MankerBeer.com

Efter en skön påsk uppe i Dalarna är jag nu återkommen till Stockholm – utvilad och i lite sämre form efter all god mat och dryck. Då jag prioriterade att umgås och bara njuta mer än att prova nya öl under påsken så förde jag inte särskilt noggranna anteckningar på vad jag drack. Däremot var det 3-4 öl som jag inte druckit innan som jag ändå tycker är värda att nämna med lite kortare utlåtanden och vilka kommer följa här sen.

På ölfronten ser det annars ut som vanligt vid den här tiden, inte så mycket nytt och enda som är som innan är att systembolaget får fortsatt med skit för hanteringen av nyheter och Founder Breakfast Stout, jag har fortfarande inte fått svar från Brill om hur man gör för att få tag på flaskorna som vart kvar. Följetong där med med andra ord.

Den öl som överraskade mig mest i påsk var Weihenstephaner Original Bayrish Mild, en öl som jämfört med Weihenstephaners Hefeweizen inte verkar lika omtyckt om man kollar runt på andras utlåtanden. Men i mitt tycke var den mjuk och lättdrucken utan att alls bli vattnig. Den var utmärkt till mat och hade inte smaker som stack ut alltför mycket vilket oftast är en nackdel, men här nästan en fördel då den enbart var trevlig att dricka. Dock använder man humleextrakt vilket får ses som ett minus.
Betyg? – Bra, en lättdrucken god dortmunder/helles att dricka fler utav. Jämfört med lite andra liknande öl som jag drack så var denna mildast och helt enkelt trevligast att dricka. Dock ingen smaksensation, bara välbalanserad och trevlig.

Mariestads Påskbrygd, ja till slut blev det att dricka även den. Jag hade ju hoppat både den och Eriksbergs motsvarighet. Jag ska inte säga att den var toppen, men jämfört med många av de andra påskölen i år var denna vare sig tunn eller smaklös. Tvärtom fanns här en trevlig och bra humlighet och den var vare sig tunn eller kraftig utan föll bara väl i munnen. Självklart kanske jag borde provat fler av årets påsköl till mat, men tyvärr är det lite svårt om man dricker dem innan påskhelgen och inte orkar äta påskmat hela veckan innan själva påsken. Hursomhelst visar Mariestads att en påsköl inte behöver vara pepprad med humlesorter eller brygd på smårebelliskt vis om slutprodukten ändå inte levererar, vilket man själva nästan gör.
Betyg? – OK+, god var den, bra till mat och med både trevlig humlebeska och lite mer tryck i munkänslan. Samtidigt är den inte mycket bättre än de andra påskölen än så. Det är svårare att känna särskilda smaker etc då hantverkeriet bakom ölen inte har någon större själ.

Slutligen drack jag en Carnegie Stark Porter och lite annat tyskt men när jag sitter här nu och enbart ska minnas tillbaka på mina intryck så blir det svårare än jag tänkt. Så får hålla lite på dem för stunden.

Nu hoppas vi på vår iaf, så ut med er i solen!

Efter gårdagens inlägg kom jag på att jag kanske bör rekomendera en av mina länkar jag har här till höger på bloggen. Flashback och deras öltråd (-ar, kanske då en handlar om bolagets nyheter). Detta då det diskuteras ibland ganska intressant utifrån perspektivet på “vanliga” öldrickare som gillar god öl men inte tillräckligt för att ta det alltför seriöst. De senaste dagarna har det också varit lite tjohej om Systembolagets förkärlek till dålig lager jämfört med mörkare öl (cirka 2-300 lagers mot 25 porter/stouts säger rätt mycket) samt hur puckat det är av bolaget att ta tillbaka Founders Breakfast Stout. 1984 möter klassisk folkhemsk socialdemokrati där storebror ska styra oss, kanske en släng av Huxleys väldigt bra Brave New World där det bestäms vad, när och hur man får dricka. Nä nog med detta och släpp alkoholen fri, det är vår! Och nej, detta är tyvärr inget aprilskämt.

