“Unique steam fermentation brings out this distinctive and aromatic beer, with its dark gold sheen and tantalising notes of citrus to whisk you away to a relaxed Californian lifestyle”. Så beskriver Mikkel Laust Broe, bryggmästare på Carlsberg i Danmark sin Brewmasters Selectrion, California Steam Beer. I serien ingår idag tre olika öl, en India Pale Ale, en Red Ale och så den här. Det som är lite kul med ölen är att man i Danmark är så avdramatiserad över alkohol, på ont och gott. Så mitt första intryck av ölet kom när jag drack deras IPA efter att Kristopher här på MankerBeer köpte med sig ett flerpack från 7 Eleven på väg hem från Köpenhamn.

Om IPAn var drickbar, men ingen större sensation som jag som ändå uppskattar god öl skulle köpa igen så är deras California Steam Beer rätt spännande. En ölstil som till skillnad från IPAn inte känns like gjord och som liksom en vanlig Lager, Bitter eller Brown Ale är utmärkt som vardagsöl. Man kan om man vill, välja att se detta som ett första fösök till en förändring liksom Falcon Raw eller Åbros satsning på hembryggar-SM.

Eller som de som sett den här utvecklinge förr, de i USA säger – de ser ett hot, både mot deras marknadsandelar men också vad gäller att missa en potentiell marknad. Craft beer finns för att stanna, så du kan inte bekämpa det med mer makrolager. Då återstår bara att flytta fighten till craft beers egen planhalva.

Problemet är att de som faktiskt har ett uns av intresse, och framförallt smaklökar snabbt genomskådar det. Ölen måste ju faktiskt smaka gott också. Det räcker inte längre med att det står “IPA” på en burk/flaska för att den ska sälja. Visst kanske man provar på en burk eller två, liksom jag gjorde av ren nyfikenhet. Men kommer man att köpa den om och om igen istället för de om än någon krona dyrare, men desto mer smakrika ölen? Tveksamt. Jag både tror och hoppas det i alla fall.

Det jag däremot tror att vi kan få se är en utveckling där vi får ett mellansegment mellan makro och mikro där den här typen av öl kommer att lägga sig. Något som snarare kan gynna craft beer. Är du trött på din vanliga Carlsberg och ser deras IPA, ja då vågar du prova det. Tycker du mer om den, ja då köper du den igen. Till slut har du fått upp ett intresse för något som är godare än någonting annat och då ökar chansen att du kanske provar på en öl från Amager, Mikkeller, Omnipollo eller Dugges.

Såhär kanske det inte kommer att vara för alla, men det var så jag började min egen ölresa och idag är jag fast. Många med mig har säkert gått en liknande väg där man gått från en viss typ av dryck, av en slump börjat gilla något som var “godare” och sedan har det bara fortsatt.

Men nu återstår frågan..? Hur var ölet?

Carlsberg California Steam Beer

Utseende: En klar, ljust kopparskimmrande vätska med ett skum som, ja försvann direkt.
Doft: Aningen söt framtoning med karamell viss fräshör och “godiskaramellig” fruktighet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Glatt överraskad av att smaken som jag först känner är lite åt Anchors Steam Beer, den lite söta karamellen och fruktigheten. Sedan händer inte mycket förutom att det dyker upp lite vört och strå. Lite för ren och tydlig humlighet och jag väntar bara på när eftersmaken skall ropa “massproducerad wannabe”.

Betyg? – Ok. Tyvärr är det också den som kommer fram och även fast du får lite skön fruktkaramellsås så fade’ar smakerna ut på tok för fort. Det är inte dåligt, inte alls. Men smakerna är på tok för flyktiga vilket jag tycker vittnar om fusk i själva processen och/eller med ingredienserna men i slutändan smakar allt bara Carlsberg. Synd.

I takt med att Systembolaget har börjat utveckla sin syn på öl och närmare bestämt hantverksmässigt bryggd öl, craft beer, så har jag och många med mig förlåtit lite av deras ibland förlegade syn på alkohol. Nu var Systembolaget på tårna och plocka in ölstilar, bryggerier och öl som “massan” (läs vi “nördar”) ville ha. Varför ska man då plötsligt ta och såga dem?

Förutom att ett monopol på alkohol känns lika modernt som Kicki Danielsson dansandes på något slott känns det som att man börjat lite i fel hörn när det kommer till inhemska produkter. Förut var det ett bra initiativ att satsa på lokala öl, att kunder kunde beställa hem enstaka flaskor från landets alla hörn och att Systembolaget då stod för del av logistiken och kostnaden. Nu är jag inte lika säker. Inte då för att Systembolaget har ändrat strukturen för den här lösningen utan för att jag inte vet om jag vill ha den möjligheten.

Under ungefär två års tid har jag nog varit på ett fyrtal olika provningar där Systembolaget har erbjudit prover från nyheterna i det lokala sortimentet. Det vill säga öl som tillverkas i Sverige och nästan uteslutande är från väldigt små, ibland för mig helt nya bekantskaper.

