MankerBeer.com

Nyss hemkommen ifrån Belgien kan man inte annat än förvånas över det ständigt stigande utbudet av olika belgiska öl. Jag försöker ändå hålla mig ajour, åka på mässor och se till att peta i mig allt nytt men det är svårt att hinna med!

Detta var mer en affärsresa än en nöjestrip men självklart hann jag peta i mig några öl och som vanligt såg jag till att en del av dem var nyheter. Jag fyllde även väskan med ett tiotal olistade öl, så nu kan jag ‘ticka’ var och varannan dag om jag nu känner för det!
Det finns en mystisk, tokig och lite sjuk känsla i att dricka en ny belgare. Man genomsyras av pillriga känslor och är det fler öl att avhandla uppfylls jag alltid av en rastlöshet och en suktan efter nästa öl innan man ens börjat på den nuvarande. På gott eller ont, kommer den förutfattade meningen besannas eller kommer jag få mitt livs överraskning?

Under resan besökte vi några ölbutiker och där sätts både min karaktär och mina väskor på prov! Jag har så svårt att lämna en ölhandel med öl jag inte druckit utan att investera i några eller alla av dem! Det är ett gift, en sjukdom, dock en ganska rolig sådan.
Nåväl, hittade jag något bra? Något som stack ut? Ja, det gjorde jag. Man ska vara varse om att humletrenden har (äntligen?) kommit till Belgien och många bryggerier gör relativt besk och humlestinn öl. Dessa finner jag generellt väldigt tråkiga, men det är jag. Många av de nytestade tillhör ovanstående kategori och de får finnas men inte mer. Bäst i test utan konkurrens var en blond på 6,5% från Het Nest med Brettanomyces i och hade jag testat den blint skulle jag trott att det var från Brekeriet! Mycket god öl!

Ny öl i all ära och jag är skadad å det grövsta, men man får inte glömma klassikerna! Glöm inte ditt ursprung, minns legenderna och kom ihåg varför du blev fast i belgoträsket!

Trots min sjukdom försöker jag att dricka de öl som fick mig fast för tio år sedan. Jag har varit inne på en del av dem men jag glömmer aldrig mina första dejter med Westmalle Dubbel. Oj, vad vi har haft roligt ihop även om vi inte träffas så mycket längre. “I see a darkness” på repeat! Denna magnifika trappist i sin mahognyfärgade skepnad med total balans och djupa kropp passar inte bara att dricka utan även att skeppa i den lyxigaste köttgrytan. Vi är lite bortskämda i Sverige som bara kan glida in på Systembolaget och plocka upp denna munkbryggda härlighet! Gör det…

Vänligen/

HJÄLP! Det är röd dag och jag har missat att gå till Systemet, Bolis, Glasbanken, The System, Bolaget, Gröna Skylten, Lustiga huset, Röda Näsan eller Avlöningen! (kär affär, många namn bär!)*

Alla sitter inte på en gigantisk ölkällare eller känner för att sprätta resten av lönen på krogen, det är ju trots allt några dagar kvar av månaden. Hur många krogar har förresten belgisk öl på menyn?

Solen strålar och kylan som bet för två veckor sedan är bortblåst. Det vankas grillning eller picknick och du har en torrlagd kyl. I skafferiet finns det en halv flaska glögg som någon glömde när ni hade luciafest men så desperat är man inte, eller?
Förvisso kan du välja att vara nykter. Nähä, det var inget alternativ! Ringa polarna och fråga, igen?

Nä, man får ta tjuren vid hornen och pallra sig ner till minilivsen och köpa ett gäng folkisar, nödraketer, punköl, pissöl, pysslingar, 3.5:or, fegisar eller plan b. (Åter igen ett barn, kärt eller inte…)

Nu för tiden är utbudet på folköl förhållandevis bra och många svenska småbryggerier brygger riktigt bra lågalkoholöl men eftersom jag inte dricker utländsk öl (när någon ser på) måste jag se till att komma över de få belgarna som finns i denna genre. Ett kort tag kunde man faktiskt köpa ett gäng Chapaeu (hiskeligt sliskig fruktöl i alla dess smaker) på några ICA-butiker runt om Stockholm. Det har även funnits möjlighet att inhandla Lindemans Apple på Coop innan importören insåg det och fick bryggeriet att göra en unik baksideetikett för den svenska marknaden där det stod 3.6% istället för 3.5% och så var den historien all!

