MankerBeer.com

2023 går mot sitt slut och efter ett par ohärliga pandemiår så kom ett år av krig, inflation, nedskärningar, konkurser och mer krig. Jippie, precis vad vi behövde. Tyvärr blev 2023 ett år som kom att utsätta redan hårt prövade bryggerier än mer. Men det är ju en Manker Lackar så det kommer att gnällas lite snart, förbered er redan nu, för det kommer att trampas på tår.

Anledningen till de trampade tårna är att jag inte helt är med på tåget om hur synd det är för hantverksölet. Visst, det suger enormt att bryggerier behöver stänga, att folks livsverk går under och att drömmar kras. Vad jag däremot vänder mig emot är offerkoftan som verkar ha blivit årets julklapp. Tvärtom så tror jag att vägen ut ur den här nedgången är att få in fler kritiska röster och röster som vågar lyfta på rätt stenar för att se varför vi har hamnat där vi har gjort.

Redan för 12 år sedan gjorde jag följande intervju med Garrett Oliver (Brooklyn Brewery). Förutom att han under vårt samtal hyllar Brekeriet så förutsåg han en första bryggeridöd. Det var helt enkelt en för liten marknad och för många bryggerier. Jag har redan visat hur den svenska liksom den amerikanska bryggerinäringen har exploderat, den här utvecklingen kom aldrig att pausas utan fortsatte istället rakt upp. I Sverige har vi nästan kommit att dubbla andelen hantverksbryggerier sedan den här intervjun. Samtidigt har vi ökat befolkningsmängden från runt 9′ miljoner invånare kring 2010 till 10.4′ miljoner nu 2023.

Vän av ordning kanske säger att ölmarknaden har ökat, det är fler som dricker hantverksöl nu än tidigare. Tittar man på Systembolagets offentliga siffror så ökade andelen öl totalt under 2021 för att ta ett megatapp 2022 och en minimal ökning 2023, detta innefattar då all öl (importerad liksom svensk starköl). Går du på djupet och kikar på hantverksöl så har det snarare gått nedåt. Samtidigt går blanddryck och RtD-drycker starkt framåt senare åren.

Vad beror detta på? Troligen är det att de nya generationerna av konsumenter inte har vuxit upp med framväxten av craft beer, utvecklingen av scenen och hur svårt det var att få tag på de här ölen. Man köade i timmar utanför Systembolaget, man köpte flaskor för på tok för mycket pengar och man ansträngde sig järnet för att få tag på ölen. Idag finns Other Half mm på hyllorna och inflationen tror åtminstone jag har gjort att många väljer andra typer av drycker.

Allt det här tillsammans har gjort att vi har en marknad där efterfrågan inte har ökat, oavsett vad som sker utomlands eller hos storbryggerierna. Tvärtom har marknaden kanske kommit att minska något, särskilt då många krögare fått det svårt efter pandemin och med inflationen, att då ta in hantverksöl som nu går på 2500 SEK per fat som listpris, vem ska dricka den ölen?

När jag försökte lansera öl som kanske kostade 1750 SEK per fat för något år sedan ansågs det apedyrt, idag är ölen alltså nästan 800 SEK dyrare per fat. Ta det gånger mellan 3-5 ggr inköpspriset så får ni priserna många krogar tar. 2500*4 = 10.000 SEK för 30 Liter öl = 111 SEK för 30 cl IPA eller typ 134 SEK för en 40 cl. Rimligt, ja kanske det men inte något som de som kanske inte är helt inbitna tycker är rimligt.

Nu är det här listpriser och många hantverksbryggerier har såklart rabatter och öl som inte alls kostar så mycket, men det har skett en inflation i priset på hantverksöl och den började redan prishöjningarna kom. Många såg på andra bryggerier som tog ett visst pris och bestämde sig för att matcha det. Kolla på distributionssidor som Flaivy etc idag så är det bra mycket jämnare i kostnaderna på öl än för några år sedan.

Bryggerierna då? Jag har hört och läst lite olika genom åren. Men dels behöver du brygga cirka 100′ L om året per anställd för att gå runt eller typ sälja öl för 1 miljon per anställd. Missvisande, kanske, korrekta eller en fingervisning om sanningen, kanske.

Vad jag menar är att anställda kostar. En lokal kostar. Ett bryggeri kostar. Produktionskostnaden kostar. Samtidigt har många bryggerier ibland satsat rätt optimistiskt och framförallt innan pandemin kom. Men det var också en tid när typ allt gick uppåt. Det kom nya bryggerier, varje kvarter skulle ha ett burgarhak, hantverkspizzeria eller ett hippt cafe. Man köpte märkeskläder som aldrig förr och lägenheter och lokaler rusade i pris. Det var och är alltså inte bara inom hantverksöl vi ser samma mönster.

Nu stänger burgarhak och restauranger snabbare än bryggerier, småbutiker och andra kämpar för sin överlevnad och såklart gäller det även musikartister och fler som inte drar lika mycket folk längre. Det är liksom ingen rättighet att ha kvar sin verksamhet, de som driver företag på bästa sätt är de som anpassar sig till en marknad, försöker att förstå den, säkra sitt fundament och göra avvägda, rimliga satsningar.

Genomsnittslönen i Sverige är 38′ SEK 2023 (medianlönen 34′ SEK), det kostar ett företag 633′ SEK om året (räkna ut på verksamt.se). Sedan tillkommer friskvårdsbidrag, kanske telefoni, en dator, löpande kostnader osv. Så säg 700′ SEK om året. Det är rätt mycket öl som ska säljas för att ha råd att ha en anställd. Chefen/ägaren kanske vill ha något högre lön, kanske leasa in en bil på företaget osv osv. Som ni ser så drar det snabbt iväg. På det här ska sedan ett bryggeri på, material, lokalhyra, el, vatten, råvaror osv osv. Samma kostnader som ett burgarhak eller cafe har, olika material och kostnader såklart – men allt kostar oavsett vad för verksamhet du driver.

Fördela kostaderna du får av ovan och sätt påhittad marginal per såld liter mot det så ser du hur många liter öl du måste sälja för att gå runt (förenklat). Det är sen bara att leka med den vågskålen så ser man att det nog är få bryggerier som gör de volymerna med 100 % full förtjänst per bryggd liter öl, såld och tillverkad utan några som helst insatser eller kostnader (festivaler, reklam, resor allt kostar ju).

Tillbaka då till antalet bryggerier i Sverige. På SCB så publicerade man häromåret en rätt intressant överblick över hantverksbryggerier, läs den. Redan där konstaterade man att de flesta bryggerierna där och då gick jämnt ut eller något minus, detta då innan pandemi, krig osv. De flesta hade runt 5 anställda eller mindre och var små eller medelsmå.

