En av sveriges flitigaste och bästa författare vad gäller öllitteratur, Peter M. Eronson, släppte 2010 boken Öl: Kunskap ger mersmak (Grenadine Bokförlag). Nittiotalet sidor kanske känns lite kort för att sammanfatta öl, ett begrepp och en dryck som idag känns mer omdiskuterad än på länge. För hur brygger man öl? Vad finns det för ölstilar och vad kännetecknar dessa?

Boken kanske inte går på djupet om vad öl är men som lättläst och pedagogisk introduktionsbok förklarar den bit för bit om allt för hur du snabbt kan brygga öl i ditt eget hem till hur ölutvecklingen i Sverige och omvärlden har sett ut. Vi får också en överblick på populära ölkrogar samt exempel på vanliga och ovanliga öl inom varje ölstil. Med andra ord lär man sig grunderna; något som idag fortfarande känns rätt främmande för många. Vad gör malten för ett öl, vad är egentligen en ale och hur kan möjligen den här kunskapen ge mersmak? Därför är jag så glad att böcker likt den här finns då jag menar att mersmak är någonting man kan prova och läsa sig till.

Boken kostar 135 kronor om man beställer den från Adlibris men vi tycker att vi ska börja året positivt och tävlar därför ut ett exemplar.

Hur kan jag vinna boken?
Allt du behöver göra för att vara med i utlottningen är att skriva på den här namninsamlingen för bättre öljournalistik i tryckt media (där Peter skulle göra sig otroligt mycket bättre än många som idag huserar i tidningarna). Samt så ska du ge exempel på två stycken ales. Skriv på namninsamlingen och maila oss (info@mankerbeer.com, eller kontaktformuläret under “kontakta oss”) så har du chansen att få dig ett exemplar. Tävlingen pågår till och med den 7e januari.

Uppdateras löpande (senast 4/1 17:30)

Som vi skrev på Facebook redan i onsdags så var det ett bubblande projekt som snart skulle bli årets första bomb, på många sätt. Vi ville inte gå ut med vad det skulle bli då i och med att inget vart klart från aktörernas eget håll och pressreleaserna och medarbetare skulle informeras. Men idag släpptes pressreleasen och med en artikel på baksidan av Dagens Industri så är Carlsberg Sweden, D. Carnegie & Co och det välkända amerikanska bryggeriet nu sammanstrålade bakom projektet Nya Carnegiebryggeriet.

Nya Carnegiebryggeriet ska bli ett nytt bryggeri som förenar historia, innovation och kvalitét. Jag ser bryggeriet som en manifestation och hyllning till vår svenska ölkultur som återigen blomstrar. Carnegie Porter är ett av Sveriges äldsta varumärke och jag hör tydligt historiens vingslag när vi nu tar första steget för att skapa ett eget bryggeri, säger Joakim Losin, VD för Nya Carnegiebryggeriet.

Under året kommer man att ta över och sätta upp i Fabeges k-märka Lumafabriken ute i Hammarby Sjöstad utanför Stockholm och när vi talar med projektledaren Fredrik Vogel så är förhoppningarna att vara up and running redan i år. Med andra ord får vi kanske redan i år sitta på uteserveringen på bryggeriet och prova öl, men då ska man hinna med allt arbete som fortfarande återstår med att få ordning på de sista bitarna. Projektet har tagit sin tid och likt man inte ville stressa fram någonting utan att ha en klar helhet så vill man inte bara slänga upp ett bryggeri någonstans och börja köra ut öl – bra ska vara bra.

Hur bryggeriets drift kommer att se ut lär bli väldigt spännande då det blir i Brooklyn Brewerys regi vilket med all sannolikhet lär det sätta igång diskussionen som förs för full hals i USA om Craft vs Crafty även här i Sverige. Det som kommer att ske är på många sätt helt nytt och med tanke på hur driftstrukturen skulle kunna se ut så går mina tankar mer åt Birrerian på Eataly som drivs av Dogfish Head, Le Baladin och Birra del Borgo än “mikrolabels” såsom Backyard eller Brutal Brewing.

Brooklyn Brewery och Carlsberg har ju länge haft ett väldigt välutvecklad samarbete där man tillsammans med D Carnegie & Co också tog fram bryggeriets 175-års jubileumsporter. Brooklyn Brewerys bryggmästare Garrett Oliver brukar frekvent besöka Sverige på sina resor och under våra samtal har han varit mycket väl inställd till ölutvecklingen här i Norden och Europa.

