Då är det dags, det spänner lite i magen då den stränga magistern Balder bankar pekpinnen i bordet och skriker tyst i salen, väg inte på stolen, tuggummit hör hemma i soptunnan och du där längts nere, ta av dig kepsen. Mössa bär man utomhus. Det är helt enkelt dags att sätta sig i skolbänken och lära sig om ölbyten, eller en såkallad trade.

Varför gör man då ett ölbyte?
Det är en svår fråga men det handlar väl egentligen om att jag personligen har tröttnat på det svenska sortiment och söker mina kickar på andra håll och främst riktas mina blickar mot Amerikat. Tror att det är många som håller med mig att vi får se en del kul öl via Systembolaget och webshoppar i Europa, men det är sällan det dyker upp öl som Marshal Zhukov från Cigar City, Founders KBS, Cascade Noyaux eller öl från bryggerier som Russian River, Hair of the Dog eller Bells.
För att inte tala om färska humledrivna öl som Heady Topper, Pliny the Elder eller öl från Alpine.

Svaret på frågan är därför att jag upplever att jag får bättre öl på annat håll än det jag får här.

Hur ställer sig branschen till ölbyten är en fråga jag ofta får. Det är en väldigt tuff fråga. Vissa tycker att det är kanonbra, andra tycker att det är ett smutsigt sätt att skicka deras öl på.
Varför bryggarna tycker att det är dåligt? En svår fråga att svara på, vissa bryggare är förbannade för att deras ”otroliga öl som är det bästa som skådats” byts bort för lätt, men den absolut största anledningen är att bryggare tycker inte om att ölen skeppas som den gör. Man tycker att för att ölen ska hålla en viss standard så ska den helst bara kunna drickas på bryggeriet på exakt det sättet dom väljer att servera det på. Vissa öl mår faktiskt inte bra av att skickas över atlanten.

Öl som är bra för en trade.
Naturligtvis är det bästa öl som man inte kan få tag på i USA och mestadels är det lambic de är ute efter, men även hypade öl som Närke Stormaktsporter och dess varianter.
Främst vill man ha tag på de som bara gjorts en gång, görs väldigt sällan och görs i liten scala, eller de som inte exporteras till USA.

Rent bryggerimässigt som vi kan få tag på här som de vill ha
Cantillon, Drie Fonteinen, De Cam, Struisse och H.Ertie. De svenska som just nu går att byta bort är Brekeriet och Närke samt om man skulle få tag på någon flaska av något lite ovanligt och som ekar runt i världen som tex Malmö Brygghus Grand Crew och Nynäshamns/Dogfish Head Arketyp. Vist en del Omnipollo skulle man kunna byta bort, men då de ofta säljs i USA är det inte så svårt för dem att få tag på dem.

Naturligtvis är inte alla Cantilloner lika heta på marknaden som andra. Det är många som går före andra. Kriek och Geuze tenderar att vara ganska oheta marknadsmässigt, men så är även Mamouche, Grand Cru Brouchella och Iris. Naturligtvis vill man gärna ha tag på dem och har de ett par år på nacken så blir jänkarna som galna för dem!
St Lamvinus, Vigneronne, Lou Pepe varianterna, Fou fune och andra lite mer ovanliga är ofta de som man helst bygger ett lager av.
Det är med andra ord en svår avvägning om vad man ska köpa för att skicka vidare. Många gånger är det olönsamt, men det här handlar inte om att tjäna pengar på det. Det handlar bara om att få tag på riktigt kul öl.

Ordlista.
Det finns en uppsjö med ord och förkortningar i alla dessa sammanhang, jag kommer omöjligt att kunna få ihop alla men här kommer en ordlista med lite förkortningar.
ISO: In search of. Kort och got, det är det personen eftersöker att förhandla till sig
FT/FS: For Trade/For Sale. Ölen personen har att tillgå att byta bort för att få den ölen man eftersöker. Tex. ISO: Dugges Bärliner FT: Founders Double Trouble.
For Sale är ganska sällsynt och något jag inte rekommenderar er att ge er in på.
IP: In Person.