Tittar ni på öppna siffrorna hos Alla Bolag så delade jag upp hantverksbryggerierna i olika grupper beroende på omsättning och av cirka 30 stycken av de man kanske först kommer att tänka på så skulle jag påstå att fördelningen på ett ungefär blir.

Omsättning (tummen och pekfingret)
70-80 miljoner om året (oftast fler anställda)
30-35 miljoner om året (oftast fler anställda)
10-15 miljoner om året (kanske ibland över 5 anställda)
(7-10 miljoner om året) (1-3 anställda + möjlighet till egen bar/taproom etc)
1.5-3 miljoner om året. (1-1.5 heltidsanställda om ens det)

Utifrån ovan, kom ihåg vad det kostar att ha anställda, lokal osv.

Vad som kännetecknar nästan alla som har under 40’ish miljoner i omsättning är att de flesta visar röda siffror redan innan pandemin. Såklart ska vi lägga till att vissa har bra siffror men många av dem bedriver också taproom eller restaurangverksamhet inom själva huvudbolaget och vissa vars bryggerier kanske visar röda siffror har egna krogar som har bättre siffror.

Många bryggerier som “går superfint” på Systembolaget eller omskrivs i media har samma siffror dem. Ett krux här är att man har för dåliga marginaler/har för dyr öl (produktionskostnad) och/eller gör öl som inte säljer i nog volymer för att vara lönsam på riktigt utan man kanske måste dumpa öl eller når inte ekonomi pga för liten volym.

Se själva på Alla Bolag och kurvorna hos just dina favoritbryggerier, klura på vad som gjort att de ökat eller minskat och i takt med att deras vinst/förlust har ändrats. I många fall ser man vart det satsades, det kanske köptes in en ny tank, en ny säljare anställdes eller så fick man en superbra lansering på Systembolaget, vem vet? Det jag tyckte mig se är att över 7 miljoner i omsättning, då behöver man ofta en trygg grund i form av ett taproom eller “egen” bar som kan snurra volym, eller det underlättar enormt. Ni kommer ihåg – varje såld liter täcker löne- och produktionskostnader. Mer snurrad volym = mer volym att snurra sin overhead på och därmed sprida ut eventuella risker. Här börjar det också bli bryggerier som har lite större kapacitet mot 100′ liter och uppåt. Då behövs en säljfunktion in house om man satsar eller via en distributör som är bra på att sälja mer än en drös fat då och då. Man kanske har tur och skills att safea med ett par bra exportmarknader (som dock fick sig en törn efter pandemin och nu med inflationen, det får jag ge dem). Även det något som gör att man sprider ut varje bryggning och inte förlitar sig på att hemmarknaden bara ska acceptera bryggeriets produktionsbehov, mer om det väldigt snart.

Med det sagt, att uppmuntra till att köpa hantverksöl är superbra och viktigt. Men det är inte det som gör att vi slipper en bryggeridöd i Sverige. Inte om de bryggerierna i sin tur har för dåliga marginaler, vi köper öl som har inneboende hög COGs (cost of goods) så som stouts eller överhumlad IPA eller och detta är viktigt, ändå inte har koll på sin ekonomi.

Det är vi ölnördar som tvingat på bryggerierna känslan av att de måste brygga nytt hela tiden, varje vecka måste nya öl komma, för vi drack inte samma öl två gånger. Superlätt om man har massa marknader att sälja ölen på, men är du mindre så satt du där med ditt lager som ständigt bara växer för varje ny öl du måste snurra ut på marknaden.

Ölfestivalet drar mindre folk, tap takeovers drar mindre folk, ja ölevents överlag drar i många fall inte mer än de närmast sörjande längre. Många är intresserade och ja, det är ofta oerhört mycket folk på de mest populära festivalerna men MBCC liksom SBWF och liknande har mycket svårare att dra folk. Brewskival var större förr och allt detta samtidigt som antalet bryggerier som sagt fortsatt växa.

För flera år sedan sa en vis vän – det finns två sorts fenomen som oftast buntas ihop men som är oerhört väsensskilda:

• Ett bryggeris behov av att brygga öl som de hoppas ska sälja och som de då kan budgetera in och basera sin framtid på.
• En konsuments köp- och dryckesmönster (framförallt det senare).

De här två sakerna är extremt olika. En stout kanske har bättre marginal men säljer långsammare, den sitter på längre på krogen och konsumenterna dricker inte fyra av den per person och kväll. Jämfört med en prisvärd pale ale där de kanske tar 2-3 stycken om de gillar den och ölet har ett bra pris, då kanske krogen köper in två fat istället och gör fler krogar det så når du plötsligt en bättre volym som du kan basera din budget på.

2023 är min åsikt att vi har hamnat i en bubbla där många bryggerier missar det större perspektivet på vad som sker i Sverige. Vilka konsumtionsmönster som faktiskt finns, vad krogarna ber om och säger fungerar, vilka andra trender inom mat, dryck och faktiskt, lyxvaror som finns. Vi måste brygga så vi brygger, oavsett om vi har någon som kan dricka det.

Precis som en musiker som vill klara sin vardag måste vi kämpa hårdare än aldrig förr. Men också inspirera en ny generation, inte genom att tvinga på dem hantverksöl bara för att, utan att lyssna på vad de dricker, hur de dricker och vad de vill dricka. Lite som att en person som vill starta restaurang kanske bör tänka sig för med vilken typ av mat man ska ja, vilket område man vill öppna i och så vidare, åtminstone om man inte vill starta i motvind eller i ett överetablerad område i en överetablerad genre.

Kanske måste vi ifrågasätta om det är rimligt att vi fortsätter öka i antalet bryggerier samtidigt som det dricks mindre hantverksöl. Kanske är det just som Garrett sa redan för 12 år sedan, oundvikligt att vi ser en bryggeridöd i Sverige, marknaden är inte större än så. Om alla ska ha ett bryggeri måste det finnas fler krogar som säljer ölen, fler personer som handlar den på Systembolaget osv. Då ska krogarna kunna satsa och ha råd att locka folk, samtidigt som utbudet av krogar och pubar blev större. Varpå krogarna fick det svårare. Oavsett vad storbryggerier eller andra aktörer har gjort. Snarare har allt bara imploderat på eget bevåg.

Jag vill stötta alla hantverksbryggerier så bra jag bara kan och förlåt om jag trampar många på tårna med den här lackningen, men ölskribenter idag målar upp en dyster bild för bryggerierna, samtidigt som man bara hyllar och hyllar och hyllar och aldrig ifrågasätter om det är gångbart. Om vi bara får differentierad alkoholskatt, om vi bara får gårdsförsäljning, “om vi bara”. Vart är alla kritiska röster som brukade finnas? Vi måste sluta göda en gris i en spilta som krackelerar och som inte byggts ut. Kanske måste grisen ta en promenad, tappa lite vikt och att bonden får ta sig i kragen och se hur man kan bygga om spiltan, om det ens är rätt tid för det.

