Ni kanske minns att det för ett tag sedan postades, delades och skrevs lite om Karlshamnsbryggeriet Brygghus 19, trots att de dök upp på Facebook häromåret och att jag och många andra har följt deras resa från ölintresserade till ett producerande bryggeri så var det först nu de tog plats. Anledningen var deras nya härligt provocerande Russian Imperial Stout, Putin, You Cant Have This Beer. Ölet är deras vinteröl på 10,1% alkoholstyrka och inte helt otippat hade Systembolaget lite invändningar på namnet som inte “var inom måttlighetens gräns” varpå det efter ett par turer numera kallas My Balalaika. Kolla gärna på länken så får ni ett par exemplen på vad som anses måttligt eller ej.

Jag hade tidigare aldrig provat något från bryggeriet och efter all uppståndelse med “Putinölet” var det på tiden att ändra det. My Balalaika släpptes nu den 1 december på Systembolaget och kan beställas styckvis för 38,90 kr flaskan. 3000 liter bryggdes och förutom att den kan beställas genom Systembolaget kommer den att finnas på fat lite här och var på fat.

Inann jag kikar närmre på ölet så bad jag en av bryggeriets engagerade medarbetare Dan-Magnus Svensson att berätta mer om bryggeriet och hur det har gått för dem. Följer ni också deras Facebooksida så får ni löpande inblick i hur det är att gå från idestatiet till bryggeri på knappt 2 år.

Vi startade bryggeriplanerna på en hembryggarträff på min gräsmatta i juni 2011. Vi provade våra ölar och av utomstående bedömare fick vi otroligt bra kritik. Detta var att sätta fröet till Brygghus 19. Kommande månader gjordes affärsplaner letades lokal och funderades på bryggerinamn. En annan aktivitet som tog fart var produktutveckling – minst 50 numrerade och testade prototyper hade gjorts innan vi den 23 feb 2012 hade ett nytt bryggverk under testbryggning på Västra Kajen 8 i Karlshamn. Just denna första bryggning gick inte så bra. Ångkondensatorn var undermålig (eller inte inkopplad) och kokaren var desto mer effektiv (eller inte injusterad). Resultatet blev att vi fyllde hela lokalen med ånga och när jag öppnade stora porten gick brandlarmet. Brandkåren var på plats inom 5 miuter och sen var det bryggerivisning för 8 nyfikna brandmän. De hjälpte till med humlingen när de stod i vägen på bryggplatformen. Humlen fick mycket lång kontakttid med vörten och vi trodde första detta blir nog inte njutbart. Men efter jästen gjort sitt hade vi en trevlig ale på fat och flaska. Vi döpte den helt enkelt till Räddningstjänstens IPA.

Sedan dess har vi lärt oss mycket – att starta ett bryggeri som hembryggare innebär otroligt många steg av lärande. Allt från vilka maskine som behövs till hur man hanterar dem. Nu har vi ett bryggverk på 20hl och 6 jästankar på vardera 40hl. Det ger en bra baskapacitet. Till detta har vi möjlighet att fylla fat, där använder vi KeyKeg. Vi kan även fylla flaskor, Där ligger vi på ca 1200 flaskor i timmen och vi räknar med att kunna öka hastigheten efter hand. Sommaren var varm och i slutet av den hade vi byggt ett kyllager för ca 50 pall. Kommande planer är bl a att utöka jästlabbet.

Vi säljer just nu mest inom Belkinge och distribuerar i egen bil och i planerna kommer vi även söka oss till en distributör så att vår öl kan nå ölnjutare i storstäderna. Malmö/Köpenhamn ligger ju nära rent geografiskt. Tittar vi på var vi har våra gillare på Facebook så ligger även Stockholm bra till. Vi kommer ha några om man får säga så enklare ölar dvs ljus lager, ljus ale som tilltalar en bredare publik. Detta behövs så klart för att hålla en basomsättning i företaget. Sen vill vi exprimentera lite och ta fram hembryggarlusten i storskala och då kommer ölar med andra stilar som nu IPA och RIS. Men vi har ett batteri av ölidéer som vi hoppas ska lock en (om utrycket tillåts) ölnördspublik.

