När jag och M2 satt på en takbar i centrala i New York för lite över ett år sedan och sippade på kastanjeölet Wanda så var det min måttstock för hur galna italienare är när det kommer till ölbryggning. För där uppe på The Birreria at Eataly, som sattes igång som ett projekt mellan Sam Calagione (Dogfish Head), Teo Mussi (Le Baladin) och Leonardo Di Vincenzo (Birra del Borgo). Tydligen är kastanjer en relativt vanlig italiensk ölkrydda varpå vi hade fått lära oss något nytt, ölet i sig var väl trevligt men inte tillräckligt för att vi inte skulle övergå till Dogfish Head 90 Minute IPAs innan vi glada i hågen snubblade hemåt.

Nu ett år senare sitter jag med Baladin Nora och förvånas över att italiensk öl är mer vågad än vad jag först och länge har trott. Lite beror nog på att jag inte känner till eller har provat mer öl än från kanske 6-7 italienska bryggerier. Nora har en grund med den durumveteliknande egyptiska kamutveten. Tydligen finns en myt som involverar pyramider och kärnor vilket är mer spännande än det att man i stor utsträckning odlar kamutvete i Montana där det senare kom att varumärkesregistreras som KAMUT. Fördelen med kamutvete är att det både innehåller mer proteiner, vitaminer och mineraler än många andra sorters vete. Hursomhelst, vi ska ju inte baka bröd nu, förutom nämnda vete så tyckte Leonardo att det var passande med
både ingefära och myrra (en hårdare sorts kåda).

Vill du prova ölet kan du liksom med tidigare provade öl från Baladin beställa dem i paket om sex stycken flaskor där varje flaska går loss på 94,90 kronor (569,40 kronor per kolli). Ett rätt bra pris med tanke på att det rör sig om 75 cl flaskor och ölet håller samma klass som ett vin i det prisläget, något många öldrickare ofta glömmer när de ibland börjar stirra sig alltför blinda på priserna.

Baladin Nora

Utseende: Disigare och lite dov ljus bärnstensfärgad vätska med ljus skum som lägger sig som en bredare ring på ytan.
Doft: Fräsch som en ljus gele med en speciell kryddighet med inslag av blommig parfym. Myntan har en ren ton som är frisk och livar upp utan att likt vissa witbiers bli för mycket. Riktigt finbalanserat av örter, blommor och kryddor som aldrig blir för mycket. Lätt syrlig citrus och aningen av lite nymald rosepeppar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En direkt fräsch smak av nyplockad mynta och aningen torkade blommor. En bassötma stärker smakerna  och liksom i övriga öl från Baladin kommer lite sur syra och bryter sötman hela tiden så att det inte tappar fokus. En bit ingefära och så klart mynta, nä riktigt lättdrucket och hade det här varit på 5% hade det varit farligt då det är sommarfräscht och en öl som verkligen skulle göra sig med mat.

Betyg? – Bättre. Balansen, de rena, klara smakerna, munkänslan och hur kryddorna, blommorna och örterna samsas gör det här till en favorit hos Baladin. Däremot tror jag att det är en öl många verkligen kommer att ha helt olika åsikt om då den bör ha rätt temperatur och drucken på rätt sätt – avslappnat och utan enorma förväntningar. En flaska försvinner på ett nafs. Klarade dessutom med den sista biten av osten från kvällen innan vilket är ett gott betyg. De fräscha ljusa smakerna lyckades ta ned ostens gryniga amaronetoner och tillsammans vart det rätt bra, inte klockrent, men bra.

Sen i torsdags har vår Nynäshamnsinspirerade julklappstävling pågått och igår slumpades två vinnare fram (alla deltagare med rätt svar skrevs upp varpå två siffror slumpvis valdes). Av de drygt 30 som tävlade och dessutom svarade rätt på vår fråga – vad heter bryggeriets nya julöl som de har gjort till krogarna Oliver Twist, Akkurat, Ölrepubliken och The Rover? – så föll det på Elin Carlsson och Markus Wessman. Dessa glada tomtar får nu var sitt exemplar av “Allt utom en stor stark” hemskickat till sig. Ni som inte hade turen med er denna gång kan alltid beställa hem ett stycke bok direkt från bryggeriet, en garanterat bra julklapp eller julhelgsläsning.

