some do and some don’t. Our bonita applebum was created when I had a piece of apple pie chewing gum. I thought, hmmmm, I could make this into a beer.

MB: Berliner weisses seems to be an appreciated beer style, brewed by more and more breweries – why do you think it is gaining popularity?
RS: I think sour beers in general have gained a ton of popularity in recent years. Berliners are kind of like that gateway style into sour beers without being too over the top. I love them, especially in sweltering South Florida.

MB: What other beer styles or trends do you think we will see over the next year?
RS: I see sessionable beers making a huge resurgence. My favorite style is probably an Imperial Stout, but sometimes you just want one type of beer you can drink 4 or 12 of.

MB: So, GABF. What are you looking forward to with GABF and how important is the festival for breweries and the American beer scene?
RS: Last year was my first time at GABF so I was just taking it all in. It really is a well run festival, especially considering how many thousands of people attend. I enjoy catching up with a lot of brewery friends that I don’t see very often. Denver and the surrounding areas has such an amazing beer scene. The festival gives us a chance to gain exposure to thousands who might have never heard of us.

MB: For all GABF-debutants, what should one think about and/or not miss at GABF?
RS: Make a plan but don’t expect to stick to it. Unless you are going to every session, I think it be impossible to hit every brewery. That and I think you would get liquor poisoning first. Also, I would check out what events the local breweries are hosting. They know all of us beer geeks are flying from around the world to be there, so they are breaking out their big guns!

MB: Could we get an idea of what cool Funky Buddha brews will be poured at GABF?
RS: As for us, we will be pouring (hopefully!) Maple Bacon Coffee Porter, No Crusts, Floridian, Last Snow & Passionfruit Berlier.

Thanks Ryan for answering our questions. Beer lovers, if you miss out on Funky Buddha beers at GABF it’s your loss and not something we can recommend. Seek them out ant sample some Florida goodness! Meanwhile follow Funky Buddha on Facebook or check out their website!

Äntligen. Till slut är det dags att börja blicka framåt mot en höst fylld med festivaler. Vi har inte bara Stockholm Beer and Whisky Festival utan även Örebros Öl och Whiskyfestival samt All in Brewings ölfestival. För vår del kommer huvudfokuset dock att ligga på världens största ölfestival – Great American Beer Festival som går av stapeln om dryga 5 veckor. På grund utav vår bevakning av GABF kommer vi i år tyvärr att ha mindre fokus på SBWF. Vi kommer såklart att försöka rapportera om allt du behöver veta inför festivalen men i år blir alla intervjuer mer fokuserade på och kring GABF. Vi hoppas dock att ni kommer att tycka att intervjuer med huvudpersonerna bakom bryggerier som Ballast Point, Funky Buddha, Croocked Stave, Coronado Brewing Co., Almanac och många fler kommer att bli intressanta. Vi har lyckats få tag på flera av de mest spännande amerikanska bryggerierna och förutom intervjuer så kommer vi även att rapportera från vår resa runtom i USA med besök på allt från Russian River, Stone Brewing Co, New Belgium m.fl.

Stockholm Beer and Whisky Festival verkar i år åter slå tidigare rekordnoteringar och det är svårt att inte förundras det arbete Marianne Wallberg med hjälp lägger ner. Vi har redan nu sett importörer och bryggerier droppa lite av vad som kommer att serveras och vilka bryggare som kommer på besök och jag tror att vi kommer att få se fulla provningssalar och samma bredd på besökare som tidigare år – om inte mer och bredare. Vem vet, kanske kommer det också en liten SBWF-video även i år?

Dock är det mot GABF vi börjar vända blickarna och nu i veckan kommer vi att börja publicera intervjuerna där Gordon Schuck på Funkwerks och Shawn DeWitt från Coronado Brewing Co. är bland de första vi bekantar oss med. Tanken är att ha 2-3 intervjuer per vecka och liksom när vi rapporterade inför och från Copenhagen Beer Celebration så kommer alla intervjuer att vara på engelska. Vi hoppas att det ska vara intressant.

