Äntligen är 2014 års ölår snart till ända, eller ja det beror ju på om man ser det gångna året som ett bra ölår eller inte. Personligen tycker jag att 2014 varit ett väldigt trevligt och lovande år där vi fått se flera nya aktörer, både bryggerier, festivaler och enskilda personer som kommit in och gjort ett avtryck. Samtidigt har det inte hänt så mycket som satt markanta förändringar i spel, eller har det gjort det? Vi har fått se hårdare tag på importörssidan, något vi såg början på redan under förra och förrförra året. Vi såg fler festivaler utmana om besökarna och vi såg fler bryggerier som vågade gå emot normen och ta till ton mot Systembolaget. Ett Systembolag som i sig självt har försökt att anpassa sig till en ny öl- och dryckesmarknad samt en modern, medveten kultur.

Onekligen finns det lite att välja på och mycket av det som skett i år kan säkerligen vara kornet för utvecklingar och händelser vi ser först nästa eller till och med näst-nästa år. Istället för att sia för mycket om framtiden så bad vi alla skribenter på MankerBeer, för vi är ju en drös nu att sammanfatta sitt 2014 med sina topp-5 bästa upplevelser samt vad de ser som nästa års stora händelser och trender. Det blir allt från olika öl till events och välgörenhetsprovningar. Kommentera gärna med era egna listor eller tyck till om vi har fel eller har missat något ni känner har varit för enastående för att inte vara med!

Mankers Topp-5

1: Årets USA-resa. Vi har sagt det i flera år nu – spara 500 på varje ölsläpp i ett år och du har grunden för en bra ölresa till USA, eller Belgien eller England om det nu är där dina favoritbryggerier huserar. I år var vi runt i Colorado och sedan landets östkust och ja, jag längtar redan till nästa år.
2: En Öl- och Whiskyfestival i Göteborg. Av landets större festivaler är det här festivalen som kommer ta över i takt med att SBWF stagnerar mer och mer för varje år.
3: All In Beer Fest. Den bästa festivalen jag varit på sett till mysighetsfaktor kontra grymma utställare och öl. Ett måste nästa år!
4: Schramm’s Black Agnes. Öppnades hemma hos Kristopher efter en lång ölprovning med tossiga öl (se Balders lista längre ned), en av årets få fullpoängare i min bok. Helt ljvulig mjöd med svarta vinbär, bland det godaste jag druckit!
5: Cantillon Quintessence. Ett par dagar med Surisarna och goda vänner nere i Bryssel, en stad alla måste besöka åtminstone en gång. Att få sitta med Jean van Roy och dricka lambic direkt från faten var en galen upplevelse.
Bubblare: Ett år med Omnipollo. Öl, events och tok, Omnipollo har levererat under 2014 och jag tror att de kommer att ta över taktpinnen helt under 2015 med sin nya bar, fler öl (och mjöd), samarbeten och mer. Tillsammans med Brekeriet är de bryggeriet som för Sverige ut i världen – eget bryggeri eller ej. Sedan är Omnipollos pop-up bar efter All in Beer Fest, i ett gatukök ett av årets roligaste minnen.

– Angående trender tror jag att vi, äntligen, börjar se lite av bryggeridöden Garrett Oliver nämnde för några år sedan. USA såg en liknande utveckling häromåret, men i taken nya bryggerier poppar upp märker man inte riktigt att alla inte lyckas. Tyvärr pumpar på tok för många bryggerier i landet ut ren skit och det går inte längre att gömma sig bakom “bra för att vara svenskt” eller “vi måste stödja mikrobrygarna” utan bra öl ska vara bra öl för att det är gott och välgjort, inget annat.

M2s Topp-5

1: Den grymma finalen på USA-resan – Luksus med inbjudan till ölkällaren för förbira. Är du i New York så måste ni förbi, är ju enda stället som har en stjärna i Guide Michelin som enbart serverar öl till maten.
2: Vår 5årsfirande med fem olika specialöl bryggda till oss! Det är inte varje dag man får möjligheten att brygga öl med bryggerier som våra vänner på All in Brewing, Brekeriet, Malmö Brygghus och Mohawk.
3: Vår egen MankerBeeröl med Beerbliotek! Som ovan, är ju inte varje år man får ett av sina favoritbryggerier att brygga en födelsedagsöl till en – MankerBeer Red Ale.
4: Besöka Hill Farmstead och dricka bira med Shaun Hill. Shaun mötte upp oss för en skön rundtur på bryggeriet, visade oss det pågående arbetet med utbyggnaden och snackade skönt skit om allt och ingenting.
5: Mikkeller/Brillmiddagen på Frantzén. Say no more, en restaurang jag verkligen ville besöka och nu med bara smarriga öl från Mikkeller.