Nu råkar det vara så att på en del butiker finns det två stycken belgiska folköl och om man ska prata pratet och leva som man lär är det bara att bita ihop och inhandla. Båda två kommer från ett bryggeri som heter Martens och förutom dessa produkter har de aldrig varit representerade i Sverige. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att bryggeriet har tre, fyra sorters öl, men närmare hundra varumärken. Knasigt, men just deras lager (som iofs har olika styrkor i olika länder) finns i de mest obskyra länder och det är inte omöjligt att du stött på den med lokal etikett i exempelvis Grekland, Israel eller Tunisien! Folkölen som finns i Sverige heter antingen Martens Pils eller Hackenberg. Självklart är det inga gudomliga öl men under rådande omständigheter och bland övriga ‘stora’ folköl klassar jag dessa som ok ‘industrilagers’ med ganska typisk belgisk sötma. Gräsklipparöl och fönsterputsarbärs…

*På tal om det undrar jag hur många korplag runt om i Sverige som hetat Systembo-laget? Bokat tresiffrigt…

Jubileumsinlägg! När mängder av ölnördar är på väg till CBC firar Skrubbe 20 hos Manker. Jag får väl hurra lite för mig själv…

Ölfestivaler är bland det mest lärorika, roliga och intressanta en ölintresserad kan gå på! Speciellt när bryggarna, deras vänner och deras familjer står bakom disken. Ingen kan bistå med mer information än dem och tro inte att de håller på några hemligheter utan generellt är de otroligt ärliga, öppna och glada att berätta allt du vill veta. Sedan skadar det inte att förutom ett sagolikt utbud med speciella öl och specialöl så brukar det också löna sig att vara påläst och fråga om just den där eller den där ölen även om den inte står på ‘listan’. Oftast finns det en dold agenda med öl på festivaler som dyker upp om man är nyfiken, kunnig och frågvis på ett bra sätt!
Kontinuitet är ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Jag har märkt att när jag besökt samma festival ett antal år blir man lite ‘hej och du’ med en mängd bryggare och andra återvändare.

Min första festival i Belgien slutade med att jag märkbart berusad stängde De Ranke-montern. Jag matades friskt med deras fatöl och munlädret fladdrade. Året efter fick jag med all rätt leenden och kärvänliga gliringar när jag morsade på dem, nu är vi de godaste vänner.

I dagens släpp på Systembolaget får vi möjlighet att köpa De Rankes saison. Helt otroligt roligt. Utan att ta för mycket ära så har de röda djävlarna en viss del i detta eftersom vi föste ihop den svenske importören och Nino Bacelle från bryggeriet under just en sådan här festival. Saison de Dottignies är en modern saison med tydlig beska, torr som fnöske och perfekt som senvår och försommaröl! Det är inte svårt att bli förtjust i den här produkten. En trevlig parentes är att denna brygd, sprungen ur den vallonska bondölen, är producerad i den flamländska delen av Belgien. Det är sannerligen säsong för saison!

Vänligen/

“Ceci nes pas une bière” är en parafras på en av Magrittes målningar av en pipa där samma konstnär hävdar att det inte är en pipa. Den Brysselfödde René Magritte är bredvid den galna katalanen Salvador Dali ett av de största namnen inom surrealismen.

Surrealismen är en konstgenre som utmanar betraktaren och som ställer omöjliga frågor. Ofta vacker, ofta melankolisk och ofta väldigt tilltalande. Att kittla fantasin, att röra om i det uppstyrda och att vara glitchen i matrisen har alltid varit surrealismens mål och det tilltalar mig något oerhört! Magritte är oerhört ren och explicit i sin målning, klar komplexitet och underfundig i kvadrat. Jag ber er att nästa gång ni är i Bryssel så tillbringa en dag på Magrittemuseet. Skulle ni till råga på allt få tag i Struise/Alvinneölen Keralensis blir Magittenärvaron tydligare än ni anat..

Belgisk öl kan på många sätt te sig surrealistisk och eftersom vi har vårt centralstyrda Systembolag kan vi tyvärr inte alltid få allt man önskar. Eftersom jag inte är varken lobbyist eller påstridig tänker jag även ta den enda väg jag känner för att försöka påverka och eftersom verkligheten ibland överträffar fantasin så varför inte…

Min surrealistiska önskan är att på något sätt Dupontarnas Avec les Bons Voeux ånyo får äntra Systemets hyllor! Jag vet att den har gästspelat förut men det känns som en hägring, en illusion. Jag ångrar att jag inte bunkrade mer då! Ölen föddes 1970 och det var bryggeriets gåva till alla stamkunder. Ryktet spreds och till slut även ölen. Tack och lov! Bons Voeux är en komplex brygd i gyllene manér och den lagras med oerhörd värdighet. Den är torr och lätt fruktig, tankarna kan lätt luras att tro att det är en trappisttripel! Magisk och fantastisk precis som Magrittes målningar…

