Lika många gånger som vi har druckit en India Pale Ale (IPA) som smakar som h(u)immlriket har vi behövt stå ut med en trött IPA. En IPA som inte smakar bra.

Ett av de största problemen hos många, inte alla, Svenska mikrobryggerier är att de förlitar sig på och använder amerikansk humle. “Va, än sen då?” kanske du tänker nu och jag förstår att du blir fundersam. Amerikanska humlesorter har ofta likställts med de smakrika och lite häftiga humlade ölen, vad är det då för fel på den? Jo, problemet med amerikansk humle är att det sällan är den bästa skörden som finner sin väg över till Sverige. Det är ofta lite tröttare humle från den delen av humlefälten som kanske inte producerar lika bra humle som kommer hit. Humletorkan som råder i världen, där nya bryggerier över hela världen vill åt den bästa humlen gör att alla inte kan få sitt. Vilket leder till att vissa (återigen, inte alla) allt som oftast tyvärr får andrahandssorteringen.

Dessutom är det många svenska bryggerier som tyvärr inte proaktivt ändrar sina recept efter hur humleskörden är. På samma sätt som att vindruvor vid vintillverkning skiljer sig i kvalitet mellan olika år så är det naturligt att vissa humlesorter vissa år inte är av samma kvalitet som andra. Samtidigt blir ett bra öl inte dåligt bara för att det är amerikansk humle, för så är det verkligen inte. Poängen är bara att humlesorten Amarillo, till exempel, inte alltid smakar lika. Vilket gör att ett recept med framförallt Amarillo (som exempel) inte alltid är konstant i fråga om smak och doft, de två viktigaste delarna av en fräsch och smakrik humlad öl.

Vad vissa större bryggerier i USA har gjort är att de har köpt in sig på en andel av humleodlingarna, eller i vissa fall hela har köpt hela humleodlingar vilket ger dem en riktigt premium humle som är lättare att göra klockren humlad öl på. Den är fräsch och lättarbetad och ger dig ett bra resultat.

Det finns däremot en humlesort som kanske fluktuerar i kvalitet mer än många andra. En humlesort som kan vara fantastisk både i samspel med andra sorter men likaså i ensam majestät. Samtidigt är det en humlesort som kan smakar kattpiss vilket får det att växa i munnen. Citra, denna humle som ofta bygger humlekomplexiteten i den bästa av IPA’s – men som också kan fälla många IPA’s som i botten har en ren och bra grundöl, men som trots det smakar smutsigt och fult. Att lägga till är att Citra överlag är väldigt svår att använda i öl. Det finns många saker att räkna in när man använder den då smaken lätt kan bli frän om man till exempel torrhumlar för kraftigt med den.

Nu är inte den här lackningen baserad på våran kärlek till suröl utan mer att problematisera förkärleken många mindre bryggerier ofta har för just den amerikanska humlen. Det är ibland viktigare att kunna skylta med “American IPA” mer än “smakrik och väl humlad ale med icke-amerikansk humle”. Det finns så mycket fantastisk humle i Europa som har glömts bort. En personlig favorit vi har är Hallertau med dess blommiga arom och fantastiska beska.

Varför kan vi inte få se mer av det fantastiska som finns här på hemmaplan, som inte behöver färdas långt eller där vi riskerar att få det som blivit över när amerikanerna eller de andra större bryggerierna har köpt sitt? Inte på något sätt menar vi att man ska lägga ned ambitionerna, bara att det är värt att tänka på att det inte blir en perfekt American IPA bara för att man använder amerikansk humle. Ofta kan du finna både fräschare och billigare humle här hemma, humle som dessutom kan vara lättare att kontrollera kvalitet på. Vi måste inte vara så inskränkta i det som på pappret är häftigt.

Vi får nästan också passa på att be om ursäkt ifall vi trampar någon på tårna. Vi själva har inte alla svar på vad man ska göra, hur det ser ut i världen och hur faktorer som tillgång, efterfrågan, receptbyggande och ekonomi faller ihop på ett bryggeri. Vi är bara så trötta på att se en bra producerad IPA som förstörs av trött humle. Det pratas mycket om att IPA’n ska vara färsk, hur den fraktas hit och behandlas, hur nära flasktappning vi dricker den – men allt för sällan om hur färskt grundelementet för en bra IPA är – humlen.