– Nästa år ser vi det första svenska bryggeriet falla i konkurs och “survival of the fittest”känslan börjar infinna sig.
– SBWF förnyar sig rejält, och plockar fram ölen i främsta rummet igen och brettade öl kommer att synas från fler bryggerier i Sverige.
– Minst en oväntad skandalös händelse från ett ölföretag kommer att ske innan midsommar!
– Brewski och Brygghuset Finn gör gemensam sak och öppnar äventyrsbad i Glumslöv med interaktiv bryggning av varierande kvalitet

Fredrik (Surisarna) Topp-5

1: Att få dricka Cantillon Soleil de Minuit 1999, något unikt!
2: Cantillon Quintessence, en underbar endagshyllning till god öl. Trevligt folk, trevliga öl och trevliga dagar.
3: Besöka Ebenezer’s Pub, en av världens bästa ölpubar under min resa i USA. En kväll att minnas och en pub jag gärna åker över Atlanten för att besöka igen.
4: MankerBeer 5år, en galet kul fest!
5: Det fantastiska lyftet av Göteborgs öl & whisky festival. Man kommer garanterat att ta upp kampen om landets bästa ölfestival i år.

– Håller med M2 att nästa år blir året då svenska ölmarknaden kommer att skaka. Tror att vi kommer gå åt allt färre extrema öl och mer fokus på balans och kvalitet.

Ludvig (Surisarna) Topp-5

1: Att få sippa på Soleil 99 med vänner på akkurat en helt vanlig dag! Ja, det kom en tår. Det största om skett i år.
2: Alla testbatcher vi fick prova på Cantillon, Jean är underbart trevlig och öppnade glatt lite från sina gömmor med öl som visar bryggeriets storhet.
3: Beerblioteks uppsving och stabila, lätta, humliga och underbara IPA:or. Sveriges bästa bryggeri?
4: Blandandet av vår lambic som smakar riktigt bra även om de inte ligger på flaska än. Vi har snackat i år om att göra en egen blend och nu blev det äntligen av.
5: Quintessence. Kan bara instämma med Fredrik och Manker här.

– Jag tror vi kommer se ett fortsättande på trenden med att nya microbryggerier öppnar här och där. Samtidigt som marknaden naturligt kommer få några att försvinna eller i alla fall märka av att det inte går bra. Ett allmänt förstående att öl är inte bara öl utan det måste vara gott. Allmänheten kommer mer och mer förstå att micro öl inte är bra pga att det är micro, utan att öl är gott om det är gjort på rätt sätt/ ett bra sätt (många vägar till rom).

Kristophers Topp-5

1: Dricka rauchbier direkt ur tunnorna på Aecht Schlenkerla i Bamberg. En närmast religiös upplevelse för en ölälskare.
2: Första gången jag åt lunch på Øl & Brød. Smakkombinationer jag aldrig trodde var möjligt som passade så vansinnigt bra ihop. Svårslaget!
3: Att glida runt i Como med frugan en ljummen augustikväll och dricka italiensk hantverksöl i mängder och bara känna att livet är så jävla bra.
4: East End Gratitude 2008 hemma hos M2 i Stockholm tidigt i våras. En av dom bästa ölen jag provat till dags dato.
5: Att sitta på Backcountry Pizza and Tap House i Boulder, CO och äta en gudomligt god cheese steak, dricka öl av absolut världsklass och snacka skit med bartendern och ägaren medan bryggaren från Almanac bland annat sitter bredvid en i baren. Starstruck, men alldeles för mätt för att göra något åt saken.

– Nästa års trend blir en fortsättning på det vi redan sett. Öl med lägre alkoholhalt och en mer lokal och allt mer välkomnande ölkultur där fler och fler finner lokalbryggd öl som något självklart och roligt snarare än något man måste vara ‘nörd’ för att kunna uppskatta.

Balders Topp-5

1: Cigar City Double Barrel Hunaphu
I särklass den bästa öl jag provat i år. Dessutom en av de bästa jag någonsin provat. Har i år fått prova den ur egen flaska, på fat på CBC och även ur en andra flaska nyligen och den är ta mig tusan ett monster!
2: Nacht van de Grotte Dorst
Världens enda riktiga lambic-festival hålls i Eizeringen utanför Bryssel. Ett hembryggarlag har fått samtliga lambicbryggerier eller blenders från Pajotenland samt adderat amerikanska Allagash på en liten men super trevlig festival. Den besökte jag med några goda vänner i somras och det kommer jag nog aldrig att glömma.
3. Copenhagen Beer Celebration
Det är helt omöjligt att lämna CBC utanför denna lista. Mikkeller slog på den stora trumman i år och fy i hela Hälsingland vad bra det blev! Fantastiska öl nästan i överflöd.
4. En välgörenhetsinsamlig till barn för autism
Min gode vän Magnus auktionerade ut ett par platser till en ölprovning utom dess like. En grym kväll med korv och helt otrolig vintage öl från Knut Knutssons lattjolajbanlåda.
5. Knäckte en 145 år gammal öl….twice!
Helt vansinnigt att jag skriver detta. Jag hade gjort en lista redan där det stod med att jag drack en Kings Ale från 1869, för några dagar sen så gjorde vi det igen. Kanske inte den godaste ölen i mitt liv, men verkligen den absolut mest unika!