Nu kör vi!

Säger du “Korea” så är sannolikheten högre att folk associerar det med asiatiska traditioner, kultur och spännande mat. Chansen att de nämner öl är rätt liten och om det nämns så är det snarare avsaknaden av bra (hur man nu väljer att definiera det) öl som tas upp.

Korea må ha flertalet spännande och välsmakande rätter och drycker men deras dryckeskultur är liksom övriga Asiens till stor del präglad av klimatet (vem vill dricka 14% imperial stout när det är 40 grader varmt ute och en luftfuktighet som liknar en bastu) och avsaknaden av en dryckeskultur som liknar vår västerländska. Detta har ändrats de senaste åren men likväl är det mycket Cass, Hite och andra “stora stark”-brygder som man finner i butiker och på krogar. Andelen “expats” och synnerligen delen amerikaner i Seoul och framförallt i Itaewon är hög som ett resultat av närvaron av amerikansk militär. När man talar med de amerikaner som jobbar i Seoul så ger dem en rätt bra bild av det som har skett vad gäller dryckeskultur. Till skillnad från många turistorter där utbudet av mat och dryck speglas av ett “marknadstänk” och riktas mot turister så har den stora andelen icke-koreaner lett till att framförallt amerikanerna har startat egna små oaser för andra amerikaner. Du kan finna allt från bra köttställen till bra spanska tapasrestauranger och turkiska kebabhak som inte andas “turistfälla”.

I takt med att fler och fler ställen för mat dök upp så ökade också efterfrågan på dryck. Framförallt bryggerier från den amerikanska västkusten tog tillfället i akt att skeppa öl till Seoul där du idag kan finna öl från framförallt Lost Coast, Anderson Valley och även här och var Ballast Point. Korea var länge ett isolerat land med en fattig befolkning där enbart den begränsade överklassen hade råd att resa. Detta har ändrats idag och fler och fler koreaner reser världen över varpå de tar med sig deras upplevelser hem. Bara I Seoul kunde jag besöka 2-3 mikrobryggerier och prova öl från ytterligare 2- samtliga relativt nystartade. Jämför man med Europa eller USA är det ett rätt begränsat antal, men det är en start och kvalitén var överlag högre än vad jag förväntade mig.

Just utanför centrala Itaewon ligger en sidogata som leder dig ner till Namsam Mountain och Seoul Tower. Innan du har kommit halvvägs kan du dock få se en skylt som bjuder in dig till Craftworks Taphouse. Inslängt i en trång gång finner du dörren som leder dig in till en rätt typisk amerikansk inrättning med bardisk, souvenirfönster och en trevlig beer garden. De har ett par egna öl som bryggs utanför Seoul och som håller varierad kvalitet. Genomgående för både Craftworks öl och öl i allmänhet på de pubar jag besökte är att de håller en halvdan kvalitet vilket jag tror beror på hanteringen av ledningar, rör och allmän renhållning. Tyvärr. Stället drivs att ett gäng amerikaner och vid mitt besök var det nästan bara amerikaner där. Maten var okey men lite väl snabbfixat dinerkrubb men överlag så är det ett ställe som sticker ut.

Bara ett stenkast bort men lika svårt att finna det ligger Magpie Brewing Co. Ett litet nanobryggeri med en egen pub och brewpub (ja, de har båda). På mindre än femton kvadratmeter ryms två små tankar, ett kylrum, ett litet bord och ett par bänkar. Ölen, en Pale Ale och en Porter höll väldigt bra kvalitet och skulle inte göra bort sig i jämförelse med många svenska öl. Förutom på bryggpuben (på bilden) så finns deras öl på puben (på andra sidan bryggpuben) och på någon enstaka pub i Itaewon. Vid mitt besök var det rätt knökat i det lilla rummet och jag gladdes åt att se att det var främst koreaner som var där, i alla åldrar och kön.

