Amerikanska organisationen Brewers Association släpper löpande siffror på hur den amerikanska ölindustrin mår och utvecklas. De senaste åren har siffrorna varit idel gröna med ständig tillväxt och uppgång både vad gäller antalet bryggerier, mängden öl som produceras och framförallt hur stor andel craft beer beräknas stå för.

Vad man ibland glömmer i de här siffrorna är att vi ofta matas med siffror på marknadsandelar och hur man ser en ökning. Det som oftast går förbi oss är att det är baserat per produktion och konsumtion – alltså inte antalet konsumenter. Jag vill minnas att vi trots en ökning av konsumtionen av craft beer i USA ser antalet och spridningen av konsumenterna vara ungefär den samma. Det är framförallt vissa områden inom USA som craft beer har sina största centrum och inom dessa står man för en stor del av den totala konsumtionen. Inget ont om det, men det ger till viss del en annan bild av hur bred ökningen av marknaden faktiskt är.

 

När BA nu släpper halvårsrapporten för 2015 så ser vi att man under årets 6 första månader har sålt 12.2 miljoner barrels, alltså närmare 1.5 miljarder liter (eller närmare 1,454,728,000 liter). En ökning från fjolårets siffror vilket landade på 10.6 miljoner barrels, ungefär 300 miljoner mindre. Ungeär en ökning på 16%, av antalet sålda litrar.

Bart Watson på BA förklarar det delvis med att industrin växer i alla regioner och från en mix av till exempel vissa bryggeriers affärsmodeller och ändringar inom återförsäljningen. Det är lätt att glömma att till exempel Florida länge var en rätt torr delstat med svåra lagar och regler för bryggerier. Nu när man har lättat på dem får vi plötsligt en helt ny delstat som är med och producerar och säljer öl, vilket då påverkar siffrorna.

En möjlig anledning till den mer liberala synen på ölindustrin kan vara att den trots allt sysslosätter 115,469 personer (vid 30e juni), en inte alltför oviktig siffra för den amerikanska industrin. Visst att USA ständigt för nya bryggerier och vid halvåret var uppe på närmare 4000 stycken, men då glömmer man att ytterligare närmare 2000 bryggerier har ansökt om att få starta upp och är i planeringsstadiet.

Det vore onekligen intressant att fortsätta jämföra den amerikanska utvecklingen mot den vi ser här på hemmaplan. Både vad gäller utvecklingen av bryggerier men också angående konsumtionsmönstrena. Vi får se vad framtiden för med sig.

En av överraskningarna på årets Stockholm Beer kom från en lika otippad kandidat. Efter flera år med problem som i slutändan verkade bero på ett stopp i en av ledningarna har Södra Maltfabriken ute i stockholmsförorten Haninge äntligen kommit på banan igen. Södra Passion var en trevlig bekantskap med de nya sydafrikanska humlesorterna men det är ändå bryggeriets Imperial Stout, Stout som gladde mig. Ölet som är en Imperial Stout på 10% heter bara Stout vilket kanske är lite vilseledande då den är mycket starkare än din vanliga tisdagsstout, men men.

Ölet släpptes i början av månaden i Systembolagets lokala sortiment och går därigenom att beställa till hela landet. En flaska på 33 cl kostar 30.90 svenska kronor. Serveras lämpligen i ett hippt stoutglas.

 

Södra Maltfabriken Stout

Utseende: Svartbrun vätska med espressobrunt fint skum.
Doft: Rikligt med både salt och söt lakrits liksom toner av torkade russin samt riktigt mörkt kaffe. Enkelt men med begynnande komplexitet och elegans. Lite gräddigt slut.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lagom stor till kroppen men med mjuk och rund framtoning som på ett bra sätt bryts av med lite eldig alkohol och behövlig kolsyra. Värmande och rejäl smak av kakao och starkaste kaffe med sluttoner av russin, spritlagrade körsbär och blåbär.

Betyg? – Bra+. Det här är väldigt bra. Framförallt då man gör en så opretantiös öl som ändå har mer komplexitet, variation och smak än många mer hypade öl i stilen. Trots namnet så gör den mer skäl för att vara Imperial, på riktigt. Spännande att se hur den smakar med lite tid på nacken. Bra gjort Södra!

Vi börjar bli rätt vana att amerikanska bryggerier expanderar långt bortom sina forna jaktmarker. Sett till USA’s geografi, kostnader och tidsåtgång för transport av öl och annat så är det inte heller så konstigt att man försöker fördela ut sin produktion och närvaro över hela landet. Ett av de senare bryggerierna att ta sig vidare är sverigebekanta Oskar Blues.