Statistiken från Systembolaget och feedback från många håll i krogvärlden säger ju just detta, det dricks inte mer hantverksöl just nu, knappt öl överhuvudtaget, krögare känner inte att det är värt att satsa på det, de vill ju överleva – igen, oavsett vad Carlsberg, Spendrups, Galatea eller Åbro m.fl. gör. Krögarna vill bara kunna ha en lön och att sälja apedyr pastry IPA kanske inte är rätt väg då, samtidigt som konsumenterna inte längre efterfrågar den typen av öl. De hantverksbryggerier som går bäst är ju de som gör sin sak och på sitt sätt och har lyckats stämma sin produktion mot efterfrågan och konsumtionstakten, rätt öl, på rätt krog, vid rätt tillfälle, i rätt volym och till rätt pris.

Att hålla statsministerliknande uppror eller call to action blir lite larvigt, det ska köpas så in i helvete mycket hantverksöl på hyllorna om vi ska “rädda” alla bryggerier, och vem ska köpa all öl? Min pessimistiska ådra skulle snarare vilja se någon snäll revisor eller företagarproffs gå in och se över många mindre bryggeriers finanser, budgetar (som tyvärr på tok för många saknar eller ens har förståelse kring) eller marknadsplaner – hur ska deras företag verka och åtminstone överleva utifrån de förutsättningar som finns. Det är något som skulle rädda många. Öl har blivit ett passion project för många, vilket är oerhört vackert och bra – men är det verkligen det bästa för branschens överlevnad?

Innan ni läser lackningen nedan vill jag att ni kommer ihåg ett par saker. Dels att jag sedan årets start arbetar som verksamhetschef för Omnipollo, jag ska dock försöka lyfta den här frågan så objektivt jag kan. Dels för att den är lika viktig oavsett och för att det är något jag har stått bakom i flera år.

Under natten hade ölratingsidan Rate Beer sin årliga prisceremoni för att utse världens bästa bryggerier, öl och lite andra saker. Man kan redan nu säga att vem bryr sig om andras smak, om vissa personers ratings, om en amerikansk ölsida etc. etc. etc. och det är också argument jag ofta hör när det gäller det här ämnet.

Men om ni kikar på årets vinnarlistor så blir jag lite konfunderad. Sveriges ölscen växer i samma takt som den amerikanska, åtminstone vad gäller bryggerier per kapita. Utöver det är Sverige en av åtminstone topp-10 största ölländerna i världen vad gäller antalet nya bryggerier och totala mängden bryggerier, i världen. Vi är också en av världens största ölmarknader vad gäller import, inte minst från USA.

Ändå ser vi bara 3 svenska namn över alla listorna från inatt, 2 om man tillhör skaran som anser att Omnipollo är ett ondskefullt nätverk som inte alls har med svensk öl att göra. Vinnarna från inatt – Sahtipaja med 2 olika produkter i kategorierna mjöd och germaniska suröl, Brewski som bästa nya svenska bryggeri och Omnipollo som enda svenska bryggeriet på listan över världens 100 bästa bryggerier. Att Brewski knep sin kategori är rätt självklart, de håller på att rita om ölkartan i Sverige och kommer att bli the next big thing i USA, tro mig. Lika självklart är det att Sahtipaja får in någon produkt (för övrigt enda svenska namnet i någon kategori), produkterna har hypeats, hyllats och sticker ut. Omnipollo tänker jag inte uttala mig särskilt om.

Men tar vi bort Omnipollo för att tillfredsställa vissa – ja då har vi 2 namn kvar varav 1 är från en lista som bara svenska namn kan vara på – med andra ord bara Sahtipaja kvar, i en rätt smal kategori. Bland hela världens bryggerier.

Brewskis Marcus Hjalmarsson. Med en korv.

Är vi inte bättre? Danmark och Norge har fler än 10-15 kategoriplatser och till och med Polen har fler platser än Sverige, Estland lika många. Återigen, det är bara en ratingsida – vem bryr sig? Ja, en väldigt stor del av ölvärlden och det är alltid lätt att säga att man inte bryr sig så länge man inte är med på listorna, men är man det, ja då spelar listorna så klart roll.

Gör vi för smala öl i Sverige, är vi för annonyma, når ölen inte ut i världen (det handlar trots allt om att folk ska komma till att rate’a dem) eller vad kan det bero på? Öl behöver inte ha tusentals höga ratings för att man ska ligga bra till, Sahtipaja MeadMe har t.ex. 27 ratings. Och säga vad man vill, men att vi får med bra namn på de här listorna och att vi tar för oss internationellt ökar intresset för svensk öl. Det arbetet Brekeriet, Brewski och Omnipollo gör nu är lite det som Dugges och Nils Oscar gjorde för ett par år sedan då man fanns lite här och var i USA. Men i övrigt står det still.

Jag tror att mycket beror på storleken på bryggeriet – de danska och norska namnen på listan har alla en produktion som per år motsvarar många små svenska bryggeriers gemensamma storlek. Samtidigt, Pohjala kniper platser, likaså de polska bryggerierna som inte är mycket större än de medelstora svenska bryggerierna. Så det argumentet är bara delvis sant.

Eller beror det på Jante? Att vi inte våga göra som Brekeriet och Tempel – göra sin sak all in och sikta utåt om inte den svenska marknaden är mogen, än. Allt jag känner är att något saknas för att vi ska ge svenska småbryggerier samma plattform som man får/har i andra länder. Beror det på att Systembolaget styr för mycket vad vi ska dricka och hur vi kan få ut ölen? Att krogarna föredrar trendig humlig öl mer än lite vågade och annorlunda saker? Jag är inte säker på det heller. Troligen sätter Systembolaget många käppar i hjulet då det är svårt att få ut flaskor som inte passar bolagets mall, fat kan krogarna ta, men flaskor når aldrig längre än till krogen. Om man inte har turen att kunna exportera sin öl, något många små bryggerier ännu inte kan på grund utav sin storlek. Men det som STHLM Brewing Co., Brewski, Dugges med flera gör nu, att sprida sin öl över världen, eller åtminstone utanför Sverige – det är nog inte bara viktigt för dem utan för att vi ska få ut ordet om hur bra svensk öl faktiskt är, om man bara får tag på den.

Eller så knycker man på axlarna, skyller på internet, hype och amerikanska tickers. Valet är upp till var och en, men faktumet att listan ändå styr anseendet på svensk öl kvarstår.