Spännande och roligt? Javisst. För att kunna ge en bra bild av hur öllandskapet i landet faktiskt ser ut måste man ha provat igenom det.

Gott och lyckat? Tyvärr långt ifrån.

Med svenska bryggerier som Oppigårds, Sigtuna, CAP, Omnipollo, Dugges, Mohawk, Brewski, All in Brewing, STHLM Brewing med flera som gör väldigt högkvalitativ öl kan man slå sig för bröstet och vara stolt över vad vi i landet producerar. Samtidigt bör man veta att dessa bara står för en mindre del av landets totala antal bryggerier.

Frågar man någon i Bunkeflo vilka “mindre svenska bryggerier” de känner till är chansen stor att de kommer att droppa några namn du aldrig tidigare har hört om.

Jättekul och positivt. Folk ska börja brygga öl och få en förståelse för processen, hantverket och smakerna. Men också få en respekt för vad det är de sedan vill sälja. Alla kan inte bli “proffsbryggare” lika lite som att en halt, enbent, blind kortväxt kommer att bli fotbollsproffs i Barcelona. Tyvär. Jag är inte elak, jag är ärlig.

För nu under de här provningarna på Systembolaget har jag provat öl från South Plains, Äppelbo, Hantverksbryggeriet, Strömsholm, Helsingsborgs, Två Bryggare, Jädraöl, och många fler. Vissa mer kända än andra. På den stora “lanseringen” av det lokala, småskaliga 2012 drack vi 60 olika öl där snittbetyget blev 1.6 av 7. Jag betygssätter alla öl mellan 0-7 där 7 är världsklass och 0 är så fel, infekterat och odrickbart att man kan klassa det som gift. 1 får öl som är infekterade och bara odrickbara och mellan 1.5 – 2 får öl som är felbryggda, ofta infekterade och riktigt äckliga.

Så har det sedan fortsatt. Igår drack jag runt 25 olika lokala öl och tar jag bort topparna där bryggerier som CAP, Oceanbryggeriet och Höganäs stod ut, liksom Helsingsborgs Funkymonkey som överraskade så var det inte muntert. Genomsnittet hamnade på mellan 2 och 2.5. Nu kanske ni tror att jag är hård och “elitistisk” men då bör man ha i tanke att på samma provning deltar skribenter från känd tryckt media liksom en vän med god hållning som “huvuddomare i en stor tävling”. Även dessa utbrast då och då över besvikelsen över många av ölen. Så jag var långt ifrån ensam.

Systembolaget lovade att man skulle kvalitetstesta alla de här lokala förmågorna så att man inte skulle börja sälja öl som objektivt är rent defekt. Okej om den bara inte faller mig eller andra i smaken, men öl som har uppenbara fel och som inte ens når betyget “ens drickbart” ska banne mig inte få säljas. Och har då inte bryggerierna ett ansvar här? Är det inte dags att rensa ut i leden och få bort alla “men Benke är en skön gubbe, han gör god pils” när ölen är direkt värdelösa?

Eller har Systembolaget inget ansvar här? Ska vi inte istället för att göra en markering att det är kul att det bryggs så mycket öl i Sverige börja sålla lite? Har du en restaurang som ständigt ger magsjuka kunder kanske det är dags att någon stänger ner den eller varnar dem tills de faktiskt tar tag i sina problem.. Eller vem är rätt person att göra detta? För Systembolaget verkar ju inte klara av det.

The following article is written in English to fully represent the answers given by the brewery representatives we have asked to participate, and for them and others to be able to answer any follow-up questions..
/ Manker

In a collaborative effort of everyone involved with MankerBeer we decided to take the step from pen and paper and our own thoughts on the “what is a craft beer/brewery” debate to focus on the craft beer creators and what they think. We can understand the need of defining craft beer, but just like Luke Nicholas of New Zeeland craft brewery Epic say, why not instead define “industrial beer”? On an international scale, few with attention to the international beer scene is likely to have missed the alarming debate article jointly written by some of Belgium’s most well known brewers. Their argue against what they consider to be new actors popping up claiming to be actual breweries, but merely brewing at other locations due to lack of an own brewery.

While we understand their in many ways sound arguments, we still believe that they miss part of the larger picture. Surely, the origin of a certain beer and where and by who it is produced is very important and not only a matter of giving cred to the actual brewery producing the beer; but it is also a matter of marketing, or more explicit – false marketing. At the same time we believe it is important that we ask ourselves – what is brewing all about? What is a brewery? What is a brew master and what is craft beer? These questions might appear simple, but when you think of it – at a restaurant, who creates the food? The recipe maker, the head chef or the other chefs making sure that the dish represent the vision of the creator of the dish’s recipe? Same with music, are the studio, the artist, the chords or the technicians not all important for the final piece to exist? Can beer, music or food exist with these actors separated, or do they all have to work together at the same spot at the same time?

