Det var inte bara Slottskällans Eight som släpptes i Uppsala och på beställningssortimentet idag utan bryggeriet bjöd även till med att släppa sin 2012 Barrel Aged Imperial Stout. Ölet är en bourbonfatlagrad variant på ett av bryggeriets gamla flaggskepp – Slottskällans Imperial Stout. Ölet finns så klart med på Stockholm Beer and Whisky Festival, så bor du inte i Uppsala och vill prova det lite tidigare än att behöva beställa det så gå förbi Slottskällans monter. Jag tog och provade ölet med en rejäl grönmögelost för att se om ölet skulle vara ännu ett av bryggeriets trevliga nyheter i år.

Slottskällans 2012 Barrel Aged Imperial Stout

Utseende: Lättare mörk brun/svart vätska med litet nougatfärgat skum med minimala bubblor vars sista stund är om en lätt hinna som sakteligen försvinner mer och mer.
Doft: Jämfört med många liknande öl är det en tydligare träsyra och mindre choklad- och kaffetyngd arom. En lättsam fruktigare chokladton men humlen känns för fräsch och fattonerna för annonyma för att helt slå omkull mig som en barrel aged imperial stout.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn till kroppen och då är den ju trots allt 11% stark. Men tar man sig en större munfull så märker man av tyngden något mer men det är fasligt lättdrucket för att vara så starkt. En viss sötma som bidrar till att humlefruktigheten märks än mer och som gör att den ännu inte känns helt som vare sig imperial stout eller ekfatslagrad. Lite choklad kommer efter en stund men jag tycker inte att fatlagringen märks särskilt tydligt, tyvärr. När ölet har fått lufta sig något mer framträder alkoholen tydligare men tyvärr är inte det nog för att omvända mig.

Betyg? – Bra. Det är väldigt gott men jag tror att den ska ligga till sig lite då den både är lite lätt och något för fruktig för att kännas som en ekfatslagrad imperial stout på 11%. För den typen av öl vill jag ha tyngre karaktär av choklad, kaffe, små givor av vanilj och bränt trä och där det inte gör alltför mycket om alkoholen stundtals lyser igenom. Jag gillar bryggeriets stout Svart och den här smakar som den fast lite lagom dopat, vilket är bra men kanske inte helt vad man var ute efter? Så betyget här är snarare utifrån vad det är än hur det faktiskt smakade, en smak jag i övrigt gillade.

Våren kom, sommaren passerade och nu är det höst och i vanlig ordning sedan vinter. Vad än bättre än att ta fasta på detta och njuta av en höst- och vinterbrygd modell somrigare? I våras kom Mikkeller och Brills K:rlek, deras nya säsongsöl som ska släppas 2 gånger per år med ett nytt recept och lite ny inrikting än föregående säsong. Vår/Sommarölet var lättdrucket, läskande med skön crisp karaktär och frisk humle. Höst och vinter är lite mörkare säsonger då man vill ha något lite kraftigare att avnjuta i stugan. Så med mörkare maltsorter med en tydligare maltbas och enbart humlad med citrahumle så är Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2012 ett logiskt steg in mot hösten.

Ölet kommer att finnas här och var på fat, vilka lär gå lika fort som vår/sommar gjorde, men för alla som vill ha ett mer höstbetonat ölskåp hemma så kommer 40.000 flaskor till Systembolaget den 1’a november (T5 11713 Mikkeller K:rlek Höst/Vinter Danmark 330 33,90 40.000).

Mikkeller/Brill K:rlek Höst/Vinter

Utseende: Snäppet mörkare orangegyllene till färgen. Kladdigt lätt skum som dör ned och lämnar lite mindre rester kvar på toppen.
Doft: Citramysig grapearom med aningen passionsfrukt och en stabil maltbas. En blommig fruktighet med lite syrligt fruktlag.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra kropp som ger en grund för en rätt kraftig maltkropp. Grape, passionsfrukt och persikokrämpurée vilket naturligt gör den mindre crisp än vår/sommar. Maltkroppen till trots så hade malten kanske också gått vara tydligare i smaken.

Betyg? – Bättre-. Riktigt bra “höstapa” där jag framförallt tycker att maltkroppen är vad som ligger bakom mycket av vad jag gillar med den. Mer lättdrucken, trots att den är lite kraftigare än vår/sommar och det kommer att vara en populär öl att ha ett sexpack av i skåpet senare framåt vintern.