Det här temat är egentligen ingenting nytt och jag ska direkt vara öppen med att jag tog topicen från Beer Advocates nyhetsbrev. Även fast jag inte har läst själva artikeln så fick frågeställningen mig själv att tänka. Det är en topic med rätt givna poäng och alla som har satt sig på en ölkrog de senaste åren kan nog förstå varför. Å andra sidan, vad kom först? Jag menar, om vi inte hade haft ölskribenter, appar som man kan dela med sig av kunskap och ölens närvaro m.m hade vi då haft samma ökade intresse? Hade öl ens varit lika globaliserat då?

I mitt tycke finns det två ibland motsägelsefulla “problem”.

1. Vi behöver en tekniskt baserad kommunikation för att sprida syftet och intresset med öl.
2. Nätet och tekniken har idag gjort alla till en expert.

1.

Sverige är väldigt litet och har en rätt liten befolkning, ändå är vi en av världens största importör av craft beer och också ett av ländernas vars åsikt om öl respekteras mest. Vi har ett avlångt land där få på en någorlunda vanlig basis reser från Malmö till Umeå eller tvärtom. Det gör att vi utan teknik skulle ha svårt att får reda på vad som sker på andra sidan landet, än mindre då i England, USA, Belgien eller Italien. Här har ölskribenter, appar, ölsidor och annat lyckats brygga avstånd och faktiskt sprida information. Detsamma gäller i mindre skala där vi kan ha en krog eller ett bryggeri som kör ett event och vill nå ut med information om det. Utan olika webbaserade lösningar för detta hade de haft svårt att nå ut till fler än de i den lokala omgivningen. Visst, djungeltrumman trummar på och ordet sprider sig – fast Facebooksidor, events och ölskribenter gör rätt mycket här för att hjälpa till.

Samtidigt, ska det behöva vara såhär och har eller kan det bildas ett naturligt filter? Med fler och fler ölkrogar, bloggar och bryggerier är det idag rätt svårt att sålla. Skulle du följa alla svenska bryggerier och större ölkrogar digitalt så skulle du slutligen följa mer än 5-600 sidor. Det är ett flöde som skulle motverka syftet. Man skulle bli likgiltig till ett för stort flöde och därmed tappa lite av intresset. Allt fler events gör också att de konkurerar ut sig själva. Ett exempel är hur man under Stockholm Beer har gått från att se otroligt mycket ölevents till knappt några alls – konkurensen blev för stort och resurserna för att nå folk, som i sin tur inte heller kom blev för krävande.

Så ja, tekniken har hjälpt till att sprida kunskap om mässor, festivaler, events, vilka bryggerier och öl man bör ha koll på och så vidare. Tyvärr gör det att det är svårt att överblicka allt som sker, men jag tror att många med mig till slut koncentrerar sig på de saker man respekterar, de sidor/krogar/bryggerier man främst följer och sekundärt tar in övrig information. Vilket blir lite synd då man missar mycket bra, samtidigt – du kan inte längre vara överallt, prova allt och ha en åsikt om allt. Förr gick det bra att prova igenom de flesta ölnyheter som släpptes och åka på de flesta ölfestivalerna, idag är det nästan omöjligt.

Vad är det då som har gjort tekniken så farlig för öl om det inte är den i sig själv? Är det vi öldrickare som har transformerats från glada kunder till vetgiriga viktigpettrar till experter?

2.

För punkt två vill jag börja med ett klipp från satirserien South Park. Det handlar om ratingtjänsten Yelp och hur vem som helst nu har ett företags öde i sina händer.

Detsamma är det vi ser idag genom framförallt Untappd där man utan någon direkt motivering eller erfarenhet kan såga en öl. Visst är det lätt att säga att man som krog, bryggeri eller ölintresserad skiter i att kolla på andras omdömen, man bildar sig en egen uppfattning. Nu är det dock inte så och jag vet flera bryggerier som dagligen håller koll på ratingsidor och appar för att se hur det går för deras öl. Medan du på RateBeer åtminstone får en motivering och kan se vilken del av en öl, utseende, doft, smak, helhet m.m någon inte gillade med din öl är Untappd å sin sida helt baserat på antalet stjärnor då få ger direkta omdömen. Oavsett vilket hjälper ju apparna och ratingsidorna andra att åtminstone få en ungefärlig fingervisning om huruvida en öl är rätt så god eller inte särskilt drickbar. Jag tycker i grund och botten att det kan vara rätt motiverat då öl i Sverige är rätt dyrt och jag vill inte behöva betala 100-120 kronor på en krog för att få en öl som visar sig vara rätt kass. Eller som i fallet med Systembolagets lokala TSLS-sortiment där du betalar 40 kronor för en lokal IPA som smakar grönsakskok och buljong. I de fallen så hjälper man ju faktiskt folk från att gå på en mina som kanske riskerar deras framtida syn på craft beer.

Man kan också dra in ölbloggare och skribenter här . Något som drabbar mig och oss på MankerBeer. Vi är subjektiva med ett mål att vara så objektiva som möjligt. Det är ett val man som skribent eller ölnörd måste göra, vill man basera sina omdömen eller hur man säljer in öl baserat på egna preferenser och en form av livsstil (bara dricka surt, speciella öl, traditionella öl osv) eller vill man vara en objektiv och mer rapporterande reporter (vem väljer då ut vad man skriver om, vad skrivs inte osv). Fördelen med den här typen av tekniskt spridande av öl är att man kan bortse från det. När jag startade MankerBeer för sex och ett halvt år sedan var det som en skämtsam blogg i en tid när det fanns typ 5-6 ölbloggar. Idag finns det hundratals i Sverige, framförallt om man drar in Instagram, Untappd och andra liknande tjänster där vi ser folk som aktivt sprider sina tankar och omdömen om öl.

En mindre sida kan man låta bli att läsa, för den lär inte heller skapa lika mycket drama eller fuzz om skribenten direkt hittar på vad den skriver. För en större sida är det svårare och då en större sida kräver resurser är det inte ovanligt att man annonserar på den eller på andra sätt jobbar med sidoprojekt som genererar pengar. Det är inget fel på det, inte alls. Kruxet blir bara att man omedvetet väljer bort vissa topics och därmed är bidragande till att skapa en viss typ av ölklimat.

