Under våra resa runt i USA så filmade vi dröser med små roliga klipp, allvarliga klipp och bara dumma – men roliga klipp. De flesta ändå ölrelaterade. Vi tycker likväl att samtliga är såpass roliga att vi valt att kalla dem våra “bidrag till Sveriges mest oseriösa ölrecension” (S.m.o.Ö).

Dagens klipp filmades då vi bodde utanför Oskar Blues Brewery och Manker och M2 sätter sig för att prova lite öl – Boulder Beer Company Hazed & Infused. M2 tar plats och ger sina synpunkter på ölen innan vi beslutar oss för att lämna RV’n och gå och dricka massa öl på OB’s Brewpub istället.

Ölen är en god American Pale Ale, humlad med Centennial och Crystalhumle, dock utan att vara speciell på något sätt. Med alla de grymma APA’s som finns så räcker ibland inte en bra arom till för att imponera på oss, men det tar inte bort något från ölen eller gör den ‘dålig’. Så prova ölen själv om du får tillfället (den har dykt upp i Sverige vid något tillfälle, eller om det bara var på Monks i Stockholm…). Beskan är balanserad i god APA-stil så humlekaraktären gör sig väl i ölen. Under resan provade vi också samma bryggeris Cold Hop, en Brittisk strong ale med angenäm humlearom och en god humlig smak som tar det bästa från det Brittiska och Amerikanska för att göra en bra hybrid.

Betyg? – Bra (+) / Bra+ beroende på vilken humlekaraktär du vill att ölen ska ha. Hazed & Infused är god, det är den och efter en kväll som den i klippet så är det inte så konstigt att det är svårare att bli överväldigad av lycka över en bra APA.

Humle. Höga IBU’s. Örnar och skränande biljakter. Om det är något Manker Beer inte är så är det tråkigt, vi försöker hålla oss till det vi älskar och inspirera andra att upptäcka vad det finns att finna i Amerikansk ölväg. Därför var några förvånade när jag hissade Dugges Höstbrygd som jag tyckte var riktigt god, och dessa personer lär bli än mer förvånade då jag nu väljer att hylla en Belgisk julöl. MankerBeer och Belgisk. De som följt bloggen ett par år, eller bara några månader vet att det är två saker som sällan möts. Visst, ibland möts de båda i olika hybridformer – typ Stillwater, eller när man skriver om Ommegang, men det är sällan jag skriver om en renodlad Belgisk öl. Inte för att de är dåliga eller för att jag inte tycker om dem, absolut inte – Belgarna kan sin öl och många Belgiska bryggerier håller jag som de bästa i världen. Anledningen är snarare att man inte bör skriva om sådant man inte förstår och för min del så har Belgisk öl varit något jag sakterligen har börjat lära mig. Därför vore det orättvist mot många öl att ge utlåtanden när jag inte förstått varifrån smakerna kommer, visst kan jag ge utlåtanden om hur “de smakar”, men det vore ju bättre för er som läser om jag också förstår varifrån de bismaker jag tycker mig finna kommer ifrån, oftast bör de kanske rentutav vara där. Så förlåt för min ignorans ibland, men nu blir det ändring på det.

En klassisk Belgisk julöl vi brukar finna här i Sverige är Corsendonk Christmas Ale (I grannlandet Norge kallad King’s Blue, fråga mig inte varför, de är lite lustiga där borta..). Ölet, en Belgisk strong ale bryggs av Brouwerij Corsendonk hos Du Bocq i den Belgiska staden Purnode-Yvoir som annars har ett par egna labels men som också inhyst Corsendonk. Vilket vi svenskar bör vara glada för. För inte bara är det en öl som brukar finnas att få tag på, men det är en öl jag år efter år har köpt, sparat och uppskattat. I somras drack jag en 2 år gammal Corsendonk som var än godare än vad den är god när den är “olagrad”. Så liksom Mohawk Snowblind Strong Ale som jag skrev om i förmiddags så tycker jag att ni bör köpa ett gäng, drick hälften och spar hälften. De honungssöta smakerna kommer bli än mer lena och goda med lite tid och jag vågar sätta en flaska på att ni åtminstone inte blir missnöjda. Hur är ölen när den nu står på Systembolagets hyllor då?

