Plugin by Social Author Bio

Magnus “Manker” Björnstjerna | MankerBeer.com | Page 116

Author Archives | Manker

Anderson-Barney-Flat-Cans

Anderson Valley Barney Flats Oatmeal Stout – “Fast burk” på Systembolaget i höst

Fick igår reda på att SKA Modus Hoperandi kommer att få sällskap av ännu en burköl från ett stabilt amerikanskt craft brewery i ordinarie sortimentet i oktober. Ölet i fråga är Anderson Valley Barney Flats Oatmeal Stout, som nu kommer på behändiga burkar istället för lite tyngre och något mer otympliga flaskor. Priset landar enligt uppgift på prisvärda 20,90 per burk.

På den lokala dialekten “Boontling” är Barney Flats smeknamnet på Hendy Woods State Park, en stor omfångande redwoodskog. Ölet var också det första prisvinnande ölet för Anderson Valley, detta i 1990, men tog nu 2010 även medalj i World beer Cup. Jag har bara provat ölet som hastigast för något år sedan men minns den som en mjuk och lagom fyllig lättdrucken oatmeal stout som känns passande för flera olika tillfällen.

Vi tycker det är oerhört kul med dels mer bra amerikansk öl på Systembolaget, men också att det kommer mer öl på behändiga och smarta burkar.

Posted in MankerBeer News, Nyheter Systembolaget0 Comments

Rogue Mogul Madness

Lagom är ofta väldigt bra – Rogue Mogul Madness

Veckans tema är ju Brooklyn – inte helt oanat med tanke på Garretts gästspel här i Stockholm under veckan. När jag idag läste en intressant artikel på Just Drinks gällande Brooklyns öl och att en viss, måttlig, elegans oftast övertrumfar extrema och puschande öl så känner jag att det är spot on.

Vad skribenten så väl beskriver är hur masslager säljs in som manligt, häftigt, coolt – vilket är lite samma som vissa extremare öl nu gör. Det är mer marknadsföring än leverans av produkten och ibland glömmer vi kanske bort hur eleganta och välstämda vissa öl faktiskt är.

Lagom är ofta väldigt bra, men vi har kanske blivit bortskämda med med aggressiva öl vilket gjort att våra förväntningar och smakpaletter också har förändrats. Det är ingenting fel med det, som ni vet älskar jag en välhumlad dubbel-IPA, men jag har alltid gillat och kommer fortsätta uppskatta välgjorda öl som är just mer “lagom”. Så länge de faktiskt smakar gott och är välgjorda (två kriterier som sållar bort lite bland alla de hantverksmässiga öl som trots allt finns) så finns det ingen anledning att klanka ned på en schysst vanlig lager.

Kanske är det lite samma känsla jag får hos ett av mina andra favoritbryggerier – Rogue Ales.

Nu är visserligen ett par av Rogues öl rätt platta och lite tråkiga, men vad som är genomgående är att de minsann går att få i sig i större mängder och där den första, tredje och femte smakar likadant och lika bra. De behöver inte ens vara sessionvänliga öl på runt 4-5% utan kan klättra uppåt 8%-sträcket. För det verkar vara något med sättet man tänker kring öl – öl ska vara gott och socialt och då är det svårt att göra roliga öl på 11% med explosioner i munnen.

En av dessa öl som jag tycker är väldigt lättdruckna och har hög så kallad “drinka/hinkabilitet” är Rogues Mogul Madness. En säsongsbetonad vinteröl som togs fram i slutet av 2009 inför vinter OS i Vancouver 2010. Lite ovanliga och roliga humlesorter som Newport, Horizson, den egenodlade Willamettehumlen som gör Simcoe, Continental, Crystal 90 och Amarillohumlen sällskap. Just den här flaskan är inköpt via lite resor men ölet är en del av den sändning Brill & Co har fått in och levererat under vintern och som därför har funnits på lite krogar runtom i landet för allas avnjutning.

