Jag är Cantillonfrälst. Det tog mig lite tid, men liksom vissa först har problem med vissa humlesorter eller den stora beskan i många DIPA’s, medan andra har svårt för hur lagers smakar, så hade jag problem med syran och de “underliga och bitvis hemska” smakerna i suröl. Men en dag föll poletten ned och allt blev grönskande hagar, unkna källare och sura fransoser – Manker började gilla suröl. Så efter glas på glas av Cantillon, 3 Fonteinen och andra godsaker så blir det mer och mer en rolig utmaning att finna och prova öl jag tidigare inte provat från surölskungarna.

Så nere i Köpenhamn där både Saint Lamvinus och Vigneronne från 2005 fanns att tillgå på fenomenala barley wine fick jag ett surölsfix som ökat på min kärlek till suröl. Gårdagens öl, Saint Lamvinus, butteljerad 2005 var en perfekt gåva till mig själv efter en vecka av kaos och elände på jobbet men som nu hade avtagit (trodde jag). Så det blev att ltua sig tillbaka i soffan, hälla upp dölen och njutningsfullt drömma sig bort till surölens ompa-lompaland.

Ölet, en druvlambic med druvor från Libourne i Frankrike (där Saint Emillon och Pomerol görs) varpå man gjort denna samarbetsbrygd med vinmakarna i området. Man har använt Merlot och Cabernet-Francdruvor som sedan legat i Bordeauxfat med två och tre år gammal lambic. Ölet blendas alltså i tunnorna och inte efteråt. Rödvinsgottigt och syrligt fint låter det i min värld, var den så bra som jag önskat mig?

Cantillon Saint Lamvinus 2005

Utseende: En lätt blårödare vätska, vackert dovt gyllene med ett skum. Eller skum och skum, det blir lite fizz ovanpå vätskan som snabbt försvinner för att lämna den fina plana ytan.
Doft: Mild arom av syrlig citrus, unken trätunna och en viss vinositet med röda frukter och bär. Finstämd, mild men bestämd – så som de Cantillons med lite år på nacken jag provat varit. Anar lagom med syra under den eleganta aromen.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey fizzig kolsyra, dock lite mindre än vanligt. Inte lika spruttlande som yngre lambics kan vara utan ölet uppvisar en “köttigare” munkänsla med rundör och lenhet. Citrus och unken trätunna även i smaken som följs av lite köttigt rött vin med lite blommighet, röda frukter men också av rödvinsfat. Rätt mycket, men väldigt välintegrerad, funk som nog förtydligas av köttigheten. Det torras ut mer och mer i munnen och det som först kändes lent, fint blir mysigt torrt i munnen av syran från ölet.

Betyg? – Bäst. Inget att tjaffsa om, ännu en gudomligt god öl som jag skulle vilja prova i en yngre skepnad. Tror den gottat ihop sig på ett ypperligt sätt där köttigheten från rödvinet kommer fram mer och där de fräsht unkna citrusaromerna och smakerna ger vika åt mörkt trä, röda bär och infekterade träbåtar. Jag vill ha mer, mycket mer!

 Christian Skovdal Andersen har en lång bakgrund inom den danska ölscenen med Ölfabrikken (startad med Martin Larsen) och nu Beer Here och i höstas fick vi ju stifta bekantskap med ett par av hans öl. En öl som inte nått Sverige men som jag verkligen hade önskat göra det är hans lågalkoholhaltiga (2.8%) Infant Øl.

På sitt sedvanligt provokativa sätt, men med glimten i ögat beskrivs ölen såhär:

Selv om Infant Øl er en hvidtøl og kan nydes af børn er smagen i høj grad også for voksne. Med 20 bitterenheder og en velvoksen mørk maltprofil er der ingen grund til at få tudefjæs på. Det er en øl til både leg og alvor. Brygget af Maris Otter bygmalt, maltet rug, tre slags karamelmalt og chokolademalt, Simcoe, Columbus og Amarillo humle, gær og vand.

Beer Here Infant Øl

Utseende: Färgen på vätskan drar åt en ekig mahognybrun färged väldigt fint skum som lämnar rester både ovanpå vätskan och längsmed glasväggarna.
Doft: Fräsch doft av lagom rostad malt, gräsig humle och en oväntad fruktighet (för att vara en så lätt öl). Påminner om andra Beer Here-öl, på ett bra sätt.  med dess fräscha, goda arom.
Smak: Lätt munkänsla med bra kropp för att bara vara 2.8%. Oerhört fräsch fruktighet i den lagom rostade maltiga smaken. Humlemixen känns riktigt passande med inslag av gräs, frukt och lite grape och citrus. Just att den har både kropp och munkänsla, om än bitvis lätt, gör att den känns som starkare. Alkoholsvaga öl per se brukar jag tycka kan förlora i kropp och framförallt bli lite obalanserade om de får i sig för mycket humle.

