MankerBeer.com

1878 öppnade ett litet bryggeri i den tyska staden Aying, en kort bilfärd sydost från München, Ayinger. På den tiden låg det på männen att driva bryggeriet, vilket blev ett problem när grundaren Johann Liebhard endast fick döttrar. Därför blev det senare upp till ena dotterns man att ta över verksamheten. Då även de bara fick döttrar skulle det ta någon generation tills det slutligen blev en son som kunde ta över bryggeriet. Till slut hamnade bryggeriet hos den 4e generationen, vid namn Inselkammer som än idag driver bryggeriet.

Bryggeriet har länge funnits i den svenska ölimportören Brill & Co’s portfölj och på mässor och på släpp på Systembolaget har främst bryggeriets dubbelbock Celebrator varit en ytterst populär öl. Nyligen var Stefan Ibler, Export Manager på bryggeriet i Sverige för ett par dagars besök varpå man passade på att bjuda in för att se vad bryggeriet har att erbjuda. Förutom Celebrator har jag länge tyckt väldigt gott om bryggeriets Dortmunder, den 5.5% starka Jahrhundert men då man provar ett bryggeris olika öl vid olika tillfällen så är det svårt att få en känsla över själva bryggeriet. Därför passade en provning in perfekt.

Ayinger är ofta ansett som tysklands bästa bryggerier och man följer den tryska traditionen med reinheitsgebot, med andra ord att ölet får innehålla malt, humle och vatten. Reinheitsgebot har länge varit diskuterat och många menar att det är förlegat, men Stefan förklarar att det är bara om du vill kalla din produkt för “bier” som du måste följa lagen. Annars kan du kalla den för maltdryck eller lite vad du vill, men en tysk öl – ja den bryggs på enbart humle, vatten och malt. Jästen hittade man ju först ett par århundraden senare så det skulle dröja innan man la till det som godkänd ingrediens. Det finns en rätt sund anledning till lagen, för liksom våra svenska hedningar knappast drack 3.5% ren lageröl drack tysken en dryck som var både väldigt stark och kunde innehålla alla möjliga ingredienser. Inte alltför otippat ledde det till oregerliga och karatefulla inmundigare. Reinheitsgebot blev på så sätt en hjälp till att garantera en viss kontroll över produktionen av öl.

Åter till Ayinger, bryggeriet har en väldigt speciell logo som visar upp två av stadens mest kända hus, till vänster den familjeägda restaurangen och till höger det lite finare gästgiveriet. I mitten finns i verkligen den klassiska majpålen som annars är vad som ofta kännetecknar staden, blå och vitt för Bayerns färger. Sedan 1999 har man flyttat ut från själva staden för att kunna bygga ut bryggeriet som idag stoltserar med 80 anställda och har en produktion på 120.000 hektoliter om året. Man tar sitt vatten från sin egen källa som går djupt ned i marken vilket ger ett friskt bra vatten att brygga med och humlen och malten hämtas även den från det direkta närområdet.

Vi börjar provningen med nyss nämnda Dortmunder Jahrhundert. Ölet bryggdes 1987 för att fira bryggeriets 100-årsjubileum. Dortmunder kallas stilen efter staden som först började se tyskarnas “export”-öl. Tack vare att man lärde sig kyla produkter för längre resor kunde ölet hålla för längre resor, thus – exportöl. Ölet är lätt örtigt med en mjuk, rätt fyllig kropp och lämnar en mild fruktighet. Dess balanserade sötma och milda beska gör den passande till ljusa kötträtter som kyckling. En bra öl som fungerar bra som vardagsöl.
Betyg? – Bra+

Därefter tar vi steget ned och provar Leichte Bräuweisse, en 3.2% stark tysk Hefeweizen. Precis som en bra Hefe ska ha så finns en mild arom och smak av skumbanan, men den är inte så stickig och kladdig som vissa kan vara. Istället går det över i milda toner av råg och vört med ett slut av örter. Smakrik och god öl som enkelt skulle kunna avnjutas kallt en varm sommardag, eller till lättare maträtter.
Betyg? – Bra-

