MankerBeer.com

Årets största överraskning på Stockholm Beer är inte en öl, monter eller ett tillbehör till korven ute vid matstånden. Årets överraskning är en ny bryggare. Eller det där med ny kan nog ifrågasättas då han har varit med ett tag, nytt är dock att han inte längre är “mr Mohawk” av samma anledning. Stefan Gustavsson på Mohawk Brwing Co. har nämligen låtit mohawken på huvudet falla för att få mohawken i ölet att resa sig. Nu är det ju inte frisyren som gör ölet vilket vi kan vara glada för och med tanke på de öl som Stefan kommer att presentera på mässan och under resten av året så känner jag mig ändå trygg. Vi tog och frågade ut Stefan om framtiden, samarbetsöl och om den göteborgska ölscenen, svaren finner ni nedan, ölen och Stefan finner ni i Nacka under de nästkommande två veckorna.

MankerBeer (MB): Det klinkas och klonkas på egna bryggerilokaler sedan en tid tillbaka, hur går det med arbetet?
Stefan Gustavsson (SG): Ja det har varit på gång länge nu. Men både tekniska och juridiska frågor har dykt upp på vägen, vilket fördröjt byggandet rejält. Alla frågor är fortfarande inte lösta, men om dom gör det så kommer det ta minst sex månader att slutföra byggandet. Så det kommer inte bli någon premiär i år heller tyvärr.

MB: Såhär med ett par år på nacken, vad är viktigast för att etablera sig på den svenska ölmarknaden?
SG: När vi startade så var det väldigt tidigt i den tredje vågen av bryggerietableringar. Det senaste året har det skett en explosion i branschen, med närapå en fördubbling av antalet bryggerier. Det är fortfarande för tidigt att säga om det är en fluga eller om det finns underlag för så många bryggerier. Jag tror det är viktigt med tre saker. Du måste göra öl som är tekniskt korrekt. Det är en fördel om dom dessutom är goda. Du måste ha den ekonomiska kompetensen att driva ett företag och veta om din verksamhet är lönsam. Och du måste ha en plan för hur och var du skall sälja ölen. Kvalitet, ekonomi och försäljning med andra ord.

MB: Göteborg framhålls tillsammans med Malmö som landets hetaste ölstäder med en blomstrande ölscen, varför tror du så mycket händer just i Göteborg?
SG: Flera anledningar. Göteborg har alltid varit en internationell stad. Det finns många influenser från England och kontinenten. Dels kommer många hit och jobbar och dels är det enkelt att besöka andra länder och ta in deras traditioner. Sedan blev det ju ett stort hål när Pripps stängde och det saknades länge ett lokalt bryggeri. Och efter att Dugges och Ocean startat så hände det inte mycket på väldigt lång tid. Jag tror det bubblade i många garderober och det var många som gick och pratade om att det kanske fanns efterfrågan för fler bryggerier. Sedan startade alla på nästan samma gång. Och en stor anledning till ölintresset i Göteborg tror jag beror på en aktiv hembryggarscen, en ung och drivkraftig sektion av Svenska Ölfrämjandet, och seriösa ölkrogar som Rover, Haket, Bishops Arms, Ölrepubliken med flera. Helt enkel många mötesplatser där det snackas om vad som är ölkvalitet. Och jag måste lyfta fram Dugge med, som alltid bjudit på sig själv och sina erfarenheter till alla som frågat om råd och hjälp.

MB: Vilka bryggerier skulle du framhålla som mest “up-and-coming” just nu?
SG: På krogfronten i Göteborg är det väldigt populärt just nu med de lokala bryggerierna All In, Beerbliotek och Electric Nurse. Utanför Göteborg är det väl Brekeriet och Omnipollo som får mest uppmärksamhet.

MB: På fjolårets mässa ställde du ut med ett par olika “small batches”, lite mer vågade öl, hur var mottagande tyckte du?
SG: Mycket bra får jag säga. Det är uppenbart att det finns intresse för andra sorters öl än amerikanska humle- och alkoholbomber. Men jag väntar fortfarande på att fler bryggerier skall börja göra belgiskinspirerade öl med fokus på jästens karaktär, eller varför inte bakterier? Ser man som jag ofta gör mot USA så är det ju enormt populärt med suröl och farmhouse ales nu. Men än så länge är det väl bara Brekeriet som avsiktligt har släppt in sådana influenser i sitt bryggeri.