While a brew master is a title earned by studying it is also a profession, but how many brew masters are also the head brewers? How many brew masters create all recipes? And oppositely, how many brewers create the recipes rather than following instructions and procedures (off course, in most cases it is a joint task shared by everyone involved)? How many of them supervise and steer the brewery in a certain direction? How important is the brew house? Doest it matter if it is a  fully automated or an all manually driven one? Our point is not to claim that anyone involved in brewing are not important and special, people dedicated to a shared passion and people deserving all the glory for their hard work that can be given to them. Our point is to show that a modern brewery can more or less be fully automated with a head brewer taking care of the recipes, which makes his or her geographical placement less important. The handicraft and hard work that brewers put into their work, every day all year long is not in any way to be forgotten, but in practice – today there are other possibilities out there.

We wish to open up a debate focused on some key areas, all important when discussing the production of beer.

a) What is a brewery (ownership, set-up, who does what etc)?
b) What is a brewer (creator of recipes, responsible for the direction of the brewery etc)?
c) What are the other possibilities and how are they to be labelled and their beers marketed?

When we reached out to some of the most respected and well-known representatives in the brewing community we did not have time to focus on all of these questions, but decided to focus more on how they identify themselves and what, in their opinion a brewer and brewery is. We wish to offer the views on representatives from all over the world; brew masters, brewers and gypsy brewers alike.  All of them were asked the same three questions.

1. How would you define the term “brewery”? I.e. what is required from your perspective to call yourself a brewery?
2. What, in your mind, defines a brewer?
3. How would you define your brewery/business/brand?

Jeppe Jarnit-Bjergsø – Evil Twin Brewing

1. A “brewery” is a company that makes beer and have an actual brewery. Evil Twin is a brewing company, making beer but doesnt have an actual brewery. I would never call it Evil Twin Brewery because it is not. I even like to call Evil Twin a Beer Production Company, because that is exactly what it is!

2. A man and a woman that makes beer. Am I a brewer, yes. Is Sam and Garret brewers, yes. Do we brew every single beer our company release, no. Does anyone, probably, but I haven’t heard of any. So, we are all brewers, no matter what the set-up of our company is.

3. A Brewing Company of a Beer Production Company without own brewery. Contract Brewing Company, perhaps, as I brew my beers under contracts at other peoples breweries. Problem with that term is a lot of people believe thats a company that send an email asking for an IPA and get a beer back. I make my own recipes, own labels, even source special ingrediences. I go and brew as often as possible as well, so its not much different from a lot of “real” breweries out there!

James Watt / Brew Dog

1. A Brewery has to make beer. You can be a gypsy brewer but you can’t be a gypsy brewery. To be a brewery you must have a physical location which you own as a company and you must make all your beers there.

We would also like to propose this definition of a European craft brewer.

A European Craft Brewer is

1) Authentic
a) brews all their beers at original gravity
b) does not use any adjuncts to lessen flavour and reduce costs.

2) Honest
a) All ingredients are clearly listed on the label of all of their beers.
b) The place where the beer is brewed is clearly listed on all of their beers.
c) All their beer is brewed at craft breweries.

3) Independent
Is not more than 20% owned by a brewing company which operates any brewery which is not a craft brewery.

4) Committed
If the brewer has an estate, at least 90% of the beer they sell must be craft beer.

2. Someone who makes beer for a living.

3. BrewDog is a craft beer brewery. We do everything on site, from taking in the best raw materials and to shipping the packaged craft beer. In terms of (the BrewDog) beer brand, it’s not what the brand owner thinks, it is what the people thinks. A brand is a person’s gut reaction towards a product, service or company.

It is not what the brand owner thinks it is. It is what the people think it is. Brand management exists entirely in the minds of people.

A brand also transcends everything. Everything is branding as everything contributes to how people view your company, brewery & beers.

Alexi Front / Local Option

1. A brewery is a facility where beers are made under a label defined and developed by the owners and operators of the facility.  Breweries invest in the overhead of starting a company, owning equipment, paying staff, etc.  A brewery is responsible for making their beer from start to finish.  Breweries often release beers in a format of ‘core brands’ that are year round produced and seasonal (although this has changed with some new breweries that only release one offs or variants of certain ‘core beers’).

2. A brewer is an individual or a group of individuals operating a company that markets and in some cases sells its own beer.  The beer they sell; however, is not made at a brewery they own.  There are varying levels of involvement that brewers have in the creation of their own products. Some are very active and hands on with the recipe development, production of their beer, sales of the beer, etc whereas others are moreacquiescent. Many brewers enjoy being brewers and have developed a certain lifestyle that would be impossible if the also owned a brewery.

3. As of now we are brewers with a brewery mentality.  We are concerned with all the aspects of production, sales, cooperage, marketing, distribution depletion, new markets etc.  Some of these issues are concerns we know ‘gypsy’ brewers never have to worry about.  However because our objective is to open our own brewery we have gone head first into learning as much as possible about operating a brewery so that when it comes time to open our own we won’t make the same mistakes our friends that own breweries have.  Furthermore, unlike ‘gypsy’ brewers we have a home and it’s our bar Local Option.