Så även fast det är positivt med fler nyhetspunkter runtom i landet som skriver om öl, skapar intresse och hjälper till att ge en bild utav öl och ölvärlden så är det en risk då vi (för det är vi) antingen själva ser oss som, eller av andra anses vara experter på ett område. Jag tycker, och försöker alltid förklara att mina tankar om öl är baserade på mina erfarenheter inom ölvärlden. Att jag provat snart närmare 10.000 olika öl och har rest runt mer än mången ölfantast  i världen för att prova på saker och se hur andra gör det. Detta gör mig inte till expert, inte alls och jag skulle aldrig kalla mig det. Däremot ger det mig i vissas ögon en viss legitimitet. Det kan jag tycka att vissa saknar, men som de ändå menar att de har då de “faktiskt har en blogg om öl och har provat närmare 1000 öler” (ja, de skriver öler). Kolla på Foodies som gick på SVT och nog går att finna online eller kanske på Netflix och så vidare. Där var det matfantaster och matskribenter som provade världens bästa 3-stjärniga krogar och diskussionen blev bitvis kring om de faktiskt betyder något, eller varför de som inte ens är kockar har rätt at utrycka något. Precis som öl så får man ändå ge dem att de om några har fler referenspunkter än många andra, och därigenom igen en form av legitimitet. Samtidigt är antal provade restauranger eller öl skit samma om man inte respekterar hantverket, aktörerna eller framförallt produkten. Annars skulle varje dansk ticker med fler än 20.000 provade öl vara detsamma som en ölexpert, vilket jag inte anser är fallet.

Kanske är det här vi slutar för den här gången. Att internet och med det appar, ratingsidor och annat har gjort att vi kunnat överblicka ett tidigare väldigt stort utbud av ölrelaterade nyheter och produkter. Vilket i sin tur har lett till att hubbar i form av ölbloggar och ölsidor har skapats för att filtrera den massan av ölnyheter och ölsläpp som finns, vilket har skett inom det fria ordet vilket gör alla till en expert. Om vi tänker oss en ölvärld utan Untappd, Instagrambloggar, RateBeer och så vidare – hade det varit bättre? Jag vet inte, än mindre om det är där kärnan till problemet ligger. Samma med ölblogar och ölsidor, tar vi bort dem, blir det bra då? Troligen inte. För det ligger nog i människans natur att prestige och nyfikenhet ihop gör oss kaxiga och krävande när vi märker att vi får uppmärksamhet.

Lösningen till det måste vara att bli mer sympatiska, transparanta, pålästa och genuint intresserande och minst av allt dömande. Alla som skriver, rate’ar, ger åsiker eller kritiserar borde försöka underbygga det med något. Sedan kanske branschen måste ta ner vissa lite, våga säga ifrån. Eller det skulle kanske åtminstone vara en bra bit på vägen, tror jag. Eller?

Nu har jag visserligen sagt att vi ska sluta, eller åtminstone se över hur vi ger omdömen och rapporterar från släppen av ölen i det lokala sortimentet (TSLS) på Systembolaget. Samtidigt hade vi redan varit på julölsprovningen och det vore ju synd att låta resultatet av att prova dryga 180 öl på 6 timmar gå åt spillo, eller hur?

Läs gärna gårdagens lackning så att ni får en bakgrund till de här ölen och hur och varför man ska se betygen på ett lite annorlunda sätt. Det kan vara extra bra inför just julölen i TSLS som i vissa fall har gjorts i småbatcher innan de riktiga batcherna, de som hamnar på Systembolagen har satts på flaska. Detta då det är för dyrt och tidskrävande att göra en större batch som kanske inte ens når Systembolagets hyllor, eller som annars får stå och ta plats i någon extra månad innan ölet väl når hyllorna. Det kommer att synas nedan där endast 5 av 31 julöl når betyget OK eller högre (med ett par just på gränsen). Inte på något sätt ger detta en rättvis bild av julölen utan mer hur hanteringen gått till, både från bryggeriet men framförallt på Systembolagets rutiner.

Charlis Julefrid (50 cl 30,9 sek)
Doftar grönsaker och smakar lika grönt. Inte färdig öl.
Betyg? – Ej godkänt/Sådär-.

Stallhagen Brewdolf the Reinbeer (33 cl 29,9 sek)
Det här är inte riktigt okey, smakar surt med både stall, gamla trasor och lite fis. Rätt mycket felsmaker.
Betyg? – Ej godkänt/Sådär-.

Lundabryggeriet Lunds Julöl Ljus Lager (33 cl 23,5 sek)
Svettiga kläder, mer sur trasa och nä inte en färdig eller bra produkt.
Betyg? – Ej godkänt/Sådär-.

Lundabryggeriet Lunds Julöl Ljus Ale (33 cl 22,5 sek)
Samma omdöme som deras lager, men med mer syra och unket.
Betyg? – Ej godkänt/Sådär-.

Villovägens Falu Julöl (33 cl 41,9 sek)
Doftar nymalda kryddor och framför allt fänkål. Lite för mycket gröna toner för att vara en klar produkt.
Betyg? – Sådär.

Halmstad Brygghus Slottets Julöl (33 cl 22,9 sek)
Citrus och mandelmassa med lite för tydlig alkohol för att bara vara på 5.9%. Inte klar.
Betyg? – Sådär.

Ryentorps Julbrygd (33 cl 29,8 sek)
Milda toner av julkryddor och det är lovande, men lite felsmaker och problem drar ner slutbetyget. Men kan nog mogna till sig för ett godkänt betyg.
Betyg? – Sådär+.

Nya Carnegiebryggeriet Ljusslingan Julöl (33 cl 19,9 sek)
Knäckfärgad och rätt mild lite bitter öl. Rätt snäll och duglig dryckesöl.
Betyg? – OK.

Oceanbryggeriet Julöl (50 cl 32,5 sek)
Smakar som alla andra Oceanbryggeriets öl.
Betyg? – Sådär+/OK-.

Onsala Hantverksbryggeri Gathenhielm Vinthunden (50 cl 35 sek)
Infekterad i doften och smakar grönt och inte helt rent.
Betyg? – Ej godkänt/Sådär-.

Västergårdens Bryggeri Tjockö Mörk Stark Julöl (33 cl 24 sek)
Lite spritig (5.5%) med rätt mycket “unga” smaker, det är inga enorma fel men den behöver mogna lite till. Annars rätt så juliga smaker.
Betyg? – Sådär+.

Rättviks Bryggeri Gärdeby Julöl (33 cl 28,9 sek)
Julkryddig och till en början okey, tyvärr är kroppen för porös och skummig, kolsyran sitter inte och den är lite lam.
Betyg? – Sådär+.

Folkared 15 Deer Beer Christmas Ale (50 cl 32,7 sek)
Rätt så rälig och lite för mycket fel för att bli godkänd.
Betyg? – Sådär.

Tyska Eken Julöl (33 cl 24 sek)
Fel, fel, fel. Den skummar upp något enormt i munnen och det samt alla felsmaker får en att direkt spotta ut ölen. Inte bra, alls. Omogen, infekterad eller bara skum – men provflaskan är inte bra.
Betyg? – Ej godkänd.

Roslags Näsby Bryggeri Snö Vinteröl (33 cl 29,2 sek)
Syrlig och fel och det känns som att kryddorna man känner har infekterat eller åtminstone påverkat ölet på ett oönskat sätt.
Betyg? – Ej godkänt+.

