Om mindre än en timme släpps det återigen en radda väldigt fina öl på Systembolaget, bland dem rariteter, återkommande favoriter och små utropstecken. För hela listan rekommenderar jag er att kika på Systembevakningsagentens sida där ni ser priser, antal flaskor och var de finns. Enkelt och bra. Precis som sist så har vi valt ut våra fem favoriter och precis som sist blev det en fin blandning utvalt från de 13 öl som snart släpps.

Hanssens Oude Gueuze (37,5 cl 69,90 SEK)
Härligt unken doft med gamla filtar från mormors källare, källarröta och sura gröna äpplen. Hanssens tillhör mina favoriter bland suröl och har en alldeles egen utpräglad unkenhet och kraftig syra som är helt underbar. En toppenöl som inte förlorar av att stå i källaren!

Ritterguts Gose (50 cl 37,50 SEK)
Den för en Gose tydliga doften av salt, mineral och antydande syra finns där på ett exemplariskt sett. Likaså är smaken sådär lömsk där den börjar milt för att övergå till saltvatten, syra och salpetersyra. Perfekt balanserad men ändå en öl alla kanske inte kommer att uppskatta. Men ett grymt pris för en väldigt fin Gose! En klart bättre öl, med bra alkoholprocent om 4,2% – så perfekt till matlagningen, måltiden eller bland vänner!

Oppigårds/Amager Bridge IPA (33 cl 25,90 SEK)
När Sveriges och Danmarks bästa IPA-bryggerier möts så kan det inte bli annat än en perfekt balanserad, ypperligt ren och lagom kraftig IPA. Tyvärr är det på gott och ont, för det här är så pass exakt vad jag tycker en bra IPA ska vara att det är svårt att lyfta fram styrkor eller svagheter. Balanserad beska, lagom fruktighet, viss humleriv och en behaglig efterbeska. Perfekt IPA för ett bra pris! Köp flera stycken direkt!

Founders Imperial Stout (35,5 cl 35,80 SEK)
Även fast det är Big Lushious man vill åt så är det här ölet jag rekommenderar. Bra pris och en alldeles perfekt Imperial Stout från ett bryggerier som verkligen behärskar ölstilen. Allt du vill ha av en Imperial Stout utan krussiduller. Mörk malt, kallt hårdrostat kaffe, mörkt bränd sirap och en eftersmak av torr bränd choklad. Underbar att sitta och sippa på, överkomligt pris.

Avery The Czar (65 cl 99,90 SEK)
I senaste tappningen valde Avery att sänka alkoholstyrkan rejält på denna fina Imperial Stout, och helt klart är att de vann på det. 8.5% är rätt lagom. Här får du smaker av mörkt socker, brända marshmallows och torkad frukt. Lagom sötma och sluttoner av torkade russin och mörkt rågbröd. En bra öl att smutta på, men som inte är alltför tung och krävande. Drick i år för med lägre alkoholstyrka gör den sig inte lika förnämlig att lagra, även fast du kan sätta undan den om du föredrar mildare mörka öl.

Som alltid rekommenderar jag er att gå ihop ett par vänner på de lite större och dyrare ölen, bra att dela och få en uppfattning över dem. Dessutom svider det inte lika mycket i plånboken. Annars brukar jag köpa ett par av alla de billigare ölen. Det värsta som finns är ju när du kommer hem, provar en öl och inser att det är en favorit, men vipps så var dina flaskor slut. Så är det t.ex. med Brooklyn Chocolate Stout som släpps idag och som alltid är en bra Imperial Stout för en väldigt bra slant att ha i kylen. Shoppa väl och mycket nöje!

Vanligtvis är det Balder som är mästare på att lyfta upp öl, stilar och bryggerier som vi var vana vid att dricka för något år sedan. Sedan kom craft beer-boomen på riktigt och med en explosion så fylldes monopolets hyllor med olika öl från världens alla länder. Varpå många av våra klassiska favoritöl glömdes bort. Under åren har vi därför sett många av dem fasas ut från Systembolagets fasta sortiment vilket både är en naturlig gallring, men också synd.

För jag vill ha min Saison, Brown ale och Weizen Bock även fast jag inte alltid köper dem. I dag tror jag att många vill ha ljusa, lättdruckna om än ibland starka öl då de känns mer lättdruckna än många av de klassiska, ofta mörka ölstilarna. En av dessa mörka öl bryggs utav Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn och är faktiskt en av de äldsta inom stilen. Tap 6 Unser Aventinus, eller kort Aventinus är en Weizen Bock som bryggdes första gången 1907.