Brygghus 19 My Balalaika

Utseende: Mörk brun öl med mörkare inslag, lätt mörkt beigefärgat kompakt skum som lägger sig som ett litet lock.
Doft: Fruktig start som övergår i potent mörk maltlikör med vuxnare inslag av dessertlikör, massa choklad och viss bitterhet.Viss aning av mandel. Mer av likörfruktighet än spritig hetta i doften, om än att det doftar av alkoholstyrka. Chokladlikör, blötlagda mörka bär och en viss syra är mest markerat.
Smak: Lätt munkänsla med okey till bra kolsyra. Oväntat lätt i munnen och kanske lite väl tunn för att vara så stark. Lite mörk mjölkchoklad med viss bitterhet och “likörbär”. Fungerar nog bättre till kraftiga varmrätter än till söta desserter om man ser till hur smakerna kommer fram och till kroppen. Tyvärr känns det inte helt färdig, även om det är inslag i den jag gillar.

Betyg? – OK+/Bra-. Det är inte toppen, än, men det är mycket som är på väg åt rätt håll i en ölstil som jag kan tycka ofta behöver balans och väldigt noggrann finstämdhet. Jag gillar det bärfruktiga och att den inte är på tok för kraftig eller spritig, samtidigt hade den fått ha lite mer kropp. Smakerna är inte spretiga men de samlas inte riktigt, än. Tror att mer kolsyra, lite mer tid på lagring och kanske en lite större maltighet hade gjort den väl.

Det är åter dags att blicka västerut för att minnas tillbaka till våra veckor i USA. När vi besökte Funkwerks i Fort Collins så tog vi upp det att Crooked Stave till en början huserade i samma små lokaler. Till slut kom Chad Yakobson att få sådan efterfrågan på sin öl att han blev tvungen att flytta bryggeriet varpå han började leta lokaler. Utanför Denvers citykärna ligger vad jag tror var ett gammalt stålverk, utifrån en rätt dyster lokal i ett rätt så dystert område. Tar man väl steget in genom den lite tråkiga entren så möts man av en otroligt hipp och väldigt häftig öppen lokal – The Source. Gallergrindar fälls ner för de olika butikerna likt gamla riddarborgar och den helt nyrenoverade och nyöppnade byggnaden huserar ett bageri, charkuteri, tacos-krog, cafe, blomsterbutik – och ett bryggeri. Längst in i den tegelstensklädda hangaren finner vi stora stålpelare som skyddar ett helt nybyggt och väldigt kompakt litet bryggeri, med koelschip och allt. Bryggeripuben som tar upp ungefär halva ytan ser ut som vilken bryggpub som helst, dock med en flux capacitor (läs, det är framtiden!).

Vid vårat besök skulle de just släppa L’Brett d’Or, en gyllene sour med 100% Brettanomyces där 5 Brettanomycesstammar har valts ut från bryggeriets arkiv för att ge en speciell touch till ölet med betoning på citruskaraktären. Kön ringlade lång redan en timme innan de skulle öppna upp bryggeriet men folk stod och snackade om ölfestivaler, öl i allmänhet och drack cappucinos och åt mackor så tiden gick fort. Ett par öl inhandlades och målmedvetna som vi var så stegade vi fram till bästa hörnet av baren, ockuperade lite mer yta än vi borde (freedom!) och beställde in ett glas av samtliga 15 öl de hade påkopplade.