Jean van Roy – Cantillon

1. A brewery is a place where someone transform raw materials into beer.

2. A brewer is the person responsible of this transformation. It means that this person have “to get one’s hands dirty”

3. For me, Cantillon is more than a brewery. I consider that the building is “alive”, playing a rol in the natural fermentation. I don’t have this feeling when I visit an another brewery. Cantillon, it’s a whole, a brewery, a family, a know how to produce a mythic beer.

Thomas Bingebo – Oceanbryggeriet

1. Brewery = production unit. Independent breweries may not be owned, partly or in full by a large market actor. The Association Swedish Independent Breweries regulations is very similar to the English, as well as the ones of other countries.

2. I am head brewer at Ocean. We also have two other brewers. Rubber boots on. As a brewer you are part of the process, brewing, transferring, filtering etc. No sitting on the couch. Note though, I am not a brew master – although with a BA in Modern & Social History. Education should be premiered.

3. Brewery, locally, regionally with reach over all of Sweden including Österbotten.

Sebastian Sauer – Freigeist

1. A brewery is about a real installation for me, no matter how big it is. The other companies brewing their own beer or ordering their own beer are projects, brewery renter or whatever else, but no companies which you define as “breweries”.

2.  Someone who is actually brewing the batch is the brewer.

3. Freigeist started in our own brewery Braustelle in Cologne, but nearly all the beers are nowadays brewed at a friend’s brewery, so I would call it a brewing project. Same story with The Monarchy.

Jessica Heidrisch – S:t Eriks Bryggeri

1. Strictly: A brewery is a physical establishment that has been granted a license to produce malt liquor, ferment it into a alcohol containing beverage and to sell the product there off. Type of beer produced, or size, doesn’t matter for the definition of what a brewery is.

2. A brewer is the person in the brewery who produces the malt liquor, with the aim to ferment it into beer.

3. How would you define yourself and S:t Eriks?

Me, a brewer and S:t Eriks a brewery, since we have license to produce malt liquor, ferment it and sell the product.

Andy Baker – Summer Wine

1. I would define a brewery as a physical entity. You have breweries and you have brands. For example if you own and operate your own brewhouse, producing your own beer then you are a brewery. If you give recipes to a brewery to produce then you are a brand. This is not necessarily a detrimental thing but is worth pointing out. When people say Mikkeller is a brewery they are wrong in my eyes as there isn’t a physical Mikkeller brewery so therefore it is a brand.
People who cuckoo brew as we say in the UK are those that brew their recipes on other peoples brewing kit. Often this is because they can’t afford their own kit, don’t want to take the risk of purchasing their own until they know that the industry is for them or they are waiting for their kit to be built/installed. These guys are like the halfway house between a brand and a brewery. I guess I would just describe them as brewers but not breweries. They make their own beer but not on their own kit.

2. Quite simply somebody who understands beer as well as having the ability to make it. There are people that can work a kit and re-produce a recipe but they are not what I would call brewers. They are more of a production operative as they are following simple instructions. What makes a brewer is the ability to adapt and to understand the live product from mash temperatures at different times of the year to changes in water ph levels to seasonal variations with malt and alpha acids in hops. Being able to create different beers and balance the beer with the use of malts,hops and yeast as they certainly don’t all work together which some people fail to realise. Often people really rave about a barrel aged beer but sometimes strong barrel flavours are used by breweries to cover flaws in the beer rather than just throw it away. This is one of the reasons why we always release an un-aged version of the beer that we intend to age. It allows drinkers to dry the same beer in different formats. That is what makes a brewer. Above all else, the ability to be consistent is what makes the difference between a brewer and a good brewer

3.  As a mad house!

We are most definitely a brewery. The number of hours and brews in a week that we go through leaves me in no doubt. I guess that I could also say that we are a brand as well in one respect. People see the SWB crown cap brand and know who we are and what to expect. They know certain beer names such as Diablo and know what it is. That just comes from having been around for a while. I think most breweries through time become both breweries and brands. Brooklyn and Brewdog are some of the finest examples out there of this.

We spent many months ‘dialling’ in our beers to make them as consistent as possible but also deliver some more edgy beers along the way. We try not to do too much of this as we have certainly gained our reputation from the core range of beers and are proud of that and not just from wacky barrel aged beers or limited release tickets. One a year of this type of beer is enough for us usually. What we would describe as more regular one off brews are still quite common from us as occasionally people just have ideas and need to let some steam off to keep the creative juices flowing. It can be quite fun once a month do just have a freestlye day.

Victor Dahlberg – All in Brewing

1. To be honest I don’t really care about the definition. All In Brewing will have their own brewing equipment later on, however we have just hired a brewer (Lucas Monryd) that will work at Brewski. Lucas will brew both our own beers and the beers for Brewski on their equipment while our distribution company (All In Beverage) will sell both the beers for All In Brewing and Brewski. How people choose to define us is up to them.