Killen i baren var riktigt entusiastisk över att få hälla upp deras öl och berättade om de olika eventsen som de annordnar. Varje vecka har de kurser i ölbryggning, ölhistoria och föreläsningar om jästsorter.

Förutom ovan två ställen så finns det lite andra lokala “bryggerier” som jag kommer att ta upp vad gäller krogar. Främst har Reilly’s Taphouse som har en egen IPA, Jeju IPA och 3 Alley Pub som även dom har en egen Pale Ale. Tyvärr lös det igenom att ölet fått stå lite för länge och att det inte hålls efter vad gäller att hålla rent, men i jämförelse med de sydkoreanska masslagerölen så är det oerhört stort steg frammåt och ett steg som nog lär räcka för att väcka ett vidare intresse.

Nästa del lär handla mer om koreansk masslager där jag provat ett tiotal olika öl, alla vid flera tillfällen och med olika resultat.

Återigen får vi besök av gästskribenter i form av Ölitisterna. De har tidigare skrivit om de bortglömda ölstilarna Gose och Lichtenhainer men kommer idag att ge oss mer kunskap om Berliner Weisses – en ölstil som trots en lång historia varit nästintill omöjlig att finna fram tills häromåret. Ölstilen har fått ett rejält uppsving tack vare sin låga alkoholstyrka, rena syra och möjligheten att smaksätta den med allehanda kryddor, frukter eller galenskaper.
/Manker

Redan på mitten av 1600 talet började man dricka suröl i Tyskland, det är veteöl som har surats med hjälp av mjölksyrabakterier som vid jäsningen mumsar sockerarter vilket resulterar i laktat, som ger syran. Även om det faktiskt inte finns bevis på att det gjordes med just mjölksyrebakterier är det så den moderna Berliner weissen idag skapats. Ett av de få fynden som säger att man inte använde just mjölksyrebakterier säger att man begravde ölet i varm sand. Detta kommer från Michael Jackson, världens mest kända ölkännare. Hur det skulle göra ölet surare vet jag inte, men teorin bygger i alla fall på det. Laktat är en biprodukt från jäsning där lactobacillus, brettanomyces och/eller pediococcus finns närvarande men då dessa har en tendens att sätta sig på bryggutrustning och i bryggerier så är det vanligt att man istället tillsätter laktat under koket eller efter jäsningen för att få rätt grad av syra.

Hur stilen egentligen uppkom är egentligen en myt, men den myten säger att en general i det 30 åriga kriget sa till en av sina underordnade att han skulle fixa en öl till honom som inte smakade som de vanliga ölen han drack. De skulle tydligen vara helt vedervärdiga.

Eftersom man var i krig i så var det svårt att få tag på vete så en smart herre kom på att man tillsatte mjölksyrebakterier så blev det nästan som vete. Till denna myten finns det en hel del olika fynd som bland annat säger att ölet egentligen kommer från Niedersachsen eller runt Hamburg. Andra säger att det är flyktande fransmän med det roliga namnet Hugenotter som utvecklade ölet redan på 1500-talet och tog sen med sig det till Tyskland.

100 år senare var det innedrycken och det mest populära att dricka i den Preussiska huvudstaden (senare Tyska huvudstaden). Det fanns på den tiden 700 bryggerier i Berlin som alla hade en Berliner Weisse. Idag finns det bara ett kvar och det är Berliner Kindl Brauerei (Schultheiss har också bryggt Berliner weisses, båda ägs också av Oetker Group). Men det har börjat komma upp nya bryggerier som tex Brewbaker.

Även om stilen inte uppkom i Berlin så namnet är skyddat i Tyskland och rent krasst kan man inte göra Berliner weisse på någon annan plats även om det görs runt om i världen idag.