 

Rogue Mogul Madness

 

Utseende: Mörk vätska likt en brown ale med ett poröst nougatfärgat skum. Klart mycket ljusare än vad man förväntar sig av den traditionella mörka IPA’n.
Doft: Den har det mörkt oljiga likt de flesta amerikanska black IPA’s men har ändå maltkaraktären av en brown ale. Med andra ord är den något ljusare i smaken vilket jag tycker lyfter den. Lagom bränd humleolja med nötter, choklad och grape men samtidigt lättrostad malt och karamell.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är också perfekt balanserad mellan mörk och halvmörk IPA med nötter, kola och kryddig humle. Riktigt lättdrucken och oerhört trevlig, mycket tack vare att beskan inte tar över. Är lite som en frukost, mörkt bröd som man tappat i sin kaffekopp efter att man just druckit lite grapefruktjuice.

Betyg? –  Bättre. Lika trevlig som exempelvis Beer Heer Höst Citra som placerar sig i mellanlandet mellan humligare brown ale och ljusare mörk IPA. Förväntar man sig en mörk IPA i amerikansk stil (d.v.s. mer pang på) så blir man besviken, för här saknas den tydliga beskan, brända humlekådan och gröna kottarna. Istället är det mer och tydligare inslag från malten som väl parerar både fruktigheten och citrusskal och grapesmaken från humlen.

Ett tydligt bevis på att lagom kan vara väldigt bra.

Posted in Ölrecensioner1 Comment

Sierra-Nevada-Bigfoot-2010

Inför Systembolagets släpp 2/5 – Lagringsbart är det nya beska

Det är snart maj och med ny månad så är det nya nyheter på vårt kära Systembolag. Denna månad är det inte bara ett T5 och T7-släpp utan även ett litet specialsläpp på Systembolagets websida gällande Goose Islands beryktatade Bourbon Coffee Stout, vilka släpps lösa för beställning den 10/5.

Nedan ser ni en snabb sneak peak på vad som kommer och det är en rätt skön blandning med en viss betoning på lagringsbar öl. Den uppmärksamme märker att Napa Smiths Cool Brew och Amager Rye King är borta – de är nämligen flyttade till junis släpp, vilket blir än mer fullmatat och gott.

 

Efter att Shipyard har skeppat hit sin Blueberry Stout och Smashed Pumpkins kommer nu Applehead – en veteöl med toner och karaktär av äpple och kanel. Spännande och lite oroväckande då kvaliten oftast har varierat något, samtidigt – med lite tur – kan detta vara en uppfriskande öl och för en tjuga per flaska är det dessutom inte lika stor investering som Shipyards 65’or. För er som gillade pumpaölet rekommenderar jag en kik på Beer Sweden Forums samköpstråd där en beställning ligger med flaskor kvar att nypa.

Håller vi kvar vid USA så dyker sedan en mycket intressant kamp upp – med två vinnare. Sierra Nevada Bigfoot 2012 vs Great Divide Old Ruffian 2012. Två barley wine av bästa klass, två välkända och oerhört omtyckte barley wines som håller sig perfekt flera år framåt och som de som föredrar mer humlebett dricker färska medan andra låter dem stå ett år. Det finns en anledning att vi båda har rekommenderat dem båda – för de här är toppenöl att köpa på sig ett gäng av.

Lika bra lagringspotential och med lite samma kultstatus finner vi också svenska Grebbestads Lunator, en återkommande dubbelbock som lämpar sig perfekt med ett par solstånd mer på nacken. Eller så dricker man den nu för med 23,90 per flaska så har man råd att köpa fler än en, och det bör man. Prova dem sedan var 3’e månad eller så och avgör när just du tycker att de har blivit bäst.

Dock får vi inte glömma Sierra Nevadas nyhet, kanske inte med samma lagrinspotential men som är lika spännande. Nu har visserligen Ruthless Rye funnits ett tag i landet och på både krogar och på mässor har ölintresserade kunnat prova denna råg-ipa. Jag lät en vän prova denna och han tyckte det var som en vildare och mer kryddig Torpedo men utan samma citrus/grapebetonade bett. Den har lite annorlunda, kryddig stil som kanske förvånar de som förväntar sig en mer fruktig IPA och vi båda på Manker Beer har diskuterat vad vi egentligen tycker om den. Min slutsats är att jag gillar den och en längre recension kommer i helgen.

 

Ser vi till T6 och T6 så kan vi börja med Pietra Bucugna, en italiensk öl från Brasserie Pietra som jag inte vet mer om än det jag fann via lite googlande här (finns t.ex. inte på Rate Beer).