Bryggarfamiljen Schneider har en rätt långtgående tradition och har ostört bryggt veteöl sedan 1607. Georg I Schneider, som skapade orginalet Schneider Weisse, fick faktiskt möjligheten att köpa de exklusiva rättigheterna till produktionen av veteöl i Tyskland. Innan det var det bara den Bavariska kungafamiljen som fick brygga veteöl. Men 1872 sålde kung Ludwig II rättigheterna till Georg efter att efterfrågan på veteöl började minska. Idag är det George VI Schneider som leder bryggeriet i Kelheim, ett bryggeri man tog över 1927. Så det är ett stycke tysk tradition vi nu kommer att prova.

Ölet kostar på Systembolaget 26,40 SEK för 50 cl vilket får anses vara ett väldigt förnämligt pris. Du bör ha den i ditt lokala sortiment, men går annars att beställa på monopolets hemsida.

Schneider Weisse Tap 6 Unser Aventinus

Utseende: Smutsig dyngvatten, eller bananchokladbrun öl med smutsvitt litet skum.
Doft: Bastant arom av framförallt övrmogen banan, mycket mörk karamell, kryddiga estrar och torkade russin. Doften känns väldigt dessertartad med söt karamell och banan, men tack vare estrarnas syra, en simpel kyss av lakrits och kryddigheten från jästan får du en variation som känns väldigt “mogen”.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra fyllighet med en rund munkänsla som snabbt fylls med den vetebockens skönt söta banantoner. Det är en kraftig öl men igen gör balansen mellan sötma och lite kryddig syrlighet att den slinker ned väldigt fint.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Ölet ligger inte tvåa i stilen på Ratebeer och anses inte vara i den absoluta toppen inom stilen för inget. Du får otroligt mycket smak, och dessutom öl, bra öl, för pengarna. Den blir rätt krävande i längden men jag ser den här som en perfekt öl till mat eller att smutta på ett tag. Så köp hem en och leta dig tillbaka till de tyska rötterna.

1878 öppnade ett litet bryggeri i den tyska staden Aying, en kort bilfärd sydost från München, Ayinger. På den tiden låg det på männen att driva bryggeriet, vilket blev ett problem när grundaren Johann Liebhard endast fick döttrar. Därför blev det senare upp till ena dotterns man att ta över verksamheten. Då även de bara fick döttrar skulle det ta någon generation tills det slutligen blev en son som kunde ta över bryggeriet. Till slut hamnade bryggeriet hos den 4e generationen, vid namn Inselkammer som än idag driver bryggeriet.

Bryggeriet har länge funnits i den svenska ölimportören Brill & Co’s portfölj och på mässor och på släpp på Systembolaget har främst bryggeriets dubbelbock Celebrator varit en ytterst populär öl. Nyligen var Stefan Ibler, Export Manager på bryggeriet i Sverige för ett par dagars besök varpå man passade på att bjuda in för att se vad bryggeriet har att erbjuda. Förutom Celebrator har jag länge tyckt väldigt gott om bryggeriets Dortmunder, den 5.5% starka Jahrhundert men då man provar ett bryggeris olika öl vid olika tillfällen så är det svårt att få en känsla över själva bryggeriet. Därför passade en provning in perfekt.

Ayinger är ofta ansett som tysklands bästa bryggerier och man följer den tryska traditionen med reinheitsgebot, med andra ord att ölet får innehålla malt, humle och vatten. Reinheitsgebot har länge varit diskuterat och många menar att det är förlegat, men Stefan förklarar att det är bara om du vill kalla din produkt för “bier” som du måste följa lagen. Annars kan du kalla den för maltdryck eller lite vad du vill, men en tysk öl – ja den bryggs på enbart humle, vatten och malt. Jästen hittade man ju först ett par århundraden senare så det skulle dröja innan man la till det som godkänd ingrediens. Det finns en rätt sund anledning till lagen, för liksom våra svenska hedningar knappast drack 3.5% ren lageröl drack tysken en dryck som var både väldigt stark och kunde innehålla alla möjliga ingredienser. Inte alltför otippat ledde det till oregerliga och karatefulla inmundigare. Reinheitsgebot blev på så sätt en hjälp till att garantera en viss kontroll över produktionen av öl.