– Gällande trender så har jag redan sagt mitt om vad jag tror på. Men i övrigt så tror jag att det kommer att öppna fler krogar och främst bryggpubbar samtidigt som de sämre börjar få det svårt att hänga med i racet.

Det var det, årets sista inlägg från oss på MankerBeer! Jag ska sluta svamla nu utan vill bara passa på att tacka er läsare för erat stöd under året. Öl för oss är socialt, kul och gott och det är vårt återkommande mantra. Det ska vara avslappnat, enkelt och roligt att intressera sig för öl, och det hoppas vi att ni också har märkt och är en känsla ni delar!

Gott nytt år från oss på MankerBeer!

I början av 2010 kom skotska BrewDog, då ett nyskapande, djärvt och extraordinärt kaxigt bryggeri på iden om att några gånger årligen släppa en helt galen öl. En öl som skulle ta vad ölstilar, recept och smaker heter till en ny nivå. Abstrakt-serien blev omtalad som en serie öl som skulle släppas i exklusiva små omgångar och där de nästan 180 kronorna man betalade för en 37.5 flaska skulle vara väl investerade. Med en usel plastkork, genomkorkat fasthållen med metallspänne hårt som sten och tyvärr smaker som inte representerade priset blev ölet inte riktigt en succee i mitt hem.

Ölstilarna var nyskapande, vem har druckit en 18%’ig Triple Dry Hopped Imperial Red Ale som i Abstrakt AB:02 förut? 2010 hade inte trenderna med IPA, suröl och Berliner Weisse satt sig utan då var det craft beer i en mer generell anda som var på tapeten. Fler började intressera sig för god öl helt enkelt.

Problemet var bara att jag fann ölen för starka och för spretiga. Från början skulle man bara släppa ett begränsat antal, men serien blev populär och man sålde fler flaskor än vad man först sa och vips så har det fortsatt komma nya Abstraktöl sedan 2010.

Då jag köpte 3 av varje fram till någon gång kring Abstrakt AB:11 så ville jag lagra dem och se om de blev mildare, mer balanserade och godare med tiden. Nu är det nästa exakt fem år sedan de första ölen kom i slutet av januari 2010 så nu var det dags att öppna Abstrakt AB:01 till AB:05.

Abstrakt AB:01 är i grunden en Quadrupel, där man använt jäst från Westvleteren 12 och lagt till vaniljbönor. 3200 flaskor gjordes och de sattes på flaska 29.01.2010. Jag minns 01’an som värmande med klara toner av vanilj och belgisk jäst som inte riktigt hade satt sig. Nu flera år senare är det en rödbrungyllene vätska som kommer ut från flaskan. Doft drar åt pappkartong, men med aningar av värmande akohol och torkad humle. En tydlig men inte alltför elegant kryddighet av jäst, estrar och rå vanilj. I munnen är det måttligt häftigt, rätt lätt tyvärr. Smaken för dig åt torr kola med fin belgisk jäst. På gott och ont har den mattats väldigt mycket med tiden, något jag tycker att den har vunnit på. Tyvärr bör man inte förvänta sig samma utveckling som en flaska vanlig Westvleteren 12.

Näst på tur var den redan nämnda Abstrakt AB:02, en hela 18% stark Triple Dry Hopped Imperial Red Ale. Den här kom på flaska 16.06.2010 och just detta exemplar är flaska 3254 av 3600. Ja, det gick fort innan man gick till att sälja fler av ölen som sålde slut på nolltid när de släpptes på Systembolaget. Doften pryds av kladdiga gamla humlekottar och komplex sirap på röda bär, rött vin och bärsås. Det är förvånansvärt vinöst med mycket bär i doften, men smaken har mer metallisk gammal humle, torra humleblad och inte å mycket smak. Igen är kroppen lite för lätt men som tur är märker man inte att den är på 18%. Ölet har blivit mer balanserad och doften är lite komplexare, men smakmässigt är det inte särskilt spännande.

En av ölen jag på förhand var sugen på var Abstrakt AB:03, en 10.3% stark Imperial Ale som fått ligga på whiskyfat i hela 2 år för att sedan bombaderas av jordgubbar och hallon. Flaskan är nummer 150 av 3200 och den kom på flaska 08.09.2010. Jag minns ölet som spretigt med lite för mycket whisky och artificiella bär, hade det bättrats? Doften är av hallonkärnor, ek och nästan lambicartade toner. Tyvärr är smaken mer av överdrivet sötad billig jordgubbssylt, hallons och ekfat. Det är mycket bättre men just att det blir så syltigt gör det lite svårt för mig att vara helt nöjd.