Vänligen/

“Let me entertain you”. Lek med orden och förstå innebörden. Fyll år och försök uppfylla dem. Hög musik, dans en hel natt och trött dagen efter…

Ska du ha en stor fest kan det vara idé att bjuda stor öl. Serveringen är fantastiskt trevligt och det ger en ölupplevelse utöver det vanliga. I helgen slog Skrubbe på stora trumman och självklart var öl den stora dryckesingrediensen. Närmare 150 liter gick under strupars giljotiner och det var sannerligen högt till tak. Hur gör man för att komma undan det utan att ringa FINAX och behöva plocka knappt tömda flaskor vid städning?

Jo, man styr upp någon som serverar stora vackra flaskor på glas! Minimalt med svinn, oerhört trevlig servering och en snygg kontroll på gästerna (utan att de märker det). Presentera det i snygga, smarta glas och alla är glada. Då är det fyra glas per flaska. Stiligt, rent och ekonomiskt. Ett trick är också att ta en öl som inte slår i taket utan hålla procenten nere. Folk ordnar resten själva så att säga…

Valet om ni nu är i en liknande situation som min är självklart, förutsatt att man tittar på det som finns tillgängligt på Systemet och att man vill ha en öl som går hem i de flesta läger utan att vara mainstream!

St Feuillien Blonde är en gudagåva till det priset och till den tillgängligheten. Gå all in och tänk på att du kan lämna tillbaka oöppnade flaskor. Jag har lärt mig att leva efter P. Waesterbergs devis: “Det ska finnas!” Fantastiskt och viktigt. Hur tråkigt är det inte om saker börjar sina? När Systembolaget har en sådan superb service varför inte utnyttja den? Åter igen, gå för det. Ölen du får är lätt fruktig, mjuk och förrädiskt lättillgänglig. Blyg i början men med kommande eftertryck. Det är bara att erkänna att från Robbie Williams inledning går man efter en natt lätt till; “Ground control to major Tom”…

Vänligen/

Ok, ni ansvariga på bryggeriet Bosteels, skäms på er och skriv 100 gånger på svarta tavlan:
“Vi är inte större än vårt eget glas och vi ber om ursäkt, förlåt!”

Hösten 2012 bedrog bryggeriet Bosteels visheten med dumheten. Bosteels är ett medelstort belgiskt bryggeri med 23 anställda, några stora och vansinnigt kända varumärken. Kwak är ett av dem och dess välkända presentation är mer känd än ölen. Om jag får en Kwak över i baren räcker det med att skicka en servitör runt borden hållandes ett glas så säljer vi tio!

100 av 100 skulle svara Kwak om du ställde frågan: Vilken belgisk öl serveras i träställning? Ändå väljer bryggeriet att stämma ett enmansbryggeri som drog igång 2011 för att de också serverar ölen i ett glas som hänger i en träställning! IDIOTI!

Hotet, som Bosteels såg det, var en 31 årig man vid namn Gaëtan Patin och hans bryggeri La Corne du Bois des Pendues. Han brygger två öl, en ren och fräsch blonde och en över-snittet-tripel. Dock har han valt ett glas som stör Bosteels så till vida pass att de valde att gå till domstol! Lyckligtvis ställde sig en domstol i Antwerpen på den lille mannens sida och i början på december 2012 friades Gaëtan på alla punkter! Bosteels fick också en tydlig markering om att inte racka ner på La Corne. Rättvisa skipad och förutom att ha vunnit lagstriden har La Corne också vunnit en stor skara vänner och en massa gratis marknadsföring! Heja småskaligt!

Det är tur att Skrubbe håller ställningarna (åh, Göteborg)! Nu har Bosteels fått vara ute i kylan länge nog och vi ska inte vara sämre utan än att vi kan förlåta. Hoppas de lär sig av läxan! Det är inte ölens fel att dess ‘föräldrar’ beter sig illa. ‘Kuskölen’ Kwak är född ur en förtjusande skröna om kuskar som inte får dricka på lokal och specialdesignade glas som går att rida med och en förbannad Napoleon III. Genial storytelling och snygg presentation men ölen då? Jag brukar kalla den för världens mest välsmakande turistfälla. Bärnstensfärgad öl med lätt kropp och toner av anis, kanske en aning kanel eller är det kardemumma? Förrädisk kraft som döljs fint av karamelliga övertoner. Prova gärna hemma utan semesterns magiska och illusionistiska krafter!

Vänligen/