Nedan är en gästkrönika från vår gästskribent Fredrik Bergqvist, en surölsfantast och ölnörd av rang. Han var en av de lyckliga som nu i helgen fick möjligheten att avnjuta Cantillons senaste specialare – den eftersuktade Soleil de Minuit. Självfallet ville han få utlopp för denna galna kväll och vi som goda vänner kom överens om ett gästinlägg. Alla åsikter, tankar och omdömen är skribentens egna.
Soleil de Minuit är en hjortronlambic från det belgiska bryggeriet Cantillon. Den är speciellt framtagen för den internationellt aktade restaurangen/ölkrogen Akkurat och gjordes för första gången 1999. Det skulle sedan ta 13 år innan den gjordes igen. Detta är även en av världens mest eftertraktade öl och förväntningarna över hela världen var enorma när det annonserades ut att Akkurat skulle göra den igen.
Jag och en av mina goda vänner var fast beslutna att vi skulle ta oss upp oavsett vad och flygbiljetter upp köptes direkt när datumet för släppet annonserades ut.
När vi anlände kl 14:50 hade det redan bildats en kö utanför Akkurat. Alla var laddade, stämningen var på topp äntligen skulle vi få smaka på detta legendariska hjortronöl. 15:00 öppnades portarna och alla i kön gick med bestämta steg in mot baren för att beställa sin flaska Soleil. Personalen var väl förberedd och flaskorna åkte ut i snabb fart.
Snabbt hade vi en flaska och två av Cantillons nya fruktlambicglas framför oss. Spänningen var stor, skulle vi bli besvikna?
Första intrycket var en svag hjortrondoft, inte alls det som vi fått beskrivet av den gamla Soleil som man enligt de som druckit kunde känna från ena änden av baren till den andra när någon öppnat en flaska. Tyvärr var det även en stickande fenolisk doft som påminde om bränd plast. Smaken var tydlig av hjortron men tyvärr även här mycket bränd plast. Ölet hade en lägre syra än förväntat och även kolsyran var rätt låg. Det var med blandade känslor vi drack den, onekligen var det som allt från Cantillon väldigt gott, men de skyhöga förväntningarna och år av suktande efter ölet gjorde kanske gjorde att våra förhoppningar inte infriades.
Vi beslutade oss för att hoppa en andra flaska och istället köpa en magnumflaska Cantillon Gueuze 2004. Det visade sig vara det bästa vi gjort en helt fantastisk balanserad gueuze och lagringen på magnumflaska hade gjort den mycket gott. (Vi köpte även en 375ml Cantillon Gueuze 2004 senare under kvällen som inte ens var i närheten så bra). Nu började det hända saker på Akkurat, Jean van Roy bryggare på Cantillon kom in med ett gäng från Moeder Lambic i Bryssel (en av världens bästa ölbarer mer om den en annan gång). Några minuter senare kommer Akkurats general Stene med ett Cantillonfat som han ställer mitt på golvet vid sidan av baren. Det rings i en klocka och baren tystnar. Efter ett kort tack till Jean van Roy förklarar Stene att någon fyller år och denna någon är ingen mindre än Oliver Twist. Vidare förklarar han att därför skänker han fatet till Jugge ägare av Oliver Twist dock måste han öppna det idag.
Förvirring är total först innan folk inser att fatet kommer öppnas på Oliver Twist. Folk glömmer notor andra betalar i panik själv var vi tvungna att svepa en halv magnum.
På vägen upp till Oliver Twist är stämningen glad folk skrattar över Stene’s tilltag. Stene och Jugge bär fatet i varsin ände.
Väl på plats kopplas fatet snabbt på och serveras i en rask takt till ivriga ölälskare. Tillslut fåräven jag mitt glas. Doften har inte alls de där stickande tonerna av bränd plast, utan här är det massa hjortron i doften. Smaken är även den mycket bättre, mycket mer hjortron med inslag av sylt och en fin låg syra och kolsyra. Nu börjar vi snacka! Nu förstår vi mer av varför det här är en så omtyckt öl och vipps togs det in ännu ett glas.
Efter ett par glas från fatet tar undertecknad modet till sig att gå bort och få sig en pratstund med mannen bakom ölet en legend i ölvärlden Jean van Roy. Det disskuteras konstiga etiketter, testbatcher och även flaskstorlekar. Jean var nöjd med ölet, han tyckte fatet var fantastiskt fruktigt medan flaskorna inte var där rent fruktmässigt än. Hur flaskorna kommer utvecklas får vi se med tiden, men troligt är att de kommer att utvecklas lite framöver innan den riktiga lagringen sätter fart. Hjortron kan också vara lite lurigt och tänker man på en viss dubbel ipa med hjortron så brukar den ändra karaktär helt mellan det att den är helt färsk och att den fått mogna några veckor, för att sedan utvecklas vidare efter någon månad.
Avslutningsvis fick vi en inbjudan till Cantillon för att dela några öl med Jean och fortsätta våra diskussioner nästa gång vi är i Bryssel.
Kvällen avslutades på Akkurat med ett besök i källaren och det som anses vara en av världens bästa gueuze 3 Fonteinen Oude Gueuze 1999 en öl bryggd av Armand Debelder (3 Fonteinen) och Karel Goddeau (De Cam) som även fast den fortfarande var fantastisk kändes som den var på nedgång och bleknade brevid magnum gueuzen vi druckit tidigare under kvällen.
Sammanfattningsvis en fantastisk dag enligt uppgift från säkra källor såldes ca 70 flaskor soleil under dagen. Fatet tog ca två timmar att ta slut.
Ja nu är det bara att vänta 13 år igen eller hoppas på att Cantillon har något ess i rockärmen till Akkurats 20års jubileum om två år….
Efter att ha fått tillökning av frekventa gästskribenten Jens Skrubbe och med återkommande gästspel från Balder, Tomas Danko och andra kan vi nu presentera vårt senaste tillskott – “Surisarna“. Under denna titel återfinns Fredrik och Ludvig, två ölfantaster vars fokus är inställt på belgiska suröl. Under enbart ett par få år har de redan lyckats prova igenom en myriad av de spännande och ibland svåråtkomliga belgiska suröl som finns, med förhoppningar om att prova många till. På MankerBeer kommer de då och då att dela med sig av vad som sker inom “surölsscenen” och redan imorgon kommer vi få deras premiärinlägg som överblickar en för ölvärlden stor händelse.