En Berliner Weisse ska enligt bryggartraditionen ligga på en alkoholstyrka mellan 0,5-2,6%ABV vilket gör att den kan säljas som lättöl. Men den moderna Berliner Weissen ligger numera runt 3% ABV och skulle kunnat säljas på valfri bensinmack i Sverige som mellan öl. Ja det är kanske en verklighet inom kort. Vidare var ration vete och korn 5 till 1 och tanken var att man skulle dricka ölet så färskt som möjligt då ingen direkt vidare jäsning skedde och ölet hade som mest syra och fräschör när den var klar. Detta skiljer sig från vad Michael Jacksson skrev ovan då lagringen i sanden kunde ske över flera månaders tid. Hör man med ölnördar så går åsikterna isär då vissa menar att 10 eller 30 år gamla berliner weisses smakar skunk medan andra tycker att de är finfina, troligen har det med smak och även de individuella ölen att göra.

En annan sak man har i den moderna Berliner weissen är saft. Ja det är sant, man häller saft i och kallas då ”Ein Berliner weisse mit Schuss”. Saften är i regel hallonsaft men ibland tillsätts myska (eg. myskmadra, som är en växt som finns i lövskogar). Ölet blir helt grönt och heter då ”Berliner Weisse mit Waldmeistergeschmack” (skogsmästaren på svenska). För de lite äldre läsarna bjussar vi även på en annan klassiker ”Weisse mit Stippe” som är en Berliner Weisse med en liten snaps.

De moderna berliner weissebryggarna tenderar att “go nuts” med smaksättningen och idag ser vi exempel på berliner weisses med blommor, gurka, fruktkorgar och honung. Istället för att tillsätta smaken med saft eller tillsättningen av snaps i det färdiga ölet så får ölet ligga med smaksättningen för att ge bästa och mesta möjliga smak och karaktär.

I Sverige idag finner vi ett par berliner weisses där BrewDog och Brodies samt Stillwater och Monarchys samarbetsbrygder är de som stuckit ut. Vi hoppas få se fler!

Nu på fredag sker det saker både i öst och väst då Poppels Bryggeri och Omnipollo båda annordnar events.

På fredag kan alla ölfantaster i Göteborg ta sig möjligheten att besöka Poppels Bryggeri ute i Mölnlycke för en afterwork och öppet hus. Mellan 17.30 och 21.00 kan man utan kostnad få en guidad tur i bryggeriet tillsammans med Poppels crew. De går igenom allt från bryggprocessen till vilka de är och vad Poppels är. På andra sidan gatan ligger Food Factory som kommer att hålla öppet extra länge samt sälja hela Poppels sortiment för en shysst slant.

Poppels ser gärna att ni OSA:r i tid, med andra ord rätt snart (OSA till hannes@poppels.se) med hur många ni blir. Tyvärr är jag i Stockholm denna fredag, men jag kan lova att det är värt ett besök på det trevliga bryggeriet som levererat flera sommarfavoriter.

EDIT: Poppels hälsar nu att antalet platser är fulla. Över 300 ölfantaster bokade in sig rekordsnabbt varpå Poppels tyvärr inte får plats med fler.

Vad jag istället kommer att närvara på är Omnipollos Release Night på nyöppnade Bishops Arms Gamla Stan. De kommer att visa upp och sälja sina nya ölglas, du kan prova deras nya öl och se på Henok och Karl när de pratar om, dricker och tänker på öl. Inte nog med att de kommer att ha öl som den alltid lika älskade “Neb” på fat så kommer de att annordna en provning klockan 19.00 (biljetter 295 SEK styck) där man får en chans att prova öl som deras nya farmhouse ale på 6%, nya imperial stouten på 11% som innehåller både vaniljbönor och marshmallows samt så klart Neb – vilket bara det är en anledning att gå dit. Vill du gå på provningen mailar du gamlastan@bishopsarms.com.

Fredagsbartime garanteras! För er som inte bor i Stockholm eller Göteborg – pip gärna till vad som sker i övriga landet!

