MankerBeer.com

Som vanligt är det bara dagar in på den nya månaden dags för släpp på Systembolaget. Häromdagens släpptes februarinyheterna i det lokala TSLS-sortimentet och där var det förvånansvärt hög kvalitet, mer om det senare. Nu kikar vi på februarinyheterna i det vanliga, något mer exklusiva sortimentet och då består det av två stycken släpp – 5’e respektive 19’e februari.

Förutom ölen nedan, vilka är de som var med på Skribentprovningen på Systembolaget så släpps även ett par exklusiva öl i T7-modulen, alltså de 3 vinkällarbutikerna (varför de nu kallas vinbutiker). Av dessa är väl allt förutom Abstraktölen sådana man bör köpa på sig, och gärna ett par extra av. Lindemans båda nya öl är både spännande och väldigt goda där Blossomgueuze är som en betydligt mildare, men också lättillgängligare Cantillon Mamouche. Cuvee Rene Special Blend 2010 är bra god och lär kunna lagras väl. De Ranke gör aldrig dålig öl och Hop Harvest brukar vara lika bra varje år, givet köp även där. Japan-ättade OWA är alltid rätt spännande och Yuzu Lambicen som Constant Companion haft inne förr är både läskande och väldigt god med sina fina citrustoner. Kort och gott, ett lagom stort och bra T7-släpp.

5/2/2016
11463 BrewDogAbstrakt 19 (Storbritannien 37,5 cl 139,90 sek)
11561 Lindemans Special Blend 2010 (Belgien 75 cl 158 sek)
11318 De Ranke Hop Harvest 2015 (Belgien 75 cl 124,50 sek)
19/2/2016
11741 Lindemans Blossomgueuze (Belgien 75 cl 139 sek)
11829 OWA Yuzu Lambic (Belgien 37,5 cl 119,90 sek)

Exklusiva nyheter 2016-02-05

T5

Boon Oude Geuze Mikkeller Blend (Belgien 75 cl 109 sek 7%)
Mikkel valde ut extra torra fat och detta blev resultatet, härligt unken med källare, gamla trasor och en torr syrlighet som sitter kvar just lagom länge för att stilla ditt surbehov. En riktigt bra öl ni bör bunkra upp på.

Ska Modus Mandarina (USA 35,5 cl 29,90 sek 6,8%)
En underbar öl har kryddats med apelsinskal och torrhumlats med Mandarina Bavariahumle. Doften börjar likt Modus med gräsig humle och sköna örter men nu får du också syltigt apelsinskal och lite brittisk bitter apelsinmarmelad. Det är fortfarande lika gott, bara lite mer apelsin. Den här hade varit perfekt i sommar!

Sierra Nevada Celebration Fresh Hop IPA 2015 (USA 35,5 cl 31,50 sek 6,8%)
En favorit som är lika god färsk som lagrad. Drack en med närmare 7 år på nacken som var lika god nu som då den var färsk. Färsk smakar den likt många andra av bryggeriets humliga öl, kanske snäppet maltigare.

Sigtuna DIPA Organic (Sverige 33 cl 29,90 sek 8%)
Stabil svensk Dubbel IPA utan att dra för långt på puckarna. Fortfarande lite vörtig och rå men ren och läskande. Finns bättre humlade öl i samma prisklass men den här kommer att tilltala fler än den kategorin öldrickare.

Aecht Schlenkerla Rauchbier Fastenbier (Tyskland 50 cl 28,90 sek 5,5%)
Lagom köttig och rökig fasteöl som inte blir vare sig bränd, har för mycket sälta i det köttigt rökiga eller för den delen smakar enformigt. Visst smakar den som en full måltid, men utan att mätta vilket är perfekt om man vill ha en fyllig och smakrik öl att njuta av länge eller ofta utan att känna sig mätt. Köp!

Brooklyn Black Chocolate Stout (USA 35,5 cl 23,90 sek 10%)
En evig favorit som nu är närmare 4 kronor dyrare än när den var på sin peak och var det givna kapet på Systembolaget. Mörk malt, mörk choklad och lite bränt kaffe i bra kombination. Lagras rätt bra i en 2-3 år och är fortfarande ett kap.

