MankerBeer.com

För några timmar sedan gick jag igenom lite av höstens nyheter samt de öl som släpps i Systembolagets T5-modul nu imorgon på junisläppet. Har du undringar vad som är värt att köpa och vad som kommer bör du med andra ord slänga ett öga på det inlägget. Istället tar vi nu och riktar in oss på de mer exklusiva ölen, de som bara släpps i ytterst få butiker samt på nätet – T6 och T7-ölen.

Ölen i T6-modulen är tre till antalet och egentligen är det bara en av ölen jag verkligen vill lyfta fram – Nynsähamns Ångbryggeris collaboration med Dogfish Head, Arketyp. Få lär ha missat den här häftiga ölen, brygd tillsammans med ett av världens mest knasiga bryggare Sam Calagione. Läs mer om ölet här. Ölet då? Intressant doft med en sött herbala toner som drar åt honung och typiska inslag från Dogfish Head Ancient Ales-serie. Medelstor till lätt kropp med en lagom syrlig start (särskilt om man jämför med andra av DFHs öl). Trots den lätta kroppen och en markerad syra så balanserar den rätt unikt på rätt sida av gränsen mot att bli intressant mer än bra. Ancient Ales-ölen brukar, trots att de är helt olika, ha en tydlig syra och en sötma som ibland låter de olika kryddorna ta för mycket plats – här lyckas man mildra de inslagen. Det här ska ni prova, om inte annat för att det är oerhört häftigt att ölet är bryggt här i Sverige!

Tyvärr når inte tyska Ueriges altbier Classic fram till att bli mer än okey – lite karamell och malt men jag saknar allt vad smaker annars heter. När jag drack den för 3-4 år sedan var den helt annorlunda, om jag minns rätt. Priset är för högt, ölet för enkelspårigt. Ledsamt nog är det ungefär detsamma med No-Li Born & Raised IPA som jag tycker saknar variation. Istället är den rätt ihopstängd vad gäller smaker. Maltig, robust och inslag av humlekotte och citrus men jag dricker nog hellre en Maharaja eller Twin Sisters. Trots att den är humlad med Cascade, Columbus och Chinook så bli det inte helt spännande.

Ändringar i listorna har varit mer en vana än överraskning under våren och genom att Epics-ölen flyttades till majsläppet har man bantat ned T7-modulens öl, till våra plånbokars glädje. Trots det ser vi fem stycken olika T7-öl, som alla kostar både en och tre kronor. Går vi vidare på Baladin så släpps nu deras andra barley wine för i år – Xyauÿu 2009. Säg den snabbt tio gånger. Bryggmästare Teo Musso har medvetet låtit ölet oxidera för att likt sherrys eller portviner få en särskild karaktär. Runt två och ett halvt år har ölet legat på särskilda stålfat under Teos trygga övervakning. Ölet drar åt Samuel Adams Utopias i dess spektrum över dessertvin, likör, cognac och barley wine. Ett tydligt sting från alkoholstyrkan med en nästintill mjödliknande sötma med en fin tyngd bakom sig. Smaken är lättare än vad doften får dig att tro och med en lätt kropp och låg kolsyra så är den som len nektar i munnen. Lätta toner av russin och sherry. Se bort från priset och köp en flaska, för Teo vet hur man brygger grymma barley wines!

En annan öl du ska se för vad det är och inte på prislappen är Saison Dupon Dry Hopping 2013, på magnumflaska.  Sett till literpriset en väldigt prisvärd saison som du kommer att ha mycket glädje av under sommarens högtider och trevligheter. Blommig, lättsam fruktighet och mycket åt den vanliga saisonen fast med en mer uppfriskande humling. Köp inte en utan köp två för det här ska du servera som fördrink på nästa fest.

Är dina gäster mer humlekåta än så bör du istället gå på min gamla favorit Avery The Maharaja IPA, färsk en av mina absoluta favorit-IPAs men även nu med lite resande över Atlanten en riktigt bra öl. Kryddig citrus och pepprighet med lagom maltkropp för att stabilisera humlens grape, fruktighet och härliga beska. Du kommer inte bli besviken om du köper ett par.

Det kanske du däremot blir om du köper No-Li Crystal Bitter som likt Born & Raised IPA (T5) har en trängd smak. Örtigt och karamelligt med en eldig humle som trots det faller bakom maltigheten – sedan så är det en ESB så förvänta er inte en IPA bara för att jag tar upp just humlekaraktären. Som ESB är den lite kraftig, viket jag visserligen gillar, men den drar lite mellan olika ölstilar utan självförtroendet att hitta vart den ska landa.