Under lördagen i förra veckan kunde man för första gången köpa sig en Poppelmansöl på Systembolaget. Då släpptes nämligen bryggeriets två första öl i det lokala sortimentet/beställningssortimentet och i samma veva dök ett par fat upp av deras vintriga Brown Ale upp.  Denna 4,8% starka brown ale får kanske ses som Göteborgsgängets första riktiga öl och likt de experimentsöl vi har provat under året är det kul att se att de har lyckats hålla en väldigt hög och ren kvalitet. Tidigare på Facebook gick dem under det lätta namnet “vi som startar ett mikrobryggeri tillsammans” men i somras kunde de för första gången avslöja för oss att det var Poppelmans man skulle kalla sig. De 15 vännerna som byggt upp projektet från grunden med ett gediget arbete med testpaneler, diskussionsgrupper och informationsinsamlande får nu då se sitt skötebarn ge sin första frukt.

De första ölen är nämnda Brown Ale och den andra är Vintervärmare tvåtusentolv, men nu är det deras brown ale vi ska testa.

Poppelmans Brown Ale Vinterutgåva

Utseende: Mörk gyllenbrun vätska med strimmor av rött och orange, skummet är poröst med fint kladd på glasväggarna.
Doft: Toner av nötter och bitter choklad. Doften är nästan lite åt en lättrostad porter och jag kommer att tänka på Grebbestads Ostronporter då doften är rätt mild, ren och lite lätt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En härlig brown ale som börjar med allt jag förknippar med en bra brown ale; rostade toner med inslag av både lite torr bitterhet, nötter, viss sötma och som om det inte vore nog även lite chokladknäck. Lite mjölkiga och ibland rökiga inslag. Sedan händer någonting  och just att den pendlar lite mot en porter utan att nå fram gör att den tappar bort sig, men det tror jag att man kan åtgärda rätt snabbt och är egentligen ingenting som påverkar smaken negativt. Jag skulle kanske också vilja ha lite rundare sötma för att lyfta fram smakerna på ett fylligare sätt och göra den mustigare – men det kanske är en smaksak. Den är god, men lite flyktig i smaken.

Betyg? – Bra/(+). En av de mer rena och mest lättdruckna svenska brown ales på väldigt länge och en otroligt bra premiäröl. Visst var det lite småsaker som gör att jag inte skulle kalla den för den mest typriktiga brown ale’en eller så förväntade jag mig bara något annat. Men i en tid när det är många undermåliga lokalproducerade öl på marknaden så känns det bra med en öl som inte är infekterad och som inte bara skjutits ut fort som attan. Drick till en skinkmacka med en god grovkornig senap eller till en pulled pork.

Vi har ju kikat på de svenska julölen, ett par amerikanska, brittiska och även belgiska så varför inte köra på med lite danskt också. Husbryggeriet Jacobsen ägs och drivs sedan 2005 av Carlsberg och huserar i gamla Gamle Carlsbergs gamla lokalaer i västra köpenhamn. Bryggmästare Morten Ibsens vision är att ersätta vinet i hemmen med öl och försöker genom Jacobsens öl ta inspiration från världens öllände och göra egensinniga öl för de danska hemmen. För trots att otroligt mycket sker på den danska ölfronten så är intresset för öl ändå rätt lågt och Carlsberg, Tuborg och liknande märken har fortfarande kvar sin starka position hos gemene man. Men varför ska inte dessa kunna dricka bra öl utan att behöva lägga ned lite mycket penar eller riskera att få någonting som är lite för vågat (för dem). Till skillnad från vissa liknande projekt med finare egna labels så har Jacobsen sedan de har funnits på Systembolaget genom Saaz Blonde och julölet Golden Naked Christmas Ale varit rätt uppskattade.

