Ny månad och då är det dags igen för exklusiva nyheter på Systembolaget.
Balder har som ni kanske märkt tagit över skutan för att presentera släppen från Manker av förklarliga skäl.
Eftersom vi därmed inte har någon i Stockholmsområdet som kan prova ölen på Systembolagsprovningarna kommer jag att skriva om de öl jag tidigare provat, eller att använda mig av våra kontakter runt om i världen för att berätta om hur ölet smakar. Dvs rekommendationer som INTE är våra kommer vi att förtydliga.

Med det sagt, här kommer min analys över det som kommer till Systembolaget den 7 oktober 2016.
Oktober är här och höstens infall tar med sig barley wines framförallt. Det märks verkligen på var man kan köpa på Systembolaget. Mycket alkoholkraftiga öl gör att släppet känns kanska dyrt för plånboken. Dock finns det några riktiga ess i leken, Italienska Baladin må kosta en slant, men väl så kul att prova dem. Rulles brune bör gå hem hos dem flesta för att den är bra i all sin enkelhet. Funders breakfast stout kan du köpa på dig många av!

T5
Victory Moonglow (USA 355 ml 32,90 kr 8,7%)
Detta är en öl jag inte själv har provat men jag frågade två kompisar från USA om de provat den. Den förste sa att han tror inte att den passar den europeiska palletten eftersom den är så spritig. En annars ganska standard amerikansk vetebock. Bananestrar som ger en viss fruktighet, om än inte så mycket vete, relativt söt eller i alla fall sötare än de tyska varianterna.

Evil Twin Modern IPA (USA 355 ml 37,2 kr 6%)
Väldigt bra IPA som Evil Twin bryggt hos Two Roads brewing. Mycket tropiska frukter, inte allt för söt utan humlen kontra jästen får göra jobbet. En modern IPA som namnet säger. Kan drickas i massor. Köp ett par burkar!

Amager / Fonta Flora the lafy of Cofitachequi (Danmark 500 ml 49,90 kr 7%)
Månadens tungövning, hur i hela fridens namn man uttalar ölet döpt efter en amerikansk indiandrottning vet vi inte. Men vi vet att det är förbannat gott. Klassisk Amager IPA, det är inte för sött utan fokuserar mer på vad humlen kan göra för ölen. Gräsig, väldigt fruktig med massvis med tropiska frukter och riktigt fin beska. Köp!

Fullers Imperial stout (Storbritannien 500 ml 64,90 kr 10,7%)
Inte att skiljas på Fullers Past masters, som också är känd under namnet Fullers Imperial stout. Skillnaden är stor, ca 3 % ABV tex. En typisk brittisk imperial stout, det är mindre kolsyra, mindre komplex, lite lättare kropp men ändå mycket smak. Smakar mjölkchoklad, kafferost och lite katrinplommon. Dock tycker jag att den är spritig och lite metallisk om än med en trevlig eftersmak av bitter choklad.

Innis & Gunn Bourbon Cask (Storbritannien 330 ml 29,90 kr 7,4%)
Smörbomber brukar inte få lovord från oss på MankerBeer. Det får den inte denna gången heller. Köp inte detta.

 Founders breakfast Stout (USA 355 ml 36,90 kr 8,3%)
 Här kommer det en gammal favorit som många säkert kommer ihåg för att man fick klistra över etiketten. Ett barn som äter flingor på en breakfast stout var inte i linje med Systembolagets regler. Jag kan delvis förstå det, men orkar inte lägga någon vikt på det. Kul är att samma regler gällde även i delstaten Michigan, så då gjorde Founders en ny etikett. Ölen orkar jag verkligen lägga vikt på. För det är en väldigt bra oatmeal stout. Tycker man om kaffestouter så är detta ölet för dig. Massvis med rostat kaffe, en hel del mörk choklad utan att bli för bitter. Lite russin och lakrits. Lite lätt i kroppen vilket gör den lättdrucken. Köp i bulk, men lagra in den för den blir snabbt lite sur och vinös med lagring.