Vi har alltid sett upp till alla hembryggare. Även fast vi kanske inte är den mest hembryggningscentrerade ölsidan eller för den delen skriver särskilt mycket om den så är det få saker som imponerar på mig så mycket som passionerade och ivriga hembryggare.

Oftast finns det en intressant historia om hur de bröt sig loss från fulölen, började dricka god öl och sedan ville prova på det själva. Hur de läste på, experimenterade, möttes, provade på och sedan förhoppningsvis i någon form kände att de hade lyckats. Jag har däremot svårt att se mig själv ta den tiden som krävs för att bli ens någorlunda halvduktig på ölbryggning. Men andra, de kan jag gladeligen uppskatta.

Inte alltför sällan så är det de ivriga hembryggarna som någon gång tar steget och blir komersiella bryggare. Många av de vi har lärt känna under åren har gått från hembryggare till att satsa helhjärtat på sitt stora intresse och vi vill därför ta chansen att lyfta upp dem lite.

Så när hembryggaren Jimmy Petersson drog iväg ett mail till oss och frågade om vi ville prova hans senaste öl, en sommar-IPA så var jag inte den som tackar nej.  Jimmys bakgrund som hembryggare är nästan just den som jag beskrev. Han slutade dricka för att bli dyngrak, gillade väl inte öl ens särskilt mycket men liksom min egen ölresa en gång började så kom det att ändras då han fick prova på lite “finöl”.

Jimmy berättar att det gick rätt fort och beskriver sig som en “all in-person” så kort efter det att han började dricka bättre öl kom intresset att brygga eget. För lite mer än ett år sedan kom första ölet och sedan har tiden gått åt att läsa och prova på mer. Det har blivit en batch var 3’e månad ungefär.

Ölet han skickade till oss är en IPA som han tävlade med i hembryggnings-SM tidigare i år. En somrig IPA med lite högre restsötma, It’s Summer, I Pee Ale!.

Skogslyckans Källarbryggeri It’s Summer, I Pee Ale!

Utseende: Mörkare persikogyllene vätska med krämvitt skum.
Doft: Väldigt fin doft som domineras av kryddig humle, grön frukt och småstickig sötma som inte direkt ger doft av karamell men bidrar till något sötare doft av persikojuice och sötsyrliga melongodisar
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Härligt med en rätt ren smak utan direkta felsmaker, eller den annars i hembrygder hyffsat vanliga smutsighet från jäst eller annat. Balanserad sötma utan att bli direkt söt. Fruktigheten påminner något om den i Averys Maharaja om än att själva ölet inte har samma torra beska. Väldigt läskande med juiceig tropisk frukt med melon, ananas, grön sweety och långsam rätt så mild beska.

Betyg? – 4. En väldigt trevlig sommaröl som inte är för söt, har en väldigt fint balanserad beska som kanske kunnat fått vara lite rivigare och väldigt bra fruktiga smaker. Ett bra exempel på en bra hembrygd öl och en IPA som vinner på balans över beska eller “kraft”.

Vad får du om du tar 4 bryggerier från Skåne, 1 exilskåning med bryggeri i Uppsala och två påhittiga ölskirbenter? Såklart är det ett recept på en skånsk ölfestival och just det var vad som gick av stapeln på BrewDog Bar Göteborg i lördags. Förutom Malmö Brewing Co., Brekeriet, Brewski och det nya Hyllie Bryggeri fanns även Tempel på plats liksom vårat eget påhitt MankerBeer Creative Beerologist. Förutom 2 öl från vardera bryggeri bjöds det på skånsk spettekaka (spittekauga) och en och annan skånsk dänga på speakern.

Förutom klassiska öl som Canned Wheat (Malmö Brewing co.) och Cassis (Brekeriet) så var det rätt mycket spännande nyheter på kranarna. Inte minst våra egna två öl vi har tagit fram ihop med Brekeriet och Brewski, MankerBeer <3 Rhubarbski (Berliner Weisse med rabarber, fläder, citron, hallon, svartvinbärsblad med mera) och sedan MankerBeer <3 Brekerewski (Brewskis Tropic Sneeze som utsatts för Brekeriets surölskultur). Den förstnämnde vart också den som det gick åt mest av, en riktigt mysig Berliner Weisse som påminner om mormors rabarbersaft.