MB: Vad för spännande nyheter ligger annars i pipe’en för Mohawk 2013/2014?
SG: Först ut blir en samarbetsbrygd jag gjort med Brekeriet. Det blir premiär nu på mässan. Vi fortsätter fokusera på vår basportfölj. Det behövs en kontinuitet för att jobba in sig på andra delar av horecabranchen än de specialicerade ölkrogarna. Samtidigt utvecklar vi nya produkter till Systembolagets nyhetslanseringar. I december lanseras en Barley Wine i amerikansk stil som vi brygger hos Dugge. Där är förhoppningen att vi skall kunna göra fler specialbrygder. Ett exempel på det är ett internationellt samarbetsöl som skall lanseras vid årets slut. Dessutom vill vi ha möjlighet att exponera oss mer som ett lokalt bryggeri. Vi gör ju en del öl i Belgien med, och där kommer vi titta på möjligheten att göra till exempel suröl och annan belgisk öl.

MB: På mässan i år serveras en samarbetsbrygd du har gjort med Brekeriet, några andra liknande projekt framöver?
SG: Det finns definitivt intresse, men med den expansion som råder i branchen nu så är det svårt att hitta tid och plats att göra något. Det förs diskussioner men ingenting är planerat för tillfället.

MB: Hur viktigt är/har SBWF varit för dig?SBWF var först, och är störst.
SG: Det är en viktig exponeringsyta med många besökare och mycket mediarapportering. Men samtidigt är det svårt att sticka ut ur mängden och det kostar tid och pengar att vara med. Så det är svårt att bedöma vikten av att finnas på plats. Men deltagandet är självklart då vi bestämt att vi skall vara representerade på så många mässor som möjligt.

MB: Vad ser du personligen fram emot med årets SBWF?
SG: De personliga kontakterna. Att få direkt återkoppling av besökarna om vad dom tycker är bra och dåligt med det vi gör.

MB: Vad kommer serveras i årets Mohawkmonter?
SG: Vi har fyra kranar och en liten kyl med flaskor. Det blir en eller två kranar med Mohawk Small Batch. D.v.s öl som jag bryggt själv och som bara finns ett eller två fat av varje sort. Samarbetsölet med Brekeriet kan också räknas in här. Resten är en rullande mix av de öl vi har i vårt sortiment just nu. Och bland flaskorna kommer vi ha med tre av de fyra sorterna i Grand Cru-serien. Double Rocket har ju funnits som exklusiv lansering på Systembolaget tidigare, men de flesta har nog inte fått prova fatlagrad Blizzard eller Grand Cru som är en belgisk quadrupel med vanilj och druvjuice.

Vi tackar Stefan och precis som jag tippsade er om tidigare idag så bör ni traska förbi hans monter och prova på grand cru-ölen som har varit riktigt bra såhär långt, och vem vet vad för galenskaper han har med sig bland small batch-ölen.

Äntligen är det Stockholm Beer igen, äntligen ska vi kunna spendera merparten av två veckor instängda i en enorm lokal tillsammans med likasinnade och på tok för mycket öl för att man ska kunna fokusera på vad man vill dricka. Igår fick ni M2s Måsten, en kort vägledning i myllret av öl att prova. När jag gick igenom listorna på öl utställarna har så slogs jag av hur mycket jag verkligen vill dricka. Flera nya utställare har dykt upp med spännande produkter och flera gamla har i år med sig enastående listor. Ta bara svenska bryggerier som Nynäshamns Ångbryggeri där jag lätt kan stå en öl och dricka ofiltrerade öl eller Brekeriet som har en lista jag knappt orkade läsa klart innan ölsuget blev för stort. Lägg därtill Monks Cafe som med sitt utbud av öl från Struise och De Molen skulle få många festivaler att snyfta av avund. Som alltid har Brewers Association skickat en container öl av yttersta världsklass och i år har vi flera riktiga guldkorn där. Nog om vad jag tycker och mer av vad jag rekommenderar, så här har ni dem – Mankers måsten.