T6

Edge / Lervig Pure Decadence (Spanien 33 cl 42,90 sek 10,3%)
Rätt så bitter Imperial Stout som visserligen har en sötma men som är snäppet rivigare än ölet innan. Väldigt balanserad för sina 10,3% med toner av mörkt bröd, lakrits och brända kryddor.

Left Hand Imperial Coffee Milk Stout (USA 65 cl 99,9 sek 8,9%)
Jag som älskar bryggeriets Milk Stout såg mycket fram emot deras kraftigare kaffeversion av samma öl, och inte blev jag besviken. Du får en laktosmjuk och något söt chokladstout med finfina toner av espresso och chokladkakor. På tok för lättdrucken, köp fler!

Dieu du Ciel Solstice d’Hiver (Kanada 34,1 cl 44,90 sek 10,2%)
En klassisk Barley Wine som värmer rätt fint en kylig vinterkväll, utan att bli spritig och utan att bli tossig. Något lätt blommig och örtig kolakaramell och värmande alkohol.

Exklusiva nyheter 2016-02-19

T5
Gänstaller Zoigl (Tyskland 50 cl 32,90 sek 5,8%)
Härligt herbal och smutsig doft som följs av en småsöt grynighet. Läskande och smakrik av toner som drar åt apelsin, gryn, ljusa kakor och bröd. En öl som man verkligen ska köpa på sig och njuta av!

Garage Project La Calavera Catrina (Nya Zeeland 33 cl 36,90 sek 6%)
Det som börjar ack så ljust och milt, med toner av gelegummigodisar och ljus frukt får plötsligt en varm habanerotouch. Det den vinner på jämfört med många andra chiliöl är att du inte får den gröna paprikapepprigheten utan mer ren hetta och ljus fruktighet. Underliggana sötma och en av de bättre chiliölen jag provat.

Garage Project Day of the Dead (Nya Zeeland 33 cl 35,90 sek 6,7%)
En mörk lager inspirerad av Xocolatl, en mexikansk dryck med bland annat choklad och chili. Doften drar åt en Imperial Stouts fylliga kaffe, choklad och en uns chili medan den lättare munkänslan vittnar om att detta inte är din vanliga mörka öl. Ändå lyckas man verkligen bära upp smakerna och det blir aldrig för mycket chili eller hetta, tvärtom kunde man kanske byggt på den mer. Men mörk sirap, choklad och viss rökighet. Mycket gott!

Nynäshamns Ångbryggeri Smörpundet Porter (Sverige 25 cl 27,80 sek 5,9%)
Nästan lika rökig, men flaskprovet känns inte klart utan den får ljus fruktighet som brukar försvinna något med sista flasklagringen. Askig choklad och alltid en trevlig dryckesporter, men som tidigare är ölen för dyra mot vad du får – tyvärr.

Oskar Blues / Shamrock Death By Coconut (USA 35,5 cl 47,90 sek 6,5%)
En irländsk porter som gått ligga och gotta sig ihop med mörk choklad och hackad kokos. Jag som älskar kokos och tycker det fungerar rätt okey i öl skräms inte ihjäl, men vissa kommer att tänka på solskyddskrämmer och semestern i Aya Napa 2005. Själv tänker jag på Bounty (chokladgodisen) och kokosglassen man fick i kokosskal med choklad ringlat över. Riktigt lättdrucken.

To Öl Black Malts And Body Salts (Danmark 33 cl 39,90 sek 9,9%)
En kaffe IPA med badsalt och mörk malt och de som provat den förr vet vad de får. En IPA med beska och smak likt en mörk IPA, men med en otippad sötma från saltet och sköna kaffetoner som paras väl med smak av humlekotte och tallbarr. Väl värd ett par flaskor av om ni gillar en lite annorlunda öl som inte blir galen.