Ölets storebror, Bräu-Weisse är snäppet starkare och landar på 5.1%. En ofiltrerad smarrighet som ger tydliga toner av skumbanan, viss mineral och jästiga estrar som bygger upp en mild syra. Återigen är det en mjuk, fyllig och väldigt ren öl som går att dricka utan att man blir mätt eller tröttnar på överdrivna banansmaker.
Betyg? – Bra

Bryggeriets öl har såhär långt gått från lätta till mer smakrika och med deras 5.8% starka Dunkelweize Ur-Weisse tar vi nu också steget mot mörkare öl. Namnet kommer från faktumet att de traditionella veteölen oftast var betydligt mörkare än vad vi ser idag. Då dracks de också av äldre som ville åt ölets kraftgivande egenskaper. Ölet vann dessutom bästa veteöl på Stockholm Beer förra året, igen. Smaken börjar med rostat korn, kryddor och övergår sedan till en dov ton av skumbanan. Ölet är trots färgen och den kraftiga smaken rätt lättdrucken, men jag skulle nog servera den med något tilltugg. Varför inte lätt kött eller något där de rostade tonerna från ölet byts ut mot de i maten?
Betyg? – Bra

Liksom alla tyska bryggerier har man en riktigt fin färsköl, ja färsköl. Begreppet används ofta felaktigt om ofiltrerade öl men den tyska Kellerbieren är menad att dricka så färsk som möjligt. Ayinger Kellerbier är en 4.9% stark Kellerbier med härlig dov smak av “varm sommarstuga”, säd, och en frisk efterbeska. Perfekt att ha som törstsläckare eller som en frisk palettrensare.
Betyg? – Bra+

Vill man istället ha en snäppet mörkare öl, men med mindre vetesmak kan man prova bryggeriets Altbairisch Dunkel på 5%. Mörk karamellig med kryddad sirap och rostad malt som slutar med milda kaffetoner. Bra till lättgrillat eller skaldjur.
Betyg? – Bra

Vi hade också turen att få prova ett av bryggeriets säsongsöl, deras 7% starka Weizenbock. Mer kolsyra ger en något mer smakexplosiv öl med bra tryck och lite kraftigare toner av torr kryddighet, bananchoklad och nötskal. Mer karamell än de andra ölen och överlag en lite “vuxnare” smak.
Betyg? – Bra

Självklart slutade vi med bryggeriets första exportöl – Celebrator. Denna Doppelbock är trots sina 6.7% i grunden en lageröl men du får rikligt med komplexa kaffetoner, sirap och en elegant, begynnande komplexitet av banan och karamell. I dag finns Ayinger i alla USA’s delstater men det hade man inte gjort om man inte hade fått frågan av en amerikan som blev så förtjust i ölet som i USA kom att bli Celebrator. Han ville importera ölet till USA och hade också gjort en label som han tyckte skulle passa, därför är Celebrator också det ölet vars etikett skiljer sig från de andra. Det är med andra ord han vi har att tacka för ölet som rankas som bäst i sin stil på RateBeer och som vunnit flera medaljer på bl.a. Stockholm Beer.
Betyg? – Bättre.

Ölen finns att finna då och då på Systembolaget vid olika tillfälliga släpp samt på bättre sorterade ölkrogar, varför inte kika med någon med ett bra tyskt utbud.

Som ni säkert har sätt runtom på interwebben och Facebook är det snart dags för den kända danska bryggaren Mikkel (Mikkeller) att inta Stockholms finrum. Under en vecka blir det beer maker dinners på två utav Stockholms, Sveriges och världens bästa restauranger. Den 26/11 går startskott med en intim och exklusiv middag på Restaurang Frantzén. De 16 platserna på restaurangen som tidigare hette Frantzén/Lindeberg gick åt innan de ens hade släppts på riktigt, vilket inte är så konstigt sett till att restaurangen har två stjärnor i Guide Michelin (de nosar på sin tredje). Gästerna, däribland jag och M2 kommer att serveras en femrätters meny med tio matchande öl, där en står för kaos och en för harmoni till maten. Som både mat- och dryckesnörd ser jag fram emot att få besöka restaurangen jag velat besöka i flera år.