Så fort vi har fått okey på lite mer information så uppdaterar vi med den och bli inte förvånade om ni ser upprörda amerikaner basunera ut att Brooklyn Brewery är sellouts eller allt annat än ett mikrobryggeri. Vi på MankerBeer har växt upp med bryggeriets öl och Garrett är alltid en hemskt sympatisk och trevlig person att sitta och prata med så vi tycker att man ska avvakta och se och inte döma ut saker på förhand.

Så håll ut så ska ni nog se att det här kan bli väldigt nyskapande och bra.

Nu har Brooklyn Brewery släppt sin pressrelease och där framgår lite mer om själva bryggeriet och hur och vad för öl det ska vara.

The Brooklyn- New Carnegie Brewery will be built in the landmarked Luma Factory buildings in
Hammarby Sjöstad , a residential and commercial complex that fronts on Stockholm harbor. The
waterfront brewery will have brewing capacity for 8,000 BBL’s and restaurant capacity for 100 visitors
inside and another 150 visitors outside.

The Brooklyn Brewery will manage and operate the project through a wholly owned Swedish subsidiary,
and Brooklyn Brewmaster Garrett Oliver and his team will be brewing special Brooklyn beers and
developing new beers for the New Carnegie brand. “We love Stockholm, and the whole Brooklyn
brewing team is looking forward to their stints at Brooklyn-New Carnegie. We’re going to have a lot of
fun brewing and creating beers with our Swedish team,” said Oliver.

Vissa kritiska röster har sagt att båda delar kan förlora på samarbetet men Eric Ottaway förkastar att det är något konstigt att samarbeta med Carnegie.

“We distributed Carnegie Porter years ago in New York,” said Brooklyn Brewery Chief Operating Officer
Eric Ottaway, who is spearheading the project for the Brooklyn Brewery. “We have great respect for the
tradition that Carnegie represents, and we look forward to developing the portfolio of beers.”

Joakim Losin, CEO of New Carnegie, said the brewery and restaurant would be a meeting place for
Sweden’s craft brewers and their followers, and a school for Swedish beer lovers to learn more about
craft beer. The new brewery/restaurant will be open for tours and regular lunches and dinners. It also
will host special events in a demonstration kitchen.

Det mycket omdebatterade inslaget av en “hemsk” och “farlig” tågvagn blev en bidragande orsak till att fjolåret slutade i en rätt omfattande syn på hur öl framställs i media och hur Systembolaget egentligen bedömer öl (läs mer i dessa länkar). Bryggeriet med det farliga tåget är dock inget farligt bryggeri. Snarare är de ett av alla nya små bryggerier som kom fram under fjolåret och som gör sitt bästa för att få ut sina öl, vilket vi såklart ser vara positivt snarare än uppmuntra till att kapa ett tåg och berusa sig.

När bryggeriet, Train Station Brewery, också har fått hjälp av Slottskällan att brygga en “3,5”‘a så får vi väl påstå att de om något är medvetna. Train Station The Hoppy One blev lite av en snackis när den dök upp i vissa lokala matbutiker i området kring Knivsta utanför Stockholm. Ölet är som de själva skriver “not lagom” utan en ljus ale med mycket tydlig humlekaraktär; de går till och med så långt att de ger en lite skämtsam varning –  Om du inte verkligen gillar öl. Köp något annat.Ölet börjar dyka upp på fler och fler matbutiker i Stockholmsområdet och ni kan beställa deras Off the Rails Pale Ale genom Systembolaget om ni vill ha något starkare, bara ni lovar att inte dricka och köra tåg efter att ha sett flaskan! Vill ni däremot dricka “den humliga” så finns den här (so far).