Den senare ska vara en riktigt nordisk julöl och har förutom bland annat Maris Otter- och Promise Pale Ale-malt humlats med Hallertauer Herbrucker och Amarillo och som kronan på verkat har man adderat en stänk katrinplommonjuice för att runda av smaken och göra den lit juligare. 7,4% starkt är ölet och prova det till julens desserter eller fläskrätter. 55 kronor får du ge för 75 cl och just nu hittar du ölet här.

Jacobsen Golden Naked Christmas Ale

Utseende: Lite lätt urvattnad gyllene kopparorangefärgad vätska med kompakt poröst skum med minimala bubblor och frasig topp.
Doft: Intressant arom som spänner mellan Trocadero till sötfruktiga lakritsgodisar, bärkompott och frastorkad aprikos och mango. Men också inslag av nygjord toffee och får glaset sig en svängom så framträder humlearomerna lite tydligare.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken varierar sig liksom i doften och det är en tydligare kolasmak som är tallriken där torkad frukt, lakritsgodis och viss krydda. Lite citrus och syra bryter av sötman från kola och lakrits och ibland kommer jag att tänka på torkade jordgubbarna som säljs i naturgodishyllan. Viss komplexitet och det här är en öl jag tror de flesta skulle finna många och varierade smaker i.

Betyg? – Bra+. Det här är väldigt bra och både lättsamt men smakrikt på en och samma gång, på många sätt opretentiöst. Jag tycker att det finns många inslag i ölet som skulle göra det väldigt passande till mat, främst desserter men jag är nyfiken på hur den skulle gå med en Jansons Frestelse eller om sältan skulle skära av för mycket. Troligen är den då bättre till en leverpastejmacka med gott mörkt vörtbröd.

Såhär på första advent och på andra sidan tröskeln till december så får man passa på att vara extra snäll – man önskar sig ju ändå lite julklappar och uppskattning av tomten..? Samtidigt är det svårt då det finns rätt mycket saker som man skulle vilja påpeka negativa saker om; till exempel att majoriteten av de lokala ölen på Systembolaget som höll en förvånansvärt rekordlåg kvalitet (vilket jag lär raljera om framöver) och till morgonkaffet fick jag åter en smärre chock när jag läste söndagsbilagan till en av de större dagstidningarna.

Återigen har deras vitskäggade och tomteluvklädde “ölexpert” visat varför du lär dig mer om öl på sidor som denna än i den “offentliga och seriösa” pressen. Tydligen var Rodenbach Vintage som släpptes på Systembolaget en öl som legat för länge på träfat och var sur och dan, vilket inte är så konstigt när det är en flamländsk suröl. Nej, den var underlig..  Innis & Gunn Winter Treactle däremot, en öl som jag tyckte var helt okey hyllades till skyarna som det bästa som kommit på länge. Alla har sin smak, men när man inte märker felsmaker eller en överdriven sötma och samtidigt undrar varför en suröl är sur – ja, då är det ännu ett steg mot att skrämma alla som just börjat intressera sig för bra mat och dryck. Tidigare har det hetat att Fagerhults lager var rätt bra medan exempelvis Mohawk Unfiltered Summer var lite för smakrik och kraftig. Nä, ge då istället bred information, bidra med kunskap till läsarna oavsett om de vanligen gillar lager, stout eller ale, låt folk våga testa själva – och framförallt, var medveten om vad det är som dricks. En suröl är sur på samma sätt som imperial stout kan vara kraftig, full med smak och lite mer svårdrucken.

Då tycker jag istället att det är bra mycket bättre att utgå från ens preferenser och ge allmänna tips som kanske inte passar alla men som i alla fall kan ge lite bra referenspunkter till vad vi har på ölmarknaden idag. Därför vi skriver om allt från ruskiga amerikanska IPAs till Falcons Julöl – vilket är just den ölen vi kommer att kika på nu.