Det har snart gått två årtionden sedan Dale Katechis öppnade upp Oskar Blues Grill & Brew vilket senare ledde till ett fullbordat bryggeri och häromåret ett syskon i North Carolina. Just North Carolina har på sistone blivit ett allt vanligare mål för många bryggerier som vill hitta en bra plats på USAs östkust. Men nu, bara 3 år senare har planen blivit att svänga tillbaka in i landet och ta turen ned till Austin, Texas. Man räknar med att slå upp portarna bör bryggeriet, med tillhörande bryggpub redan i april nästa år.

“North Carolina and Colorado are filled with amazing communities and experiences mingled with live music and Fuh-CAN great craft beer scenes.  The passion and rebellious nature of Austin locals, along with the food, craft beer and live music scenes create a vibe that already feels like home” says soul-founder Dale Katechis.

Oskar Blues som annars är lite härligt vintersportigt och cykelfanatiskt ser därmed ut att få svida om till dunebuggys och hästridning nästa år! Spännande tycker vi!

Genom åren har vi sett rätt många försök till att ta billiga poäng i ölets tecken. Oavsett om det är öltvål, läppbalsam eller för den delen schampo så har det minsann alltid “smak- och doftsatts” med öl. När man väl läser innehållsförtecken så är det oftast rätt lika texter och ingenstans finns något om öl. Därför är det rätt kul att Carlsberg av alla fortsätter med sitt arbete med skönhetsprodukter innehållandes öl, runt 2 deciliter per produkt har kokats ned, extraherats och sedan tillsatts.

I somras gjorde man en drive där olika produkter hade öl som en av huvudingredienserna och nu till förmån för The Movember Foundation så har man tagit fram ett häftigt skäggset, vad annars? Intäkterna från försäljningen av produkterna går helt till kampen mot bland annat prostatacancer.

Produkterna som tagits fram är en Shaving Gel, Aftershave Cream och en Moustasche Cream och är framtagna i samarbete med danska Urtegaarden. De släpptes nu den 1a november och exklusiv återförsäljare är Royal Barbershop i Vasastan i Stockholm. Ett set om tre produkter går loss på 475 pickadoller.

 

Tillsammans med Carlsberg vill vi på MankerBeer dra vårat strå till stacken. Alltför många drabbas av prostatacancer och alltför många har också ett rätt ovårdat och otrevligt skägg. Därför kommer vi den sista november att lotta ut en Moustache Cream och en Aftershave Cream till en lyckligt vinnare den sista november.

Tävlingen går helt enkelt ut på att ni odlar fram en riktigt skön “mo” till den sista november, fotar den och en lapp med “Mo MankerBeer” och postar bilden på vår Facebooksida alternativt mailar oss på info@mankerbeer.com – den sista november.

Förutom vinnaren vars Mo vi hyllar med produkterna ovan så kommer vi att skicka ut sköna tröstpriser till de som deltar! Det gör heller inget om ni skänker någon slant till The Movember Foundation.

Ready, set, grow a mo!

Under slutet av förra veckan så genomfördes den tredje upplagan av All In Beer Fest, göteborgsbryggeriet All In Brewings egen ölfestival. I år var man tillbaka i Eriksbergshallen på Hisingen, samma plats som under det första året, fast inuti den större hallen. Med en kapacitet på några få tusen över två dagar hoppades man få tre fyllda sessions, man hade trots allt lyckats få dit namn som Magic Rock, Warpigs, B.Nektar, Cycle och nya spännande bryggerier som CR/AK (Italien), Pohjala (Estland), Varvar  (Ukraina) och Alefarm (Danmark).

Samtidigt är det svårt att genomföra en lyckad ölfestival och det många besökare inte tänker på är de enorma omkostnaderna och den logistiska snårbollen som det är att hantera folk från 30 något bryggerier, köpa in och få på plats deras öl, få in volontärer och framförallt besökare. Sedan är bara hallhyran på mer än vad många nog skulle kunna gissa. Därför ser jag nog årets festival som ett lite avgörande år, kommer man att gå lite plus eller break even så kanske vi får se festen även nästa år men gör man en större förlust så är det nog inte värt det. Vilket är synd då man är något rätt så unikt på spåret, åtminstone för att vara i Sverige. Vi behöver några som pushar den här typen av events och mindre festivaler, några som vågar göra förändringar i upplägget kring bryggerier, lokal, utbud av mat etc.