Train Station The Hoppy One

Utseende: Lätt disig varmgul vätska med vitt poröst skum som försvinner ned med en liten ljusa hinna kvar.
Doft: Fräsch humlearom med markerad bett; rispat grapeskal och sweetyjuice som döljer tropiska toner av mango, papaya och lite mogen banan. När dofterna får samla sig lite är det humlecocktail i glaset med lite av allt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med lagom kolsyra. Inte för tung i kroppen vilket jag inte heller förväntade mig, en direkt beska som tar sig runt i munnen och torkar ut med citrus, torkad blomster, torrt brödig malt och tydlig grapefrukt. Tropiken är inte lika tydlig även om jag tror att den är där och drar tillbaka ölet från att bli för beskt. För beskt är det och lika läskande är det. Kanske saknar den kroppen och balansen, men så utlovades en tydlig humleprofil och inte balanserad maltbas. Tyvärr tappar den lite ju längre den får stå framme och när doften och smaken har satt sig i näsa och mun.

Betyg? – Bra. Som läskande och trots den tydliga beskan och den egentligen lite vågade humleprofilen lättdrucken lågalkoholhaltig amerikansk pale ale/IPA är den väldigt bra och i paritet med den något mer balanserade “Brandmästaren” från Dugges. Alla som gillar bra beska på ett öl och som vill ha det även i en alkoholsvagare öl men som tycker att BrewDogs Nanny State är på tok för besk lär uppskatta denna. Jag hade dock velat ha lite mer kropp och lite mer malt, för de här ölen bör drickas fräscha annars tappar de snabbt mycket av det som gör dem bra. En annan nackdel är att de är svåra att para med mat, ett tillfälle då i alla fall jag ofta gillar att ta en alkoholsvagare öl. Överlag är det dock en bra öl som jag gillar, bra smaker, bra tillgänglighet och kul att någon direkt satsar på något lite annorlunda.

Den 1 februari är varje år en bra dag; inte bara för att årets första släpp på Systembolaget äger rum, utan för att det är dagen då jag alltid har fyllt år. Nu råkar det vara så smidigt så att även M2 fyller år detta datum så ni kan räkna med lite extra festligheter. Seden trogen så kommer vi nu att gå igenom de nyheter som dyker upp, lite korta reflextioner och omdömen. Från att det var en handfull IPA’s så har det här släppet bara vuxit sig större och dyrare för varje vecka och nu har vi en rätt fantastisk lista med öl. För många av ölen som släpps nu i februari är av yttersta världsklass och ser vi framåt så kommer 2013 att trumfa 2012 vad gäller ölen vi får besök av på Systembolaget.

Just på grund utav bredden på det här släppet så har vi delat upp det i en analys av T5-ölen och sedan ett över T6 och T7-ölen.

Omnipollo/To Øl Brewmance och BrewDog Paradox Isle of Arran hade vi vår senaste provning inte kommit in varpå vi åtminstone inte har provat Brewmance än, tur är det för det är en öl jag ser fram emot väldigt mycket och vill kunna avnjuta i en lugn miljö i hemmet (se nedan, Brewmance lanseras i mars). Isle of Arran är samma recept som det BrewDog tidigare har gjort, men James säger att nu när man har ökat alkoholprocenten till 15% (var tidigare 10%) så ska den ha blivit maffigare och helheten ska hållas ihop mer. När jag provade ölet i höstas  kunde jag faktiskt bara hålla med – nu hade den trots den höga alkoholhalten en annan balans, om än att den blivit lite tyngre att dricka. Låt ligga lite, för det är en god öl som kommer att samla sig mer och mer.

Ser man på listan nedan så har vi två omisstagliga teman – mörk öl och IPA. Visst har vi undantag i den fenomenala Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012, prisbelönta Celebration Ale från Nils Oscar och den för mitt tycke trevliga men i sammanhanget annonyma Stroud Maris Otter Vintage Ale 2011 – men i övrigt är det humle och mörka öl för alla de slantar du med all säkerhet kommer att lägga på släppet. Celebration Ale bryggdes i november 2010 och tappades på flaska maj 2011 och vann guld för bästa svenska öl oavsett kategori samt två silver i kategorin ale brittisk stil (både på fat och flaska) under årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Riktigt välförtjänt tyckte jag när jag smakade den för det här är en barley wine som fått den tiden som krävs för att smakerna ska gifta sig! På tal om att gifta sig, köp inte Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012 för jag vill ha så många flaskor som möjligt. Läs bara vad Skrubbe skriver om den här ölen som är så otroligt elegant redan nu men som blir likt ett magnifikt dessertvin med 4-5 år. Häromåret provade jag en ny flaska mot två som fått lagras 2 respektive 4 år och ja, läs det här om ni vill ha min åsikt om hur fint de lagras.