Släppets sita två öl är Evil Twins NLiaCHR, ni vet..? Naked Lunch in a Copenhagen Heavenly Resto är brygd hos De Molen och är en imperial stout på 10%. Chokladiga starka kaffebönor och olika grader av “bränt”. Smaken är robust, inte för stark och när den värms upp lite blir kaffe och bitter mörk choklad tydligare. Inte komplex men bra imp. stout för ett helt ok pris. I avsaknad på flera imperial stouts i släppet så är det ett givet köp om du vill bunkra mörkt inför sommaren. Sist ut är sedan Troubadour Obscura, från gänget som gett oss favoriten Magma. En Belgian Dark Strong Ale på 8,5 %. Dryga 30 kronor flaskan är ett fint pris på en öl som levererar just det du vill ha, ibland med lite mer, ibland med bristande av något annat – men du blir sällan besviken.

Vill ni lära er mer om främst de belgiska ölen i släppet så rekommenderar jag Skrubbes inlägg om dem.

2013-06-01, små partier

T5 11003 Baladin Isaac Italien 750 69,20 3000
T5 11080 Brewdog Hello, My Name Is Ingrid Storbritannien 330 34,90 6816
T5 11006 Camden Gentleman’s Wit Storbritannien 330 23,90 4320
T5 11088 Sierra Nevada Ruthless Rye USA 355 33,00 15000
T5 11097 Amager The Sinner Series Wrath Danmark 500 54,90 6000
T5 11098 Innis & Gunn Scottish Pale Ale Storbritannien 330 22,90 30000
T5 11099 Napa Smith Hopageddon Imperial IPA USA 355 30,90 12000
T5 11199 Omnipollo Agamemnon Sverige 650 99,00 5000 (flyttad till augusti)
T5 11608 Sierra Nevada Bigfoot USA 355 29,90 20000
T5 11624 Brewdog IPA is Dead (Dana, El Dorado, Goldings, Waimea) Storbritannien 4×330 99,20 10020
T5 11718 Left Hand Twin Sisters Double IPA USA 650 93,80 3180
T5 11785 Stone Old Guardian USA 650 82,90 2460
T5 11855 Oppigårds 1200 Meter Djupt Sverige 330 25,10 7500
T5 11867 Dugges HippoFæ Sverige 330 29,90 7500

T6 11061 No-Li Born & Raised IPA USA 650 69,90
T6 11007 Nynäshamns Arketyp 250 74,60 8000
T6 11024 Uerige Classic 330 37,90 1920

T7 11060 No-Li Crystal Bitter USA 650 69,90
T7 11062 Epic Smoked & Oaked USA 650 115,90 (flyttad till maj)
T7 11063 Epic Imperial Red USA 650 73,40 (flyttad till maj)
T7 11064 Epic Hopulent IPA USA 650 75,00 (flyttad till maj)
T7 11733 Saison Dupont Dry Hopping 2013 Belgien 1500 195,00
T7 11408 Evil Twin Brewing Naked Lunch in a Copenhagen Heavenly Resto Danmark 330 47,00 1440
T7 11820 Avery The Maharaja IIPA USA 650 79,70 1080
T7 11856 Troubadour Obscura Belgien 330 29,40 1440
T7 11017 Baladin Xyauyü 2009 Italien 500 199,20 360

Nyheter Höst

1401 Carlsberg Sort Guld Danmark 330 13,50*
1414 St Eriks Amber Sverige 330 15,90
1443 Electric Nurse Pale Ale Sverige 330 19,90
1448 Tuborg Gold Internationellt märke 500 15,90
1458 Backyard Brew Bomble Bee 17 Sverige 330 10,90
1512 Weihenstephaner Kristall Weissbier Tyskland 500 19,90
1532 Estrella Damm Daura Gluten-Free Spanien 330 14,90
1534 San Miguel Spanien 330 11,90*
1571 San Miguel 1516 Spanien 250 9,90
1616 Electric Nurse DIPA Sverige 330 29,80
1681 Napa Smith West Coast IPA USA 355 21,90

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Man ska inte trashtalka den hand som föder en och man ska väl egentligen inte göra sig rolig på andras bekostnad men ibland så…