Corsendonk Christmas Ale

Utseende: Mörkt mahognyfärgad vätska som drar åt blänkande oxblodsbrunt. Skummet har medelstora bubblor och är rätt poröst där det börjar något högre innan det unisont sjunker need till ett lock ovanpå Tomtens öl.
Doft: Belgiskt godissocker, kryddor och örter med inslag av bröd och kola. Söt torkad frukt och honing och det självklara inslaget av jäst görs till så klart till känna, även om det för någon som annars gillar Amerikansk öl håller sig på helt rätt sida. Det vore lurigt att kalla det alltför sött utan jag tycker att det finns en syra (från jästen?) som kommer in fint och ger djup bland aromerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fin smak med honungssötma och syra som möts, kramas och ger bra samspel. Mörkt godissocker och lite mörk sirap slänger sig in med lite druvor (på det torra sättet vissa vita viner beter sig), bär och brödigt malt. Just syran, det torra i druvorna och det mörka sockret blir en fin kombination (tänk olika smaker och man är en bra bit in på en bra måltid)

Betyg? – Bättre. Jag gillar verkligen den här ölen och det kommer från någon som har svårt med många Belgiska öl. Men enda sedan jag drack denna första gången härom året så har det varit en reguljär öl i mitt julskafferi. Som nämnt ovan, prova ett par nu och prova ett par senare. Det är en bra Belgisk julöl utan de alltför kraftiga intrycken vilket skulle ta över för mycket, men balanserad och god – som en bra dryckersöl ska vara.

Tomten väljer två amerikanska alternativ:
Anchor Christmas är förvisso inte direkt belgoinfluerad men är väl det närmsta man kommer just nu, har lika bra lagringspotential som denna.
Stone Belgo Old Guardian, ingen julöl men ett exempel på när en öl möter Bbelgojäst utan att slå över.

En julöl som jag helt missade sist den var förbi (2009?) var Stefan Gustafsson, aka Mohawks, Snowblind Strong Ale. Ölen, en amerikansk strong ale är annars något som borde falla mig i smaken. Genom att använda sig av Hop-Bursting (ständig tillsättning av humle för att boosta aromen) och åtta olika humlesorter (i bokstavsordning Amarillo, Brewers Gold, Cascade, Chinook, Columbus, Northern Brewer, Saaz och Simcoe) så anas en smak- och doftrik öl.  Men det är ingen IPA och på julbordet och inne i värmens vrå under kalla vinterkvällar är den tänkt, så i med malt för att balansera och mjuka till. Detta görs genom en god mängd Mynchermalt som vägs upp med Pilsner-, Crystal, och Pale Chocolate malt.

Flertalet som druckit ölen har påpekat att man bör lägga undan den och kanske ha den som en julklapp till sig själv ett år senare då humlebeskan har lagt sig något och rundens mjuka, runda smaker är mer i samklang. Detta har jag ingenting att säga till om då jag ännu inte provat ölen, men det låter lika förståndigt som att t.ex. öl som Great Divide Hibernation och många av de andra julölen trots allt är öl som lagras väldigt väl. Så varför inte köpa ett par och låta några ligga år efter år, både trevlig och kul.

Tillbaks till Snowblind nu då, efter att ha missat stängningen på Systembolaget får jag vänta tills imorgon med att köpa mina julöl – om vi hinner det, imorgon är det nämligen ett litet roligt bloggarprojekt på G som jag ännu inte vill säga för mycket om. Men roligt lär det bli. Så som tröst lurade Tomten i mig att vi skulle dricka öl vi redan hade ikväll varpå han burit fram en flaska av ölen som jag nu spenderat ett tjog ord med att presentera, Manker är inte den som bangar när Tomten drar i skällan – så i glaset åkte ölen och såhär är resultatet.

Mohawk Snowblind Strong Ale

Utseende: Mörkare gyllenbrun vätska med röda strimmor med en fin skumkrona med minimala till små bubblor och en gräddig topp. Ser ut som en julöl, fram tills att man kommer till momentet här under…
Doft: Humlearomatisk doft med en humleolja, lite bränt och en fin doftvarians mellan fruktig, gräsig och bränd humle. Doftar väldigt färskt med inslag av vört och rivig malt. Doftar som en mörk, men inte “black”, IPA
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Liksom doften så är det snabbeldade humlekottar och en rätt torr bitterhet som visserligen inte river till helt i munnen, men likväl kryper sig på en. Skvalpar man runt ölen i munnen och tar in lite syre så anas mer av de olika humlesorternas smakmatch mot malten och även fast det inte sticker ut åt något håll så är det också ett bra betyg. Lite av den maltighet jag börjat förknippa med julöl och som är en mixtur av nöt, bränd sötma och kola.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Jag vet inte om jag har blivit julölsromantiker eller faktiskt börjar uppskatta och värdesätta drickbarheten lika mycket som smakrikedom och balans. Eller så är det just så med julölen, för julöl för mig är till för julen, till julmaten, till vinterkvällarna och till julfesten – inte till en ölprovning med 4 andra personer som är lika insnöade (…) ölfantaster som mig själv. Snowblind har mycket potential om den får stilla sig och det bör påpekas att den borde varit lite mer nedkyld då jag provade den (skyller på Tomten). Jämför man med det helamerikanska tipset för den här ölen – Great Divide Hibernation som jag tycker är lite åt samma håll så är den senare bra mycket mer kraftig i smaken – på gott och ont. Ska prova den igen ikväll, och då med lämplig temperatur för att se om jag inte gör rätt i att faktiskt ge den ett snäpp högre omdöme.