Belgoklubben
Brouwerij De Dochter van de Korenaar – Peated Oak Aged Embrasse – Dochter van de Korenaar har jag druckit lite blandat från och deras mer “speciella” saker har varit väldigt goda, så dyk förbi Belgoklubben och låt dem inspirera er med lite nytt belgiskt.

Brekeriet
Brekeriet / Mohawk – Collab à Trois Brett IPA – Brettad IPA, i Sverige? Det här är ett måste! Riktigt kul projekt vi nu får se hur det blivit.
Brekeriet – Ligero (Low alcohol) – Brekeriet har massa gott, men ovan öl och deras lågalkoholhaltiga Ligero känns som två av de jag är mest sugen på, om man nu måste hålla nere rekommendationerna..

Brewers Association och House of Ale AB c/o OLIVER TWIST
Deschutes Brewery – The Abyss 2008 – Ansedd som en av världens bästa imperial stouts, prova och förstå varför, den här är dessutom lagrad och fin.
Elevation Beer Company – Engel WEisse Berliner Weisse – Mer berliner weisses åt folket, lägre alkohol, uppfriskande och gott!
Firestone Walker Brewing Co – Parabola – Firestones Walkers guldklimp till imperial stout är magiskt god, jämför med The Abyss!
Firestone Walker Brewing Co – Sucuba -Barley wine så som barley wine ska vara, även denna ett måste!
Rogue Ales – VooDoo Chocolate Peanut Butter Banana Ale – Kom igen, jag vet att ni vill, ni vill!
Rogue Ales – Beard Beer – Skäggöl är hur roligt som helst, lär inte vara gott men lätt roligaste ölen på mässan!

Brill & Co
Anchorage – Anadromous Belgian Black Bier – Mörk suris som fått ligga på Pinot Noir-fat och belönats med alla de bakterier och jästarter som behövs för att ölet ska få en bra komplex palett smaker.
Lost Abbey – Cuvee de Tomme – En av de fem bästa surisarna i sin stil och en öl ni ska passa på att prova, ni vet aldrig när ni får chansen igen.
Mikkeller – Cù’t Cà Phê Bia Port Wine – En imperial stout som olagrad var sagolik, nu på portwinsfat för att få extra karaktär.
Omnipollo – Nebuchadnezzar – Fjolårets stora vinnare har i år varierat lite i kvalitet, men det är fortfarande en av landets allra bästa öl och kommer att vra kul att prova mot nästa tips.
Siren/Grassroots/Cigar City – Neither – Var en av världens tre bästa DIPAs när den kom första gången, nu har Ryan gjort den igen på nya bryggeriet och är den lika bra som sist är det här den enda ölen jag lär dricka.

Elixir Wines
Amager – Xiquic And The Hero Twins – Imperial stout med cederträ och peppar, i samarbete med Cigar City – ja tack.
Amager – Artic SunStone – En american pale ale med  Tomahawk, Citra, Centennial och Simcoe, i samarbete med Three Floyds, hell yeah!
Det Lille Bryggeri – Double Chili Lakrids – En favorit bland danskarna och ett måste för oss som älsakar chili och lakrits.

Galatea
Evil Twin – Even More Jesus BA Port – Even More Jesuss är rakt på, samma öl lagrad på portvinsfat är bara overload av gott.
Summer Wine – Barista Espresso Stout – Summer Wine imponerar oftast och deras espresso stout lär bara vara en av ölen folk kommer uppskatta och ta som bevis på att engelska ölscenen är på starkt uppåtgående.
Thornbridge Brewery – Oak aged Heather Honey Imperial Stout – En favorit från bryggerier, första gången jag drack den påminde den mig om Närkes Kaggen.

Malmö Brygghus
100% Lactobacillius – Thomas har gjort en svensk berliner weisse, det här kan bli fasansfullt gott och den naturliga “mellan-öls-pausen”.
Canned Wheat – En favorit från Göteborgs ölfestival, fint humlad vete IPA som trots 7% är förföriskt lättdrucken.

Mjödhamnen – Alltid ett bra stopp, prova svenska mjöd och slås av hur bra de är. Går sedan att beställa hem genom Systembolaget.