För er som har missat det så jobbar jag på en bar som har lite drygt 800 belgiska öl och utbudet spänner över en otrolig vidd av smaker. Jag skulle ljuga om jag sa att alla öl vara gudomliga men på ett sjukt sätt kan jag nästa stå för hela sortimentet. Dock finns det ett femtiotal öl som många klassar som alkoläsk eller godisdricka. Det är antingen översötade spontanjästa lambicer eller veteöl som sötats till obegriplighet. Utan att kategorisera för mycket är det ofta det yngre klientelet, Patric A och finnar som dricker denna typen av öl. På senare tid har det även utkristalliserat sig ytterligare en gäst som petar och testar det mesta i denna kategori. M.A.N.K.E.R.

Innan jag träffade Manker fantiserade jag om och vinna över hans IPA-fierade själ till den belgiska planhalvan med öl som bland annat XX-Bitter, Carolus Hopsinjoor och Houblon Chouffe eller moderna belgare som Viven Imperial IPA och Troubadour Magma men i och med att vi blev bekanta upptäckte jag hans mörka, förlåt, hans söta sida. Den första öl jag serverade Manker var en udda blåbärsöl från Sint Jozef tillsammans med en annan blåbärssmaksatt ale från Schelde. Jag antar att efter all überhumlad amerikansk öl väcktes ett begär för det sliskiga hos honom. Ni skulle förvånas om ni såg hans kvitton efter en kväll. Det är salig fruktkakafoni med artificiella smaker och e-nummer. Missförstå mig rätt nu. Ingen är gladare än jag när Manker kommer in och går lös på frukthyllan. Jag kan också stoltsera med att jag har serverat den öl som han tycker är det absolut sämsta!

Ibland dyker den här typen upp bland Systembolagets öl (t.ex Frühli Strawberry och Ultramour) men efter ett tag självsaneras de. Dock finns det en söt kriek som håller stången – Timmermans Kriek. Detta är förvisso en äkta lambic men den smakar konstgjort på grund av det tillsatta sockret. Den är vackert röd och bland körsbärssmaken finns en kraftig ton av sötmandel. En öl som fungerar utmärkt väl kyld under en stekande sol eller till en chokladbit med hög kakaohalt. Den är också en utmärkt inkörsport för de som inte uppskattar öl. Våga prova, den kan förändra hela din ölvärld!

Vänligen/

När jag i måndags satt på en av de ölkrogar jag brukar frekventera i Göteborg slogs jag och mitt sällskap av en plötslig insikt – vi dricker öl, utan vatten “on the side”. När paret bredvid oss beställer in två glas normalstarkt vin får de direkt frågan om de vill ha ett glas vatten till det. När vi så beställer in en mer än 12% stark imperial stout, med andra ord en alkoholmässigt lika kraftig dryck uteblir frågan.

Nu ser jag egentligen ingenting onormalt i det utan det har väl med allt från traditioner till att öl redan har en rätt stor andel vatten i sig till att vinet kan ha en högre koncentration på smaken. Alla argument jag tycker är lite förlegade. Dricker vi en maffig barley wine eller imperial stout tycker jag att smaken kan vara bra mycket kraftigare än i ett glas Chardonnay. Likaså är chansen större att man dricker ett glas vitt hyffsat fort en varm sommardag, medan du gör slut på ditt glas svart mörker desto långsammare – i alla fall är det min analys.

Nu kanske jag inte vill ha in ett glas vatten varje gång jag beställer in ett glas öl, men tar man in en redig flaska skulle jag nog vilja ha någonting att friska upp mig med under det att jag fyller på mitt glas. Kikar man runt lite på myter och åsikter på interwebben är det allt från att alkohol är vätskedrivande varpå du kan behöva fylla på vattennivåerna i kroppen till att vin är så starkt och det naturliga att dricka till mat och att om du bara dricker vin blir du full, därför läskar du dig med vin.

Båda argumenten ovan passar ju inte lika bra på öl. All öl över 6% känns ju som rätt så starka öl, så varför ska man dricka sig mätt på dessa? Varför ska man inte fylla på vätskenivåerna även när man dricker öl?

Så för mig har samtliga argument jag hört eller funnit på interweb varit rätt missvisande, de skulle lika väl kunna handla om öl. Eller har jag missat någon självklar anledning till att man får in vatten till vinet men inte till ölet? Enlighten me!