Intressant är hur Crooked Stave gärna experimenterar med olika kombinationer av jäststammar och framförallt med torrhumlingen av ölen och att man också låter konsumenterna prova de olika varianterna av ölen mot varandra. Det fanns till exempel 3-4 sorter var av dera saisoner Vieille Artisanal och Surette Provision Saison samt deras suris Hop Savant (100% Brettanomyces Pale Ale). Det blev nu tydligare än någonsin att olika jäststammar och olika torrhumling ger såpass olika karaktär till ölet att det är larvigt att bunta ihop dem till samma öl. Tre batcher av Hop Savant, all med olika humlesorter (varav 2 experimentella och ej namngivna sorter) smakade verkligen helt olika och vår lilla provpanel om 4 personer var nog rätt överens om att det hade varit svårt att tro att vissa av dem var “samma” öl. Bryggeriet gör också en belgisk witiber, St. Bretta som kryddas med apelsinsorter som valts efter säsong. Nu under hösten har man saftiga apelsiner från Valencia medan man i somras hade lite mer läskande och bittra blodapelsiner. Även här var det väldigt kul att se hur något man kan tro är rätt liknande ändå kan ge så stort skillnad på smak och doft.

Crooked Stave gör bra mycket mer än de här ölen och med flera specialöl på fat och med flera serier av öl som bara släpps för speciella medlemmar eller vid särskilda tillfällen så är det ett bryggeri som vi verkligen håller högt. Chad är också otroligt kunnig inom sitt område och har skrivit flera vetenskapliga papper på väldigt hög nivå om “Brett”, vilka han låter andra läsa för att lära sig mer. Värt att kika in.

Den nyfikne och uppmärksamme har också sett at vi under 2014 kommer att kunna se bryggeriet i Sverige, håll utkik på CraftBeer.se för mer information.

Det kan hända mycket på bara ett år och för Poppelmans Bryggeri var det inte bara namnändringen till Poppels Bryggeri, expansioner och utökad produktionskapacitet som kommit att utmärka 2013, utan man lanserade också flertalet nya öl samt den experimentella “Projekt-serien”. Ölen i denna serie kommer att bli mer limiterade släpp, vissa kan kanske dyka upp i framtiden medan andra är one off-öl. Deras första öl i denna serie vart en Dubbel IPA som i god Poppelsanda fick namnet Dubbel IPA och som första ölet i projektserien så fick den även tillägget Projekt 001. Bryggmästare Daniel ville att ölet skulle få en bra balans mellan sötma och beska och drog på med både mer malt och mer humle för att finna den rätta maltkroppen. Ölet är nu slutsålt men vi kommer att få se fler spännande projektöl framöver.

Just Dubbel IPA’n var väldigt intressant då den delade dryckesskaran i två – de som tyckte att den var lite klen och lätt och de som uppskattade lite mer sötma och en maltigare bas. När jag drack ölet för första gången för några veckor sedan så förstod jag direkt vad som diskuterades. Ölet är sötare och mer fylligt än de flesta DIPAs du kan finna just nu på den svenska marknaden. Samtidigt tyckte jag att det gav den ett djup och variation i smakerna, om än att humlesmakerna begränsades lite. När jag nu för andra gången provar ölet, som nu har ett par månader på nacken så är det med fokus på just balansen, för jag vet redan att jag tycker väldigt mycket om ölet.

Poppels Projekt 001 Dubbel IPA

Utseende: Ljus, kanske lite mer gulaktig kopparfärgad vätska med smutsvitt poröst skum som lägger sig som ett lock.
Doft: Söta karamelldoppade frukter, mild humlekåda, tallbar och kryddighet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Redan när ölen slår an på smaklökarna i munnen känner jag att jag vill leka runt med ölet innan jag försöker plocka ut smaker. Det är oerhört sötfruktigt och ändå örtigt, lite rivigt och beskt men just sötman och beskan går ihop på ett sätt som jag verkligen gillar, det blir inte antingen eller samtidigt som de inte tar ut varanda. Lite tvåligt. Smakerna är av citrus, söt melon, söta fruktjuice och beskan som sticker fram känns av men kommer också tillsammans med herbal humle.