Hyllie Bryggeri hade mer eller mindre sin premiär på festivalen och Michael Nathhorsts båda öl, en Wit och en Bourbon Vanilla Imperial Stout verkade otroligt uppskattade. Framförallt den senare var ljuvlig och full av balanserade bourbon och vaniljsmaker och genom att använda bourbonindränkta vaniljstänger och lite sprit istället för trälagring slapp man de ibland lite skarpa ekfatssmakerna många kan tycka är störande. En riktigt pangöl som gjorde sig utmärkt med en kula vaniljglass fick jag höra. Wit’en var riktigt läskande en såpass varm dag som det var och hade just lagom kryddning vilket bidrog till en fräsch lättdruckenhet. Det här kommer att bli kul att följa!

Bredvid Micke stod Arvid, som då han är från Helsingborg såklart vart inbjuden, från Uppsalabryggeriet Tempel. Tempel har imponerat på de tillställningar de har deltagit och han kan stolt titulera sig som Sveriges enda hundraprocentiga surölsbryggeri. Med sig hade han en lassi med ananas (tänk er en yogurtdryck med ananassmak) och en nedsurad mörk rågsaison. Kvaliten sitter där och nu handlar det mest om att hålla en konsekvent hög nivå och fortsätta pusha den här typen av öl framåt i Sverie.

Malmö Brewing Co. hade förutom den omåttligt populära Canned Wheat med sig en specialversion av den, 29% mer av allt men Canned Wheat XL hade “bara” 2% högre alkoholstyrka. En riktig dänga som i sommarvärmen kanske blev lite svårdrucken men som ändå visar vilken bra komposition Canned Wheat trots allt är. Nu saknar jag bara en Session IPA i form av en Canned Wheat Jr.

Brekeriet stod bredvid Brewski och hade gott kul. Brekeriets Cassis är en självklar storsäljare som går hem hos alla och den nya batchen som också är den som nu är på väg till USA har lite högre syra än vad jag minns från den förra batchen från Systembolaget. Deras andra öl är smarriga Sour & Salt är som en Gose som pumpats upp ett par extra steg. Syran i många öl mår ofta bra när de får möta lite sälta, prova själva genom att dricka lite citronsaft med och utan salt. Med den kvalitet och den variationen på otroligt bra öl som Brekeriet gör är det synd att vi tack vare Systembolaget inte får se mer på de svenska hyllorna.

Brewski som länge har experimenterat med Berliner Weisses har nu också satt siktet på Saisons och med sig hade de deras splitternya Warpdrive (på bolaget i höst). En smakrik och lite kraftigare Saison som föll de som föredrar kraftigare öl mer i smaken än de som vill ha sina bondöl något lättare och stiltypiskt “rena”. Bryggeriets andra öl blev en vänskaplig känga till Göteborgsbryggeriet Dugges som valt att kalla sin senaste Berliner Weisse för Tropic Thunder, inte alltför olikt Tropic Sneeze. This is Thunder är en 3.8% stark Berliner Weisse som kryddats med både basilika och fläder och vart så läskande att jag skulle kunnat dricka litervis med den om jag bara varit på det humöret. Liksom Mikkeller och Lindemans samarbete med SpontanBasil hade This is Thunder en väldigt balanserad basilikaton som fick sällskap av den alltid lika välkomna smaken av blommande fläder.

Den här typen av events är något helt nytt och det ska bli spännande att se om det är något vi kan få se mer av framöver, inte bara på BrewDog Bar utan även på andra barer. Alla bryggarna stod likt på en vanlig ölmässa och hällde upp och pratade om sina öl och du kunde i övrigt fritt välja från barens vanliga sortiment. Genom att köpa tokens som du växlade in mot en öl på runt 20cl hann du lätt och smidigt prova dig igenom de 12 olika öl som fanns att tillgå. Själv tyckte jag att det var riktigt kul att få prata om oss, de öl vi tagit fram och om alla andra som fanns på plats. Öl ska vara socialt, öl ska vara kul och varje tillfälle att få möta folk och prata om ölen tror jag uppskattas, inte bara utav mig och Surisarna som var på plats i vår monter utan av alla deltagare, övriga bryggerier liksom besökare.

Hoppas att ni som var på plats tyckte att det var trevligt och hoppas att vi får se mer av sånt här över hela landet!

Om vi fortsätter spåret jag var inne på tidigare med att ge vissa lokala öl från Systembolagets lokala sortiment en andra chans så kan vi fortsätta med ännu en öl från Åre Bryggcompagni. Nyligen gav jag deras Ginko’s Pilsner en andra chans, som den tog.