Nu i helgen avgjords för andra året i rad The Brooklyn Food Experiment här på svensk mark, denna gång på Debaser Slussen i Stockholm. Temat i år var den svennefierade “fredagslyxen” tacos. Tävlingens grundare Theo Peck och Nick Suarez och en domarpanel med ansedda mat- och dryckesexperter skulle utse en vinnare samt så skulle folkets val utses.

Tyvärr missade jag eventet på grund utav ett annat upptåg, varpå min planerade medverkan får skjutas upp till nästa år. Istället kunde jag se i min Facebookfeed hur Tobias Lund och Benjamin Lara (även känd/-a från Sea-Goat Brewing) utannonserade att de skulle ställa upp med en vegansk taco – galet, vågat och helt rätt! Väl hemma i söndags kunde jag sedan se att de hade gått och vunnit det hela och kammat hem både juryns och folkets val, med andra ord är det Tobias och Benjamin som representerar Sverige i den stora finalen i Brooklyn senare i år.

Självklart tog vi ett snack med dem för att se hur de tänkte med sitt deltagande, varför fler bör äta köttfri mat och vilken öl man bör dricka till maten.

MankerBeer (MB): Hur kom ni på iden att ställa upp i tävlingen och en i sammanhanget rätt köttig kategori?
Benjamin & Tobias (BT):  Vi ha ju under lång tid gått i funderingar om att börja sälja vegetariska-tacos. Det är väl lite av en dröm för oss båda. Där av var det inte frågan OM vi skulle anmäla oss. Och så har vi ju arbetat fram en xtemt bra chilisås under senaste året.

MB: För oss som tyvärr inte kunde närvara, hur var mottagandet bland folk?
BT: Det var mycket bra, folk som inte provat vegansk innan blev chockade över att det kunde smaka så pass bra.

MB: Är det generellt för lite vego och veganskt på krogar och restauranger i landet, i så fall, varför? Är folk för rädda, trångsynta eller är det mer begränsat?
BT: Ja, det tycker vi. Utbudet av vegansk och vegetarisk mat är alldeles för dåligt. Speciellt snabbmatsutbudet är skamligt dåligt. Att en så pass modern och trendkänslig stad som stockholm inte lyckas erbjuda bättre veggomat är skumt.

MB: Finns det annars några bra “nybörjartips” för de som vill börja äta mer vegetariskt eller veganskt?
BT: Att köpa bra kryddor, färska som torra. Jobba mycket med texturer är viktigt. Inte bara göra mos av allt. Och att tänka på att vegetariskt inte bara är “sallad” utan det finns så mycket mer. Och att fråga sig själv om det finns någon speciell anledning till att man äter kött, förutom att man tycker det är “gott”?

MB: Som ölfantaster, vad för öl skulle ni para era tacos med?
BT: En Lagunitas little sumpin’ sumpin’. Eller någon annan vete-ipa. Vår Taco är ju väldigt influerad av SF-mission.

MB: Kunde ni ana att ni skulle kunna vinna eller när började det gå upp för er?
BT: Klart att vi hade förhoppningar, men dom var rätt så vaga. Och vi skrattade lite åt det när vi tänkte på det. Som sagt, det var en väldigt köttig kategori. Och att laga vegansk mat som ska stå sig smakmässigt i ett så pass hårt startfällt är svårt. Fast, när vi smakade på chilisåsen dagen innan ramlade vi ihop av glädje.

MB: Nu blir det av att åka till Brooklyn och reppa Sverige där, blir det att öva upp receptet till max nu? Brooklyn och New York som ölstad är ju inte helt fel, vad för öllattjo tänker ni inte missa?
BT: Ingen av oss har ju vart i New York, men ett besök på Brooklyn Brewery blir det ju (dom som sponsrar resan). En del dogfish head blir det. Sen vore det även väldigt roligt att hinna brygga med någon/några. Vi tar gärna emot tips om vart man kan dricka bra öl! Vi har ju lite samma inställning till matlagning som ölbryggning. Opretentiöst, smakrikt och experimentfullt.