Founders Imperial Stout (USA 35,5 cl 38,90 sek 10,5%)
En sån där öl som jag tycker sätter standarden för ölstilen. Det här är en Imperial Stout när den är som bäst på samma sätt som Sierra Nevada Narwhal. Lätta toner av vanilj, mörk choklad och kaffe med lätt bitterhet för att göra intryck men utan att bli för rivig eller stark så att man bara vill ta en.

T6

Baird Carpenter’s Mikan Ale (Japan 33 cl 39,90 sek 7%)
En japansk IPA med mikan, en sorts satsumas. Trevlig doft och smak med satsumas och övrig citrus, lite råare än bryggeriets öl med yuzu som kan kräva mer utrymme. Något ojämn i smaken, men betoningen är på citrusfrukten och det lyckas den ändå behålla någorlunda.

Stone Enjoy After 07-04-16 Brett IPA (USA 75 cl 139 sek 7%)
Stone började med bäst före-ölen för att följa vidare med att göra brettade IPAs som man vill ska få ligga sig lite för att låta brettanomycesen få arbeta ut sig lite. Ett smart drag då humlade brettöl/brettade humliga öl kan vara på tok för råa just när de släpps och brettanomycesen lever rövare. Sköna citrustoner mixas med mild brett och lagom kryddighet. Ett bra öl för de som vill våga sig in på brettade öl men ofta skräms iväg av de alltför riviga varianterna.

Modern Times Mega Fortunate Islands (USA 65 cl 95,90 sek 8%)
Bryggeriet tog vanliga Fortunate Islands och pimpade upp den, tur är det. Det här är riktigt gott, mjuk och följsam i munnen med toner av mango och len tropisk frukt följt av behaglig beska. Väldigt läskande!

Buxton / Oedipus / Rooie Dop Ring Your Mother 1832 XXXX Mild (Storbritannien 33 cl 39,90 sek 9,5%)
Ett spännande experiment som likt det amerikanska Pretty Things undersöker ölstilen Mild, från ett historiskt perspektiv då alkoholstykan var högre och beskan betydligt högre. Vissa kolatoner men överskuggat av beska och örtig grön humle, också viss fruktighet utan att för den delen kännas ljus och fruktig. Intressant och köpvärd!

Lagunitas Hairy Eyeball (USA 65 cl 89 sek 9,1%)
En klassiker som inte har bryggts på länge och som de anställda har hört om likt myter. En trevlig American Strong Ale som jag tycker mer drar åt en Brown Ale eller svagare Barley Wine utan sötman. Rostade nötter, ljusare choklad och mild bitterhet.

Garage Project Cabbages and Kings Imperial Oyster Stout (Nya Zeeland 65 cl 94,4 sek 12%)
Imperial Stout bryggd med horopitoväxten och ostron. Smak av torkad fruktkaramell, karaktär av russin och torkad frukt men ändå inte. Väldigt speciell utan att bli äcklig, men också något som kräver lite tid av dig som dricker den.

T7

Nya Carnegiebryggeriet Krakatau (Sverige 75 cl 99 sek 9,2%)
En riktigt mörk Imperial Stout som trots lätt bränd malt och stark mörk choklad ändå är rätt snäll och mjuk till kroppen och len och aningen söt, utan att bli sliskig. Chokladsås och lite oljig lakritschoklad ihop med lätt barrighet. Väldigt god redan nu men nog extra fin om något år i källaren.

Brooklyn Black Ops (USA 75 cl 149 sek 11,6%)
Inte alls världens bästa öl, eller för den delen mest åtråvärda öl – men det här är och förblir en favorit och klassiker. Perfekt balans mellan Imperial Stout och woodford Reserve-faten den legat på. Just lagom träkaraktär i förhållande till både vanilj, choklad och andra toner. Glad att jag har någon enstaka flaska bortglömd i källaren.

Innan ni läser lackningen nedan vill jag att ni kommer ihåg ett par saker. Dels att jag sedan årets start arbetar som verksamhetschef för Omnipollo, jag ska dock försöka lyfta den här frågan så objektivt jag kan. Dels för att den är lika viktig oavsett och för att det är något jag har stått bakom i flera år.

