MankerBeer.com

Lite smått såhär på söndagskvällen får jag så tid att börja sammanfatta new york-resan. Det där med beer flights känns trevligt amerikanskt och vore kanske något för svenska krogar att haka på, finns nog mycket potential där. En eftermiddag när vi var vid foten av Empire State Building såg vi att Heartland Brewery, ett Brooklynbaserat Brewpub-label där Greenpoint Beer Works brygger ölen. Kött + NY-bryggt öl = win-win. Detta är då en av 7 platser i staden där man har sina brewpubs och bryggeriet har cirka 60 öl på sitt samvete varav ungefär 16 fanns dit vi begav oss.

Utöver vardera öl för sig kunde man få “sample plates” med antingen deras 6-7 “ordinarie” öl alternativt en sample av vardera säsongsöl (6-7 där med). Självfallet valde jag det senare medan min resekompanjon Erik valde deras Indiana Pale Ale.

Buffalo Bock
Rätt typiskt doftande bocköl där den söta smaken balanseras upp väl av lite citrussmak. Avslutar lite likörsöt.
Betyg? – Bra, gillar hur det söta och citronsmakande vägs mot varandra.

Empire State Premium
En rätt menlös lagerdoft ger en oroväckande känsla. Räddas av väldigt välgjord och “ren” lagersmak med citrus, lätt kryddighet och somrig avslutning.
Betyg? – OK+, rätt klen lager i tjeckisk stil men lite krydda och citrus lyfter helheten. Lite åt S:t Eriks olika sommaröl.

Wildflower Wheat
En veteöl med oerhört tydlig doft av blomsteräng (typ som i påsar man har för att ge doft åt kläder), lite smak av havtorn? Smakar även som en blomsteräng med mer lagerliknande stuk.
Betyg? – OK+, intressant öl med tydlig smak som blir rätt menlös i längden. Somrig.

Summertime Apricot Ale
En fruktöl med liten doft av aprikosmarmelad och kärna. Smak av tydlig persika och aprikos i lättare alestil. Inte för söt, besk, torr, fruktig – utan väldigt lagom.
Betyg? – Bra-, lagom kan vara bra och dåligt och för denna rätt goda sommarfruktölen blir det lagom med lite trist slut.

Bettys Blueberry Lager
En blåbärslager med maltigt söt doft med lite bärsyra på slutet. Smaken är lite svår att beskriva men vet man om att det är blåbärsöl blir det lättare att känna igen egenskaperna hos blåbäret – mer än smaken.
Betyg? – OK, faktiskt lite tråkig. Svårgissad smak.

Belgian IPA
Mycket doft av belgisk jäst, lätt vetesötma och mer åt det belgiska hållet än en IPA. Smaken mixar väldigt väl det belgiskt jästiga med vissa IPA-tendenser av lite blommighet.
Betyg? – Bra-, nästan OK+ då det är trevlig smak (nästan lite mintig stundtals) men inget klockrent hantverk.

Indiana Pale Ale
Lätt nötig, persikodoftande. Väldigt fruktig och med en bra dos blommiga inslag. Måttligt och väl anpassad beska och tydlig kottesmak.
Betyg? – Bra, lättdrucken mat-ipa med duglig symmetri mellan smak och beska.

Sammanfattning: Överlag är Heartland Brewery stabila, de gör öl är helt OK och vid rätt tillfälle kan vara riktigt bra. Kanske mer i goda vänners lag på sommaren vid en strand än vid en ölprovning i samband med mörkare öl. Samtidigt bjuder de inte på några större överraskningar. Känns med andra ord oerhört “amerikanska” fast med lite roligare öl “för massan”. Sticker ut gör Wildflower Wheat‘en som hade en väldigt bra doft och smak som verkligen kändes blommiga. Deras Empire State Premium (till byggnaden och brewpuben därs ära) var inget jättebra men deras variant på en tjeckisk lager var helt okey. Kul öl att testa om man råkar hamna förbi en av deras brewpubs, men så lämnar jag det också där.

Efter 8 dagar på andra sidan atlanten så är vi nu tillbaka, trötta (strejkfan igår ledde till 10 timmar extra i amsterdam, halvkul), mätta (god mat och massa öl) och nöjda.