T6
La Rulles Brune (Belgien 750 ml 66 kr 6,5%)
En klassisk belgisk ale. Det är en av de bättre i sin klass då den är väldigt välbalanserad. Snäppet bättre än Westmalle Dubbel om du frågar mig. Sett till priset är detta ett givet köp.

Brekeriet Queen’s Quad (Sverige 330 ml 55,90 kr 12%)
Ett barley wine från Brekeriet. Det låter banne mig spännande, tyvärr har jag inte själv provat ölen men från Brekeriet bar på Hamnmästaren fick vi höra följande. Inte den mest stiltypiska barley wine. Väldig smakrik, smakar hallon, kraftig kropp. Sen går meningarna isär, en säger att den var väl dold alkohol men den andre säger att alkoholen stack ut lite. Smaksak alltså.

Uerige Doppel sticke (Tyskland 330 ml 39,90 kr 8,5%)
En altbier, men kallas lite skämtsamt av bryggeriet för Tysklands svar på ett barley wine. Inte så maltigt som britterna och inte så humligt som amerikanernas. En öl som delar folk i två läger, det finns dom som älskar den och dom som avskyr den. Tycker du om rena tyska bockar så är detta en öl som du borde prova. Inte så maltig, dvs inte allt för söt. Viss alkoholhetta, vilket vissa kan uppfatta lite som en metallisk smak av nagellack. Fugde, fikon och lite mörkt bröd. Jag gillar det, frågan är om du gör det? Jag tycker att ni borde köpa och testa, förra gången köpte jag 4-5 flaskor för att jag verkligen gillade det.

18th Street / Brewski Funky Trim (USA 355 ml 45,90 kr 7,4%)
Eftersom 18th Street åkte till Bewski och gjorde en APA så åkte Brewski till 18th Steet och gjorde en IPA med brettanomyces jäst. Kul namn, snygg burk och ett ganska kul koncept. Det är jästen som får spela huvudrollen i denna öl. En syrlig smak av nektariner och lite blodgrape. Det känns längst bak på tungan att det finns en viss smak av humle, men det kunde ha varit lite mer. Inte helt balanserad syra. Inte en IPA för gamle Släggan som Brekeriet hade sagt, men den är för den som tycker om en humlad suris.

Smuttynose Pumpkin ale (USA 355 ml 29,50 kr 5,8%)
Jag tillhör inte de personer som tycker om pumpaöl. Söt men ändå väldigt kryddig öl. Jag tycker väldigt mycket om muskot på min potatismos och i min köttfärssås, men inte i min öl. Amerikanerna verkar vara glada för dessa öl, för det är ett galet tryck på dem.

T7
Stone Imperial Russian Stout (USA 650 ml 99,90 kr 10,8 %)
Uppskjuten från föregående släpp, kommer därmed här igen.
Oj oj denna klassiker kommer jag att köpa! Dock Stones RIS är inte en öl som ska drickas iår. Drick den om ett år så kommer ni förstå vad jag menar. I unga dagar är den spritig och spretig. Men efter ett år är den kraftig, mycket choklad, mycket rost, anis (prefekt till julen) lite lite rökig. Inte så söt som många andra imperial stouts. Köp säger jag!

Baladin Lune (Italien 500 ml 198,70 kr 13%)
En öl nästan helt utan skum och nästan helt utan kolsyra, trotts detta är ölen väldigt kraftig och framförallt är det gott. Söt, väldigt vinös, nästan lite spritig. Påminner en del om ett dessertvin med toner av vanilj och ek.

Chimay Oak Aged Grand Reserva (Belgien 750 ml 249,90 kr 10,5%)
En av mina första kärlekar, den blåa Chimayen på ekfat, inte ett fat heller! 38% of French oak – second utilization, 22% of American oak – second utilization, 22% of new cognac barrels, 18% of new chestnut. Men frågan är vad ekfaten gjort med ölet? För om jag skulle provat en vanlig blå Chimay mot denna ekfatslagrade skulle jag inte känna någon större skillnad mer än i plånboken. Lite besviken faktiskt, även om jag fortfarande tycker att ölen är väldigt god. Väldigt fruktig, russin, fikon och björnbär. Låg beska, ganska söt och relativt kraftig i kroppen.