Under natten hade ölratingsidan Rate Beer sin årliga prisceremoni för att utse världens bästa bryggerier, öl och lite andra saker. Man kan redan nu säga att vem bryr sig om andras smak, om vissa personers ratings, om en amerikansk ölsida etc. etc. etc. och det är också argument jag ofta hör när det gäller det här ämnet.

Men om ni kikar på årets vinnarlistor så blir jag lite konfunderad. Sveriges ölscen växer i samma takt som den amerikanska, åtminstone vad gäller bryggerier per kapita. Utöver det är Sverige en av åtminstone topp-10 största ölländerna i världen vad gäller antalet nya bryggerier och totala mängden bryggerier, i världen. Vi är också en av världens största ölmarknader vad gäller import, inte minst från USA.

Ändå ser vi bara 3 svenska namn över alla listorna från inatt, 2 om man tillhör skaran som anser att Omnipollo är ett ondskefullt nätverk som inte alls har med svensk öl att göra. Vinnarna från inatt – Sahtipaja med 2 olika produkter i kategorierna mjöd och germaniska suröl, Brewski som bästa nya svenska bryggeri och Omnipollo som enda svenska bryggeriet på listan över världens 100 bästa bryggerier. Att Brewski knep sin kategori är rätt självklart, de håller på att rita om ölkartan i Sverige och kommer att bli the next big thing i USA, tro mig. Lika självklart är det att Sahtipaja får in någon produkt (för övrigt enda svenska namnet i någon kategori), produkterna har hypeats, hyllats och sticker ut. Omnipollo tänker jag inte uttala mig särskilt om.

Men tar vi bort Omnipollo för att tillfredsställa vissa – ja då har vi 2 namn kvar varav 1 är från en lista som bara svenska namn kan vara på – med andra ord bara Sahtipaja kvar, i en rätt smal kategori. Bland hela världens bryggerier.

Brewskis Marcus Hjalmarsson. Med en korv.

Är vi inte bättre? Danmark och Norge har fler än 10-15 kategoriplatser och till och med Polen har fler platser än Sverige, Estland lika många. Återigen, det är bara en ratingsida – vem bryr sig? Ja, en väldigt stor del av ölvärlden och det är alltid lätt att säga att man inte bryr sig så länge man inte är med på listorna, men är man det, ja då spelar listorna så klart roll.

Gör vi för smala öl i Sverige, är vi för annonyma, når ölen inte ut i världen (det handlar trots allt om att folk ska komma till att rate’a dem) eller vad kan det bero på? Öl behöver inte ha tusentals höga ratings för att man ska ligga bra till, Sahtipaja MeadMe har t.ex. 27 ratings. Och säga vad man vill, men att vi får med bra namn på de här listorna och att vi tar för oss internationellt ökar intresset för svensk öl. Det arbetet Brekeriet, Brewski och Omnipollo gör nu är lite det som Dugges och Nils Oscar gjorde för ett par år sedan då man fanns lite här och var i USA. Men i övrigt står det still.

Jag tror att mycket beror på storleken på bryggeriet – de danska och norska namnen på listan har alla en produktion som per år motsvarar många små svenska bryggeriers gemensamma storlek. Samtidigt, Pohjala kniper platser, likaså de polska bryggerierna som inte är mycket större än de medelstora svenska bryggerierna. Så det argumentet är bara delvis sant.

Eller beror det på Jante? Att vi inte våga göra som Brekeriet och Tempel – göra sin sak all in och sikta utåt om inte den svenska marknaden är mogen, än. Allt jag känner är att något saknas för att vi ska ge svenska småbryggerier samma plattform som man får/har i andra länder. Beror det på att Systembolaget styr för mycket vad vi ska dricka och hur vi kan få ut ölen? Att krogarna föredrar trendig humlig öl mer än lite vågade och annorlunda saker? Jag är inte säker på det heller. Troligen sätter Systembolaget många käppar i hjulet då det är svårt att få ut flaskor som inte passar bolagets mall, fat kan krogarna ta, men flaskor når aldrig längre än till krogen. Om man inte har turen att kunna exportera sin öl, något många små bryggerier ännu inte kan på grund utav sin storlek. Men det som STHLM Brewing Co., Brewski, Dugges med flera gör nu, att sprida sin öl över världen, eller åtminstone utanför Sverige – det är nog inte bara viktigt för dem utan för att vi ska få ut ordet om hur bra svensk öl faktiskt är, om man bara får tag på den.