Likt lite andra av Carlsbergs julöl jag har kikat på har jag inte direkt några förväntningar på denna. Sist har avsaknaden av förväntingar gjort att jag har blivit positivt överraskad vid ett par tillfällen där de lite mörkare lagerölen (viennas) har varit väldigt lagom och i vissa fall kan fungera bättre som något annonyma matöl än flera av de lite starkare och rejälare ölen. Falcon Julöl är enligt Carlsberg Sveriges populäraste julöl och jag tvivlar inte på att det är öl som den här, Eriksberg och Pripps som är de som säljer mest i volym även fast jag hoppas att craft beer julölen kommer att fortsätta att ta mark.

Falcon Julöl 5,2%

Utseende: Mörkt rödskimrande gyllenbrun vätska med nötfärgat kompakt skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Doftar som en rätt typisk lager med de sedvanliga inslagen av metall, citrus och en udda syra – här är den bara dold i en mörkare och aningen söt maltighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Känns till en början bra i munnen med fyllig kropp. Smaken är av lätt bittra nötskal, citrus och extraktsötma. Mild krydda, inslag av bröd och en tydlig efterbeska. Letar man kanske man kan ge sken av nötkarameller.

Betyg? – Ok+. Inte alls dålig, men sötman känns inte helt rumsren och lite “fulöls”-varning på den, i övrigt inget direkt att anmärka på då det är vad det är. Bland segmentet “mindre speciella och billigare julöl” är den dock sämre än till exempel Tipp Tapp, Eriksberg och liknande.

Det är lätt att för mycket kan komma att handla om julöl av den lite starkare typen när vi går igenom alla de öl som kommit i årets julsläpp. Det blir inte bättre av att det nu på lördag kommer än fler öl till Systembolaget i och med decembersläppet, många lite alkoholstarkare julöl. Då är det bra att det har kommit lite alkoholsvag julöl som kan köpas i matvarubutikerna. Tyvärr brukar jag ibland vara något skeptisk mot dessa då de inte riktigt har bryggts på ett ordentligt sätt utan mest varit urvattnade kopior av de starkare ölen. Men ibland kan man hitta klappar under granen av den bättre sorten. Gotlands Bryggeri, Spendrups underprojekt har en serie “Bulldog”-öl som kanske inte är överdrivet fantastiska men det är å andra sällan jag blir besviken på dem och de har lyckats att få fler att intressera sig för mer smakfull öl – så all heder till dem, verkligen. Som komplement till deras Julbrygd och Sleepy Bulldog Winter Ale kommer den alkoholsvaga Frosty Bulldog – på 3.5%. Ölet är lillebror till de något starkare hundarna och förutom fyra typer av malt har den humlats med Bramling Cross, Cascade och Galaxy.

Wisby Frosty Bulldog

Utseende: Mörkare klargyllenbrun vätska med nötfärgat skum med minimala bubblor och gräddig topp med stora fina skumgardiner på glasväggarna.
Doft: En tydlig nötig humle med brittisk kaka, nöttoffee och lite krydda. Finns också inslag av kåda och grape och Bramling Cross och Cascadehumlen samspelar bra mot malten. Torkad mörk frukt, lite svarta vinbär och en mineralton jag tycker att Wisbys öl brukar ha anas också. So far so good.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Halvfyllig kropp, kanske lite lätt om man utgår från doften. Smakar som en mild american pale ale med grape, barr och både mango och svarta vinbär. Väldigt smakrik och balanserad, men som en bitter hade jag nog velat ha lite mer malt vilket nog också hade gjort den än mer passande till mat.

Betyg? – Bra. Som 3.5’a tycker jag att det här är riktigt bra. Smakrikt, balanserat och fräscht. Drar inte på för mycket med beskan men kunde som sagt ändå ha lite mer malt. Det här är ett utmärkt “ljust” val till jul om man vill kunna ta en öl utan att berusa sig eller bara vill bryta av med något lättare.