Än en gång har vi på MankerBeer äran att erbjuda en gästkrönika, eller snarare reskrönika från en av landets bästa och trevligaste bryggare – Henok Fentie, ja det är han (+Karl Grandin) som brygger öl under namnet Omnipollo. Denna gång är det en berättelse om hur han, Karl och en glad vinnare i form av Rick Lindqvist åkte över till England för att brygga öl. Hoppas ni uppskattar det.
/ Manker

Dag 1

Jag och Kalle landar på Heathrow 17.50. Vi ska möta vinnaren i vår bryggartävling där. Han heter Rick Lindqvist och har flugit in från Göteborg 10 minuter tidigare.

Rick spejar nyfiket efter två omnipollos men det dröjer tills vi står rakt framför honom innan han hoppar till ”där är ni ju, va kul!”. Och kul är precis vad det är. Det är kul att vi äntligen träffas, det är kul att vara i London och det är kul att vi ska brygga öl tillsammans.

I hisnande fart färdas vi med taxi till hotellet. Vi berättar om oss och Rick berättar om vad han anser vara lyckat och mindre lyckat med våra öl. Det är ärligt, rakt och initierat. Vi hinner avhandla mer eller mindre varje del av den svenska ölscenen under den långa taxifärden och ju mer vi pratar desto mer spänd blir jag på morgondagens bryggning.

Efter att bokstavligen ha studsat in och ut ur hotellet så möter vi upp Martin Hayes, grundare av Craft Beer Co. En kedja av barer som specialiserat sig på hantverksöl från hela världen. Vi besöker en av barerna tillsammans och precis som jag anat och hoppats så fullkomligt kryllar baren av engelska hantverksöl. Precis som jag anat och hoppats så råder en helt annan estetik. En estetik både sprungen ur det subtilt brittiska med även ur en törst efter nya tider. Ibland något trevande men oftast siktet tydligt riktat mot den engelska bryggningens framtid. Senare under kvällen hör jag mig tillexempel för kring en imperial stout som jag läst om och får veta att den har en alkoholstyrka på nätta 5,9%. Inga konstigheter och som upphovsman till stilen finns det inga tvivel om att bartendern står stadigast av oss två.

Dag 2.

Fast i trafik och annat kommer vi tillslut fram till bryggeriet. Siren Craft Brew öppnade för blotta 6 månader sedan av engelsmannen Darron Anley och har redan hunnit brygga öl tillsammans med; Port Brewing, Evil Twin Brewing, Stillwater Artisanal Ales, Hill Farmstead, Cigar City Brewing. Anledningen till det stavas Ryan Witter-Merithew, en bryggare som under flera år byggt ett nätverk och kunskap som få besitter.

Bryggningen får en något trög start tack vare en malt leverans som inte kommit men flyter i övrigt på som planerat. Stämningen är på topp och (som vanligt) ska vi göra ett försök att brygga världens; godaste, roligaste, intressantaste och allmänt mest fantastiska öl. Den här gången en Hopfenweisse humlad med blockbuster humle såsom Amarillo, Citra och Simcoe samt en jäst vi kämpat för att komma över. Ricks vinnande bidrag var ett öl i samma stil och han brinner för den. En stil som i hans mening inte bryggs av tillräckligt många och som förtjänar en plats på den moderna ölkartan. Vi håller med och vårt bidrag till den utvecklingen tar sin början här.

Timmarna går och under tiden provar vi igenom både Sirens öl, vår öl samt en och annan ädelsten som Rick tagit med sig (tillexempel en minivertikalprovning av Westvleteren 12). På eftermiddagen tar vi oss tillbaka till London och bryggaren Gordon McKenzie somnar nästan bakom ratten efter den långa dagen (tanken slår mig att om vi dör så går detta veteöl till historien). Trots det står han redo att ta oss ut på en barrunda. Gamla och nya vänner möts, engelsk hantverköl dricks och känslan av att framtiden är nu är konstant närvarande.