I Abstraktserien är det ofta BrewDogs Stouts som stuckit ut och ett av favoritölen man senare fortsatt göra under annat namn är Abstrakt AB:04 som butteljerades 01.11.2010. Ölet, en Imperial Stout med kaffe, kakao och Nagachili (världens starkaste chili) fick jäsa med champagnejäst för att kunna jäsa ut till 15% alkoholstyrka. Flaska 763 av 3300. Det här var en favorit när den kom, värmande chili, massiva toner av choklad och kaffe – en riktigt smakbomb. Nu är det mer av bittra chilifrukter, bitter choklad och gammalt kaffepulver. Den är rätt rund, mild men kanske något för enkel och kroppen är för lätt vilket gör att de mastiga smakerna blir för mycket och ölet blir svårdrucket. Tyvärr får jag också toner av soja och svampig umami vilket inte passar in med den billiga mörka chokladen. En reminder på hur spretiga och dåliga deras öl brukade lagras, tyvärr. Just deras mörka öl har modifierats mycket under åren och ta bara Paradoxserien som exempel. Där gick man så långt att dra upp alkoholstyrkan och förändra recepten för att de skulle lagras bättre.

Sist ut för det här testet är ännu en Imperial Stout. Abstrakt AB:05 är en 12.5% stark Imperial Stout lagrad med rostad kokos och kakao. Ölet kom i flaskan 20.02.2011 och mitt exemplar är flaska 2463 av 3600. Igen är det en klar doft av soja, men med milda inslag av kokosflarn. Åter en på tok för tunn kropp, för mycket bitterhet och en rund, lite söt askbränd finish för att jag ska anse att det är drickbart. Tyvärr ett av ölen jag får hålla som sämst i testet.
Hur skulle jag då sammanfatta Abstraktseriens lagringsbarhet? Det är svårt att säga då de första 8-9 ölen i serien höll en rätt låg standard, i mitt tycke då. Kroppen, balansen och smakerna var inte helt synkroniserade och man kunde ana direkt att ölen skulle få sig en match mot tiden i källaren. Tyärr är också AB:01 till AB:05 bra exempel på att så blev. Bäst får jag väl säga att AB:01 var följd av AB:04 som dock hade de störande inslagen av soja och umami. Näst på tur är ett par olika öl från de lite högre Abstrakterna som jag hoppas, och tror är bättre.

Det är inte nytt att vi får se fler och fler och allt bättre öl med lägre alkoholhalter, men för min del är det nytt att vi ser fler “craftiga julöl” än tidigare. Tidigare har jag provat lite olika lågalkoholhaltiga öl från bland annat Värmdö Bryggeri, Pang Pang och Gamla Enskedes Bryggeri och när jag nu var på lokala matbutiken och såg julöl från Gamla Enskede och Jädraöls Bryggeri så var det bara att hugga till. Gamla Enskedes Bryggeri fokuserar enkom på öl med lägre alkoholstyrka och de har bland annat en väldigt bra och smakrik Porter, en bra Bitter och så klart en mildare “EPA”, Enskede Pale Ale.

Nu är det dags för en julöl på 2.25% alkoholstyrka humlad med Challanger, Columbus och Bramling Cross samt kryddad med apelsinskal, muskotblomma, kanel och kryddnejlika. På förhand lite vågat då kryddor i en såpass lätt öl ofta kan ta över, bli lite syrligt och få ölet att sakna balans. Jädraås Jädra Jul är snäppet starkare och 3.5% stark. Där är innehåll och historien om ölet också lite annonymare. Jädraöl har sedan jag råkade ramla in i deras release på NK i Stockholm varit lite up and down för mig. Färska har ölen varit aromatiska och haft en fin smak men de har tyvärr dippat lite efter att ha varit i kylen en vecka eller tre. Ölen har också kunnat ge lite för mycket smak av jäst, smutsig jäst vilket har varit synd. Till julölen hoppas jag att man fått ordning på jästen.

Båda ölen finns i matbutiker med ett välsorterat folkölssortiment eller som har specialiserat sig på den typen av öl.

Gamla Enskede Jul

Utseende: Rödskimrande mörk kola till färgen, litet smutsvitt skum som rätt länge håller kvar en liten hinna.
Doft: Väldigt spännande arom med tydlig doft av blomsterbädd, bitters (tänk drinkmixers), grovriven muskot och örtig humle. Balanserat, intresseskapande.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Smaken får tydligare inslag av humlen som dock fungerar väldigt bra med nejlika och kanel vilket bidrar till mer kryddighet men med en rivigare och djupare bas. Kanske lite för vek för att stå emot julbordet, åtminstone om man vill kunna nå nya höjder med mat- och dryckeskombos. Men den rensar paletten och är utmärkt som sällskapsdryck eller bara för att den är god på julbordet.