Monks
De Struise Brouwers – Sour Trouble 2011 Oak aged burgundy barrel – Nu tog jag bara ett av ölen från Struise som jag var sugen på, men prova igenom allt. Det här är ett av världens bästa bryggeri, så ta chansen att snacka öl med Urbain.
Alvinne/Stillwater Artisanal Ales – Wild West – Alvinne är äntligen igång igen och här har Glen och Brian från Stillwater gjort en blond suris som fått ligga på röda Bordeauxfat. Garanterat gott.
Brouwerij de Molen – Börja överst och gå nedåt, här kan ni fastna, länge!

Mohawk – Prova framförallt på “small batch”-ölen som han kommer att rotera och specialölen Double Rocket och Grand Cru.

Nu är det bartime!

Stockholm Beer kör igång igen på torsdag och som vanligt lär jag och M2 påstå att vi ska vara där lite lagom, vara lite lagom och ha lite lagom kul. Sedan blir det tvärtom. Som alltid är det ett myller av öl och utställare att vandra mellan och det kan vara svårt att pricka in mässans bästa öl. Som den skåning M2 är tänkte han vara snäll och hjälpa er hitta lite guldkorn i myrstacken. Självklart finns det flera dussin öl han vill rekommendera och som ni måste prova, men han fick hålla listan lite lagom kort. De öl han menar att ni måste dricka för att inte åka hem med tårar i ögonen är dessa.

Brewers Association/Oliver Twist
Rouge – Beard Beer – Öl med skägg, ölskägg, skäggöl – något man måste ha provat innan man dör.
Sixpoint Brewerey – The Crisp – Gillar vad Brooklynbryggeriet gör och deras pilsner är inget undantag.
Smuttynose – Rhye IPA – Grymt bryggeri jag vill ha mer från, här deras råg IPA, jag älskar råg IPA.

Brill & Co
3 Fonteinen – Intense Red Oude Kriek – Surt och bärigt gånger 5, klart man lär bli kär.
Emelisse – RIS Sorachi – Gillar man Sorachi Ace och gillar man smaskiga mörka öl så lär den här slå knock på dig.
Southern Tier – Plum Noir – Deras senaste Backwater Series-öl är fylld med goda plommon, de övriga i serien levererar så det bör denna också göra.

Elixir Wines
Stronzo – Gluten my a$$ – Vete IPA från de danska galningarna, lär vara… god?

Galatea
Evil Twin – Tørst Back Room – Portvinslagrad barley wine, say no more!
New Belgium – Fat Tire – Rent av nostalgiska skäl då ölet och bryggeriet nu äntligen gör premiär i Sverige
New Belgium – Rampant Imperial IPA – Humlat är gott, Calypso och Mosaichumle tillsammans lär inte göra mig besviken.
St eriks/Thornbridges Raspberry Imperial stout – Thornbridge gör grym öl och Jessica vet vad hon gör så de två tillsammans lär ju leverera
Sigtuna Bourbon Imperial Stout – Bourbonlagrade imperial stouts brukar vara riktigt bra, blir spännande att se hur den levererar.

Malmö Brygghus
Möllebongen – Öl med hampa, smakar lika flummigt som det låter?
Crand Crew – Båda årgångarna då jag missat denna svenska lambic de få gånger den serverats.

Nynäshamns Ångbryggeri
Skatkobben – Samarbetsbrygden med SKA Brewing är något man bara måste testa på.
Ofiltrerad Landsorts Lager – En redan mumsig lager, i ofiltrerad och lite mer smakrik tappning. Festivalspecial man inte bör missa.

Tomp
Napa Smith West Coast IPA – Västkust IPA är aldrig fel, får se om Napa Smith levererar en stilenlig.

Skriv gärna vad ni tyckte om ölen om ni provar dem, eller kom fram och skåla och prova en av dem under lite bartime med oss. Imorgon ger jag er min lista på måsten på mässan, då får ni också en intervju med Stefan ‘Mr “No-more-mohawk” Mohawk’ Gustavsson.

