Igår var det äntligen öppning för Stockholm Beer and Whisky Festival, världens numera näst största ölfestival (och största whiskyfestivalen). En härlig festival som är lika trevlig, öppen för alla och populär varje år. I år var det relativt få nyheter jämfört med förra året, åtminstone om man ser till själva upplägget. Istället är det som alltid nya trender som syns och framförallt är det fler öl med lägre alkoholstyrka som vi såg mycket av, äntligen! Istället för att lista mina favoriter eller ölen ni bara måste prova (Malmö Brygghus, Brewers Association och Constant Companion!) så tänkte jag lista de tre viktigaste “ölen” (ja, ni får se på nummer 3..) på festivalen. Vad som gör ölet viktigt kan vara allt från syftet bakom ölet till vad det är för något.

1. Omnipollo Yellow Belly
Omnipollo har tillsammans med brittiska Buxton bryggt en Imperial Stout med jordnörtssmörskakor, eller ja det ligger lika mycket teknik á la mästerkocken Heston Blumentahl bakom ölet som genialiteten hos bryggerierna.

““Yellow belly” — a person who is without courage, fortitude, or nerve; a coward.
To us, one of the most cowardly deeds is to act anonymously, hiding behind a group. A signifying trait of institutionalised racism.
This beer is brewed to celebrate all things new, open minded and progressive. A peanut butter biscuit stout with no biscuits, butter or nuts. Taste, enjoy, and don’t be prejudiced.”

Ölet känns aktuellt och Karl Grandins formgivning av flaskan för medvetet tankarna åt Ku Klux Klans kåpor, nu med ett mumsigt svart innehåll. Ölet smakar dessutom himmelskt, så det är både en smakrekommendation som ett statement. Även fast man inte ska blanda in för mycket politik i öl så är det här en öl för allas rätt att vara.

2. Not For Sale Ale
Ölet finns att hitta hos Monks monter i nybryggarrummet i Hall 2. Charles Cassino, bryggmästare på Monks i Stockholm har hos Eskiltstuna bryggt en öl som släpps helt i Not For Sales regi. 100% av Not For Sales Ab’s vinster går till att stötta individer som drabbats av människohandel i Rumänien. Den internationella icke-vinstdrivande organisationen stöder flera olika projekt i samma anda och i och med starten här i Sverige. Själva ölet är en 3.4% stark Session IPA med balanserade inslag av citrus, blommor och stenfrukter. Alkoholstyrkan gör att man kan få in ölet både mot krog, Systembolaget och i matvarubutiker och arbetet pågår med att få in ölet i fler och fler matbutiker och att nå ut med sitt syfte. Vi på MankerBeer stöttar och kommer att stötta projektet, så förvänta er mer om detta framöver – tills dess tycker vi att ni ska köpa en flaska på Stockholm Beer och stöda ett gott arbete!

3. Själva mässan.
Pretantiöst javisst, men vi måste komma ihåg att det som gör Stockholm Beer unikt är att det är en ölfestival där vi har några av världens ledande experter inom öl och sprit på plats. Bryggare från Stone, Ska, Samuel Adams och många fler är på plats och internationellt är SBWF numera en välkänd och respekterad tillställning. Ta till vara på detta och se till att fråga personerna i montrarna om deras öl – det är en chans du inte får på många andra festivaler.

Bubblare
Ska vi ta med någon bubblare skulle det kunna vara Nybryggarhörnan i Sal 2 där ni finner småbryggerier som inte kan eller har råd att själva ställa ut. Tack vare Humlegårdens Ekolager får de ändå en chans att ställa ut med ett par av sina öl. Ni finner också andra mindre svenska bryggerier som ännu inte har kraften att slå sig in i den större salen. Ni hittar nystartade och riktigt spännande bryggerier, så in i Nybryggarhörnan, grymt initiativ av Humlegården!

Hoppas att ni åker till Nacka Strand och provar lite goda öl, mina tips på de bästa ölen kommer senare!