Åter till Ayinger, bryggeriet har en väldigt speciell logo som visar upp två av stadens mest kända hus, till vänster den familjeägda restaurangen och till höger det lite finare gästgiveriet. I mitten finns i verkligen den klassiska majpålen som annars är vad som ofta kännetecknar staden, blå och vitt för Bayerns färger. Sedan 1999 har man flyttat ut från själva staden för att kunna bygga ut bryggeriet som idag stoltserar med 80 anställda och har en produktion på 120.000 hektoliter om året. Man tar sitt vatten från sin egen källa som går djupt ned i marken vilket ger ett friskt bra vatten att brygga med och humlen och malten hämtas även den från det direkta närområdet.

Vi börjar provningen med nyss nämnda Dortmunder Jahrhundert. Ölet bryggdes 1987 för att fira bryggeriets 100-årsjubileum. Dortmunder kallas stilen efter staden som först började se tyskarnas “export”-öl. Tack vare att man lärde sig kyla produkter för längre resor kunde ölet hålla för längre resor, thus – exportöl. Ölet är lätt örtigt med en mjuk, rätt fyllig kropp och lämnar en mild fruktighet. Dess balanserade sötma och milda beska gör den passande till ljusa kötträtter som kyckling. En bra öl som fungerar bra som vardagsöl.
Betyg? – Bra+

Därefter tar vi steget ned och provar Leichte Bräuweisse, en 3.2% stark tysk Hefeweizen. Precis som en bra Hefe ska ha så finns en mild arom och smak av skumbanan, men den är inte så stickig och kladdig som vissa kan vara. Istället går det över i milda toner av råg och vört med ett slut av örter. Smakrik och god öl som enkelt skulle kunna avnjutas kallt en varm sommardag, eller till lättare maträtter.
Betyg? – Bra-

Ölets storebror, Bräu-Weisse är snäppet starkare och landar på 5.1%. En ofiltrerad smarrighet som ger tydliga toner av skumbanan, viss mineral och jästiga estrar som bygger upp en mild syra. Återigen är det en mjuk, fyllig och väldigt ren öl som går att dricka utan att man blir mätt eller tröttnar på överdrivna banansmaker.
Betyg? – Bra

Bryggeriets öl har såhär långt gått från lätta till mer smakrika och med deras 5.8% starka Dunkelweize Ur-Weisse tar vi nu också steget mot mörkare öl. Namnet kommer från faktumet att de traditionella veteölen oftast var betydligt mörkare än vad vi ser idag. Då dracks de också av äldre som ville åt ölets kraftgivande egenskaper. Ölet vann dessutom bästa veteöl på Stockholm Beer förra året, igen. Smaken börjar med rostat korn, kryddor och övergår sedan till en dov ton av skumbanan. Ölet är trots färgen och den kraftiga smaken rätt lättdrucken, men jag skulle nog servera den med något tilltugg. Varför inte lätt kött eller något där de rostade tonerna från ölet byts ut mot de i maten?
Betyg? – Bra

Liksom alla tyska bryggerier har man en riktigt fin färsköl, ja färsköl. Begreppet används ofta felaktigt om ofiltrerade öl men den tyska Kellerbieren är menad att dricka så färsk som möjligt. Ayinger Kellerbier är en 4.9% stark Kellerbier med härlig dov smak av “varm sommarstuga”, säd, och en frisk efterbeska. Perfekt att ha som törstsläckare eller som en frisk palettrensare.
Betyg? – Bra+

Vill man istället ha en snäppet mörkare öl, men med mindre vetesmak kan man prova bryggeriets Altbairisch Dunkel på 5%. Mörk karamellig med kryddad sirap och rostad malt som slutar med milda kaffetoner. Bra till lättgrillat eller skaldjur.
Betyg? – Bra

Vi hade också turen att få prova ett av bryggeriets säsongsöl, deras 7% starka Weizenbock. Mer kolsyra ger en något mer smakexplosiv öl med bra tryck och lite kraftigare toner av torr kryddighet, bananchoklad och nötskal. Mer karamell än de andra ölen och överlag en lite “vuxnare” smak.
Betyg? – Bra

Självklart slutade vi med bryggeriets första exportöl – Celebrator. Denna Doppelbock är trots sina 6.7% i grunden en lageröl men du får rikligt med komplexa kaffetoner, sirap och en elegant, begynnande komplexitet av banan och karamell. I dag finns Ayinger i alla USA’s delstater men det hade man inte gjort om man inte hade fått frågan av en amerikan som blev så förtjust i ölet som i USA kom att bli Celebrator. Han ville importera ölet till USA och hade också gjort en label som han tyckte skulle passa, därför är Celebrator också det ölet vars etikett skiljer sig från de andra. Det är med andra ord han vi har att tacka för ölet som rankas som bäst i sin stil på RateBeer och som vunnit flera medaljer på bl.a. Stockholm Beer.
Betyg? – Bättre.