2. Rubber boots and early mornings I guess? 😉

3. We produce the beers that we like in ways that are possible for us at the moment.

Henok Fentie – Omnipollo

1. To me a brewery would be a production facility for beer. Like a bakery.

2. There are many types of brewers out there; brew masters who have years of theoretical (and practical) studies behind them, entrepreneurial craft brewers who might have mastered the art through diligent home brewing, home brewers etc. each with his/her own unique perspective on how to make beer.

Lowest common denominator is that all make beer. That is what a brewer is to me, someone who makes beer.

3. Omnipollo is in essence an advanced home brewing operation.

We write recipes, we source ingredients, we brew, make labels, sell, live and breath beer.

Are we a brewery? No. Do we make beer? Absolutely.

What conclusion we can make out of this? Well that is to elaborate on further in a later post but what I believe we all can agree with is that none of the above speak against any other. They all share the passion for beer, all perceive them as equally important for the beer making process and no-one claim to be something they aren’t. Would you agree?

/ Manker, M2, Fredrik, Ludvig, Balder and Kristopher

Häromdagen skrev Luke Nicholas från Nya Zeeländska bryggeriet Epic ännu ett läsvärt inlägg på sin ölblog. Luke skriver ofta, långt och gärna om öl och ölvärldens olika dilemmor och i hans senaste inlägg tog han upp problemet med att definiera “craft beer”. Bland annat hänvisar han till en artikel i Huffington Post som tar upp hur Brewers Association (BA) ändrat i definitionen om vad ett “craft beer”-bryggeri är. Fram till 2010 var ett “litet” bryggeri i USA ett bryggeri med en årlig produktion på 2 miljoner barrels, något som nu ändras till 6 miljoner barres. Medan detta enbart rör kapaciteten så tar man upp dilemmat med ingredienser och “craft”. Anledningen är att man i många fall brukar likställa utfyllnad som majs, ris och andra liknande ingredienser med massproducerad masslager mer än craft beer. Vad man missar är att flera bryggerier i USA har en lång tradition av att ha den här typen av ingredienser i sin öl. Inte för att spä ut dem eller för att göra sämre öl utan för att man förr tog de ingredienser man hade tillgång till och bryggde öl med dem. Därför var det inget konstigt i att man hade ris i sitt öl i vissa områden, de hade helt enkelt inte bra mängder och kvalitet på sin malt. Den här debatten, som har väldigt många sidor och tar upp olika teman och dilemmor med att definiera och marknadsföra ett bryggeri diskuteras flitigt från olika vinklar och för den amerikanska delen så är det inte underligt att den är aktuell. 1978 fanns det 89 bryggeriet i USA, en siffra vi alla vet har ökat enormt både i USA och i Sverige där vi i USA idag närmas oss 3.000 bryggerier med flera hundra till på väg. BA påpekar också att ungefär 99% av dehär bryggerierna är “craft beer”-bryggerier.

Samtidigt har den här ökningen av bryggerier och faktumet att vi idag inte har lika mycket företagsyta, försäljningsmarknader och mest viktigt – malt och humle nog för alla gjort att man börjat ifrågasätta vilka som faktiskt gör craft beer. Det har blivit viktigare att särskilja sig men också att försvara vad som är ordentlig öl i en tid när fler och fler blickar till craft beer-marknaden och ser viktiga marknadsandelar och vinningar i att framstå som “craft beer”. Jag själv har på annat håll sagt vad jag tycker om dagens moderna aktörer och att man lätt kan negligera kraften alla typer av bryggerier har idag. Så länge det handlar om att göra god öl för att man har passionen för bra öl så ser jag inget problem i hur ens företagsstruktur ser ut.

Samtidigt kan jag förstå vikten av att vara tydlig med var och av vem en viss öl är bryggd – samtidigt är det ett komplicerat ämne då man inte bara ska definiera vad som är en bryggare, bryggeri etc utan vad som är viktigast? Är det att ha ett bryggeri (lokalen), ta fram recepten, ha passionen, äga 50, 70 eller 100% av företaget eller ja, vad är ett bryggeri? Det är ett tema vi kommer att arbeta med under sommaren och har en liten följetong på G med flera av världens mest respekterade ölambassadörer. Men just nu vill jag fokusera på Luke och hans inlägg. Luke skriver:

Is it the number of litres produced? Who owns the brewery, the shareholders? The philosophies behind their brewing? We should really be trying to define what the liquid is and the types of breweries the big multinationals are. If you historically look at beer and breweries – you would have had brewpubs, small breweries providing the local area and some surrounding towns, and regional breweries and national breweries.

“Craft Beer” – the world normalizing after the takeovers, closures of the 20th century which rid the world of so many breweries in the name of market share for a handful on mega breweries. “Craft Beer” is beer, it is just the natural state of things. Industrialisation has brought about positives and negatives for brewing and beer. Yes there have been some great technological advancements to make beer better, which today even benefits the smallest brewer. On the negative side though the “near beer” wort streams these industrial mega factories produce are a disgrace to the history of all brewers.

[…]

All “Craft Beer” is beer.

But is “Industrial Beer” beer?

