MankerBeer.com

Idag är det den 15 februari, det är även känt som den Internationella barncancerdagen, en väldigt bra dag att få ut lite information om ett mindre, men ack så viktigt evenemang.
Det är även en bra dag för oss att kunna belysa ett stort problem i vardagen, ett problem som rör det som (oftast) håller oss som kärast, våra barn.

Detta är en annorlunda text, eftersom det är innehåller en intervju…med mig själv, det innehåller dessutom reklam för ett evenemang jag själv håller. Efter lite påtryckningar kommer jag även att publicera det här. Så nu kör vi
Annorlunda må vara fallet men jag har bett en god vän att ställa lite för MankerBeers räkning. Som ni finner nedan där MB är MankerBeer och B är Balder

Annorlunda må vara fallet men jag har bett en god vän att ställa lite frågor som jag kan dela med mig av här.

För någon vecka sen släppte jag ut ett evenemang på facebook (för er som inte har facebook, se nedan). Under mina år som ölentusiast har jag sparat på mig ett vansinneslager med öl. Jag har sparat på mig och har kvalitetsöl i massor ståendes i min källare. Det finns inte en chans i världen att jag kommer att kunna dricka upp allt utan jag måste göra något åt det.
Därför har jag beslutat mig att hålla en ölprovning, där deltagarna får betala för provningen genom donation till Barncancerfonden. Viss del av de inkomna pengarna kommer dock att användas till transport och till mat, så att deltagarna får en så bra upplevelse som möjligt. Min uppgift är därför att bara ge bort en ölprovning, där man betalar för sin egen mat och för sin transport. Pengarna kommer att sättas in till Barncancerfonden under kvällen.

Här kommer lite frågor ställda av en vän för MankerBeers räkning MB = MankerBeer och B = Balder

Hej Balder
MB: Kul initiativ, och bra! Men varför gör du det?
B: Tyvärr har min familj blivit drabbade av barncancer, det ligger mig därför varmt om hjärtat eftersom all den vården som krävdes kunde rädda min bror. Jag har under nästan alla år jag mottagit någon form av bonus donerat den till BCF. Eftersom vi fick vårt andra barn i höstas så var jag tvungen att använda större delen av bonusen till barnstol osv. därför känns det lite extra bra att kunna göra detta istället. Man kan tro att det är något för mitt karmakonto eller liknande, men det är 700 barn om dagen som insjuknar. SJUHUNDRA om dagen. Med tanke på att det inte bara är ett barn som blir drabbat utan en hel familj. Det måste vi faktiskt hjälpa varandra med.

MB: Det är bara 6 öl på bilden, riktigt bra öl måste man säga. Men är det allt?
B: Haha, nej inte direkt. Vi snackar 4-5 stora lådor med öl till förutom det.

MB: Kan du berätta mer om vad det är för öl?
B: Nej jag vill gärna ha det lite som en överraskning. Kan säga som så att ju mer pengar det kommer in, desto bättre blir ölen i de övriga lådorna. Men just nu finns det öl från upphypade bryggerier som De Garde, Cigar City, Founders, The Bruery, Cantillon osv.

MB: 3 av ölen på bilden är från Drie Fonteinen och många innehåller hallon. Är det något av ett tema? Du kan väl berätta mer om ölen på bilden, eftersom vi vet att de kommer att vara med
B: Lite roligt att du nämner det, jag har faktiskt funderat på ett hallon tema, även om det är av en slump att just de ölen kom på bilden.
På bilden om vi börjar längst till vänster så är det en sammarbetsbryggd av Cigar City, Cycle Brewing, 7venth sun och Wakefield som är en florida weisse med kaktus framtagen till en dam vid namn Sue. Tyvärr gick Sue bort i cancer år 2014, så det känns väldigt rätt att ha med denna öl på provningen.
Kuhnhenn Raspberry Eisbock och Cigar City Hunaphu Två levande legender inom ölvärlden även om de är helt olika. Kan bli en Huna-vertikal om vi har tur!
Sen är det ju de 3 Drie Fonteinen ölen, Zenne y Frontera som bara släpptes i ca 4000 flaskor och de flesta gick till pubbar. Det är en lambic som lagrats i två olika fat, sherry och portvin. Kan bli kul att prova Framboos och Hommage mot varandra dessutom. Med lite tur får jag dessutom tag på en Hommage som släpps på systembolaget nu i mars och då blir det vertikal!