Ölen finns att finna då och då på Systembolaget vid olika tillfälliga släpp samt på bättre sorterade ölkrogar, varför inte kika med någon med ett bra tyskt utbud.

Mitt, Ludvigs, intresse för riktigt god mat är lika stort som det vi Surisarna har för suröl. Riktigt stort betyder det. Jag vill prova maten från de bästa restaurangerna och laga så god mat jag kan. Därför startade jag nyligen ett eget Instagramkonto, Cooking_by_ludvig som fokuserar mer på mat än på öl. Följ mig gärna om ni vill ha lite inspiration på god mat, eller om ni vill se lite snygga matbilder.

I helgen var Manker nere på besök i Göteborg och jag var inte sen att bjuda hem honom och Suris-Fredrik till mig för en bättre trerätters. Ni som redan följer mig, eller Manker (BabyMankerJesus) på Instagram kanske har sett lite av rätterna.

Till förrätt blev det havskräfta på en bädd av matvete som sedan fick skölja av sig med en havskräfts consomé där jag hade rostat skalen från havskräftorna med lite selleri och morot. Jag toppade det även med en majonnäs med smak från havskräftorna som jag rostat för att få ut extra mycket smak (jag gjorde majonnäsen på oljan som jag rostade havskräftorna i). Till det plockade vi fram Struise Pannepot Grand Reserva 2010 som bidrog med lite komplexa kryddor. Till varmrätt blev det sedan kalvbräss (premiär för mig att laga det) tillsammans med rostad morot, karamelliserad steklök och kalventrecote, serverad på en rödvinsskyspegel. Ölen? Deschutes suröl Green Monster.

Men nu till kvällens tredje mästervärk, desserten. Den må låta simpel men innehåller väldigt många element som du kan ta var för sig om du vill vara säker på att få det perfekt när det väl kommer till kritan. Till dessert “Fyra sorters blåbär” blev det mikrad blåbärsspongecake med blåbärsmarräng, blåbärsläder och färska blåbär. Som pricken över i’et serveras det på en bädd av vitchoklad creme och toppas med vitchokladsnö (en blandning av smält vitchoklad och tapioka maltodextrin, det senare kan du beställa online). Det kanske låter konstigt med en dessert tillagad i en mikro men på samma sätt som du använder tryckkokare eller att vi ser kockar som går all in på molekylär gastronomi så har det sina fördelar, allt beror på receptet. Det finns lite olika varianter på det här receptet men just det receptet jag använder är helt anpassat och framtaget för att vara optimerat för en mikrovågsugn varpå ni bör vara noga med receptet.

Hur gör du då den här rätten? Vi börjar med det du kan förbereda sedan innan, lädret och marrängen.

Blåbärsläder gör du genom att spritsa ut ett tunt lager blåbärspurée (söta efter behag med honung) på bakplåtspapper. Stoppa sedan in det i ugnen på så låg temperatur du kan i cirka 4 timmar eller tills det stelnat. Dra varsamt loss så stora bitar av lädret du kan, lägg åt sidan.

Marängen kräver lite mer arbete men är inte så komplicerat om du har gjort maräng tidigare. Vispa upp äggvita samtidigt som du låter blåbär och socker puttra ihop till en karamell, ha i lite vatten så att det inte bränner så enkelt. Du vill nå upp till runt 121 grader. Vispa sedan ihop blåbärskaramellen med äggvitan tills den har svalnat. Spritsa sedan ut marängen till önskvärd storlek. Grädda i ugnen även här på så låg värme du kan, man kan till och med låta det vara en lite springa på ugnsluckan så eliminerar man risken att det bränns, det tar dock lite längre tid. Ett sista alternativ är att du spritsar ut den direkt på tallriken och snabbt bränna av den med en “blow torch.