I ganska många forum kan man finna ISO och det specifika man söker, och ibland står det inside eller list. Det innebär att personen i fråga har skrivit ner en lista på vad han har att tillgå och är redo att byta bort. Men från Europa eftersöks framförallt:

Locals: Det betyder att personen i fråga vill skicka lokala öl för att prova andra öl.
One off: En öl som är bryggd bara en gång, One Off bryggder står ofta högt i kurs
BA: Barrel aged, dvs en fatlagrad öl. I vanliga fall handlar det om BA stouts. Detta kan även betyda BeerAdvocate som är en rida likt
RB: Ratebeer

Loons: Cantillon
LP: Lou Pepe, Cantillons specialare med bara de finaste ingredienser. Kommer i olika tappningar så det kan förkortas längre.
3F: Både Drie Fonteinen och Three Floyds som även kan benämnas
Westy: Westvleteren
FFF: Three Floyds
DL: Dark lord, som kommer I olika tappningar och därmed är förkortningarna många där DLD är Dark lord day, som är dagen då ölen släpps.
CCB: Cigar City Brewing
HF: Hill Farmstead
GI: Goose island
BCBS: Bourbon County Brand Stout, även denna öl kommer I olika tappningar och därför är förkortningarna många.
DFH: Dogfish Head
HoD: Hair of the Dog
RR: Russian River
NG: New Glarus
JK: Jester King
FB: Funky buddah

Jag har nyss börjat plöja mig igenom det härliga hav av julöl som finns, inte bara på Systembolaget utan också i vanliga matvarubutikerna. En av de första julölen jag provade var S:t Eriks Mathias Dahlgren Winter DIPA som jag tyckte var helt strålande. Därför föll valet i helgen på en av Jessicas andra julöl, Orange Winter Porter. En 9% stark porter med kanderade apelsinskal, något som både känns juligt men också ger en härligt julig karaktär till många öl. Ibland finner jag många julporters vara lite för torra och chokladbittra, vilket kan vara helt underbart men också tvärtemot vad man ibland är sugen på. Torra julöl dricker jag gärna före eller under måltiderna kring jul medan jag på kvällen vill kura upp mig i soffan med en fyllig och mumsig porter, vilket nedan visade sig vara. Klart en öl jag kommer att återkomma till i jul och som lär hamna i min julölsstrumpa.

Julölen släpptes idag så passa på att gå förbi ert lokala Systembolag på vägen hem från jobbet och botanisera loss.

S:t Eriks Orange Winter Porter

Utseende: Höstmörkt brunfärgad vätska med ljust chokladfärgat skum.
Doft: Tydlig doft av romerska bågar, apelsin och krämig choklad med lätt bitter finish.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Igen en väldigt mjuk och krämigt banantjock öl från Jessica, vilket verkligen gör sig bra till hennes smakprofil. För även här är det S:t Eriks typiska renhet i smakerna – nästan fatlagrade toner av dessertvin, apelsinskal, mörk sötma och mjuk chokladmousse. Eftersmaken har torkade frukter och romerska bågar.

Betyg? – Bättre. En riktigt bra öl som jag lika gärna kan avnjuta i sin ensamhet som till mat. I både denna och Mathias Dahlgren Winter DIPA lyckas Jessica få en öl som har djup och bredd mer än att “bara ha fina, rena smaker”. Väl dold alkoholstyrka vilket gör den förrädisk då den är ruggigt lättdrucken.

Äntligen börjar det närma sig jultider och till skillnad från höstens rusk och misär är julen en tid då det faktiskt börjar ljusna i mörkjret. God mat lagas och god öl får förtäras. Såklart är julölen en starkt bidragande faktor till julmyset. I år släpper S:t Eriks en hel rad olika julöl och vi har väl tänkt att prova igenom de flesta av dem. Det blir en Julale (5,4%, 19,80 kr), Winter Session IPA (4,1%, 17,90 kr), Orange Imperial Porter (9%, 32,90 kr) och så dagens provade öl, den senaste ölen i samarbetet med Mathias Dahlgren – Winter DIPA. En 8% jul-DIPA för 29,90 kr per 33 cl känns kanske på förhand inte särskilt mycket Mathias Dahlgren eller Jessica Heidrich. Ölet är sprunget från Mathias tycke för humle berättar Jessica och därifrån klickade dem på andra plan varpå ännu en öl var i göringen. Tanken bakom ölet är att ha en sötare fruktighet än den annars så populära beska DIPAn.