Detta är det som står finns i evenemanget på facebook, med länk.
Detta är en auktion till att delta i en helt otrolig och unik ölprovning den 9 april i Malmö där allt överskott går direkt till barncancerfonden (mat samt transport från provning måste finansieras). Totalt finns det 7 platser till denna unika provning. Absolut minsta accepterade bud är 1000 kr.
Bud (skickas i privat meddelande eller till mail) accepteras till och med den 13 mars. Jag kommer att uppdatera dig om just du skulle ligga under 7 personers spärren.
Om du inte kan delta men gärna vill ge ett bidrag i hantverksölets namn är jag dig evigt tacksam
Notera att alla kommer att tvingas till att visa legitimation så att ingen under 18 kommer att kunna delta

I Norrköping hittar du Knäppingen Spiseri & Bryggeri, en restaurang som drivs av de fyra bröderna Alegria och som förutom restaurangen har slängt in ett bryggverk på mikromässiga 240 liter. Just bryggeridelen är extra intressant och något som sätter dem i skaran med krogar som försökt underhålla både en restaurangdel och ett bryggeri. Av erfarenhet har jag sett att det är rätt svårt, många krogar satsar naturligt mer på maten än på bryggeriet och det är få öl jag provat som verkligen varit någon höjdare, tvärtom har många varit under all kritik sett till hur färsk och bra ölenn ändå borde kunna ha varit. Ölet borde ju allra bäst så nära källan som möjligt.

De flaskar två av sina helt egna öl och det är dessa två jag har fått prova, Citrus Session IPA och Mono Loco. Något jag nu för tiden alltid gör innan jag provar en öl är att kika hur innehållet i flaskan ser ut. Hembryggare liksom bryggerikrogar tenderar att försöka få med så mycket öl som möjligt från varje batch, inte så konstigt med tanke på värdet det har. Problemet, om man inte har 110% koll på sin utrustning och/eller har ett riktigt flashigt bryggeri är att du får med desto mer jästrester och annat grums ju mer öl du tappar ut, särskilt när du närmar dig botten av tanken där jästen lägger sig. Mer jäst – grumlig och dassig öl. Mindre jäst – renare öl. Samtidigt om du vill efterjäsa på flaska för att få kolsyra så måste du ha en viss mängd jäst, så det är tricky. I fallet med ovan två öl så är den första väldigt ren och lovande medan Mono Loco har 4-5 millimeter jästpudding i botten. Ölet bär därför hällas varsamt.

Citrus Session IPA är en IPA på 4.5% och förutom humlesorterna Herkules (bittergiva), Simcoe, Citra och Mosaic har man adderat apelsinskal för extra karaktär. Ölet är rätt disigt, mörkt persikofärgat med ett fint vitt skum som klamrar sig fast bra längs glaset. Doften påminner om gummigodisar med fruktsmak och apelsinskalen lyser igenom. Kanske hade man fått en ljusare och renare IPA-smak om man haft en annan bitterhumle – eller om det är det ständiga problemet med humlekvaliteten som drabbar ölet. För det blir lite skärande bitterhet med grönhumle, något som är vanligt i hembrygder men som i sig inte är något direkt fel. Däremot tycker jag att apelsinskalen ger ölet en trevlig karaktär av bitter brittisk apelsinmarmelad som följs av örtig, potent grönhumle. Hyffsat rent och med potential. Betyg? – Okey (+).

Det andra ölet vi fått prova är en 6% stark American Pale Ale, Mono Loco. Mono Loco betyder galen apa och förutom Mosaic så har ölet även humlats med Cascade och Chinook. Flaskan har betydligt mer jäst i sig och ölet blir också lite dassigare till utseendet, lite smutsbrun till färgen men med samma fina, rejäla vita skum. Inte så oväntat så är både doft och smak lite för präglat av jästen och tappar fräschören till förmån för rå bitterhet och jäst. Samtidigt är det bättre än de flesta öl vi har provat på Systembolagets provningar av lokala öl, därför ändå ett okey betyg. Men letat vi oss förbi bismakerna så får vi granbarr, kåda och stickig citrus, så det finns potential. Beskan känns balanserad och ihop med en mjukare munkänsla är det nog en öl som är lätt att sitta och dricka ett par av en kväll på restaurangen. Betyg? – Okey.