I år liksom i fjol var det en stämning du ofta inte ser på ölfestivaler, det var roligare och mer glädje både hos bryggare och besökare än på många andra liknande tillställningar. Framförallt alla bryggare verkade och har även själva sagt att det är som en stor rolig firmafest där alla kan gå runt och snacka, hänga och dricka öl. Den känslan och vikten det har är mer betydande än vad många besökare nog förstår. Ta bara ett bryggeri som Cycle vars ena bryggare Eric Trinoskey var på plats och flitigt rapporterade hem hur bra allting var. Han var helt exalterad över hur trevligt och personligt allting var, inte alls som i USA eller i andra länder där det är supande och fest i fokus. Liksom i fjol när Wayne Wambles och Cigar City var på plats så skapas ett rykte om både Sverige men framförallt Göteborg, All In Brewing och alla andra som är på plats. Det i sin tur skapar intresse och gör att fler och kanske större bryggerier vill hit nästa år. Jag tycker det vore förödande om vi inte tar den här chansen, att få till en riktigt häftig internationell ölfest – här i Sverige.

Kruxet är att det är lite svårt, både festarrangörer och besökare måste hitta en formel för att hitta gemensam mark där biljettpriser och helhet möter vad den stora massan besökare känner är acceptabelt. I år var det ett succéedrag med food trucks på plats, otroligt god mat och en skön möjlighet till en paus från öldrickande. Lägg sedan till Basque som var där med sina helt fantastiska pintxos, eller kaffehörnet som visade varför riktigt kaffe är på stark uppgång. Sådana småsaker, liksom bra loungehäng utanför huvudhallen är vad som gör att man känner att man gärna kommer igen.

Jag hoppas verkligen att vi får se All In Beer Fest även nästa år och jag hoppas att fler av er läsare litar på vårat och andras ord och hellre tar en resa till Göteborg för det här än kanske Stockholm Beer eller andra festivaler som stagnerat lite. Tänk er line-upen som fanns i år och lägg till ytterligare ett par feta namn, för det var lite coola bryggerier som tvingades hoppa av under året. Då har ni något riktigt kul att se fram emot i paritet med Copenhagen Beer Celebration men billigare, närmre och inte lika stressigt. Här har du plats och tid att snacka med bryggarna som också gärna pratar med dig, något som tyvärr är rätt ovanligt.

 

Annars då? Vad var bäst? Ja, jag vart riktigt imponerad över Alefarm som vi tidigare hade hyllat, men då efter att ha provat en 2-3 öl från dem. Vad de hade med nu var riktigt lovande och så pass rena funky saisons och surheter var det länge sedan jag provade. Sedan visade Brewski åter upp hur galna de är men att galenskapen aldrig får trumfa kvaliteten. Penis Colada, Peachonate Beating, Mental Glory Hole och annat var sjuka och sjukt goda skapelser, framförallt den sistnämnda som är deras första mörka öl. Värdarna All In Brewings Soma liksom DIPA’n Big Blind var riktigt bra och det är kul att se att de direkt funnit sig in hos West Coast Bryggeri där de nu brygger sin öl. Stort också att Mikkeller valde All In Beer Fest som enda ställe utanför Köpenhamn att lansera senaste samarbetet med Boon, Mikkeller Bone Dry Selection, en av ölen som verkligen fick folk att köa. Såklart var det värt det, ölet var otroligt gott.

Det är ingen idé att hylla Cycle, B.Nektar, Wakefield och de andra nere i “USA-längen” som alla redan tillhör en världselit, klass rakt igenom. Dry & Bitter Brewing hade med sig väldigt bra saker och det är kul att se hur Sören börjar få ordning på saker i sitt rätt så nya hem. Redan nämnda CR/AK kanske inte gjorde de mest koko ölen, eller för den delen de mest spännande men alla var genomgående rena och framförallt lättdruckna. PangPang är alltid ett lika galet besök och Fredrik höll såklart låda med öl som Gul Snö som bland annat innehåller riktigt guld eller samarbetsölen med Daniel Crespi där man har rökt cigarr igenom ölet. Kul och galet och smakrikt av varierad grad. Såhär skulle vi kunna hålla på ett bra tag och det är rätt lätt att se varför, en hög lägstanivå gjorde att det kändes värt att traska runt och prova allas öl. Det var nog inga som direkt inte levde upp till förväntningarna, kul!

 

Slutligen vill vi på MankerBeer tacka alla som arrangerade festivalen, liksom alla volontärer och bryggare för ett grymt jobb. Allt flöt på perfekt och det var lika mysigt och roligt som i fjol! Vi hoppas verkligen att man fortsätter tro på sitt koncept och kör på även 2016!