Betyg? – Okey+/Bra-. Det är en väldigt mild smak på grund av alkoholstyrkan, därför får den inte något tryck i smaken vilket hade gett mer djup och komplexitet och kanske ett högre betyg. Men samtidigt är det här en öl som är uppfriskande och väldigt god utan att behöva vara en jätte.

Jädraöl Jädra Jul

Utseende: Dovt mörk kolafärgad vätska med litet smutsvitt skum som dör ner rätt fort.
Doft: En liten förnimmelse av bakjäst men annars toner av torkat apelsinskal, peppar och mörk karamell.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt till kroppen. En nötbitterhet sprider sig i munnen med muskot, lite kanel och torr ljus malt. Tyvärr är det fortfarande för mycket bakjäst i smaken för att alla smaker ska blomma ut helt.

Betyg? – Sådär/OK(-). För mig som gillar rena, fina smaker fungerar det tyvärr inte, ölet är lite stökigt och smutsigt till smaken. Däremot tror jag att många kommer att ta emot ölet som ett fint mörkt julöl på en lagom alkoholstyrka och till mat kan nog lite av det jag som något nördigare öldrickare reagerar på tonas ned. Tyvärr måste man komma i ordning med bismakerna och jästkaraktären som jag tycker tar över för mycket.

I samband med att jag och M2 blev inbjudna till ett helt fantastiskt trevligt och gott julbord på Sjätte Tunnan i Gamla Stan så fick vi också chans att se hur det enorma ölintresset tillsammans med passionerade ölälskare blir en bra kombination. För de som inte har varit på Sjätte Tunnan kan vi berätta att den tioåriga krogen ligger i lokaler med ursprung från 1600-talet och är känt för sin rustika, tidsenliga mat och fokus på mjöd. Jag var där första gången för säkert 8-9 år sedan och minns mest husets egna mjöd, att man fick äta utan bestick och att de hade bra prissatt starköl. När vi nu stegar ned i grottan är mycket sig likt, men ändå inte.

Tobias som möter oss berättar hur hans eget ölintresse tillsammans med faktumet att närliggande Akkurat har gjort att flera av de anställda kommit allt mer in god öl. Idag har man 3 välmatade kylar med ett noga utvalt sortiment från Wicked Wine, Galatea och Brill. Man har inte allt men har det som passar in, allt från Sierra Nevada Hoptimum till Mikkellers Spontanserie och Pizza Ports nyinkomna öl på burk. Att de har närmare 10-talet öl från Omnipollo visar också att de har koll på vad som är gott och går hem hos folk. Med alla de öl som går att få tag på har de också en rätt sund inställning där man vill servera IPA färsk varpå man hellre bestället in mindre, lagom mängder åt gången men ser till att hela tiden ha en uppdaterad öllista. På så sätt slipper du få gammal öl eller att man får öl som bara står i konkurens med hundratalet flaskor som finns. I “storflask”-kylen finns större och lite dyrare flaskor och trots min bild av krogen från förra decenniet så är det nu annorlunda. De har bra rull på flaskorna och har många bra kombinationer till sina rätter.

Just rätterna, anledningen till att vi är där är något helt annat. Julbordet som består av 4 serveringar plus kaffe, knäck och nötter tar nästan död på oss – på ett bra sätt. De första två serveringarna består av julskinka, sill, korv och allt annat man kan tänkas förknippa med julen. Allt rustikt och tidsenligt tillagat, det ska inte kännas som att miljön är en gimick mer än ett genomgående tema. När vi så provar rätterna i den tredje sittningen så dör jag av lycka när fatet med rejäla racks med medaljonger på vildsvin, lamm och hjort kommer in. Som om inte det vore nog så får vi en tallrik med enorma älgköttbullar med kantarellgräddsås till. Utsökt enbärskryddning och en saftig sås som man skulle kunna dricka. Till racksen serveras rotmos, surkål, rådkål, grönkål och brysselkål med en långpepparsky. Köttet smakar kött och man har sparat på de moderna kryddningarna, här är det kött och gott kött. Medan vi glatt mumsar vidare bjuds vi både på skönsång (nåja..) och gycklarupptåg som mer lättar upp stämningen än känns överdrivet.