Två trevliga öl med potential. Sett till hur de ligger till i sin utveckling med små batcher som närmast är att anse vara testbatcher jämfört med lite större bryggerier så gör man det rätt bra. Med tiden löser man nog barnsjukdomar som för mycket jäst, humlekvalitet och val av humle för att få ölet exakt så som man tänkt sig. Så är ni i Norrköping så bör ni verkligen svänga förbi Knäppingen, spana in bryggeriet och såklart käka lite mat.

Nästa fredag kickar så All in Beer Fest igång och förutom att festen har vuxit ytterligare så är både vi och mässgeneral Lina spända på fler av de nya namnet. Bland dem finner vi danska Alefarm Brewing, ett rätt så nytt namn på ölhimlen. Manker har tidigare provat Andreas Skytt Larsens öl Funk Orchard och vana köpenhamnsresenärer har kunnat finna en eller två öl till och från bland stans bättre ölhak. Men vem är Andreas och vad ser han fram emot inför AIBF, såklart tog vi och hörde efter.

MankerBeer (MB): Tell us a little about yourself. Why did you start brewing and how did you fall in love with beer?

Andreas Skytt Larsen (ASL): During my studies at the university I started coming to the monthly pub quiz at Ørsted Ølbar, I think around 2010. That was the first time I tried a Mikkeller beer. And my mind was blown. Coming from shitty lagers only consumed as a direct mean to get drunk, this was a whole new world to me. And I knew it right away, with the first sip: This would change everything. As time went by I got more and more into craft beer, always exploring new stuff, and the natural next step was to make my own. It was a strange drive that I had not yet experienced until now. At the same time I started working as a bartender and got really into the world of craft beer, read a lot, just craving knowledge. After some mediocre batches I started to get it right and I won a couple of homebrew competitions. Then I just knew that, one day, this would be my future.

MB: What role models do you have in beer?

ASL: As a dane getting into craft beer, it’s hard not to notice a guy like Mikkel. He helped pave the way for danish craft beer. He really put Denmark on the map. It’s hard not to admire the passion and determination. Another that comes to mind, is Shaun Hill. Tasting his saisons was the next big eye-opener for me. Very skillfully crafted beer with a great sense of balance, respect for tradition yet with his own take, with a locally rooted way of brewing and living beer. Hill Farmstead is the sole reason for my passion for Saisons and sour beer.

MB: I have to ask about sour beers, you have made some of your own, are you satisfied with them?

ASL: There’s always room for improvements and an urge to always strive after perfection. But with that being said, I’m immensely proud of what I’ve done so far in relation to brewing sour beer. It has opened up some doors and given us some great opportunities. The feedback has been overwhelming to say the least.

MB: Do you like to push the envelope in the beer scene and how do you work with tradition?

ASL: We don’t have this grand vision of changing craft beer or what ever. The driving force behind Alefarm is to brew locally rooted beer with high international reach, a great story and a firm connection with the local area and community. By getting our own place in January, this will give us the opportunity to work towards that.   Tradition and history has a strong presence in what we do. Though we do feel that tradition exists to be contested and to be able to move toward new ways of doing things.

MB: What beers will you guys bring to the All In Beerfest?

ASL: We will bring some beers from our present lineup, with the exception of one new beer: Favorite Pastime pale wheat ale, Ingrained Practice farmhouse grisette, Funk Orchard dry hopped farmhouse sour, Carry the Sunsphere blackcurrant farmhouse sour (new). On top of that, we are bringing a few surprises.

MB: I have to ask, what beer would you pick if you only could drink one specific beer for the rest of you life?

ASL: Definitely Orval. All day, everyday. A sessionable trappist with funk and complexity. That beer has it all. A classic.

MB: What do you mostly look forward to at All In Beerfest?

ASL: I really just look forward to go tell our story and for people to taste our beer. Generally just having a good time and to meet likeminded people. We can’t wait!

Thank you Andreas! We really look forward to trying your beers!

