Grattis till er tre som visste eller googlade upp Antoine Bosteels namn som formgivare av det spektakulära Tripel Karmeliet-glaset på tävlingen igår.

Denna stora, ståtliga kupa som pryds av etsade fleur de lys är ett fint tillskott till glassamlingen. Dock är det mer än en gång som gäster har gått eller åtminstone klagat när jag har serverat den från fat, på grund av att de tycker det är för mycket skum. Då kan vi klargöra det här och nu. En Tripel Karmeliet ska serveras med sju centimeters skumkrona! Det är snarare så att de flesta gäster får för mycket öl i sina glas men det gnälls det inte på.

Har ni inget bättre för er ikväll och bor i Stockholm med omnejd tycker jag ni ska ta er till Pressklubben. Där slumpas Tripel Karmeliet och all annan fatöl bort för blygsamma 69:-/glas på grund av att krogen snart stänger för sommaren. Billigare än så kommer ni sällan om någonsin att hitta den på krogen…

Ytterligare en anledning skulle kunna vara att träffa undertecknad i egen hög person. Ikväll är det nämligen jag som drar i kranarna.

Alternativet är att beställa den på Systembolaget. Den finns både på 33:a och 75:a. Båda är belagda med kollikrav. Jag rekommenderar varmt att beställa storflaskorna. Dels så är det bara sex flaskor per kolli jämfört med tjugofyra för de små och dels så utvecklas ölen mycket bättre på större flaskor. Generellt smakar också storflaskorna godare eller åtminstone mer. Tripel Karmelieten är inget undantag. Denna ljusa kraftiga öl är mullig i kroppen med söta smaktoner som drar åt karmeliserade bananer, vanilj och toffee. Ölen har både mältat och omältat korn, vete och havre i sig och den passar fantastiskt till söta desserter. Den kan med fördel glömmas bort i källaren några år.

Vänligen/

Nyligen figurerade två MankerBeer-ianer i lokaltidningen runtom i Stockholm. Tanken var att ha en “ölduell” mellan två av stadens krogar, Pressklubben/Duvel Cafe och den snart öppnade BrewDog Bar. Därmed var det också dags för vår Röda Djävel Jens Skrubbe (skrubbe.com) att vässa belgoknölarna för att motivera varför belgisk öl slår M2s populära skotska lastbilschaffisbärs. Riktigt kul att just Jens och Magnus fick representera krogarna och att man valt att lyfta fram den annars ibland bortglömda Pressklubben.

Vad tycker/tror ni – vem skulle vinna? Jag skulle säga att bra öl vinner, oavsett varifrån den kommer.

Äntligen får vi väl säga, för äntligen är det dags att knyta ihop säcken för vår Westvleteren-bevakning i och med dagens recension av ölet och när vi nu lottar du de återstående 16 stycken glasen. Ni verkar vara ruskigt sugna på ölet, eller i alla fall på glasen, för runt 100 bidrag till gårdagens tävling skickades in. I samförstånd och genom en demokratisk röstning har jag och M2 nu valt ut våra fyra favoriter bland de otroligt påhittiga, roliga och smakrika bidragen.

Vinnarna presenteras här under och vänligen kontakta oss genom Facebook eller mail (info@mankerbeer.com) med er adress så skickar vi ut glasen. Stort grattis!

Magnus Tigerfors – “En raggmunk med en klick kräm gjord på creme fraiche och blåmögelost som toppas med lite fikonmarmelad.”

Kim Hedin – “En chipmunk – dom ser ju förj*vla roliga ut!”

Simon Rohlén – “”Edvard Munk (Munch)” för att jag förhoppningsvis kommer att se ut som figuren i skriet efter att jag fått prova denna dryck för första gången.”

Magnus Lagerström – “Jag skulle vilja kombinera den med munkavel till alla runt omkring så jag får njuta av världens bästa öl och klosterlik tystnad..”

Daniel Skoogh – “MunkerBeer såklart”

Tyvärr har Monks Cafe sålt slut på sina glas, men bor ni i Stockholm ska ni hålla koll på Pressklubben och Skrubbe.com som kommer att lotta ut lite glas, samt på den här sidan som enligt ryktet kan ha ett par glas för utlottning i samband med att det blir en jämn siffra. Missa inte ölet nu imorgon, 1.500 flarror, 125 kronor, max 4 per skalle och de släpps på Systembolagets weblansering kl.10.