Nästkommande två veckor är veckorna då numera inte bara den svenska utan även internationella öleliten samlas i Nacka Strand utanför centrala Stockholm. Stockholm Beer and Whisky Festival har gått från en smärre festival i Sollentuna till en av världens tre största dryckesfestivaler. Sedan svenska importören Wicked Wine tog Founders i sin portfölj har man arbetat med att få in ölen på fler krogar runtom i landet och nu inför SBWF kan man också stoltsera med att få hit bryggeriet! Förutom att Sverigebekantingen Sierra Nevada i år får en egen monter fullproppad med häftiga öl så har man ett par events under veckan.

24/9 Camden vs Mohawk på The Flying Elk

Onsdagen den 24:e september 17.00 bjuder Wicked Wine in till en härlig kväll på The Flying Elk. Camden Town Brewery och Mohawk Brewing står som värdar med deras samarbete Camden vs Mohawk är eventets centrala punkt. Massa annat gott från de båda bryggerierna kommer också erbjudas. Ett gott häng i The Flying Elks avslappnade miljö.

27/9 Häktet

För er som inte orkar eller kan åka ut till mässan kommer Matte köra en liten schysst tillställning i vinbaren på Häktet lördagen den 27:e september mellan 17.00-20.00. Öl som kommer finnas till förfogande är bland annat Flying Dog, Camden, Clown Shoes och Founders. Väl bemött!

1/10 Founders på Bishop Arms Folkungagatan

Founders Brewing Co på Bishop Arms Folkungagatan den 1:e oktober 18.00. Provning med väl utvalda öl. Det kommer finnas 40 platser till provningen för kuvertpriset 495 kronor (sju sorters öl). För er som har förhinder kommer duon resterande dagar dvs torsdag-lördag (2-4 oktober) ta sig från mässan i vettig tid för att köra Founders efterhäng på Folkis. 11 kranar (!) Founders kommer finnas tillgängligt.

 Framförallt allt häng med Founders är något jag grämer mig över att missa. Tyvärr är halva MankerBeergänget i USA för Great American Beer Festival andra veckan av SBWF och missar därmed massa kul. Så jag hoppas att ni passar på och tar er till ovan ställen för lite redig bartime!

Vill ni läsa mer om Founders kan ni läsa vår intervju med ena grundare Mike Stevens här.

Italiensk öl är på verklig frammarsch och i Sverige finner vi numera LoverBeer, Baladin, Birraficio del Ducato och nu mera också Birraficio Grado Plato. Bryggeriet som grundades i Chieri, Turin grundades 2003 av Sergio och Gabriele Ormea. De ville skapa något annorludna, något som skulle kunna brygga öl utan inblandning från andra. Italienarna är ett passionerat folk och man brinner för all form av njutning vare sig det är öl, vin eller mat, något grabbarna ville ta vara på genom att hålla fast i att ölen skulle fungera väl med mat. Man byggde upp en bryggpub och fick fram två öl Spoon River och Sveva, en röd öl och en ljus öl som ackompanjerade den vällagade maten. Det skulle dock dröja 3 år innan man fick den första internationella ordern varpå de stolt kunde sända sin första öl utomlands. Med andra ord har de varit igång rätt länge och tack vare den svenska importören Original Brands kan vi nu också finna ölen i Sverige. 2008 fick man liksom alla mer framgångsrika bryggerier bygga ut och utöka produktionen vilket tvingade dem att flytta till Montaldto Torinese, lyckligtvis inte alltför långt ifrån den tidigare bryggerilokalen. Utbyggningen gav dem möjligheten att bygga in mer avancerad utrustning och man kunde nu börja styra jäsningen av ölen bättre och se till att ölen lagrades under optimala klimat. I samband med att man kunde brygga mer öl började man också att brygga fler öl och få in mer matprodukter. Så idag säljer de inte bara öl utan även olika tilltugg och röror som enligt de som provat dem ska vara mycket vällagade.