Men nu ska vi roa oss med bättre saker – humlad öl.
Del två i denna serie om tre Mohawks (Mohawk Summer Ale är sista) kommer nu i formen av en DIPA/IIPA som denna gång bryggs hos Sigtuna Brygghus. 7 sorters humle är nedpackat och av dem börjar fyra på C – den ni. DIPA’or brukar, tycker jag, ofta kunna vara för tunga, barley wine’iga eller sötsliskiga om de inte lyckas helt. Vad som blir fallet för denna får vi se på nästkommande rader.

Mohawk Extra IPA

Utseende: Medelstort rätt ljust skum med små till medelstora bubblor. Rätt poröst och lite bubblig topp. Fin lite halvgrumlig ljusare kopparfärgad vätska.
Doft: Här är det tyngre IPA minsann, det var ett tag sen så det är trevlig att känna de friska men ändå kraftiga dofterna av tropiska frukter, gräs, lätt kåda och humlekotte. Det finns också en viss malttyngd i bakgrunden. Något får mig att slänga en tanke åt Stone och BrewDogs Bashah, det är något som är lite liknande mellan dem – kan vara den lite kådiga humlekottedoften.
Smak: Rätt lätt smak som vägs upp av en väl kolsyrad brygd som direkt slår på beskhetstrumman. Smaken har tydliga inslag av humlekotte, mycket beska och en känsla som är som att äta grapefrukt på sättet som beskan slår – detta trots att det inte är någon överväldigande grapesmak. Det är en viss tyngd från malten som binder fast de vilda humlekottarna och kanske inte låter de få ut sin fulla potential. Den är ändå rätt lätt och frisk trots sin grapebeska och rätt torra smak vilket gör att den vare sig blir för svår- eller för lättdrucken. Kanske hade jag hoppats på lite mer smaker trots att detta nog är vad jag förväntat mig. Vilket väl får anses vara ett bra betyg.

Betyg? – Bra, trevlig beska som balanseras väl med en bra maltighet och känns som en tyngre och mer maltig BrewDog Punk IPA med grapebeskan. Fin fruktighet i doften som dock är mer tyglad i smaken. Lämnar en lång och torr beska i munnen som sitter kvar ett bra tag. Tyvärr lär nog maltigheten ta över i takt med att humlen säger ajöss och tack för fisken medan de går i ide. Men då den ska finnas ett tag på hyllorna så får vi hoppas på fräscha leveranser allteftersom.

Nu tar bloggen påsklov i takt med att jag far iväg till annan ord för att fira påsk. så väl mött nästa vecka och drick inte för många öl under påsken – då blir det färre kvar tills efteråt.

Som bland annat Darren bakom Beer Sweden har skrivit och som har rapporterats här och där så valde Systembolaget att dra tillbaka de cirkus 200 flaskor av Founders Breakfast Stout då det inte är tillåtet med personer under 25 år på flaskor med alkoholinnehåll. Förståerligt? Mnjae. Det finns ju bra många andra dumheter som i så fall också borde förbjudas. Men korkat värre då jag idag annars hade tänkt bunke upp ett par till. De 3 jag har kvar efter att ha provat denna igår är helt enkelt för få. Varför? Jo för att det är en jävligt bra öl! Founder Centennial IPA har ju diskuterats redan och där verkar ölbloggare och andra vara lite delade i tycket. Jag tyckte den var bra, men inte mer. Så hur var Founders andra toppnoterade öl?

Founders Breakfast Stout
En välomtyckt ”Double Chocolate Coffee Oatmeal Stout”, bara namnet gör
en sugen på en rejäl frukost. Ligger på 60 IBU och alkoholhalten på 8,3%, den ska även innehålla två sorters kaffe – smaskigt värre?