Vi på MankerBeer har genom åren kommit att känna många bryggare och bryggerier rätt så väl. Vissa så väl att de bryggt öl åt och med oss. För ska man ha lite självinsikt så saknar vi ju faktiskt all form av kunskap om inmäskningstemperaturer och mått på rostningsgrader för en India Pale Ale. Vad vi däremot har haft är intresse och experimentlusta, vilket har gjort att vi nu också fått igång MankeBeer Creative Beerologists. Ett skämtsamt påhitt som driver lite med oss själva men också hela debatten om fantombryggare eller kontraktsbryggerier. Vad vi gör är att komma på en öl vi tycker saknas och sedan fråga lite bryggerier som rätt sorts grundöl om de skulle vilja krydda den på det sättet vi tycker borde fungera. Exempelvis har två sådana påhitt lett till en lavenderhumlad saison med morotsjuice och ekkuber (Tunnan Och Moroten) samt hommagen till Marcus Hjalmarsson på Brewski, en chili och kakao-stout med rostad pumpa (…och tog en bit egenodlad pumpa).

Med det vill jag säga att vi vet våra begränsningar vad gäller bryggning men också avsaknaden av hämningar från att vilja prova på nya saker. Så när vi på skämt nämnde för vår amerikanska vän att vi gärna skulle göra någon brygd medans vi var i USA så blev vi ändå lite förvånade när han direkt nappade och parade ihop oss med Jared Gilbert på Cigar City Cider & Mead. Lika förvånade blev vi när Jared som tidigare jobbade länge i vinbranschen blev överlycklig och direkt började spåna på vad vi skulle göra.

Sagt och gjort – ett samarbete skulle det bli, men med skillnaden att vi den här gången var med i hela receptstegen. Vi diskuterade såväl alkoholstyrka som vilken typ av honung vi ville ha för att få fram rätt karaktär på ölet liksom vilken humle vi provade oss fram skulle hjälpa till. Våran största del i det hela blev också att finna och flyga över 3 kilo färska hjortron, något som inte är så enkelt som det låter. Till slut enades vi om en mjöd med något lägre alkoholstyrka. Basen består av honung från bin som tagit nektar från Galberrybuskar från norra Florida och som har en rätt lättfruktig och blommig karaktär, något som förstärks av Calypsohumle som ger äpple och päron vilket i sin tur fungerar fint med hjortronen. Bären kommer att tillsättas i primären (1/3) och sekundären (2/3).

Väl på plats gick vi igenom receptet igen och provade igenom ett par andra möjliga honungssorter innan vi bestämde oss för att den vi först tänkt på fungerade bäst. Själva processen var otroligt spännande och mycket lättare än vad jag kunnat tro. Man kanske skulle tro att man gör lite som vid ölbryggning med flera steg där ingredienser ska kokas och förflyttas, men icke. Istället förklade Jared att han gör sin mjöd kall. Så det vi gjorde var att räkna ut honung kontra vattenmängd för att sedan lösa upp honungen i lite vatten så att den lättare skulle blanda sig väl i tanken. Sedan fyller vi på med tillräckligt med vatten, direkt från kran (du bör veta att du har bra vatten för detta!) och sedan i med honungsblandningen. Då kloret och annat i vattnet kan skada honungen så drog vi i lite medel för detta som gör att farliga ämnen förångas på någon kvart. Detta är viktigt för att jästen ska må bra och du ska slippa få felsmaker. När detta var gjort tog Jared fram en saccharomycesstam som tillsammans med lite jästnäring fick åka ner i vår mixtur.

Det intressanta nu var att det enligt Jared var klart, ja förutom att mer bär och humlen ska i sen i sekundären. Däremot är den här behandlingen lite annorlunda mot vad de flesta mjödbryggare gör. De skyndar långsamt och är väldigt noga med att inte stressa jäsningen, något som Jared inte riktigt höll med om. Enligt hans erfarenhet från vintillverkning så föredrog han lite vildare jäststammar och en jäsningstid på runt ett par dagar, medan den traditionella skolan talar om riktigt lång lagring – ibland upp till månader eller år innan mjödet är helt perfekt. Jared menar dock att mjöden sällan vinner mer på lång jäsningstid. Tvärtom så utsätter man en jäst som kan få brist på näringsämnen att ge plats för bakterier och annat oönskat, isället för att finna en gynnsam jäsningsmiljö som sedan kan avslutas när den nått uppnådd alkoholstyrka och karaktär. Sett till de mjöd vi provade igenom så kan vi bara konstatera att oavsett vad som faktiskt är stämmer eller vad som är bäst så kan han det där med att göra mjöd.