Baladin Terre (Italien 500 ml 198,70 kr 13,5%)
Jag kan inte minnas att jag provat Terre, men jag mins den via lådan ölen kommer i. Nåväl, kan inte rekommendera en öl jag inte mins. Men kan låta en god vän ge mig hans tycke om år 2012 års version. ”Den är god du, maltig som sig bör i ett barley wine. Lite träigt och mycket caramellmalt. Semitorr och bäst är att det är ganska lite kolsyra.”

Den 2a september dyker Aunt Sally upp på systembolagets hyllor.
Aunt Sally är för mig ett spel där man kastar pinnar på en docka. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara spelet för jag insåg aldrig riktigt vad det gick ut på. Men det är lite som kubb, man ska få dockan att ramla.
För Lagunitas är en Aunt Sally något helt annat! “It’s sweet, tart, and sassy” säger etiketten.

Jag letade efter en bra öl till fish tacos. Jag brukar gilla att dricka lätt syrliga öl som gose, eller humliga pale ale så denna surmäskade öl som sen ska ha blivit torrhumlad borde passa helt perfekt. Kul att den dyker upp på Systembolaget den 2a September. Det kommer nog att hamna ett par i min korg!

Lagunitas – Aunt Sally

Utseende: Orangegul och helt klar öl med ett fint krämigt skum.
Doft: Mycket mogen frukt, främst ananas, citroner och passionsfrukt. Funky och jordig i bakgrunden.
Smak: Syrliga citroner, ananas, pasionsfrukt och lite lime. Inte helt mogen frukt, som blandas med jord och örter.

Betyg? – Bättre(-) Skulle vara kul att dricka ölen när den är lite färskare. Tror att man tappat lite av humledosen. Det känns lite som att man skulle torrhumla en Berliner Kindl Berliner Weisse med europeisk humle. Ja vist är det en spännande tanke, precis som detta öl. Det är en spännande öl som passar väldigt bra till mat med lite hetta.

“You were new to this dance but she was not. Taking her in completely she seized your senses and you were consumed by the luminous passion, her residual sweetness, and the tart earthiness of her grin…“

Alltid trevligt att prova lite svensk öl som sticker ut. Vissa sticker ut på ett tråkigt vis men Macken Bryggeri som ofta har väldigt spännande referenser till sina öl har gjort några bra lättdruckna öl som borde passa den stora almänheten. Dessa referenser är oftast hämtat från film, serie och musikvärlden.

På etiketten läser jag ”It rubs the lotion on its skin as he covets what he sees. The make-up, the wig, the pendants, and the rings Precious, the mannequins and the moths – his only friends” Det tar mig ganska lång tid innan jag kommer fram till att det är taget från en av tidernas bästa filmer, När lammen tystnar.
Jag förstår inte riktigt varifrån man drar kopplingen mellan filmen När lammen tystnar och en belgisk golden ale med lönnsirap utan vänder mig till Mackens hemsida där jag läser mig till att detta ska vara ett försök till att detta är en strävan att uppnå balans mellan det kvinnliga och det manliga.

Macken bryggeri – C’mon Billy

Utseende: Rött bärnstensfärgad öl med ett litet ljusgult skum.
Doft: Doftar aningen av sirap men främst är det jästen som ger doft. Det påminner väldigt mycket om öl från trappistkloster och framförallt om vit Chimay i sin doft. Lönnsirapen kommer inte igenom mer än aningen på slutet.
Smak: Smaken är len och fin. Åter är det jästen som spelar spelet på tungan och ger en hel del fruktiga estrar som ger en viss plommonsmak men även en del gula äpplen. Lönnsirapen är inte direkt påtaglig i smak men den bidrar till en stor sötma. Väldigt trevlig vinös smak och i avslutningen så känner jag en liten smak av marsipan.