Till maten väljer vi att hellre prova på husets utbud av mjöd än öl. Mjöd är något vi ser på alltfler ställen och när vi nu ser mjöd från B.Nektar, Mjödhamnen och till och med Samuel Adams på krogarna så känns det som en dryckestyp som börjar fråntas sin delvis mossiga stämpel och kännas modern. För just som ett bra öl eller vin kan mjöd anpassar väldigt mycket. Den första mjöden är egentligen Mölska, det vill säga mix av öl och mjöd som Helsinge har bryggt till dem. Mölskan har kryddats med ingefära vilket ger den fräschör utan att ta över smaken. Just över 4% stark och en rätt rå men mild smak av honung, fungerar genomgående mot maten. Därefter provar vi Korzenny som är en vinmjöd med fina toner av småsyrliga vita druvor. Aningen mild tillsammans med maten, då är annars ett mjöd som gjorts till krogen bättre. Orlí har runt 40% honung och är lite mörkare till färgen med smak av bränt socker och mörka torkade frukter. Sötman från honungen och den lite knäckiga smaken fungerar väldigt fint med de rena köttsmakerna. En av mina favoriter är Mazurski trójniak, en till mjöd med högre honungsgrad, de 13%’en alkohol märks av och ger en värmande känsla vilket blir fint med desserten, en himmelsk saffranspannkaka med knäckigt skal och en saffransvaniljsås på. Otroligt gott och när vi plötsligt får in en liten skål av min absoluta favoritmjöd, Apis Póltorak Jadwiga. Den 16% starka mjöden görs med hela 720 gram honung per liter, vilket gör att man förstår att det här var en dryck som förr serverades enbart till påven och roms kejsare. Komplex sötma med viss blommighet. Bland all polsk öl fick vi också chansen att prova amerikanska Mountain Meadows Honeymoon Nectar. 11%’en värmer på rejält och smaken är något mildare och inte lika härligt honungskletig men mjöden ger ändå fina smaker av vårblommor och friska fruktighet.

Mätta tar vi en kopp kaffe och frågar igen hur man egentligen lyckas med all öl, man skryter ju inte riktigt om sitt ölutbud. Både priserna och utbudet borde vara lockande för många så det vore inte fel att sticka ut med det, man ligger trots allt i ett område med allt från Pubologi, 19 Glas, Flying Elk, Bishops Arms och Monks – så området har en stark ölkultur. Det är dessutom glädjande att se hur ställena man för något år sedan inte förknippade med god öl numera stolta visar upp ett rejält utbud sprunget från passion och intresse mer än för att det verkar vara “inne”. Jag skulle nog vilja påstå att craft beer nu verkligen slagit igenom och med passionerade öldrickare som Tobias så blir det fler och fler som driver krogar som tar sitt eget intresse och väljer att byta ut mer av massproducerat till förmån för det småskaliga och goda. Nästa gång ni rör er kring de delarna av Stockholm, tveka inte att kika förbi eller om ni redan nu är sugna på ett riktigt bra julbord, Stora Nygatan 41-43 i Gamla Stan.

Nyligen var både jag, Manker och vår ena Suris, Fredrik på samma resa i nordöstra USA. Med en månads mellanrum stannade vi båda till i Maine för att besöka Christopher Lively och Ebenezer’s. Jag, Manker besökte Ebenezer’s nyöppnade brewpub och bryggeri medan Fredrik besökte orginalbaren, som är utnämnd till en av världens absolut bästa. Idag får ni Fredriks berättelse om en natt på baren och sen får ni min upplevelse av ett riktigt lovande bryggeri. En man, två barer, två besök.
/ Manker

För inte så länge sedan besökte jag USA. Ett av mina stora mål var att få besöka Ebenezer’s Pub som är en av världens bästa ölbarer enligt Ratebeer. Mannen bakom allt, Christopher Lively är en legend inom belgisk öl och blev nyligen adlad i Belgien. Ett av de stora problemen med att besöka detta tempel av öl är att det ligger mitt ute i ingenstans och närmsta hotell är mil bort. Jag råkade ha turen att min gode vän och guide är väldigt god vän med Chris vilket ledde till att vi helt enkelt fick sova över i hans hus som ligger i anslutning till puben. Sagt och gjort och en bilresa upp till Lovell, Maine senare så var vi där.

Det som slog mig när jag gick in var det imponerande utbudet av belgisk öl och antaletfatöl från Chris egna bryggeri Lively Brewing. Lively Brewing brygger enbart traditionella belgiska stilar och jag måste erkänna att de gör det till perfektion! Du finner en traditionell Saison, en mörk smakrik Dubbel, din lite starkare Tripel och såklart en något Belgofierad IPA, men mer om det i Mankers inlägg om själva bryggeriet. Självklart har de alltid tillgång till Struise Black Albert som bryggdes till Chris ära. Ölet är namngivet utifrån det mörka ölet, Black och belgiens kung Albert. Sedan den ölet har de goda vännerna Urbain från Struise och Chris också gjort en egen öl tillsammans på Chris bryggeri.

Vi blev raskt neddragna i källaren där det finns en otrolig samling öl. Det tråkiga är att tillgången till källaren är begränsad till när Chris är på plats, synd med tanke på den skatt av öl som finns där. Väl nere i källaren, efter att vi lyft och vänt på varenda flaska kom personalen ned med lite pizzor, och vilka pizzor! Helt underbar tomatsås och riktigt fin botten. Maten är definitivt i sig värt ett stopp och menyn spänner över allting från traditionell plockmat á la Chicken Fingers och Thai Wings till välgjorda burgare, mackor och pizzor. Utöver det har man också en lite finare a la cartemeny.