Personligen tycker jag att söta DIPAs är en farlig ölstil då det lätt blir att man tappar balans och smak till förmån för en tråkig maltprofil. Jessica och Mathias hoppas dock att Galaxy-, Citra- och Cascadehumle ska ge tillräckligt mycket fruktighet för att ölet ska sticka ut.

Julölen släpps nästa måndag, 3/11!

S:t Eriks/Mathias Dahlgren Winter DIPA

Utseende: Rätt brunskimmrande, mörkt kopparfärgad vätska med smutsbeigefärgat krämigt skum. Fint utseende.
Doft: Rätt tung, mörk sötma men med kraftig humlekåda. Aromerna kretsar mer kring det juligt mörka – torkad frukt, röda bär och sirapskarameller. Den kraftiga humlen ger mig intryck av typ Galaxyhumle (vilket ölet senare visade sig innehålla) med viss melon, lime och liknande gröna frukter.
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Betydligt tjockare och fylligare än andra öl från både deras samarbetsserie, men också för att vara S:t Eriks. Direkta smaker av torkade julfrukter med viss närvaro från alkoholstyrkan. Humlekåda möter mörk sirap och en släng torkade apelsinskal. Bra balans och väldigt trevlig att dricka, men ni är förvarnade – förvänta er ingen torr, besk och humlekryddig DIPA. Här har du istället en mysigt söt DIPA som den skall vara.

Betyg? – Bättre. Det här smakar vuxna, kraftiga julgodisar och har allt av det fylligt juliga. En nästintill krämig öl jag gärna har till julens alla tillfällen! Man har lyckats få rätt smakregister sett till vad det är man önskar ha och sötman känns “ren” och inte full av olika sockertyper likt många belgiska eller andra starkare ales. Rekommenderas!

Bells Brewery, Cigar City, Three Floyds, Toppling Goliath, Firestone Walker, nej detta är inte en av mina topp fem av amerikanska bryggerier. Utan detta är ett första införinlägg till Copenhagen beer celebration som går av stapeln den 1-2 maj 2015 i Sparta hallen i Köpenhamn.

Igår publicerade jag en lista som kommer att uppdateras löpande med alla bryggerier samt en liten förklaring till vem dom är, den kan du läsa här: Klara bryggerier till CBC2015. Vi kommer att uppdatera denna lista efter att ett nytt bryggeri publiceras.

I förra veckan släptes då biljetterna till Copenhagen Beer Celebration och hysterin var total. Det sa bara pang, sen var nästan alla biljetter slut.
Varför denna festival är så populär är väl inte så konstig? Man har för det första en rad med fantastiska bryggerier tillsammans med några lite nyare bryggerier som verkligen på gång framåt. Blanda detta med festivalmat som inte bara är rolig utan även god. Casual Street food någon? Johns Hotdog deli kommer så klart att servera sina korvar på festivalen. Alla är kanske inte helt klockrena men ofta så får man en riktigt bra korv som man håller sig mätt på länge.

Det viktigaste är naturligtvis ölen. Den kommer att serveras precis som vanligt, två öl per bryggeri och pass. Passen är 4, uppdelade på fredagen och lördagen den 1 samt 2 maj. Förra året var det Arizona Wilderness, Prairie, 7th Sun som var de nya spännande bryggerierna i år är det Cellarmaker, J Wakefield och Side Project samt en handfull till. Jag tycker nog att CBC anno 2015 redan känns mer spännande än år 2014. Då återstår det ändå en hel del bryggerier att presentera. Jag vill minnas att Sante Adairius sagt att de skulle komma? Westbrook antar jag presenteras inom kort då de har varit en del av CBC från första början. Deras öl brukar man ju inte heller klaga på! Vilka bryggerier som kommer att presenteras kan man spekulera om i evigheters evighet.

Vi koncentrerar oss på de som är presenterade nu. I år gör bland annat Bells Brewing, Tired Hands och Toppling Goliath debut på mässan, dessa är de tre jag kommer att fokusera mest på, då det är 3 riktigt fräsiga brygger med helt olika inriktningar.