I samband med att bryggeriets kastanjeöl Strada San Felice släpps på Systembolaget nu på fredag bjöd Original Brands nyligen in till en provning av ett par av bryggeriets öl. Strada San Felice bryggs med malda kastanjer (rostade och orostade) och en flaska om 75 cl kommer att kosta 77,77 SEK vilket får anses vara väldigt prisvärt för en trevlig öl som gör sig utmärkt till höstens måltider. Vi provade ölet tillsammans med tre stycken olika pastarätter som kvällens värd, Rodolfino i Gamla Stan i Stockholm tillagat. Svamppasta, ostpasta och entrecotepastan var alla tre utsökta (rekommenderar ett besök om ni vill gå till en riktig italienare!) och bjöd på trevliga kontraster till ölets mjuka och aningen kryddiga ton. Osten mjukade upp smaken och släppte fram en fin sötma medan svampen fick en något kryddig känsla vilket även entrecotpastan bjöd på. Tydliga rostade toner med bra örtighet och milt rostad malt. Stundtals påminner ölet om en kraftig belgisk mörk ale medan det ibland är något mjukare och inte alls så kryddigt som det kanske känts just innan. Detta gör det väldigt användbart till mat så prova gärna istället för en flaska rött.

Vi provade också igenom ett par andra öl som alla stod ut som väldigt välbryggda även om vissa kanske var mer snäppet vassare. Främst tänker jag då på de båda ölen bryggeriet först bryggde – Svecia och Spoon River. Svevia (4.9% stark klassiskt tysk helles) bjuder på en brödig arom och smak med lätt fruktighet och tydlig pilsnermalt. Rund men med lite skön efterbeska. Traditionell men liksom alla bryggeriets öl med en modern, något amerikansk touch. Spoon River (5.6% stark amber ale) satte direkta spår i mig då den påminner om amerikanska Rouges Amber Ale. Karamellig och full av torkade frukt, bär och röda smultron. Mjuk och rund men inte direkt söt och även här är det just känslan i munnen som sticker ut mer än smakkomplexiteten. Färskhumlat och fräsch i en stil som lätt kan bli lite för torr, mat och humletrött.

Om de båda ölen visar var Italiensk öl står just nu så var Sticher (6.5% stark altbier) och Weizentea (witbier med grönt te) något sämre. Den första kändes för spritig, trots värmande karamell och nedtonad kryddighet. Tillsammans med mat så tonades alkoholen ned vilket var välkommet och min bords kollega och sommeliervän skulle rekommendera den med en entrecote med ansjovissmör. Weizentea drog mellan skumbanan, lime och gröna ärtor utan att någonsin hitta fram, det är inga fel på den men i jämförelse med många av dem andra föll den lite platt.

Min favorit var dock Melissa, en 6.5% stark ale med honung som Sergio själv rekommenderar till ljusare kött såsom kalv, hare eller gås.  Honung i öl kan lätt ta över om ölet blir för sött eller om honungen tillåts ge för mycket smak, men Melissa klarar det. En underbar arom med tydlig honung har allt – syra, sötma och kryddighet, allt med ett trevligt djup. Påminner om godisar och överlag är den riktigt välbalanserad och jag skulle inte tveka på att ta fram den som en välkomst- eller efter-maten-öl.

Slutligen vill jag lyfta fram de båda ölen Kukumerla (en 10% stark Winter Warmer eller Barley Wine) och Arabica Porter (endast 4.5% stark porter fullmatad med kaffe). Kukumerla var en typiskt värmande höst-/vinteröl som i god modern amerikansk stil har en tydlig sötma, men också viss syra. Smakregistret spänner från brittisk julkaka till apelsiner, torkade apelsinskal och karamell. Arabican var lite speciell och delade provningspanelen, vissa gillade den låga alkoholstyrkan och hur kaffet kommer fram medan andra tyckte att den var något mesig och obalanserad. Jag tycker att den var trevlig sett till vad det är och om doften var underbar av nybryggt kaffe så var smaken ren, trevlig men alltför kort och enformig. Återigen tror jag dock att den fungerar fint med mat och även här ser vi exempel på hur bryggeriets röda tråd spinner vidare, öl och mat hör ihop minst lika mycket som vin och mat.

Om man ska sammanfatta mina första intryck av bryggeriet så är de positiva. Det jag gillar med Grado Plato är att samtliga ölen är enkla, rena och har en röd tråd men framförallt att man lyckas balansera traditionella stilar och öl med en modern touch. Det är ofta man går “all in American” på öl och drar i mer humle, höjer alkoholstyrkan eller låter en spännande ingrediens bli för tydlig, vilket är synd. Här har man arbetat fram samma moderna tänk men utan att låta det gå för långt. Det gör att man får öl som är intressanta och goda att dricka som de är men som också fungerar väldigt bra till mat. Jag rekommenderar er en flaska Strada San Felice men också att hålla vidare koll på Italiensk öl, för vi kommer att få se mer av ölen framöver. Vill ni veta vart just Original Brands levererar så skulle jag tipsa er om att dra dem ett meddelande på Facebook.