Vårat samarbete blir inte i någon större mängd då det hade kostat skjortan med alla hjortron men vi ska slå ett slag för att få över åtminstone halva batchen till Sverige och i så fall försöka få till något roligt event med den. Hur som helst så var det riktigt roligt att vara med och göra mjöd, från receptet till att stå och hutta runt i tanken med en borr med påbyggd spattel. Mjöd är underskattat och på hemmaplan har vi ju ofta bortglömda Mjödhamnen som alltid levererar, liksom deras samarbete med Omnipollo. Vi återkommer såklart med när och hur mjöden går att prova!

Det gamla slumområdet Wynwood i Miami har kanske mest varit känt för droger och kriminalitet men under de senaste åren har något hänt. Likt Bedford Avenue i Brooklyn och klassiska The Heights i San Fransisco har en bohemsk population slagit rot. Borta är nu enstaka graffitimålningar och sönderslagna rutor och istället ser vi mur på mur av de vackraste målningarna. Husfasaderna skyltar om allt från hippa caféer till butiker med lokalt producerade smycken och möbler och här och var finns restauranger med den senaste fusionmaten. Mitt i allt detta finns också ett par bryggerier, det mest kända kanske J.Wakefield Brewing.

Namnet i sig kanske inte får vanliga öldrickare att höja på ögonbrynen, men för de med ett nyfiket öga mot USA är Johnathan Wakefield ett underbarn som efter år som hembryggar och spökbryggare på bland annat Cigar City nu äntligen har öppnat eget. Framförallt är det öl som Dragon Fruit Passion Fruit Berliner Weisse och Miami Madness som han har skördat framgångar med och man kan nog säga att han är fadern till det som idag kallas Florida Weisses. Alltså rejält fruktiga och färggranna Berliner Weisses. I brist på eget bryggeri och framförallt bryggarlicens lånade han plats hos andra och släppte sina öl i form av samarbeten innan han 2013 kom på den geniala iden att låta andra hjälpa till. Genom en rätt så lyckad crowdfunding fick han inte bara ihop nog med pengar för att nå målet utan nådde högre än så.

Tyvärr skulle det komma att dröja mer än två år innan alla tillstånd var på plats. Florida är som sagt en lite konservativ delstat och i många städer är de rätt hårda med vilka som får starta bryggeri och i vilken form. Men sedan någon månad tillbaka så står bryggeriet uppe och man har redan hunnit med flera ölsläpp och events på bryggeriet. Produktionen idag är inte så stor som den kan bli och det finns utrymme i brygglokalen för fler tankar och allt är egentligen draget så att man bara kan ta och ställa in dem. Likaså finns det mer plats för fler träfat för olika lagringsexperiment, något som han liksom frukter och bär har experimenterat fritt med.

Vi ser exempel på hans påhittighet i öl som La Nada, en egentligen rätt enkel Imperial Stout men som han provat olika smaksättningar på. Vi hade turen att få en undangömd growler med La Nada smaksatt med choklad, havssalt och karamell – en helt underbar skapelse med balans och smaker man inte trodde fanns i öl. Vi kunde inte låta bli att jämföra med vad vi har närmast till hands i Sverige, Omnipollo Yellow Belly och tyvärr får vi nog se oss besegrade. På frågan om han använder tillsatser eller andra knep för att få fram så uttrycksfulla smaker och dofter svarar han kort – aldrig. Tvärtom är hans enda knep de absolut bästa råvarorna och vad vi tror oss vara en otrolig nördighet. Det känns som att han går ned på molekylnivå för att se hur smakerna fungerar och hur de kan bygga upp varandra.