Efter att noggrannt ha ögnat igenom källarens utbud bestämde vi oss för att prova Twin Geuze och Angel Foam två lambicblends gjorda av Grote Dorst i Belgien. Chris har en väldigt nära relation till Yves Paneel som driver baren Grote Dorst och vartannat år kommer Yves till Lovell för festivalen “Night of the great thirst“. Då blir det fest i flera dagar med middagar lagade av fantastiska kockar som är influgna och de häftigaste ölen från källaren. Helt klart något vi måste åka på. Boende löser sig med att alla får tälta på tomten (som ligger brevid 9e hålet på en väldigt fin golfbana). Det är ingen vanlig festival utan maten och ölet är tokiga. I år serverades bland annat Struise Dirty Horse 1983 på fat och chefskocken från Luksus i New York hade ställt upp en foodtruck. Igen är det ett bra exempel på Chris gästfrihet och han berättar stolt om festen och hur gärna han ser att man kommer dit då det är svårt att förklara hur tokig och bra stämning det brukar vara.

Det blir en lång kväll för oss i källaren och man kan inte låta bli att sitta och småle när man lyssnar på Chris historier och tankar. Efter så många år i ölbranchen har han historier för en livstid. Alltifrån de stora middagarna han hållt i Belgien till hur han och Urbain kom till att brygga sin öl ihop. Chris har en otrolig energi och man rycks med i euforin även om hans åsikter om branchen ibland är väldigt starka. “Lambic görs i Belgien och enbart i Belgien annars är det suröl” är ett citat som speglar vilken traditionalist han är. Vilket inte är så konstigt med tanke på hans nära relation till Horal. Det är en otroligt passionerad och varm man, med stora drömmar och idéer. Även om Ebenezer är ett fantastiskt ställe kan man inte låta bli att fundera på om inte mannen bakom är ännu större. När vi dagen efter ska lämna så är det med sorg i hjärtat jag stänger dörren. Jag har funnit en ny otrolig vän och längtar redan tillbaka!

I takt med att fler och fler får upp ögonen för vad de själva finner som “något extra” i vardagen har vi sett trender och ökat intresse i allt från surdegsbröd, skägg, öl, mat och nu också kaffe. Lika självklart som folk har vurmat för god mat så har kaffe för många varit en självklarhet i vardagen. Samtidigt är det för många en självklarhet att gott kaffe innebär noga utvalda kaffebönor brygda med rätt verktyg, ungefär på samma sätt som ölnörden i mig säger att en Stor Stark brygd utan kärlek får stå åt sidan för en välbrygd och genomtänkt öl.

Många lär rynka på näsan och säga att kaffe skall drickas ur en termos, på Pressbyrån och gärna med en halvliter röd mjölk och vissa av de som säger detta skulle aldrig få för sig att längre dricka en stor stark.

För min del har jag alltid gillat gott kaffe, dock aldrig sett mig som en kaffenörd eller för den delen som direkt intresserad av kaffe. Det skulle ha mycket smak, vara hårt rostat och kunna drickas ett par glas av. Men sedan jag, M2 och Kristopher stannade till på Oskar Blues i höstas under vår Coloradoresa till Great American Beer Festival och vi fick höra hur Dale, bryggeriets grundare vart så förtjust i kaffe att man börjat rosta sina egna bönor – ja, då har mitt intresse ökat.

Idag finns det flera specialty coffeeföretag i Sverige och på många ställen runtom i landet har vi kaffebutiker och rostare som Da Mateo, Koppi, Love Coffee Roasters och Drop Coffee. För dem är kaffebönorna lika värdefulla och intressanta som humlekottarna är för oss ölnördar.

Jag tror att “det goda” i livet ofta hänger ihop, åtminstone vill jag hoppas det. Äter du god mat, dricker gott kaffe, vin, öl och sprit så tror jag att du också mår bättre. Mycket är rätt rimligt då du med en välbrygd droppkaffe får ett renare kaffe utan lika mycket garvsyra som retar upp magen, med en bra öl håller dig till ett okey ölintag och med bra mat slipper du olika tillsatser och smutsiga fetter. Samtidigt tror jag att man mår bättre då man faktiskt tar sig tid till något. Att stå och mala sitt eget kaffe med en handjagare tar lite tid, men det är tid du får att koppla av på morgonkvisten istället för att tömma ner en halv burk malt kaffe i bryggaren innan du stressar iväg till jobbet.