Betyg? – Bättre(-). En sak jag kan tycka lite sämre om är när man använder lönnsirap, om man inte använder den finaste typen av lönnsirap så tenderar det att ofta bara blir sött utan att ge någon direkt smak av själva lönnsirapen. Min gissning är att detta är ett mellanting, för det ger lite smak men det blir lite sött. Dock är ölet väldigt välbalanserat och perfekt karbonerat till stilen.
Ingen smakbomb direkt, men det är välbryggt och välbalanserat och det väger ganska tungt i min bok.

Jag har under de senaste åren samlat på mig ett gäng med Sierra Nevadas barley wine Bigfoot, barley wine style ale som det tvingas heta i USA pga luddiga regler. År 2009 fick jag en Bigfoot från 2005 av Jan Filipe på den danska ölbutiken Barley Wine, och jag tyckte att den var så fantastisk att jag började spara på mig ordentligt med Bigfoots. Jag har under åren druckit ett par vertikaler, några 5 års och några 3 års, men nu när jag hade sparat ihop till min första 10 års vertikal så var det väl dumt att hålla på det mer. En bourbon fatlagrad Bigfoot som ändå stod där hemma fick därför följa med till en god vän som en liten bonus.

Lite kurriosa om Bigfoot är att man släppte ölet första gången i Januari år 1983, samtidigt som en viss herr Balder ser dagens ljus för första gången, och är därmed ett av de äldsta amerikanska barley winen som existerar. Äldsta av alla amerikanska barley wine är Old Foghorn från Anchor som kom ut år 1976, nästan 100 år efter det första brittiska som utgavs år 1869.
Bryggeriet Sierra Nevada släppte för övrigt sin första öl i November 1980, den klassiska Sierra Nevada Pale Ale

År 2008 hade man en speciell etikett till sitt 25 års jubileum. År 2013 blev ölet 30 år och då gjorde man en fatlagrad variant (Barrel Aged Bigfoot) som blev så populär att man var tvungen att göra den igen år 2015. Etiketten är annars i stort sett densamma på alla år, men det är en ny kapsyl varje år. År 2008 var även det första året man började med vanlig kapsyl, innan dess hade man använt sig av den klassiska amerikanska skruvkapsylen. Den uppmärksamme ser då tydligt att det är något speciellt med år 2014s kapsyl. Foten är åt andra hållet, varför vet vi faktiskt inte men spekulationer finns det gott om.

För att inte ta upp all er tid får ni istället dem i mer ordning efter vad vi tyckte om ölet i klumpform.
År 2005, 2006 och 2007 hade samtliga som sagt skruvkapsyl och inte vanlig kapsyl. Tyvärr märks det tydligt på ölen då samtliga hade börjat oxidera en aning. Fortfarande goda men tyvärr fanns det en tydligt ton av papp och kartong som förstörde det en aning. Betyget blev inte så bra som jag hade hoppats på utan med viss besvikelse fick vi ändå ge en rimlig bedömning.
Betyg: Bättre(-)

2008 och 2009 var de som i mina ögon var absolut bäst! Jag brukar hävda att Bigfoot peakar vid 5 års ålder hade här en aning fel. Det gör den vist vid 7-6 år.
Stor sötma och ordentlig smak av karameller, nästan ingen humlesmak alls utan istället fick man en smak av bränt socker. Lite som kanderade nötter. Ingen oxidation alls och där alkoholen löst mest med sin frånvaro. En sak som slog mig en aning var att det var en viss ton av fruktighet som utvecklades mer och mer ju äldre ölet blev. Lite som bigarråer.
Betyget för dessa var lätt att sätta.
Betyg: Bäst