Ingredienser maräng:

1,5 äggvitor
Blåbär efter behag typ 50 gram använde jag
två matskedar vatten
100gram socker

Den mikrade spongecaken innehåller:

50 gram vardera av socker smält smör och mjöl
1/2 tesked bakpulver
två matskedar mjölk
1 ägg
och såklart ett lass blåbär.

Blanda ihop mjöl och bakpulver, bryn smöret och blanda upp med sockret, rör sedan ned med torrvarorna, mjölk och ett ägg. Lägg sedan i mikrosäkra formar (de ska vara lite mer än halvfulla), täck med plastfolie och låt de gå på maxvärme i 50-60 sekunder…klart. Du kan behöva anpassa tiden i mikron något efter din mikro så prova dig fram om du vill få bästa tänkbara resultat. Receptet ovan räcker till ungefär 4 mindre eller 2 större kakor.

Krämen av vitchoklad gjorde jag genom att blanda Philadelphiaost och smält vit choklad. enkelt och gott, denna del av rätten fick in syran så det är ett ganska viktigt element för rättens helhet. Servera genom att bre ut en bädd av den vita philadelphiachokladen, placera ut spongecaken lite snyggt i mitten, rulla ihop små mattor av blåbärsläder och placera kring spongecaken. Dutta sedan ut marängerna och strössla sedan på chokladsnön. Elegant och efter en provlagning lite enklare att få ihop utan att stå och slava i köket alltför länge.

Till maten serverades en Malmö Brygghus Grand Crew från 2011 som med lite syra friskade upp rätten och bröt igenom sötman hos den vita chokladen. Självklart kan du använda en fin belgisk Geuze, men håll det gärna rent. Därför kanske en amerikansk Wild Ale kan ta över lite för mycket då de brukar vara rejält brettade.

Jag ogillar att dricka dålig öl, därför skriver jag sällan om dålig öl. Det är ju roligare att äta god mat, dricka god öl och se en bra film än att plöja igenom dålig färdigmat, usel öl och slovenska dogmadokumentärer om träbåtar. Det är helt enkelt inte min kopp av te. Däremot har jag märkt ett ökat intresse i Systembolagets “lokala sortiment”, det vill säga öl som säljs lokalt nära bryggerierna och kan beställas på nätet. Intresset har tyvärr legat mer i hur usel kvalitet det har varit mer än att folk är glada över att se så mycket kul lokal öl.

För nu efter ett par år har jag provat uppemot 200+ lokala öl från allt från minimala bybryggerier till öl från välkända bryggerier som Nils Oscar, CAP och Oceanbryggeriet. Jag tycker det är fantastiskt att Systembolaget tidigare har hjälpt till och pushat det lokala, för att snabbt ändra systemet då det blev för populärt och dyrt. Hellre en sund dryckeskultur med bra fokus på det lokala säger jag.

Samtidigt är problemet att vi inte kan ha ett Systembolag som stöttar bryggerier som gör undermålig öl. Dels är det dyrt och vi skattebetalare får stå för en del av notan och dels så riskerar vi craft beer’ens rykte. Vem vill prova mer craft beer, som trots allt är dyrare efter att ha druckit en flaska som håller sämre kvalitet än en pissvarm stor stark? Ölen i det lokala sortimentet kan ju utan problem kosta 40 kronor för 33 cl trots att ölet är bra mycket sämre än ölen från Founders, SKA, Ballast Point eller Mikkeller som ligger i samma prisklass.

Med det sagt så kommer jag nu för första gången att ge mina omdömen av de öl som släpps i det lokala och småkaliga sortimentet den 2 mars 2015. Många av ölen gick direkt i vasken så förvänta er inga längre utläggningar. Jag betygsätter ju ölen på en skala som går från 0 (odrickbart, hemskt, gör inte om det) till 7 (ytterst världsklass) och där en 3’a innebär att ölet är godkänt men inte mycket mer än helt okey drickbart.

Varunr Namn Volym (ml) Pris (kr)

30196 Äppelbo Weissbier 330 24,9
Av de 3-4 öl från Äppelbo jag provat så är genomsnittsbetyget runt 1.5-2/7, med andra ord knappt drickbart. Det här är inget undantag. Smakar rent ut sagt uselt, smutsigt och jävligt och fick 1.5/7 av mig.