Bells är ett av de absoluta dragplåster för mig personligen. Vem vill inte dricka Expedition stout, Hopslam, Two Hearted osv på fat? Men det är även annat som lockar från deras repertoar och det är precis ALLT. Återigen har Mikkeller gjort en fantastisk bokning till sin festival. Bells är för övrigt otroligt gammalt i en så ung bransch. När det dyker upp bryggerier i parti och minut så glömmer många bort att Larry Bell bryggde sin första öl redan år 1983, och blev ett riktigt bryggeri till slut år 1985. Med det sagt så kan man ju bara hoppas att man får prova något från Upper Hand. När Bells har svårt att expandera mer så startade man istället ett bryggeri till och Upper Hand är väldigt tidigt i sitt staduim och man har ännu bara släppt namnen på 3 öl som kommer att produceras.

På tal om fantastiska bokningar så har vi tjatat lite om Toppling Goliath och vi kan nu utlova en recension av en av deras toppöl. Den kommer i veckan! Toppling Goliaths öl är inte så lätt att få tag på om man bor i USA, så ännu svårare för oss som bor här i Sverige och just därför är det väldigt kul att de kommer hit. Vågar man hoppas på PsedueSue, KBBS, Assassin, Mornin delight och King Sue? Vilken sjuk lineup i så fall! Något som ni kanske inte känner till är att det florerade lite Toppling Goliath öl på festivalen förra året. Dvs Mikkeller hade en ståendes i sin monter och jag lyckades snylta till mig ett litet smakprov XHops. Riktigt bra grejer även det.

Tired Hands har inte heller varit lätt för oss att få tag på här i Svea rike, även om de faktiskt dök upp på en tap takeover i Köpenhamn för inte längesen. Detta är ett bryggeri det snackas mycket om i USA. De gör kanske inte den mest experimentella ölen, som det oftast snackas mest om bland jänkarna. De gör helt enkelt bara kanon öl. Man gör först och främst saison i toppklass, men även deras IPA är väldigt uppskattade. Bryggeriet i sig är väldigt belgo inspirerade från början men började uppskatta de amerikanska experinmentella stilarna mer och mer och man har försökt att blanda stilarna och lyckats väldigt bra i deras öl.

Men nu är det inte bara mässan som borde locka folk. Köpenhamn öppnar upp hela veckan och man kallar det numera för Copenhagen beer week. Så åk gärna över till Köpenhamn redan på måndagen och spendera en vecka i Köpenhamn. Det kan vara värt det med tanke på allt som händer runt om i stan. Lägg därtill att Warpigs kanske öppnar till dess. Warpigs är en bryggpub som är ett samarbete mellan Mikkeller och Three Floyds. Mer info om Copenhagen Beer Celebration kommer att följa.

 Igår var det äntligen öppning för Stockholm Beer and Whisky Festival, världens numera näst största ölfestival (och största whiskyfestivalen). En härlig festival som är lika trevlig, öppen för alla och populär varje år. I år var det relativt få nyheter jämfört med förra året, åtminstone om man ser till själva upplägget. Istället är det som alltid nya trender som syns och framförallt är det fler öl med lägre alkoholstyrka som vi såg mycket av, äntligen! Istället för att lista mina favoriter eller ölen ni bara måste prova (Malmö Brygghus, Brewers Association och Constant Companion!) så tänkte jag lista de tre viktigaste “ölen” (ja, ni får se på nummer 3..) på festivalen. Vad som gör ölet viktigt kan vara allt från syftet bakom ölet till vad det är för något.

1. Omnipollo Yellow Belly
Omnipollo har tillsammans med brittiska Buxton bryggt en Imperial Stout med jordnörtssmörskakor, eller ja det ligger lika mycket teknik á la mästerkocken Heston Blumentahl bakom ölet som genialiteten hos bryggerierna.

““Yellow belly” — a person who is without courage, fortitude, or nerve; a coward.
To us, one of the most cowardly deeds is to act anonymously, hiding behind a group. A signifying trait of institutionalised racism.
This beer is brewed to celebrate all things new, open minded and progressive. A peanut butter biscuit stout with no biscuits, butter or nuts. Taste, enjoy, and don’t be prejudiced.”

Ölet känns aktuellt och Karl Grandins formgivning av flaskan för medvetet tankarna åt Ku Klux Klans kåpor, nu med ett mumsigt svart innehåll. Ölet smakar dessutom himmelskt, så det är både en smakrekommendation som ett statement. Även fast man inte ska blanda in för mycket politik i öl så är det här en öl för allas rätt att vara.