Trots den långa svenska dryckestraditionen är det förhållandevis få, om ens någon, som föds in i en framtid som bryggare eller inom krogyrket. I USA och Belgien är det lite vanligare att familjen äger en restaurang eller ett bryggeri som man värnar om och önskar ska gå i arv, eller åtminstone att ens barn vill jobba är under en period. I Sverige ser det – tror jag – annorlunda ut. Här är det istället en konststuderande som genom en kompis får tipset om att söka jobb på “Hörnan” (nuvarande Belgobaren), en krog som redan på den här tiden, tidigt runt 2002, kunde stoltsera med 50 stycken olika öl varav Maredsous 6 var det som stod ut och var extra gott. Denne konststuderande spoling är numera en aktad belgofil med stor kunskap och erfarenhet om alla de konstigaste små ölen eller berättelser man kan tänka sig. Nu när det närmar sig bokslut för de senaste 10 åren tyckte vi därför att det var dags att möta Jens Skrubbe på Pressklubben i Stockholm.

Den nyfikne Jens ramlade verkligen in på krogbanan genom en slump, konststudierna genererade ju inte direkt en inkomst så det var inte alltför otippat att jobberbjudandet från Hörnan passade. Genom nyfikenhet och inställningen att ju mer du vet ju bättre service kan du ge så började Jens få allt större inblick i ölen som då serverades.  Redan efter dryga året draftades både han och vännen över till “grann/systerkrogen” Pressklubben bara något stenkast upp på Vasagatan. Nu började också ölsverige vakna till liv och i takt med att den fortfarande något begränsade krogvärlden som hade en rätt stor r uljanspå personal började få in mer spännande öl så ökade också ölintresset bland många av de anställda. Genom flertalet resor till Belgien och besök på bryggerier och festivaler så kunde Jens inte bara finna något han tyckte var intressant utan också hjälpa till att ge ett bidrag till att vi har mycket av ölen vi har här idag.

Jag som amerikanofil vart extra nyfiken på att höra Jens, belgoölens beskyddare, syn på det fenomen som har blivit så populärt de senaste åren – någon form av crossovervariant på amerikanska belgare och belgiska amerikanare. Vilken sida är det egentligen som gör det “nya” och blir det någonsin riktigt bra? Jens verkar vara lite tudelad; det är en pågående modernisering i Belgien med flera nya och unga bryggerier som tar plats och inspireras av det som händer i den vida ölvärlden och då blir de såklart inspirerade av vad som sker i USA. Samtidigt blir det inte alltid bra och man applicerar “det amerikanska”på öl som inte alls passar att humlas upp eller använder ölstilar som inte egentligen har någon som helst förankring i Belgien. Till exempel har IPA-labeln kommit nu på sistone och så länge man använder de traditionella vanorna för bryggning så får man sötare öl med jäst som inte alltid borde användas för den här typen av öl. Vänder man på det får jag intrycket att han är något mer positiv; många av de belgofierade öl han har provat har fått en ren och klar karaktär där han nämner North Coast Le Merle som en favorit.

Samtidigt är det mycket av en trend och han tar upp hur collaborations, sambryggningar mellan två eller fler bryggerier, är det senaste och fler och fler belgiska bryggerier vänder sig till Italien, Kanada, Spanien och USA för att prova på att göra öl tillsammans. Om det är en bitvis positiv trend, då ölbryggningen blir mer internationell, så är han mer skeptisk och lite ledsen över att mähät att med frukt smaksätta veteöl, vilket tyvärr fortfarande lever kvar. Ser man till Belgien så är det också fler och fler kvinnor som har tagit plats som bryggare och det ha inte bara anordnats “fru”-bryggningar berättar han (där fruarna till flera bryggare tillsammans gör en öl) utan det har också genomförts träffar enbart för kvinnliga bryggare. Fortsätter vi på det här med trender så är en som har gått till förbannelse att man likt i USA använder träfat för att lagra alla möjliga öl. Ibland är det intressant, som med provningen han håller på att lägga upp med ett bryggeri som har lagt öl på 10 olika typer av fat för att se hur det blir. Det kanske inte alltid blir bra, men det är åtminstone intressant.