30231 Sälens Fjällbryggeri Vårpilsner 330 25,6
Det är inte odrickbart utan smakar som en sämre lageröl á la massproducerat. För priset kan du istället köpa 3 stycken Fagerhult som är lika illa det. En dålig pils helt enkelt. Fick lite över 2/7 av mig, vill du ha en “stor stark” så duger den här, men för priset är det inte värt det.

30221 Klackabacken Pale Ale 330 24,8
Ett bryggeri som alltid levererar. En ren, bra Pale Ale som visserligen kan modifieras lite men det är dumt att klaga. Okey pris för en öl som ändå smkar gott. En öl jag kan dricka igen utan problem.

30223 Barlingbo Ladingen WIPA 330 27,9
Jag får hela tiden mail från dem om hur företaget går men nu fick jag prova ölet för första gången, tyvärr. Smakar disk och jag kan knappt känna vad det är tänkt att vara, en vete-IPA, en White IPA eller en Waste IPA? Okey vetekaraktär, men nä. Det här är inte färdigt. 2.5/7 i betyg. Med lite arbete en okey öl, men inte mer.

30222 Brewski/Green Tower Didnt We Saison 330 39,9
En modern saison med extra mycket humle, nästan lite för mycket om man föredrar klassiska saisons. Samtidigt mer varierad och smakrik än en vanlig saison. Aningen dyr men en av de bättre ölen i släppet och ett öl som faktiskt är gott och smakar rent och bra.

30233 Qvänum Anders En Bitter Svensk 500 43,2
Malt, malt och mer malt. Lite som jag tycker att Qvänums öl smakar. Det är inte dåligt, inte på tok för dyrt för en 50 cl flaska. Men det är rätt trist, det sticker inte ut och jag tycker inte det är en Bitter om det nu är tanken. Men ölet går att dricka och får godkänt, även fast man kan jobba vidare på ölet.

30193 South Plains Hoptimus Erectus 500 47,5
South Plains är kända för att göra usel flasköl och något är bra sjukt i deras tapplina då nästan alla öl som kommer på bolaget smakar dynga. Här är ett undantag som överraskade mig. En helt okey öl, som när den är ren som likt nu smakar okey, men inte mycket mer. Just godkänd.

30194 South Plains Golden Bitte 330 33,1
Så var vi tillbaka, det här är helt odrickbart och det var länge sedan jag delade ut en 0’a i betyg, om jag ens gjort det. Men här är så mycket fel att man borde göra uppror och störta bryggeriet. Såhär får inte en öl smaka. Tänk dig att du beställer in en fin dessert och får en död råtta någon tryckt ut där bak, ja så fel är det!

30230 Monks Trainee No. 3 Trainee No. 3 330 43,2
Nu tror jag det står fel här och att det är ölet, Trainee No.2 som är en Belgisk IPA. En helt okey humlad öl med lite för milda belgotoner. Men okey och drickbar även fast priset är på tok för högt. Betala inte det här för ölet, prova hellre Monks öl på de egna krogarna.

30225 Monks Orange Ale 330 43,2
Apelsin så in i helskotta. Syrligt och fruktigt, men också en läskande och god öl såhär när våren nalkas. Men igen, priset…

30232 Qvarnarps Red Rocket 330 35,8
En öl jag först hade svårt med, beskan är lite för rivig och smakerna drar omkring. Samtidigt är det en god Red IPA med bra humleklös och som bråkar sådär skönt i munnen. Om det är tanken och om ölet saknar felsmaker, vill du ha en humlekick så ser du förbi det.

30226 Skebo Herrgårdsporter 500 28,5
En underbar porter. En öl som är tokbillig för storleken och som smakar hantverksbryggt, lite fel sådär men å andra sidan helt underbar att bara sitta och dricka medan man snackar skit med lite vänner. Bäst i släppet!

30235 O/O Baltic Porter 330 49,9
En bra Baltic Porter som hela tiden utvecklas lite. Bra smaker, skön att dricka men tyvärr lite för dyr.

30228 Monks Black Jack 330 57,6
Igen, lite för dyr. Men en god och smakrik öl som du kan smutta i dig en bra kväll.

30234 Qvarnarps Lotus Alien Tarmac 330 42,9
Släppets andra 0’a. Totalt odrickbar med så mycket fel att man undrar om man var full när man provade Red Rocket, hur bryggeriet kan göra två så olika öl förvånar mig. Uppenbarligen kan man tappa bra öl, så varför detta mög?