Men nu var det stouts och IPAs. Left Hands gamla Imperial Stout har bytt namn och kallas nu Wake up Dead; men den fina chokladkaraktären och helheten i smaken finns kvar, dessutom är 77,30 kronor för en 65 cl flaska inte så orimligt att du åtminstone inte bör prova en flaska. En annan prisvärd stout är Brooklyns Chocolate Stout som visserligen är dyrare i år men som fortfarande får anses vara den återkommande mest prisvärda ölet på Systembolaget, det är ändå en 10%’ig imperial stout av väldigt hög klass. Varje år köper jag en låda, låter hälften ligga och dricker hälften under året – rekommenderas. (se nedan) Lika bra blir Goose Island Bourbon County Stout av att stå ett år eller 3, runt 2-3 år är när jag tycker att de har blivit bäst. Då har smakerna satt ihop sig mer och balansen börjar hitta hem när den tydligaste alkoholen får tonas ned lite. Det här är toppklass och priset är inte så farligt som ni tror, man unnar sig den här ölen. En öl man istället kan avnjuta när som är stabila Nynäs Smörpundet Porter som inte är den mest agressiva eller kaxiga portern men som är så snäll och som håller en så bra kvalitet att det är en perfekt vardagsporter för små och stora tillfällen. Storleken på flaskan, 25 cl, gör dessutom att en flaska blir till ett bra glas öl till kvällsmaten.

Humleskörden 2012 kanske inte var lika bra som alla de humliga öl vi såg, vilket avspeglas nu. Humliga öl kommer både att bli dyrare på grund utav de senaste årens humlebrist, men de kommer också att bli lite mer experimentella då nya humlesorter prövas och trenden med XX/IPA lär fortsätta. Sierra Nevada är som traditionen lyder tillbaka med både sin Celebration Ale liksom deras Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest där det nog blir den första som lär sälja på lite bättre i konurensen med de övriga ölen som man vill ha. Celebration Ale’en var i år något “mer” än hur jag minns den i fjol, vilket den vann på med Norhern Hemisphere var lika trevlig som vanlig. Från Wicked Wine kommer också kanadensiska Dieu du Ciel Corne du Diable IPA som har en lite kryddigare approach på smakerna är de övriga, kanske lite för dyr. Särskilt om man jämför med den med rätta hyllade Omnipollo Nebuchadnezzar som nu har nått Systembolaget vilket alla lär vara glada för, prisvinnare av en anledning och det här är en IPA jag lär köpa ett gäng av. Vill du ha något som är i mellanlandet och som inte går åt vare sig det lite kryddiga håller som ‘Corne.’. men som inte är torr och grapefylld som ‘Neb’ så är istället De Molen Vuur & Vlam en mysigt fruktig IPA, smaskig fruktkompott för ett bra pris.

Left Hand Wake up Dead
Honung, rökighet och brända grenar. Även smaken är rätt rejäl med en härlig och rätt balanserad smak som har öppnat sig fint med mörk choklad. Lite bastantare än när den kallades Imperial Stout men de underbara tonerna av mörk choklad är kvar. (Bäst+)

Goose Island Bourbon County Stout
Ren och skär världsklass. En underbar “bourbonvanilj” med en sötma jag personligen tycker om i det här ölet men som andra kan tycka är för markant. Alkoholen river till men mattas med tiden. Smaken försvinner utan i en chokladlikörsmak som bara fortsätter att ge nya intryck och associationer. Världsklass (Bäst+)

Nynäshamns Ångbryggeri Smörpundet Porter
Skärgårdsporter med lätt syrlig ton, trä, nötskal. Rund men ändå lite torr, väldigt lättdrucken och medan jag tror att den kan uppfattas som lite tråkig tycker jag att det är en perfekt vardagsporter sett till hur hög kvalitet den håller. (Bra+)

Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012
Äppel och nötlikör, belgosötma med lite brödkryddor. Redan nu underbar och inte så spritig som den kan vara när den är för ung. Kommer få elegantare toner framöver och det här är ett belgiskt mästerverk. (Bättre+/Bäst)

Stroud Maris Otter Vintage Ale 2011
Lite annonym, persika och viss tropik, smörkaramell. Fräsch och god, men så speciell eller minnesvärd? (Bra(-))

Nils Oscar Celebration Ale
Fin smak av humlen med äpplen, päron, torkade frukter och lite unken skön touch av gammal jäst frukt (fuggleshumle?). Bra maltbas som kan utvecklal bra med tiden. (Bra+/Bättre)

Sierra Nevada Celebration Ale 2012
Gräsig humle med mer citrus än jag minns i fjol, mer grape likaså men ändå sådär skönt nedtonat. Väldigt fräsch, bra maltkropp som håller uppe ölet. Fin tydlig fruktighet när den får öppna sig. (Bättre.)