Ska vi passa på att ta det där med lagringen då? Till skillnad mot en “ren” IPA så tror jag att smakerna i den här ölen, som redan nu är väldigt balanserade, kan växa ihop sig rät fint. Det är en “clean” öl och medan vissa öl förlorar en egenskap till förmån för en annan (t.ex. att beskan och/eller humlesmaken avtar med tiden) så tror jag att den här mummar till sig. Jag har i alla fall bestämt mig att inte agera Grinchen nu under julölstesterna utan att försöka se på ölen utifrån ett större perspektiv – för även fast ‘spännande’ julöl med explosiva kryddsmaker är roliga så är det nästan lika intressant att se vilka öl man kan ha på en julmiddag kontra julfest. Ta exempelvis BrewDogs goda There is no Santa, en rätt (väldigt…) smakrik öl (om man ska använda enkla uttryck..), men jag har svårt att se “Svensson” (förlåt M2) ha stora mängder av den på julbordet, snarare är det en rolig öl att ha på festen eller senare på kvällen. Därför kan jag ändå uppskatta god, enkel, smarik och bra (!) öl – som Nils Oscars Julöl, som Oppigårds Winter Ale och som Mohawk Snowblind, för till slut börjar man förknippa dem med just julbordet – men i fallet ovan, något mer humlat – på ett bra sätt.

Manker och M2 stannar till i ett soligt New York för att låta en “vardagsöl” slinka ned – Founders Harvest Ale, en wet hop’ad ale med lagom men kanske något mild humlekaraktär dricks nämligen bäst ur en brun papperspåse. Ölen har allt en bra pale ale bör ha, men kanske att den är lite för återhållsam och nästan klen – åtminstone om man förväntar sig något mer åt deras Centennial eller ens den vanliga Pale Ale‘en. Det här är snarare en öl att dricka ett par av och plötsligt inse att den är oerhört välgjord och riktigt god.

One of last year’s best, and certainly most surprising Christmas beers was Ölvisholt’s Jólabjór. A crisp and flavorful smoked bock beer. Marked by the Icelandic mythical being Gyla, which is used to scare disobedient children into being well behavior this is a evidently grown up beer. As one of the brewery’s founders, Jon E Gunnlaugsson, explained to me when we last met – there are several similarities between Iceland and Sweden and this beer is made to fit the Swedish and Icelandic Christmas dishes. He also hinted that we would once again meet this popular beer, and true to his word, here it is. The beer is part of the Christmas beers which today will be released all over Sweden. Use Systembevakningsagenten to know where you can find your bottles of Christmas beers, in what quantities and all the information you might need to stock up on these seasonals.

My shopping list is probably to pick one or two of each, try them out over the next couple of days and then stock up on those that deserves to be on the Christmas table and those that are great winter warmers. But I recomend you all to try the following ones which are either new at Systembolaget or are beers with a certain twist to them:

11335, Abita Christmas Ale, USA, 355 ml, ABV 5.5% , 24.9 SEK
11178, Brewdog There is no Santa, Storbritannien, 330 ml, ABV 4.7% , 19.9 SEK
11012, Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale, USA, 355 ml, ABV 7.4% , 25.8 SEK
11354, Mikkeller Santa’s Little Helper, Danmark, 375 ml, ABV 9.1% , 43.5 SEK
11326, Nøgne Ø Underlig jul, Norge, 500 ml, ABV 6.5% , 45.9 SEK
11542, S:t Eriks Barley Wine God Jul 2011, Sverige, 330 ml, ABV 8.5% , 21.9 SEK
11009, Sigtuna Vinterlager, Sverige, 330 ml, ABV 5.2% , 19.9 SEK
14440, Snowblind Strong Ale, Sverige, 330 ml, ABV 7.5% , 24.9 SEK
11013, The Shipyard Longfellow Winter Ale, USA, 650 ml, ABV 5.9% , 34.8 SEK

What about Ölvisholt’s  beer then?

Ölvisholt Byrgghús Jólabjór

Appearance: A dark red and brown shiny beer with a small foam which dies down and leaves some remains around the glass edges.
Aroma: A sweet smoky aroma with pleasant hints of fruits and some smoked ham. It is a shy aroma, but you can feel some depth and I wouldn’t call it boring or weak. despite that it is not dominated by Christmas spices there are some spicy notes to the aroma.
Flavor: Light to medium body, not to carbonated but rather kind of mild. Just like the aroma the flavors has the well balanced appearance of smoked salty ham and a gentle smokiness. The sweetness that often come with this kind of beers is missing which I believe is in favor for this beer. Instead the 6.5% alcohol gives the beer the amount of sweetness and flavor that I believe will fit perfectly with Christmas food which require a balanced beer which can stand both fat and all the different flavors.