Istället kan vi konstatera att det vankas Amagerfrossa i maj. Med inte mindre än 3 olika varianter på den ständigt prisbelönade Hr Fredriksen där vi finner varianter på svenskt och danskt rödvinsfat liksom en där man lagrat ölet på whiskeyfat från colorado (tänk Colocoff). Här bör man inte vara blyg utan våga prova alla tre (Swedish Red Wine, Danish Red Wine och Colorado Whiskey) på en paralellprovning för att se vilken man föredrar, en riktigt kul möjlighet som inte kommer så ofta. Föredrar man portvin kan man istället prova Amager PoP!  – eller ”Portvinslagret Oatmeal Porter” som den egentligen skulle heta. Denna provade jag på Linköping Beer Expo och tyckte att den var väldigt balanserad och smakrik. Samtliga dessa faller också in i kategorin “väl lagringsbara öl” och får väl därför också ses som en liten investering. Gillar du välbalanserad mörk öl som inte blir extrem men som ändå har mycket karaktär så är samtliga dessa ett bra val.

Slutligen är det Sverigeaktuella Black Isle som har sin Black Islay på besök i det exklusiva släppet. Endast 1051 flaskor gjordes av denna imperial stout (varav 888 kommer till Sverige) som lagrats på skotska whiskyfat och förhoppningsvis får jag möjlighet att prova den under morgondagen varpå jag sedan kan uttala mig mer. Men ser man till de smaker och intryck andra beskriver så låter den som en riktigt välsmakande imperial stout som dessutom inte drar iväg i alkoholstyrkan (8.1% är angivet, men som med all spritlagrad öl så drar ölet ur sprit från faten varpå styrkan ökar). Jag har stora förhoppningar på den här och att den är ekologiskt framtagen gör inte saken värre.

 

2012-05-02, Små partier

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

® Manker rekommenderar
® M2 rekommenderar


T5 11625 Grebbestad Lunator Sverige 330 23,90 18000   ®
T5 11687 Shipyard Applehead USA 355 19,60 10080
T5 11691 Sierra Nevada Bigfoot 2012 USA 350 29,90 15000   ®® [MB Rate]
T5 11692 Sierra Nevada Ruthless Rye 2011 USA 350 33,00 9600  
T5 11629 Old Ruffian Barley Wine 2012 USA 650 79,90 3240   ®® [MB Rate]

T6 11656 Pietra Bucugna 2011 Frankrike 750 76,11

T7 11650 Amager Hr. Frederiksen Colorado Whiskey Danmark 375 119,00 288
T7 11651 Amager Hr. Frederiksen Swedish Red Wine Danmark 250 79,00 672
T7 11658 Amager POP! Danmark 375 119,00 288
T7 11659 Amager Hr. Frederiksen Danish Red Wine Danmark 375 119,00 144
T7 11638 Black Isle Black Islay Storbritannien 330 69,00 888

 

2012-05-10

Webblansering

T8 11671 Bourbon County Coffee Stout USA 650 132,30 160 ®

 

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Posted in MankerBeer Talk, Nyheter Systembolaget5 Comments

IMG_2474

Morgonkaffe är viktigt, så även kaffeöl? – Pisgah Valdez

Imorgon börjar ölveckan för oss på Manker Beer, då möter vi först Black Isle Brewery på en trevlig liten ölprovning för att sedan gå på middag med Garrett Oliver. Black Isle är rätt spännande då det skotska lilla bryggeriet som enbart brygger ekologisk öl. Ett åtagande jag tycker är lite spännande och som ofta ses förbi då ekologiskt framtagen öl oftast har likställts med något sämre produkter, eller så har bara de andra som gör denna typ av produkt varit dåliga på att sälja in den informationen.

Men ett annat bryggeri, i ett annat land, beläget nära Black Mountain i North Carolina är Pisgah Brewing, även dem med samma helekologiska inriktning. Med tanke på att man, inklusive ett gäng tap specials, bryggt runt 30 öl finns det förvånansvärt lite information om bryggeriet på deras hemsida. Å andra sidan är North Carolina inte något stort tillhåll för kända bryggerier och jag tror det enbart är The Duck-Rabbit Craft Brewery jag tidigare har nämnt och provat öl från. Men ölet vi kommit över från Pisgah Brewing är i alla fall Valdez, deras kaffestout som har bryggts med fair-tradebönor från Asheville Coffee Roasters.