Dieu du Ciel Corne du Diable IPA
Grape och gräs med kanske lite trevligt unkna kryddor, torkat hö och torkade kryddor.  Förrädiskt lättdrucken och en IPA som har den balans som krävs för att man ska kunna dricka ett antal på raken. (Bra+)

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest
Passionsfrukt och stenfrukter. Det är tydliga inslag av grape och zest och en sursyrlig bitterhet övergår sen till en kanonfin efterbeska som sitter bak i munnen medan övriga munnen får sällskap av en fruktiga smak med lite persika. (Bättre)

Omnipollo Nebuchadnezzar
Kryddig, stor beska, halvtorr ljus malt. Mer smak i eftersmaken där den livar till sig med mer kryddor och en lång pepprig grapeton. M2 beskriver ölet; En förhållandevis snäll IIPA med friska fruktiga toner med ett angenämt humlebett och ngn form av subtil lakrisalförnimmelse i sluttonen. (Bäst)

De Molen Vuur & Vlam
Aprikos, passionsfrukt, stjärnfrukt och andra stenfrukter samt en fin beska som inte tar över mer än vad som önskas. Meloner, druvor och lychee ger en smaskig fruktighet till de andra  bra beska. Melon och druvor. Lytchee. Bra beska. Lätt och smakrik. (Bra+)

Brooklyn Black Chocolate Stout
En återkommande favorit som har en bra smak av kakao, rostad malt och mörkt kallt kaffe. En favorit som är utmärkt till ostar och med fördel kan lagras en 2-3 år. Visst är alkoholen på 10% men det blir inte för starkt och inte heller för mycket men robust och pondus i smaken. (Bättre)

2013-02-01, små partier
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

T5 11720 Left Hand Wake Up Dead Imperial Stout USA 650 77,30 2640
T5 11428 Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale 2012 USA 710 89,00 5000
T5 11042 Dieu du Ciel Corne du Diable IPA Kanada 341 39,90 3000
T5 11437 Sierra Nevada Celebration Ale 2011 USA 350 27,9 20000
T5 11454 Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012 Belgien 750 114,50 3600
T5 11700 Omnipollo/To Øl Brewmance Belgien 375 109,00 3240 (lanseras i mars, fel på Systembolagets listor)
T5 11043 Omnipollo Nebuchadnezzar Sverige 330 39,90 15000
T5 11702 Brooklyn Black Chocolate Stout USA 355 22,90 22320 (lanseras i mars, fel på Systembolagets listor)
T5 11056 De Molen Vuur & Vlam IPA Holland 330 26,90 6000
T5 10047 Nils Oscar Celebration Ale Sverige 330 43,70 6000
T5 11712 Stroud Maris Otter Vintage Ale 2011 Storbritannien 330 35,90 15000
T5 11041 Smörpundet Porter Sverige 250 25,80 8640
T5 11752 Goose Island Bourbon County Stout USA 355 59,90 10080
T5 11044 BrewDog Paradox Isle of Arran Storbritannien 330 89,90 3000

T6 11413 Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Rood 2012 Belgien 750 109,50 900
T6 11053 Uinta Baba Black Lager USA 355 27,90 1008 (lanseras i mars, fel på Systembolagets listor)
T6 11054 Dieu du Ciel Solstice d’hiver Kanada 341 42,00 1440

T7 11055 Dieu du Ciel Aprodisiaque Kanada 341 39,90 1008
T7 11067 De Ranke Hop Harvest 2012 Belgien 750 79,50 480
T7 11726 La Binochoise XO Belgien 750 179,00 600
T7 11725 The Original HY Super Beer Cuvée (H?) Belgien 750 179,90 240
T7 11704 Evil Twin Even More Jesus Danmark 330 74,00 984
T7 11792 Mikkeller George Cognac Danmark 25 99,00 2352
T7 11703 Mikkeller/Three Floyds BooGoop Grand Marnier Danmark/USA 650 199,00 930