Eller så knycker man på axlarna, skyller på internet, hype och amerikanska tickers. Valet är upp till var och en, men faktumet att listan ändå styr anseendet på svensk öl kvarstår.

Danska rätt nystartade bryggeriet Alefarm Brewing tog oss med storm på All In Beer Fest och har av många hållits som ett av de bästa/mest spännande danska bryggerierna just nu. Nu har de startat sin medlemsklubb Farmer’s Barrel, där man för 699 DKK om året får lite öl och andra förmåner. Den här typen av ölklubbar börjar komma mer och mer i Norden och Europa men är annars rätt vanligt i USA.

Alefarm’s medlemskap innebär att man får;

– Minimum 6 bottles of beer per year
– First right to purchase exclusive, limited-batch beers
– 10% discount on purchases at the brewery such as growlers and growler fills
– Exclusive events for members
– 1 piece of Alefarm Brewing glassware and 1 Alefarm Brewing t-shirt
– Membership ID card
– Opening of yearly enrollment of new members
– Option to pick-up at the brewery or to ship out at own cost

Rätt snarlikt vad många andra erbjuder, samtidigt är minst 6 flaskor om året för 699 DKK inte alltför dyrt om man tror på Alefarms projekt. Bor man dessutom nära Danmark och kan plocka upp ölen på plats så är ju det också en fördel.

Vill ni veta mer kan ni läsa och/eller signa upp er på Alefarm.dk.

Stockholmskrogen Man in the Moon har förutom en trevlig vintagelista, sitt arbete med att få in det grymma brittiska bryggeriet Buxton i Sverige också jobbat med att varje år stoltsera med en skön ölfestival 2-23’e januari. Efter år med IPA och nu senaste IPA och surölsfestival har man i år satt siktet lite annorlunda – Kalifornien. Som ett av USA’s ölmeckan har Kalifornien några av inte bara USA’s utan världens bästa bryggerier, så varför välja? Välja har man däremot behövt göra då en lista på över hundra olika öl skulle ner till runt 30. Därför blev vi på MankerBeer inbjudna att hjälpa till med vår expertis och vår kunskap om landet i öst.

Efter att ha kikat på vad landets olika importörer har kunnat få hem och vad som är nytt, spännande eller bara jäkligt bra så har listan på öl bantats ned. Det blir bland annat helt nya öl från Stone Brewing, vad som kanske blir sverigepremiärer på öl från Mike Hess, Speakeasy och Faction Brewing, klassiker och nytt från Ballast Point, Coronado och Modern Times. Som om det inte vore nog så kommer Anchor Old Foghorn från 2010 och två speciallagringar på North Coast Old Rasputin. Den kompletta listan får jag i dagarna men för mig som ändå har druckit närmare 10.000 öl så var det väldigt mycket nytt och spännande, och långt ifrån enbart IPAs.

Utöver ölen som kommer att kopplas på löpande under festivalen och där vissa bara finns i 20 litersfat så har en speciell meny komponerats. Med fokus på maträtter och mattraditionerna i Kalifornien kommer en 4-rätterstallrik att serveras; crab cakes, fish tacos, pulled beef och så klart chicken wings. Vi provade igenom menyn idag och en tallrik kan enkelt mätta 2 lagom hungriga personer, 1 riktigt matglad eller fungera som en förrätt för 3.

Vi återkommer med hela öllistan inom kort, men boka in datumen redan nu för det kommer bli gött! Mer info lär också dyka upp löpande på Man in the Moons Facebooksida.