Receptet till “Seitan blood” för er som vill prova vinnarbidraget hemma (hämtat från Allt om Stockholm)

8 dl Vetegluten
1 dl Sojamjöl
400 g Tofu
5 dl Vatten
4 msk Tomatpuré
2 tsk Grovmalen svartpeppar
2 tsk Vitlökspulver
2 tsk Lökpulver
2 tsk Rökarom
2 tsk Salt
2 tsk Paprika
2 tsk Chipotlepulver
2 msk Grönsaksfond
2 msk Olja
2 msk Ljus sirap alt. agavenektar

BULJONG:

3 fl. Carnegie porter
1 st Tärning grönsaksbuljong
2 msk Grönsaksfond
7 dl Vatten
2 tsk Grovmalen svartpeppar
2 dl Tomatjuice eller passerade tomater
1 tsk Rökarom
2 st Ancho chilis
2 st Chipotle

GÖR SÅ HÄR: Blanda vetegluten och sojamjöl i en bunke för sig och mixa övriga ingredienser tills du får en jämn, fin, rosa smet. Blanda ner de blöta ingredienserna i veteglutenet och rör om hastigt med en gaffel tills allt är väl blandat.

Knåda degen i cirka 5 minuter och låt sedan vila i 15. Gör buljongen!

Linda in degen i en sildukoch knyt åt sidorna som en stor smällkaramell. Koka upp bjuljongen och sänk försiktigt ned knytet i kastrullen. Låt sjuda i 2 timmar. Buljongen skall vara så varm att det ångar men inte så att det kokar kraftigt.

Lyft upp seitanet och låt den svalna ordentligt. Vi slänger inget, så av buljongen gör vi en glaze.

Höj värmen på buljongen och tillsätt lite muscovadosocker, det du har kvar av tomaterna, en skvätt cocacola och koka ner. Mixa slät och red med lite potatismjöl för att få den att riktigt fästa på dina seitanbitar.

Skiva svalnat seitan i små bitar och stek i omgångar på hög värme, blanda sedan allt med lite av glazen. Tänk på att gluten blir fastare ju längre du tillagar det. Så stek eller ugnsgrilla på hög värme under kortare tid istället för tvärt om.

Servera i tortilla med grön salsa verde-sås och chilisås.

Vi blev förvånade när vi såg att auktionshuset Skinner i Boston annonserade ut att de i samband med sin vinauktion även skulle auktionera ut öl. Inte för att utropspriserna var väldigt höga (vilket de var), utan för att det är en stor statushöjning av ölen och då surölen i synnerhet. Ölen har äntligen blivit insläppt i de fina salongerna även om den än så länge kanske mer är den där udda kusinen i hörnet som kanske inte alla vill prata med. Kulturen kring öl skiljer sig från vinkulturen men nu så har öl blivigt något att räkna med gällande priser och exklusivitet.

Auktionshuset Skinner är det första kompletta dryckesauktionshuset att börja med “Fine wine and ale“-auktioner. I deras katalog hittade vi många av de största rariteterna i ölvärlden. Vi har valt ut några guldkorn.

Bland ölen i katalogen finns det några surölsgiganter som utmärker sig. Cantillon Gueuze 1978, den första geuzen som blandades av  Van Roy familjen. Innan hade familjen Cantillon blandat och gjort lambicen för Cantillon.
Slutpris: 397 $

Cantillon Brabantiae, en specialutgåva för området Brabant i Belgien för att fira jubileet av en av regionens kungar. Denna lambicen är gjord 1988-89 på portvinsfat, vilket gav lambicen en mycket speciell karaktär.
Slutpris: Osåld

Armand & Tommy, En geuze zom är blandad av Tomme Arthur från The Lost Abbey i USA och 3 Fonteinens Armand Debelder. Systembolaget fick in ett stort antal flaskor för ett tag sen sedan och det finns nog förhållandevis många svenskar med denna raritet i sin källare.
Slutpris: $ 183

Sen har vi kanske den värsta av de alla, Cantillon Don Quijote. Don Quijote är en lambic gjord med Vitis Labrusca-druvor, i en serie på 240 stora och 120 små flaskor exklusivt för Goblin pub och Livingstone Club i Florens.
Slutpris: $ 1586

I katalogen fanns även andra godsaker som vertikaler av Three Floyd’s Dark Lord och The Bruery’s Black Tuesday och även en och annan 3 Fonteinen.

Trycket var högt på ölen och redan en vecka innan auktionen fick vi rapporter om att de flesta flaskorna redan hade nått upp till reservationspris. Det är med blandade känslor vi ser på detta fenomen. På samma sätt som att det är fantastiskt att se ölen i finrummet så kommer detta att driva på jakten efter rariteterna, vissa för att dricka andra för att profitera. Det leder även till att insteget till suröl blir svårare när flaskorna stiger i pris. Glädjande är att vi redan nu kan slå fast att ju mer öl syns i liknande events eller sammanhang, ju mer hoppas vi att fler ser öl för vad det är – det vill säga annat än en berusningsdryck som man häver i stora mängder i bakluckan på en bil utanför ett klosterbryggeri. Auktionen kanske inte revolutionerar dryckes- eller ölvärlden men att det är oundvikligt att påpeka att det är ett viktigt steg.