Ett annat exempel på detta är nämnda DFPF som är världskänd för sin smak och framförallt färg. En rosablå skapelse som osar ljuvligt av frukt. Likadant här, genom ett par knep som får fram frukterna och sötman utan att använda något sött får du en fyllighet i smakerna som få andra Berliner Weisses kan mäta sig mot. När vi provar själva grundölet till hans Berliner Weisses, STUSH så märker vi inte av vare sig någon direkt syra, laktoosande yoghurtkaraktär eller matta bär. Tvärtom är det balans mellan syran och lakton och här är han tydlig och lägger en syrlig pik, det är inga som riktigt klarat av att göra det han gör. Jag kan faktiskt hålla med, i mitt tycke är stilen ofta synonym med öl som antingen går all in på syran, yoghurtkaraktären eller frukten – sällan når de perfekt balans. Det gör inte på något sätt ölen dåliga, men det är en stor skillnad mot JWBs öl och ett tecken på att det finns mycket inom stilen att lära.

Det ser vi också i svaret på alla hatare han möter – HATERADE. Det tog tid att starta bryggeriet och det var många som har varit lovade öl och svar på när resultatet av investeringen skulle komma. Så mycket att många öppet har kritiserat och till och med ordentligt skällt ut bryggeriet. Men mot dessa suckar Johnathan och säger att det alltid kommer att finnas såna där ute, såna som inte går att göra nöjda. Bryggeriet tog tid att öppna och tyvärr kan man inte göra mer än vad man gör. Av samma anledning får man se hur man hanterar den klubb som vissa av de som var med på crowdfundingen, OG Society. Åter till ölet då. De flesta känner till sportdrycken Gatorade och dess säregna smak som drar åt surt, sött och salt på en och samma gång, med en tydlig nästan artificiell fruktsmak. Just detta ville han åt, en öl som ger kraft åt alla haters – men likaså smaken. Tro fasiken också att ölet smakar exakt som en Gatorade, du har en syrsyrlig men ändå söt och väldigt läskande Berliner Weisse med smak av röda tropiska frukter. Helt galet hur man kan få fram den smaken utan tillsatser.

Samtidigt får man inte glömma att allt inte handlar om extrema öl och han har både en Oktoberfestöl liksom vanliga IPAs och en riktigt bra veteöl i El Jefe. För även om vi i Sverige, eller för den delen i Europa ser på många bryggerier utifrån deras häftigaste och mest kända öl så är det mer en regel än undantag att de har en rad klassiska öltyper. Exempelvis är Funky Buddhas storsäljare tillsammans med en IPA deras Hefeweizen. Eller nya Angry Chair Brewing (mer om dem inom kort!) som släppte en otroligt god Berliner Weisse som en av sina första öl, men sedan dess gjort lika många Red Ales och veteöl vilket är lätt att missa. Tyvärr är det lätt att missa det här vilket nog kan göra att förväntningarna på många nya bryggerier som hypeas efter någon grym suröl blir för stora. Just Wakefield gillar nog förväntningarna som sätter lite krav på dem och deras öl. Han ser inte heller ut att slappa av på experimenterandet utan fler fat är på väg in och redan nu har han allt från lönnsirapslagrade Imperial Stouts till fat från både den ena och den andra spritsorten.

För oss svenskar lär det nog dröja innan vi får se Wakefields öl här i Europa på en någorlunda temporär basis. Dels för att man just har öppnat och för att man knappt kan brygga mer än vad man säljer i grannskapet och dels för att efterfrågan i övriga Florida och för den delen i USA är så extremt stor. Men vi fortsätter hoppas och kan under tiden glädjas åt att vi i fjol fick se lite av ölen på All In Beer Fest, där vi med lite tur även kanske får se något enstaka gott även i år. I annat fall är det inte alltför dyrt eller jobbigt att ta sig till Miami, det är det värt. Inte bara för J.Wakefield Brewing.

I förra veckan var Chris Pilkington från estniska bryggeriet Põhjala över i Sverige för att tillsammans med bryggeriets svenska importör Original Brands ha en Tap Takeover och Meet the Brewer-provning på Bishops Arms Gamla Stan i Stockholm. Vi har tidigare berättat om bryggeriet som för oss och många inom ölsvängen har seglat upp som ett av norra Europas mer spännande bryggerier. Det kanske låter lite tjatigt och som om vi försöker skapa hype för något men man bör ha i minnet att Chris tidigare har jobbat på välkända BrewDog och många av deras före detta bryggare har gått vidare till att skapa riktigt bra saker på annat håll.

