Häromdagen fick vi lite kvalitetsbartime med Henok Fentie och Karl Grandin på Omnipollo på BrewDog Bar Stockholm med M2. Tanken var att vi, då vi inte kan närvara på helgens Meet the Brewer-event i Köpenhamn, skulle snacka skit och dricka lite god öl. Som en liten bonus råkade vi också få prova den kommande bourbonlagrade varianten av Omnipollos Hypnopompa som bryggdes nere med och hos Menno Olivier på De Molen. Hypnopompa Bourbon har premiär nere i Köpenhamn och det vart ett gäng fat och flaskor som lär cirkulera land och rike runt, men inte i en alltför stor mängd. Henok berättar att man trixade lite med kolsyran då den Hypnopompa som släpptes på Systembolaget var nästintill kolsyrelös, nu är man närmre den kolsyrenivå man vill åt och ölet har fått lite mer kropp och restsötman har minskats något. De har också ökat mängden vanilj med ett par extra doser för att boosta på vaniljsötman lite extra. Förutom den fick vi prova “nya” Hypnopompa, batch #2 som även den moddats lite och har nu mer kolsyra samt att de tillsatt kallextraherat etiopiskt kaffe, “Hafursa” från ett av Henoks favoritrosterier. 

Förutom dessa öl så är de aktuella med sin bryggning med amerikanska hypebryggeriet Prairie, Potlatch där Omnipollos version nu rullas ut i Sverige – även den en öl vi fick chans att prova. I mitt tycke kan det vara bland deras bästa öl, en mild, len och härligt fruktig farmhouse ale som inte blir estrig, kryddig eller jästbetonad utan tillåts vara mjuk och fruktig. Ni som följer dem på Facebook har också sett att deras samarbetsbrygd med Stillwater är på gång. De båda bryggerierna har “remixat” varandras öl och för Omnipollo innebär det att man tagit Stillwaters ‘post prohibition style ale’ Premium som de nu ska twista till, samtidigt som Brian på Stillwater har valt att göra sin tolkning av Nebuchadnezzar. Egentligen slutar det inte där utan det vankas årsjubileumsöl, Fatamorgana och allehanda spännande projekt inför Copenhagen Beer Celebration, så stay tuned!

Hypnopompa Bourbon B.A

Utseende: Tjock mörkt brunsvart vätska med litet chokladfärgat skum. Redan här märker man att det är en helt ny öl, äntligen pryds ölet av en fin skumkrona.
Doft: Onekligen är det stor karaktär av bourbonfatlagringen och det är verkligen tydligare vaniljtouch på aromen vilket jag uppskattar. Rostad malt, kladdig rinnig choklad och den värsta brända lägereldskänslan från tidigare är borta, något jag tycker gynnar doften. Otroligt chokladvaniljkrämig doft och jag sitter glatt och sniffar på ölet en stund extra.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Mouthfeelen gör stor skillnad mot innan då den var tunn och kletig. Den fylligare kroppen för tankarna åt chokladmousse med rikligt av vanilj och ekfat. Träfaten kommer fram mer i smaken än i doften och den nedtonade marshmallowklibbigheten ger utrymme för en tydligare chokladsmak. Sötman och klibbigheten är dock inte helt borta utan det är fortfarande en öl som lämnar dig med klibbiga läppar.

Betyg? – Bättre/+. Nu talar vi. Vanilj och choklad für alle, trots en kraftigare kropp kunde man kanske önskat ännu lite mer tyngd. Samtidigt gillar jag att man inte ändrar ölet helt utan jämfört med den olagrade versionen så är det samma öl, men ändå inte. Kanske att jag hade velat se lite mer bourbonkaraktär, men mer för att jag personligen gillar bourbonlagrade öl än att det saknas.