Skånska bröderna Ek och deras importfirma/bryggeri Brekeriet är mer aktuella än någonsin. De har nyligen slutit ett avtal med Brill & Co vilket underlättar distributionen av deras öl, deras havtornskryddade saison Argouse sålde slut på Systembolagets weblansering på bara någon timme och nu är de åter förberedda för årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Jag kom först i kontakt med de tre “brekarna” på SBWF för vad jag tror är 3 år sedan och när de nu åter slår upp sin monter så är det med mer erfarenheter, uppmärksamhet och framtida projekt. Därför passade det utmärkt att fortsätta våran komprimerade “inför SBWF 2013”-serie med en titt på vad som sker hos Brekeriet. Vi skickade en djungeltelegrafskiva till bryggaren själv, Christian Ek för att känna på pulsen inför mässan som börjar på torsdag.

MankerBeer (MB): Sedan vi först möttes på SBWF häromåret har det varit en enda framgångssaga för er, vad tror ni har varit viktigast för att Brekeriet skulle fungera så väl just nu?
Christian Ek (CE): Ja det har hänt mycket under det senaste året och vi hade inte trott att det skulle rulla på som det har gjort. En stor anledning till att det gått så bra är att vi startade som importfirma för 3 år sedan, istället för att dra igång ett bryggeri direkt. På detta sätt har vi kunnat förbereda oss väl och under denna tid lärt känna marknaden och branschen samtidigt som vi har arbetat fram och förfinat den typ av öl som vi nu producerar.

MB: Ni fortsätter att experimentera er fram med nya småbatcher, hur ser er plan på vad ni vill ha för utbud ut – vilka öl eller typer av öl vill ni ha som fast utbud?
CE: Vi gillar att experimentera och det kommer vi fortsätta med. Samtidigt måste vi ha en grund som är fast. Som det ser ut nu brygger vi Brekeriet Saison och Funkstarter kontinuerligt samt inflikar en del specialare emellanåt. Vi kommer fortsätta att brygga Cassis och andra öl med frukt och bär men det blir svårt att ha som fasta produkter eftersom det kräver mkt plats i form av jästankar.

Vi har under året börjat jäsa öl på ekfat och kommer på SBWF servera en ekfat-jäst produkt som vi kallar Vieille Saison. Ölet är fermenterat med diverse mikroorganismer till 4,5% vol. och är en saison mer lik hur lantölen troligen smakade på gårdarna i 1800-talets Belgien då ölstilen saison föddes.

MB: Inför årets SBWF har ni samarbetat med Mohawks Stefan Gustavsson och tidigare har ni även bryggt öl med Xbeeriment, kan vi förvänta oss mer samarbeten framöver?
CE: Ja, än sålänge har vi bara gjort två samarbetsbryggninar i vårt bryggeri men vi är inte främmande för, att det inom en viss framtid, kan bli annat också.

MB: Ni har haft två mer exklusiva weblanseringar på Systembolaget och vissa av era öl kan köpas på lokala Systembolaget, hur ser det ut med framtida lanseringar på Systembolaget runtom i landet? Är störra exklusiva släpp möjligt sett till nuvarande produktion?
CE: I början tappade vi all öl på flaska och sålde det mesta via Systembolaget. Sedan ett halvår tillbaka tappar vi merparten av det vi producerar på fat vilket innebär att vi inte har gjort lika många små-släpp på SB som tidigare. Vi kommer troligen att släppa produkter via weblanseringar fler gånger eftersom det är ett smidigt sätt att lansera mindre volymer både för oss och konsumenterna.

Då vi nu inleder ett samarbete med Brill kommer våra produkter att kunna sprida sig till fler pubar och restauranger över landet.

Vi kommer framöver även brygga öl till export. I oktober kommer våra produkter Saison och Funkstarter i ett exklusivt släpp på Vinmonopolet i Norge och vi har även importörer i andra länder på gång.

MB: Hur ser utvecklingen av er produktion och produktionskapacitet ut? Hur mycket har ni faktiskt växt sedan öppningen?
CE: Vi har startat småskaligt och försiktigt eftersom vi inte har några stora ekonomiska krafter bakom oss. Efter det så har vi utökat kapaciteten lite efter hand då vi har märkt att folk verkar gilla vår öl. I somras köpte vi in 2 nya jästankar och vi har även köpt in ett gäng ekfat som det ska jäsas och lagras öl på.

Under höst/vinter kommer vi att frigöra utrymme i bryggeriet så att vi kan dubbla både jäskapacitet och bryggkapacitet vilket vi är i stort behov av.

