Champagneinspirerade öl eller öl som har bryggts med champagne låter mer ovanligt än vad det kanske är. Visst, vi hittar dem inte i drivor men med Omnipollo Leon och Deus Brut des Flandres är väl två bra exemplen på öl som har lyckats få en elegant touch genom att låta ölet efterjäsa med champagnejäst. Häromveckan släpptes ytterligare en på Systembolaget i form av NUT Birra Divina. En öl som trots att den bryggs hos Brouwerij Van Steenberge har sin bakgrund hos en italienare, vilket också namnet ger en hint om. Mario Chiaradia grundade 1978 ZAGO.srl – ett företag som inte bara pysslar med öl utan även andra gourmetprodukter. Genom framförallt fokus på renhet och att det ska vara naturliga och bra ingredienser med balans och elegans istället för pang på så har han tagit fram tre produker, vilka tidigare har cirkulerat i landet, HY Super, min favorit HY Cuvée och NUT.

Den 6.5%’iga NUT baseras på ett gammalt munkrecept och har fokus på malt med malt, vete, majs, råg och humle i sig. Efter att ölet har bryggts får det ligga ett halvår på flaska för att gotta åt sig och likt flera av de här ölen så kommer den att förändras över tid, även om Skrubbe kanske insåg att det var en myt det där om hur bra de lagrades.
jäsning på flaska i 6 mån.

Det finns ett gäng flaskor kvar på Systembolaget och för 129,90 så får du en 75 cl flaska att med hem, förutsatt att du har åldern inne.

Nut Birra Divina

Utseende: Disig varm persika, vitt kladdigt stort luftigt skum.
Doft: Lättsam elegans med mild citrus och krydda. Fruktblomster och apelsininspirerad fruktighet. Liten lätt syra och ljus malt. Jämför man med exempelvis Leon så är den här mer återhållsam med humlen och lite lättare men också renare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fräsch och lätt är väl de återkommande orden som bäst beskriver ölet. Torr med en viss syra som torkar ut munnen något samt ger smak av vitpeppar, apelsin och äppelblom. Gräsig noblehumle som passerat sitt bäst före-datum och ger den angenämt torra och örtiga karaktären.

Betyg? –  Bra+. Jag kommer att tänka på två andra liknande öl; Estrella Inedit och Brooklyn Local 1 där NUT är renare och torrare än Local 1 medan den är mer smakrik och lite kraftigare än Inedit – så en bra “mittemellanöl”. Jag provade den till en kryddig fläskfile och till maten gav den en fin nötighet och maltcoktailen kryddade maten lite extra. Utmärkt matöl.  I övrigt inde den vildaste ölen men det här är elegant, sofistikerat och en aftonöl mer än skråla rock n’ roll och hoppa upp och ned.

Från tiden då pilsner/ölstugorna stod lika tätt som dagens seven elevens och sedan tiden en stor stark har varit synonymt med öl har vi nu äntligen nått nya tider. Inte bara har fler och fler bryggerier arbetat på sina lagerölsrecept så länge att de nu smakar såsom en bra lager ska göra och de är så läskande som man ofta hoppas att de ska vara. Idag, i en tid i ständig förändring så är ingen ölsstil eller öltyp lika bunden vid sina traditioner, utan med blicken mot vad som skett i USA med lite mer uppskruvade smaker så får fler och fler öltyper nu tillägget “modern”.

I fallet lageröl innerbär det att moderna lagers har lite tydligare malt- och humleprofil, lite större smak, kropp och en välbalanserad men något klarare humleprofil. Bland dessa har vi både mer traditionella men moderna exemplen som Nynäshamns Landsorts Lager, Brooklyn Lager och St Eriks Pilsner men också de med en tydligare humling där det främst är Mohawk Unfiltered Lager, Jämtlands Hell, To Øl Raid Beer och Mikkellers fenomenala American Dream som sticker ut. Måste också nämna Oppigårds SMÖF Lager 2012 som också placerar sig som toppölen i den senare kategorin.

Kikar man på ölratingsidor som RateBeer så är det få “stora stark” där (nu tänker jag inte ens gå in på att nämna alla typer av lageröl som finns). Detta är något jag som kanske tillhör en rätt liten men snabbt växande skara öldrickare tycker är en positiv utveckling, men som helt går förbi den större skaran öldrickare – vilka är de som föredrar en Kung då den ändå “smakar som öl ska”.