Hypnopompa Batch #2 

Utseende: Lättare lite klar svartbrun vätska. Skummet dör rätt snabbt och lämnar inte mycket rester. Rent utseendemässigt ser den något mindre kletig ut än de båda andra versionerna.
Doft: Färska kaffebönor (ni som provat droppkaffe kan nog relatera) som saknar den rostade bitterheten, snarare är det fruktigt och uppfriskande kaffetoner som paras med chokladmousse och lite lakrits. Kanske har den bitvis lite kryddighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Marshmallowsötman är tillbaka (jämfört med Bourbon B.A) men kaffebönorna ger klibbigheten en bra kamp och lyckas nog vinna smakkampen. Mycket lenare i munnen och chokladen är lite lättare då bönorna är vad som är mest framträdande.

Betyg? – Bättre. Här tycker jag att kaffebönor äntligen får visa vad det kan göra för en öl, likt vissa amerikanska bryggare som förstått att kaffe inte är “snutkaffe” utan är en brygd baserat på sköra kaffebönor används bönornas fruktighet och milda syra snarare än för att ge mer rostad bitterhet. Egentligen tror jag att jag gillar den här bäst av de tre “varianterna” och hade det inte varit för att den är lite enklare i smakregistret och marshmallowsötman är tillbaka och stör lite så hade den nog fått det lilla +’et istället för Bourbon B.A

Tänkte att vi medan jag sammanfattar fjolåret samt vårt besök på Lagunitas Brewing Company kan titta närmre på ännu en öl från Monks Café och deras ibland bortglömde bryggmästare Charles Cassino. För inte så länge sedan kikade vi på Monks Café Blend No.4 Vigorous och innan det jämförde vi också Omnipollo Hypnopompa med Monks Café Blend no.2 Superior Sour Stout. Alla ölen har imponerat och varit väldigt välgjorde blends, precis som de öl Charles har bryggt som annars bara går att finna på någon av Monks restauranger, kanske att enda abret har varit att centiliterkostnaden kunnat spåra iväg ibland. Då ska man väl komma ihåg att de egentligen inte butteljerar ölen, likväl ser jag det inte som en anledning att liksom med dagens öl Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity på Systembolaget ta 69,70 kronor fö 18 cl. Hur man än vrider och vänder på det är det väldigt dyrt, hur god ölet än kan vara. Idag säljs ölen lokalt på ett par Systembolag i Stockholm men kan annars beställas styckvis genom Systembolagets beställningssortiment (som nu är uppe och rullar igen efter gårdagens kabelbrand hos kabelleverantören).

Innehållet i Extreme Trinity är baserat på två av mina favoriter bland mörka öl, båda bryggda hos två av de bästa bryggarna i världen – Menno Olivier (De Molen) och Urbain Coutteau (Struise). Tillsammans med Mennos Mooi & Meedeogenloos och Urbains Black Albert har Charles adderat sin egen Triple Weisse Ek, en lite kraftigare Weizen Bock som fått lagras på ekfat.

Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity

Utseende: Mörktbrunfärgad vätska med nästan gushande brunare beigefärgat skum.
Doft: Mycket choklad och en sockerknastrande, aningen vinöst syrlig arom med choklad och färska kaffebönor.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lätt till kroppen och direkta drag av vin, bärlikör och fenomenala imperial stouts. Det är sötman från Menno med kraften från Urbain och Charles egna touch som drar ihop dem. Sött men inte för sött utan mer som russin som fått ligga och dra till sig i dessertlikör och dessertvin.

Betyg? – Bra/+. Det som drar ner omdömet är dels priset men också att sötman ibland blir för påtaglig. Personligen tycker jag att det vinösa gör sin del i det, men jag kan förstå om ölet kan variera lite beroende på lagring och egna smakpreferenser så det är inte en öl för alla. Gillar du söta, lena Imperial Stouts med markerad sötma och mycket bär, choklad och vinösitet ås kommer du dock att tycka om den.