Nu har turen kommit till Biére De Rosé, bryggeriets 5.4% starka hallonpilsner. På Systembolagets provning sprutade den åt alla håll och kanter när vi öppnade flaskan och själva ölet smakade inte särskilt mycket. Den hade inga direkta felsmaker men inte heller så mycket som stod ut. Samtidigt bör vi komma ihåg att det i botten rör sig om en tysk pilsner som man tillsatt hallon till. En flaska på 75 cl kostar 97.40 SEK och går att beställa här.

Åre Bryggcompagni Biére De Rosé

Utseende: Disig smutsig persikofärgad vätska med litet krämigt ljust skum.
Doft: Lite hallon, krämighet och sommarfräsch blommighet. Behöver serveras något varmare och få öppna upp sig för att släppa lös hela spektrumet av dofter.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Även smaken behöver få öppnas upp något. Hallonen kommer inte alltför starkt vilket jag kan tycka känns elegant och fräscht och inte påträngande bärigt, dock kunde de vara lite kraftigare. Lite annonyma smaker.

Betyg? – Bra. Snäppet vassare än sist jag provade den. Det är en läskande och snällt elegant öl som inte skulle göra bort sig som en fräsch sommaröl till lunchbjudningen eller som fördrink.

Nyligen uppmärksammade vi något vi verkligen saknat under flera års tid – en riktigt bra craft lager. Det skall inte vara något försök från ett större masslagersproducerande bryggeri som vill sälja in sig som craft och inte heller ska det vara något snabbt ihopkok som man valt att kalla för en lager. Istället ska det finnas samma passion, själ och arbete bakom en bra craft lager som i vilken annan öl som helst.

Just därför är vi glada att se öl som Åre Bryggcompagni Ginko’s Pilsner, Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier och CAP Bohemian Rhapsody. Öl som på ett föredömligt sätt låter det välbrygda möta det enkla, vardagliga och underskattade. Av samma anledning fortsätter vi att prova igenom ett par av de nya lagerölen som dykt upp. Näst på tur är Stockholm Brewing och deras Stockholm Lager. Ölet finns än så länge inte på Systembolaget men lär hamna på marknaden inom kort, hoppas vi.

Stockholm Brewing Stockholm Lager

Utseende: Smutsig persikofärgad vätska med litet smutsvitt skum.
Doft: Välbalanserat av halm, mild urvattnad fruktjuice av persika och lätta touchar av örter. Doftmässigt något sötare, lätt smörig och med tydligare fruktighet än en vanlig småtorr lageröl.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smakmässigt sitter den som en bra lageröl ska – halm, gräs och något smörig ljus malt. Det är ändå det lite smöriga, milt söta och fruktiga som slår igenom – men jag skulle också vilja påstå att det görs på ett sätt som är återgående i många av bryggeriets öl. Kanske är smakerna av persika, en liten klick smörig malt och örtig humle på väg att bli lite av en hussmak.

Betyg? – OK+. Ännu ett dugligt lageröl som framförallt gör sig bra som sällskapsöl. Tyvärr är det jag saknar i många “craft lagers” det lite torra, beska avslutet. Istället tenderar ölen att ha mer sötma och mer fruktiga toner än vad man ibland är sugen på. Å andra sidan är det här roligare att dricka än din traditionella vardagslager.

Efter ett par månader med förhållandevis okey standar på ölen i Systembolagets lokala sortiment har vi nu nått juli månad och släppet den 1 juli. Att dricka lokala öl har varit lite som en jojo, det kan ibland vara rätt bra för att sekunden sedan vara odrickbart.

Nyligen skrev jag däremot en Manker Lackar på temat och då med fokus på Systembolagets rutiner för hanteringen och kraven på när och hur ölen ska finnas hos Systembolaget. Ölen är i vissa fall inte klara produkter utan snabbt ihopslängda minibatcher på ölen, eller butteljerade snabbprover från tankarna. Läs gärna det inlägget om du inte redan har gjort det. Framförallt betoningen på att det inte är kul att såga öl för sakens skull, men en bra öl är alltid en bra öl vilket gör att en fullt inte lika så bra öl aldrig är en godkänd öl. Särskilt inte med de priser som vi ofta ser i det lokala sortimentet.