Dagen efter påbörjas en  Mikkeller weekend på Restaurang Frantzéns mindre grannrestaurang, The Flying Elk. Mellan den 27/11 till 1/12 har serverar de enbart öl från Mikkeller på fat, Mikkellers öl serveras till maten, de har tagit fram särskilda ölcocktails på Corner Club och har en vinrelaterad ölmeny på Gastons. Den 27 november kommer även Mikkel att vara på plats på Flying Elk tillsammans med sin side-kick Thomas Schön och mästercocktailartisten Morten Bruun. Så detta är ett läge att komma förbi och umgås med Mikkeller teamet och ställa alla de frågor man har.

Du behöver inte fälla tårar om du missar chansen att besöka BMDn på Frantzén, för en vecka senare, den 3/12 besöker Mikkel Mathias Dahlgren Matbaren, som stoltserar med en stjärna i Guide Michelin. Återigen är det fem speciellt framtagna rätter som kommer att paras med olika öl ut Mikkellers portfölj. Rätterna erbjuds som alternativ till Matbarens nuvarande meny så du kan själv välja fritt vad du önskar prova. Beroende på antalet rätter lär slutnotan om du provar samtliga fem hamna kring samma summa som på Frantzén, vilket kanske ser dyrt ut för en middag men då är det också en av världens bättre restauranger. Matbaren är ett av mina absoluta favoritställen i Stockholm och ett prisvärt alternativ till den lika hyllade grannen Matsalen,  med andra ord är detta en chans väl värd att ta! Två sittningar går av stapeln den tisdagen den 3’e, klockan 18.00 respektive 21.00 och för att reservera din plats så ringer du eller skickar dem ett mail.

Ja idag gick importören Brill & Co ut med nyheten att Brekeriet är deras samarbetspartner. Det skånska bryggeriet som seglat upp som ett av landets mest intressanta och lovande bryggerier får nu en möjlighet för bredare distribution, vilket få lär klaga på.

“För oss är det en perfect match, säger Marc Schuterman, marknadschef på Brill & Co, om det nya samarbetet. Vi vet att det finns en växande efterfrågan på markanden av den här typen av öl i allmänhet, och av Brekeriets öl i synnerhet, så kunderna kommer bli glada. Samtidigt får Brekeriet chans att fokusera på att utöka produktionskapaciteten och ta fram, nya spännande produkter.”

Brekeriet som idag släppte havtornssaisonen Argouse kunde se ölet försvinna på Systembolagets websida på under 2 timmar och även det tidigare släppet av deras Cassis visade vilket köpsug det är efter bryggeriets öl.  Den här möjligheten lär förhoppningsvis göra att bryggeriet kan koncentrera sig på att bygga en stadig grund och sakteligen expandera i sina nuvarande lokaler. Idag kör de land och rike runt för att själva leverera sin ö, vilket både tar tid och pengar som kunde lagts på annat. Grymt kul är det vi har att säga, detta förtjänade dem!

Att ölscenen i Sverige blomstrar är ett understatement av modell jättestor. Både bryggerier och ölfantaster ökar i antalet och så även bloggar om öl. En av de nya bekantskaperna är Ölitisterna, ett gäng ölintresserade som utan att be om ursäkt skriver om de öl de gillar och dricker. Ibland är det lite pretantioner mot att allt ska vara så politiskt korrekt och alla till lags, så de valde en annan väg som likt vi på MankerBeer handlar mer om att ha kul. Ett av deras inlägg fångade mitt intresse lite extra och det handlade om en ölstil som idag blivit något vanligare, från att ha varit nästan utdöd innan – Gose (och dess rökiga motsvarighet Lichtenhainer).