I veckan fick jag hem lite blandade öl från ölimportören Pilsnergubbarna, några jag tidigare har känt till lite lättflyktigt sådär men inte mer än så. Vid lite efterforskningar visade det sig att det är dem som bland annat tar in de riktigt bra ölen från belgiska Viven. De tar också in ett par öl från engelska Windsor & Eton Brewery som de säljer i ett mixpack om 15 flaskor med totalt 5 av vardera (Mixbox (nr 89579)) för cirka 540 kronor per box (36,10 kr per flaska). I boxen finns lagern Republika, en rätt traditionell lager med Saazhumle och tjeckisk pilsnerjäst, Kohinoor som är en IPA som ska påminna om “gamla tiden” med influenser från Indien och Västindien och slutligen Wind Knot, en bitter bryggd med Sovereign och Nelson Sauvinhumle och framtagen till giftermålet melan prins William och Kate Middleton. Tre stycken öl som baserat på mina fördomar lät lite småtrista med mycket snack vilket ofta kan innebära liten leverans. Samtidigt händer det så otroligt mycket i England och vi får äntligen se mer och mer av de nya intressanta brittiska bryggerierna och när jag öppnade de tre flaskorna för att ta en första liten sipp så kände jag att det genast var en mer behaglig kväll som var i ankommande. Som ni kommer att se nedan så är det tre väldigt bra öl som påminner om Thornbridge i sin rena stil. Så gillar du brittisk öl, Thornbridgge eller vill ha lite goda vardagsöl i kylen så kan jag rekommendera det här mixpacket. Vill du istället ha “stora”, kraftiga öl med rejäl beska eller något extra så kommer du kanske att tycka att de är lite lätta.

Windsor & Eton Republika

Utseende: Något mer orangestrimmig klargul vätska med vitt lagertypiskt skum som slutar sina dagar som små rester längsmed glaskanterna och som en äggvitehinna ovanpå vätskan.
Doft: En något mer potent lagerdoft med söt malt och en torr crip citruston som får sällskap av en sötare citrusfruktighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En rätt mild kropp där en bra maltsötma ger grund för en sedan något torrare och lite små besk finish. Crisp utan att vara alltför torr, istället är den snäppet fylligare. Smakar i stort som en bättre och kanske aningen mer blommig lager men förtjänsten ligger i att den inte känns artificiell utan har en bra sötma, en bra torr beska och med en rätt tjeckisk framtoning.

Betyg? – Bra+. Det är det här man ska ha tillsammans med bättre tyska och tjeckiska pilsners på krogarna för att få folk att börja uppskatta öl och inse att de är rätt smakrika. Den slutar inte någon blaskighet och är uppskattat måttligt torr och blommig.

Windsor & Eton Kohinoor

Utseende: Ljusare kopparfärgad vätska med kladdigt vitt skum som lägger som ett lock på vätskan.
Doft: Persika, bittert mörkt te, torrt gräsigt humle, tropisk fruktsorbet  och blommigt och fruktigare te (mycket te här).
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en okey till bra kolsyra. Rätt mild kropp. En väldigt brittisk bitter eller mildare IPA med te-inslag som precis som i doften är av både mörkare earl greytyp liksom en fruktigare typ. tydlig maltgrund utan att bli direkt söt eller överglänsa de fruktigare inslagen. Tycker att beskan passar riktigt bra och placerar sig bland många andra moderna brittiska bitters som börjar våga uttrycka sig mer och mer. Den gräsiga, lite torra stilen i till exempel Brooklyn’s East India Pale Ale känns igen även fast Kohinoor är mer mångfaldig ifråga om smaker.

Betyg? – Bra+. En stabil bitter som drar mot IPA-hållet med kryddig, torkade frukttorr humle och en läskande beska. Ingenting som drar på högre växlar än vad den klarar utan en stabil brittisk bitter med

Windsor & Eton Windsor Knot

Utseende: Snäppet mörkare bärnstensfärgad vätska med kladdigt vitt skum som sjunker ihop till en liten häxring runt glasets kanter.
Doft: Nelson sauvin rakt igenom, melon, söt karamell, krusbär och smörblommor, skakar man till glaset är det lite grape som framträder.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Även här en rätt mild kropp. En tydlig men inte direkt bitande beska sätter sig i munnen med de små trollen Nelson Sauvinhumlen har satt i ölet. Man måste inte gilla humlen för att gilla ölet, men har man svårt för den så kommer den kanske att vara lite för tydlig i ölet för deras smak. Krusbär, söt melon och karamellmalt (inte lika söt som i doften) tillsammans med torkade blommor, smörblommor och omogna vindruvor. Inte direkt någon klar efterbeska även fast munnen har torkats ut något.