30190 South Plains Burning Witches Brew 500 59,3
Ölet ändras hela tiden och pendlar mellan bottenbetyg och ett rätt bra betyg den här gången. Mest för att ölet inte var infekterat som så många andra gånger, bra klös och smaker – men inte värd priset.

Imorgon, fredagen den 20e februari är det åter dags att vrida ur plånboken och låta Systembolaget ta dina sista slantar innan löning. 16 nya öl kommer att släppas i det mer tillfälliga, exklusiva sortimentet. Att köpa 2-3 stycken var av alla dessa skulle nog ruinera de flesta utav oss så istället för att gå all in så ger vi er våra tips på de fem ölen vi har valt ut som extra roliga, goda, häftiga eller åtråvärda.

Brewski/All in Brewing/Cigar City Culebra (33 cl 48,90 SEK)
Nystartade Brewski och det välkända bryggeriet Cigar City slår sig ihop med ett av Sveriges två högst ansedda bryggerier (de och Omnipollo hamnade på RateBeers lista över världens 100 bästa bryggerier). Ihop har de gjort en ritkigt fullmatad DIPA med havtorn och mango.

Vilket utseende, vilken doft! Det här är det närmaste Omnipollo Fatamorgana vi sett i Sverige. Disig till utseendet med en arom som exploderar av frukter, beska och kryddig humle. Rejäl humlenärvaro och fin fruktighet där beskan vågar smälla till dig i munnen, men samtidigt så blir det inte så att smaklökarna domnar all världens håll. Världsklass!

Lagnuitas Brown Shugga (35.5 cl 30,90 SEK)
Vi har redan sett bryggeriets Holiday Ale på Systembolaget under julen och medan den baseras på Lagunitas Sucks så är det här orginalet. Brown Shugga är lite mer av allt, mer beska, mer sötma och mer smak – men i en balans som är makalös. Min sambo har något oväntat det här som en av sina absoluta favoritöl, just för balansen. Du får smaker av torkad frukt likt en Barley Wine men samtidigt en fräsch fruktighet som en bättre IPA och en just lagom kladdig sötma som håller kvar smakerna fint i munnen. Även här världsklass i min bok!

Founders Backwoods Bastard (35.5 cl 41,90 SEK)
Det är mycket amerikanskt och mycket kladdigt på min lista, men det är berättigat. Founders har alltid varit ett av mina absoluta favoritbryggerier och med denna Scotch Ale, nummer 3 på RateBeers lista över bästa ölen i stilen, har man åter prickat rätt. 10,2% ger en värmande kyss av alkohol samtidigt som du får fina toner av bourbon, kokoschoklad och mild karamell. Inte lika tung som många Barley Wines men minst lika kraftig i smakerna. Det här är riktigt himla bra och är en öl jag minns första gången jag drack för en 5 år sedan – då utan någon tro att någonsin få se den i Sverige.

Mikkeller SpontanDoubleBlueberry (37.5 179 SEK)
Priset skrämmer och det är lite dålig lansering så här veckan före löning, men alla som har varit på Copenhagen Beer Celebration eller på annat sätt lyckats få prova det här ölet vet vad de kan vänta sig. Lagom “lambic”-toner med syra, hästfilt och unken citrus men det är blåbär rakt igenom. Perfekt för mig som älskar blåbär. Blåbärspurée uppmixat med lite uppfriskande syrlighet och en fin öl att öppna med goda vänner eller när du verkligen vill unna dig något extra. Toppklass.

Struise Pannepot Grand Reserva (33cl 49,90 SEK)
Ett av världens bästa bryggerier har Jeppe från Evil Twin att tacka för mycket. Utan Jeppes importföretag Drikkeriget och en trade för massa år sedan hade Struise aldrig kickat igång. Tack vare att Jeppe fick lite provbrygder, blev kär i dem och frågade om han fick importera dem så kunde Struise etablera sig som bryggeri. Som tack lagrade man deras Pannepot Reserva de sista 10 månaderna på Calvadosfat och kallade den för Grand Reserva, en öl brygd till Jeppe och Ölbutikken i Köpenhamn. Du får smak av torkade plommon, russin och 10% värmande procent med alkohol. En väldigt komplex öl med mörk sötma, torkade bär, karaktär från belgisk jäst och lång eftersmak. En öl du måste testa om du inte redan har gjort det! Världsklass!

För att se var ölen finns tillgängliga imorgon och vilka andra öl som släpps, kika här!