What is the definition of “industrial beer”

Jag har inte riktigt tänkt på temat på det här sättet förens jag läste vad Luke skrivit, varför ska vi börja med att finna en ny definition på craft beer och skapa vissa spänningar inom ett gäng som alla vill göra god öl, idag vill vi ofta finna sätt att utesluta aktörer från “craft beer” snarare än att tydligt definiera vad “industriell öl” är, med andra ord – vad är motsatsen? Kanske hade en tydlig motsats till craft beer gjort att vi inte behöver finna så många varianter av craft beer utan istället skulle säga att “nej, det här är faktiskt industriell öl”. Sedan skulle vi såklart behöva diskutera vidare om vad craft vs industriell öl är, men jag tror att en naturlig början skulle vara att ha alternativen klara. Eller?

Oavsett vilket kommer MankerBeer att ta upp ett par sidospår på hela diskussionen om craft beers vara eller icke-vara framöver och vi hoppas att det på något sätt ska förtydliga vad öl faktiskt är, kan vara och vad vi önskar att det ska bli.

Det är passande med ett par klargörande innan nedan inlägg.

– Vi har tidigare genom rykten och annat målats ut som ett hot mot svenska ölscenen för att vi vägrat böja oss utan har sagt och gjort vad vi vill. Vi har sagt ifrån när det behövts, vilket ändå verkar ha gått hem hos folk då vi av BeerSweden Forums medlemmar har prisats som en av de bättre ölsidorna de senaste åren (2’a 2012, 1’a 2013). Så även om ni inte håller med mig sen är det fullt okey. Allas åsikter är lika värdefulla.

– Förutom en ölprovning jag fick betalt för har vi har aldrig haft reklam eller tjänat en krona på MankerBeer. Så vi ber de som menar att vi är köpte se på andra sidor med reklam för alla möjliga märken, ibland öl de själva aldrig skulle dricka.

– Senare idag kommer ett inlägg om hur ni reser på en ölresa till USA, baserat på vår resa till GABF som kostade mig motsvarande två svenska genomsnittliga månadslöner, så nej ingen bjöd oss på den resan. Vi fick låna en bil i en dag utav en Galatea-anställd som vi reste med i egenskap av vän. Vi hänger med alla möjliga leverantörer då vi anser att det är rätt väg för att vara med på ölscenen, inte att sitta och dela statusuppdateringar om det andra gör. Jag har druckit mig bartimefull med anställda hos alla ölimportörer, med folk från många krogar och med flera bryggerier – om det gör mig mer positiv till någon får andra bedöma. Dock ska man ha i tanke att jag skriver om öl jag har eller kan få tillgång till, så sorry om jag inte skriver om alla – men jag har inte alltid möjligheten, det är inget aktivt val.

– I vintras delgavs jag en undersökning av vad de större bloggarna hade på sina facebooksidor i form av leverantörer m.m. Där låg Wicked Wine, Brill och Great Brands i topp för oss. Något som helt enkelt har med tillgång och tillgänglighet av deras öl att göra. På samma sätt var det mer Galatea i somras och just nu är det små svenska bryggerier. Så det där med att skriva mer om vissa som jag tror många anser att vi och andra gör visade sig vara helt ogrundat både för MankerBeer men också de andra frekvent uppdaterade större ölsidorna som BeerSweden, Kornmalt & Humlekottar, Pilsner.nu och Ölsvammel.

Bra. Har vi slagit fast det där med eventuell bias nu?

Den svenska ölmarknaden har passerat flera stadier där främst se två senare är aktuella. Dels den med de första stora amerikanska ölmärkena såsom Stone, Brooklyn, Sierra Nevada, Oskar Blues och Samuel Adams och sedan den senare där vi ser Mikkeller, Evil Twin, Omnipollo med flera. Medan den första svängen lade grunden för importfirmor, bryggerier, samarbeten och kroghandel så kom den senare att omkullkasta alltifrån vilka märken som anses bra, vilka märken som finns var och hur själva handeln med öl kommit att ske. Idag är världsmarknaden i stort under väldig förändring och nästan varje dag poppar nya bryggerier upp, nya chefer anställs och andra slutar.

I allt detta kommer vi alla in, de ölintresserade. Jag skrev en lackning tidigare om datummärkning och vikten vid att veta hur amerikanska bryggerier datummärker sina öl, något jag tror de flesta öldrickare har usel koll på. Lika usel koll har många på marknaden och hur olika strukturer, avtal och relationer ser ut. En fördel med att dricka öl med anställda på bryggerier är ofta att man i förtroende får viss information som senare kan läggas fram lite såhär i förbifarten. Som t.ex. att antalet amerikanska bryggerier som skeppar hit öl och som gör det med kylda transporter är oerhört få (=sämre kvalité på ölen redan innan den kommit hit), de använder viss datummärkning anpassad för svenska marknaden (se tidigare länk) och säljer till vissa importörer enbart på grund utav privata relationer. Ibland är dessa relationer rätt logiska och inget som lär förändras, medan andra har sin grund i en relation som är 10 år gammal men där den ursprungliga personen nu har slutat varpå ingen vet varför man skeppar viss öl hit. I andra fall är det bryggerier som känner att deras öl inte får rätt marknadsföring eller spridning varpå de ser sig om efter alternativ, detta skulle jag säga är rätt naturligt?