Betyg? – Bättre. Stor drickbarhet och riktigt välsmakande med något torr efterbeska. Fruktigheten lyser in riktigt bra. Kanonbra lättöl och troligen topp-2 av lättöl jag provat. Den här skulle jag gärna ha fler av hemma, perfekt “efter-jobbet”-öl då man bara vill koppla av och dricka något gott utan att behöva ta fram en bomber av en imperial stout.

Mer Beer Here:
En hybrid brown ale/IPA? Beer Here Höst Citra
Hop addicts, get your fix! Beer Here Hopfix

Jahapp. Från IPAs och “stora” öl ska vi nu ta ett lika stort kliv tillbaka. Till en tid då man glatt satte sig på kvarterskrogen och tog “ett par stora stark” med sina vänner, åt sin pizza och kallade det en kväll. För det är lite den känslan jag får när jag häller upp dagens öl i mitt glas – Duff Beer. Ölet som gjorts världskänt på grund utav Simpsons och som görs på ett par platser runt om i världen (bland annat Spanien och Mexico), men detta är originalet – från Tyskland. Duff Beer har haft sin egen monter på flera festivaler och där placerats med öl som Corona, Carib och Åbro. Öl som är roligare än passande på en ölfestival. Samtidigt har Duff Beer varit den av dem som jag tror har fått flest besökare på visit och som faktiskt överträffat förväntningarna hos många. Inte för att det är en fenomenal öl med humlearomer utom denna värld. Nej, det här är en kul grej, något man dricker med polarna. Och hur mycket man än vrider och vänder på det här med att man ska lotsa in folk på bra dryck och mat så måste man ibland ändå stå upp för det skämtsamma och lättsamma. Jag personligen skulle inte dricka en Duff Beer på krogen idag, men jag förstår dem glada 18-åringarna som tar in en hink med dem och har jäkligt skoj. För det är inte till “oss” ölen är tänkt, utan till dem som fortfarande dricker öl för det “gör en skoj” och är festligt.

Ge mig skit, javisst, men öl är skoj och förhoppningsvis kommer dessa personer ha ett lättare steg att gå från Duff Beer till en american pale ale eller kanske en brittisk ale än att bli fast i eurolagerträsket. Det är vad jag hoppas, men sedan kan jag ha fel – men jag vill åtminstone inte döma någon förens vi sett hur det blev.

För den som vill ha sin Duff Beer hemma så finns den att beställa via Systembolaget om kollin på 24 stycken för 20,90 kr styck med artikelnummer 89972.

Duff Beer

Utseende: En fint gyllene vätska med stort vitt skum med minimala bubblor och porös topp – som en lager ska se ut.
Doft: Sötma, en dos citron och lite hö. Sötman slår igenom och drar åt karamellhållet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Sötman är här igen men till skillnad från min nya Nemesis – Newcastle Ale, så bryter faktiskt Duff av lite och blir åtminstone lite torr en liten stund. i munnen. Smaken är inte artificiell, den är inte ljuvlig – den bara är, läskande, lite söt och ja – det är det. Lättdrucken och enkel helt enkelt. 4.7% är lagom och balansen mellan sötma och i alla fall lite torrhet i munnen är okey.

Betyg? – Ok+. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. I min bok är öl dålig då den har bismaker, felsmaker eller bara är felbrygd. Allting därutöver är OK och kanske till och med lite småbra. Första gången jag drack Duff Beer tänkte jag direkt på hur mycket jag skulle skratta efteråt, roa mig själv och andra genom att berätta vad jag gjort, men det hela kom av sig – för nedkyld är den rätt skön. Sedan kanske inte en öl ska behöva vara så kall för att ens kunna drickas, men det gör inte så mycket, för läxan är att låta de som gillar Duff Beer göra det. Duff Beer är mer grabbparty (förlåt tjejer) än imperial stout i cognacskupa och det är också marknaden den riktar sig till.