Helsingsborgs Bryggeri Bryggare Peters Julöl (33 cl 28,4 sek)
Börjar med lite kakao och ja, sedan kommer felsmakerna. Men det är något lovande och kunde nog varit OK om den hanterats rätt och mognat väl.
Betyg? – Sådär+.

Klackabacken Julöl (33 cl 25,9 sek)
Mild och lite tunn med smak av knäck och kakao. En bra öl som tyvärr inte kommer till sin rätta på den här provningen.
Betyg? – Sådär+/OK.

U and Me Beer Umeå X-mas Ale (33 cl 32,8 sek)
Fel. Fel. Fel.
Betyg? – Ej godkänt.

Jädraöl Jädra Jul (33 cl 29,9 sek)
Julig sockerdricka med fel.
Betyg? – Ej godkänt.

Sundbybergs köksbryggeri Julöl (33 cl 34 sek)
Lite fisig, grönsaks- och fruktkompott, inte en färdig öl.
Betyg? – Sådär.

Train Station Brewery Jingle B’Ale Brown Ale (33 cl 26,9 sek)
Bakjäst och vört, inte en klar öl.
Betyg? – Ej godkänt/Sådär-.

Beer Studio X-mas Ale (33 cl 34,5 sek)
Inte en klar öl. Enligt bryggeriets utsago brygd på minibryggverket enbart för Systembolaget. Så inte samma öl som når hyllorna. Vilket nog är regel snarare än undantang för julölen sett till betygen.
Betyg? – Sådär.

Byaregårdens Julöl (100 cl 86,6 sek)
Mild och lite tunn med smak och doft av kola och lite rostad malt. OK även fast den inte heller kändes riktigt klar.
Betyg? – Sådär+/OK-.

Åre Bryggcompagni Christmas Ale (75 cl 139,9 sek)
Inte klar. Vilket är synd då Åre levererat rätt trevliga öl senaste åren och man var spänd på deras julöl.
Betyg? – Sådär.

SjöCrona Noël (37.5 cl 69 sek)
Riktigt lovande. Jag har varit lite hård mot Kristianstads Bryggeri vars öl inte har varit riktigt klara när jag provat dem. Men här är det spännande med lakrits, mörk belgo och choklad. Kan nog bli en bra klassisk mörk julbelgo.
Betyg? – Sådär+/OK-.

Stallhagen Julbock (33 cl 29,9 sek)
En bra julbock med både mustighet och smak.
Betyg? – OK+.

Nääs Vinter IPA (33 cl 26,9 sek)
Saknar felsmaker men är lite småtråkig med främst smak och doft citrus.
Betyg? – OK.

Mohawk Dubbel Xmas (33 cl 29,9 sek)
Igen en lovande belgojulöl. Inte helt färdig nu men med lovande karaktär av kryddig belgojäst och värmande alkohol.
Betyg? – OK+.

Barlingbo Staffen Julöl (33 cl 28,9 sek)
Lite rökig malt och köttiga toner. Nu är ölet inte helt färdigt men det är lovande!
Betyg? – Sådär+/OK-.

Charlis Snöfall (50 cl 29,7 sek)
Kokade grönsaker som någon unge tappad pepparkaksdeg i. Gifter sig inte helt men kan nog fungera i en färdig öl.
Betyg? – Sådär.

Dugges Christmas Idjit! Imperial Stout (33 cl 34,9 sek)
Strålande öl! Idjit! är en av Dugges bästa öl och det här är en god julig variant full med choklad och kaffe med lite tryck i eftersmaken.
Betyg? – Bättre.

Där har ni det. Godkända öl blev Dugges, Mohawk, Ljusslingan och Stallhagen. Nu är det dags att se över TSLS-rapporteringen.

Igår släpptes en rad nyheter i Systembolagets lokala sortiment, det så kallade TSLS-sortimentet. Som ni vet sedan tidigare så är detta ett högst debatterat och ibland kritiserat sortiment som tyvärr alltför ofta bjudit på öl med kraftiga felsmaker och defekter. Tyvärr är dilemmat för både vi som ska prova ölen för att försöka ge någon form av rättvisande omdöme lika svårt som för bryggerierna. De har i många fall inte råd med småbatcher av potentiellt gångbara öl varpå man gör ett kok på spisen hemma eller tappar upp enstaka flaskor direkt från lagringstanken, ibland veckor till månader innan ölet väl provas.

Baserat på nedan omdömen och vetskapen om ovan kommer det här nog vara sista gången vi gör någon liknande sammanställning. Tyvärr blir det inte rätt att ge omdömen på alla öl då vi inte kan kontrollera om de faktiskt skall smaka som de gör eller om det beror på hur och när de gjorts och tappats. Exempelvis var jag på Stigberget och provade deras bägge nyheter för novembersläppet direkt på plats. Ölen som de sänt in var tidigare provflaskor och alltså inte nya batchen. Nya batcherna av deras DIPA och Promenadporter var otroligt goda med stor, rik fruktighet för DIPAn och en lättsam fruktighet med fina kakaotoner i portern – inget som alls fanns vid provningstillfället. Detsamma gäller Åre Bryggcompagni liksom Beer Studio där jag fått flaskor att prova vid ett lite senare tillfälle, då ölen visat sig vara väldigt olika de vid provningstillfället.

Många svenska bryggerier kämpar för att få sin verksamhet att gå runt och de är något på spåret, dessa vill vi inte kritisera och sätta käppar i hjulet för enbart baserat på den här provningen. Sedan finns det såklart många andra bryggerier som tyvärr är likställda med felsmaker och defekter och som tyvärr kanske borde ifrågasätta sin egen verksamhet, men det är för dem att göra. Hur som helst. Här får ni TSLS-ölen för november och imorgon väntar också julölen i TSLS-sortimentet, varpå vi sedan ser över hur vi framöver skall rapportera om just de här ölen.

Vi vill också kort ta upp lite om vår betygsskala som går från 1-7 med 1 som “inte godkänt” och 2 som motsvarar “sådär” vilket är steget under 3 som motsvarar okey vilket är en okey öl, inte på något sätt bra, men en godkänd öl. Därmed är allt under “okey” inte godkänt men 1’an ges främst till riktigt usla öl som är fyllda med felsmaker och defekter.

Brygghus 19 Raspberry Pink (33 cl 29,6 sek)
Tyvärr finns det felsmaker av grönsaksjuice som mixats ut med hallonvatten. Ölet känns inte färdigt.
Betyg? – Sådär.

Bryggeri Fängelset West Bay Lager (33 cl 26,4 sek)
För mycket felsmaker för att det ska bli godkänt.
Betyg? – Ej godkänt.

Tyska Eken Helles (33 cl 21 sek)
Fisig och smakar inte färdig, kan nog mogna lite och bli snäppet bättre.
Betyg? – Sådär (+).