Dagens gästskribent är en inte alltför okänd person. Snarare är det en man med både en imponerande samling medaljer och priser från 2012 och som av många anses vara en av landets mest spännande och bästa bryggare – Henok Fentie, som tillsammans med Karl Grandin utgör Omnipollo. Henok kommer framöver då och då att bjuda på lite resedagböcker från sina äventyr och i dagens premiär så handlar det om hur han och Karl förra veckan var på besök i Holland för att brygga hos De Molen. Kick it Henok.

Tre år har nu gått sedan vi startade Omnipollo och jag tror faktiskt att ögonblicket när koket drog igång  på De Molen – detta legendariska bryggeri vars eldfängda brygder jag haft ett särskilt ömt hjärta för – var ett av de största.

Vi landar på Amsterdams flygplats Schiphol och blir upplockade av bryggmästare/ägare Menno Olivier. I hisnande fart beger vi oss mot den lilla staden Bodegraven för att hinna se bryggeriet (och såklart smaka på lite öl) lagom i tid till bordsreservationen på den gamla krog som Menno och hans fru drev tills för några år sedan. De minns den gamla goda tiden i kvarnen och illustrerar med hjälp av anekdoter. Mennos gamla bryggverk på 200 liter står kvar i ett litet rum bakom bardisken.

Efter att ha ölbattlat ett tag (vilket i princip innebär att vi tar fram ett öl och så tar han fram en öl och så ska vi ta fram ett öl etc..) så inser vi att han är på hemmaplan och att det är dags att dra sig tillbaka om vi ska slippa solglasögon under morgondagens bryggning.

Under natten går jag igenom detaljer och orosmoment istället för att räkna får. “Vad fan är det du har gjort?! du har packat en resväska full med marshmallows och åkt ner till ett av världens bästa bryggerier för att brygga öl”…”kom igen nu Henok, brygg med magen inte med hjärnan, det blir bäst så, det vet du ju” etc.

Omgivna av ett marshmallowsmoln med doft av vanilj och förenta staterna anländer vi tidig morgon till bryggeriet. Nu ska det bryggas stout. Upp ska vi, minst 13 – 14% i alkoholstyrka…och trögflytande ska det vara. Föreställ dig att du lånat en Maserati med diplomatskyltar. Lite den känslan.

Omnipollo Hypnopompa är en Imperial Stout brygd på marshmallows. Vårt första öl bryggt på De Molen.

/ Henok

Förra helgenvar det trippel-dejt för mig (M2) nere i Skåne, en helg full av ölglädje och matlycka! Först spritprovning av torrhumlad sprit och destillerad Mikkeller Black på Mikkeller bar på torsdagen, sedan Beer Makers Dinner med Menno Olivier från De Molen på restaurang Gastro i Helsingborg anordnat av Fredrik Johansen på fredagen och sedan ner mot Djurslöv för att önska bröderna Ek på Brekeriet lycka till med sitt nyöppnade bryggeri. Och såklart galet mycket obeskrivbara upptåg med våra vänner från Kornmalt & Humlekottar, Ölrådet och Anders And Ale. Det sistnämnda håller vi nog för oss själva men vi kan avslöja att vi hade Stoutskägg Challenge 2012, vad det är lämnar vi åt fantasin.

Men här tänkte jag mest berätta för er om BMD’n på Gastro som den alltid så gladlynte Fredrik Johansen dragit ihop och lyckats få hit den karismatiske holländaren Menno Olivier från De Molen, vars öl både jag och Manker älskar högt. Gastro som klassas som Helsingborgs absoluta topprestaurang, ligger även i toppstriden nationellt. Jag försöker alltid smita in på en bit mat i bistron här när jag besöker hemstaden såklart.

Jag och Fredrik Balder från Ölrådet samt Johan “Blafa” Blasberg möttes någon timme innan middagen och tog ett par för-öl och snackade olika typer av ål, spettekaga, mårten gås, rapsfält och annat skånst klyshigt. Eftersom Balder håller på med någon slags vansinnesrekord i att dricka fler olika julöl än någon annan så tog jag med en som han inte hade druckit, en Goose Island Christmas Ale 2011 och han själv bjöd på 3 Fonteinen Straffe Winter och Blafa missförstod allt och plockade upp en Stone Old Guardian 2010, som visserligen var min favorit av dessa tre.