Rating? – Good+. A very well balanced and enjoyable beer which is like most good Christmas beers, flavorful but not too aggressive with the flavors as you don’t wish to overpower what you are eating. But this beer is not only for the Christmas table but also a good sipper at cold winter nights.

Från brittiska julöl och Ridgeway så tar vi en sväng tillbaka till USA och plockar fram kryddpåsen. För om de Brittiska julölen var strong ales utan julkryddning så är de två nästkommande ölen motsatsen – inte julöl men med massa kryddor. Återigen är det Stillwater som står för ölen och återigen finner vi ett par väldigt speciella öl. Stillwater brukar jag likställa mellan hybrider mellan två olika bryggkulturer, Amerikansk och Belgisk (eller åtminstone Europeisk). Till skillnad från Jaded och a Saison Darkly, så ingår kvällens öl inte i den ‘Import Series’ Brian har gjort utan här är ölen bryggda i Maryland på DOG Brewing Company.

Det är Brill som haft ölen i sitt sortiment där man styckvis kunde ta hem dem, vilket passade perfekt för den ölprovning vi hade i somras och där dessa två öl (plus Stillwater Existent som kommer senare). Först ut är Cellar Door, en öl namngiven efter uttrycket som anses vara det vackraste i det engelska språket och som ska framkalla samma känsla. Såhär beskriver Brian själv ölen:

Many summer offerings tend to lack the complexity of their bigger, colder season counterparts; so my goal was to craft an ale of extreme balance with a delicate complexity that allows for contemplation while also providing quaffable refreshment. Starting with a base of German wheat & pale malts this crisp slightly hazy foundation was then accented with a blend of Sterling & Citra hops providing a intricate blend of herbal grass & tangerine citrus flavors and aroma. to pull this all together and to complete the ’cleansing’ aspect of my vision i gently finished the ale off with a touch of white sage, lending a mild earthy spice character to the blend. of course let’s not forget our house saison yeast that brought all the elements together leaving a dry yet intricate finish. enjoy, B.

Resultatet är en kryddad Belgisk witbier med drag av saison. Efter att ha bekantat oss med den går vi över till Autumnal, en tyskinspirerad öl med dragningar åt det Belgiska farmhousehållet. Denna Belgiska ale har en bas i tysk two-row-, vete och Cara-Munish malt samt rostat korn. I humleväg finner vi Perle, Spalt och Hallertau Mittelfrüh medan det följdaktligen har använts en Belgisk farmhousejäst för att sätta igång det hela.

Stillwater Cellar Door

Utseende: Halvmatt ljusgul vätska med ljust smutsigt skum.
Doft: Söt salvia i en spontanjäst brygd med torra kryddor, citron, apelsin och tuggummi. Vet inte riktigt hur allt går ihop men det är rätt gott om man gillar den lite salviakryddiga touchen. I mångt och mycket har den en bra balans men den är kryddig, det går inte att undgå
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Torr och syrlig smak av salvia som övergår till en unken farmhouse ale med uppvägande salviasötma. Det händer saker i smaken och det är friskt och kryddigt, även fast det ibland kan bli lite väl experimentellt – men det slår inte fel ut.

Betyg? – Bra+. Mycket salvia och rätt lagom med funk. Jag tycker den har rätt bra balans och vare sig farmhouseinslagen eller salviakryddningen tar över. Liksom de andra Stillwaterölen så är den väldigt egen i sina uttryck och nästan konstnärsfullt sammansatt mer än “bara kryddad”. Antingen gillar man det eller så tycker man att den är lite spretig.

Stillwater Autumnal

Utseende: Mörkare orangefärgad brun vätska.
Doft: Söta belgokryddor och torr humle som möts med mörk rostad malt och nedbränd gräsig humle. Malten ger nästan lite gräddigt stuk. Fräsch humling och en ordentlig maltbas.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Det börjar normalt men blir allt mer poröst innan den slutligen slutar väldigt poröst med citrus och grästorr humle tills det sparkar till av farmhouse ale’ens funkiness. Undertill är det lite belgisk ale eller snarare belgisk barley wine med en tydlig sötma som möter humlens beska. När man väl börjar gilla de sötare inslagen så kommer spontanjästen tillbaka och det blir åter lite vågat och hybridartat.

Betyg? –Bra+. Jag skulle likna det vid en porös barley wine som fått jäsa med vildjäst vilket gett den en skön farmhousekaraktär. Ytterligare ett bevis på den vågade approachen till öl. Det ska bli intressant att träffa Brian på Copenhagen Beer Celebration och försöka få förklarat hur hans ölfilosofi ser ut, för det är roliga öl att prova och oftast har de lyckats med vad han velat få ihop.