Problemet är att det är lätt att se tillbaka på den första ölsvängen där markanden var otroligt fixerad och när det då börjar ändras så är det lätt att se förbi att det faktiskt är markanden som styr. Tyvärr. Man kan dricka sitt te, pyssla med sina barkbåtar och drömma tillbaka till tiden då Palme styrde landet, eller acceptera att tiderna har förändrats och därmed anpassa sitt sätt att arbeta.

Idag har alla större importörer någon kassako – Ambar, Herrljunga och AC/DC-ölen kan göra så att Great Brands kan sälja Smuttynose, Arboga och TT gör att Galate har råd med S:t Eriks, Efes ger Brill & Co en bra boost och Wicked Wine har sin vinportfölj att falla tillbaka på. Vem är då rätt person att kasta sten i glashus och säga att en importör eller bättre eller värre än någon annan? Ingen pysslar med den här businessen av solidariska skäl. Skulle jag jobba med öl, vilket jag har fått erbjudanden om men inte känt att jag kan göra med min integritet intakt så skulle jag jobba aktivt – resa, lära känna, prova ölen, ha kul, bygga relationer. Den vägen skapar band som gör att man blir ett attraktivt märke. Sedan har såklart muskler i form av distribution, kapital och makt mycket inflytande – men jag tror likväl att en start i bra relationer är att föredra. Tar du inte hand om dina märken eller vårdar dem med hänsyn till deras föränderliga önskningar så kommer de inte att stanna kvar.

Mot bakgrund av det jag personligen tänker här ovan, vilket kanske är helt fel och i så fall får ni säga till, så ser jag det som nu sker på den svenska ölscenen med andra ögon. Är ni nu redo att höra mina tankar? Om inte, så klicka in er på någon annan sida, varför inte en med bilder på glada djur? För nu kommer jag att ta upp elefanten i rummet.

Wicked Wine och Galatea har tagit över märken från Brill & Co i form av Founders och Drikkerigets portfölj. Det som är otroligt synd är att Brill & Co har gjort ett superbt arbete mot oss som konsumenter med bra information om produkterna, bra ledtider och samtidigt ett otroligt arbete mot krogar. Idag finner du hemskt mycket bra öl på vanliga krogar tack vare deras arbete. Att Jeppe (Evil Twin) själv då väljer att byta distributör i Sverige kanske beror lika mycket på hans personlighet och ego som hur han känner att hans märke behandlats. I fallet Founders handlar det lika mycket om hur märken som Founders, Flying Dog och Anchor säljs i Sverige – det är inte direkt genom bryggeriet utan genom Europeiska grossister, då blir märkena mer flytande. Brill & Co har dock sin styrka i sitt enorma kontaktnät och jag tror att de kommer att studsa tillbaka starkt nu när de visserligen tappat många starka bryggerier men samtidigt kanske får se om sin prissättning som många menar har varit lite väl hög och också får jobba mer direkt med egna märken.

Wicked Wine har behövt göra de här förändringarna efter att ha stagnerat de senaste åren där nya spännande bryggerier har uteblivit, åländska Stallhagen levererar stabil öl men de är inga som får mig att komma i byxan så att säga. Satsningen på Camden, Founders m.fl känns därför positiv vilket inte minst har märkts med att vi snabbt fick se Founders på Systembolaget igen.

Galatea var länge ett företag som förknippades med försök att sälja in Sigtuna som häftigt och kaxigt när man egentligen hade sin huvudsakliga marknad på Arboga, Samuel Adams och öl som få ölnördar skulle röra vid. Genom de musklerna och aktivt arbete på en nysatsning kom man sedan att få in en oerhört intressant skara bryggerier från England och USA. Tyvärr har deras arbete kanske gått lite fort och det har saknats en “craft beer”-grund att stå på utan mer varit en one man show där få inom företaget förstått vilka märken de fått in. Något jag vet att flera krogar klagar på, de är inte nöjda med kunskapen om ölen de nu fått in, något krogpersonalen ibland varit bra mycket mer kunniga och intresserade om. Detta tillsammans med det stora antalet nya bryggerier har fått det att sticka i ögonen hos andra i branchen. Den förstaklassiga kundkontakten Brill & Co har och som har varit deras styrka måste i Galateas fall omsättas i kunskap och passion hos deras anställda, annars riskerar de att bränna sitt eget skepp. Galateas framfart blir lite som trollet som snor allas guldmynt och som aldrig stannar upp och säger att han egentligen är ensam och bara vill ha sällskap.