Kackelbryggeriets Ölandslager (33 cl  26.50 kr)
Lite smutsig öl men som doftar som en lager skall göra. Det är lite stall, mineral, citrus och ljus malt. Smakar däremot lite sötare och mer fruktigt än traditionellt.
Betyg? – OK (-).

Brygghuset Finn California Lager (33 cl 22.50 kr)
Rätt ren öl med en tydlig smak av fruktsaft, en rätt trevlig fruktigare lager.
Betyg? – OK (+).

Bryggverket 41337 Session Pale Ale (33 cl 29.90 kr)
Lite smutsig i doften men med lovande humlearom. Småtorr, lite obalanserad i smaken men det finns potential från de här nykomlingarna.
Betyg? – OK

Nordic Kiwi Brewers Southern Pale Ale (33 cl 25.50 kr)
Smakar gammalt, smör och lite hö. Inte särskilt fräsch den här gången heller.
Betyg? – Sådär+.

Old Town Brewery Nöff du Pamp Pale Ale (33 cl 22.80 kr)
Doft och smak av tunn äppeljuice och något som liknar klor. Inte särskilt mycket kolsyra. Nä, det här är inte helt okey.
Betyg? – Sådär.

Göteborgs Nya Bryggeri Lilla London Göteborgs Ale (33 cl 19.70 kr)
Den här kan inte vara klar? Liksom deras humliga öl vid förra släppet som smakade något helt annat är det smak av grönsaker, buljong och gud vet vad.
Betyg? – Inte godkänt.

Nils Oscar Svinninge Bullet Premium Pale Ale (33 cl 22.50 kr)
Trevligt fruktig doft, viss beska och smak av apelsin, kiwi och fruktjuice. Ännu inte helt utvecklad och “samsad” i smakerna.
Betyg? – OK+.

PangPang Tikitango Pale Ale (33 cl 39.90 kr)
Ren och småtorr med smak av kryddig citrus. En bra Pale ale som kanske är lite för dyr.
Betyg? – Bra-.

PangPang OPA Session IPA (33 cl 39.90 kr)
Läs här.

PangPang Aight Pale Ale (33 cl 39.90 kr)
Fruktig variant på en “smaklös” produkt (vilket är tanken). Ren, enkel men rätt läskande.
Betyg? – OK+.

Költur That’s What She Said Amber Ale (33 cl 26.90 kr)
Börjar som en Brown Ale med lite nötter, rostat och torr choklad. Men slutar tyvärr i bakjäst vilket drar ned betyget. Lovande.
Betyg? – Sådär+.

Lilla Ölfabriken Öltapparens Brown Ale (33 cl 30.31 kr)
Doftar som en bra Brown Ale med mycket choklad, nötter och halvmörk malt och lite kallt kaffe. Tyvärr finns det lite felsmaker där som stör helhetsintrycket.
Betyg? – OK-.

Eskilstuna Ölkultur Jönköpings dolce whIPA (33 cl 32.80 kr)
Smutsig. Doftar som en torr, citrus IPA men smaken är svajig, men lovande. Tyvärr lite skakig vilket drar ned betyget, särskilt sett till priset.
Betyg? – Sådär+.

Nordic Kiwi Brewers The Long White IPA (33 cl 27.40 kr)
Rätt mild, rätt enkel. Helt drickbar men rätt trist och lite intetsägande smaker.
Betyg? – OK.

Lilla Ölfabriken Mälterskans Fläder (33 cl 37.10 kr)
Mycket fläder, vilket kanske har använts lite överdrivet och som döljer själva ölen. Lite toner av chili och grön paprika (vilket flädern brukar kunna ge). Kanske lite för mycket fläder för att den ska vara balanserad och inte bara “uppflädrad”.
Betyg? – OK.

Klackabacken American Wheat (33 cl 24.20 kr)
Fräsch sommarveteöl med ljus fruktighet.
Betyg? – OK+.

Nordic Kiwi Brewers Pacific IPA (33 cl 28.70 kr)
Mörkt, smörig och höig IPA vilket känns fel.
Betyg? – Sådär.

PangPang Cookie Stout (33 cl 69.90 kr)
Mörkt malt, kletig sirap, mörk choklad och kakdeg. Slutar i choklad, mineral och mörk chokladdeg. Rätt tunn kropp vilket ger känslan av smakrik mörk chokladsås.
Betyg? – Bra+.