Utseende: Fint gräddbrunt skum, lite halvporöst med minimala till små bubblor. Fin brunsvart vätska. Överlag väldigt trevlig färg.
Doft: Rejäl doft som sprider sig redan då man börjar hälla upp den. Det är en overload av kaffe, fin kraftig doft som påminner en om att lukta på nyrostade kaffebönor. Bakom denna fenomenala kaffedoft finns lite lockande chokladsötma vilket balanserar den lilla bitterheten kaffen bidrar med. Toppen består alltså av lite torr, kraftig kaffe, den fylliga kroppen av fin choklad och det som sker sedan är en fusion av lycka. Man kan lätt bli sittande med att bara dofta på denna brygd.
Smak: Stor munkänsla, precis som jag hoppats på. Men den är inte så pass tung att det blir svårdrucket. Smaken är lika fin som doften. En lätt brännande känsla och en stor torrhet blir kvar ett bra tag efter första klunken. En väldigt fyllig klunk med smak av len, smakrik och nästan fruktig choklad. För det är något fruktigt där, lite som att äta syltade körsbär eller bara en fin chokladkaka med frukt och bär i. Men kaffet bör inte glömmas bort, men den är inte så framträdande på samma sätt som i doften. Självklart är den där i smaken men desto mer i eftersmaken. Så torr, sträv, bitter men ändå så len, lätt fruktig och fin. Den värmande känslan avtar lite efter ett tag men påminde lätt om lite whiskeyartad munkänsla.

Betyg? – Bäst, nästan så att den får ett plus också. Hade den varit så pass komplex att jag känt mig tvingad till att sippa den hade den kanske nått än högre. Men detta är en riktigt bra öl! Péché Mortel fick Bättre+ och denna är både komplexare, mer varierad och nästan lite rolig att ta isär för att känna efter kring smakerna. Jag är glad att jag har ett par flaskor till hemma, de ska jag spara och vårda väl!

Ja, som sagt. Det är synd att man tar in såhär god öl och sedan fuckar upp det så att man inte kan sälja dem. Kanske går att höra av sig till Brill och importera sista flaskorna direkt via dem dock. Klart värt det!

edit. Blev att maila Brill för att se nu.

För mig är detta en lager med lite okänt ursprung – den Lager no 1 som Dugges levererade på tapp under samma namn som denna blev enligt svenska ölfrämjandets antagande till Dugges Spring Beer. Schnille och Schmak skriver att den Lager no 1 som kom på tapp vart brygd åt Reza på Tre Små Rum, de publicerar även vilka humlesorter som används och de ser ut att vara desamma som finns i denna flaska (exclusive pioneer, simcoe och columbus). Ja, halvrörigt är det i min bok om denna iaf, men varför låta det ha inflytande när det inte är det vi ska skriva om? För vad den har är iaf en skönt retro flaska och Dugges brukar inte göra mig besviken.

Dugges Lager No.1

Utseende: Gyllengul, lätt bärnstensfärgad vätska med fint vitt skum, lätt poröst men ändå lite mjällt. Minimala till små bubblor. Faller ned och blir till ett litet lock som sedan tynar bort.
Doft: Frisk humlig doft med lite tropik och sedan den lagerriktiga lite brödiga doften. Tillsammans skapar dem en fin balans som drar lite mer åt lagerhållet än vad t.ex. S:T Eriks Pilsner gjorde. Maltigheten är rätt ljus som sig bör och skymtar till för att visa att det inte är en alltför lätt öl heller, rätt tydlig doft av maltkorn.
Smak: Halvlätt till medelstor munkänsla med ok kolsyra. God och fräsch smak med lite mango, pajdeg och citron. Man får den där känslan i gommen som lagers ofta lämnar vilket väl får ses som otrevligt trevligt. Den är rätt fyllig, småsträv men utan några som helst smakmässiga skavanker som vanliga pisslagers ofta har. Som så många andra så kan jag också instämma i att denna lär passa utsökt till mat eller bara nedkyld i goda vänners lag på en filt i sommar.