Great Brands har gjort oerhört mycket för Sverige och varit de som puschat in många märken på den svenska marknaden, så all cred till dem. Tyvärr fungerar det inte att ständigt utmåla sig som underdogs och samtidigt leverera öl som oftast står och blir gamla på hyllorna. Med sin bakgrund och hur företaget är uppbyggt blir det också fel att måla upp andra som djävulen och pengakåta stofiler, vill minnas att när den spanska lagern Ambar kom på marknaden så motiverades det öppet med att försäljningen av öl som den och den tyvärr superäckliga AC/DC-ölen möjliggjorde försäljningen av annan öl – något man verkar ha glömt nu. När man kastar skit på varandra över att sälja “gammal ö” eller sälja masslager bör man kanske ha källkritiken att ens egna öl ute på hyllorna har helt keffa datum och när man dessutom säljer öl som man fått bekostad av bryggerier så är det oundvikligt att något kommer ske eller någon inte kommer att upptäcka eller tycka till om det.

Så. Nu tar jag en paus och andas ut. Förlåt om någon tagit sig illa vid, men det är såhär jag ser det utifrån vad jag vet. Rätta mig om jag har fel, men då har jag i många fall källorna direkt hos bryggerierna och bryggarna och inte genom rykten eller skvaller. Sandlådenivån blandat med vår elefant gör att saker som det ovan aldrig voicas, alla är för rädda eller har för mycket prestige för att våga tycka till om det. Jag kommer säkert få mail från anställda hos alla ovan som säger att jag numera är paria, men det är okey för jag vill inte vara aktiv på en ölscen där alla är rädda att ha en åsikt eller beter sig som barnungar – det hämmar bara spridningen av en medveten ölkultur!

It’s better to burn out than to fade away!

När det skotska bryggeriet Brewmeister släppte sin öl Armageddon menade de att det var världens starkaste öl då den enligt dem själva landade på 65%. Flaskorna var relativt billiga och jämför man med öl från exempelvis BrewDog som tvingas ta rätt fina summor för End of History så var det inte många sekunder som hann passera innan varningsklockorna började ringa. Vi tog också och prova påhittet på vår MankerBeer Fest i februari i år varpå vi konstaterade att det inte var mer än rätt att sända in ölet till labbtester. Labbtesterna visade inte helt otippat att ölet låg på mellan 15-20% i alkoholstyrka, inte så konstigt då ölet mest smakade skräp. En öl på 65% borde ju onekligen smaka rätt spritigt.

Trots att fler och fler tester gjordes och publiserades och att vi har tagit del av ett av de större internationella bryggeriernas tester av ölet som även de visar att ölet ligger på runt 18-20% i styrka så har både Brewmeister och deras olika importörer fått hållas. Vad ska man säga, man blir rätt förbannad då det inte bara är falsk marknadsföring utan rent bluff och båg.

Nu släpper pellejönserna en ny öl som de valt att döpa till Snake Venom och som skall vara hela 67,5% stark.

De skriver själva:

Contains special ingredients to achieve such a high volume of alcohol including smoked peat malt and two types of yeast: beer yeast and champagne yeast.

Unlike Armageddon, Snake Venom is not designed to mask the taste of the alcohol. The alcohol is very strong but the beer still tastes like a beer rather than a spirit. It’s hoppy, malty and very pleasant.

De som vet lite om bryggning vet att champagnejäst inte är i närheten av att nå de styrkorna och deras “speciella ingrediens” lär därmed vara antingen sprit (lex holländska, uppspritade hittepået) eller nyplockad lögn. Att DN ens skriver om ölet är förbluffande och jag har mailat skribenten med en redogörelse för Brewmeister och deras bluffarbete!

På StockholmBeer fick deras svenska importör AST Wine utstå rätt mycket kritik och arga röster då fler ifrågasatte hur de kunde stå och sälja, för rätt dyra pengar bör tilläggas, en bluff. Tydligen var ölet frysdestillerat (dhuh!) och det var därför ölet var så lent och inte smakade sprit… Återigen, vad skall man säga.. Både AST Wine och Brewmeister har sedan dess blivit både polisanmälda, stämda och fått anmälan för falsk marknadsföring – helt rätt, de borde styra upp sin skit.

Nu när Snake Venom lanseras så sprids nyheten om en ännu starkare öl och borta är allt tvivel och alla röster om vilken jäkla bluff deras förra skräpprodukt var. Så när vi nu kontaktade AST Wine för att se efter om de får in Snake Venom så var svaret att de ska utföra tester och därför avvaktar. Bra.

Så. Minns följande – Brewmeister är skojjare och banditer och du ska inte ens få för dig att falla eller lita på deras puckade påhitt. AST Wine får stå i skamvrån tills vidare och bör be om ursäkt för att de lurat på folk öl under ett skimmer av lögn, förbaskad dikt och elaka skottar!

Update:

Det tog inte ens en skotsk timma innan nästa artikel i DN kom om ölet. Nu om de tester Marcus Kjellander har gjort på ölet som liksom vad jag nämnt ovan visar på hur bogus ölet är. AST Wines har också valt att pausa samarbetet med Brewmeister tills vidare prover är gjorda.