2010, 2011, 2012 var alla väldigt bra. Inte alls lika välbalanserade som de 2 tidigare och dessutom hade de en större humleton som nästan raderade ut det brända sockret. Mindre fruktighet av det jag upplevde som de mörka röda körsbären. Däremot så var det en större spritighet som dock inte alls störde upplevelsen utan istället gav en liten fin värme.
Betyget var även här väldigt högt, då det är ett fantastiskt bra barley wine att lagra.
Betyg: Bäst (-)

2013, 2014 samt 2015 var de som vi upplevde som sämst även om det fortfarande är väldigt gott. Alla tre har fortfarande påtagligt med humle kvar även om jag tycker att humletonen i Bigfoot har försämrats något de senaste 3 åren. Förr kunde man tycka att en färsk Bigfoot var som en bra DIPA, ny tycker jag att den är klart sämre. Sötman är där, men inte alls lika påtaglig eftersom den är uppbalanserad av humlen, dock är det en tydlig spritighet i ölet som inte alls passar in då den ger en tråkig metallisk smak. Den är otroligt påtaglig i 2015 års version. Dessutom finns det en lite smak som är något artificiell och tvålig som jag inte uppskattar så värst mycket.
Betyg: Bra

Sista två ut är 2015ås Barrel Aged Bigfoot, tyvärr hade jag inte en tanke på att spara den från 2013 så den fick stå åt sidan.
Väldigt speciell måste jag säga. Spritigheten man känner i den vanliga Bigfooten är utbytt mot bourbon och den känns tydligt. Det är dock klart godare än vad det är med den andra spritigheten. En trevlig smak av ek som kanske inte helt passar med humlen när vaniljtonerna visar sig. Nej att fat lagra IPA eller DIPA är inte någon bra ide och det är just därför. Ta mig inte helt på orden, jag är väldigt petig, för det märks inte av allt för mycket utan det man märker lite mer av är en viss smak av kanel och det slår mig om hur mycket fylligare den fatlagrade är.
Betyg: Bäst(-)

Sista två skrev jag ju, ja den sista ölen vi drack var en cuvée, alltså en blanding av alla Bigfoot på bordet. Det blev en spännande blandning som smakade….Bigfoot. Det var faktiskt en väldigt god blandning, man fick lite det bästa av två världar. Inte mycket humletoner, välbalanserad alhkolhetta, stor sötma och en hel del torkade körsbär, en viss kryddig smak och faktiskt kommer fatlagringen fram lite lite. Kan inte ge den något ordentligt betyg men det var en kul blandning och det var faktiskt väldigt gott.

Som avslutning kan vi kort summera det att en Bigfoot är som bäst mellan 6-7 år, men är nästan lika bra redan efter 3-5 år. Så bulka upp och spara era Bigfoot, jag litar på att Wicked Wine tar in dem till Sverige även nästa år!

Det finns en hel del klassiker på Systembolaget som många ofta går förbi, vilket jag tycker är lite synd. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna. Ja, ni är nu vana vid den ingressen då min serie om bortglömda klassiska öl fortsätter. Efter Pilsner i form av Jever belgo genom Rochefort 10 och Bitter med London Pride är det nu dags att kika på en klassisk IPA.

I Sverige tror vi ofta att en IPA ska vara den mest humlestinna och beska ölen man kan få tag på. Men det finns några få bra exempel kvar på hyllorna som är mer typriktiga mot den “riktiga” IPAn. En av de brittiska som använder sig av amerikansk humle men ändå försöker hålla sig till den mer typriktiga IPAn är skottska Belhavens Twisted Thistle IPA som finns på Systembolaget för 17,30 kr.

Nyligen bytte man etikett och tidigare hade den en ljus flaska som gjorde den lite sunkig, men sen man bytte till mörk flaska har den blivit klart bättre och man fick faktiskt silver på SBWF.

Bryggeriet Belhaven har anor från tidigt 1700tal även om det finns vissa fynd som tyder på att man har bryggt öl på platsen redan på 1200 talet. Munkar lär ha bryggt öl på den tiden då det fanns väldigt gott om korn till bryggning. Belhaven var fram till och med November 2005 det äldsta oberoende, levande, bryggeriet i Skottland tills man blev uppköpta av engelska Greene King. Många är det nog som började i humleträsket med den här ölen innan humletrenden slog fast sina klor och det inte var lika vanligt med humlebomber på Systembolaget förr.