MB: Ni har gått er egen väg vad gäller ölstil(-ar), vad eller vilka har varit er inspiration för att satsa på “brettad” öl?
CE: Vi började fatta tycke för denna fantastiska jäst då vi drack ett öl som var infekterat med brett. Vi tyckte det var så gott så att jag började experimentera med hur man kunde utnyttja fördelarna med bretten.

Vi huvudjäser alla våra öl med brettanomyces vilket ger en djup och fin komplexitet i smaken.

MB: Den skånska ölscenen har blomstrat upp senaste året med er, Malmö Brygghus och flera nya krogar, detta trots närheten till ölmeckat Köpenhamn, varför har skåningarna blivit så öltokiga just nu?
CE: Ja det har verkligen blommat upp många nya krogar i Malmö vilket är riktigt kul. Detta medför ju då även att vi som bryggeri kan sprida våra produkter lättare. Det känns som att behovet verkligen har funnits för att det ska hända något på ölscenen i Skåne.

MB: Hur viktigt är/har SBWF varit för er?
CE: Detta är 3:e året i rad som vi ställer ut på SBWF (första året hade vi inte startat bryggeriet) och det är ett väldigt bra sätt för oss att kunna dela med oss av våra produkter. Det är en viktig mässa som vi alltid ser fram emot.

MB: Vad ser du personligen fram emot med årets SBWF?
CE: Jag ser fram emot att vi ska bo på hotell (det märks att det går bra nu). Tidigare år har vi spenderat nätterna på mer eller mindre trevliga vandrarhem i Stockholm.

Sen ser jag givetvis fram emot att få träffa alla trevliga besökare och kollegor i branschen.

MB: Vad kommer ni servera från er i år?
CE: På denna länk finns en lista över alla produkter i vår monter:

Tack Christian och alla bröderna Ek, det har varit riktigt roligt att se allt som har skett de senaste dagarna med samarbete med Brill, det lyckades släppet av Argouse och nu uppladdningen inför SBWF!

Äntligen. Till slut är det dags att börja blicka framåt mot en höst fylld med festivaler. Vi har inte bara Stockholm Beer and Whisky Festival utan även Örebros Öl och Whiskyfestival samt All in Brewings ölfestival. För vår del kommer huvudfokuset dock att ligga på världens största ölfestival – Great American Beer Festival som går av stapeln om dryga 5 veckor. På grund utav vår bevakning av GABF kommer vi i år tyvärr att ha mindre fokus på SBWF. Vi kommer såklart att försöka rapportera om allt du behöver veta inför festivalen men i år blir alla intervjuer mer fokuserade på och kring GABF. Vi hoppas dock att ni kommer att tycka att intervjuer med huvudpersonerna bakom bryggerier som Ballast Point, Funky Buddha, Croocked Stave, Coronado Brewing Co., Almanac och många fler kommer att bli intressanta. Vi har lyckats få tag på flera av de mest spännande amerikanska bryggerierna och förutom intervjuer så kommer vi även att rapportera från vår resa runtom i USA med besök på allt från Russian River, Stone Brewing Co, New Belgium m.fl.

Stockholm Beer and Whisky Festival verkar i år åter slå tidigare rekordnoteringar och det är svårt att inte förundras det arbete Marianne Wallberg med hjälp lägger ner. Vi har redan nu sett importörer och bryggerier droppa lite av vad som kommer att serveras och vilka bryggare som kommer på besök och jag tror att vi kommer att få se fulla provningssalar och samma bredd på besökare som tidigare år – om inte mer och bredare. Vem vet, kanske kommer det också en liten SBWF-video även i år?

Dock är det mot GABF vi börjar vända blickarna och nu i veckan kommer vi att börja publicera intervjuerna där Gordon Schuck på Funkwerks och Shawn DeWitt från Coronado Brewing Co. är bland de första vi bekantar oss med. Tanken är att ha 2-3 intervjuer per vecka och liksom när vi rapporterade inför och från Copenhagen Beer Celebration så kommer alla intervjuer att vara på engelska. Vi hoppas att det ska vara intressant.

Nu kör vi!