Betyg? – Bättre. Lätt den bästa svenskproducrade dubbel IPAn, i sällskap med Beerbliotek får man väl säga. Det är fina och varierade smaker, det är grym balans och det är riktigt lättdrucket. Jag är trött på att det ska vara “beskt”, “fruktigt” eller “enkelt” – kan inte en öl få vara lite egen eller för den delen att gå åt olika håll samtidigt? Det jag också imponeras över är hur bra ölet har hållit över tid. Sötman kan bli lite smörig men jag får sålla mig till de som verkligen gillar hur sötman balanserar ölet.

Det finns en källa, där ljuvlig nektar rinner både från kran och butelj. Det finns en oas, och den finns rakt under näsan på dig.

Det var inte alltför länge sedan som vi smet in på restaurang och ölmeckat Akkurat på söder i Stockholm  för första gången. Vi visste inte mycket och var ganska nya på det här med öl. Vi visste att bryggeriet Cantillon existerade, men inte mycket mer än så. Akkurat kom sen att bli platsen där surölshimlen började öppna sig för oss, ett ställe som passar alla som gillar alla typer av öl men som verkligen passar de som vill dricka suröl, oavsett om det är på fat eller på flaska, dyrt som billigt. En diger och högt ansedd vintagelista har samma effekt på oss som tv-spelstidningar och mattidningar har för andra, man fastnar bortom tid och rum och kan bara sitta och bläddra i timmar mellan rubriker och årtal.

Tyvärr kan det vara lätt att gå vilse bland alla öl. Därför har vi sammanställt en kort liten nybörjarguide över vad vi anser är guldkornen på Akkurat. Guiden är tänkt att fungera som ett tips, som inspiration till att finna just er väg in till surölen och för de som inte bor i Stockholm eller har tillgång till Akkurats utbud så kan ni läsa guiden som inspiration för när ni besöker en ölkrog med ett bra utbud av suröl är det bra att veta vart man ska börja. Ni kan börja med att fråga efter öl som är snarlika de nedan, tyvärr är många suröl väldigt svåra att finna, särskilt då de från Cantillon – men det är värt att fråga. Guiden ska också kunna fungera någorlunda som inspiration för er som redan druckit lite suröl men vill prova något nytt. Ni som redan är bevandrade i surölets härligheter kan läsa det och drömma er tillbaka till stunden när ni föll pladask för denna magiska dryck.

Nybörjare: Ett nybörjartips eller en lämplig start är att först bekanta sig med suröl och spektrumet av variationer och smaker. På Akkurat har de nästan alltid något på fat från Cantillon (andra krogar har ofta någon form av surare eller syrligare öl, ibland med frukt i), det du kan göra som är både lärorikt och mycket roligt utan att det kostar en dyr peng är följande experiment. Köp in ett glas Cantillon på fat, en liten flaska (gärna “färsk”) och en liten flaska från 2000 (akkurat har ett riktigt fyndpris på flaskor från 2000), dessa kan du ofta finna för ett oförskämt bra pris. Spännande att se hur ölen skiljer sig från fat och flaska och hur den blir med lagring. Ett kul experiment som är en bra inledning på ditt utforskande av surölsvärlden. Detta är dock bara ett tips om hur man kan börja sin tur igenom Akkurats surölsvärld, inget måste, utan låt din nyfikenhet leda dig!

Självklart kan du även dricka lambicen som finns på systembolaget.  Främst är det Oud Beersel Oude Geuze Vieille (1694) och Oude Kriek Boon (1673) som finns inne, men då och då dyker det upp lite mer exklusiva lambicer att hålla koll på. Du kan också ofta kan stöta på lambicer på många andra barer. Baren The Bishops Arms (finns i flera städer) brukar ofta ha något surölsalternativ likaså Pressklubben (Stockholm), Tre små rum (Göteborg), Rover (Göteborg), Ölrepubliken (Göteborg) osv. det är inte svårt att finna något om man bara orkar gå någonstans; systembolaget eller den vanliga puben kan man ibland komma en bra bit på (håll utkik efter barer som tar in öl från Constant Companion, Galatea och Brill & Co som är de med ett bra utbud av suröl).