Ölmässigt slutade resan med cirka 74 provade öl och vi har även 4 väskor med oss hem fyllda. Eller fyllda och fyllda. Idioterna på TSA hade öppnat våra väl packade väskor, flaskor och så för att sedan vårdslöst slänga tillbaka dem. Bland annat en 3 liters Stone Double Bastard från 2006 som Erik köpte på sig (maffig pjäs!).

Bilder kommer i drivor framöver, samt mindre recensioner, sammanfattningar m.m. För en ölfantast är det lite som att återkomma en tripp till nirvana, men men – säkerligen bättre för kroppen. Kändes dessutom sådär att stå och pimpla Dogfish Head 90 och 120 Minuters i en tvätthall för att vi skulle få ned vikterna på väskan, men men.

Annars då.. vad har hänt i sverige egentligen.

Tva dagar i New York har gatt och nu kan man borja sammanfatta vissa saker.
Olen finns det massor av och redan forsta dagen hade vi pyntat runt 3000. Men da har vi ocksa allt det vi ville at. Anda som ar kvar nu ar Dogfish Head 120 minutes IPA och roligt fran Stone, Rogue, m.fl. Sa nu ar vi pavag att komplettera.

Igar var det IPA-Challange och mycket gott dracks, men i samband med jet lag, lufttryck och lite mat o vatten sa orkade vi inte alltfor mycket. Men finns fortfarande kvar sa inga problem dar. Dock var Dogfish 90 Minutes inte sa bra som forvantat. Men men. Inte heller var Brooklyn Buzz Bomb sarskilt kul, en koffeinboostad ol som smakar krydda, gras m.m Funky men sadar.

over and out

Dagen före avresa ägnar jag åt packning och sedan lite skön musik och dryckesprovning i kungsträdgården med min flickvän i det sköna sommarvädret. Nice värre. I dagarna släpptes också startfältet inför den West vs East Coast IPA challange som går av stapeln på tisdag i det stora äpplet. Såhär ser startfältet ut:

West Coast winners:

Green Flash West Coast IPA
Green Flash Imperial IPA
Ballast Point Sculpin
Firestone Union Jack
Lagunitas IPA
Oskar Blues Gubna
Stone Ruination
Stone IPA
Bear Republic Racer 5
Boulder Mojo Risin
Avery Maharaja

East Coast Winners:

Cigar City Jai Alai IPA
Southern Tier UnEarthly IPA
Smuttynose IPA
Captain Lawrence Captains Reserve
Ithaca Flower Power IPA
Dogfish Head 90 Minute IPA
Founders Double Trouble
Sixpoint Bengali Tiger
Founders Centennial IPA
Brooklyn Blast

Sjukt spännande och framförallt galet bra startfält! Får se hur priserna ligger på, men säkerligen under 10 dollar glaset vilket fortfarande inte är någonting! Blir att vara där så fort de öppnar och stanna några timmar!

MEN! För de som inte kan åka till New York på tisdag så finns iaf några av dessa med på Sorbons Amerikadagar, tänker främst då på Green Flash West Coast IPA som jag smakde på mitt besök i fredags. Denna IPA är ansedd som en av de 20 bästa i världen och jag kan förstå varför. Så blir kul att jämföra hur den är såhär färsk på tapp.

Såhär var den på flaska på Sorbon!

Green Flash West Coast IPA
Med simcoe, columbus, centennial och cascadehumle så landar den på en bra humleblandning på 95IBU och 7.8%.

Utseende: Lite mörkare orangefärgad vätska.
Doft: Massiv humledoft av färskaste sort! Liten, liten oljighet av kotte som transporterar en vidare till en hord av ljus fruktighet innan man flaggas vidare till en lätt blommighet. Riktigt varierande IPA med perfekt blandade dofter och där alla humlesorterna turas om utmärkt!
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även en utmärkt färsk smak med stor grape och humlekottebeska som avslutar småtorrt. Sedan kommer en fruktig sötma med aprikos och persika och en svallvåg av tropik. Underbart balanserad tycket jag! Cascaden fortsätter genom hela smakupplevelsen att bidra med en fortsatt härlig doft. Kanske att beskan tar över lite mer mot slutet men att klaga på det är lite orättvist då det fortfarande är så välgjort!