Vi kommer framöver att påbörja en artikelserie om annorlunda och/eller spännande ölstilar där dessa båda är tänkta att vara startskottet. Därför kontaktade jag Ölitisterna och bad om deras tillstånd att sno deras inlägg nästan rakt av – vilket jag fick. Nedan får ni därför en presentation på två ölstilar som blivit allt vanligare. Förutom att nya svenska ölimportören Constant Companion kommer att sälja flertalet gose så har Brill & Co alldeles nyligen fått in Westbrook Gose medan Galatea har fått in en liten sändning av Samuel Adams Gose. Därför känns nedan både aktuellt och kul – så ta till er och missa inte vad Ölitisterna annars skriver om.

/Manker

[…]

Siren Craft Brew är ett namn som fler nog har snappat och lärt sig sedan det stod klart att vinnaren i Omnipollos hembryggartävling skall dit och brygga öl. Färre har nog provat de öl som Ryan Witter-Merithew bryggt på Siren. Ryan jobbade tidigare på Fanø Brygghus i Danmark, Duck Rabbit i USA och på numera nästan mytomspunna Grassroots, som han drev tillsammans med Shaun Hill – numera mannen bakom världens bästa bryggeri 2013 – Hill Farmstead. Ryan bestämde sig dock för att flytta ifrån Danmark och ta steget till att tillsammans med Darron Anley brygga öl i England. Ölen kunde avnjutas tidigare i år på Copenhagen Beer Celebration och kommer från och med nu att distribueras i Sverige utav Brill & Co.

För att fira nytillskottet i ölportföljen så har Brill & Co en releasefest nästa tisdag, den 13e på Bishops Arms Folkungagatan där man från klockan 18 kan smaka nedanstående öl:

Siren Undercurrent 4,5% – En session American Pale ale humlad med Cascade och Palisadehumle.
Siren Sweet Dream 5,3% – En komplex milk stout med massor av choklad och vanilj för att framhäva chokladtonerna i malten.
Siren Sound Wave 5,6% – En torr West Coast IPA på endast 5,6% men fullpackad med humle som ger toner av grapefrukt, persika och mango.
Siren Liquid Mistress 5,7% – En West Coast Red IPA där maltkroppen balanserar citrustonerna från humle.
Siren Broken Dream 6,7% – En havre stout på med en förförisk touch av kaffe, choklad och rök i doft och smak.
Siren Limoncello IPA 9,0% – Första gången den brygdes var det när Ryan drev Grassroots och är en sambrygd med Mikkeller där man ville skapa en hybrid av limoncello och IPA genom att låta basmalten (vete och pale ale malt) genom gå en surningsprocess i 24 timmar och sen använda rejäla mängder humle och citronzest.

Vi tog så klart och använde djungeltelegrafen för att se vad Ryan själv har att säga om Siren Craft Brew och att ölen nu finns tillgänglig i Sverige.

MankerBeer (MB): Why did you decide it was time to leave Denmark and set up shop in the UK?
Ryan Witter-Merithew (RWM): We had been in Denmark for almost 3 years and it just felt time. I had done a lot at Fano and I was pretty proud of what we did there but at the same time it would never feel like MY brewery or anything like that. I wanted to be apart of something from the start so I could guide it completely.

MB: What do you want to create with Siren Craft Brew?
RWM: With Siren Darron and I wanted to start a brewery making the types of beers we enjoyed. These happen to be hop forward american styles of beers. We felt like with our combined experience we could have success brewing these styles and aim to grow to be one of the larger craft breweries in the UK. So far the response has been very good to the beers we are putting out.

MB: How will it differ from your previous experiences from Fanö, Grassroots and Duck Rabbit?
RWM: I think the main difference here vs with Fano and grassroots will be a chance to brew some of these beers more then once. A lot of times when I created a beer at Fano I made it 1 time and never made it again. That didn’t leave me the chance to try and tweak recipes or anything like that. Now I will for sure brew some beers here that will be one offs but in my attempt to keep moving forward as a brewer I hope that here I can really work on perfected some of my beers until I find them flawless.

MB: Any favorite Siren Craft Brew beer so far?
RWM: I have been very happy with all the beers we put out so far as each has really been my fav at some point or another. For me my fav beer is often one I have yet to make and I am looking forward to experimenting and trying out some new things here in an attempt to find it.