Medel: När du lärt dig lite mer, kanske har provat ett par olika suröl och börjat uppskatta dem kommer du till nästa “nivå”, vi får väl kalla den ”medelavancerat”. Du har nu provat några suröl och vill ta dig vidare. Ett bra steg är då att upptäcka bredden av suröl – olika producenter/bryggerier och deras olika varianter. Detta kommer att bredda ditt spektrum om vad lambic är och hur det kan smaka! Det finns många sötade varianter, som kan vara intressanta men som vi inte skulle se som alltför viktiga att prova varpå vi istället föreslår något annat. Vi rekommenderar bryggerier och “blandare” (de som blandar öl andra har bryggt) som Girardin, De Cam, Boon och Tilquin, men Akkurats sortiment sträcker sig längre än så (speciellt om vi börjar tala årgångar). Även här rekommenderar vi att du använder din nyfikenhet och utforskar lambicens spännande värld! Det blir lättare att njuta av öl när du känner hur bra det är.

Några öl som är lätta att missa är Lindemans Cuveé René, det finns både en kriek och en geuze och båda är alldeles utmärkta enligt vår mening och väldigt förbisedda. Ett måste är De Cams Framboise-lambiek, detta är enligt oss den bästa framboosen (lambic med hallon) på marknaden av de vi provat. Helt ärligt älskar vi allt De Cam gör.

Kanske visste ni att folk från hela världen åker till Sverige och Stockholm bara för att gästa Akkurats fina lokaler? Mycket tack vare en cuveélista som få barer I världen kan mäta sig med. Akkurat har flertalet öl gjorda för bara sig, mycket tack vare alla de som reser över land och rike för att besöka Akkurat, och dess anseende som en världens bättre krogar. Vill ni prova dessa unika, eller mer svårfunna öl bör ni leta fram Cantillon Soleil de Minuit (en hjortronlambic som är gjord för akkurat 1999 och 2012), Goldackerl Geuze (lambic gjord med ädelrötna druvor med tillsatt vin från samma vindruvor) och Geuze Velomoteur (en jäkligt bra gueuze i en flaska som får ateisten att börja tro). De har även sällsynta öl från det lika fantastiska 3 Fonteinen så som 50/50 Gold Geuze (J&J Blauw) (gjord för ett bröllopspar 2003, finns en blauw, blå, och en roze, rosa. blauw är på ratebeer listad som världens bästa gueuze. och vi håller den som en av de bästa) och 3 Fonteinen Geuze 50th Anniversary (som namnet säger så är det ett öl gjort som 50års jubileum). Ja, när ni har kommit till denna nivå så vet ni vad ni vill dricka. Se gärna ratebeer.com för listor kring bryggerier och vilka öl som ska vara ”bäst” i sina kategorier. Vi har dock några förslag. Kanske ska ni gå vidare till Eylenbosch Geuze och Faro, ett förslag på öl man inte ser alltför ofta. Eylenbosch är ett gammalt bryggeri som lades ned kring 1991 (men fortsatte att bryggas och säljas under namnet fram till 1991), således är dessa flaskor väldigt gamla vilket kan innebära att de faktiskt gått över tiden och fått smaker som kanske inte passar alla.

Sedan får man inte missa att prova samma årgång på olika flaskstorlekar, Cantillon 2004 är ett bra tips där ni kan prova en magnumbutelj mot en 37,5cl, fantastiskt kul att se hur mycket det skiljer sig mellan samma årgång men i olika flaskstorlekar. Sist men inte minst så tycker vi att du bör lära dig vilka årgångar du själv gillar och från vilken producent, personligen älskar vi 3 Fonteinen Oude Gueuze 2002 och det är nog sällan vi missar att dricka denna när vi är på besök (notera, inte vintge varianten).

Varför åka till Belgien när vi har det mesta av det bästa i Stockholm?