Betyg? – Bättre+, pluset får den faktiskt senare då jag gått och tänkt lite på denna någon dag. Smakerna och dofterna lyfter den verkligen riktigt bra och med att vara så färsk, varierande med smaker och dofter och en riktigt skön beska (som dock kanske tar över lite för mycket på slutet) så måste den få ett plus. Jag kom faktiskt att tänka på hur Mikkeller 1000 IBU var på fat, lite mer varierad och kraftig än denna, men denna likt Avery DuganA är en riktig läskande smaksensation.

Ännu ett inlägg inför avfärden alltså. Blir lite hattigt då jag har bråttom iväg efter jobbet nu att packa. Men att Sorbon har USA-dagar har jag och andra redan rapporterat om. Så igår vid 4 satte jag och Erik oss på deras uteservering och började fundera på vad vi skulle prova. Utbudet är rätt tunnt om jag ska vara kritisk men det finns desto roligare saker att prova och även till väldigt bra priser! Framförallt har de mycket från Dieu du Ciel (iof kanadicker) och Flying Dog. Men även gott från Rogue, Stone m.fl. Så mer än värt att ge stället ett, två och fler besök!

Efter att vi druckit Solstice D’hiver från nämnda kanadensiska bryggeri så tänkte vi att det vore kul att gå vidare på det spåret. Så så blev fallet.

Brasserie Dieu du Ciel Solstice D’hiver

Utseende: Mjällt fint skum med minimala bubblor. Ekbrun vätska.
Doft: Lurig sötma som leder in en på fina dofter av torkad mörk frukt, plommon och russin, kanske även lite bär. Den beska som finns i ölen låter inte sötman spåra iväg utan de verkligen växelspelar mer än balanserar varandra. Lite chokladfyllig doft och jästig syrlighet livar upp på slutet. Karamelliserad doft.
Smak: Medel till stor munkänsla med bra kolsyra. Först kryper sig smaker av rökiga bär och frukter och känslan i munnen är att den inte alls är så söt som förväntat. Rätt kraftig smak men till skillnad mot ”tyngre” och beskare barley wines så överväldigas man aldrig av vare sig sötman eller beskan (Bötet vs Old Ruffian tex). Samtidigt finns något jästigt syrligt där som innebär ännu ett spår i smaken. De torkade frukterna blir mer till ett eget koncept än utpekbara smaker och får litet svängrum innan efterbeskan kommer.

Betyg? – Bra, +/- 0, en trevlig doft lyckas inte väga upp en barley wine med syrliga inslav och kanske inte helt utvecklade smaker? Det är ändå mycket som händer i munnen och beskan föll mig i smaken. Kanske blir den mer balanserad om den får stå ett tag, men som den var nu så finns det andra jag nog hellre väljer även fast denna höll en bra nivå. Är en barley wine gjord med engelsk jäst och jag vet inte hur det gör sitt intryck, men en stabil öl iaf.

Brasserie Dieu du Ciel Aphrodisiaque
En stout med mycket vanilj och chokladsmak och som vi faktiskt testar på fat och inte flaska bara för att.

Utseende: Varm svart färg. Små kantrester av skummet.
Doft: Som att dofta på en iskall kopp kaffe utan några bittra dofter. Snarare är det lite sälta och “osöt” vanilj och massvis med choklad. Väldigt trevlig och rätt mild med sin neddämpade sötma. Kaffepralin kanske man kan relatera till? Lätt slutdoft med lite rökig saltlakrits.
Smak: Lätt munkänsla med medel kolsyra. Kaffesmaken finns där i en tunn, kall och inte alls bitter smak. Lite som islatte man kan köpa i affären. Smaken går sedan över mer åt saltlakritshållet och avslutar med mycket vanilj och lite choklad.

Betyg? – Bra-, “ovanligt” med så salt öl som ändå har så mycket vanilj och choklad i sig. Men utan någon direkt bitterhet eller ens med något större “tryck” i ölen så blir det att sältan tar över för mycket.

Brasserie Dieu du Ciel Fumisterie
Vi avslutade vår korta provning med denna “rökridå” vilket är en öl brygd med hampa och därför har ett litet “hampalöv” med på flaskan.