På tal om kaffestouts. Goose Island Bourbon County Coffee Stout som skulle ha kommit i släppet nu senast men som drogs tillbaka är nu tillbaka. På sätt och vis. Den kommer lanseras den 10/5 som en exklusiv weblansering (T8 11671 Bourbon County Coffee Stout USA 650 132,30 160) genom Panogruppen som tar in denna öl och driver Monks restauranger. Panogruppen har även privatimport på nästintill all sin öl, även fast det inte direkt marknadsförs på internet, men kika in på Beer Sweden Forum där det diskuteras så kan ni se om ett samköp är aktuellt.

Nu åter till Valdez då, en kaffestout som imponerade stor och som jag blir lite kär i.

 

 

Pisgah Valdez

 

Utseende: Svart mörkbrun vätska med brunt litet poröst fint skum. Utseendemässigt är det riktigt tilltalande.
Doft: Mycket kaffe och spontant kändes det som bland det bästa jag doftar på i kaffestoutväg. Rostad kaffe och mörk malt med enkla toner av charkuterier som döljs bakom fokuset på kaffe. Bitter mörk choklad och små ledtrådar om frukt och färsk kaffeböna. Elegans och djup men ändå lättsamt. Risken är att öl likt detta blir väl platt med för mycket kaffe och med avsaknad av variation (varför man nu “måste” ha det?) men här passar det med en dov mörk choklad och kaffearom.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Underbart ren, genuin och välrostad kaffesmak som får djup genom mörk grynig choklad. Jämför man med Bells Java Stout som även den är helt fokuserad på kaffe så har den här en annan fyllighet och är inte lika torr. Inte för komplex men med 6,8% är det en öl som inte tar över för mycket och som nog passar både ölentusiaster och nyblivna nyfikna.

Betyg? – Bättre (+). En öl man vill ha själv och här är det inga problem att avsluta en bomber själv. Som en liten dessert i sig själv med rostad kaffe, choklad och just precis med frukt för att den ska bli mild och lite rundare i smaken. En öl att dela, att ha ensam och att vilja ha mer av. Tills dess får man hålla sig med Bourbon County Coffee Stout (Panogruppen), eller privatimporter av Oskar Blues (Great Brands), North Coast Old Rasputin (Great Brands), Founders Breakfast Stouts (Brill) eller De Molen Rasputin (Brill) – som inte är kaffestouts, men lika bra val att ha hemma för det.

Posted in Ölrecensioner3 Comments

Garret young

M2’s Corner – Garrett Oliver äter inte Wonder bread

Brooklyn Brewery’s fenomenale och otroligt trevliga bryggmästare Garret Oliver förärar lilla landet Sverige med ännu ett besök och vi på Manker Beer är såklart helt till oss i trasorna. Ni har kunnat läsa under den senaste tiden både lite teasers och nu senast även mer detaljer om vad som egentligen kommer att hända under tiden som besöket pågår.

Jag tänkte försöka belysa mannen som blivit en av ölvärldens största ikoner sedan han intog rollen som bryggmästare på Brooklyn Brewery 1994, ett bryggeri som har nästan 100 olika öl på Ratebeer när vi i Sverige endast ser ett fåtal av dessa godsaker – men vi på Manker Beer tror att förändringens vindar blåser och hoppas såklart att Carlsberg, som är Brooklyn Brewery’s distributör i Norden, lyckas få hit mer spännande öl i större kvantiteter än trevliga Brooklyn Lager och ännu trevligare Brooklyn East India Pale ale. Brooklyn Lager var faktiskt Brooklyn Brewery’s första öl någonsin!

Sverige är ju trots allt Brooklyn Brewery’s näststörsta försäljningsmarknad, efter hemma marknaden Manhattan. Vi har börjar se vår favorit Brooklyn Local 1 titta fram på utvalda barhyllor de senaste veckorna och i slutet av mars anordnandes Swedish Chili Experiment tillsammans med Brooklyn Brewery/Carlsberg i Stockholm så det händer ju verkligen något på den svenska marknaden rörande Garrets trevliga brygder.