Innan Stockholm Beer startade gjorde vi en intervju med holländska bryggeriet Brouwerij Emelisses bryggmästare Kees Bubberman. Nu när vi möttes på mässan så återkopplade vi lite till vad vi hade frågat i intervjun och då främst om statusen på öl i Holland och hur det går för bryggeriet. Vi passade också på att prova igenom de öl Kees hade på mässan och då främst de från White Label-serien. White Label-serien är en serie om idag cirka 9 stycken öl vilka är något mer eleganta eller har något extra. Kees förklarar hur den vita etiketten ska visa att det är “något extra” från bryggeriet och trots att de flesta är olika ekfatslagringar på deras Russian Imperial Stout (“RIS”) så är de inte bundna till att vara den typen av öl utan man har också barley wines samt en Sorachi single hop-version av deras RIS. Alla ölen ligger 3 månader faten vilket ska räcka för att de ska få tillräckligt med karaktär från faten utan att det bli alltför påträngande.

De öl vi fick prova på vår lilla spontanprovning var den olagrade Russian Imperial Stout, White Label Ardbeg BA, Caol Ila BA och Sorachi Ace Single Hop. Min favorit i serien, Glen Elgin BA (som släpptes på Systembolaget tidigare i år) fanns tyvärr inte på mässan men är annars en som jag starkt rekommenderar.

Emelisse Russian Imperial Stout var en stabil och lagom kraftig RIS med både fina inslag av lakrits, bränd malt och en bra sötma med torkad frukt. Såklart finns lite choklad och starkt kaffe med, men det är den välbalanserade rökigheten som jag tyckte var mest spännande. Betyget – ett stabilt “Bättre”.

Nu när vi hade provat det olagrade ölet var det dags att gå in på de i White Label-serien och först var Sorachi Ace Single Hop. Sorachi är en speciell humle med tydlig karaktär av citrus som om den inte balanseras får tydligare toner av dill. Ölet är också en av Kees favoriter då han tycker att Sorachin ger en spännande och bra mix till mörka öl.  Återigen var det en god smak av lakrits och bränd malt med fina rökiga toner men som nu fick sällskap av en blomkryddig smak. I många ljusa öl sticker Sorachi’n ut lite för tydligt men mot det mörka, brända och lite rökiga så får humlen en bättre motståndare och vägdes ut väl. Humlen är tydlig och ölet har också en tydligare beska än den olagrade och föga förvånande så kommer nog omdömena att bero mycket på vad man tycker om Sorachihumlen. Jag tycker den är lite svår men här balanserades den in bra och även om det inte var en favorit så fick den ett bra betyg, “Bra+”.

Här på tur var två stycken öl jag hade provat kvällen innan – Caol Ila BA och Ardbeg BA. Vi börjar med den tidigare som har en något mildare rökighet och är Kees favorit i White Label-serien då han tycker att den är något mer balanserad än t.ex. Ardbeg BA som är betydligt rökigare. Det är lätt att förstå hur Kees tänker då Caol Ila BA har en mildare men likväl tydlig angenäm rökighet med eldad torv, bitter choklad och inslag av whiskey.  Sötman från det olagrade ölet fanns kvar och förde med sig choklad och starkt kaffe, vilket återigen balanseras in riktigt bra. Överlag en av de mer balanserade av White Label-ölen och även fast jag kanske tycker att Glen Elgin har en trevligare whiskeykaraktär så fick Caol Ila BA ett klart “Bäst-“ i betyg.

Sist ut var så Ardberg BA – den rökigaste och enligt vissa svåraste av de öl vi provade då den förutsätter att man uppskattar Ardbegs rökighet. En tydligare alkohol och sedan bär det av in i den rökiga whiskeyvärlden med nyeldad torv, hårdrostade kaffebönor, kol, whiskeytunna och bitter choklad. Värmer på bra i munnen och även här fungerar sötman från basölet mildrande. Även här ett klart “Bättre” i betyg.

Summa summarum är att Emelisses mörkare öl verkligen är att räkna med och jag hoppas att vi kan få fler små exklusiva släpp från serien. Tills vidare finns de då och då som privatimport från Brill & Co samt på rätt många välsorterade ölkrogar. De olika ölen har alla olika förtjänster beroende på vad för stil du är ute efter; från balanserade rökig whiskey till rejält rökig, kanske kryddig humle eller någon av de mer balanserade whiskeylagringarna – eller varför inte prova den Jack Daniels-lagrade Jack Daniels BA?