Bishops Arms Folkungagatan firade, som jag och andra skrivit om, 4 år och bjöd in till fest. Förutom en väldigt stor samling “ölfolk” av alla dess slag – (hem-/)bryggare, bloggare, ölpersonligheter och barfolk så var det ytterligare något i fokus – Folk Ale. Bishops Arms “Folkis” egna husöl, framtaget med och sedan bryggt av Närke Kulturbryggeri. Denna american pale ale ligger på lagom 4,7% och tanken är att den “Passar både folk och ölkungar!”. Har ni vägarna förbi i Stockholm så sväng förbi och prova ölet, har ni inte vägarna förbi så tycker jag att ni ska besöka Linköping Beer Expo där Närke kommer finnas, perfekt tillfälle att prova öl från ett av landets allra bästa bryggerier.

Närke Kulturbryggeri Folkungagatan Folk Ale

Utseende: Vackert mörkare gyllenkopparfärgad vätska, litet lätt men ihophållet skum med mini bubb, tvålgräddig topp
Doft: Kola och halvmörk malt, grapeskal, bär av olika slag och en lurig bitterhet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Nu, vid andra besöket och andra omgången av ölet så är den exakt lika bra som sist.Perfekt balans mellan grapebitterhet, torrt och “crisp”‘igt, zest och persika tillsammans med kola, lite torrhet och en mjuk, fyllighet. Eftersmaken har samma blandning av grape, frukt och kola. Sammantaget är det här ljuvlig lättdruckenhet av högsta klass. Mysig lagom efterbeska som kommer fram efter ett tag och det blir mysigt strävt i munnen.

Betyg? – Bäst. Japp, Folk Ale är en av de bättre husölen jag någonsin har provat. Allting du önskar i en bra öl sammantaget och i en husöl vilket ska passa alla – ölnördar, gemene besökare och de som bara vill ha “ännu en stor stark”. Omvändaröl eller bra session ale är sak samma. Lika bra husöl som t.ex. Sorbons X eller OT/Akkurats Tjinooken och det är roligt att fler och fler börjar få riktigt bra husöl med en egen stil, karaktär och recept istället för att välja “den enkla vägen”.

Stefan Gustafssons Mohawk Unfiltered Lager har fått oerhört många lovord under hösten och många har verkligen längtat och nu blivit bortskämda med en lageröl som har karaktär, smak och själ. Med tyska humlesorter har Maestro Mohawk bryggt en öl som drar åt vienna (till färg), APA (american pale ale, till humle och beska) men som ändå gjorts likt en lager. Detta genom att låta den vara ofiltrerad (får efterjäsa på flaskan) och ha i en rejäl dos Amerikansk och Nya Zeeländsk humle vilket ger mer arom och bredd till ölen.

Med 5,3% och 35 IBU så är den mild nog att dricka fler av på en skön sommarkväll men kommer ha smaker och aromer du inte får eller ens förväntar dig från många av de lagers vi annars ser på marknaden. Enligt vår lista över “Kommande Ölsläpp” så kommer den dessutom lagom till sommaren (1a juni): T1 11426 Mohawk Unfiltered Lager Sverige 330 18,90.

Jag tycker Stefan sammanfattar det bäst själv:

Ale eller lager? Varför låta tekniken bestämma. Det är ju smaken som räknas.

Mohawk Unfiltered Lager

Utseende: Halvklar orangefärgad vätska med disiga moln från en aning jästfällning, skummet är gräddigt on top men med minimala till små bubblor. Ser bra ut får man säga.
Doft: Första intrycket är en fylligare och något fruktigare än många lagers. Ljust torr malt, både en svag beska liksom en lovande fyllighet. En mixtur av karamell och hö anas också.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Den där mixturen som har delar av mineral, hör och karamell ger en mineralig bitter torr känsla medan smaken av ljus malt, hö och lite citrus tar över och gör det lättdrucket, läskande och gott. Det som jag tycker lyfter ölen är att den har en humlig fruktighet som inte behöver stå i framkant men som finns där.

Betyg? – Bra+. Kanske lite “sammantryckta” smaker – men så dricker jag den en mörk januaridag och rätt kall. Vilket nog är vad som gör den trevlig på sommaren. Den har smak och en fyllighet som inte bara gör att den står ut, och övertrumfar de flesta lageröl, utan även många ales. Kroppen och smakerna passar perfekt och jag kan bara sia om vilken favorit den här ölen lär bli i sommar när man vill ha något lättdrucket och samtidigt smakrikt.