2. Not For Sale Ale
Ölet finns att hitta hos Monks monter i nybryggarrummet i Hall 2. Charles Cassino, bryggmästare på Monks i Stockholm har hos Eskiltstuna bryggt en öl som släpps helt i Not For Sales regi. 100% av Not For Sales Ab’s vinster går till att stötta individer som drabbats av människohandel i Rumänien. Den internationella icke-vinstdrivande organisationen stöder flera olika projekt i samma anda och i och med starten här i Sverige. Själva ölet är en 3.4% stark Session IPA med balanserade inslag av citrus, blommor och stenfrukter. Alkoholstyrkan gör att man kan få in ölet både mot krog, Systembolaget och i matvarubutiker och arbetet pågår med att få in ölet i fler och fler matbutiker och att nå ut med sitt syfte. Vi på MankerBeer stöttar och kommer att stötta projektet, så förvänta er mer om detta framöver – tills dess tycker vi att ni ska köpa en flaska på Stockholm Beer och stöda ett gott arbete!

3. Själva mässan.
Pretantiöst javisst, men vi måste komma ihåg att det som gör Stockholm Beer unikt är att det är en ölfestival där vi har några av världens ledande experter inom öl och sprit på plats. Bryggare från Stone, Ska, Samuel Adams och många fler är på plats och internationellt är SBWF numera en välkänd och respekterad tillställning. Ta till vara på detta och se till att fråga personerna i montrarna om deras öl – det är en chans du inte får på många andra festivaler.

Bubblare
Ska vi ta med någon bubblare skulle det kunna vara Nybryggarhörnan i Sal 2 där ni finner småbryggerier som inte kan eller har råd att själva ställa ut. Tack vare Humlegårdens Ekolager får de ändå en chans att ställa ut med ett par av sina öl. Ni finner också andra mindre svenska bryggerier som ännu inte har kraften att slå sig in i den större salen. Ni hittar nystartade och riktigt spännande bryggerier, så in i Nybryggarhörnan, grymt initiativ av Humlegården!

Hoppas att ni åker till Nacka Strand och provar lite goda öl, mina tips på de bästa ölen kommer senare!

Nästkommande två veckor är veckorna då numera inte bara den svenska utan även internationella öleliten samlas i Nacka Strand utanför centrala Stockholm. Stockholm Beer and Whisky Festival har gått från en smärre festival i Sollentuna till en av världens tre största dryckesfestivaler. Sedan svenska importören Wicked Wine tog Founders i sin portfölj har man arbetat med att få in ölen på fler krogar runtom i landet och nu inför SBWF kan man också stoltsera med att få hit bryggeriet! Förutom att Sverigebekantingen Sierra Nevada i år får en egen monter fullproppad med häftiga öl så har man ett par events under veckan.

24/9 Camden vs Mohawk på The Flying Elk

Onsdagen den 24:e september 17.00 bjuder Wicked Wine in till en härlig kväll på The Flying Elk. Camden Town Brewery och Mohawk Brewing står som värdar med deras samarbete Camden vs Mohawk är eventets centrala punkt. Massa annat gott från de båda bryggerierna kommer också erbjudas. Ett gott häng i The Flying Elks avslappnade miljö.

27/9 Häktet

För er som inte orkar eller kan åka ut till mässan kommer Matte köra en liten schysst tillställning i vinbaren på Häktet lördagen den 27:e september mellan 17.00-20.00. Öl som kommer finnas till förfogande är bland annat Flying Dog, Camden, Clown Shoes och Founders. Väl bemött!

1/10 Founders på Bishop Arms Folkungagatan

Founders Brewing Co på Bishop Arms Folkungagatan den 1:e oktober 18.00. Provning med väl utvalda öl. Det kommer finnas 40 platser till provningen för kuvertpriset 495 kronor (sju sorters öl). För er som har förhinder kommer duon resterande dagar dvs torsdag-lördag (2-4 oktober) ta sig från mässan i vettig tid för att köra Founders efterhäng på Folkis. 11 kranar (!) Founders kommer finnas tillgängligt.

 Framförallt allt häng med Founders är något jag grämer mig över att missa. Tyvärr är halva MankerBeergänget i USA för Great American Beer Festival andra veckan av SBWF och missar därmed massa kul. Så jag hoppas att ni passar på och tar er till ovan ställen för lite redig bartime!

Vill ni läsa mer om Founders kan ni läsa vår intervju med ena grundare Mike Stevens här.