För visst, humlehype’en kom, levde kvar och sitter kvar än idag – men är inte fullt lika i fokus som tidigare; och nej, all öl behöver inte humlas upp som attan. Men humle likt malt och jäst ger karaktär till öl, så är det bara. Därför är det inte konstigt att det är öl som Nynäshamns Tjinooken och liknande som blir mer och mer populära som husöl på många krogar. Ölen ska inte ha en för markant beska, men de ska ha en fräsch aromhumling och kännas friska och så ska de vara lättdrucket och sessionvänligt – det ska vara en drickaröl. Likt många tyska och tjeckiska pilsners ska ölet kunna serveras i ett stort krus eller som en riktig pint istället för i halvfyllda vinglas, ölet ska inte berusa dig efter ett glas och inte heller bedöva dina smaklökar innan du ens hunnit in på öl nummer två.

För nej, det är inte humlingen jag personligen vill se eller är ute efter i en lageröl utan bara att den är ren och smakar gott, och få massproducerade öl idag är det. De hastas fram med alla möjliga ingredienser och har oftast både en och tre felsmaker, något som gör att de lätt kan klumpas ihop som “så som en öl ska smaka” varpå riktig och välbrygd öl som smakar olika hela tiden får kämpa vidare med att återta sin referenspunkt för vad en riktig öl är.

Tänk om alla som drack en Sofiero, Kung eller Arboga 10,2 istället skulle dricka någon av de ölen jag har listat ovan – då skulle vi få en förhoppningsvis mer medveten skara öldrickare. På Systembolaget är det massproducerade burklagers som säljer på rent slentrianmässigt beteende men de moderna lagerölen börjar få plats på hyllorna och det är där det måste börja, det är den vägen de sedan kan nå ut i hemmen – för det är i hemmen den stora revolutionen görs. Krogarna har redan börjat anpassa sig, men för varje dag vi ser någon stå med en låda Brooklyn Lager istället för Elefantöl så ska vi glädjas lite extra. Massproducerad lageröl ökar inte längre i försäljningen utan inom vissa segment minskar den till och med, även om volymerna är enorma. Däremot går hantverksbrygd lager och ale spikrakt uppåt och i takt med att volymerna ökar lär kurvan ebbas något men den kommer att öka och det är det yttersta tecknet på att det fortfarande är något lite oberäknerligt som pågår.

Vad jag tror att vi idag behöver är en snäll smakrik lageröl som kan serveras både på klubbar, restauranger och sunkhak, den ska vara lagom dyr och kunna passa både till mat och som sällskapsdryck. Humlen, som inte måste vara amerikansk utan kan vara brittisk, tysk eller var som helst ifrån ska inte vara i centrum men gärna få ge karaktär till ölet. Ölet måste inte sätta avstamp i ditt smakminne utan kan vara ett lättflyktigt one night stand. För vad jag uppskattar med de nya moderna lagerölen är att de är rena, de smakar gott och de passar alla – de är så öl i en av sina renaste former smakar. Så gå in på Systembolaget, köp dig en Landsorts Lager, skit i att det är snö, kallt och vinter. Beställ hem en låda Mikkeller American Dream, du vet redan nu att du inte kommer att ångra det. Leta upp de sista flaskorna Mohawk Unfiltered October (Unfiltered Lager/Summer är tyvärr slut), slå på stora vintergrytan och drick en vanlig stor stark – men med smak. Öl är gott, öl är socialt och god öl, oavsett om det är en Skebo Lantöl, Raid Beer eller Sigtuna Unfiltered Lager.

När jag och M2 satt på en takbar i centrala i New York för lite över ett år sedan och sippade på kastanjeölet Wanda så var det min måttstock för hur galna italienare är när det kommer till ölbryggning. För där uppe på The Birreria at Eataly, som sattes igång som ett projekt mellan Sam Calagione (Dogfish Head), Teo Mussi (Le Baladin) och Leonardo Di Vincenzo (Birra del Borgo). Tydligen är kastanjer en relativt vanlig italiensk ölkrydda varpå vi hade fått lära oss något nytt, ölet i sig var väl trevligt men inte tillräckligt för att vi inte skulle övergå till Dogfish Head 90 Minute IPAs innan vi glada i hågen snubblade hemåt.