Även om IPA-trenden med sina diverse undergrupper med humlade lagers till rejäla humlemonster fortfarande i allra högsta grad får anses levande så ser vi mörkret. Ett mörker både vad gäller det vi ser utomhus men också det i våra glas. Fler vågar sig på Stout och Portersorter och bland ölfantaster efterfrågar många idag en snäll mörk vardagsöl. Portern är ju också en otroligt trevlig vardagsöl året om medan jag kanske känner mer för en läskande Pale Ale en skön sommardag. Portern passar lika bra till mat som till sällskap och det gör inte alltför mycket om den är på 3% eller 13%, även fast ett bra mellanting är att föredra.

När Sthlm Brewing Co. därför släpper en Imperial Porter nu på fredag på BrewDog Bar Södermalm så är det därför inte så konstigt. Bryggeriet har ju faktiskt släppt en rad mörka öl genom åren men det som är speciellt nu är att det är ett något starkare sådant. Extra intressant då deras lättare mörka öl såsom Droporter och Cheeky Little Stout föll mig i smaken, kan de göra om det fast med en kraftigare öl? Ölet är tänkt att vara lite torrare med fokus på drickbarhet och bli ett återkommande inslag kring december för framtida år.

Sthlm Brewing Co. Imperial Porter har en brunsvart vätska med gyllene röda strimmor. Ölet täcks av ett milt lätt gräddigt nougatfärgat skum. Doftmässigt bjuder den verkligen till med fruktig lakrits och choklad samt milda toner av mjukt kaffe. Du anar lite trätoner men det är nästan mer mustig julporter, och inte bara för det faktum att det faktiskt är juletid. Munkänslan är rätt stor vilket spär på att smaken är något rivig. Smakerna av lite bränd lakrits och mörk frukt blir distade när något som är svårt att sätta fingret på skär in och ruffar till smakerna. Tyvärr tar det över lite från eftesmaken vilket gör hela smakspektrat rätt begränsat. Kanske är det något från jästen eller jäsningen, kanske någon humlepellet som spökar. Nu är detta en provflaska jag fått prova och inte den öl som väl kommer på fat, men jag hoppas att man lyckats lena ut den något. I övrigt är det en drickbar öl som inte känns så stark som den nog är. Ett bra lite kraftigare öl som ändå fortsätter i samma stil som bryggeriets övriga mörka öl.

Vår serie om fenomenet med att försöka bocka av så många öl som möjligt, ticking fortsätter. Idag tar vi steget från teorin och uppfattningarna kring ticking för att istället rannsaka oss själva. Vi har också frågat en av Sveriges mest flitigaste tickers, Fredrik Johansen vad han egentligen tycker om det. För alla vi som någon gång har stått i en bar och tänkt “vilken öl ska jag köpa” för att sedan välja något nytt istället för en personlig favorit – vi drivs av samma nyfikenhet.

För mig personligen, som i sammanhanget “bara” provat knappt 9.500 olika öl är det nyfikenheten som är en stor drivkraft. Jag har visserligen Untappd men är inte särskilt aktiv på ratingsidor. Istället har jag sedan många år tillbaka ett Exceldokument där jag för in nya öl, vilket började som ett kul sätt att veta vad jag druckit när jag just börjat dricka god öl. Sedan har det fortsatt till en form av samlande och just samlandet, ibland ett maniskt sådant är något som enar många tickers. Jag gick aldrig så långt utan har mer kunnat prova mycket öl då jag har rest mycket och försökt prova öl på de platser man har hamnat på. Jag tror därför att jag själv är fel person att svara på vad som driver en ticker då jag erkänner att jag gärna provar nya spännande saker, men jag skulle inte sätta stämpeln som ticker på mig för det.

Därför vände jag mig till Fredrik (snart runt 19.000 öl) som tillsammans med sin gamle sidekick Andreas och nicks/personer som Gnoff (runt 9.2000 öl) och framförallt Ohmper (runt 22.000 öl) är de som satt svenska tickers på kartan. Jag vill kanske inte få reda på allt men åtminstone kunna ge en inblick i drivkraften hos en person som ändå kan sägas ha vigt en stor del av sitt vuxna liv åt att prova öl, olika öl.