Bryggverket Janne Shuffle Lager (33 cl 35,9 sek)
Humlad lager som har lite störande bismaker men som annars är på gränsen till okey.
Betyg? – Sådär+.

Engelholms Pacific Pilsner (33 cl 21,1 sek)
Förvånansvärt okey humlad pilsner. Kul nykomling.
Betyg? – OK.

Rådanäs Ekologiska Pilsner (33 cl 24,9 sek)
Lite porös och vissa tecken på att ölet inte är riktigt klart, vissa bismaker som inte borde vara där.
Betyg? – Sådär+/OK-.

Adelsö White Heat (33 cl 27,1 sek)
Smakar inte helt bra, känns inte färdig utan osar fel, synd då Adelsö annars gör rätt bra öl.
Betyg? – Ej godkänt.

Macken Bryggeri Slussen Extra Special Bitter (33 cl 35,2 sek)
Lite småtråkig och vissa bismaker.
Betyg? – Sådär.

Helsingborgs Vinter (33 cl 24,9 sek)
Väldigt karamellig och smak av grönsaker. Känns inte färdig, samtidigt har bryggeriet haft de här problemen förr med sina öl.
Betyg? – Sådär.

PangPang Hornstull Pale Ale (33 cl 39,2 sek)
OK Pale Ale som dock är på tok för dyr sett till smak.
Betyg? – OK.

Västra Ämterviks Bryggeri Fryken Vinter Ale (33 cl 26,7 sek)
Rätt så karamellig och med lite tid kan den nog mogna och få ordning på smakerna, för nu är den inte klar.
Betyg? – Sådär+/OK-.

Fjäderholmarnas Winter Ale (33 cl 27,3 sek)
Värmande vinteröl med lite kryddor. Även här känns ölet inte riktigt klar, men det är lovande – för ett godkänt betyg då.
Betyg? – Sådär+/OK-.

Költur That’s What She Said Amber Ale (33 cl 26,9 sek)
En rätt enkel amber med vissa hembryggardrag. Behöver nog mogna något.
Betyg? – OK.

Adelsö Red House Ale (33 cl 38,7 sek)
Skummar och sprutar ner hela provningsrummet, så ja det är inte riktigt rätt och den är lite sjuk. Luktar mest rödbetsjuice – på gott och ont. Ser vi bort från att flaskan verkar vara infekterade eller höll på att explodera så är ölet i sig lovande och skulle annars ha fått ett OK i betyg.
Betyg? – Ej godkänt.

Brygghuset Finn Winter Special (33 cl 29,5 sek)
Skumma smaker som drar hit och dit, inte större fel, mest inte så spännande.
Betyg? – Sådär+.

Qvänum Vinter Eko (50 cl 49,4 sek)
Smakar typiskt Qvänum med rågkryddor och malt.
Betyg? – OK.

South Plains Winter Ale (33 cl 24 sek)
Doftar för äckligt för att vi skulle smaka den, gjorde det till slut och spottade direkt ut det. Inte ok.
Betyg? – Ej godkänt.

Helsingsborgs Bryggeri White IPA (33 cl 25,5 sek)
Skummar rätt mycket och är lite porös. Men OK vit IPA med apelsin och lite krydda. Helt okey.
Betyg? – OK.

Bryggeri Fängelset Session IPA (33 cl 26,5 sek)
Inte riktigt klar och humlen verkar man ha glömt helt. Väldigt grön just nu.
Betyg? – Sådär+.

Stallhagen India Pale Ale (33 cl 29,9 sek)
En OK IPA, inte så mycket mer.
Betyg? – OK.

Dry & Bitter Brewing Uprising India Pale Ale (33 cl 37,9 sek)
Balanserad och rätt OK IPA, men det är inte superspännande och tyvärr lite för dyrt.
Betyg? – OK (+).

Költur No Name Evölution India Pale Ale (33 cl 28,9 sek)
För grön.
Betyg? – Sådär.

S:t Eriks Capital IPA (33 cl 21,9 sek)
En öl som redan nått marknaden och därför är mer mogen i doft och smak. Mycket humle och väldigt prisvärd. En god vardags-IPA!
Betyg? – Bra.

O/O & Stigbergets Imperial India Pale Ale (33 cl 39,9 sek)
Mycket frukt och tryck och man håller inte in beskan lika mycket som tidigare.
Betyg? – Bra (+).

Mohawk Extra IPA (33 cl 28,5 sek)
Bra humlebalans och smakerna är trevliga och sitter där, bra vardags-DIPA!
Betyg? – Bra+.

Bryggeri Fängelset Snökanon (33 cl 26,9 sek)
Julkryddig och har något där, men är inte färdig och smakerna går därför inte ihop.
Betyg? – Sådär.

Stigbergets Promenadporter (33 cl 24,9 sek)
Utsökt vardagsporter med mineralig aska, brända toner och kakao.
Betyg? – Bra (+).

Helsinge Porter (50 cl 39 sek)
En riktigt bra och smakrik porter. Helsinge kan det där med traditionella ölstilar och gör öl utan fuzz.
Betyg? – Bra.

CAP Dont Break the Oat Oatmeal Stout (33 cl 25,9 sek)
Bra smak men det är lite störiga smaker där och de senaste flaskorna från CAP har alla visat på samma orosmoment. Så anar att det ligger lite i att ölet vi provat inte är helt moget.
Betyg? – OK+.

Södra Stout (33 cl 39,9 sek)
En överaskning när den hade premiär under Stockholm Beer och det är en kolsvart, rätt krallig och bra Imperial Stout på 12% du får från Haningegänget. Inga krussiduller utan en ren mörk öl. Kul!
Betyg? – Bra.

Mohawk Snowmelter Imperial Stout (33 cl 34,9 sek)
En av de bättre ölen i släppet! Lite chilihetta och mycket kakao och mjölkig choklad och pudding. Riktigt god! Mohawk är tillbaka!
Betyg? – Bra+.

Nyligen skrev våra bägge Surisar ett uppskattat och av många hyllat inlägg om det ibland överdrivna fokuset på humle, humle som inte håller kvalitet. Att det råder humlebrist är inte så konstigt om vi tänker på hur snabbt framförallt den amerikanska bryggeriscenen ökar. Inte blir det bättre av att bryggerier i England, Sverige, Danmark, Australien och så vidare också vill ta del av en inte allt för stor mängd producerad humle. Har ni inte redan läst Surisarnas inlägg, så gör gärna det. Det är en bra grund för vad som kommer här nedan.

Mina första öl som ölnörd var inte alltför humliga. För 5-6 år sedan fanns det inte samma utbud av D/I/B/S/IPA på Systembolaget eller på krogarna utan då var Twisted Thistle vad jag uppskattade som “humlig öl”. Sedan dess har det hänt väldigt mycket och självklart är det bra. Vem föredrar inte dagens utbud på Systembolaget över vad vi hade förr? Med det inte sagt att det i sig är bättre. Jag står ofta och smygkikar på andra på Systembolaget och hur de väljer öl, tänker på vad som kan få dem att välja just den ölen de väljer.