We thank Ryan for taking the time to answer some quickies and hope to see as many thirsty beer lovers as possible at Bishops Arms!

Igår kväll genomfördes den stora och oerhört trevliga provningen utav de öl som spända hembryggare har ställt upp med i Omnipollos hembryggartävling. Hela 37 bidrag (36 om man räknar bort min egen blen som tydligen blev diskat) stod uppradade och ölstilarna spännde från allt från humlad lager, dubbel IPAs, brettade saisons och imperial stouts med vanilj och chili. Juryn som skulle utse fem stycken finalister bestod av Omnipollos team om Karl Grandin och Henok Fentie, MankerBeers Manker och M2, Brill & Cos Marc Schuterman och Bishops Arms Folkungagatans barchef Petra Öhman. Med andra ord var det en panel med olika bakgrund, tycke och tänk som fick det ärofyllda uppdraget att välja ut sina favoriter för att sedan kort diskutera med övriga för att enas om fem stycken öl som skickas till bedömning nummer två. Denna andra omgång görs nu i helgen i London varpå en lycklig vinnare kommer att informeras kort därpå för att veckan efter åka med Henok och Karl till London för att ta fram och brygga en vinnaröl hos Siren.

Hur var de deltagande ölen och kunde vi se några gemensamma trådar eller trender? Av de 37 bidragen var det glädjande att se att åtminstone en 7-8 bidrag kom från bryggare eller bryggarteam med en kvinna. Det var ungefär lika många humlade ales som imperial stouts, cirka 7 av vardera och trenden med att göra lite vågade kryddningar på ölen kunde ses även här. Vi hade en saison med hjortron, öl med oolong-te,  imperial stout med vanilj och chili och brettade öl med en ordentlig dos funk.

Något som alla i juryn var spända på var just huruvida deltagarna skulle skicka in bidrag som de själva gillade, eller som de tror skulle falla juryn i smaken. Jag får nog säga att det var lite både och, vissa siktade högt och vågat medan andra körde på safe och modernt. Förvånansvärt många av ölen hade en måttlig alkoholstyrka och det var få som drog iväg helt, antingen med alkoholstyrkan, smaker eller recept. Att knappt ett enda bidrag var infekterat eller hade fel var imponerande och visar hur bra svenska hembryggar ändå får sägas vara. Snarare var det några recept som jag personligen tycker kunde förfinas lite, det var inte på något sätt fel på ölen, men hade de renats lite eller haft ett tydligt fokus hade det varit svårt att avgöra om de varit kommersiella brygder eller hembrygder.

Efter att vi hade provat alla ölen både en och två gånger, vilket tog närmare 3-4 timmar så blev det en demokratisk omröstning där det enades om två av fem finalister medan det var en samling om nästan 5-6 öl som flera hade som favoriter. Av dessa kunde två stycken gallras fram genom en andra provning och omröstning varpå det hela var över, eller? På grund utav att den stack ut lite och var en bra och välbrygd öl så slängde vi faktiskt in en joker från den samling öl som utgjorde sista gallringen – så totalt är det sex stycken öl som nu är på väg över till London för att få en andra bedömning.

Det var en riktigt trevlig kväll med många oerhört bra öl och det är flera som jag tror har en ljus framtid inom den svenska ölscenen om de bara vågar sticka ut och göra sin sak, ta utrymme och satsa på det som är kul. Alltför många kan lätt vaggas in i det svenska tänket om hur saker “ska vara” snarare än hur man kan göra det. Omnipollo för mig är att göra vad man vill, att inte bry sig om traditioner, måsten eller andras förväntningar eller åsikter utan att göra det killarna tycker är kul och som de känner för. Detta tycker jag också återkommer i de bidrag som nu gått vidare. De sex bidragen spänner över flera olika ölstilar (4 om jag inte minns helt galet), olika alkoholstyrkor och med olika grad av innovation.

Vilka de är och vilken som vinner kan vi förhoppningsvis meddela i början av nästa vecka. Alla deltagande bryggare kan klappa sig på axeln för ett jobb well done!