Betyg? – Bra-, vilket får anses som ett bra betyg för en lager. En trevlig lätt humlad sommarlager att välja istället för all annan massproducerad skit som finns därute. Helt klart en värdig lager för oss som gillar öl att kunna plocka på oss utan att känna att vi syndar. Å andra sidan känns det som om svensk mikrobryggeri kan om de vill, se bara på Grebbestad, Slottskällan, Nils Oscar m.fl som har trevliga lageröl.

Detta börjar bli svårt nu med all trevlig sommaröl som kommer; Sigtunas samtliga som har kommit i vår gillar jag, Oppigård Amarillo är ju redan en underbar klassiker, Dugges No.1 för de som gillar vanligare lager, S:T Eriks Pilsner för de som vill bevara tradition etc. Men detta är bara trevligt och gör att man ser fram emot våren lite extra.

Näst i leder på de vårnyheter som dök upp för snart en vecka sen var Mikkellers Jackie Brown en brown ale inspirerad av Tarantinos film med samma namn. 6 olika sorters malt med bland annat chokladmalt, 3 sorters humle och ale jäst. Låter rätt kraftigt för att vara en brown ale – vi får så hoppas!

Utseende: Rätt högt mörkare beigefärgat skum med små till rätt stora bubblor. Sjunker ner och lämnar hej vilt med rester på kanterna. Färgen på vätskan är mörkt mörkt brunt.
Doft: Här är det mycket maltighet i doften, en rätt kraftig chokladdoft med mycket kaffebitterhet och i bakgrunden humlecitrus, humlebeska och söt lakrits. Känns som lite mörk bränd sirap också.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Lite bränd sirap här med följt av en rätt trevlig, lätt rostad, bitter smak av choklad och rätt mycket kaffe och stark mörk lakrits. Humlebeskan och bitterheten i chokladen och kaffen går ihop rätt bra och gör att eftersmaken sitter kvar länge och väl och gomkänslan blir rätt torr. Man känner en rätt tydlig humlekaraktär utan att den behöver inkräkta på andra smaker utan istället lyfter den helheten lite. Efter att ha fått stå framme och “lätta” på trycket så blir den lite enklare och mer i stil med andra lättare brown ales, men jag tycker ändå att denna kaxiga kvinna står ut rätt bra.

Betyg? – Bra, kanske ett litet plus till och med. En bra brown ale med kraft, tydliga smaker, finfin eftersmak och med både en bra dos malt och en lika bra dos humle. Kanske är humledoseringen lite för stor och humlen tar över då och då på ett sätt som tar bort lite av brown ale-känslan. Tar man typ Brooklyn Brown Ale så är den rätt len, maltig och lättdrucken medan Jackie Brown är lite “fizzigare” och kanske inget man sänker en 3-4 på rad. Men det kan också vara ett gott betyg!

Enligt flaskan är detta en blondin man bör akta sig för men som är svår att motstå, 33 cl ren skönhet i form av en golden ale och som nu kommit in till systembolaget. Nästan alla BrewDogs brygder brukar hamna i samma betygsgrupp (vilket jag tidigare påpekat) så får väl anta redan på förhand att det samma kan gälla även nu?

BrewDog Trashy Blonde
Utseende: Cideraktigt kristallklar och lite mörkare gul vätska. Poröst men ändå rätt gräddigt vitt skum med medel till stora bubblor. Halvgräddig topp.
Doft: Lätt humlig doft med citrus, lite blommighet och grape. Anar även doften av passionsfruktskärnor och viss kåda som får stå för det lite mörkare och tyngre i doften. Rätt simpel men trevlig doft, lite som förväntat.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. God färsk humlebesk smak som följs av en lätt fruktighet med lättare frukter såsom apelsin, söt grapefrukt och passionsfrukt. Rätt behaglig beska och kolsyra. Men fortfarande inget som sticker ut.

Betyg? – Bra -, kanske OK+, det är en rätt simpel öl och inget att hurra för mycket för. Men på 4,1% så är den i den lite lättare klassen och med tanke på det så har de lyckats få ut rätt mycket dofter och smaker. Ett bra alternativ nu i stundande vårtider då man bara vill ha ett par lättare men goda öl till den första vårsolen.