Om vi istället vänder oss till det positiva som sker i ölvärlden och främst kanske på krogfronten så är det att fler och fler nu äntligen vågar fråga. Tidigare menar Jens att framförallt män har velat visa att de vet och att de kan när de istället bara vill be om förslag på en öl eller vad en viss öl är för typ. Där har tjejer alltid varit bättre tycker han då de inte verkar se någon direkt heder i att alltid behöva veta mest eller bäst, utan kommer och bara vill dricka något gott. Samtidigt är Pressklubbens besökare idag mer diversifierad än när han började; både vad gäller kön och bredden i ålder och kunskap. Därför gäller det att kunna läsa av sin publik och jag har mött få som har ett så utvecklad system som Jens har vad gäller att minnas smaker och kunna knyta ihop trådarna. När han beskriver hur han lägger upp sina provningar eller rekommenderar öl till sina gäster så är det som om han har en mind map i huvudet med olika grupper av öl och smaker med olika kopplingspunkter mellan dem, vilka kan varieras och twistas i oändlighet. Han har ett par personer berättar han som han verkligen kan och fortfarande lär sig av vad gäller just att få ihop ölpuzzlet och med tanke på att han ändå har provat ett par tusen öl så är det inte ett litet arbete att få en överblick över hur saker hänger ihop. Därför är det en positiv utveckling menar han att fler och fler lär sig mer om öl. Idag kommer det gäster som kan vissa saker, tror att de kan saker fastän de har helt fel eller andra som bara vill lära sig. Den här variationen gör att det snarare än snobbism blir ett ömsesidigt utbyte där de som vill får en chans att upptäcka nya öl, smaker eller historier. Visst kan det finnas snobbism tycker han, men överlag är det de positiva sidorna han lyfter fram.

Nu framöver är det dels 10-årskalaset som sker nu på torsdag och fredag (29-30/11 2012) som har tagit tid och som har varit skötebarnet under hösten. Det är en diger öllista med vissa öl som inte har serverats utanför Belgien, likt PX och Pressklubben 10 tagits fram speciellt för Pressklubben och till och med öl som egentligen knappt serveras i Europa; till exempel Duvel Singel Fermented och Chimay Rouge au Fût. Just PX är en öl Jens har fått fram helt till kalaset för att fira sina 10 år på krogen och de två stammisarna som har hängt med sedan dag ett – Hans och Göran. Förutom kalaset, som ni verkligen borde ta chansen att besöka om ni kan så är det snart dags för ett julfirande under december. Jens har botaniserat i förråden och funnit en hel mängd julöl som nu kommer att säljas till riktigt bra priser och där många har både 3, 5 och 7 år på nacken.

Vill man istället prova belgisk öl på Systembolaget så tycker han att det är bra öl vi har att tillgå, men kanske är det lite dålig variation på dem från år till år. Istället skulle han vilja se en viss kontinuitet på en del öl som vi har med N’Ice Chouffe där man vet att de kommer år efter år varpå man kan köpa några, lagra dem och ändå prova dem då och då med vetskap om att det kommer nya nästa jul. Värre är det med en av hans favorit-julöl De Dolles Stille Nacht som bara har varit på Systembolaget två gånger och som man därför kanske vill hålla lite på. Just Stille Nacht, fast som Grand Reserva och helst med 6 år på nacken är en av hans verkliga all time high-öl. Andra är Westvleteren 12 1989 (som dock skulle drickas när den var 22 år gammal) och Cantillon Mamouche, mycket på grund av att han gillar fläder.

Självklart provades det lite öl under kvällen och såklart behövde jag prova Stille Nacht varpå Jens plockade fram en från 2008 – ett år han menar att många tycker sticker ut lite och att en skiljer sig från de andra. Exakt hur är svårt att sätta fingret på men när flera av de ölkunniga vänner talar, ja då lyssnar man ju. Och det här är en riktigt bra öl; komplex maltsötma, viss beska som som sprallar omkring och en fin smak av gröna frukter med just lagom syra för att gå bra mot sötman. En öl som får ett självklart Bättre+ i betyg. Medan vi kollar igenom lite av vad som finns i kylarna så kan man slås av hur extremt fula vissa etiketter är – något han själv också har tagit upp på sin blogg. Det är inte bara helt otippade motiv helt utan finess eller mening utan ibland kan de vara extremt dåligt utförda, något som inte på något sätt är typiskt för just Belgien utan återfinns i alla länder där det bryggs öl.