 

När jag letar runt efter artiklar i Garretts historia noterar jag att han har haft samma skäggfrisyr sedan tidigt 90-tal. Och det är viktigt för öl hur, tänker ni?  Jag tolkar det som att inom vilket område som helst som han åtar sig, vet han precis vad han vill redan från början. En bestämd man med en vision och passion. För skägg. Och öl.  Men även om han ser riktigt tjusig ut fortfarande i vad han har burit omkring i snart 30 år, kanske mer, så ska vi kanske försöka fokusera på annat i en stund. Men visst är han tjusig?

Garrets ölkarriär startade inte helt oväntat i hembrygdernas underbara värld, där han experimenterade åratal innan han startade som lärling på Manhattan Brewing Company 1989. Garret blev inspirerad av att starta brygga hemma främst efter att ha spenderat ett år i Storbritannien. Och på den vägen är det..

Efter bara 4 år fick Garrett tjänsten som bryggmästare på och blev snabbt känd genom hans smakmässigt intressanta tolkningar på traditionella öl samtidigt som han visade sig ha väldigt lätt för att dra ihop underhållande föreläsningar om öl som skapade intresse för denna ädla dryck vi alla älskar så högt idag.

När det blev dåliga tider för Manhattan Brewing Company runt 1993-94 provade man ett annorlunda marknadsföringstrick, som jag faktiskt tro skulle fungera bättre idag än för 20 år sedan, Garrett startade en MBA utbildning i öl. Alltså inte en Master of Business Administration, utan Master of Beer Appreciation. Tyvärr lyckades inte detta rädda bryggeriet som hade problem med att få ekonomin att gå ihop, efter att Garrett lämnat för en annan arbetsplats på andra sidan floden, och stängde sina dörrar i SoHo för gott 1995.

Bryggeriet som Garrett antog rollen som bryggmästare var nystartade Brooklyn Brewery. (Bryggeriets varumärke är faktiskt utformat av samme designer som utformat den väldigt kända ”I Love NY”). Brooklyn Brewery hade kämpat i sitt anletes svett i nära 10 år med gamla tyska recept bryggda i Utica, New York med en tyskamerikansk bryggmästare. Ölen såldes till lokala butiker för hand eftersom det redan då var väldigt svårt att komma in på marknaden på grund av de stora öljättarna.

Garrett rekryterades för att designa och bygga upp det egna bryggeriet i Brooklyn och för att chefa över bryggeriet i Utica. 1996 invigdes bryggeriet i Brooklyn av dåvarande borgmästaren i New York, Rudolph Giuliani och skålade i Brooklyn Brewery’s första öl från det egna bryggeriet som numera, tack vare Garrett Oliver, är världskänt. Ölen som skålades var en Brooklyn Weisse.

Garrett har sedan dess inte bara skapat en mångfald av olika prisvinnande öl, han har hunnit med massor annat, t ex har han varit domare på Great American Beer Festival de senaste 20 åren, skrivit flertalet böcker, bland annat en ölvariant av den kända ” Oxford Companion To Wine” som kallas, lite fyndigt, för ”The Oxford Companion To Beer”. Denna bok är en ölbibel författade tillsammans med de främsta ölexperterna i världen och ett absolut måste i varje ölnörds bokhylla.

Han har även varit en drivande kraft i att förändra hur USA ser på öl sedan efterkrigstiden, och menar att craft beer brewing som vi ser den idag är ingen trend utan ett återvändande till normalläget. Ölen hade rånats på all smak och därför vann den mark då det inte fanns något att intetycka om, eftersom ölen inte smakade något, resonerar Garrett i en intervju i New Yorkbaserade Gothamist. Vidare jämför han smaklös öl med det i USA omåttligt populära Wonder Bread (Ganska snarlikt vår svampiga långfranska), eftersom det heller inte smakar något alls, och således inte finns något att inte tycka om.

Runt 2003 hade Brooklyn Brewery så pass mycket ölmuskler att man tog distributionen till en nationell skala med samma jättar som grundarna Steve Hindy och Tom Potter hade kämpat mot när dom hade försökt att sälja Brooklyn Brewery’s öl från sin lilla lastbil med handmålad logotype.