Det här temat är egentligen ingenting nytt och jag ska direkt vara öppen med att jag tog topicen från Beer Advocates nyhetsbrev. Även fast jag inte har läst själva artikeln så fick frågeställningen mig själv att tänka. Det är en topic med rätt givna poäng och alla som har satt sig på en ölkrog de senaste åren kan nog förstå varför. Å andra sidan, vad kom först? Jag menar, om vi inte hade haft ölskribenter, appar som man kan dela med sig av kunskap och ölens närvaro m.m hade vi då haft samma ökade intresse? Hade öl ens varit lika globaliserat då?

I mitt tycke finns det två ibland motsägelsefulla “problem”.

1. Vi behöver en tekniskt baserad kommunikation för att sprida syftet och intresset med öl.
2. Nätet och tekniken har idag gjort alla till en expert.

1.

Sverige är väldigt litet och har en rätt liten befolkning, ändå är vi en av världens största importör av craft beer och också ett av ländernas vars åsikt om öl respekteras mest. Vi har ett avlångt land där få på en någorlunda vanlig basis reser från Malmö till Umeå eller tvärtom. Det gör att vi utan teknik skulle ha svårt att får reda på vad som sker på andra sidan landet, än mindre då i England, USA, Belgien eller Italien. Här har ölskribenter, appar, ölsidor och annat lyckats brygga avstånd och faktiskt sprida information. Detsamma gäller i mindre skala där vi kan ha en krog eller ett bryggeri som kör ett event och vill nå ut med information om det. Utan olika webbaserade lösningar för detta hade de haft svårt att nå ut till fler än de i den lokala omgivningen. Visst, djungeltrumman trummar på och ordet sprider sig – fast Facebooksidor, events och ölskribenter gör rätt mycket här för att hjälpa till.

Samtidigt, ska det behöva vara såhär och har eller kan det bildas ett naturligt filter? Med fler och fler ölkrogar, bloggar och bryggerier är det idag rätt svårt att sålla. Skulle du följa alla svenska bryggerier och större ölkrogar digitalt så skulle du slutligen följa mer än 5-600 sidor. Det är ett flöde som skulle motverka syftet. Man skulle bli likgiltig till ett för stort flöde och därmed tappa lite av intresset. Allt fler events gör också att de konkurerar ut sig själva. Ett exempel är hur man under Stockholm Beer har gått från att se otroligt mycket ölevents till knappt några alls – konkurensen blev för stort och resurserna för att nå folk, som i sin tur inte heller kom blev för krävande.

Så ja, tekniken har hjälpt till att sprida kunskap om mässor, festivaler, events, vilka bryggerier och öl man bör ha koll på och så vidare. Tyvärr gör det att det är svårt att överblicka allt som sker, men jag tror att många med mig till slut koncentrerar sig på de saker man respekterar, de sidor/krogar/bryggerier man främst följer och sekundärt tar in övrig information. Vilket blir lite synd då man missar mycket bra, samtidigt – du kan inte längre vara överallt, prova allt och ha en åsikt om allt. Förr gick det bra att prova igenom de flesta ölnyheter som släpptes och åka på de flesta ölfestivalerna, idag är det nästan omöjligt.

Vad är det då som har gjort tekniken så farlig för öl om det inte är den i sig själv? Är det vi öldrickare som har transformerats från glada kunder till vetgiriga viktigpettrar till experter?

 

2.

För punkt två vill jag börja med ett klipp från satirserien South Park. Det handlar om ratingtjänsten Yelp och hur vem som helst nu har ett företags öde i sina händer.

Detsamma är det vi ser idag genom framförallt Untappd där man utan någon direkt motivering eller erfarenhet kan såga en öl. Visst är det lätt att säga att man som krog, bryggeri eller ölintresserad skiter i att kolla på andras omdömen, man bildar sig en egen uppfattning. Nu är det dock inte så och jag vet flera bryggerier som dagligen håller koll på ratingsidor och appar för att se hur det går för deras öl. Medan du på RateBeer åtminstone får en motivering och kan se vilken del av en öl, utseende, doft, smak, helhet m.m någon inte gillade med din öl är Untappd å sin sida helt baserat på antalet stjärnor då få ger direkta omdömen. Oavsett vilket hjälper ju apparna och ratingsidorna andra att åtminstone få en ungefärlig fingervisning om huruvida en öl är rätt så god eller inte särskilt drickbar. Jag tycker i grund och botten att det kan vara rätt motiverat då öl i Sverige är rätt dyrt och jag vill inte behöva betala 100-120 kronor på en krog för att få en öl som visar sig vara rätt kass. Eller som i fallet med Systembolagets lokala TSLS-sortiment där du betalar 40 kronor för en lokal IPA som smakar grönsakskok och buljong. I de fallen så hjälper man ju faktiskt folk från att gå på en mina som kanske riskerar deras framtida syn på craft beer.