Nu ett år senare sitter jag med Baladin Nora och förvånas över att italiensk öl är mer vågad än vad jag först och länge har trott. Lite beror nog på att jag inte känner till eller har provat mer öl än från kanske 6-7 italienska bryggerier. Nora har en grund med den durumveteliknande egyptiska kamutveten. Tydligen finns en myt som involverar pyramider och kärnor vilket är mer spännande än det att man i stor utsträckning odlar kamutvete i Montana där det senare kom att varumärkesregistreras som KAMUT. Fördelen med kamutvete är att det både innehåller mer proteiner, vitaminer och mineraler än många andra sorters vete. Hursomhelst, vi ska ju inte baka bröd nu, förutom nämnda vete så tyckte Leonardo att det var passande med
både ingefära och myrra (en hårdare sorts kåda).

Vill du prova ölet kan du liksom med tidigare provade öl från Baladin beställa dem i paket om sex stycken flaskor där varje flaska går loss på 94,90 kronor (569,40 kronor per kolli). Ett rätt bra pris med tanke på att det rör sig om 75 cl flaskor och ölet håller samma klass som ett vin i det prisläget, något många öldrickare ofta glömmer när de ibland börjar stirra sig alltför blinda på priserna.

Baladin Nora

Utseende: Disigare och lite dov ljus bärnstensfärgad vätska med ljus skum som lägger sig som en bredare ring på ytan.
Doft: Fräsch som en ljus gele med en speciell kryddighet med inslag av blommig parfym. Myntan har en ren ton som är frisk och livar upp utan att likt vissa witbiers bli för mycket. Riktigt finbalanserat av örter, blommor och kryddor som aldrig blir för mycket. Lätt syrlig citrus och aningen av lite nymald rosepeppar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En direkt fräsch smak av nyplockad mynta och aningen torkade blommor. En bassötma stärker smakerna  och liksom i övriga öl från Baladin kommer lite sur syra och bryter sötman hela tiden så att det inte tappar fokus. En bit ingefära och så klart mynta, nä riktigt lättdrucket och hade det här varit på 5% hade det varit farligt då det är sommarfräscht och en öl som verkligen skulle göra sig med mat.

Betyg? – Bättre. Balansen, de rena, klara smakerna, munkänslan och hur kryddorna, blommorna och örterna samsas gör det här till en favorit hos Baladin. Däremot tror jag att det är en öl många verkligen kommer att ha helt olika åsikt om då den bör ha rätt temperatur och drucken på rätt sätt – avslappnat och utan enorma förväntningar. En flaska försvinner på ett nafs. Klarade dessutom med den sista biten av osten från kvällen innan vilket är ett gott betyg. De fräscha ljusa smakerna lyckades ta ned ostens gryniga amaronetoner och tillsammans vart det rätt bra, inte klockrent, men bra.

Sen i torsdags har vår Nynäshamnsinspirerade julklappstävling pågått och igår slumpades två vinnare fram (alla deltagare med rätt svar skrevs upp varpå två siffror slumpvis valdes). Av de drygt 30 som tävlade och dessutom svarade rätt på vår fråga – vad heter bryggeriets nya julöl som de har gjort till krogarna Oliver Twist, Akkurat, Ölrepubliken och The Rover? – så föll det på Elin Carlsson och Markus Wessman. Dessa glada tomtar får nu var sitt exemplar av “Allt utom en stor stark” hemskickat till sig. Ni som inte hade turen med er denna gång kan alltid beställa hem ett stycke bok direkt från bryggeriet, en garanterat bra julklapp eller julhelgsläsning.

Under lördagen i förra veckan kunde man för första gången köpa sig en Poppelmansöl på Systembolaget. Då släpptes nämligen bryggeriets två första öl i det lokala sortimentet/beställningssortimentet och i samma veva dök ett par fat upp av deras vintriga Brown Ale upp.  Denna 4,8% starka brown ale får kanske ses som Göteborgsgängets första riktiga öl och likt de experimentsöl vi har provat under året är det kul att se att de har lyckats hålla en väldigt hög och ren kvalitet. Tidigare på Facebook gick dem under det lätta namnet “vi som startar ett mikrobryggeri tillsammans” men i somras kunde de för första gången avslöja för oss att det var Poppelmans man skulle kalla sig. De 15 vännerna som byggt upp projektet från grunden med ett gediget arbete med testpaneler, diskussionsgrupper och informationsinsamlande får nu då se sitt skötebarn ge sin första frukt.

De första ölen är nämnda Brown Ale och den andra är Vintervärmare tvåtusentolv, men nu är det deras brown ale vi ska testa.