Buon appetito

Äntligen är det dags för en av världens största ölfestivaler, Stockholm Beer and Whisky att åter inta Nackamäsan för två veckor fyllda av öl och sprit. Upplägget är inte helt otippat likadant som tidigare år vilket innebär att du lättast köper dig en förköpsbiljett för 250 kronor per dag genom hemsidan, där också ett provningsglas ingår. Sedan får du lösa smakprover genom kontanter du lämpligen har tagit ut på förhand för att slippa stå och ta ut pengar på plats i uttagsautomaten. Smakproverna brukar du numera kunna få i lite varierade storlekar då det är få som vill ha 20 cl stark imperial stout utan då kanske hellre provat 5 cl. Många, tyvärr inte alla är ju på ölfestivalen för att prova på vad som finns på marknaden, inte för att bli fulla efter en handfull öl. I snitt brukar smakproverna kosta mellan 20-60 kronor baserat på vad det är för produkt du får och hur stor storlek du väljer.

Förutom själva “festivalgolvet” kan du dessutom boka in dig på någon av de Master Classes som hålls under veckorna. På dem är det bryggerier, bryggare eller importörer som inom ett vissst tema berättar om produkterna, bryggeriet eller liknande. Oerhört lärorikt och väldigt uppskattat, särskilt nu när vi har fått väldigt mycket stora namn till att besöka SBWF. Självklart får du också prova på lite öl från bryggerierna!

Nedan finner ni mina tips på föreläsningar som ni verkligen inte bör missa, fokus är inte helt otippad på amerikanska bryggerier men notera gärna att svenska Mohawk (26/9), CAP (flera), Dugges (4/10 och även Omnipollo (4/10)  har provningar, rekommenderas! Det är verkligen stort att en sådan som Greg Koch från Stone kommer hit mitt under rådande Great American Beer Festival och är det bara en provning ni måste gå på så är det den! Samtidigt är Founders ett av mina favoritbryggerier och både James från BrewDog och Jasper från Camden är alltid intressanta att lyssna på, och ja Coronado, Thornbridge och Beavertown gör alla riktigt bra öl så dem vill man ju inte heller missa. För fulla listan av provningar kan ni gå in på hemsidan och klicka in er på “Master Classes”.

Lördag 27/9
14.00 Specialprovning Brooklyn Brewery – Garrett Oliver 150:- Läs mer
15.00 Coronado –  150:- Läs mer
15.00 Siren Craft Beer – Darron Anley and Sam Lee 150:- Läs mer
16.00 Camden Town Brewing Co. – Jasper Cuppaidge 150:- Läs mer
17.00 Thornbridge Brewery – 150:- Läs mer

Torsdag 2/10
18.00 Founders Brewing Co. – Jason Heystek 150:- Läs mer

Fredag 3/10
15.00 Stone Brewing Co – Greg Koch 150:- Läs mer
18.00 Beavertown Master Class – Logan Plant 150:- Läs mer
19.00 Founders Brewing Co. – Jason Heystek 150:- Läs mer
20.00 BrewDog med James Watt – James Watt 150:- Läs mer

Lördag 4/9
16.00 Founders Brewing Co. – Jason Heystek 150:- Läs mer
17.00 Beavertown Master Class – Logan Plant 150:- Läs mer
19.00 BrewDog med James Watt – James Watt 150:- Läs mer

Det har skett mycket i Sverige under året vad gäller nya importörer som poppat upp och tagit för sig medan redan etablerade har hårdsatsat eller sett bryggerier gå till andra. Nu är det dags för ännu ett bryggeri att byta svensk distributör och det är inte vilket bryggeri som helst, utan ett av de som funnits på marknaden en längre tid – North Coast. Vi ramlade nyligen in i en representant från bryggeriet som berättade att man initierade en undersökning av marknaden i hela Europa för att se hur möjligheterna för distribution ser ut då man själva kände att det var dags att växa ytterligare. Senaste året har vi sett liknande flyttar med flera stora amerikanska bryggerier, både nationellt och internationellt.