Det är dags för Jens att åter hjälpa törstande nyfikna öldrickare att få upp ögonen för vad Belgien har att erbjuda i ölväg och jag får därför avsluta med att rekommendera den mycket läsvärda och välskrivna bloggen Jens för; Skrubbe.com (Facebooksida här). Glöm inte att kalaset pågår nu mellan torsdag och fredag och som ni ser på en av de välgjord och rockinspirrade plancherna så är det riktigt bra öl som kommer att serveras – vissa enbart de här två dagarna –  jag hoppas att vi ses där!

De Struise Brouwers är inte bara med på årets mässa med en hel trailer fylld på fat av några av världens bästa öl och de är inte heller bara ett av världens bästa bryggerier. Utan vad Struise är för mig är ett bryggeri som lyckas blanda och ge bland ölstilar och påhitt utan att någonsin hamna under “riktigt jäkla bra”-nivån. Visst har jag provat ett par öl från dem som har varit besvikelser men generellt så är man bland de stabilaste bryggerierna jag känner till. Det som gör att bryggeriet verkligen står ut är att de ständigt vill utveckla många av sina öl vilket syns i att de har frysdestillerat vissa öl, med andra ord så har de kylt ned ölet så att vatten fryser varpå en alkoholstarka vätska blir kvar (tänk BrewDog Tactical Nuclear Penguin).

Struise har ett “beer recrystallization project” där man gör just detta med sina öl och ett par av dem finns på Stockholm Beer and Whisky Festival men om Five Squared, baserad på bryggeriets Quadrupel X, gör det får ni fråga de pratglada och ytterst trevliga herrarna Urbain eller David om. Ölet som är på hela 25% (därav namnet) togs fram i runt 216-240 flaskor som alla såldes för 100€ styck för välgörande ändamål och då det är förståerligt att en flaska är lite dyr så tycker jag ändå att ni ska fråga på mässan om de har ölet. Denna flaskan öppnade hederskyffen Jens på Pressklubben i Stockholm för att så många som möjligt, som vågade sig på den, skulle ha möjlighet att prova något väldigt speciellt. Nördigt, javisst, men läxa lärd – kom ihåg namnet De Struie Brouwers. Imorgon släpps också tre versioner av deras väldigt goda julöl Tsjeeses på Systembolagets weblansering – passa på att beställa en av varje och ha en liten julölsprovning redan i oktober?

Struise Five Squared

Utseende: Trögflytande mörk klarorangebrin vätska utan direkt skum. Små jästflarn simmar runt i glaset.
Doft: Allting som en bra quadrupel har men med mer sötma, mer kletighet ochonekligen mer kraft från alkoholen. Men här kan bryggerier som BrewDog m.fl lära sig något för det doftar inte spritigt. Däremot är det en vuxen och explosiv arom med extra av allting. Kolakaramell, äpple, sirapsklubba.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Där briserar allting och smakerna säger hej mun, hejdå Manker. Styrkan är ofrånkomlig men likt en riktigt bra likör eller avec så är det delad njutning jämfört medmycket liknande. Det är sjukt starkt för en öl men alkoholen känns ölig (typ Sam Adams Utopias) mer än spritig. Sötman är inte där för att lura dig att tro att det är en feg öl utan för att den är kraftig och väldigt god. Smakerna då? Mnjae, annan typ av karamell, kola och säg något fruktigt? Eller så är den inte så klar i smakerna och det är det som gör den bra.

Betyg? – Bättre(+). Jag ljuger om jag säger att det är en öl för alla men 5-10cl serverat som en elegant, komplex och ytterst vuxen bomb, ja då är den mer till sin fulla rätt. Jag tycker vare sig att den är på tok för alkoholstark och spritig eller klibbigt söt – om man jämför med liknande öl frå andra bryggerier, men det gör den inte lättdrucken eller förlåtande utan det är en rejäl beat up din mun och lever kommer att få.

Först kom son ett, Leon. Sen kom son två, Mazarin och nu kommer? Mnjae, såvitt jag vet så är det ingen av Henok Fentie eller Karl Grandin som har fått tillökning men däremot har Omnipollofamiljen fått ett nytillskott i Nebuchadnezzar. Nebuchadnezzar, är inte det en champagnestorlek? Det var M2s första reaktion efter att för första gången sedan dryckeskunskapslektionerna på restaurangskolan för 350 år sedan ha hört det ordet igen. Döm av min besvikelse att Omnipollos senaste öl inte kommer på 20 liters flaska som sig bör, utam Nebudchadnezzar åsyftar på en Babylonsk kung som har gett namn åt en champagneflaskstorlek.