Utseende: Krämgult skum med minimala bubblor. Smågrumlig rödorange vätska.
Doft: Påminner direkt mycket om det humliga i exempelvis Rogue St Rouge Red och Stone IPA med lite fruktigt men ändå jordigt och kottigt. Samtidigt är det mycket karamellmalt som inte gör att det känns så humligt. Frisk avslutning med stor kryddinslag. Någon söt, oljig bärighet finns också där vilket nog kan spåras tillbaka till hampan. För bär doftar det mycket av.
Smak: Medel till lätt munkänsla med ok kolsyra. Lite DIPA över humlen, malt och bären som också har en syrlighet som jag kommer att komma tillbaka till. Minimal oljighet dock i smaken istället är det lite krydda där, kanske lite apelsin t.o.m? Någonting får mig att skriva “earthly” över smaken. En jordig, naturell, ängsgräsig smak kanske. Syrligheten tar över rätt mycket på slutet och känns gömd i botten på flaskan, först blir den svår men sedan bättre då den för med sig mer kryddig smak.

Betyg? – Bra, goda dofter och smaker som trots den bitvis störande syrligheten gör denna hampaöl väldigt intressant och spännande. Bärig likt vissa DIPA’s men ändå egen och speciell. Värd att prova!

Miniserien “inför New York” med sitt lätta amerikanska tema fortsätter. På tal om sådana teman kan jag tipsa om att Sorbon, precis som Fajan och Jöns skrivit, har just amerikanska dagar från idag till den 20’e. Lite väl tätt inpå resan men blir ändå att svänga förbi idag och sitta i solen och dricka god öl. God öl kan man förvisso få för mycket av, men inte fan klagar man.

Har även gjort en lista nu på ställen där vi sak äta och dricka i NY nu. Den blev lagom lång då jag kände att det är bättre att lägga ner hyffsat med tid på att hatta runt när man ändå kan finna rätt mycket på flera ställen. Men en Dark Horizon, lite Dogfish Head m.m är sånt som står överst på “bocka av”-listan. Samtidigt är det svårt för mig att låta bli att planera in en tripp för att dricka saker från Sierra Nevada och Brooklyn Brewery vilka kommit mig nära. Något annat “man bara mååste” köpa?

Stone, på tal om sten, eller snarare bra öl släpper ju sina trevliga Vertical Epic med exakt ett år, en månad och en dags förskjutning varje år och som jag skrivit om så ramlade jag över en kvarvarande flaska på bolaget för ett tag sen. Då jag redan har en hemma så blev det att tjyvöppna den häromdagen.

Stone Vertical Epic 09
En kryddad belgian strong ale som känns som något just Stone, BrewDog och kanske Dogfish Head går i framkanten för – lite vågade variationer och spännande koncept. Helst ska man inte dricka denna före december 2012 enligt uppmaningen på flaskan (vilket även säger att ölen ska vara inte 8.9% och inte 8.6% som den påklistrade etiketten säger).

Utseende: Halvmjällt chokladdrycksskum med litet lock och cola-aktig brunsvart vätska.
Doft: Överväldigande och ren doft av choklad samt en mindre bitter doft med lite kaffe. Uppblandat med den bittra, rostade chokladen är mjuk, len och fyllig vaniljdoft. Doftar som en kopp varmchoklad med fin, bitter, choklad och en skvätt vanilj i. I detta är det som om man lagt ned en skumbanangodis som fått smälta in i de andra smakerna. Vissa kryddinslag går att finna men jag hittar inga direkta jästdofter.
Smak: Stor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig chokladsmak med touch av apelsin vilket får mig att tänka på romerska bågar. Något kryddigt i smaken utvecklar sig alltmer och bidrar med en komplexitet som inte riktigt går att urskilja delarna i – än. Inte alls lika mörkt eller tung eller stout-liknande som den kanske låter som. Istället är det fylligt och mer åt porterhållet. Med lite tid kommer nog vissa smaker utvecklas mer medan andra kommer smälta samman än bättre.

Betyg? – Bra, stor potential inför framtida, vidare lagring. Men redan nu har den en mjuk choklad, vanilj, krydda och kaffesmak som inte känns helt färdig men som ändå är väldigt trevlig. Den har en rätt rejäl och mättande känsla i munnen, men blir aldrig tung. Det som känns i jästväg intrycket att den inte riktigt ”satt” sig utan till slut kanske den tar över lite väl mycket då de andra smakernas överraskningseffekt avtagit lite. Det är väl också enda invändningen mot denna öl som som påpekat har sin bästa tid framför sig skulle jag tro. Ska se om jag kan hitta “äldre” sen i NY för att komplettera med den jag har hemma.