En sak som jag märkt är att när det gäller “klassiker”, alltså öl som man märker att personen brukar köpa och gillar så åker de fort i korgen. Ofta vet de också var på hyllorna de står. Sedan är det mörka öl, antingen för att man har en viss favorit eller för att utbudet av Brown Ales, Stouts och annat är något smalare. Produktgruppen de oftast tar mest tid på sig för att gallra igenom, gärna med en telefon i handen för att snabbt söka information om de olika ölen är humlad, ljus öl – och nyheter i övrigt.

Den humleboom som kom för något år sedan och som ser ut att fortsätta i år framöver är självklart inte av ondo. Tvärtom har den resulterat i fler öl som egentligen inte har stått emot i konkurensen har fallit bort, ibland har hela märken tappat. Darwin’s evolutionsteori gäller ju även här – är inte ölen tillräckligt starka så kommer andra att passera dem. Ibland reagerar man med ny etikettering, PR-kampanjer och events, ibland låter man ölet falla i glömska.

För att återgå till Systembolagshyllan så står många idag och ser på fler humlade ales på nyhetshyllan eller bland Ales-kategorin än vad de har fingrar. Många, jag bland dem orkar inte alltid med den typen av utbud. Det blir overload och man faller in i att plocka på sig lite av sånt man vet att det levererar. Man vill åt humlekicken, smakerna humlen trots allt ger ett öl – men utan hela hetsen av att välja det beskaste, alkoholstarkare eller det som bara är “extra allt”.

Jag är otroligt glad att “session beer”-trenden nått hit, att ölen inte behöver vara starkare än 5%, smakerna ska inte behöva slå ut din mun efter en halv flaska. Kanske också att priserna tack vare svensk alkohollagsstitning inte behöver bli lika höga tack vare en rimlig flask/burkstorlek och lägre alkoholstyrka. Enda abret med Session IPA är att det har snott andelar från humlade ljusa öl som inte är ales. Plötsligt är vi inte lika intresserade av humlad ljus lager, en kategori som jag annars verkligen gillar och som gör sig perfekta vid flera olika tillfällen.

I flera år efterfrågade många en lagerrevolution. En schysst lager måste in på Systembolaget, måste ut på krogen och ersätta Falcon, Carlsberg eller Mariestads. De kom också. Inte nog med det, de slog igenom och fler och fler “fulölsdrickare” hittade en bra väg in till craft beer genom öl som Mikkeller American Dream, Mohawk Unfiltered Lager eller S:t Eriks Pilsner. Tyvärr är de två sistnämnda inte längre fasta öl i Systembolagets sortiment längre och då var de ändå givna favoriter i min egen korg på Systembolaget.

Tyvärr kan något liknande hända framöver, vi får in för mycket humlad öl. Öl som ändå ska drickas färskt men som på grund utav det växande urvalet på hyllorna ibland får stå lite för länge, i solljus, i värme och då inte smakar lika gott när vi väl köper dem. Det i sin tur gör att vi kanske står över dem nästa gång, vilket gör att de får stå kvar än längre – varpå Systembolaget kanske tappar tron till produkten. Igen märker vi av någon form av evolutionsteori – cyklerna där den starkaste står kvar men där det hela tiden kommer nya, anpassade produkter som kan omkullkasta status quo.

Men under tiden så glömmer vi fort otroligt många riktigt goda öl, många som inte är fullt lika känsliga som en purfärsk Imperial IPA med tropisk humling som kanske inte riktigt är lika rolig någon månad senare och som trots allt redan har rest över halv jorden i några månader. Tänk då på vad vi har som är närmre till hands och öl som ger dig allt det goda från humlekotten men som inte är en X/IPA. Under tiden kommer jag att fortsätta att njuta av goda IPA som vi i Sverige ska vara lyckligt lottade att få hit. Likaså kommer jag att fortsätta smaska i mig ölen här under som även dem ger en bra humlefix, medan jag står kvar bland Systembolagets hyllor och ser hur folk inte vet vad de ska välja.

Så för att hylla de humlade, i humlehysterin något bortglömda ölen så listar jag mina 5 bästa humlade icke-IPA’s.

1. Mikkeller American Dream (20.90 kr 33 cl)
Finns än så länge på de flesta Systembolagen. En given klassiker och ett öl som var med och startade vågen av humlade öl som inte var IPA. En Premium Lager på 4.6% med härliga toner av grapefrukt och citrus men med lite spår av sötma från aprikos och persika. Inte din vanliga torra lager, men inte din smakrika IPA – utan mitt mellan de båda. Funkar till allt.

2. Nynsähamns Ångrbyggeri Tjockhult Tjinook (30.30 kr 50 cl)
Finns lokalt på en rad Systembolaget i Stockholmsområdet. Finns annars att beställa i kolli om 20 flaskor. Vilket är värt det, för det här är en livlig 5.1% stark lager med riklig humling utan att det blir för mycket. En bra “drickarbärs” med karaktär och grym till festen, middagen eller bara att ha hemma att själv nalla på.

3. Monks Cafe Hoppy Lager (24.90 kr 33 cl)
Går att beställa genom Systembolaget men finns lokalt i ett par butiker i Stockholm och finns också att beställa i en större 75 cl-flaska för den som vill ha färre flaskor men lika mycket öl. Trevlig humlenärvaro och bra smäll med humlekottar, örter och lite citrusskal. En väldigt bra humlad lager och kanske en av de rivigare på listan. Passar bra i parken eller i sensommarsolen.

4. Brooklyn Lager (17.90 kr 35,5 cl)
Finns på i stort sett alla Systembolag. En klassiker som varit med så länge jag kan minnas. Men också en lite bortglömd öl som många nog förknippar mer med “maltig humlad ale” än vad det är, en lager. Sedan 1988 har den varit ett bra alternativ för den som gillar en lager men vill ha mer. I Brooklyn Lager får du sötstickig apelsinmarmelad på mörkt rostat bröd, men också lite ananas och mer blomster än i en vanlig lager. Säga vad man vill, men vill du ha något med humlekaraktär men som inte är direkt beskt – ja, då har du ett typexempel här!

5. Beer Studio Remix Unfiltered Lager (26.50 kr 33 cl)
Finns lokalt i Umeå men går att beställa till övriga landet genom Systembolaget. En modern och lite mer nyanserad tagning på en tjeckisk pilsner, men med ett tydligare humlesting. Fortfarande något mer typiskt brödig med toner av gräs och blomster men jämfört med din vanliga stora stark får du här en annan smakvariation som är betydligt roligare än i average fullager.