Nu närmar det sig. 2013 är på ingång med allt vad det innebär.
Med skräckblandad förtjusning minns jag förra året vid den här tiden när jag skulle handla den oumbärliga nyårsdrycken. Av någon outgrundlig anledning befann jag mig i Sickla som förvisso har ett bra Systembolag. Bland tusentals andra och med skrämmande tomma hyllor tog jag sats och i farten fick jag pliktskyldigt med en flaska skumpa, den absolut sista flaskan Chablis och någon flaska rödtjut. Jag rusade mot ölhyllorna och jag skojar inte när de påminde mig om bilder jag sett på köttdiskarna i forna Sovjetunionen. Det var mer eller mindre tomt!

Nu kanske jag förstärker min minnesbild men när jag står där bland stressande Värmdöbor och ekande tomma hyllor med en och annan Innis & Gunn så uppenbarar sig en helt orörd låda Westmalle Tripel! Mitt i ett ‘mayhem’ av tomrum står det helt plötsligt 24 flaskor en gudabrygd, en nektar, en av världens godaste öl och banne mig om det inte lös om flaskorna likt de var välsignade! Halleluja..

Westmalle Tripel är en mullig, smakrik och ganska stark ljus trappistale. Mycket kropp och beroende på ålder så smakar den lite olika. Den yngre Westmallen är torrare och beskare (lite gröna bananerkänsla) och den äldre är mer munfull och eftersom smakerna gift sig har den en annan balans och går mer åt mandelmassa. Magnifikt! Westmalle är ett av sex munkkloster tillhörande trappistorden som brygger öl åt oss vanliga dödliga. Det finns en snällare variant av Westmalle, med efternamnet Dubbel, som är mörk med härligt rostade toner som varierar mellan kaffe och choklad. I bakgrunden ligger en liten hinna av passionsfrukt som knyter ihop smakbilden. Trots sin mäktighet är det en perfekt matöl!

Nu har jag gnällt och fräst om allt från lokalproducerat öl till Systembolagets hantering av dessa varpå jag också på självaste Lucia lovade att bli snäppet snällare. Jag ljög, förlåt, jag kommer ju ändå inte att få några julklappar i år heller. Inte heller kunde jag hålla mig från att igår åter säga ifrån när ännu en helt missinformerad och galen recension gjordes av en viss Lasse Råde.

Därför är siktet idag inställt på media och deras rapportering om öl. Öl som till skillnad mot vin och sprit inte har lika självklara experter i tv-rutan, även om många dryckesprofiler har eller tror sig ha på denna dryck. Lasse Råde på Expressen fortsätter att hysta ur sig falsarium och missuppfattningar, vår kära Bengt Frithiofson må vara charmig men har även han en bristande pedagogik för att förmedla vad han snackar om.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – kunskap är A och O; men att inte förmedla den på ett pedagogiskt och korrekt sätt är B och P. De mest erkända vinnskribenterna har ofta en somelierexamen i bakgrunden, har rest över hela världen, besökt vingårdarna och provat sig igenom minst ett par flaskor druvbaserad dryck. Ölskribenter, såsom jag och M2 är passionerade öldrickare utan direkt kunskap annat än vad man själv tagit till sig genom att prova, läsa på, prova, läsa på och sedan prova lite till. Vi har försökt resa dit vi har kunnat, prata med bryggarna, hänga med humleansvariga på bryggerierna och allt sånt – det är där förståelsen för vad man pysslar med grundläggs. Det kanske inte är nog, men det är en bit på vägen. Troligen är det också betydligt mycket mer än vad många av de som syns på Tv, radio och dagstidningar har och har gjort.

I media idag så är annars öl fortfarande något man kan förlöjliga lite, kanske för att det är ett område som får mer och mer uppmärksamhet och där fler hängivna ölrickare ansluter sig. Det är ju alltid lätt att hacka på dem som har ett intresse, se bara på surdegsbröd och andra “hipsterföreteelser”. Öl däremot är vare sig en hype eller något “hippt” – öl är en dryck vi har haft omkring oss längre än vad vi har haft flerpartisystem i Sverige. Men Falcon kan göra plojreklam samtidigt som de släpper sina “mikroöl” och TV kan med glimten i ögat göra program där man på ett skojfriskt sätt driver med de nya öldrickarna. Men är det rätt och riktigt? Det är ju aldrig någon som säger ifrån utan snarare är det en konsensus om att “såhär är det” som etableras för varje dag, eller om jag bara är otålig och är mer för guerillataktik?