Tidigare i våras släpptes Uus Maailm på Systembolaget och sålde slut fortare än vad någon väntat sig och nu i fredags släpptes en specialbrygd ihop med amerikanska Boneyard, en version av Boneyards mäktiga “trippel-IPA” Notorious. Det häftiga med det här är inte själva ölet utan att det är andra gången samarbetet bryggs och denna gång enkom på efterfrågan från den svenska marknaden och en release på Systembolaget. Så ja, vi i Sverige börjar få rätt mycket att säga till om. På gott och ont får man säga då Chris berättar att mängdne humle som används är en rätt stor del av deras årsranson.

Samtidigt så växer bryggeriet fortare än väntat och redan efter ett år och några månader låg man där man planerat vara på istt 5e år. Så det går fort och mycket tack vare uppmärksamheten de fått internationellt, många samarbeten med internationella bryggerier men framförallt också för att de estländska, men framförallt finska öldrickarna gillar deras öl. Liksom många andra bryggerier i de baltiska länderna så använder man mycket Mosaic, men framförallt Galaxyhumle i sin öl. Galaxy, Mosaic och Magnumhumle var tre sorter vi ofta stötte på under vår resa från Estland ner till Litauen tidigare i år och det har både med utbudet att göra men också vad efterfrågan önskar. Förutom det så använder bryggeriet i stort sett samma jäst till de flesta av sina öl och egentligen är det på ytan inte så komplicerat, mest gott.

Till exempel har deras India Pale Ale, Virmalised varit väldigt lyckosam och dagen till ära fanns en speciell version med zestad grapefrukt och grapejuice att tillgå på kran. Läskande och väldigt väl avvägd grapefruktkaraktär. Detsamma gäller för nämnda Uus Maailm som är tänkt som en San Diego Session IPA, men med vete och havre för extra karaktär. De har också sänkt alkoholstyrkan på den något så nu klockar den in på 4.7% vilket känns rätt lagom om man jämför den med ett öl från Chris tidigare bryggeri som jag tycker har rätt stora likheter med den här – en viss Punk IPA.

Bland de mer spännande ölen på fat fanns Cellar Series Mutant Disco TQ, deras Mutant Disco IPA fast som lagrats ett par månader på tequilafat. Vågat. Personligen har jag svårt med tequilafatlagrade öl, jag tycker att det blir för kryddigt, spritigt och för myket “ibiza-party-med-benke” av det hela. Men här var smakerna fruktiga och hade mer karaktär av lätt ekighet, agavefrukt, citron och tonic, en släng gin och lite söt kaktus. Inte alls så bittert och rivigt men lagom beskt och intressant. De har nyligen börjat lagra lite öl på fat och det ska bli kul att följa deras arbete. Bland annat har de lagt deras samarbete med Magne (före detta bryggare på  norska Lervig) från nystartade Norway Brewing Co. i USA, Amber Ale’en Batch Zero på Pedro Ximenezfat. Första gången jag drack den olagrade ölen på flaska var den rätt enkel, lite tråkig men nu med någon månad på sig att växa ihop och på fat var den som en maffig Barley Wine. Smak av russin, svart thé och en mixtur av sötma och bitterhet.

Så om ni någon gång hamnar på andra sidan Östersjön, vare sig det är i Finland eller i något av länderna söderut. Se efter om de har något från Põhjala eller hör efter vad för annat de har som är lokalt och lovande. Framförallt i Estland håller mycket av den hantverksmässiga ölen rätt bra standard med bryggerier som just Põhjala och Tanker som också är up-and-coming. Men det finns fler och närheten just Estland har till den finska marknaden samt till väst gör att de, kanske mer än övriga länder i Baltikum utvecklats och förfinat sin “craft beer-scen”. De är några år bakom Sverige, Norge, Danmark och Finland men kommer också från en väldigt traditionsbunden ölkultur, något även Chris vittnar om. Han vill, om möjligt, brygga öl med respekt till de bryggtraditioner som finns. Kanske inte all out då den typen av traditionella öl inte är lika gångbara som deras öl, men gärna på något sätt. Som till exempel deras rågöl, något som tidigare var vad som bryggdes hos alla bryggerier i landet. Bara att Põhjalas rågöl är mer upphumlad, renare och mer smakrik.