På All in Beer Festival nyligen mötte jag Mattias Grane som många känner och känner igen från Wicked Wine. Matte är med i uppstarten av Crafted Coffee och på AIBF bjöd man på ett par olika kaffesorter från ett av de rosterier de arbetar med, Per Nordby. Kaffe och öl hör faktiskt ihop mer än vad man tror och ser vi på Brewers Beer Bar i Göteborg har man ett samarbete med just Per Nordby och har planerat olika kaffeevents på samma sätt som me öl, Mikkellerbarerna runtom i världen serverar alla noga utvalda kaffesorter med droppkaffe och en av investerarna i CAP är ingen annan än Johan Damgaard, VD på kaffeproducenten Johan & Nyström. Så att säga att kaffe- och ölkulturen inte hänger ihop stämmer inte. Vi har sett vissa exempel, dock inte lika många på krögare och kända kockar som börjat samarbeta med ölvärlden och det är därför rätt naturligt att även kaffet börjar dyka upp. Kanske inte överallt, för lika lite som ölsverige bara består av de tre större städerna lika lite är kaffeintresset enormt över hela landet. Men det börjar hända saker och alltfler snappar upp folks ökande intresse i “det goda”. I en tid då de flesta elektronikkedjor går allt sämre känns det istället som att konsumtionssamhället börjar gå lite från prylar mot upplevelser och god mat och dryck. Mattias förklarar att kaffet trots allt är rätt stort i Sverige, visst har alla idag inte en egen malkvarn och visst finns inte rosterier i var stad men nästa år hålls kaffe-VM i Göteborg och man planerar lite kul events inför det, vissa även ölrelaterade. Så Sverige är ett respekterat kaffeland trots att det breda intresset ännu inte kickat igång, men det säger också något om hur vi agerar när vi får upp ögonen för något. Då kör vi all in, oavsett om det är kaffe, vin, öl, sprit eller mat.

Mattias berättar att just Crafted Coffee kommer att satsa på bland annat hemleveranser av lagom stora sändningar kaffebönor, men också genom olika events som t.ex. på AIBS och olika söndar på MOOD Gallerian i Stockholm. Nu på söndag har man t.ex. ingen annan än VM-medaljvinnande Joanna Alm från nyss nämnda Drop Coffee Roasters. Medan vi provar Kochere, en så kallad Heirloom från Yirgacheffe i Etiopien får jag förklarat hur man bäst provar ett kaffe, lagom varmt, gurglandes i munnen för att exponera hela munnen – precis som med öl.

Jag frågar om skillnaderna mellan öl, kaffe och vin och även om sensoriken för samtliga är densamma så är kaffe bland det komplexaste du kan dricka. Liksom vindruvorna har kaffebönorna smak och arom från sin terroir men beroende på hur själva bönan sedan förädlas så kan otroligt mycket hända. Jag rekommenderar er att läsa detta om ett Etiopiskt kaffe från Drop Coffee där de beskriver bakgrunden och processen bara för själva bönorna. Nu är inte alla så inbitna att man sitter hemma och provar humlesorter genom att brygga te med dem för att lära sig mer om deras olika karaktär. Men många har intresset av att veta vilka skillnader som faktiskt finns och vad olika förutsättningar ger för olika produkter.

Öl och mat är för många två rätt vardagliga saker. Du måste äta och ibland tar du dig ett glas vin eller öl till maten. På helgerna kanske du med ett ölintresse besöker en bättre krog och provar lite ny god öl. Oavsett om du går till lokala puben i norra delen av landet eller till en krog med rätt taskigt ölutbud i södra Sverige så är det “öl”. Detta medan kaffe ännu inte har accepterats som något intressant utan för många är det fortfarande lite elitistiskt och nördigt att vara intresserad av.

Precis så var det också för öl häromåret. Då hade du svårt att finna en god IPA på många krogar i mindre städer och en Imperial Stout för  150 kronor flaskan var bara att glömma där i staden i Blekinge. Sedan har åren gått och allt fler har märkt av att ölet har avdramatiserats. Det är idag inte lika elitistiskt och snäst åt att vilja dricka god öl på samma sätt som man över hela landet ansett att vin varit okey att dricka. Om några år tror jag att även kaffe kommer att ha en liknande status, för även kaffe har samma delikata hantverk. Många som beställer en espresso får höra att de är annorlunda och extravaganta som inte beställer en mugg svart, men då har man inte ens gått in på droppkaffe med särskilda bönor, malgrad och bryggtid. Tänk IBU (grad av beska på ett humlat öl), alkoholstyrka och ursprung på öl och du inser snabbt att det är saker man lär sig med tiden, inget som för den delen är akut skitnödigt.

Så våga prova på lite handbryggt kaffe och se om det är något för dig. Förvänta dig inte de hårt rostade tonerna och den laxerande effekten utan en trevlig stund du själv kan styra. Tills dess, kika in Crafted Coffees nyöppnade hemsida. Har du möjlighet kan du också kika in deras event på MOOD Gallerian nu på söndag.