Poppelmans Brown Ale Vinterutgåva

Utseende: Mörk gyllenbrun vätska med strimmor av rött och orange, skummet är poröst med fint kladd på glasväggarna.
Doft: Toner av nötter och bitter choklad. Doften är nästan lite åt en lättrostad porter och jag kommer att tänka på Grebbestads Ostronporter då doften är rätt mild, ren och lite lätt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En härlig brown ale som börjar med allt jag förknippar med en bra brown ale; rostade toner med inslag av både lite torr bitterhet, nötter, viss sötma och som om det inte vore nog även lite chokladknäck. Lite mjölkiga och ibland rökiga inslag. Sedan händer någonting  och just att den pendlar lite mot en porter utan att nå fram gör att den tappar bort sig, men det tror jag att man kan åtgärda rätt snabbt och är egentligen ingenting som påverkar smaken negativt. Jag skulle kanske också vilja ha lite rundare sötma för att lyfta fram smakerna på ett fylligare sätt och göra den mustigare – men det kanske är en smaksak. Den är god, men lite flyktig i smaken.

Betyg? – Bra/(+). En av de mer rena och mest lättdruckna svenska brown ales på väldigt länge och en otroligt bra premiäröl. Visst var det lite småsaker som gör att jag inte skulle kalla den för den mest typriktiga brown ale’en eller så förväntade jag mig bara något annat. Men i en tid när det är många undermåliga lokalproducerade öl på marknaden så känns det bra med en öl som inte är infekterad och som inte bara skjutits ut fort som attan. Drick till en skinkmacka med en god grovkornig senap eller till en pulled pork.

Hur går man från att 1988 ha en ölklubb ute i Nynäshamns till att dryga snart 25 år senare vara ett av landets större och mer respekterade bryggerier? Joakim Bröms har på 138 sidor sammanfattat den resa Nynäshamns Ångbryggeri har varit med om. Det är en resa fylld med kamp för det man har trott på på, hårt arbete och slutligen ett erkännande i form av den första medaljen på Stockholm Beer and Whisky Festival. Oavsett ens ölpreferenser och vad man vanligen gillar eller brukar dricka så är det en välskriven och intressant överblick av hur vänskap och socialt umgänge kan bli det groende fröet till en idé och en tanke om ett projekt. Ett projekt som sätts i verket med intresse och glädje snarare än pengar och berömmelse som drivkraft. För på samma sätt som att alla kan starta en krog eller ett växande företag så kan alla starta ett bryggeri. Boken ger en kanske bitvis lite kort genomgång av hur man har kämpat med att få finansiering, få tillstånd att bygga ut sina lokaler och att ha rätt personer bakom rätt plats. Kanske hade det också varit spännande att få höra lite mer om utvecklingen av vissa öl och mer om problemen man tampats med, men det är trevliga instick med delägarna och andra inblandande som ger sin syn på bryggeriet och deras relation till det.

Framförallt är det en sammanfattning av den utvecklingen ölscenen i stort har tagit i Sverige och hur landet som sådant har gått från ett skönt 80-talshäng med rätt strikta lagar och dåligt ölutbud till ett mer utvecklat land med bättre öl och öppnare sinnen. Jag har tidigare läst liknande böcker och artiklar från olika bryggare och där har de ofta varit lite tillrättalagda historier om hur de som små började utveckla sin passion till mat och dryck och att det är anledningen till att de nu står och brygger enorma mängder öl, när de egentligen mest sitter på ett kontor och är bryggeriets ansikte utåt. Här saknas allt sådant och det är ärligt och öppet – vem gör vad, vad har hänt i deras liv sedan starten och vart är man på väg. Även vägen framåt och målen med framtiden hade varit kul att få höra dem ta upp mer, gärna med referens till den tidigare resan.

För att inte spoila för mycket av vad boken tar upp så rekommenderar vi er som vill läsa mer att antingen beställa den själv genom Nynäshamns Ångrbyggeris hemsida eller delta i nedan utlottning utav ett examplar utav boken.

För visst ska vi lotta ut en julklapp till er och visst är det ett exemplar av boken som ligger i det fint inslagna paketet. Allt ni behöver göra för att delta är att svara på frågan vad heter bryggeriets nya julöl som de har gjort till krogarna Oliver Twist, Akkurat, Ölrepubliken och The Rover? – svara antingen här, på Facebook eller via mail till oss. Vi lottar fram en vinnare nu på söndag, den andra advent (8/12).

Lycka till och god jul!

Tomtarna på MankerBeer