MankerBeer (MB): Vad är ticking enligt dig?
Fredrik Johansen (FJ): För mig är det mitt största intresse, jag vill prova så många öl jag bara kan. Det har spårat ut lite de senaste åren, jag testar helst bara öl jag inte testat innan. För mig har det aldrig handlat om någon slags tävlan om att ha provat mest öl, jag gör det för att jag tycker det är kul.

MB: Vad krävs för att få ticka ev en öl?
FJ: Jag försöker ta minst två små klunkar av varje öl jag tickar. Det gör kanske inte alltid ölen rättvist såklart. Många hävdar att man måste dricka en hel öl för att ge den en objektiv bedömning, bla för att ölen förändrar sig när den kommer upp i temperatur i glaset osv. Jag har jobbat lika länge med vin som med öl, och med vin kan vi verkligen prata om att vinet ändrar sig när det får luft. Jag har dock aldrig hört någon prata om att man måste dricka en hel flaska vin för att ge vinet en objektiv bedömning?!

Jag är ärligt talat väldigt trött på att folk skall lägga sig i hur jag dricker öl, och hur mycket man måste dricka av varje. Jag gnäller ju inte på folk som tycker annorlunda än vad jag gör. Dessutom är det öltickning jag håller på med inte hjärnkirurgi. Jag kan dricka hur mycket som helst (nästan) av någon öl jag gillar, tex om jag bara är ute på krogen eller dricker öl hemma för att jag tycker det är gott. Fast när jag är på mässor och liknande så blir det nästan bara små ticks.

Jag har egentligen inte velat lägga ut mina betyg på tex ratebeer eller Untapped men har på senare tid kommit fram till att det underlättar att använda untaped. Framför allt på mässor och på krogen. Jag untappar inte alla öl jag dricker.
Exakt vad som krävs för att ticka en öl får var och en bestämma själv.

MB: Vad ser du som positivt och negativt med att prova öl på det här sättet?
FJ: Positivt – Det är bland det roligaste jag vet att göra, jag älskar att prova nya saker, framför allt när man blir positivt överraskad.

Negativt – Jag är inte säker att det bara främjar ölscenen på lång sikt. Många vill bara dricka nya öl och gärna dela på dem (mig själv inkluderat), vilket kan leda till att bla barer kanske inte tar in gamla goda klassiker som funnits innan. Det kan också vara negativt för bryggerier som hela tiden måste göra nya öl. Men det återstår att se hur det kommer att påverka, det finns ju fortfarande en stor majoritet av människor som gärna dricker en hel öl.

Jag tycker att Fredriks svar belyser de områdena jag själv slutat upp i. Varför är öl så mycket känsligare än till exempel vin – både vad gäller hur vi dricker den, men också hur vi får dricka den? De senaste åren har så kallade beer flights blivit allt vanligare på krogen, små plankor med fyra eller fem olika smakprover om 8-12 cl per öl. Det här möjliggör att kunna prova på olika öl och inte bara behöva köpa en pint om 40 cl av en öl som dels kostar mer men som sedan kanske också visar sig lite för dyr. Det är också ett sätt för krogar med 10-15 kranar om inte mer att försöka hålla lite ruljans på samtliga fat, vilket gynnar alla. Så jag tror att sättet vi dricker öl håller på att förändras. Borta är pints och iställer ser vi mindre glas och att vi närmar oss ölet med samma respekt som för vin, men utan det elitistiska. Öl ska ändå hållas folkligt, även craft beer.

Varför är många fortfarande så anti till hela trenden med att ticka av öl? Är det för att de dricker mindre än andra gäster, och i så fall stämmer ens det påståendet? Är de snoffsiga mot andra gäster eller känner man en avsaknad av respekt? Vi tänkte låta lite olika krogägare svara på det i nästa del.