Då är vi bara dagar ifrån årets sista släpp på Systembolaget. Nästa måndag den 2’a februari slår Systembolagets portar upp och tjogvis med tjutande ölfantaster kommer att belägra sina lokala bolag för att komma över gottigheterna som släpps. Vi har varit lite dåliga den senaste tiden på att genomföra ordentliga analyser av släppen men tyvärr är det inte alltid man kan sammanföra sitt privata liv och det som ölens Batman, Mankerman även kallad. När törstiga själar behöver hjälp så tar han dock på sig ölcape’en och ger sig ut i hylldjungeln.

Som om Monopolet inte har snott nog med pengar från oss ölfantaster i år kan man tycka och inte blir det bättre av att även decembersläppet är matat med godsaker. Precis som förr börjar vi med T5-modulen (mer info om moduler finns ni längst ned) för att sedan kika på de mer exklusiva ölen.

I “tefemmans” värld är det vintern och julens vana trogna släpp med mörka öl och lite mer exklusiva och/eller dyra julöl. St Bernardus gör ett par riktigt bra belgiska ales och deras Christmas Ale är inte bara prisvärd med sina 69 kronor utan den fungerade utmärkt i somras och lär inte ha blivit sämre nu. Lite nötig bitterhet paras med sötma av torkad frukt och aningar av kryddor. En riktigt bra Belgian Strong Ale som inte drunkar i kryddor eller alkoholstyrka. Klart köpvärd! En annan förhandsfavorit är Samichlaus Bier, visserligen älskar jag österrikiska Brauerei Schloss Eggenbergs Samichlaus Helles än mer (ett underbart lagringsobjekt) men även dera dubbelbock blir fantastisk med något års lagring. 10 månaders lagring ger den 14% alkoholstarka ölen en lagom komplex smak av plommon, russin och äpplen med en väldigt värmande finish. Väldigt prisvärd och god! Även Corsendonk Christmas Ale är prisvärd, kommer på lätthanterlig 25 cl flaska och fungerar lika bra nu som med något år i källaren. Med lagring rundas den av riktigt förtjänstfullt men redan nu är den en värmande Belgian Strong Ale med lite kryddig touch. Tyvärr har jag inte provat Nils Oscar Vinter Edition 2013 och kan inte riktigt uttala mig om den, men Nils Oscar brukar leverera bra öl och 49 kronor för 50 cl är ett pris ni kan lägga ut för att skapa er en egen bedömning.

Förutom julölen i T5 så kommer ett par riktigt köpvärda mörka öl; Great Divide Yeti Oatmeal Imperial Stout, Left Hand Fade to Black Volume V (en mörk rye ale) och Sierra Nevada Narwhal är alla riktigt goda och plockar du en av varje får du en trio öl som har något för alla som gillar mörkare ölstilar. En len och njutbar imperial stout (Great Divide), en utmärkt imperial stout utan krusiduller (Narwhal) och så den mer lättdruckna och inte fullt lika mörka och kraftiga Fade to Black. En var av dem går loss på totalt lite mindre än 170 kronor och det är det värt. Om inte annat kan du spara dem till den kalla vintern. Nynäshamns Valsviken Vinterporter tycker jag är en väldigt god öl, det är den. Men så har den också varierat något de senaste åren och jag tycker tyvärr att den är lite för högt prissatt. Det tar inte bort att den när den är som bäst är en riktigt bra porter.
EDIT: Great Divide Yeti Oatmeal Imperial Stout skjuts tydligen upp till februarisläppet då det saknar EAN-kod, tack Tommi.

Skippar vi sedan några öl jag inte provat, som Anchors fylliga och lite spännande BigLeaf Maple och lite brittiska saker så kan vi ögna mot T6-utbudet. Här är det lite mer uppblandat vad gäller färger. Till exempel hittar vi mer från Left Hand i form av Warrior Fresh Hop India Pale Ale, en öl där namnet avslöjar lite om hur den kommer vara. I USA är man oerhört noga med att skicka ut de helt färskhumlade ölen fort som attan då det är elegansen i framförallt doften du vill åt. Efter lite transporter, skillnader i värme etc tappar de tyvärr rätt lätt och ölet har nu mer krydda, gräs och citrus än de svårfångade topparna från humlen. Det är fortfarande en god IPA och saknar du ett par bra IPAs över jul så är det en bra öl att ta hem. Eller så kan du satsa dina slantar på Smuttynose Big A IPA som nu med ny censurerad etikett till slut landat på bolaget. En på många sätt klassisk DIPA som många har som sin favorit bland vardagsöl i USA. Mycket grape, citrus och kraft i smaken men ändå med en bra balans från malten. Rekommenderas.