Betyg? – Bra+. Jag är inget jättefan av Nelsvon Sauvinhumle men tycker ändå att den har fått en bra balans här med bra balans mellan söt karamellmalt och druvtorr och lite syrligt bittra toner från humlen. Ren och inga konstigheter och kan delvis påminna om Thornbridge Kipling.

Först kom son ett, Leon. Sen kom son två, Mazarin och nu kommer? Mnjae, såvitt jag vet så är det ingen av Henok Fentie eller Karl Grandin som har fått tillökning men däremot har Omnipollofamiljen fått ett nytillskott i Nebuchadnezzar. Nebuchadnezzar, är inte det en champagnestorlek? Det var M2s första reaktion efter att för första gången sedan dryckeskunskapslektionerna på restaurangskolan för 350 år sedan ha hört det ordet igen. Döm av min besvikelse att Omnipollos senaste öl inte kommer på 20 liters flaska som sig bör, utam Nebudchadnezzar åsyftar på en Babylonsk kung som har gett namn åt en champagneflaskstorlek.

Ölet är en Imperial IPA på 8,5% med ett stjärnbanér på syra som etikett. Vi bad Henok att kort svara på lite frågor om ölet för att sedan var för sig prova det och ge enskilda betyg men en sammantagen uppfattning om ölet.Endast ett fåtal fat kommer att släppas  och majoriteten av dem finns att prova på Stockholm Beer & Whisky Festival and Taste Experience men för alla som vill prova ölet redan nu så kommer ett av endast tre andra fat att kopplas på klockan 16.00 idag på Pressklubben i Stockholm. Så dit och prova ölet, för det kommer vi att göra!

MB: Vart är ölet bryggt?

HF: Belgien (på De Proefbrouwerij).

MB: Vilka humlesorter innehåller ölet?

HF:  Columbus, Centennial & Simcoe. Simcoe spelar första fiol.

MB: Några övriga uppgifter kring smak eller hur den är bryggd?

HF: Kraftig arom och smak med inslag av grapefrukt, gran och citrusfrukter. Lätta karamelltoner och torr avslutning.

MB: Vad är Omnipollos Imperial series?

HF: Det är egentligen mer en kurs i vår kreativa bana. Just nu utforskar vi allt imperial. Imperial IPA (Nebuchadnezzar), Imperial Red Ale (En el Bosque), Imperial Stout (Brewmance) och så vidare.

MB: Har du någonting att säga om etiketten?

HF: Vi försöker att låta betraktaren tolka innebörden i våra öl, både själva ölet men även hur de ser ut. Jag har redan fått höra folk som tycker sig se; politik, historia och the matrix i Nebuchadnezzar. Det är skitkul.

MB: Kort beskrivning kring produkten i övrigt:

HF: Nebuchadnezzar är ett hembryggdsrecept som skalats upp 1:1. Ett försök att återskapa den intensiva upplevelse som bara en hembryggd kan bjuda på. Vad du än gör drick den färsk.

Omnipollo Nebuchadnezzar

Utseende: En varm något grumligare disig orangefärgad vätska med nästan något rosaaktiga strimmor och ett poröst fint skum med små bubblor och en kletig topp. Skummet lämnar rester nog för en ordentlig höststädning.
Doft: Först anas mest citra med sin tydliga citrus och bastanta grapeton men snabbt kommer en tropisk dansare fram och strör ut bananer, fruktkarameller, cantaloupemelon och aprikos-barnmat. Nu är ölet rätt färskt men jag gillar verkligen hur det tropiska matchar grape’en som idag ofta kan ta över en öl och överskugga annat gott i ölet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kroppen är måttlig och smaken direkt. Tropiken är inte lika framträdande i smaken utan är mer sammankopplad till smaken av torra grapeskal och det egentligen så onödiga vita innandömet i citrusfrukter. Men lattjar man runt ölet i munnen så känns fruktigheten av och jag har svårt att bestämma mig om det är positivt eller negativt – kanske beror det mest på vad man är sugen på? Beskan är verkligen lurig den känns inte alls av lika mycket till en början som när den vipps har satt sig, ändå är det inte som med många andra dubbel IPAs och efterbeskan växer och slår till. Den här är mer som en kameleont som plötsligt bara finns där.