Ölet är en Imperial IPA på 8,5% med ett stjärnbanér på syra som etikett. Vi bad Henok att kort svara på lite frågor om ölet för att sedan var för sig prova det och ge enskilda betyg men en sammantagen uppfattning om ölet.Endast ett fåtal fat kommer att släppas  och majoriteten av dem finns att prova på Stockholm Beer & Whisky Festival and Taste Experience men för alla som vill prova ölet redan nu så kommer ett av endast tre andra fat att kopplas på klockan 16.00 idag på Pressklubben i Stockholm. Så dit och prova ölet, för det kommer vi att göra!

MB: Vart är ölet bryggt?

HF: Belgien (på De Proefbrouwerij).

MB: Vilka humlesorter innehåller ölet?

HF:  Columbus, Centennial & Simcoe. Simcoe spelar första fiol.

MB: Några övriga uppgifter kring smak eller hur den är bryggd?

HF: Kraftig arom och smak med inslag av grapefrukt, gran och citrusfrukter. Lätta karamelltoner och torr avslutning.

MB: Vad är Omnipollos Imperial series?

HF: Det är egentligen mer en kurs i vår kreativa bana. Just nu utforskar vi allt imperial. Imperial IPA (Nebuchadnezzar), Imperial Red Ale (En el Bosque), Imperial Stout (Brewmance) och så vidare.

MB: Har du någonting att säga om etiketten?

HF: Vi försöker att låta betraktaren tolka innebörden i våra öl, både själva ölet men även hur de ser ut. Jag har redan fått höra folk som tycker sig se; politik, historia och the matrix i Nebuchadnezzar. Det är skitkul.

MB: Kort beskrivning kring produkten i övrigt:

HF: Nebuchadnezzar är ett hembryggdsrecept som skalats upp 1:1. Ett försök att återskapa den intensiva upplevelse som bara en hembryggd kan bjuda på. Vad du än gör drick den färsk.

Omnipollo Nebuchadnezzar

Utseende: En varm något grumligare disig orangefärgad vätska med nästan något rosaaktiga strimmor och ett poröst fint skum med små bubblor och en kletig topp. Skummet lämnar rester nog för en ordentlig höststädning.
Doft: Först anas mest citra med sin tydliga citrus och bastanta grapeton men snabbt kommer en tropisk dansare fram och strör ut bananer, fruktkarameller, cantaloupemelon och aprikos-barnmat. Nu är ölet rätt färskt men jag gillar verkligen hur det tropiska matchar grape’en som idag ofta kan ta över en öl och överskugga annat gott i ölet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kroppen är måttlig och smaken direkt. Tropiken är inte lika framträdande i smaken utan är mer sammankopplad till smaken av torra grapeskal och det egentligen så onödiga vita innandömet i citrusfrukter. Men lattjar man runt ölet i munnen så känns fruktigheten av och jag har svårt att bestämma mig om det är positivt eller negativt – kanske beror det mest på vad man är sugen på? Beskan är verkligen lurig den känns inte alls av lika mycket till en början som när den vipps har satt sig, ändå är det inte som med många andra dubbel IPAs och efterbeskan växer och slår till. Den här är mer som en kameleont som plötsligt bara finns där.

Betyg? –

Manker:
Bättre/-. En lika ren öl som samtliga Omnipollo öl och kanske den som sticker ut mest som “en egen” medan Leon och Mazarin har varit snäppet elegant festligare.  Å andra sidan kan man jämföra med Weekday och då är humleprofilen på den här betydligt mer intressant och sättet en mild tropisk känsla och grape och citrussmakerna samspelar blir just så festliga som vi är vana vid, plötsligt blev det väldigt Omnipollo till slut. Däremot, i jämförelse med många andra humleöl på marknaden så har jag svårt att hitta en referenspunkt för “Neb” och vad dess positiva och negativa sidor verkligen är och jag tror att Henoks Russian Roulette men med mer fruktighet gömd i ölet är åt samma håll. Torr, crisp, lömsk beska.

M2:
Bäst. Som allting annat Omnipollo släpper håller detta öl absolut världsklass! En förhållandevis snäll IIPA med friska fruktiga toner med ett angenämt humlebett och ngn form av subtil lakrisalförnimmelse i sluttonen. Den här kommer jag att dricka mycket av! Klar 6a. världsklass!