Belhaven Twisted Thistle IPA

Utseende: En ljusare bärnstensfärgad öl med ett mjukt skum med fina flyktande kolsyrebubblor.
Doft: Doften är av malten och man känner att ölen kommer att ha en trevlig maltsötma. Annars är det en doft av apelsin- och aprikosmarmelad, honung, samt humlens dragande doft av citrus.
Smak: Inte fullt så söt som man tror ur doften, men väl en söt maltbas som påminner i smaken om kolasås och toffee. Apelsiner och aprikoser mynnar ut i en citrusfrisk men fortfarande mjuk beska i eftersmaken. Eftersmaken hänger inte kvar så länge, men när beskan börjar lägga sig får man en viss brödighet.

Betyg? – OK. Ölen representerar inte riktigt mig på något vis, men det är en sån där öl som man kan dricka nästan när som, med vem som. Borde passa alla läger av öldrickare i det fallet. Den är välbryggd likt de flesta brittiska klassiska öl. Det är lite som en blandning mellan en ESB och en modern amerikansk IPA egentligen.

Det finns en hel del klassiker på Systembolaget som många ofta går förbi, vilket jag tycker är lite synd. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna.
En av mina absoluta favoritöl som man kan köpa på Systembolaget för blott 13kr är Jever. Denna tyska klassiker med sin stora örtsmak som passar till nästan alla tillfällen på dygnet. Ja ni ska se att det går att borsta tänderna i den också!

Friesisches Brauhaus zu Jever är ett bryggeri från staden Jever i Niedersachsen, Tyskland som grundades redan 1848. Även om bryggeriet sålts i ett par led (tillhör numera Oetker) så var Jever Pilsener rikskänt redan efter första världskriget. Andra världskriget var naturligtvis inte lätt för bryggerierna då det rådde stor brist på råvaror över hela Tyskland, men på 60 talet började man åter se bättre tider och Jever Export blev en storsäljare över hela Tyskland igen och byggde åter upp bryggeriet.
Jever export bryggs tyvärr inte längre utan nu är det bara Jever Pilsener som gäller. Det finns andra varianter som alkoholfritt och med citron i osv. men dem ser vi lite mellan fingrarna på. Vi ser även mellan fingrarna på att när man gjorde en dålig batch med Jever så skickade man dem till Bremen eller Hamburg och dessa batcher kallas numera för Hamburgbatch.

Personligen uttalar jag Jever som det står skrivet, men min svåger som kommer från Hannover, som är Niedersachsens huvudstad, uttalar det Jefer. Tyskt V uttalas oftast likt ett F.

Jever – Jever Pilsener

Utseende: Gul, lätt gyllene helt genomskinlig med ett riktigt fin och stor skumkrona. Små lätta bubblor.
Doft: En lätt metallisk doft som bryter sig igenom den annars maltdominerande doften. Mycket pilsnermalt och så kommer det även en doft av halm och tysk humle.
Smak: Det första jag tänker på är knäckebröd, detta är helt naturligt då det är otroligt mycket pilsnermalt i ölen. En lätt honungssötma som snabbt körs över av en gräsig och blommig örtsmak. En lätt smak av äpplen när den blir lite varmare. Avslutas i en medium beska som ligger kvar ganska länge i munnen för att vara en pilsner.

Betyg? – Bättre. Jever kommer aldrig att vara bäst, Jever kommer heller aldrig att vara en dålig öl i sin genre. Jever är absolut högklassig och förtjänar ett bra betyg främst för sin mångsidighet. Idealt ska den drickas på en varm sommardag på stranden, eller på en fin vårdag när man kan sitta och mysa lite i solen eller med en god soppa/gryta typ gulasch. Tänka sig, att ölen som inte har något och ändå har allt är en av mina favorit pilsners.