Efter att ha korkat upp och avslutat en brygd av ännu ett fenomenalt italienskt bryggeri – B Space Invader från Birra Toccalmatto så släppte vi Edvard Persson sing-alongen och begav oss i ett regnigt och såklart blåsigt Helsingborg bort mot vår hemvist för kvällen där Fredrik mötte upp och skickade fram en De Molen öl i näven på oss per omgående – Lief & Leed, en sour ale med massor av fruktiga fina smaker. Ganska snabbt gled Mr De Molen själv upp och började diskutera öl med alla oss och stämningen var såklart på topp.

Efter det obligatoriska och alltid lite stela (innan ölen runnit nedför strupar i valfri utsträckning) välkomsttalet glider servitörerna och servitriserna in och levererar den ena godsaken efter den andra, allt är såklart i absolut toppklass utan att för den sakens skull bli krystat konstlat. 2 ölsorter till varje rätt gäller ikväll, precis som det ska vara!

Vi njuter av råstekt hummer med bläckfisk och panchetta ragu och parmesanskum, picklade lökar, majs och zuchini tillsammans med en Jaar & Dag, en saison som på ett elegant sätt lyfter hummer ett par snäpp och kompletterar sältan i ragun kanonbra. Här har ni folk som kan para öl! Vi fick även prova den välhumlade Bohemian Pilsner som även den funkar riktigt bra, men den lyfter inte maten som saisonen.

Varmrätten består av en helt makalös hjortrygg med en selleripure, brysselkål, lite trattkantareller, svartrot och en härligt mustig rödvinssky som hjältarna i köket fått tyngd i genom att tillsätta kakao.
Här fick vi testa två olika skolor – först en rejält torrhumlad variant av De Molens IPA Vuur & Vlam och sedan den makalösa Imperial stouten Haver & Gort. Båda ölen ger olika karaktär till maten såklart, IPAn med sin beska kompletterar de söta smakerna medan stouten ger såsen en helt ny dimension.
När det gäller dessa eviga “&” namnen på De Molen ölen så berättar Menno att “It’s a Dutch thing, I’m convinced you do that in Sweden as well”. Nja, eller? Han kanske menade Rom & Cola eller 4 Bugg och en Cooca Cola, eller nåt.

Anyway, när jag frågade vart han får inspiration till alla sina öl, så får jag det ganska oväntade svaret “I often wake up in the middle of the night screaming”. Vi lämnar det och glider in på desserten istället tror jag..

Ost, du ljuva gåva till folket. Vad vore vi utan dig? In kommer en rejält lagrad comté, kraftig Roquefort, Brillat Savarin och lite skön lokal ost i form av osten Lina från Vilhemsdals gårdsmejeri som får sällskap av havtornsgele. Det är en skön blandning av olika osttyper och såklart olika smaker – det är därför kul att se hur en enda öl kan passa riktigt bra till samtliga, men kanske framförallt till storebrorsan i gänget – Roqueforten. Weer & Wind är en rejäl Barley Wine vars sötma ger osten det komplement den kräver.

Vi tar lite kaffe på det och då släpper Menno fram ännu en imperial stout till oss, Barrel aged Bakker Wort Brouwer Bowmore. Här snackar vi muskler som Frithiofsson uttrycker det. (Å andra sidan är han ju packad kl 9 på morgonen på lådvin, fast han är ganska skön ändå.)

Jag, Balder, Blafa, Fredrik fortsätter kvällen på Bishops Arms rakt över gatan med Menno som berättar historer, det är vid det här laget ganska högt i tak oss emellan och vi avslutar kvällens rapportering med citatet “If you don’t have the nuts, De Proef have the guts”

Over and out

/M2