Betyg? –

Manker:
Bättre/-. En lika ren öl som samtliga Omnipollo öl och kanske den som sticker ut mest som “en egen” medan Leon och Mazarin har varit snäppet elegant festligare.  Å andra sidan kan man jämföra med Weekday och då är humleprofilen på den här betydligt mer intressant och sättet en mild tropisk känsla och grape och citrussmakerna samspelar blir just så festliga som vi är vana vid, plötsligt blev det väldigt Omnipollo till slut. Däremot, i jämförelse med många andra humleöl på marknaden så har jag svårt att hitta en referenspunkt för “Neb” och vad dess positiva och negativa sidor verkligen är och jag tror att Henoks Russian Roulette men med mer fruktighet gömd i ölet är åt samma håll. Torr, crisp, lömsk beska.

M2:
Bäst. Som allting annat Omnipollo släpper håller detta öl absolut världsklass! En förhållandevis snäll IIPA med friska fruktiga toner med ett angenämt humlebett och ngn form av subtil lakrisalförnimmelse i sluttonen. Den här kommer jag att dricka mycket av! Klar 6a. världsklass!

Efter att ha blivit glatt överraskad av hur bra jag tyckte att BrewDog Abstrakt AB:10 var då jag till slut öppnade en av mina flaskor blev det till att även öppna Abstrakt AB:09 som jag inte heller hade haft tid att prova. Medan AB:10 var en imperial brown ale som fått ligga ett tag på spanska söta rödvinsfat så är AB:09 en “Cranachan Imperial Stout”, brygd för nästan exakt ett år sedan men som under sina senare sex månader har fått dra till sig smak och arom från skotska single grain wiskyfat. Cranachan är en skotsk klassiker till desert där man blandar vispad grädde, whisky, ljunghonung och färska hallon och rostade havregryn som har fått dra till sig av ytterligare whisky. Nu i vätskeform så bildar detta en 17,% stark galenskap till öl och just alkoholstyrkan tycker jag är lika mycket en styrka som en svaghet för BrewDog. De klarar nästan aldrig att hitta en balans i sina så starka öl som oftast blir lite för söta, lite väl svårdruckna och där spritigheten bitvis tar över för mycket. En flaska på 33 cl blir helt enkelt för mycket och när flaskorna dessutom är med i Abstrakt-serien så är det 37.5 cl som man ska få ned, vilket kräver sin öldrickare varpå jag brukar försöka dela en flaska med en eller helst två vänner.

BrewDog Abstrakt AB:09

Utseende: Mörkaste brunsvart vätska med litet smutsigt skum som snabbt vittrar bort och lämnar kvar en nästan en helt ren hinna.
Doft: Karaktären från bären ger lite framboisestil vilket ger en snällare motpart till mörk sirap, träolja och bränt helsike. Saknar fokus och struktur vilket gör att allting smetas ihop vilket väl kanske är som med den dessert den ska efterlikna, men jag ser hellre tydligare nyanser.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt tjock och kraftig vilket känns lite typiskt för bryggeriets starkare imperial stouts. Smaken varierar mellan viskösa inslag, hallon, mörk choklad, kraftigt rostad malt och spritighet som slår på rejält men liksom med AB:10 ändå fungerar okey så länge man sitter och avnjuter den i små sippar. En torr munkänsla med bränd lakrits och som att slicka på en bränd läderväst, men ändå har den en viss sötma. Låter man ölet sitta i munnen ett tag kommer lite smak från honungen och bären fram men då börjar också alkoholen bränna till något.

Betyg? – Bra/(+). Mnjae, det är robust, rejält och explosivt på många sätt och det finns mycket jag verkligen gillar med att sitta och sippa på den. Däremot kommer jag inte undan att jag tycker att denna liksom många av bryggeriets imperial stouts går på knockout mer än en elegant komplexitet, visst är de komplexa men gör man en öl på över 15% med allehanda ingredienser så kommer det onekligen att bli komplext, bra däremot är en annan sak. Men som substitut för en whisky som fyller man sitt glas med för att sedan sitta och småsippa framför en tragisk film eller långtråkig bok, visst då kommer den mer till sin rätt.