Så sluta plocka bland masslagers eller ales som du egentligen tröttnat på och välj bra brygder likt den här som faktiskt erbjuder något mer än bara hinkbarhet. Skön liten beska och torr citrusfräshör som sitter kvar och gör den lika lättdrucken som dess alternativ, men den här är faktiskt riktigt god till skillnad från många av alternativen. Varför hinka bra öl, köp ett gäng av de här och njut av dem under våren istället.

Mer Mohawk från sistone:

“Premiär” av Mohawk Philty Phil’s, Texas Longhorns blivande gunstling till öl
När Tomten bjuder på öl – Mohawk Snowblind Strong Ale
Manker Beer and Food TV -2- Långkok och lager
Nattnotis: Mohawk Blizzard – upp som en sol ned som en blåval
Mohawk Stitch och lite tipps om öl-events och musik
Mohawk Barley Wine – mumma
Mohawk Summer IPA – Flip eller flop? Flipflop?
Hur var det med mint i Mohawk Rye IPA och hur var Bötet Barley Wine?

Tomten tyckte att det var så tråkigt när julen var slut att han bestämde sig för att förlänga den så gott han kunde. I och med att Wicked Wine så släpper Sierra Nevada Celebration Ale 2011 den 1a februari så blev det hans naturliga val. Denna IPA har blivit en tradition över vinter- och julperioden i USA och har ett lite större maltinnehåll än deras vanliga IPAs, men samma fräscha humle. I humleväg använder man Chinook som bitterhumle medan Cascade och Centennial utgör basen för arom- och torrhumling.

Jag har ett par 3 årgångar av Celebration Ale hemma och tanken är att en dag göra en vertikalprovning för att se om den faktiskt lagras så bra som det sägs. Jämför man däremot årgångar sinsemellan (mitt omdöme om ölet 2010 ser ni längre ned) så tycker jag att årets brygd har en bättre balans och smakrikdjup.

Kommer på Systembolaget den 1a februar:  T5 art.no 11036 Sierra Nevada Celebration Ale ,USA, 350cl, 27,90 kr, 20.000 flaskor

Sierra Nevada Celebration Ale 2011

Utseende: Om det är något Sierra Nevada gör riktigt bra så är det öl med fint utseende, en mörkt rödorange vätska med kompakt mjällt skum med minimala bubblor och gräddig topp på Celebration är inget undantag.
Doft: En lagom aggressiv arom av humlekotte och humlekåda med bra balans från maltens doft av kola, bär och nästan mjuka gräddighet. Enkelt men riktigt gott – precis vad man skulle kunna sätta som signum för bryggeriet.
Smak: Som deras goda Pale Ale men med ett större maltdjup istället för fokus på frukt och blomster. Just lagom av humlekåda och dov fruktighet med Pale Ale’ens blommighet. Påminner om den mysiga maltigheten som Bigfoot har (fast såklart med mindre beska och tydliga bärighet) men det är aningar av bär (den där djupa jordgubb och blåbärssmaken) och en något mörkare och lite sötbesk smak.

Betyg? – Bättre. Ännu en öl från Sierra Nevada som levererar varje år. I år tycker jag den är snäppet vassare med malten och lite djupare i smaken. Perfekt blandning av malt, karamell, humlekotte och grape som gör Celebration till en återkommande klassiker som är lite god färsk som lagrad.

Mer Sierra Nevada:

Fat vs flaska – Sierra Nevada Celebration 2010
Tid för humleskörd – Sierra Nevada Northern Hemisphere
En vanlig torsdag på SBWF? Slutar med porrom och ölcocktails
Manker Beer TV – Vi provar Sierra Nevada Beer Camp-öl
En eftermiddag med Sierra Nevada, Hoptimum och Wicked Wine på NK
Inför morgondagens staffettinlägg – Sierra Nevada 30th Anniversary Ale och Port Brewing Hop-15
Sierra Nevada Tumbler och Haandbryggeriet och De Molen Menno och Jens
Fortsätter på stort! Sierra Nevada Our Brewers Reserve Grand Cru
Nu kör vi på rejäl öl! Sierra Nevada 30th Anniversary Jack & Kens Ale
Tillbaks i barleywine tiden – Sierra Nevada 2008 på fat
Once you hop, you cant stop – Sierra Nevada Hoptimum
Inför New York 1 – Sierra Nevada Glissade Golden Bock
Dubbelt upp Sierra Nevada – Brown Ale + Kellerweiz Hefeweizen
Äntligen i magen: Sierra Nevada Harvest 09