Det vi hoppas på är att findrickarna ska få upp ögonen för öl i synnerhet suröl. Det är vår dröm att kliva in på en michelinkrog i Sverige och bli erbjuden ett surölspaket till maten. En sak är säker, vi har nu tagit ett stort kliv på vägen dit.

Oavsett så är det i slutändan bara bärs!

Auktionskatalogen: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

Slutpriser: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

I magen: Russian River Framboise for a Cure 2012

Riktigt bra hallonsuris av Russian River i Californien. Gjord genom att de tagit en av deras suröl, temptation, som är lagrad på vitvinsfat och lagt den på hallon. Mycket hallon i både doft och smak väldigt elegant syra, Vitvinsfatet spelar inte första fiol men du milde vad det svänger när den spelar bas! Sammantaget ett fantastiskt bra exempel på hur amerikanerna börjar lära sig att göra bra suröl, även om de har mycket kvar att lära.

Förra veckan satt jag i den domarpanel som skulle utse “Årets Öl“. Folk har en tendens att ifrågasätta namn som detta och vilka som deltar, varför och hur det hela går till – tur då att jag ska förklara det.

Tävlingen avgörs mellan bryggarna på S:t Eriks Bryggeri och Sigtuna Brygghus och annordnas av Galatea AB. Tävlingen har två syften; dels att utse Galateas officiella öl under Ölets Dag, 17 juli då medlemmarna i Sveriges Bryggerier har öppet hus och inbjuder för olika events. Dels finansierar intäkterna på runt 35.000 kronor det stipendium Galatea numera årligen delar ut i oktober för Årets Ölperson, där fjolårets vinnare blev mässgeneralen för Stockholm Beer and Whisky Festival Marianne Wallberg.

Alla bidragen blindprovas, utan vetskap om annat än vad det är för ölstil och alkoholstyrka. I år bestod domarpanelen av undertecknad, 2 representanter från Galatea samt ölskribenterna och bloggarna Darren (BeerSweden), Fredrik (Ölhunden.se) och Roger (Alf Tycker om Ale). De fyra ölen, en mörk lager, en humlig strong ale, en weizenbock och en IPA höll alla en hög nivå och för min del var det svårt att utse vilken som var bäst. Fler faktorer spelade in på mitt val – hur bra var ölet, hur var dess drinkabilitet och hur skulle det smaka vid olika tillfällen. Då både IPA’n och strong ale’en höll en rätt hög alkoholstyrka så kanske de hade lite mer att kämpa mot, samtidigt som båda trots alkoholstyrkan inte var svårdruckna. IPA’n som visade sig tillhöra Jessica Heidrich (S:t Eriks) hade bra pondus och bryggt i stort bryggverk (det var mindre provbrygder vi provade) skulle den nog göra få besvikna, så Jessica – brygg ölet. Likaså hade strong ale’en en fruktighet som kröp fram mer och mer med smak av ljusa bär och antydan till tropik, även detta ölet hade fungerat väldigt bra i normalstor skala. Weizenbocken, bryggd av fjolårets vinnare Emil Lindén höll liksom fjolårets bidrag en nivå som mången tysk veteölsfantast skulle känna sig hemma med, tyvärr var den lite enkel mot de andra bidragen varpå mina toppplaceringar kom bland de andra.

Vinnarbidraget, Sigtunas Kalle Fornarves 4,7%’iga Black Lager var min andraplacering efter en tid filurande då jag inte visste om den skulle ligga etta eller tvåa. Ölet, en modern tolkning av en tjeckisk mörk lager har bryggts med pilsnermalt, rostat omältat korn och lite mörk karamellmalt. Ölet är snäppet torrare och har humlats med tysk bitterhumle, nya zeeländsk Pacific Gem och amerikansk Palisade.

En värdig vinnare som tagit fram en lättillgänglig öl som gör sig bra vid olika tillfällen, har en riktigt bra helhet utan att behöva ta i genom en överdriven humle, alkoholstyrka eller annat utan som förlitar sig på balans och renhet. Bara att gratulera!