Därefter kommer en trip galenskap. Först ut är Mikkeller Ris a la M’ale som ska efterlikna en ris a la malta. Ska jag vara ärlig totalsågade jag ölet första gången jag drack det. Ris, mjölksyra, körsbär och mandelextrakt… Prova och avgör själva, den är trots allt inte alltför dyr. Troligen har mitt smaksinne ändrats sedan jag först drack den för närmare 3-4 år sedan men det är en typisk öl man gillar eller ogillar. Två heltokiga och extra-allt öl som åtminstone jag verkligen gillar är Stronzo Coffee och Honey Badger. Den 16% starka Honey Badger är en imperial stout fullsmockad med honung men alkoholstyrkan till trots så är den len och på tok för lättdrucken. Som en len njutning med pondus och stor smak, den har varit en favorit på många mässor i år och är ett bra köp om ni inte redan provat den, men dela den gärna med några vänner. Likaså är Coffee Bader på 17.5% ett snällt monster, här tog man honungsbrodern och fyllde den med galna mängder kaffe, resultatet påminner om en kopp öl du fyllt med malda kaffebönor och ett par deciliter honung. Stor smak av “bränt”, hårdrostat kaffe och honung. Sött och lättdrucket, men även detta en öl att dela.

Sist ut i T6 är två belgare jag tycker att ni bara ska plocka på er, inget snack om det. Brasserie Artisanale de Rulles  är världsklass och deras juliga Belgian Strong Ale är inget undantag. Jästkryddig, lite söt och maltmysig på 7.3% alkoholstyrka. Bra pris och tål att lagras, bara att plocka på er några. Detsamma gäller Brasserie Dupont och deras Avec les Bons Voeux. Välbalanserat kryddig, skön sötma som delar en dammig julgran med lite humle. Bra pris på en bra belgare som ni lätt kan spara på er för vintern.

Tar vi då sista stegt till T7 så är det bara tre öl där, men inte vilka som helst. Nystartade ölimportören Constant Companion gör premiär på Systembolaget ( gudagoda De Cam Oude Kriek Lambic 2009 släpps som weblansering den 5/12, 75 cl 162,60 kr 176 flarror) med Monarchy Methusalem. Dortmunder Altbier (Adambier) är en bortglömd ölstil och Sebastian Sauer har gjort ett spännande och häftigt jobb med att föra tillbaka många av dessa och även om Methusalem inte är min favorit bland hans öl så är det ett stycke historia. Lite lättare i kroppen med karamellig malt och båda söt mörk frukt och en syrlighet som penetrerar hela ölet. Spännande. Därefter har vi Harviestoun Ola Dubh 30 Special Reserve. Visst kostar den 94 kronor för en flaska på 33 cl men den är sprängfylld med mörk kakao och fina inslag av whisky och trätunna. “Bara” 8% stark men levererar ändå. En mysöl till julafton jag tycker att ni kan unna er. Sist ut är BrewDog Abstrakt AB:14. Denna gång är skottarnas galna Abstraktöl en Imperial Weizenbock som fått ligga på franska ekspån. Förvänta er mycket banan, syrligt kryddiga inslag från jästen, ekig vanilj och kryddig citrus som jag ändå kan tycka är lite söt. Dock passar den in i deras AB-serie så är väl inget man egentligen kan tycka om den mer än att ölen fortfarande är lite roligt urflippade.

Det var det. Börja putsa era renar, sy era kängor och ladda kassan, winter is coming!