Kanske är det rätt och riktigt. För kanske måste de med ett intresse också ta sin plats, våga gå ut och vara lagom nördiga – men hålla balansgången till att vara inspirerande. Därför har jag stora förhoppningar om nya serien Darren på Beer Sweden och Fredrik på Pang Pang Brewery har gjort en pilot för och där ett par avsnitt är på gång. Kunskap och allvar blandas med lättsamhet och skoj – lite så som öl kan vara. Jag hoppas mycket på det här då det kan bli den kicken som behövs för att fler ska våga stå för att de gillar bättre öl. Många lär göra det idag, men vågar inte be om något godare än en urvattnad stor stark på krogen då de inte vill verka snobbiga inför sina vänner. Sen när blev man snobb för att man inte accepterar en undermålig produkt? Skäms man för att beställa in husets röda?

Sedan har vi ett kommande program på TV som vi skrivit om förut – Fantasterna, med ett avsnitt vigt åt öl. Istället för att göra en spännande casting med ett axplock av landets främsta ölexperter (som tanken först var) så fick de mottaga nej tack efter nej tack från de tillfrågade. När de tog kontakt med oss och andra ölskribenter samt ölprofiler med år av erfarenhet så var det få som tyckte att det lät intressant. Frågorna man skulle svara på var lite larviga, hade inget om riktigt ölintresse att göra och upplägget i stort visade på en dålig kunskap från programskaparna och snarare var det en twist på Vem Vet Mest nedtaget till högstadienivå. Visst är det kul när öl syns i rutan men när frågorna berör masslagerförsäljning och att bedöma ölet utifrån skummet (vem kan genom att se skummet på en öl veta exakt vilken öl det är?) så har det blivit lite löjligt. Då ser jag hellre på Brew Masters, Youtubekanaler eller åker och besöker ett bryggeri och dricker öl.

För liksom all öl inte är bra öl, så är all pr inte bra pr. För ett företag, visst, namnet kommer på fler läppar och uppmärksamheten kan innebära merintresse. Men för öl som dryck så är risken att det antingen skrämmer bort, förlöjligar och/eller inte lyckas intressera och då motverkar det målet många har med att lyfta upp öl som dryck. När fokus blir på masslager och görs på ett sätt som är svårt att ta till sig så blir jag mest generad över det jag pysslar med, och lite sur. För det som hörs och syns är inte det som vi vill ska höras och synas, vi vill se mer av bra dryck, bra mat, bra leverne. För inte fan gör man matlagningstv på McDonalds.

Vad gör vi bättre 2013?
Jag hoppas att öl kommer att synas mer i tv, mer i skriven och publicerad form och att fler av dem som sitter inne på så fantastisk kunskap vågar komma på bra sätt att förmedla den. För många vill ta till sig av mer kunskap, fler vill lära sig, förstå smaker och varför en öl är som den är. Det gäller bara att paketera det på ett sätt som inte snobbar till det och som samtidigt inte faller för lätt. För hur många vinprovningar eller vinsnack på tv går igenom 3 rödviner på box för under 100-lappen – varför ska då öl alltid handla om det billigaste eller mest lättförståerliga. Sedan hoppas jag att Darren och Fredriks projekt lyckas slå igång något nytt och kul; och att fler bloggar, tidningar och ölsidor lyckas finna inovativa sätt att sprida intresset vidare. Jag hoppas att fler vågar stå för att de inte accepterar hur missuppfattningar och fel uttrycks och sprids och att fler vågar efterfråga om inte bättre öl så åtminstone en sakligare ölrapportering.

Tills dess går jag fortsättningsvis och sparkar på smågrus och knyter näven i fickan medan jag ser hur den dryck jag så uppskattar fortfarande inte tas på allvar.

God jul och gott nytt år.

Lights out guerilla radio

It has to start somewhere, it had to start sometime
What better place than here, what better time than now