I takt med den ökning av intresset för amerikansk öl som vi sett över hela världen så har många bryggerier också vuxit väldigt fort varpå deras möjligheter till bredare distribution nu ser annorlunda ut. Därför vill många hitta partners som kan tillgodose detta och tyvärr är väl det som nu sker något vi lär få se mer av, då det trots allt är business för bryggerierna. Vi ser samma utveckling i USA där många bryggerier har fått dra sig ut vissa delstater för att satsa hårdare på de egna hemområdena, men också för att satsa mer på viktigare och större marknader.För North Coasts del står det klart att det är Galatea som nu skrivit avtal med bryggeriet från USAs nordvästra kust.

Fördelen är att vi nu kanske får lite mer öl från bryggeriet till krogarna runtom i Sverige och att man kanske kan finna synergieffekter med att samordna transporter etc från västkusten, som t.ex. fler bryggerier och/eller lite lägre priser. Något Galatea redan gör med bryggerier från Colorado. Nackdelen är väl som vi diskuterade i det rätt omtalade inlägget om den svenska importörsscenen att det har blivit en annan maktbalans än tidigare – på gott och ont.

Vi rotar inte mer i det utan konstaterar bara glatt att vi kanske får se än mer North Coast på krog och Systembolaget och det är vi hemskt glada för.

När den då 10% starka Brewers Reserve Barley Wine från norska Lervig Aktiebryggeri först kom tyckte jag att den var väldigt bra men lite obalanserad. Ölet fick sedan bli något starkare och är idag 13% starkt, varsamt humlat med den brittiska humlesorten East Kent Goldings och trots högre alkoholstyrka och fem månaders lagring på bourbonfat (Makers Mark) så är ölet på något sätt mildare och mer balanserat. Missa inte vår intervju från SBWF 2012 med amerikanska bryggmästaren Mike Murphy.

Ölstilen Barley Wine är lite knepig att komma över på Systembolagets hyllor då ölen ofta är lite kraftigare och starkare än andra ölstilar. Trots att ölen nästan alltid utvecklas väldigt bra om de fåt stå något år så kan jag förstå om man å Systembolagets sida inte vill lagerföra massa högprocentiga öl år efter år som kanske inte säljer i särskilt stora kvantiteter. Därför är det oftast till beställningssortimentet och/eller webbutiker, utomlands ellet krogen man får gå om man vill ha en riktigt bra Barley Wine. Lyckligtvis brukar vi få många guldkorn inom stilen som exklusiva speciallanseringar, så då gäller det att bunkra. Framförallt är det då Sierra Nevada Bigfoot, Stone Old Guarding, Great Divide Old Ruffian och Dieu du Ciel Solstice d’Hiver som jag tänker på. Just nedan öl finns inte att få fatt på just nu hos Systembolaget (dock ett par andra öl från Lervig) men importören Brewery International hälsar att man kommer att få in från den nya batchen inom kort, samt att nedan finns med på Stockholm Beer and Whisky Festival om någon vecka!

Lervig Brewers Reserve Barley Wine

Utseende: Matt brunsvart vätska med litet cappucinofärgat skum som lämnar lite skumrester längsmed kanten.
Doft: Värmande alkohol med härliga spår av mörk karamell, sultanrussin, mörkt socker och sviskon. Nu börjar man finna rätt på näsan och alkoholen sticker till men den mysiga sötman och chokladaromen lyckas hålla upp balansen. Fina toner av torkad frukt och en aning örtighet.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mjuk, len och rätt tunn men på ett riktigt fint sätt. Sammetslen och välsmakande med nötter, choklad och russinvin men ändå med härligt sting av alkohol och bourbon. Just russin sticker ut och vaniljtonerna från bourbonlagringar gifter sig fint med värmen från alkoholen och träkaraktären. Smakrik men skumt nog lätdrucken.

Betyg? – Bättre. En ypperlig Barley Wine som har stinget, det mjuka lena, smakerna och helheten på plats. Jag tycker att man tune’at in den fint och även fast jag helst tar fram den en ruskig höstdag så fungerar den fint en småvarm sensommardag.