2013-12-02

T5 11419 Fuller’s Past Masters Storbritannien 500 34,60
T5 11909 St Bernardus Christmas Ale Belgien 750 69
T5 11941 Samichlaus Bier Österrike 330 39,70
T5 11942 Innis & Gunn Karlsson’s Choice Storbritannien 330 26,90
T5 11953 Great Divide Yeti Oatmeal Imperial Stout USA 640 96,40 (släpps i februari)
T5 11954 Nils Oscar Vinter Edition Sverige 500 49
T5 11922 Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter 2013 Sverige 250 42,30
T5 11923 Left Hand Fade to Black Volume V USA 355 29,90
T5 11949 Sierra Nevada Narwhal USA 350 38,90
T5 11955 Corsendonk Christmas Ale Belgien 250 21,90
T5 11309 Anchor BigLeaf Maple Red Ale USA 355 24,90

T6 11005 Left Hand Warrior Fresh Hop India Pale Ale USA 650 84.3 129.69 3.180
T6 11924 Smuttynose Big A IPA USA 650 78.9 3.480
T6 11925 Mikkeller Ris a la M’ale Danmark 375 57.9 4.000
T6 11926 Stronzo Coffee Badger Danmark 330 94.9 1.500
T6 11927 Stronzo Honey Badger Danmark 330 89.9 1.500
T6 11943 La Rulles Cuvée Meilleurs Voeux Belgien 750 65 1.980
T6 11944 Brasserie Dupont Avec les Bons Voeux Belgien 375 50 3.060

T7 11067 Monarchy Methusalem Tyskland 500 64.4 800
T7 11236 Ola Dubh 30 Special Reserve Storbritannien 330 93.7 1.200
T7 11804 BrewDog Abstrakt 14 Storbritannien 375 129 1.500

Även i år har den klassiska vintervärmaren Winter Lager från Samuel Adams dykt upp på Systembolagets hyllor under jul. Vintervärmare är en lite bredare benämning på mörkare, ofta snäppet alkoholstarkare öl som släpps runt jul och är i allra högsta grad ett alternativ för mer traditionella julöl. Just Boston Brewing Company’s Samuel Adams Winter Lager var bryggeriets första säsongsöl och släpptes första gången 1989. Ölet (artikelnummer 11363) som ligger på 5.6% alkoholstyrka är lätt kryddat och även om bryggeriet använder ord som magisk arom och utlovar något extra i smakväg så är det än öl som jag tidigare har ansett vara bra för vad det är. För 35,5 cl får du lämna ifrån dig 17,50 kronor, ett överkomligt pris för en öl som sticker ut lite lagom utan att bli för vågad. Något jag tror passar in bra på “the average julbord” och ett bra öl till julskinkan och köttbullarna.

Samuel Adams Winter Lager

Utseende: Mörkare gyllenbrun vätska med litet smutsigt beigefärgat skum som lämnar sin sista stund som smutsiga rester på toppen.
Doft: En kanel- och muskotdoftande lite karamellsöt arom med vissa inslag av pumpakryddor. Fräsch ingefärstouch som med mörk karamellchoklad hålls kvar på lugna nivåer. Jämför man med tidigare år jag har druckit ölet har jag nu lättare att förlåta en snällare doft till förmån för lättdruckenhet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med kolsyra. Smaken är betydligt mer potent och varierad än vad du tror utifrån namnet, det är inte din vanliga lageröl. Mycket kola, kryddighet och sötma som gifter sig på ett bra sätt, pomerans och knäck ger mer djup i smaken än förväntat.

Betyg? – Bra/(+). Plusset får den som rollen av en lättillgänglig julöl som fler kan uppskatta till julbordet medan den som öl i övrigt är något svagare. Det här är en julöl med kryddighet som fler kan uppskatta istället för vissa av de kryddbomber som annars tenderar att dyka upp kring jul och halloween. Jämfört med i fjol och tidigare år för alltså ölet ett högre betyg och jag tror att det beror mer på att jag bedömer det som prisvärt och bra smak per krona och lättillgänglighet än häftighet – något som också känns mer passande ett julöl.