Man kan också dra in ölbloggare och skribenter här . Något som drabbar mig och oss på MankerBeer. Vi är subjektiva med ett mål att vara så objektiva som möjligt. Det är ett val man som skribent eller ölnörd måste göra, vill man basera sina omdömen eller hur man säljer in öl baserat på egna preferenser och en form av livsstil (bara dricka surt, speciella öl, traditionella öl osv) eller vill man vara en objektiv och mer rapporterande reporter (vem väljer då ut vad man skriver om, vad skrivs inte osv). Fördelen med den här typen av tekniskt spridande av öl är att man kan bortse från det. När jag startade MankerBeer för sex och ett halvt år sedan var det som en skämtsam blogg i en tid när det fanns typ 5-6 ölbloggar. Idag finns det hundratals i Sverige, framförallt om man drar in Instagram, Untappd och andra liknande tjänster där vi ser folk som aktivt sprider sina tankar och omdömen om öl.

En mindre sida kan man låta bli att läsa, för den lär inte heller skapa lika mycket drama eller fuzz om skribenten direkt hittar på vad den skriver. För en större sida är det svårare och då en större sida kräver resurser är det inte ovanligt att man annonserar på den eller på andra sätt jobbar med sidoprojekt som genererar pengar. Det är inget fel på det, inte alls. Kruxet blir bara att man omedvetet väljer bort vissa topics och därmed är bidragande till att skapa en viss typ av ölklimat.

Så även fast det är positivt med fler nyhetspunkter runtom i landet som skriver om öl, skapar intresse och hjälper till att ge en bild utav öl och ölvärlden så är det en risk då vi (för det är vi) antingen själva ser oss som, eller av andra anses vara experter på ett område. Jag tycker, och försöker alltid förklara att mina tankar om öl är baserade på mina erfarenheter inom ölvärlden. Att jag provat snart närmare 10.000 olika öl och har rest runt mer än mången ölfantast  i världen för att prova på saker och se hur andra gör det. Detta gör mig inte till expert, inte alls och jag skulle aldrig kalla mig det. Däremot ger det mig i vissas ögon en viss legitimitet. Det kan jag tycka att vissa saknar, men som de ändå menar att de har då de “faktiskt har en blogg om öl och har provat närmare 1000 öler” (ja, de skriver öler). Kolla på Foodies som gick på SVT och nog går att finna online eller kanske på Netflix och så vidare. Där var det matfantaster och matskribenter som provade världens bästa 3-stjärniga krogar och diskussionen blev bitvis kring om de faktiskt betyder något, eller varför de som inte ens är kockar har rätt at utrycka något. Precis som öl så får man ändå ge dem att de om några har fler referenspunkter än många andra, och därigenom igen en form av legitimitet. Samtidigt är antal provade restauranger eller öl skit samma om man inte respekterar hantverket, aktörerna eller framförallt produkten. Annars skulle varje dansk ticker med fler än 20.000 provade öl vara detsamma som en ölexpert, vilket jag inte anser är fallet.

 

Kanske är det här vi slutar för den här gången. Att internet och med det appar, ratingsidor och annat har gjort att vi kunnat överblicka ett tidigare väldigt stort utbud av ölrelaterade nyheter och produkter. Vilket i sin tur har lett till att hubbar i form av ölbloggar och ölsidor har skapats för att filtrera den massan av ölnyheter och ölsläpp som finns, vilket har skett inom det fria ordet vilket gör alla till en expert. Om vi tänker oss en ölvärld utan Untappd, Instagrambloggar, RateBeer och så vidare – hade det varit bättre? Jag vet inte, än mindre om det är där kärnan till problemet ligger. Samma med ölblogar och ölsidor, tar vi bort dem, blir det bra då? Troligen inte. För det ligger nog i människans natur att prestige och nyfikenhet ihop gör oss kaxiga och krävande när vi märker att vi får uppmärksamhet.

 

Lösningen till det måste vara att bli mer sympatiska, transparanta, pålästa och genuint intresserande och minst av allt dömande. Alla som skriver, rate’ar, ger åsiker eller kritiserar borde försöka underbygga det med något. Sedan kanske branschen måste ta ner vissa lite, våga säga ifrån. Eller det skulle kanske åtminstone vara en bra bit på vägen, tror jag. Eller?