 

Ytterligare 9 år senare kan man njuta en Garrett-bryggd i över 20 länder, och som nämnt är Sverige en av de absolut största marknaderna. Vi är såklart nyfikna på vart både bryggeri och Garrett Oliver har utvecklats om ytterligare 9 år, i dagsläget verkar det inte finnas några gränser.

Vi träffar honom under veckan på lite olika event och vi hoppas få både tjuvtittar på nya öl som att bara ha allmänt trevligt i denna ölgurus sällskap, för han är verkligen rackarns trevlig.

 

//M2

 

Vad sker i veckan och lite mer Brooklyn/Garrett:

Manker Beer News: Brooklynspecial på Storstad, torsdagen 26e april
Uppdaterat: Meny och öllistor släppta inför Garrett Olivers besök i Stockholm 25-27e april
Just in – Beer makers dinner med Garrett Oliver 25e april
Breaking news – Garrett Oliver till Sverige och Akkurat i april
Manker Beer Tv – Episode 1 – Garrett Oliver från Brooklyn Brewery
Garrett Oliver till Sverige – uppdaterat och så
New York del III – Brooklyn Brewery tour + öl

Posted in M2's Corner, MankerBeer Talk0 Comments

Hill Farmstead Vera Mae

På tal om saisons i toppklass – Hill Farmstead Vera Mae

Anchorage Love Buzz som då ska vara världens bästa saison om man går på internets omdömen är nog förtjänt av de hyllningar den har fått, för det är en osedvanligt välbalanserad och fin saison med perfekta inslag av pinot noirfatet och brettens funk. En annan som ligger där i toppen är Vera Mae (plats 19 på Rate beer) från Hill Farmstead. Å andra sidan har upphovsmannen Shaun Hill 8 olika saisons representerade på topp-25-listan så det är ju inte svårt att påstå att han kan sin sak och att det uppskattas av öldrickare runtom i världen.

Vera Mae, som är ölet vi fick tag på på Ölbutikken är en vårinfluerad saison med tillsatser av honung och maskrosor. Ett sötare maskrosvin fast med mer kryddor från saisongrunden var första tanken fast med dessa lite hybridartade och inte helt stiltypiska ölen som börjar komma vet man aldrig vad man ska förvänta sig. Men om det är någon öltyp jag tycker det är trevligt när det experimenteras med så är det nog ändå saisons, en ölstil som gärna får vara smaksatt och kryddad och därför kan få nya kombinationer utan att jag tycker det blir alltför galet. Så länge man har passion för vad hantverket man utför och en respekt för kunderna som ska prova ölet så är det fritt fram tycker jag. Eller?

 

Hill Farmstead Vera Mae

 

Utseende: Disig ljus citron-och-vetefärgad vätska med vitt skum med små bubblor och en porös kropp.
Doft: Söt blomsterarom med tydliga inslag av maskrosvin, citron, citrongräs, vit peppar och koriander. Inslaget av honung ger en lenhet mot de andra dofterna och det är som att dofta på våren. Oerhört ren arom och även om den är något enkelspårig så är aromen lika välgjord som i alla de Hill Farmsteadöl jag provat, ett bevis på att enkelt men bra oftast är ett vinnande koncept.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lättsam kropp som inte förvånande har en blommig smak med fin sötma av vildhonung. Lättdrucken och mild med uppskattad avsaknad av “sting”. Den milda kryddigheten och fräshören bidrar till att det går snabbt att avsluta flaskan och ha en len eftersmak av honung och blomster kvar i munnen.

Betyg? – Bättre. Enkel saison som har en perfekt balans. Det här är ingenting som ska sticka ut utan som med de andra ölen från bryggeriet så är det enkel renhet men ändå med tydliga smaker som ska kännas genuina, vilket även denna gör. Riktigt bra saison, men inget för den som förväntar sig kraftiga och mer bombastiska smaker, eller ens de traditionella kryddiga inslagen. Men elegans och finess kommer man också långt med och just att hålla på en mildare stil på ölet gör att jag ändå tycker att den visar på respekt för öltypen.

Posted in Ölrecensioner0 Comments